Hej

Jag vet att jag är alkoholist. Mitt liv kretsar kring när, hur och var jag kan få i mig alkohol. Mitt problem är dock att jag inte vill sluta. Även fast jag mår så dåligt av det och det förstår mer och mer för mig. Alkoholen fyller ett enormt tomrum i mig. Efter två öl mår jag så otroligt bra. Efter 10 öl också. Ja blir lugn och trygg och stilla. Men. Jag vet att detta kommer gå åt helvete. Jag har försökt så många gånger att sluta. Att minska. Att ändra. Men allt känns meningslöst utan alkoholen. Som att livet kommer vara över om jag blir den där nyktra. Hur gör ni? Hur tänker ni? Jag har insett att jag inte kommer klara detta ensam.

Hej och varmt välkommen hit.
Genom att skriva här så visar du styrka och du verkar vilja ta tag i ditt problem.
Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag ville heller inte sluta med alkoholen, jag försökte verkligen men det eskalerade mer och mer. Jag drack för att överhuvudtaget fungera, döva ångesten. För ett par år sedan tänkte jag sluta och gå till en AA grupp men alkoholsuget var för starkt så jag fortsatte. i våras var droppen mer eller mindre nådd.
Jag gick till ett AA möte och har fortsatt med det, har varit en tuff resa men det fungerar. Livet är numera mer innehållsrikt och jag slipper den värsta fylleångesten. Jag trodde inte jag skulle klara det men det går tack vare AA gruppen. Du skriver att du inte klarar det ensam och det stämmer verkligen. Här stöttar vi varandra.
Ta hand om dig och hör gärna av dig igen.

@James M Hej och välkommen! Håller med, att skriva här betyder styrka och att du vill göra något åt din situation. Jag fastnade i alkoholen och blev beroende. Har försökt sluta många gånger, eller i alla fall att dra ned. Det har aldrig funkat för jag har inte velat sluta innerst inne. Det kändes som att livet kommer att bli tråkigt och meningslöst utan alkohol. Men så fel jag hade. Det där tomrummet du skriver om, blev bara större och större pga alkoholen. Det blev en ond cirkel och för varje flaska vin växte tomrummet sig allt större, med skammen, skulden och ångesten. Jag kunde inte se det då, men efter en tid som nykter blev det tydligt. Alkoholen skapar så mycket psykisk ohälsa och efter drygt 5 dagar som nykter var det knappt märkbart. Kvar var problem som jag som nykter hade mycket lättare att hantera och ta tag i. Tomrummet pga alkoholen, förvärrade och förvrängde det som skavde och kändes 10 resor värre som påverkad.

Idag har jag varit nykter i över ett år och tomrummet finns inte längre. Jag mår psykiskt bra och har fått en ny chans i livet som är hur kul som helst utan alkohol. Det är en resa som kräver att man verkligen vill sluta. Det ger motivation till att stå emot, främst i början, men det blir allt lättare ju längre tid man är nykter. Skriv här om allt du känner och vill. Det finns så många här i liknande situation och vi hjälper varandra. En del tar medicin mot suget, går på AA och psykolog som stöd. Alla medel är bra, huvudsaken är att man tar all hjälp man kan få för att lyckas sluta dricka.

Ett tips är att anmäla dig till självhjälpsprogrammet här, det är ett bra stöd med olika strategier och att syna sina dryckesvanor. Man kan också kontakta stödpersoner här på Alkoholhjälpen anonymt under fliken ”stöd” och ”fråga oss”. Lycka till!💪🌺

@James M Hej och välkommen!
Jag levde precis som du, mådde bra av ett par pilsner, ville egentligen inte sluta dricka heller. Jag drack 8 - 10 3,5:or om dagen varje dag. Var inte ute efter fyllan egentligen utan den lugnande effekten det hade på mig när jag tänker efter.
Det ställde ju givetvis till det rätt mycket, droppen kom när jag tappade körkortet (för andra gången)
Då bestämde jag mig för att sluta, och hade inte klarat det om inte detta forum funnits.
Första tiden var ett helvete, mådde skit, allt var nattsvart, jag ville bara gå och lägga mig så det blev en ny dag som var lika jävlig.
Men efterhand lättade det mer och mer, och idag, 11 månader senare mår jag toppen.
Du måste helt enkelt stålsätta dig och vara stenhård med dig själv,, inte falla för frestelsen,, det är lätt att tillfället gör tjuven så att säga.
Ingen som helst alkohol får finnas tillgänglig hemma, eller där du vistas.
Skriv gärna här hur du känner! Det finns många här som kan stötta!
Sköt om dig!

Tack för era svar!
Inne på dygn 2 nu. Har inte varit vit en dag på 4 år. Det är en kamp. Igår hällde jag ut all alkohol hemma. Det svåra är att det känns mer som en förlust än vinst. Som att jag gör mig av med min enda vän. Psykologiskt vet jag ju att det inte är så. Att detta är bra. Men min identitet är så förknippad med spriten. Alltid nära till fest och skratt. Allt jag tänker på som skulle kunna fylla det som spriten har gjort för mig känns futtigt. Trots att jag går i terapi och är en smart person så är detta så svårt. Tack för kloka ord och för att ni finns här!