Jag vet att jag dricker för mycket och att det är svårt att bli måttlig, men jag är inte beredd att släppa alkoholen. Men jag måste dra ner på drickandet. Jag dricker främst ensam för då är det ingen som vet att jag dricker. Idag ska jag vara nykter.

Välkommen hit! Det enkla svaret på det är väl att alkoholen har fuckat upp ditt naturliga belöningssystem. Vi som har slutat, eller i mitt fall nästan slutat, är rätt samstämmiga i att det blir jäkligt mycket roligare utan alkohol. Alkoholen bäddade in alla känslor, även de positiva, i nån slags bomull. För att uppleva det själv är det bra att sluta helt en längre period. Det är faktiskt underbart när livet återvänder. Man får mer energi och ork och lever på ett annat sätt. De flesta beskriver också det som du skriver nu att det kändes otänkbart att sluta, och det behöver inte vara ett livslångt beslut, men ge det några månader. För mig var passiviteten som alkoholen skapade så trist. Jag blev seg och då fick man inga naturliga glödjekickar längre. Det är så stor skillnad nu. Hög på livet på ett helt annat sätt. Välkommen att prova, jag kan nästan lova att du inte kommer att ångra dig.

@prinsessa en sak jag brukar tänka när kvällen känns trist utan alkohol, är att det är (i alla fall för min del) bara tråkigt i början av kvällen. Det är då jag saknar att ta ett glas när jag lagar mat, eller varvar ner. Men när det gått ett par timmar, och jag tänker på att jag vid det laget tidigare börjat gå över till de negativa delarna av drickandet - då känns det inte längre tråkigt.
Så när tankarna dyker upp, så vet jag att om ett par timmar kommer det inte kännas tråkigt längre, då börjar den positiva kicken av att jag låtit bli att sätta in.