Hej!

Min pappa har idag blivit inlagd på en beroendeklinik för alkoholproblem.
När det hela började är svårt att säga, men jag märkte det mest i början av året. Han har varit en underbar pappa till mig hela mitt liv, ställt upp på allt. Han är noggrann, ekonomisk och bra på alla sätt och vis. Men nåt hände och han började dricka och det gick bara utför. Det känns så otroligt ofattbart och det är som jag är mitt i en mardröm. Att en så bra människa som jobbat hårt hela sitt liv kan vid 72 års ålder bli alkoholist... Hela mitt liv känns uppochner nu. Han har två fina barnbarn på 5 och 1år och jag är rädd att han inte ska kunna följa dem så länge till...
Jag tänker också på allt som jag får ta ansvar för som han inte kan nu. Han och mamma har nyligen separerat och jag är deras enda barn..

Huskatten

och skrämmande hur det kan gå. Som jag önskar att min småsupande man, snart 60, kunde inse att detta även kommer att drabba honom om han inte gör något åt sina alkoholproblem nu. Med tiden förstörs inte bara livet, utan hela människan. Allt försvinner i alkoholdemens och elände. Skrämmande. Du har ingen lätt sits som endabarn heller. På något sätt måste du försöka hålla någon slags distans ändå. Att hjälpa lagom mycket. Men också acceptera att han gjorde ett val i livet som fick dessa konsekvenser. Acceptera, med viss förlåtelse om du kan. Helt säkert insåg han inte vare sig risken att hamna här, eller konsekvensen för dig och barnbarnen. Men sorgligt är det.