90- Då var jag tonåring! jag drog på det, ville inte bli så konstig som "dom"...Första fyllan intogs på skolans tak, inte så smart när man ska ner! Jag gjorde som mina föräldrar sagt. Ringde mitt i natten, öppnade dörren på den vita SAAB min mamma körde och spydde i farten.
Jag var bäst,, då. Bra jobb och vacker sambo och 2 fina barn. Jag har vändt ut och in på allt.
Insikten finns att jag förlorar. Drickandet tar över

Det är så vi ser på varandra. Vinnare och förlorare. Jag har förlorat allt nu .Det senaste året har jag inte sett mina barn, socialtjänsten har med gott mod gett min förra livspartner fritt spelrum. Jag och min nya kvinna har inte druckit något när barnen varit hos oss. Nu blir min dotter ,som för övrigt inte gick ut grundskolan utslängd från gymnasiet.
Frånvaro från skolan på mejl var enda jävla dag. Jag dricker varje helg. Tog 7 veckor vitt i somras,efter bråk med min nya kärlek, kännde inte igen mig själv. Ingen aha-upplevelse där!, som jag hoppats på!
Mitt ex har vänt barnen mot mig. Min son cyklade till mamma när min flickvän bad honnom städa rummet.....1 år seedan.
Jag förlorar.
Jag vet att det är avsaknad av mina barn som gör att jag dricker mer än vad man ska. Jag är så jävla trött på mig själv !
Tacksam för all feedback.....

Hej,
Vad tufft du har det... Förstår att det är barnen som är viktigast för dig. Men för att fixa den relationen är nog drickandet prio ett att ta tag i. Ring alkohollinjen imorgon, ta hjälp att bli nykter och visa dina barn att du finns. Skicka sms utan krav på svar, ge inte upp. Tids nog börjar de lita på dig igen. Livet är långt och ni har många fina år framför er. Men steg ett är nykterhet- ge det allt du har och ge inte upp. Dina barn behöver dig även om de inte visar det just nu.

Rilleman

Tack för ditt stöd. Jag har inga tårar kvar nu.
Fars dag var det som var slutet för mig. Jog orkar inte mer....Hur kan man ta barn från någon...jag har inte supit bort dom....varit loj eller nåt.
Jag vet inte vad jag ska göra längre...

Li-Lo

Hej Rilleman

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen. Du skriver att fars dag var på gränsen till för smärtsam. Dagen blev mer en påminnelse om vad du saknar än att du är en far. Att du mitt i den sorgen skriver här, att du med den lilla ork du har tar sats och skriver här är beundransvärt. Du är långt ifrån ensam om att inte se någon framkomlig väg. Det är därför vi finns, vården finns och säkert andra. Du behöver inte göra det här själv det finns hjälp att få. Du har redan nu tagit ett viktigt steg och kanske klivit lite längre än tidigare. En del kan vara skrämda av att inte bara söka stöd utan att ta emot det, göra något som både skrämmer och inger hopp.

Mycket få saker i livet är "för sent", om jag förstår dig rätt vill du på sikt visa för dig själv och dina barn vem du är och finnas där. Just nu, i det tunga, vad behöver du mest för att få fatt i ditt hopp?

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen