Jag har funderat på detta pga att en stor anledning till min nykterhet är att behålla jobbet. Om det incitament skulle försvinna så vet jag inte hur jag skulle göra. Jag ser nästintill bara positiva saker med nykterheten men samtidigt så vore det gött att bara ge efter om man slipper oroa sig för ekonomi, hus, körkort ect.

Absolut inte. Jag mår mycket bättre utan alkohol i mitt liv. Mina känslor är mer genuina och jag njuter mer av småsaker i vardagen, som jag aldrig gjorde förut. Då var hela livet som en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Kram 🐘

Jag är oberoende men jag lovar: Ingenting blir bättre av att dricka oavsett din ekonomiska status. Din hälsa tar lika mycket stryk oberoende av plånbokens storlek... livet utan alkohol är mitt livs bästa beslut!

@Darthgrå Pengar kan köpa mycket men aldrig livet. Pengar kan köpa mycket alkohol som tar livet. Jag fick livet tillbaka tack vare att jag slutade med alkoholen. Det sparar jag mycket pengar på😁💕

@Darthgrå
Under alla år när jag, precis som du, försökte balansera mitt drickande för att behålla jobbet och körkortet så drömde jag ofta om hur det vore att ha obegränsat med pengar utan att behöva arbeta. I flera år efter att jag blivit påkommen och tvingats in i behandling med ständig övervakning och hot om konsekvenser hölls min alkoholism i schack lite halvhjärtat och ganska motvilligt enbart på grund av kraven från jobbet och provtagning från arbetsgivarhåll. Själv ville jag inget hellre än att dricka och gjorde det så ofta jag kunde hålla mig under radarn. Och då drömde jag om att vinna storvinsten.

I min värld skulle jag njuta på ett helt annat sätt om jag bara slapp kraven och att bevakas. Då skulle jag bara dricka som andra. Jag skulle unna mig att endast köpa hem fina och goda drycker och leva lycklig på alla sätt. Jag hade en idoliserad bild av hur tillvaron vore bekymmersfri, stressfri och allt skulle vara rosenrött. Som förmögen skulle jag minsann kunna dricka normalt eftersom jag då inte skulle ha några problem att döva med alkohol. Om bara "om" fanns. Men så var som sagt inte min verklighet, så jag grämde mig och tog ett glas till tröst. Och ett till för att glömma kärleksproblemen. Ett till för att slippa tänka på minnen från barndomens övergrepp och ett till för att slippa känna ångest över mina fysiska tillkortakommanden och mina rädslor. Ett till för att bearbeta sorgen över mina nära som gått bort. Och slutligen hela flaskan för att jag inte kunde sluta dricka.

Jag gissar att även om jag vunnit högsta vinsten där och då, sagt upp mig på stående fot med bankkontot fullt med pengar utan gräns, så hade jag ju ändå inte blivit av med anledningarna till att jag drack. Alla skälen till att jag blev alkoholist hade funnits kvar även med plånboken full och jag hade förmodligen fortsatt att kröka i samma eskalerande takt. Jag hade redan passerat en gräns där återvändo inte fanns. Jag var redan alkis och som sådan hade jag inte valet att dricka normalt även om jag drömde om att jag skulle kunna det om jag bara slapp arbeta.
Vilken myt!! Jag tänker nu att det finns ju ett skäl till att så många rika, vackra och kända människor super och knarkar ihjäl sig. Med en massa pengar kan de dessutom göra det betydligt snabbare än vi fattiglappar.

Vartefter jag gav efter för mitt drickande (eftersom det är en progressiv och eskalerande sjukdom) så var jag tyvärr inte så bra på att ta hand om allt det fina och värdefulla jag ändå hade i livet; chefsjobb, bil och körkort, familj, pengar på banken, ägd bostad och ett ordnat liv. Det fanns inte tillräckligt mycket självbevarelsedrift eller rädsla för att förlora mina mest värdefulla tillgångar när alkoholismen tog över mer och mer och drog mig ned i avgrunden. Till slut hade jag mist både jobbet och körkortet och var på god väg att mista mina barn och mitt hem. Pengarna på banken försvann i rask takt och jag skuldsatte mig mer och mer när jag till slut "gav efter". Fast av fel anledning då. Jag hade kommit förbi skedet när jag hade ett val. När jag hade passerat en gräns med mitt drickande så var jag hjälplös och rasade utför med bakbundna händer. Det gick inte längre att sluta trots alla konsekvenserna.

Idag kan jag säga att om några år när jag går i pension och inte längre behöver hålla mig nykter för jobbets skull, men ändå får tillräckligt med pengar varje månad att unna mig det lilla extra om jag vill, då kommer jag verkligen INTE att börja dricka igen. Om det är något jag lärt mig under de här 359 nyktra dagarna sedan jag nådde botten, så är det att om jag börjar igen så kommer jag att supa ihjäl mig. Det spelar ingen roll vad jag intalar mig såsom att jag gång på gång tänkt förr att "Nu har jag kontroll - nu kan jag dricka lite normalt". Kontroll har jag aldrig haft sedan den dagen mitt bruk övergick till missbruk. Att tro det är att ljuga för mig själv.

Jag hoppas du slipper göra samma resa och slå i botten lika hårt som jag gjorde innan du kan släppa drömmen om att det vore "gött att bara ge efter om man slipper oroa sig". Jag önskar dig all lycka och hoppas att du kommer att hålla dig nykter för din egen skull, inte för att möta kraven från jobb och liknande.

Jag håller tummarna!

Hej Darth,
Jag får känslan av att du behöver hitta nya saker som ger dig den avkoppling/ stimulans som du förut fick av alkoholen. I början ville jag i alla fall inte släppa tanken på att unna mig att dricka någon gång, men att gå till botten med varför jag drack och vad alkohol gör med kroppen och hjärnan har fått mig att ändra inställning. Och att jag tränat mig på att uppskatta annat. Till sist har nya kopplingar skapats. Ledig em i solen får mig nu att vilja smutta alkoholfritt i fint glas och äta goda snacks. Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag anställa en kock som kom och hjälpte mig att laga riktigt god mat varje helg. Och så skulle jag alltid ha fina snittblommor på bordet. Och en riktig espressomaskin... Och ett större hus med ett rum som kunde vara bibliotek med sköna läsfåtöljer... Vad skulle du vilja ha och göra om du inte behövde jobba?

Hej igen,

Jag har läst min egen tråd idag inför min årsdag som nykter och tänkte på din tråd här när jag plötsligt läste följande som jag skrev den 15 januari 2022. Då var jag nästan fem månader nykter. Så här står det:

"Om jag varit rik och det funnits en lösning där jag kunnat köpa mig fri från viljan att dricka så hade jag inte lagt mina pengar på det. Jag hade förmodligen köpt mer, dyrare och finare viner i stället. Anonyma Alkoholister har ett enda inträdeskrav: Man ska ha en önskan att sluta dricka. Jag kan konstatera att jag aldrig var en behörig medlem, för jag ville ju inte sluta dricka. Jag ville ju kunna dricka som alla andra - som icke-alkoholisterna.

Idag vet jag att jag fortfarande inte vill sluta dricka. Jag vill bara inte börja igen."

Skulle aldrig klara av att dricka igen. För det första så drack jag nästan ihjäl mig utan att vara i närheten av ekonomiskt oberoende. Sen skulle jag spy direkt om jag ens försökte. Skulle jag få i mig så jag kunde dricka vidare hade jag typ fortsatt där jag slutade efter inte lång tid alls tror jag. Runt 4 promille. Så nej! Det skulle jag icke.