Hej, första gången jag är på ett forum för alkoholberoende prat.
Jag sitter just nu i bilen och mår mycket dåligt, har försökt sluta dricka många gånger, men de senaste 3 månader har jag verkligen insett att jag måste sluta annars kommer mitt liv att helt bli förstörd.

Jag dricker inte dagligen utan två gånger i veckan. När jag inte dricker så har jag inte svår abstinens, men jag lurar mig själv varje gång att jag kan hantera det den här gången. Bara jag inte gör detta och detta så är allt fine.

Men som sagt de senaste tre månaderna har jag inte haft något kontroll alls, det känns som om jag får blackout snabbt och kommer lite ihåg dagen efter.

Jag måste helt enkelt sluta nu helt, igår var det sista gången jag drack. Jag får inte låta denna drog förstöra mitt liv helt. Den har redan gjort för stor skada. Jag är bara rädd nu, rädd på riktigt, för att de dom senaste tre månaderna som jag insett hur svårt det är att sluta. De som om jag är två olika personer, en nu som sitter och mår dåligt, efter en vecka en annan som har glömt allt detta och tänker, jag kan klara av det. Varför måste jag ens bli full, är jag för feg för livet. Jag är förkrossad och besviken på mig själv. Men som sagt nu måste jag sluta, är bara rädd kommer jag att bli galen eller något, har alltid känt att jag behöver alkohol gör att fungera bra. Önska mig lycka till 🙏🏻

@Alexx bra första steg att skriva här. Är lite lik dig där, dricker ej dagligen men har aldrig riktigt hanterat spriten. Aldrig lärt mig dricka måttligt som resten, vet inte vart min gräns ligger någonstans och går allt för ofta över den vilket slutar i minnesluckor och extrem ångest dagarna efteråt. Låter som att du kanske skulle må bra av att reda ut dina känslor med någon professionell, kontakta psykolog eller kurator kanske kan vara ett första steg?

@Alexx Vad dricker du? Sprit, vin, öl? Bra gjort att du kom hit. Om du inte dricker varje dag men ändå ofta får minnesluckor så är det ett alvarligt varningstecken. Du kan få bestående hjärnskador och demens och säkert mer där till. I min sista period drack jag så mycket att en vecka bara försvann. Jag sov en stund. Vaknade och hällde i mig det där äckliga rosévinet för magen klarade inte öl längre. Dagen efter kunde jag ta en taxi två mil till bolaget. Köpa några 3 liters rosé och en 35a sliskig rom. Den svepte jag i taxin på vägen hem för att få ner ångesten och skakningarna. Sen kunde jag pimpla i mig upp till två 3 litersboxar om dagen. När telefonen ringde och exet frågade om jag kunde ta barnen i morgon lördag trodde jag att det var måndag. Hon fattade direkt att dom inte kunde vara hos mig då. Från det och några månader framåt hade såna perioder. Nykter nån dag sen in i dimman igen och dagarna bara gick. Då gick det hårt åt hjärncellerna och kroppen. Jag märkte inte ens när jag tappade kontrollen. För dig är det dags att tänka till. Du säger att du är för feg för livet. Vänta bara tills du blivit nykter. Då har ditt självförtroende vuxit och du vågar saker utan att behöva alkoholen. Jag har haft date nu när jag är nykter. Skulle aldrig vågat det utan alkohol innan. Äter du nån medicin eller tar något annat som krockar med alkoholen som kan orsaka minnesluckor?

@less12
Jag är rädd att något är fel på mig, att jag haft behov hela mitt liv att dricka för att kunna leva. Men tanken att gå till en psykolog, får mig också att må dåligt. Tänker hur kan han hjälpa mig, är inte dessa sessioner korta, hur kan jag beskriva hela mitt liv under dessa korta möten och kanske en veckas pauser.
Men det känns bra att jag hittat hit, för första gången får jag ett svar från någon som förstår en.

@BEATNGU Tack för att du delade lite av din historia. Förut drack jag öl, men ökade mycket i vikt, så sedan några år tillbaka bytte jag till röd vin, har alltid köpt en dos som jag klarar av bra, blir lite snurrig, men stannar hemma och lägger mig sen. Men förra året upptäckte jag att min sambo varit otrogen en längre tid, vi separerade, jag slutade dricka i 6 månader, mina barn ville det, och jag var rädd att jag skulle kanske göra något dumt (medan jag är full) mot personen min sambo var otrogen med. För att det gjorde så ont det jag upptäckte, jag blev psykiskt sjuk också och blev paranoid ett tag.

Vid nyår så var det dags igen, jag är singel och ska bara dricka lite 3,5% öl, vad kan gå fel. Och jag hade bearbetat en hel del av det som hänt. Men snabbt gick jag tillbaka till vin. Och hela den här året, sedan nyår, har jag försökt sluta, om jag köper bara lite dricka, och systemet stänger, så går jag till krogen och dricker där, spelar black jack, förlorar pengar, umgås med skumma typer, med mera som jag inte vill skriva här, men saker jag inte är stolt över. Jag vet bara att jag inte får dricka igen, och jag är så rädd. Jag önskar att jag kunde bara banna mig från alkohol på något sätt. Hur länge har du varit nykter?

Jag drack inte heller dagligen utan mest på helgen. Dock på slutet innan jag sökte hjälp så började det även drickas på vardagarna. Jag sökte hjälp via jobbet, det kanske är en möjlig väg för dig också? Det går att läsa mer om det i min tråd.

Antabus eller liknande har jag ej provat men det kan nog vara effektivt i början.

Glömde skriva i förra inlägget... största problemet som jag upptäckt är att nu när jag är singel så finns det inte någon hemma så att jag måste kontrollera mig, så när jag är själv och dricker, så går det inte att dricka lagom, jag blir helt vild, min bedömningsförmåga försvinner helt. De därför jag måste sluta nu. Kan inte hantera det själv, förut när sambo och barnen var hemma så håll jag mig för mig själv, lyssnade på musik med hörlurar på, spelade online spel kanske, var lite på någon forum online diskuterade olika saker. Men nu? Nu blir jag som en fluga som flyger nonstop, slår i fönstret, vet inte var den går. Det känns som att jag är helt omogen, trots att jag är i medelåldern. Så besviken på mig själv. Tittar också på youtube klipp om alkohol för motivation. Har lyssnat på boken från Allen Carr hur man slutar dricka, men jag är tydligen "för smart" för den boken också. Problemet är att när någon vecka har gått, jag mår bra och jag förändras som människa, och det är då som jag glömmer allt det dåliga med alkohol, jag blir en ny människa som tror han kan klara av att dricka lite. Just nu, när jag druckit igår, jag är en annan människa, just nu jag vet att jag inte ska dricka. Så de det psykiska förändringen som skrämmer mig mest, om jag bara kunde vara i denna tillstånd för alltid så skulle jag inte dricka. Vad ska jag göra för att påminna mig själv i framtiden, idag spelade jag in några videos med telefonen, där jag berättar till mig framtida själv, hur jag känner mig, och att inte dricka. Jag skrev påminnelser också, och jag hittade hit. Hur kan jag förstå att alkohol är bara dåligt, att det inte finns något positivt med den.

@Alexx Hej och välkommen hit! Du skriver: ”Jag är rädd att något är fel på mig, att jag haft behov hela mitt liv att dricka för att kunna leva. Men tanken att gå till en psykolog, får mig också att må dåligt. Tänker hur kan han hjälpa mig, är inte dessa sessioner korta, hur kan jag beskriva hela mitt liv under dessa korta möten och kanske en veckas pauser.”

Oftast dricker vi för att det är något som skaver inom oss och du berättar att du har haft behov hela livet att dricka för att kunna leva. Det låter som att det skulle kunna vara något som skaver och det kan vara svårt att få syn/få tag på detta själv. Med hjälp av en psykolog skulle du kunna få stöd att finna detta. Då kan man få en förståelse för varför man dricker och vad man dämpar. Session brukar var 45-50 min och man hinner en hel del. Sedan är det bra med en veckas uppehåll för att kunna bearbeta det som händer i terapin. Man gör jobbet själv och bollar med sin psykolog. Man kan må dåligt, ibland sämre när man börjar peta i sig själv, men det gör man ju även ändå om man mår dåligt. Min erfarenhet är att det är förlösande och skönt att få prata av sig med en kunnig inom området och det tar en vidare i livet. Förstår även att otroheten och skilsmässan varit slitande för dig som påverkar ditt mående. Att sluta dricka och bli nykter kan vara ett första steg och att sedan ta itu med det som skaver för att komma vidare och få må bra i livet.

Lycka till och kämpa på! Livet blir så mycket bättre när man är nykter och får kontakt med sina känslor💕

@Alexx @Alexx skrev:"Problemet är att när någon vecka har gått, jag mår bra och jag förändras som människa, och det är då som jag glömmer allt det dåliga med alkohol, jag blir en ny människa som tror han kan klara av att dricka lite."

Så har jag levt dom senaste 15 åren. På måndag börjar mitt nya liv, oftast går det bra fram tills det är fredag. Nästa måndag börjar det om igen.

@Alexx Du berättar att du sett klipp på Youtube och läst om alkohol för att få motivation. Här kommer en länk till Peter Wirbing som är en expert på alkoholfrågor. Han berättar om hur hjärnan påverkas av alkohol och kunskap om detta ökar förståelsen för varför man mår som man gör och beroende. Hans filmer har hjälpt mig mycket till att öka min kunskap om mitt beroende och hur hjärnan påverkas.

https://www.youtube.com/watch?v=8qxtDj5aVFQ

Hej Alexx och varmt välkommen hit!

Du har redan fått flera superfina svar och jag vill också passa på att hälsa dig välkommen ändå. Det hörs att det var ett stort steg att vända dig hit, klokt, starkt och modigt att du gjort det.

Du har gått igenom en del tuffa saker och att söka stöd som du får lite tips om här kan ju absolut vara en god idé om du känner att du vill det.

Gällande alkoholen har du tidigare varit alkoholfri i ett halvår, imponerande, du skriver att det var för dina barn ville det. Kan tänka mig att det blev en stark drivkraft för dig då att höra det från dem. Oavsett hur du mådde då efter allt som hänt så klarade du av det, imponerande. Du har en förmåga att hantera livet även då det är riktigt tufft och nu är du igång och hanterar igen.

Du vill ta tag i detta med alkoholen en gång för alla låter det som, fint att du hittat hit, hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Alkohol kommer alltid att förbli ett mysterium för mig, hur kan man falla för den typ 1000 gånger, vilja sluta och sedan dricka igen. Alla serier jag sett, varje gång de nämnde alkohol så kommer jag ihåg detta. Kommer ihåg seinfeld avsnittet när han sa alkohol är bra om man vill förlora sitt jobb, familj osv… trodde aldrig jag skulle förlora min familj. Nu var jag på väg att förlora även jobbet och bli helt ruinerad. Nej!! Ska aldrig dricka igen! Jag är fri från denna helvete. Är jag rädd hur jag ska klara mig utan alkohol? Fine, låt det vara som det blir, ska möta verkligheten för en gångs skull hur det än blir! Ska aldrig röra ett glas med alkohol igen.

@Alexx Det är så vi funkar. Vi har något tomrum i vår hjärna som behöver fyllas. När man upptäcker att alkoholen funkar så blir det det du vet att du måste ha varje gång du får chansen. Andra måste träna hela tiden för att fylla sitt tomrum. Vissa behöver inte göra nåt särskilt. När jag var runt 20 så brukade jag och min kompis dela på en kartong med små 33cl öl. Tror att det bara är 20 st i dom lådorna. Det räckte gott och väl för oss en helkväll. Kollade då film, och öl var gott vid varje klunk. Då tycker jag att man har en ganska litet behov av alkohol. Men jag har nog druckit nästan varje helg sen i den åldern. Nu är jag 42 snart och när jag drack öl fortfarande för kanske 3-4 år sedan. Då hade behovet tomrummet var stort som fan. Då kunde jag klämma i mig upp mot 20 stora burkar på en dag. Då var dom inte lika goda heller. Det var ju bara fyllan jag ville åt. Begäret är så starkt att det känns som att du inte är normal när du inte dricker. Det är hjärnan som sätter igång, för att du bryter nåt som har blivit ett bränsle för dig. Om man bränner sig på ett ljus, så stoppar man ju inte fram handen och gör det en gång till med jämna mellanrum. Men hur jobbig baksmällan än blir så är vi där igen så tomrummet ska fyllas. Beroende finns i många former. Vissa bra och andra dåliga. Vi har valt ett som inte gynnar oss.