Gjorde säkert fel nu men nåväl. Hoppas andra kanske har tips och liknande erfarenheter.

Hela mitt liv sedan gymnasiet har präglats utav fest, After Works, konferenser osv osv. Har mer eller mindre alltid varit alkohol inblandat i sociala sammanhang. Antingen AW eller fest. Alltid när man ses med folk har det varit "på en öl" men som lätt blir fler. Var nog 15 år eller mer jag träffade en vän utan att alkohol var iblandat.

Sedan ett par år är jag chef på ett bolag och det har ju sin press på mig som person, man ska prestera, finnas där för allt och alla. Lite därför hela det hela har spårat ur. Ibland behöver man en paus i vardagen och då blir alkoholen en nära lösning.

Senaste 3-4 åren har det gått utför i form av att jag har svårt att säga nej till alkohol. Kan gå iväg själv krogen för att få ta ett par glas om jag är sugen och bara ta det lugnt. Nästan alltid dricker jag för mycket och på sistone har ekonomin tagit skada på grund av krogrundorna, i och med att det inte bara blir ett "par glas" längre.
I mitt fall är det en blandning utav det sociala och känslan av att vara full som lockar. Blir som någon form av terapi. När jag är full kan jag reflektera över livet, jobbet och bara vara mig själv utan krav.
Sällan dessa tankar som kommer fram om jag sätter på en film hemma liksom. Att gå hem efter jobbet har nästan blivit någon form av ångest. Sitter nästan alltid och hittar någon vän som är ute på krogen.

Jag vill verkligen komma på banan med livet igen men har jättesvårt att se mitt liv utan alkohol. Dels för att mina vänner alltid dricker när vi ses, dels för att jag verkar i en bransch där alkohol, AWs osv är vanligt förekommande men framförallt för att jag i hela mitt vuxna liv varit den sociala "festprissen" som känner personal i barerna och som aldrig tackar nej till ett glas. Det har liksom blivit min identitet, hur deppigt det än låter. Har så klart försökt i perioder dricka "måttligt" utan vidare resultat, även provat avstå alkohol men istället för att gå och försöka dricka läsk bland vänner så springer jag hem efter jobbet och har ångest för att jag inte är full och för att jag inte kan vara en "normal" person

Min fråga är om någon haft en liknande situation? Dvs där alkohol har präglat det sociala i en längre period. Kan man gå tillbaka till att dricka "måttligt" eller ska man inse att man inte kan ta det lugnt med drickat och slopa det helt? Tar tacksamt emot tips på behandlingar, instanser där man kan få hjälp runt Stockholm också.

Ps. På torsdag ska jag på mitt första AA. Tänker att det är en bra början att dela tankar med andra och sen får vi ta det därifrån.

Fridens liljor!

Hej och välkommen!
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Lever också i en alkoholindränkt miljö; både vad gäller yrkeslivet och var jag bor, storstadskulturen. Umgås med andra i samma kultur. Ses inte över en fika, det är över en öl eller vinmiddag man träffas.
Jag vill bli måttlig, jag har kunnat bromsa några gånger förut, men sen eskalerade konsumtionen under coronaisoleringen.
Berätta gärna om din erfarenhet av AA sen. Jag drar mig för det, men positiva erfarenheter kanske kan få mig att ändra mig.
Lycka till!

Hej, jag har hört att Riddargatan 1 har bra behandlingar för att lära sig dricka måttligt. Kan själv rekommendera att börja med tre nyktra månader, för mig blev det en överraskning att jag mådde så mycket bättre psykiskt utan alkohol. Har också varit en glad festprisse, men känner att det har funkat att förändra bilden av vem jag är. Man måste inte bete sig som man gjorde vid 25 hela livet... Jag har fortfarande kul och umgås. Att jag har alkoholfritt i glaset är det sällan någon som ens märker.
Lycka till med att hitta din väg!