Då var det helg igen och är det samma visa igen för han? På något sätt så känner jag mig likgiltig just nu, på nått sätt så känner jag att jag bryr mig inte vad och hur han mår nu.
Låter kanske elakt grymt och fel skrivet av mig, men jag tror att jag kommit till insikt och börjar förstå vad jag vill ha i mitt liv.
En väninna frågade mig idag, om lust och ta ett glas rött imorgon. Svarade henne okej. Åkte ner till systemet och kände någon slags avsky att gå in i den affären. Fick liksom rysningar i kroppen att besöka affären. Tittade mig runt omkring på människor som var där för samma anledning som jag, och tankarna var att det är nog fler som är säkert i samma situation som jag och min kille. Många tankar gick.
Handlade min flaska vin, och kommer ta ett glas imorgon med min väninna.
Tack vare detta forum så kommer jag mer och mer till insikt att min kille har alkohol problem och de inlägg jag läser stämmer så mycket på det jag levt och lever i.
Jag har svårt att lita på folk, och kommer ha svårt att gå vidare och finna kärlek igen kommer jag ha svårt att släppa mig in i på ett bra tag.
Jag bär på skuldkänslor hela tiden och har svårt att slappna av, tankarna går till han vad gör han, hur mår han, dricker han ikväll igen och hur mycket, är barnen hos han? Får hans barn vara med en drickande fader igen denna helg.
Ja, nu är jag inte med i bilden och ser inget och vill nog inte höra något.
Vi har kontakt och som vi sa att vi har ett "uppehåll" nu för bägges skull, men jag vet inte om jag har lust eller ork att tänka på vad jag vill med oss mer?
Just nu som sagt känner jag mig likgiltig fast jag bryr mig samtidigt.... Totalt förvirring är det...!