av 5barnspappa

Jag har bestämt mig. Igen. Fast påriktigt den här gången.
Senaste gången jag skulle sluta dricka, i mitten av Maj skulle jag vara helt nykter 1 månad. Fram till midsommar. Jag klarade en vecka.
Grejen är den att jag alltid tyckt att jag har läget under kontroll (suprise!). Men jag har druckit varje dag. Oftast bara folköl. En eller två under eftermiddagen måste väl vara ok? Eller 3. Eller 5...
Så har jag tänkt i 15 års tid.
Jag har hållit det där. Även om jag fattat att det är för mycket.
Men på sistone har det trappats upp ytterligare. Starköl 3-4 dagar i veckan+ folkölen alla dagar.
Nu under sommaren 6-8 starköl och lika många folköl varje dag
Jag har total panik, för jag vet inte hur jag ska göra. Allt i livet påverkas nu. Bakfull på förmiddagen. Öl från lunch och hela kvällen.
Jag känner mig klar med mitt drickande. Men det gör jag ju varje morgon...
Hur har ni gjort? Vad ska jag göra?
Tacksam för svar...
/
Jonatan

less12
fre, 2022-07-29 - 05:38

@5barnspappa
Hej! Och välkommen. Bra att du har insikt i att ditt drickande är problematiskt. Om jag var du, då skulle jag ringa vårdcentralen nu på morgonen. Jag gjorde det, var skiträdd, supernervös och skamsen, ska jag erkänna nu att jag är alkis? Pinsamt ju, fick stöd av människor jag inte känner här genom forumet, gick till VC, träffade en läkare och la ut korten på bordet. Gick hur bra som helst, fick träffa en psykolog dagen efter, medicin utskrivet(vilket tog lite tid dock) och regelbundna uppföljningar inbokade. Om du är som ditt namn antyder, 5 barns pappa, då ber jag dig verkligen att söka hjälp innan det är försent. Är själv barn till en alkis som inte sökte hjälp, det har gett mig mycket lidande och problem. Jag hejjar på dig!

Allegra
fre, 2022-07-29 - 09:31

Hej @5barnspappa! Jag håller med @less12 , kontakta vårdcentral eller beroendemottagning om du bor i en större stad. Ditt problem är så vanligt (men skamfyllt?) och du kommer att få den hjälp du behöver. Det kanske är så att det räcker med en samtalskontakt för dig, annars finns det olika preparat som kan hjälpa dig att ta en paus från drickandet. Ibland kan det räcka med en tids avhållsamhet för att vända skutan och komma tillbaka till ett ”normalt” förhållningssätt till alkohol.

Det finns många härinne som har kommit ur betydligt värre missbruk än det du beskriver. De är här för att hjälpa oss andra, vilket i sig är fantastiskt!! T.ex

@BEATNGU , @Andrahalvlek , @vår2022

Allt gott så länge, bra att du har hittat hit✨✨✨✨

andesh79
mån, 2022-08-01 - 09:35

Bra att du kommit till ”rejäl” insikt @5barnspappa. Exakt samma position var jag för tre veckor sedan som dig. Jag kapitulerade. Ställde mig utanför beroendecentrum 08:00 på måndagen och har sedan dess fått jättefin hjälp både där (med antabus) samt på öppenvården med träffar mm. Jag lovar att det kommer att gå bra bara du tar steget. Jag är så himla glad att jag gjorde det. Nu börjar förhoppningsvis ett annat kapitel i mitt liv. Må gott och låt oss gärna veta hur det går för dig 🙏🏼☀️

BEATNGU
tis, 2022-08-02 - 19:54

Jag var likadan. På semestern var det det ju bäst. Då kunde man dricka varje dag utan at få "skit" För det gjorde ju grannen och alla andra. Bara att jag hällde väl i mig dubbelt så mycket som dom "andra" hela tiden. Började oskyldigt för mig och som det göt för dom flesta. En bit innan vi gick isär tack vare mig så kunde jag ha abstinens på sen söndag men visste att hon skulle bli arg om jag tog något och jag skulle förmodligen vara "sjuk" från jobbet dagen efter också. Som så många gånger förr. Så jag sa att jag ska bara ner och köpa snus och nån cola i affären. Där köpte jag just det plus ett sexpack som jag körde ut i skogen på en liten väg där jag brukade gå ner till sjön. Gömde ölen i en buske och åkte hem med snus och cola bara. Sen sa jag att jag tar en skogspromenad en stund. Hon såg ju tydligt att jag inte hade med mig nånting att ha öl i eller så. Då kände jag mig safe. Gick dit ölen fanns satte mig innanför några buskar så jag inte syntes när folk gick förbi på sina Promenader. Det var en av dom gångerna jag frågade mig själv. Varför gör jag så här? Ska jag hålla på så här medans hon är hemma med barnen och dom tror att jag tar en hälsosam promenad? Så jävla svårt var det för mig att bara skrika ut "Jag behöver hjälp på riktigt" Vi hade väl pratat med någon ihop osv. Men vad ger det? Man gör precis som man vill ändå. Det du behöver göra är att erkänna för dig själv ändå efter ett tag. Jag provade uppehåll på riktigt först när det hade gått väldigt långt. Efter separation och när jag började få ont i trakterna runt levern och en mage som inte klarade vanlig mat. Men när allt återställt sig, så körde jag igång igen. Tog ett par dagar innan jag slutade äta nästan helt. Blev nån micromat då och då. Har försökt flera gånger efter det och sedan dricka som jag gjorde förr. alltså bara på helgen. Det gick inte heller.
Läs min tråd hur långt det gick för mig innan jag valde rätt väg. Jag har rekommenderat många här att söka hjälp via öppenvården där du bor. Kolla på nätet hur du går tillväga. Det är det bästa jag har gjort. Dom behandlar dig som en människa och inte en patient som ska behandlas så fort som möjligt. Jag gick där i över ett år. Fick en kille som kontaktperson som delvis är bonde. Vi snackade om allt från traktorer till skrumplever. Man gör ett program efter dina behov. Först var jag bara där på samtal en gång i veckan. Sen blev det friskvård på fredagar med promenader, gym eller vad man vill. Vi gick ofta och snackade på långpromenad. Jag fick massor med tips och verktyg för att hantera jobbiga tillfällen när suget var som störst. Jag kunde ringa honom dygnet runt. Fick utmaningar efter en tid att testa hur det kändes att gå förbi bolaget eller att se andra dricka och vad det kunde vara som triggade mig att välja alkoholen framför allt annat. Körde med en alkotestare via mobilapp som jag blåste i varje morgon i flera veckor. Dels som utmaning för mig själv och dels för att se om vi behövde ändra taktik. Jag blåste 100% grönt alla gånger i den. Man fick även fylla i lite hur man kände sig just den morgonen osv. Mitt ärende där avslutades för drygt ett halvår sedan, men vi har haft kontakt ändå. Jag har ringt när jag känt mig nere för att jag vill att han ska veta att jag kanske behöver komma dit igen. Och då fixar dom det på ett kick. Ingen vet att du är inskriven där. Allt är gratis, kaffet är ok. Man får vara arg, ledsen, eller prata om vad man vill. Dom är så jäkla proffsiga och har mött så många andra i samma eller värre situationer. Det är mitt bästa tips. Men vi alla är olika. Jag har testat AA, andra instanser där man bara pratar. Mediciner. Tog antabus på eget bevåg men lade ner den snabbt för att jag mådde mest illa av den. Medicin som dämpar suget har funkat bra förutom en sort som jag inte mådde bra av heller. Fick en annan sort som funkade bättre och skulle göra att drickandet inte smakade så gott och gav det resultatet man ville åt. Provade aldrig att dricka på den, mn använde den ett tag och tyckte nog att den tog bort en del sug. Längsta uppehållet för mig innan detta var 9 veckor. Nästa försök efter mycket dödsångest och annat har jag snart klarat 2 år. Inget sug efter just alkohol längre. Det vänder sig i magen när jag känner lukten från senast det bagav sig. Men ett sug finns kvar. Efter vad? En kick, en rensa skallen känsla, bli mig själv känsla? Jag vet inte. Men den går hantera på många sätt utan att förgifta kroppen. Nu skrev jag en novell igen som jag brukar när jag vill hjälpa någon. Men jag vet ju inte hur det ser ut hemma hos dig. med fru/sambo barnen osv. Vad vet dom? Vad säger dom? En sak jag egentligen inte vågade eller var för stolt för var att erkänna för alla som inte visste redan. Jobbet klarade jag ganska länge tills sjukfrånvaron gjorde att jag tillslut berättade. Dom gav mig hjälp genom företagsvården. Hjälpte i början och jobbarkompisarna blev förvånade när jag berättade för dom hur det låg till. Jag drack aldrig på jobbet. Då var jag hemma istället. Tillslut ökade det igen och jag kunde inte jobba kvar där mer efter 16 år. Då dämpade jag väl smärtan med ännu mer. Då blev det vuxenpsyk och avgiftning första gången. Mycket bra att det finns ska tilläggas. Ännu bättre om man tar lärdom av det och fortsätter med behandling efter. Men jag hälsade väl på 3 ggr till efter det. Att lägga korten på bordet och ta hjälp för mig själv och inte bara för att någon annan ville det gjorde jag försent. Tanken på mina 2 barn gjorde att jag lät bli att dricka den sista droppen som hade fått dom att bli utan pappa. Du har alla möjligheter i världen. Se dig inte som nån misslyckad person som alla hatar bara för att alkoholen tagit över dig. Läs runt lite här på forumet och ta åt dig tipsen du får. Allt passar inte för alla, men jag lovar att du kommer hitta nåt som du tycker funkar bra. Jag fixade det inte på egen hand. Är impad av folk som gör det när det gått långt. Jag kan iaf inte hälla i mig den skiten mer. Då fortsätter jag där jag slutade. Och det vill jag inte vara med om en gång till. Jag finns alltid tillgänglig. Admin har gått med på att lämna ut mitt nummer om nån vill snacka med en vanlig nykter alkoholberoende Som ett alternativ till alkohollinjen Man kan välja att vara anonym i mobilen. Jag är bara anonym här. Annars finns jag på FB tex. Fråga admin bara så ger jag ut mitt namn. Ha det nu bra! I morgon är en annan dag! ♫♪