Finns här för att hjälpa dig att sluta dricka

Är äntligen nykter, jobbar igen och har bra kontakt med mina barn. Bor själv, men träffar dom när det passar utöver varannan helg då jag har dom över helgen. Allt det försvann för mig tack vare drickandet. Men jag är en av dom som klarade att hamna på rätt spår igen. Det gör inte alla. Men efter sista gången för knappt 2 år sedan var jag tvungen att välja om jag ville leva eller inte. Åkte in med över 3 promille i kroppen efter ett antal dagars drickande på äckligt rosévin och lite annat. Då mådde jag så dåligt att jag hallucinerade och hörde röster. Inte ätit på flera dagar och inte tagit min medicin "anti depp". Det var ganska nära att jag inte skulle vaknat mer om jag hade fortsatt dricka ett tag till. Men mina barn fick mig att börja kämpa igen och vara nycker längre än några veckor som var det tidigare rekordet. Jag har mycket erfarenhet, har gått igenom det mesta med skiljs mässa, blev av med jobbet jag haft i 17 år, varit inlagd på psykiatrin flera gånger, fått stöd av öppenvården som var den sista hjälpen jag hade tills för ett halvår sedan ca. Kommer gärna med tips om ni vill ta er ur skiten. För det går!! Jag klarade det och klarar det än. Skulle vilja hjälpa andra genom att finnas tillgänglig här eller via mail eller kanske telefon om så önskas. Är jäkligt jordnära och lätt att prata med. Hör av er om ni tror att jag kan hjälpa på något vis. //B

Härligt! Jag vill försöka hjälpa så gott som jag kan. Kanske kan man göra skillnad. Mig har det hjälpt att prata med folk som har mer erfarenhet och tips.

@vår2022
Jag har klarat mig bra fram till nu. Jag har inget stöd sedan ett halvår tillbaka då vi avslutade mitt ärende på öppenvården efter en lång väg tillbaka. Jag kan ringa dit när jag behöver igen så det känns bra. Jag har även andra livlinor att ta till som en trygghet. Detta känns mest som en period där en del negativa tankar kommer och beroendet börjar leta efter alternativ. Alkohol tänker jag inte på då, det saknar jag inte. Men det fattas något där den fanns. Har varit stressigt på jobbet och har svårt att stänga av när jag är ledig. Knappt sovit denna helgen alls, så nu blir det ju ännu jobbigare. Jag ska jobba på att känna mig gladare igen.

Är just nu hos en gamal kompis som önskar sluta med alkoholen. Han dricker inte i närheten lika mycket som jag gjorde, men är på väg där åt. Igår drack han några öl och en del vin. Han har lyckats minska antalet dagar och mängen sen ett tag tillbaka. Jag har gett honom alla tips jag haft nytta av på vägen mot nykerhet, och han tycker att det har gjort kampen lite lättare. Jag reflekterade över hur jag själv reagerar när han häller upp ett glas. Jag har knappt varit nära någon som druckit framför mig på snart 2 år. Blev glad för mig själv att jag kände avsmak av lukten och magen vände sig nästan. Så jäkla skönt att inte påverkas av det alls. Hoppas att det fortsätter så. Jag drack vatten och pepsi och vi pratade ända fram till morgonen nu idag. Han är taksam att jag finns där och stöttar honom. Jag kan inte ta drickat ifrån honom. Det steget måste han klara själv. Glöm inte bort varandra där ute. Jag trodde länge att jag var den värsta personen som fanns, med tanke på hur jag drack bort både jobb och familj. Men det är när man nyktrat till som man inser hur många som faktiskt bryr sig. Både folk i ens närhet och även många man bara träffar anonymt här tex. Jag finns här om någon vill prata om vad som helst. Jag har själv gråtit ut i en taxi på väg till bolaget när jag var tvungen att fylla på och få ner abstinensen. Inte ens då blev jag klassad som en dålig person för att jag berättade vad alkoholen har gjort mig. Jag fick en kram istället. Den känns skön fortfarande. Vi är många och vi är starkare än giftet vi tar trots att vi vet konekvenserna. Det går att besegra. Jag tar en dag i taget. Ett återfall är en ny lärdom och kommer att göra dig mer vaksam på vad som triggade det. Jag har haft många. Klarar jag resten av livet? Med alla härliga människor som stöttar och som gör samma resa så tror jag chansen är stor. Puss och kram på där ute som kämpar varje dag.

Vet inte om jag skrivit om detta i nån annan tråd så jag tar min egen för en gångs skull :-P ett tag efter att jag flyttat från fru och barn hyrde jag ett hus på landet. Det var en lillstuga som tillhörde ett större hus med en tant med massa katter och hundar som skällde varje morgon. hon hyrde också av samma gubbe som mig. Vi hade ju fåt sälja vårt radhus. Exet hade ju inte råd med det själv så det blev så. Fick en ganska bra peng över när lånen var inlösta och allt var klart. Jag hade ju blivit av med jobbet och hade en hyra på 7000 i månaden där jag bodde. Men nu hade jag runt 130 000 på kontot helt plötsligt. Jobb, barn och fru var ju förlorade tyckte jag då. Dom vill nog inte träffa mig särskilt ofta ändå. Så jag drack. Satt där i min soffa på min uteplats utan att någon såg eller sa något. Bytte öl mot rosévin eftersom jag ofta spydde av ölen när det skummade i magen. Drack kanske en 3 liters om dagen i början. Sen blev det 2x3 liter ju högre toleransen blev. En 35a på morgonen nån gång på några minuter så man kom på banan igen. Nån dag fick jag för mig att sluta dricka i några dagar. Behövde städa och handla mat mm. Hade en tunna som jag kunde elda skräp i. Den fylldes med vinboxar och kartonger från färdigrätter som var det enda jag orkade fixa som varm mat. Dagen efter när jag började nyktra till och mådde ganska hyfsat satt jag vid datorn som jag hade i köket. Det sista jag minns är att jag såg att klockan var runt 22 på kvällen och jag var trött. Men jag ville byta sängkläder först vilket jag inte gjort på ett tag och dom luktade inte blommor direkt. Sen blev det svart. Jag hade rest mig från stolen och fallit andlöst rakt ner med ansiktet före i klinkergolvet. När jag vaknade hade jag krupit in på toaletten och stod på knä och spydde. Samtidigt droppade det massor med blod i toan och jag hade väldigt ont i huvudet och var bortdomnad i ansiktet. Fick panik. Kollade mig i badrumsspegeln. Då såg jag att jag spräckt upp överläppen och hade en jätte bula i pannan. Förstod att jag hade svimmat men har inget minne att jag tog mig till toan. Det såg jag sen när det var blod nere på dörren där jag öppnat den krypandes. Ringde 112 och förklarade vad som hänt. Att jag svimmat och inte mindes hur länge. Ett krampanfall mest troligt. Ambulansen kom och jag blev inlagd för omplåstring och blodprover. Dom såg ju att jag druckit mycket bara en dag tidigare så dom trodde att ett krampanfall var boven. På morgonkvisten väntade min mamma utanför akuten och jag fick gå med en sköterska för att möta upp henne. Det var början på corona så hon fick inte gå in. Jag minns att jag blev kissenödig och gick in på en toa med sköterskan utanför. Det är de sista jag minns av nästa krampanfall. Vi hade gått några steg när jag stannade och tittade upp i taket helt plötsligt. Sköterskan kollade också upp och undrade vad jag tittade på. Då föll jag handlöst framåt innan sköterskan hann fånga mig rakt på ett provrörsbord med stenskiva. Den träffade precis under tinningen och slog upp ett stort jack längst hela käklinjen. när jag vaknar upp igen blir jag inrullad i en säng med massor av läkare som trycker kompresser i ansiktet på mig och dividerar om det måste sys så fort som möjligt. Det blev så. Dom sövde mig och fick sy både invändigt och utvändigt. Efter uppvaket kom kirurgen till mig på mava där jag skulle ligga och förklarade att hon inte lyckades reparera alla nerver som gått av vid smällen. Att jag aldrig kommer att kunna göra tex sura miner och forma den sidan av munnen som innan. 29 stygn blev det på utsidan som ja fick plocka bort på vårdcentralen efter en vecka med antibiotika. Tror att jag låg två eller tre dagar på mava men det är ganska dimmigt. Fick mycket smärtstillande. Hade dessutom kaliumbrist så det fick jag i dropp. Dom kollade hjärtat med ultraljud och tog prover, men hittade inget där. Jag hade legat och krampat ett tag när jag föll och det var ju rätt fast ändå fel plats att skada sig på. Läkare kom på några sekunder. Varav en var min fd granne som jobbar som läkare på akuten. Men det har jag inget minne av. Kommer heller inte ihåg att exet och barnen hälsade på mig när jag låg där. Såg ut som frankensteins monster ett tak efter när jag kunde ta bort bandagen. Blåtira som rocky balboa, ihoptejpad överläpp och ett sår som gick från tinningen längs käklinjen ända till underläppen. Idag känner jag inte av det så mycket. Det pirrar lite konstigt på fel ställe när man rör över dom nerver som hon inte fick ihop. Jag orkade inte ta tag i försäkringsbiten efter det. Har ju olycksfall genom banken ihop med andra försäkringar. Men jag slutade inte dricka för det. höll upp ett tag däremot. Råkade se en annons om ett bolag som hjälper folk att driva försäkringsärenden. Dom tog 15% av det man ev skulle få. jag kontaktade dom och dom förklarade att det var bra att det gått en tid så det är lättare att se vad som blir bestående r och nedsatt funktion. Jag hade aldrig orkat det själv. Det tog nog ett par månader så fick jag en utbetalning på 3500 kr för sveda och värk har ag för mig. Men dom var inte klara än. Nej nu ska du ha pengar för sjukhusvistelse bestående r i ansiktet och nedsatt funktion i mungipan. Det tog nog ett halvår innan försäkringsbolaget betalade ut resterande. Efter deras arvode fick jag ut över 12 000 kr som jag hade missat annars. Så det funkade faktiskt bra. Hade ärret varit mer synligt hade det blivit mer pengar. Jag fick raka mig och ta en tumstock och hålla längs hela ärret längs hakan. Kom inte ihåg exakt, men jag tror det var ca 13 cm. Nu när jag har lite skäggstubb så syns det knappt. Så det var ju tur att inte ett öga gick sönder eller nåt. Men det var bara nån halv centimeter från tinningen så det kunde gått värre. Falla med 100 kilo på en stenskiva ska man inte göra lärde jag mig. Sen har jag inte haft nåt mer anfall. Men jag var väldigt rädd när abstinensen kom och jag inte fick i mig mer dricka för att magen vägrade behålla det. Lyckades hålla upp i nio veckor som längst innan jag tog ett återfall igen. det andra har jag nog skrivit längre upp här men jag kör på. hade flyttat till en lägenhet i en mindre stad eftersom huspengarna försvann snabbt och här var hyran mycket lägre. Minns inte när jag började dricka sista gången men vaknar till sans efter flera dagar då jag bara hade 500 meter till bolaget var det ju lättare att bunkra upp ett lager. Kom på att jag nog inte ätit på några dagar. Min antidepp medicin hade jag inte tagit heller. Så det flimrade rejält i skallen och jag började höra folk i lägenheten som jag ropade på men det var ju ingen där. Sen såg jag saker krypa runt på väggarna och tavlorna rörde på sig. Fick tag i telefonen och ringde en bekant som hjälpt mig bli nykter ibland hemma hos henne. Tror klockan var 4 på morgonen när jag förökte dricka lite så inte skakningarna skulle komma. Jag hade sån dödsångest och kände att om jag får ett ep anfall nu så vaknar jag nog inte igen. Hon kom hem till mig oc låg bara och grät. Hon undrade vd vi skulle göra. hon hade aldrig sett mig i så dåligt skick innan. Jag visste att psykiatrin inte skulle ta emot mig när jag fortfarande var full. man måste få abstinensen först. Det vågade jag inte vänta på så hon fick ringa ambulans och säga att jag hade bröstsmärtor och hade haft ep anfall tidigare. Ambulansen kom och jag gick ner för trapporna med hjälp av ambulanspersonalen. Dom körde in mig till akuten och där fick jag sitta i en säng och spy det lilla jag hade med en fruktansvärd brännande mage och en dödsångest jag aldrig haft innan. Tillslut kom det in någon kille som frågade vad ska vi hjälpa dig med? Han tyckte väl att en baksmälla behöver man väl inte vård för. Men baksmällan hade knappt börjat. Blev uppskickad till medicinakuten där jag låg när jag skadade mig. Jag minns att jag tjatade att ni måste ge mig stesolid annars kommer jag att dö av abstinensen som var på väg. Fick det tillslut och det hjälpte lite, men fy fan vad ont i magen jag hade och kallsvettades och ville bara att nån skulle skjuta mig just då. Tror det var dagen efter när jag hade lyckats äta ett halvt smörgåsrån innan jag mådde illa. Då kom en äldre läkare in och tittade på mig. Vet du hur nära det var att du somnade och aldrig vaknade mer? Nej med jag kunde ju gissa. Hade du fortsatt sista dagen istället för att komma hit så hade du kanske inte överlevt. Ditt blodprov som togs nån timma efter att du drag något visad en bit över 3 promille. Det lär varit högre när du drack den sista timman. Gör inte så här mot dig själv sa han. Du har två barn. Ska dom behöva se sin pappa tyna bort genom att dricka ihjäl sig? Nej jag vill inte dricka mer sa jag. Då är det nu du måste bestämma dig. du klarar inte en sån här resa till. Det satte sig hårt i skallen och jag bara tänkte på mina barn att nu sitter dom där hemma och et att pappa är på sjukhuset igen. Nej! Detta ska dom inte behöva uppleva mer. Nu tar jag antabus och all jävla medicin jag kan få som hjälper mig på vägen. Jag hade redan hjälp på öppenvården när detta hände och då sa jag till P kan vi kalla honom att nu gör jag vad som helst. Jag alkotesta mig varje morgon där när dom öppnade. sen fick jag en blåstestare med mig hem som jag kopplade till en app som skickade in resultatet. Först skulle jag längre än 9 veckor som var senaste rekordet. Sen var det helt plötsligt 3 månader och vipps ett halvår. Inte en droppe. Mådde illa bara jag tänkte på det. En av dom sista sakerna vi gjorde var att han frågade mig om jag klarade att titta på lite bilder på projektorn, hur det kunde gått om jag fortsatt och överlevt. Det var skrumplever som fyllde kroppen med vätska som fick tömmas regelbundet. Det var lever cancer, det var bukspottkörtel cancer och allt anat det orsakar där inne. Det hjälpte mig en bra bit. där vill du inte hamna sa han. Han hade haft patienter som det var så illa med. Min lever verkade må bra. Men jag drack sällan sprit. Hade jag gjort det hade det nog gått mycket fortare att bryta ner levern. 25e augusti är det två år sedan jag satt där och lyssnade på en arg och bestämd läkare som faktiskt sa saker som sitter kvar starkt i minnet.Jag har fortfarande noll sug efter alkohol, men känner tydligt att det är nåt som fattas. Den där kicken och att bara få rensa skallen. Jag dricker inget alkoholfritt idag som påminner om äkta vara. Jag äter inte choklad med likör i eller något som skulle börja trigga något som jag inte vet om jag kan hantera. Jag mår inte alltid bra psykiskt. Ibland är det för mycket övertid på jobbet och stress. Ibland är det tankarna på att det har ju "bara" gått 2 år. Jag måste ju vara på min vakt resten av alla år också. Ibland känns det meningslöst. Jobba för att ha råd att tanka bilen för att kunna åka och jobba igen. Samma visa varje dag. Men så är det inte hela tiden tack och lov. Drömmarna om att jag sumpat allt och druckit igen och att alla hatar mig kommer inte så ofta länge. Ofta i början var jag psykiskt bakfull tills jag hade druckit kaffe på morgonen. De var ju så det alltid var innan. Har nyss varit sjukskriven i två veckor pga ångest och hopplöshetskänslor. Kände inte att jag ska köra en stor hjullastare när jag inte kan fokusera på det jag gör. Gick till doktorn. Han vill att vi provar att höja antidepp medicinen tillfälligt och ser om det gör nån skillnad. Mår bättre nu men jag tror delvis at hjärnan spökar. för nu är det sommar och då får an dricka nä man vill. Har ju inte haft nån ångest knappt sen jag slutade, så denna gången var annorlunda. Ingen självmedicinering? Det brukar ju alltid funka. Nä det skjuter fram det hela och bygger på skiten under tiden. Sen kommer det en tsunami istället. Har även hälsat på en kompis som bor på Smögen i ett par dagar. Han dricker för mycket och har nu tagit hjälp på inrådan och visst tjatande från mig. Han drack när jag var där. Bekom mig inte det minsta. Hade ingen effekt på nån trigger alls. Första gången jag umgås med någon så pass länge som dricker när inte jag gör det. jag kunde ju däremot köra till affären och pizzerian när det behövdes. Vatten pommac och pepsi klarade jag mig på dom dagarna. Och kaffe. Nu har jag kramp i armarna så jag säger over and out. Nu vet ni lite mer om mig! En sak till bara. När jag känner oro och ångest får jag ett stort behov av att hjälpa andra att inte behöva må dåligt om jag kan bidra med nåt. Det är därför jag skriver till er alla där jag tycker att jag kan tillföra något. säg till om jag blir för mycket bara! Jag lägger mig inte i, jag bryr mig bara och vill inte att ni hamnar så djupt ner som jag gjorde innan ni fixar det med en vilja av stål!

Tack! Hoppas att det ni får nån insikt vad som kan hända. Jag hade ju en jäkla tur ändå. Har gjort upp med admin här på sidan att jag finns tillgänglig på telefon för det mesta på eftermiddagar och helger om nån vill snack med en likasinnad. Man kanske inte orkar gå till AA nån dag eller tagit sig något man inte borde. Säg till där så fixar dom så ni kan få mitt nummer. Jag tycker det är bra terapi att prata med folk som vet hur det känns. Fick inte lämna ut mailen här heller pga sekretessen. Ring anonymt eller hur ni vill. Jag är öppen med allt sånt nu för tiden så det gör mig inget om ni vet vem jag är. Slå ett sms före bara så jag vet att jag ska vara hemma. Det gäller alla här. Kanske är lättare än alkohollinjen vad vet jag. Vi hörs i morgon igen.

Jag kom på en sak som jag tänkte seriöst på när jag tog mina återfall. Att söka till Robinson. Då kan man ju inte få tag på alkohol. Iaf inte vad vi ser i tv. Själva tanken var nog att isolera sig nånstans där det är omöjligt att dricka. Patrik Sjöberg gjorde väl nåt sånt? Flyttade långt upp i Sverige och bodde med sin hund för att komma undan skiten. Då har man inte tillgången till den och man får en helt ny miljö. Blir ju som en själv-rehab av nåt slag. Det var så jag tänkte när jag separerade och flyttade till ett hus jag hyrde. Då kunde man pyssla i trädgården och det var långt till bolaget och jag var arbetslös då, så jag behövde sällan åka in dit längre och vara i närheten av det så man kunde handla. Det gick ju inte så bra. Då köpte jag ju på mig ett lager istället. När det var slut och abstinensen började komma så blev det ju jobbigt. Det slutade med att jag tog taxi några mil fram och tillbaka för att fylla på igen. Vågade inte riskera mitt körkort som var det ända jag inte blivit av med pga drickandet. Har för mig att varje resa kostade 700 eller mer. Minns inte exakt. Hittade alltid ett sätt att få tag på nåt. Det var viktigast i livet just då. Allt annat var ju förlorat. Jag skulle nog behövt vara på nån öde ö eller alptopp för att inte lyckas dricka på nåt sätt. Begäret har inga gränser. Har haft svårt med sömnen ett tag nu så därför blir det mycket skrivande här på nätterna. Men nu ska jag ge mig för i natt!

@Allegra Hjälte är jag inte. Det är stålmannen och Avengers och dom där filurerna. Jag är däremot beslutsam och väldigt medmänsklig mot andra som jag ser har problem eller behöver hjälp med sådant som jag själv har erfarenhet av. Jag är helt bestämd på att inte börja med alkohol igen. Suget är borta, men den där kicken vill man ha fortfarande.
Om jag ser nån som har samma beteende som jag hade och är på väg mot att få må lika dåligt så vill jag hjälpa till så mycket jag kan, så det inte händer. Jag vet att om jag tar ett återfall igen så kommer jag inte överleva det. Jag kommer inte att gå igenom så som jag mådde det sista en gång till. Jag har tagit flera återfall på vägen innan. Men det sista var som att nåt gick sönder i både huvudet och kroppen. Som att.... Så här mycket tål du innan du dör. Ända ner på botten skulle jag först. Den baksmällan gick inte jämföra med nåt jag varit med om innan. Dödsångest, gjort alla runt mig besvikna. Inte värd ett skit. Då ville jag inte leva mer. Men efter ett tag när jag tog full styrka av all hjälp jag hade runt mig och inom vården, så skulle jag klara 9 veckor som var det längsta jag gjort innan. Snart är det 2 år sedan, och alkohol är det sista jag är sugen på. Många här skriver precis som jag hade det. Dom första veckorna är jobbiga, tråkiga och meningslösa. Det tar flera månader att rensa ur all skit och återställa sig efter en sån resa.

Något som stör mig är att alkohol i film och serier alltid är helt naturligt. Man slår upp en konjak på kontoret på arbetstid. Man går direkt fram till kylen när man kommer hem och öppnar en öl. Kan vara två poliser som sitter på krogen en stund efter jobbet, och sedan kör hem. Där är det helt ok.

@Kattskit Jag kunde inte umgås nykter med folk som drack förr heller. Blev alldeles för passiv och inte mitt vanliga roliga jag, så det hände inte ofta kan jag säga. Jag hade ingen hemma som drack över det normala. På nyår och annat drack ju dom vuxna, men det reagerade jag inte på då. Så det är inte hemifrån jag fått det. Farsan kastade morsan ut när jag var 3-4 år. Han var alkis däremot, så ett litet arv där har nog hjälpt mig att trilla dit. Men jag drack inte mycket alls innan jag blev 18 hade många kompisar som festade loss innan det och dom har ändå klarat sig från att bli alkoholberoende på det sättet. Umgås jag med nån som dricker nu så bryr jag mig inte. Lukten tilltalar mig inte och inte att man börjar gapa och skrika så volymen måste höjas på stereon hela tiden. Men visst saknar man dom roliga festerna. Men jag var nästan aldrig på fest dom sista åren jag drack ändå. Krogen var sällan. Tillslut var jag bara ensamdrickare. Kunde sitta vid datorn och surfa runt och lyssna på musik till ölen var slut kl 4 på morgonen. Svårt för dig där att hela familjen har det som vana. Det är ju inte lätt att göra nåt åt. Men du bor inte med dom annars?

@Darthgrå Ja jag gjorde det nog lika länge. När jag flyttade var det bara det jag gjorde. Fanns ju inget annat. Ibland även på dagarna. Var ju arbetslös då också så vardagarna blev samma sak om jag inte hade barnen och tvingades vara nykter en lördag till söndag. Hua! När vi bodde ihop hade jag ju eget datorrum. Perfekt när barnen somnat. Då man egentligen ska mysa i soffan med sin älskade. men ölen var lättare att umgås med tyvärr. Drack upp det mesta det jag fick av min andel när vi sålde radhuset "bostadsrätt" och betalt av våra lån. Brydde mig inte ens om att skriva in mig på arbetsförmedlingen för att få a-kassa fören långt senare när pengarna började tryta. Vilken stor del av livet man slösat bort för att bara få det sämre. Och alla pengar. Fy fasen. Hur går det nu då? Samma rutin eller har du ändrat drickandet?

Har fixat två bilder på mig själv efter att jag hade mina två krampanfall när jag tvärt slutade dricka på egen hand.
Hoppas att detta är ok. Det är ingen reklam på sidan jag länkar till så stäng bara sidan innan ni öppnar nästa.
Det är inget blod och sånt. Mer om hur det kan gå om man inte trappar ner drickandet eller får medicin mot eventuella krampanfall man kan få. Trodde ju aldrig att det kunde hända mig. mer info om hur det hände finns i mitt långa inlägg på denna sidan. Den översta länken är efter att jag ramlade hemma. Den andra är när jag ramlade på väg hem i korridoren vid akuten. Bilderna är efter jag varit sövd och sydd och vaknat ordentligt. Såret är lite längre än bandaget upp till tinningen, men det behövdes inget bandage där eller så fäste det inte så bra kanske. Minns bara att jag plockade bort stygn ända dit upp. 29 st. markera hela länken och kopiera. Klistra sen in dom i er webbläsares adressfält och enter. Sen är det bara att göra likadant med den nedre. Funkar när jag provar i chrome.

Första fallet hemma- https://www.bildtagg.se/bild/grhhsffp5rqqdz6azrra4hqq

Andra fallet på sjukhuset https://www.bildtagg.se/bild/1j8m695j6ayxgysjd2z8yva6

Blev visst färdiga länkar ändå.

@Kattskit Ville bara visa hur det kan gå om man faller andlöst två gånger. Har knappt nått minne av när jag låg där med mitt fina plåster. Fick smärtstillande och grejer hela tiden och jag fick troligen en liten hjärnskakning också. Kom inte ihåg att exet och min dotter hälsade på heller. Så jag var dement i ett par dagar. Sen fick jag bo hos morsan i några dagar så jag inte var själv ifall det skulle hända igen. Fick även antibiotika som skulle sväljas på 1 gram. Inga små grejer. En Alvedon är på 500mg har jag för mig ,så det var en hel middag. ;-) Det var det jag var så rädd för sista gången att jag skulle få en jätteattack och dö. Det surrade i huvudet och kändes som att nåt var på gång. Men den kom aldrig som tur var. En upplysning till alla som druckit en längre period och slutar tvärt. Behöver vara så mycket kanske man tycker själv. Jag mådde ju nästan bra och hade ätit när det hände hemma dagen efter på kvällen. Så det är lurigt. Nertrappning eller benzo är det som gäller i dom lägena. Eller drick inte alls från början är väl det bästa valet bör man tycka. :-)

Stavar som en kratta och glasögonen hjälper inte på så nära håll heller. Sovit två timmar i natt, så det är lite suddigt i ögonen nu. Bara elände efter elände :-P

Håll koll på det senaste inlägget i forumet om en stund. Kan ta nån kvart eller innan det kommer. Jag har knåpat ihop en grej som jag vill att ni läser. Kan säkert göra nån glad! Kommer att lägga den i vara alkoholfri, men den bör även synas som senaste inlägg. Om en stund alltså. Kaffet ska på först.

Somnade efter kl 2 inatt och vaknar 7.30. Efter några dagar med kass mage och lite ångest och sånt, så känns det som att det är inte så man laddar om man ska vara med i OS eller nåt. Usch! Måste handla och laga mina glasögon också. Då vill man ju inte se ut som en zombie. Men det är en skönt att det inte är alkoholen som gör morgonen jobbig längre. Ni som inte kommit dit riktigt än kommer att göra det framöver och få känna den känslan varje morgon. Om ni kämpar så kommer det. Alla tar sin tid på sig. Men då kommer lyckoruset av en kaffe doft från burken när ni sätter på ett par koppar på morgonen. Utan att skaka det minsta när ni håller koppen sen heller. Om ni dricker kaffe ens? Går bra med vad ni vill utom det där giftet. Ville även säga att jag fyller år i morgon. Så vi får fixa så att alla på forumen får mitt nummer sen så kan ni börja swisha en slant. Bara nåt symboliskt med ett minimibelopp på 1500 kr. Det är mest tanken som räknas. Låter väl bra? Pengarna ska ni inte köpa A för ändå och då går dom till en ny skruv till mina glasögon istället. Då kan jag skriva bättre här utan felstavningar hela tiden. Win Win för alla! Tror en sån skruv kostar omkring 50 000 kr ungefär med tanke på hur snobbig optiker jag råkade välja. Nu har mitt ena ben somnat så jag måste sluta. Sitter på dass med mobilen vettu!

@Andrahalvlek Ja jag tycker sånt är viktigare. Jag blir bara deppig av att bli äldre. Men jämt fyller jag. 42 år är jämna siffror! Jag skulle kunna må hur bra som helst tills jag är över 80. Mormor är 91 och ganska pigg fortfarande men börjar bli lite glömsk ibland som normalt. Gammelmorfar blev 93 år. Så vi är sega i släkten på den sidan. Men man har väl åldrats fram minst 10-15 år bara genom drickandet. Men det ska vända! Motionen och psyket är det som sätter stopp för allt just nu. Har haft järn/blodbrist senaste året och då orkar man ju inget. Men jobbat ändå. Sen fick jag käka järntabletter fram tills för en månad sen ca. Senaste proverna var väldigt bra. Men farbror doktorn hade glömt att jag åt järn fortfarande. Gjorde gastroskopi och allt var ok där nere. Det var ju läkaren som sa att jag skulle äta järnet fram till undersökningen. Alla värden därifrån kom ju efter några dagar och såg bra ut. Oj det tänkte jag inte på att du åt fortfarande. Då får du sluta med dom nu. Så tar vi ett nytt blodprov i Augusti. Får väl hoppas att det är ok då. Orkar inte bry mig mer snart . Idag har inte varit nån bra dag. Alla problem på en gång.

@Kullamannen Inga problem. Jag fick tag i ditt konto på nätet så jag gjorde uttag själv. Nu har du till en mjölk och en limpa kvar på kontot. Det borde räcka!! :-P

Blev inga lagade glasögon idag. Min optiker har stängt på lördagar halva året tydligen. Finns ett par andra, så jag var på väg att gå iväg till den närmaste. Sen tänkte jag att det är ju lördag. Just det Alla butiker i city stänger kl 14 då. Kollade på klockan. Den var 13.58 då. Åkte och provade läsglasögon. Borde ha 1,5 eller så har jag för mig. Men det blev suddigt på det avståndet man kunde testa där. Hjälpte inte. Provade Ända upp till högsta. Inte bra nånting. Så det är nog sömnen vitaminer och sittandet här vid datorn. Men snart blir det andra bullar.

Tänkte bara slinka in att jag fortfarande finns här, men är passiv för tillfället. En del saker har hänt som jag inte kunnat hantera. Ingen "A" tack och lov, men andra saker som kräver vårdkontakt mm. Finns här om nån undrar något. Bara lite mer sällan för tillfället! Kram på er alla!! // B

@Allegra Det är ett återfall, fast inte på A som jag trodde att det var det jag skulle falla för tillslut. Det är fortfarande äckligt enligt mig. Så det blev annat. Men ska kolla upp om jag har nån diagnos som gör att jag beter mig på detta sätt. Allt var ju bra, och jobbet nästan säkrat. Men så kom den där alkoholhjärnan fram med ett annat förslag. "Det kan vi ju prova, Det märks inte" Dum som man är. USCH!

Nån som vet hur man går tillväga om man vill göra en utredning på sig själv ang ADHD etc. Finns det nånstans det inte kostar mellan 7000-25000 kr? Jag ska alltså inte göra den på mig själv, utan låta någon annan göra den. Med ett bättre resultat förmodligen. :-/

@Allegra tack. Jag får göra så!

@Allegra Fick svar på frågan. ska ta det med min läkare på måndag. Då är även förlängd sjukskriving på agendan och en inskrivning på riktigt hos öppenvården. Mår för det mesta bra när jag är hemma i min safezone. Men ibland kommer jag knappt ut och kan slänga soporna. Hjärnan är överbelastad och allt som ska hända framöver hänger över mig nån stopp. Men jag har ju er och det andra forumet som stöd så länge. Så här långt till måndag har det sällan varit. :-)

@Kebne1 Tack för svar! Morsan hade kollat upp det också. Min hjärna funkar inte riktigt när det gäller efterforskningar just nu. Tur att det finns såna som du och mamma och alla andra som har mer koll.

@Allegra Det ska jag göra!

Ringde till anonyma narkomaner innan med tanke på mitt udda återfall som jag aldrig trodde jag skulle råka ut för. Har bestämt att gå på ett NA möte på onsdag. Har varit på AA några gånger, men jag vill ju bara få alla råd eller bli avskräckt eller hur det nu funkar. Vet inte om man får prata om annat än alkohol här. har frågat staff men dom har inte svarat. Men alkohol är ju det jag alltid har haft problem med men totalvägrade att gå tillbaka till. Så den låter jag bli. Vill säga att jag inte fastnat i något missbruk med andra saker än. Så jag tar all hjälp jag kan få så fort som möjligt. Nån som har gjort samma sak som jag? Tagit återfall fast på nåt som man aldrig ens testat innan. Det är inte ett dugg skönt kan jag intyga nu iaf.

Det var hon som hade tråden se hit som hade en ettåring och en våldsam man som inte bodde där längre men hon drack hela tiden, och ville inte söka hjälp. Trodde det var akut, men admin hade redan kontaktat henne. Pratar med henne nu på msn så det var inte så farligt som jag trodde. Tänkte att hon kan ju däcka eller så kommer han dit osv.

@Varafrisk Ja jag trodde det hade eskalerat för hon var borta ett par dagar. Sen började jag tänka på mina krampanfall för hon skulle ju sluta dricka själv och allt. Men det var svårtolkat att det redan var på g.

@snabb123 Vänta ett par veckor till så ska du se vilken skillnad det blir fort! Bra jobbat!

Dagen D för mitt första NA möte. Inget jag tror jag kommer att behöva eller måste göra. Men vill gärna ge det en chans. AA var inte min grej förut, men man kan nog få sig några goda råd och avskräckande exempel där också. Det är ju en ny grej för mig och jag går ur det nu, innan det fångar mig. Känns som en dans jämfört med alkoholen. Då väntade man tills botten var nådd. Nu har jag ännu större anledning att tjata på folk att försöka med alla medel att komma ur sitt missbruk så fort som möjligt. Jag vet ju inte när jag hade gått vidare och testat andra grejer? I morgon? nästa vecka? Tänker inte vänta och se!
O

@Allegra Det gick bra. var 8 st där som alla var trötta och ändå tacksamma för att gå dit och ha stödet. Alla har samma problem i botten och ingendömmer någon. dom släcker lampan lite så man inte känner sig uttittad och vill man inte prata så lyssnar man bara. Jag berättade min historia och jag var ny där. alla andra har varit med förr. Kändes bra. Men det är inte den hjälpen jag kommer att behöva framöver. Kommer att gå några gånger och det är för mig samma som AA. Men skönt att prova och alla är jättesnälla oavsett vart du går. Jg har samma problem med social fobi och anat, men i dom lägena så är det so matt prata med en spegel. dom förstår precis vad man menar och har varit där första gången nån gång dom också. så det är tryggare än nåt annat. Testa! kolla möteschema för AA eller NA där du bor. Baa googla. Finns möten nästan varje dag nånstans.

Ursäkta stavningen, men det var dags att tända lampan kom jag på, och ögonen är trötta.

jo det är ok. Förutom att skallen inte hänger med. Men det är väl naturligt när man gått in i väggen och använt egen medicin som jag gjorde. Har lugnat mig med drogerna jag tog och kört på recept från läkaren istället "så långt det räcker". Ska dit i morgon igen för min sjukskrivning och ev utredning av mig mig själv ang bokstäver som kan ligga bakom och vara en av orsakerna till att det blir som det blir. Annars är det sega dagar. Jobba klarar jag inte nu. Och jobbet jag kämpade för och gjorde att jag körde in i väggen et jag inte än. Kanske inte innan början på 2023 hur behovet ser ut. Arbetslös lär jag inte bli, men att få det jobbet jag äntligen passar för och trivs med får vi se. Vet inte mycket innan måndag. Har kontakt med öppenvården nu iaf. Så det blir ju en gång i veckan. Lite virrig och glömsk. Kan vara svårt att komma utanför dörren utan lugnande medicin så inte pulsen sticker och jag får panik känslor. Men det går upp och ner. Är inte här lika ofta för jag pysslar med min grupp på det där stället jag inte får nämna här. Finns en del att pilla med där och idag ska jag försöka åk ut och träffa barnen en sväng. Men jag kikar hit ibland. så skriv bara om det är nåt. Du får höra med admin om du vill ha min mail så kan du få mer info den vägen. // Ha det bäst!!! Kämpa!!!!

Min läkare och jag är inte överens. han tycker att det är ångest pga drogerna jag tog, och isolerar mig för mycket. att jobba skulle vara bättre för mig. Så att backa över nån med en hjullastare på 12 ton är ingen risk när man är virrig och svårt att fokusera. Sen fick jag påminna om utredningen igen. Händer det en gång till så skiter jag i det. Då får jag byta läkare och försöka på nytt. han skulle ringa nästa torsdag så får vi se om han minns nåt av det vi pratade om. Kika in där! Får ju inte skriva nåt om det men du behöver inte gå med innan du observerat. Säg till staff här på sidan om du vill prata separat med
mig. Det går ju inte här.

@Allegra Det har jag redan. Går dit veckovis och det är bra. Men det är läkaren som måste göra remissen. Får ta det med honom när han ringer. Kom och hälsa på "du vet var" du kanske känner nån här som du pratar privat med som kan ge dig info vart du ska! Hade varit så mycket lättare att hålla kontakten då.

Nu har det äntligen hänt nåt i min väntan på utredning och att få en besiktning av mig själv och min senaste självmedicinering med andra preparat fast utan alkohol. Men först vänta 2 veckor till. Sen drogtest och sen köra igång. Denna väntan börjar bli en vana, men det händer nåt nu iaf. Sen har jag ju öppenvården 2 ggr i veckan nu också.

Detta blir början till slutet med mig eller slutet på början. Jag orkar inte mer, min hjärna orkar inte mer, jag orkar inte med bråk om mina barn. Dom bryr sig inte om jag hälsar på eller när jag gör det är dom inte hemma. Jag kör ett race i ett par veckor, så antingen blir det psyk eller bergvägg i 250. har inte bestämt mig än. Mitt Ex som jag älskar vill inte veta av mig när jag försöker förklara hur mycket hon betyder för mig. Nått mer jobb lär ju skita sig just nu. Bytt vårdcentral eftersom dom inte är kapabla att bedriva någon. Fick inte medicin utskriven för det var ett par dagar kvar innan nästa. Det ända som höll mig på mattan,. Men nu har jag fixat ett förråd för att får vara i min bubbla och inte äta, sova umgås eller träffas. Jag har avsagt mig utredning på egen begäran. Spelar den nån roll nu? Från Onsdag kan jag vara lite frånvarande till och från. . Alkohol är det enda jag inte kommer att röra och det fortsättningsvis. kram från på er. antingen syns vi eller inte! Jag finns än så länge och vill ha tag i mig Så går det Protonmail är ett säkert sätt tex.

Jag kommer heller inte sätta nån nål i min arm eller snabbt byta till farligare saker än vad jag använder nu. Antingen hittar jag ut eller ner. Kan inte stava, men allt är en ångestämpande och en kopp kaffe. då är inte hjärnan som den ska. Men min förra läkare tyckte ju att jobb och social närvaro skulle bota allt. Vart får man jobba påverkad?

@Allegra Nä jag ska kämpa! Har bytt vårdcentral till en jag haft förut och där brukar det hända grejer. Det ska lösa sig!

@Natalia Ganska trött. Suttit hemma hos en kompis och kollat youtube och pratat förhållanden bland annat. Och vips var det mitt i natten. Läga att sova strax.

@Sisyfos Hade både järn/blod och D-vitaminbrist förra året. så jag har hela skåpet fullt med tillskott. Från A till Ö.

Hej på er alla nya och gamla! Jag lever och mår under omständigheterna bra. Har inte lyckats slå mig helt fri från vissa substanser. Men nån alkohol har det inte blivit och kroppen och huvudet är på väg till baka. Har medicin genom psykiatrin som snart är nere på noll och det känns orololigt inför det. Kommer jag fixa det? Vet ju hur jag är med konsekvenstänket. Har inte varit här eller nån annan stans på länge, utan fått order om att bara tänka på mig själv så jag kan komma igång med jobb osv igen snart. Inte mig emot klättrar på väggarna ibland. Hopas att det går så bra det kan för er jag känner via en annan grupp. Blev tvungen att hoppa av som administratör och tänka i andra banor. Inte bara hjälpa andra hela tiden. Den kändes självdöd nu i alla fall. Puss och kram! Jag kikar in ibland och svarar gärna på frågor och stöttar när jag hinner. Nu är det ett jäkla åkande fram och tillbaka några mil för att samtala och hämta medicin. det är min egenremiss som dragit igång. ♫♪

Vill anmäla att jag lever och frodas. Ingen alkohol på 2,5 år blir det nog om man orkar räkna. Problemen med benso och annat man inte ska röra har lugnat sig, men jag är inte fri från det. Däremot minskat och inte provat på något annat. Har stöd från öppenvården och psyk-beroendeenheten. Siktar på att börja jobba snart efter denna resan. Kan hålla upp utan abstinens har jag märkt om man gör rätt. Tvärsluta gick inte och det vet jag hur det kan gå med alkoholen efter ett par krampanfall. Hoppas att många fått hjälp under tiden av er flitiga besökare som gör livet lite lättare för många. Jag ger gärna tis och hur man ska tänka för att göra det jobbiga lite lättare. Varit Admin för ett annat forum men har hoppat av det nu när jag behöver se om mig själv först. Glömde det lite gran och sen kom en jobbig tid. Men det är terapi för mig lika mycket som för den man vill hjälpa. Fått nya vänner tack vare detta. Blev kraftigt attakerad av virus och personer som kapade allt utom denna sidan. Mail, youtube,google, facbook mm. Jobbar nu på att få tillbaka rätt konton och det verkar lugnt på hackerfronten nu. Tjohej säger jag! nattsuddar idag så om nån vill snacka så finns jag här. :-)