Hej,

Snälla, kan någon berätta för mig hur jag ska få min man att fatta att han ska
sluta dricka innan han blir så full att han får minnesluckor?
När vi träffades för ca. 8 år sedan drack han (och jag också) mycket. Det var
mycket festande. En del dåliga saker hände på fyllan, bland annat var han
otrogen, vilket har satt djupa spår i mig. Sedan den tiden har han dragit ner
rejält på drickandet och nuförtiden dricker han inte så ofta längre, tack och lov.
Men när han väl dricker blir det gärna för mycket och slutar ibland med att han
kräks eller får minnesluckor.
Det gör att jag aldrig kan känna mig säker. Jag är livrädd att han ska göra
något dumt på fyllan, vara otrogen eller skada sig. Jag oroar mig också mycket
för att vår son, som är ett år nu, ska ta efter hans destruktiva dryckesvanor
när han blir äldre.
Han är aldrig aggressiv mot mig, och för övrigt är han en underbar och
omtänksam man. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, och jag är rädd
för att alla gräl om alkohol sakta men säkert håller på att förstöra vårt
äktenskap.
Jag har försökt att prata med honom men han tycker bara att jag tjatar och
överdriver, och att jag försöker kontrollera honom.
Jag är så TRÖTT på att känna så här. Hur många gånger kan man ha samma
gamla gräl om och om och om igen innan man blir galen?

Finns det någonting jag kan göra för att få honom att själv vilja dricka med
måtta?
Eller är det kört, kommer det alltid vara så här?

du har kommit rätt! Så bra att du skrivit och satt ord på din situation. Så många, många kvinnor som delat just "din" berättelse genom de år jag läst och skrivit här. Också jag har varit en av dem. Det du kan göra är att börja sätta fokus på dig och ditt liv - däremot kan du inte få honom att sluta dricka, det måste vara hans eget beslut. Läs här, du kommer du känna igen dig i många berättelser, och fortsätt skriva. Det hjälper mer än man kan tro. Jag klistrar in en länk till en bra blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Kram / mt

Regina F

Tack mt, för ditt svar.
Jag vet ju att det du säger är sant, jag kan inte ändra hans beteende, han måste göra det själv. Trots att jag vet att det är så har den insikten antagligen inte riktigt sjunkit in i mig ännu. Jag har så svårt att acceptera det.

Du säger att du har varit i en liknande situation. Hur löste det sig för dig?
Lämnade du den du var med eller slutade han/hon att dricka?

Regina

hittar du under Det vidare livet https://www.alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747 dvs det är del 2. Jag tror du i något inlägg där hittar länk till del 1 som finns här på anhörigsidan - långt bak nånstans. Min man slutade dricka den dag jag lämnade men under mer än ett år var det en motvillig nykterhet som han dock "valde" själv i medvetenhet om att annars går jag. Ett återfall, då han drack sig berusad, för nu två år sen blev den definitiva vändpunkten då han kunde säga att han behöver hjälp. Idag har vi ett mycket bra liv. Jag har skrivit mycket och haft oerhörd hjälp av forumet. På din avslutande fråga kan jag svara att han slutade när jag lämnade. Inte förr. Dock var jag borta endast en (1) dag men jag hade bestämt mig och han såg det.
Lycka till / mt