Jag vet att jag har ett missbruk. Och jag vet att jag tar skada av det. Ändå känner jag mig inte motiverad nog till att sluta. Jag älskar den ångestdämpande känslan alkohol har.

Det var kärlek vid första ögonkastet mellan alkohol och mig. Jag har alltid varit en orolig och stressad person – och alkohol "förbättrade" det.

Men – jag kollar på min släkt. Mina syskon bor på gård, får barn och har ett liv jag också vill ha. Men jag kan inte nå dit när jag dricker som jag gör. Ändå är det inte tillräckligt? Jag vill fortfarande dricka för att dämpa ALLA känslor.

Hur fasen slutar man?

Hej Teddy 96.
Välkommen hit.
Känner så igen mig i det du beskriver. Alkoholen gav mig en så skön ångestdämpande effekt och det blev för mig en verklighetsflykt. De sista åren drack jag enbart för att.döva ångest och för att överhuvudtaget fungera hyfsat. Jag drack inte för att det var roligt blev som ett tvång. Tills det inte gick längre. Jag var inte helt i botten men nära har inte varit inlagd eller blivit av med körkort eller jobb som väl är. Jag tog tag i det och gick på AA möten i stort sett varje dag och träffade människor jag inte trodde fanns. Det har varit stentufft men det fungerar. Det finns också annan hjälp att få. Livet är bättre utan A. Vill aldrig hamna där igen. Tomrummet efter A. finns kvar men minskar efter allt som tiden går. Ha nu gått 5 och halv månad sedan jag sista glaset. Ta hand om dig.🌞

Hej igen.
Försök att sluta innan konsekvenserna blir för stora. Det kommer att kännas tomt den första tiden men det fungerar och du kommer att må bättre. Fortsätt gärna att skriva här och ta hjälp av AA om det passar dig.