Min man hotar!

hej!
Lever med en man sen 6-7 år tillbaka som är alkoholist men som inte erkänner det själv!
Jag har som många andra på detta forum försökt med allt, men vet ju att det inte hjälper, så länge inte han vill hjälpa sig själv....

Men nu behöver jag hjälp!
i veckan så har vi blivit av med några av våra kunder till en konkurrent inom vår bransch och i dag under förmiddagen så tar min man
telefonen och hotar en av de anställda i det andra företaget!
Hotar om livet, att bränna ner hus osv.
Jag blir helt chockad....

Nu har det gått ca 5 timmar sen dess och jag har försökt att prata vett med honom,
men han är helt tydlig med att han kommer att göra konkurrenternas liv till ett helvete om de tar fler kunder av oss!
Jag är riktigt rädd över vad han kan ta sig till och säger att han bryr sig inte om att bli polisanmäld eller att ev
komma att sitta i fängelse....

Vet inte vad jag ska ta mig till?
Sen är jag säker på att ha är inne i en depression pga att firman går dåligt och vi har skulder vi inte kan betala osv,
en depression han tror att han kan bedöva med alkohol!

Vad ska jag göra?
Orolig....

Profile picture for user mulletant

vilken besvärlig situation du verkar befinna dig i. Så bra att du inser att alkoholen är hans problem, att du inte kan få honom att sluta. Du ska försöka hitta kraft att ta hand om dig själv och helst (tycker jag) ta dig ur relationen. Du behöver säkert hjälp, både att göra dig fri från honom - om du vill det, och med att reda ut den ekonomiska situationen. Sök hjälp så snart som möjligt till exempel hos kommunens beroendemottagning!
Du är inte ensam om att ha det tilltrasslat och det finns alltid vägar ut! Läs gärna här och hoppas du får fler svar och goda råd.
Styrkekramar! / mt

Profile picture for user hälsingetös

...för de tröstande orden att alltid finns vägar ut...

ja, situationen är ju nästan ännu värre när jag säger att jag är delägare i bolaget,
så kör min man det i botten då åker jag ju också med i det...

Ska försöka få kontakt med någon beroendecentral till veckan för att hjälp,
får nu har detta gått för långt!

/C

Profile picture for user Yogi

...i det du skriver. Jag är också delägare i min sambos företag som är otroligt misskött ekonomiskt. Ingen f-skatt eller moms är inbetald sedan starten. Han skyller på mig, att det är jag som inte "sett till" att det blivit betalt. Men hur skulle jag ha kunnat, när han i samma ögonblick som pengarna från kunder kommer in, tar ut dem så fort det bara går. Pengarna har använts. Förbrukats. Till spel, kläder, utekvällar, någon hotellövernattning med mig osv. När han har pengarna i handen är han kung. Jag har en klump i magen och försöker le och vara tillags, låtsas vara glad och tacksam samtidigt som jag känner att det är så fel! Om jag säger något om vad pengarna borde gå till istället så är jag så tråkig och att jag inte ska lägga mig i vad han gör med sina pengar. Sina pengar? Det är företagets pengar! Jag är så orolig för det här och jag vill bara ut ur företaget så fort det bara går, men jag vågar inte ta upp det med honom. Är rädd för hans reaktion... Inte så att han slår mig, men hans ilskeutbrott och explosivitet ändå! Jag är rädd då. Jag blir som en liten våt fläck när han mal på och det är en vidrig känsla. Jag är ingenting då.

Han har nu sökt hjälp för alkoholen. Men det tar tid. Han har varit nykter sedan i fredags, en vecka imorgon! Han mår inte alls bra och jag väntar bara på att det ska dra igång igen. Jag har en plan nu. Det känns tryggt mitt i allt. Lägenheten är uppsagd. Han vet inte om det. Kanske fult av mig, men jag har valt att göra så. Bara två hyror kvar att betala, sen flyttar jag till en kompis. Jag får bo där om det skulle bli aktuellt redan innan dess, om han faller tillbaka igen. Jag har bara lovat honom denna sista chans. Jag känner mig tom på känslor, vet inte om jag älskar honom längre. Men jag ser det som positivt, det gör mig starkare i förhållande till honom. Jag vill verkligen klara av det den här gången.

Nu babblar jag på om mig själv, det var inte meningen. Jag kände bara igen mig så i det du skrev. Jag hoppas att du genom att läsa mycket här och lära dig mycket om det här med medberoende, kan få verktyg som gör dig starkare och som hjälper dig vidare. Det finns en sådan gemenskap här trots att vi inte känner varandra, men det är otroligt hur lika våra liv är på många sätt. Alla är i olika fas och har kommit olika långt, men det sker en utveckling hela tiden - för alla!

Styrkekram till dig och lycka till!