Min man har alltid smygsupit och gömt flaskor och burkar överallt.Så sjukt dumt för jag har alltid märkt på honom om han så bara druckit en 3.5a. Men förnekat in i det sista.Men följer detta hand i hand med resten av ärligheten i vardagen?Vad det än gäller så kan jag inte lita på honom.Ekonomin är han hemlig med, tror han tagit lån utan min vetskap,köper prylar som han gömmer mm mm mm Att han druckit är inte ett sådant stort svek som alla lögner,lögnare efter lögn

Li-Lo

Hej Sveksviken
Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i och du lyfter samtidigt en smärtsam fråga. Din partner undanhåller dig saker som du vill veta, dela och förstå. Hur mycket har detta att göra med alkohol? Vi vill välkomna dig hit och hoppas att du genom att dela dina tankar och läsa andras inlägg får möjlighet att ge och ta emot stöd. Ibland tar det lite tid innan man får svar på en ny tråd. Tack för att du bidrar till forumet.
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

sveksviken

Jag tror att smygandet med alkohol å den skam han egentligen känner för den har gjort att det påverkat hela hans vardag,så van vid att hitta på lögner, oro över ekonomin mm har gjort att han helt enkelt är inne i en så ond cirkel.Jag vet inte men någonstans måste han väll försökt dölja vad alkoholen kostat.

sveksviken

Hej igen.
Har funderat, finns verkligen den man man drömmer om där ute någonstans? Nästa intill helnykterist,ekonomisk men ej snål,snäll omtänksam, ärlig,pålitlig? Om han finns å kan göra så man blir sådär lycklig som man drömmer om.Varför är det då så svårt att lämna det man har trotts kärleken finns så är ju inte lyckan där?

sveksviken

Jo min man går sedan 1 år tillbaka å tar antabus och går även å pratar i grupp 1g/v,men det har väll hänt att han hoppat över ca 5-6 g å druckit lite en kväll.Å jag är jättestolt över honom för att han har viljan å styrkan.Men de gånger han druckit under detta år så har han ändå smugit å smugglat med det, å för mig r oärligheten ett större svek än drickandet.Men dessa lögner finns fortfarande i många andra situationer i vår vardag.Jag känner å vet att jag inte kan lita på min man, han är så van vid att ljuga å dölja.Jag vet inte? Är det någon annan här som känner lika dant?

KarinAnna

I snart sex år har jag levt med en alkoholist. Vi har nyligen fått ett barn. Nör vi träffades så höll han på att behandlas för sitt missbruk. Naiv som jag var (och är) så tänkte jag att han skulle klara det och att jag kunde hjälpa.
Trodde han blev ren men har nu insett att han aldrig varit den från sitt missbruk. Han har bara lyckta dölja de bra.
Jag vet att han dricker ibland, kan se direkt på hans ögon, tonläge eller rörelser om han druckit. Har hittat ölburkar i garaget. Han har varit full på middagar med bekanta och jag har skämts så mycket för hans beteende. Han har aldrig tidigare varit elak men nu sista gångerna har han börjat säga elaka saker och varit väldigt spydig mot mig. Han har aldrig slagits men gått på fysiskt liksom knuffats lite och Hållt fast mig nån gång.
Det absolut största problemet är att han förnekar att han dricker alls. Han säger att han är nykterist sen flera år tillbaka. Även om han flera gånger varit påtagligt berusad även om även bekanta mörkt detta och även om jag hittat tomma ölburkar gömda så förnekar han helt helt helt. Jag skulle kunna komma på honom med att halsa öl men han skulle förneka det ändå. De är så sjukt för de är så uppenbart ibland att han är berusad ju. Han kan vingla men frågar jag om hn druckit så blir han fruktansvärt sur och arg och beskyller istället mig för en massa saker och skriker arr han minsann inte druckit på flera år.
Alltså Gud vet inte varflr jag skriver här är desperat. Gpr sönder. Jag borde lämna honom. Speciellt eftersom vi nu har ett litet barn och denne ska knte behöva växa upp i detta. Men dum som jag är så tror jag alltid att de car sista gången..eller så blundar jag. Fan vad man är idiot! Han kommer aldrig erkänna att han Dricker trots att det är uppenbart, därför är de så svårt att ens ta upp ämnet med honom utan att starta ett vörldskrig. Älskar honom. Den nyktra mannen han är men hatar honom när han är berusad. Å kan inte första att han kan blåneka så fruktansvärt hårt de är så sjukt. Känner mig ensammast i världen. Nån som varit med om samma och lyckats fp honom att förstå eller som fått lämna?

Dotter11

KarinAnna: Vill bara säga att min far är alkoholist och har varit hela mitt liv. Det jag är absolut gladast för är att min mamma lämnade honom tidigt så att jag har kunnat växa upp i en trygg miljö och det har gjort mig stark. Det räcker med de gånger jag minns sen jag var liten samt alla gånger jag sedan försökte hjälpa honom i tonåren. Det sätter sina spår så att det räcker att se sin far full de gångerna. Lögnerna följer med sjukdomen alkoholism tyvärr och det är fruktansvärt att inte kunna lite på någon som står en så nära. Det finns såklart flera exempel där alkoholisten lyckats sluta och håller sig från spriten och allt slutat lyckligt, men jag har tyvärr aldrig sett min far lyckas och man hör om så många som stannar och ger nya chanser hela tiden men plötsligt har tiden gått och du har låtit ditt barn växa upp bland detta och det tycker jag inte att du ska tillåta. Sett ett ultimatum och håller han det inte så tycker jag tyvärr att du ska lämna...

fialotta

Får rysningar av ditt inlägg. Exakt samma med min sambo. Han ljuger om pengar o vägrar visa kontoutdrag. Förnekar allt trotts jag har de svart på vitt. Älskar honom men att leva med hans andra jag " alkoholen " det är jag inte ett dugg intresserad av. Vill ha ett tredjepartsmöte med missbruksenheten men det är han inte så positiv till om jag säger så. Jag står i ett vägsjäl just nu kan jag tala om.

Elisabet

En alkoholist är specialist på att gömma sin alkohol.
Ett av min mans gömställen var en tom Ramlösa flaska, vodkan såg ut som vatten.
Jag blev till slut helt suverän på att hitta hans gömställen.
Jag smög på honom, gjorde märken på spritflaskor, fotograferade flaskor och allt detta för att kunna ställa honom mot väggen när han förnekade att han hade druckit !
Många gånger har vi suttit med hans vuxna barn och diskuterat hans alkoholkonsumtion, han har lovat att sluta dricka, men när barnen hade gått öppnade han en vinflaskor.
I slutet av 2014 fick jag nog av att leta och kontrollera honom.
Nu konstaterar jag bara att han har druckit, kommenterar inte, protesterar inte när han tar med sig en öl till sängen.
Och jag har blivit mycket lugnare, sover bättre, tänker på mig själv, mina barn och barnbarn, går promenad med hunden när han sover.
Jag hoppas att jag kan behålla det här sättet att leva, nu är det 3 månader sedan jag diskuterade alkohol med honom.

Kossa

Jag har svåra problem med mig själv .
När jag ska ut och festa så dricker jag så mycket att jag till slut somnar där jag är .
Kommer hem på natten är så fruktansvärt elak på min sambo.
Häver ur mig allt som går bara för att vara elak och hata honom just då .
Kan inte ta hand om mig själv för att jag är rent ut as packad .
Ljuger dagen efter för att jag inte kommer i håg och är livrädd .
Lögner på lögner .
Ångest och gråter flera dagar efter.
För de är inte denna människa när jag är nykter .
Då älskar jag honom och han är allt jag har i mitt liv så de är ju inget jag menar dagen efter .
Detta händer gång på gång och nu har han fått nog av mig .
Jag vet inte vad jag ska ta mig till .
För tydligen så blir jag en helt annan människa av alkohol .
Och jag behöver hjälp .
Jag vill inte missta honom .
Vad Ska jag Göra?

etanoldrift

Har du provat AA eller vårdcentralen.. Tror att du skulle må bra av att prata med någon och då kan du ju ringa alkohollinjen..
Som jag utläser i ditt inlägg så måste du nog sluta dricka alkohol helt, för när du druckit första glaset, så har du ingen kontroll längre..

Nallen53

Varför vara kvar hos en lögnare som enbart ser till sig själv!!

Nallen53

Varför vara kvar hos en lögnare som enbart ser till sig själv de är inte kärlek.

Nallen53

Varför är du kvar? Han ser ju enbart till sig själv