av Sundaymorningc…

Sundaymorningc…
ons, 2022-01-19 - 08:37

Hej,

Jag vet inte säkert varför jag skriver här nu. Kanske för att skriva av mig. Ni får ursäkta.

Jag hittade hit efter att ganska länge reflekterat över mina alkoholvanor. Anledningen är väl främst för att jag har ett problematiskt förhållande till alkoholen och tänkte att det kunde vara bra att bolla lite med människor med liknande erfarenhet.

Varför jag dricker för mycket? Jag tror att det bla handlar om att få lite tyst i skallen. Jag ägnar också väldigt mycket tid till stt tänka på alkohol och att inte dricka. Och att straffa mig själv genom dåligt samvete.

Min alkoholkonsumption är till största delen kopplad till helgen, men inte sällan blir det ett par glas på en onsdag eller en söndag också. På fredagen och lördagen blir det för mycket enligt mig själv och vad som i allt väsentligt inte borde vara hälsosamt. Typiskt en helg kan det bli en flaska vin, en drink och någon konjak eller upp till tre till kaffet. Både fredag och lördag. Tyvärr tas det en skvätt då och då i smyg också. Mest som en sängfösare för att runda av.

Jag sköter familj och jobb och blir inte förändrad när dricker och det får egentligen inte några andra negativa konsekvenser, mer än hälsomässigt då, samt huvudvärk och en ångest dagen efter att jag drack för mycket. Än en gång. Något enstaka tillfälle har det kanske varit på gränsen när jag kört bil dagen efter.
Jag tänker mycket på att dra ner på det men har svårt med det.

Jag funderar en hel del på om jag har ett alkoholberoende. Jag tror det, men samtidigt har jag aldrig haft abstinens, som jag tex har när jag har försökt sluta med mitt snus.
Jag har reflekterat över ett par saker;

Varför ser mina dryckesvanor ut som de gör? Är orsaken kopplad mer till betingning än en fysiskt beroende? Tex så gillar (älskar) jag att ta ett glas vin eller två när jag lagar mat. Detta alldeles oavsett om det är tisdag eller lördag. När ingredienserna åker fram och kastrullen tas fram går det nästan per automatik att jag kastar en lysten blick på vinflaskan. Och om den angrips töms den på åtminstone tre glas.

Men. Detta känns mycket mer kopplat till en vana än ett beroende. Samtidigt funderar jag på om en (o)vana också är ett beroende. Om än inte fysiskt.

Jag vill också fälla in en intressant sak; Då min konsumtion oftast startar med matlagning och att jag är hungrig, så har jag insett att jag kan övervinna suget efter ett par glas genom att äta middag. Från att ha varit supersugen på vin innan maten, är tanken på det helt borta efter att jag ätit. Kan jag därför bara avstå fram tills vi äter så är mycket vunnet.

Är det någon som känner igen sig i ovan?Vad är era erfarenheter när det gäller skillnad mellan beroende och betingning? Är det samma sak?

Tack

majken_r
ons, 2022-01-19 - 08:57

@Sundaymorningc… Hej och välkommen! Känner igen oerhört mycket i det du skriver, väldigt likt. Hinner inte skriva så mycket nu, men kanske du känner igen lite av att läsa i min tråd. Jag har lärt mycket av alla här på forumet, så fint att du kommit hit. ⭐️

Charlie70
ons, 2022-01-19 - 13:58

@Sundaymorningc… Välkommen in i värmen! Jag har också druckit för att få tyst i skallen och främst fredag- och lördagkvällar. Många gånger gick det bra, många gånger gick det mindre bra. Det blev för mycket helt enkelt. "Skött" jobb och barn. För lite mer än två år sedan bestämde jag mig för att sluta efter att jag uppträtt stupfull inför min då 14-åring. Jag kände att det barkade utför i en väldig hastighet och det ville jag inte vara med om eller att min alkoholkonsumtion skulle drabba mina barn. Måste säga att sluta dricka alkohol är mitt livs bästa beslut. Nu mår jag bra varje dag. Lägger ingen tid på bakfylla eller ens den minsta lilla huvudvärk för att jag druckit. Är alltid körbar, finns där för mina barn 24/7 eftersom jag inte behöver sitta avskärmad i ett hörn med mitt vinglas längre. Min hjärna och min kropp får helt enkelt vila i det som är livets upp- och nedgångar. Jag motionerar, sover som en stock, har massor av tid att vila nuförtiden eftersom jag slipper konsekvenserna av drickandet. Jag tycker du är mycket klok som kommer hit för att reflektera över dina vanor. Vill också berätta att jag, när jag tagit beslutet att sluta dricka, samtidigt tog kontakt med beroendeklinik. Jag ville ha hängslen och livrem för att verkligen lyckas. Jag behövde aldrig någon medicin men det jag vill berätta är att jag fick diagnosen alkoholberoende. Först blev jag förvånad över att läkaren så "lättvindigt" satte diagnosen. Men med tanke på vilket jobb det har varit att bli nykter så kan jag skriva under på den diagnosen till 100% i dag. När jag avslutade min kontakt på kliniken bad jag dem dölja journalföringen för övrig vård. Det har fungerat fint. Ingen vet (utom ett B-Peth som togs på VC vid ett tidigare tillfälle men det kan jag leva med, känner mig bara stolt över att jag tagit konsekvenserna av ett B-Peth på 0,4).

Kram!

Sundaymorningc…
ons, 2022-01-19 - 15:23

@Charlie70
Tack för dina ord. Verkligen.
En snabb fråga. Jag har aldrig kollat peth, men förstår att peth 0,4 är rätt högt. Lpg du på detta genom att endast (stor)konsumera på helgerna, eller förelåg det andra omständigheter?
Jag har inte själv kollat som sagt, men är lite nyfiken.

Tack!

Charlie70
ons, 2022-01-19 - 17:41

@Sundaymorningc… när jag tog provet befann jag mig i början av min "riktiga" utförsbacke. Jag var på vårdcentralen i annat ärende och fick då frågan om min alkoholkonsumtion. Sa att jag tyckte jag drack för mycket och då kom vi överens om att ta provet. Vid den tiden blev det 1-4 glas andra dagar också. Kommer inte ihåg exakt hur mycket och hur ofta men minns att jag kände av alkoholen dagar då jag inte borde det, som när jag skulle till jobbet till exempel. Tror detta var i juni. I november samma år satte jag stopp. Så, jag hade en startsträcka där kan man säga.

gorm
tors, 2022-01-20 - 21:22

Nu är jag tillbaka här igen efter nåt år eller två, och börjar med en kommentar till frågan: Är det beroende eller betingat? Det är nog både och.
Jag känner igen mig i allt för mycket ni skriver (igen) och kom nu (igen) fram till att det är dags att sluta. (Dag 8 idag) Konsumtionen låg väl på ungefär samma som dig och Charlies, men utan att konsumtionen ökade märkte jag att kroppen till slut inte ville vara med på samma sätt längre. Ja, den var väl aldrig jättepigg dagen efter, men med långvarig konsumtion och inte minst ökad ålder, så förändrades det till det sämre. Dessutom blev suget betydligt starkare sista halvåret, vilket gjorde att dagarna blev ett gissel, och jag fick alldeles för lite gjort. Så var jag också på VC, (bytte nyss,) och den "djäkla" läkaren var noggrann. För första gången någonsin skattade en läkare min konsumtion. Dessutom var mitt blodtryck betydligt högre än för ett år sedan. Hon tittade snett på mig, och tyckte det nog var bra att fundera på hälsan. Med kärlsjukdomar i släkten och skyhögt kolesterol var hon inte nådig. Så nu har jag gjort det.
Om jag kan eller vill vara totalt avhållsam för resten av livet? Dag ett var svaret kompromisslöst: Ja! Dag två började det svaja lite. Då tog jag kontakt med Respons, en kommunal instans i Göteborg där man kan få hjälp. De kräver, ja åtminstone nästan kräver, tre månaders nykterhet för att jobba med någon, och det handlar om samtal. Tre månader för att det tar så lång tid innan kroppen har återhämtat sig på alla plan. Jag köpte det upplägget, och plötsligt var det lättare, jag fick en respit för beslutet.
Hur som helst så har det varit förvånansvärt lätt denna gång. Suget finns där, men jag har bestämt mig för tre månader.
Då är jag tillbaka till ursprungsfrågan, beroende eller betingat? Både och! Suget finns där, men beslutsamheten håller det betingade stången.
Nu håller vi tummarna för varandra!