Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Du är ju inte bara en alkoholguru, utan även en toppenmamma :-). Undrar vad jag skulle svara om jag får frågan. Hoppas att jag skulle vara lika öppen och ärlig som du, men det här är ett andningshål som jag på sätt och vis vill ha för mig själv. Du är verkligen en förebild och en vardagshjälte. Jag behöver verkligen jobba med min öppenhet. Har åtminstone sagt nu att jag druckit för mycket till mina barn. Små myrsteg....

farmor

Så mycket klokskap! Tack för att du delar med dej av din vardag, stort som smått! ?

aqua

Hallå Leverjag. Någon terapeut är jag inte kan jag säga men en vanlig lite klok människa är jag nog ändå. Det är därför det känts så smärtsamt att dricka trots att man är "medveten". Missbruk "i ett nötskal". Jag håller med, visst är det befriande när andra människor ser nya/andra sidor av en själv. Vare sig det är styrkor eller svagheter.

Kram och ta fortsatt väl hand om dig själv :)

Leverjag

... Man ångrar aldrig en träning eller nykter kväll. Jag ångrar heller inte att pröva ngt nytt, göra ngt helt annat än vanligt.

Igår umgicks jag med någon jag tycker om och äntligen har kommit nära. Jag reflekterade att jag är mig själv nu i den relationen, lugnare och kanske lite tråkigare. Vi tillsammans upplevde konst och besökte de äldre. Jag tyckte det var intressant att uppleva konsten, hur jag idag ser på den och vilka känslor den väcker i mig. Utveckling och trygghet att så här känner jag. Vilsam närvaro, bara vara, i detta liv, som jag är. Det är ok!

Den vilsamma närvaron ger mig nya intryck av dåtiden och nutiden, anhörigas väsen, min barndom. Minnen kommer mer och mer. De finns där om det är tyst och lugnt ett tag. Då kommer de och hälsar på och skapar en helhet. Jag är tacksam för dem oavsett vad de innehåller. Jag minns, jag finns, jag ÄR. Det känns bra.

Att boka ett träningspass en lördag morgon och genomföra den, är att ta mig igenom en hel process av förändring och positiva steg. Först att bestämma långt innan att göra annat än jag brukar, sedan våndas, hitta inre kraft att vilja genomföra, gå upp, byta om, gå iväg och vara där. Jag var där och njöt, var glad och tacksam. Ser att det finns så många kloka människor som ger sig själva bra rutiner så att livet blir lättare. Full med energi kom jag hem. Ångrar inte att jag tränade och ångrar inte att jag är nykter så att jag förändrar, provar och utforskar. Jag ångrar absolut inte att jag utmanar mig och ger mig gåvor som träning av kropp och psyke.

Ha en fin dag alla ❤️
(Lyssnat på Intervjuer och sång med Laleh en stund. Härlig människa!)

blomstra

Man kan önska mycket ogjort med barnen, att man skulle ha valt att lägga mer fokus, lyssnat eller bara varit mer närvarande. Tänker jag för mycket på det kommer jag helt ur balans. Är så oerhört tacksam för deras kärlek till mig, trots allt. Tvingar mig att se framåt, utan dricka, och fortfarande vara en del av deras liv.

xoxo

Fint inlägg och väldigt sant att man aldrig ångrar en nykter kväll, nya upplevelser eller träning, men att man däremot ofta ångrar en onykter kväll :)

Vackert skrivet - som alltid. Jag har också tänkt på det där om hur konsten berör mig numera. Det har den väl alltid gjort, men under senaste året, har det tagits till en helt annan nivå. För en liten tid sedan var jag på en bejublad konstutställning med en konstnär som jag verkligen älskar. När jag gick där inne, så berörde hens verk mig så oerhört mycket. Tårarna rann och jag kunde bara inte slita mig. Blev helt innesluten i min bubbla och bara gick in i målningarna. Oförglömligt, starkt och vackert. Sedan kan man väl inte påstå att jag var särskilt vacker efteråt. Rödnäst med rinnande mascara, men vad 17...

När jag några veckor senare var på en jobblunch på ett lite bättre ställe, så hängde ett av verken där! Alldeles ovanför mitt bord. Alltså pinsamt, men jag hade faktiskt svårt att koncentrera mig på jobbet och ville bara hänge mig och tavlan istället. Min gode kollega påtalade även efteråt att jag varit lite väl disträ... hrmm...

Kram på dig

Leverjag

Nu blir jag ju sååå nyfiken på konstnären. Kan du avslöja?

Våra sinnen skärps verkligen. Jag hör nyanser, ser skiftningar och känner lukter som i en ytterligare dimension. Kan nästan tro att det är hjärnan som spelar spratt men det är mina sinnen som vaknar igen. Bubblan vidgas och flyter ihop med andra bubblor. Världen blir större..
??

Leverjag

Att sträva mot balans innebär inte att vara där alltid men så nära mittpunkten som möjligt så ofta som möjligt. Jag mår väldigt bra just nu. Får jobba med att inte låta stressen ta överhanden. Nu har jag hittat träning som ömsom gör mig slut i kroppen och full av energi och ömsom mental vila, fokus och rörlighet. Att gå på ett yogapass längtar jag alltid till.

Medveten om mina tankar och känslor. Jag kan styra dem bättre eller låta dem passera. Det är lättare att vara trött, nervös eller stressad. Det sätter inte igång starka känslor och reaktioner längre. Det är mer vilsamt att leva nu.

Får mer och mer tillbaka livslust och vilja inför framtiden som baseras på lust och nyfikenhet istället för flykt och ångest. Jag upplever andra med mer kärlek och tillit. Livet kommer sakta tillbaka.

Dagarna går och jag funderar inte längre i vardagen ens på alkohol. Det är en vana nu att inte dricka. Däremot kommer utekväll, fest och helger fortfarande utmana. Men det blir mer och mer naturligt att inte dricka vin. Blir nästan äcklad när jag tänker på drycken nu. Det är inget liv att ständigt vara berusad eller bakis.

Xoxo och alla andra som kämpar på; Det är så mycket värt att prova vara nykter en längre tid! Jag tror de flesta av oss glömt bort hur det är att vara i oss utan alkoholens verkan. Vi tänker inte längre själva utan i ångorna av alkoholintaget. Skam, ångest, trötthet, illamående, ilska, sorg, skuld, apati, olust, rastlöshet och saknad. Dessa känslor kommer med alkoholmissbruket.

Läser i forumet ofta men skriver inte lika mycket. Jag vill skicka alla en bamsekram för att ni är så starka och modiga som vill förändra ert liv till något bättre!
?

"Skam, ångest, trötthet, illamående, ilska, sorg, skuld, apati, olust, rastlöshet och saknad. " precis så var det det kändes och jag kan komplettera med "nervositet och rädsla". Bra sammanfattning av hur det köndes.
Hemskt! Vill aldrig hamna där igen, så nu måste jag hitta en plan för att hantera jobbstressen på annat sätt. Vi får söka tillsammans kanske Leverjag. Vet att det kommer att gå, det är ju nödvändigt.

Nu vänder vi blad och går vidare helt enkelt!

Leverjag

En djävla massa rädsla och oro går man omkring med också!

Tack för påminnelsen, Sisyfos. Ja, stressen måste hanteras först, tänker jag. Du och jag är lite lika. Ska du inte prova yogan? Börja med lugnare och gärna 1,5 tim. På många ställen får man prova en gång gratis eller till engångskostnad. Tror du skulle gilla det!

Kram

Jo, jag tror jag skulle gilla yoga. Har varit lite stel... Så det känns ibland som att det ska göras rörelser som könns jobbiga. Fast jag skrev förstås nyss till Vilja att jag tvingar mig ibland att göra saker jag är rädd för. Kanske dags för yoga ?.

Leverjag

Alla gör utifrån sina förutsättningar (ingen prestation) och det är den sköna avslappningen som är obetalbar! Bra för stressade hjärnor och stela kroppar!

Puss

Januari

...i min tråd, tack Leverjag, det värmer :)
Yoga har jag prövat tidigare, slutade ofta med att jag fick migrän. Vilket troligtvis betydde att spänningar släppte och brast. Jag borde försöka igen!
Du har så rätt om alla känslor som trängs bort med alkohol. Önskar dig all lycka!
Kramar

farmor

Det ligger mycket i det du skriver om balans. Rakt på sak! Ja, så är det. Tack!

Mick

Hur går det för dig i kylan, hoppas allt är bra med dig och att du fortfarande sitter kvar i sadeln.
Själv har jag det lite jobbigt idag, tankarna på A har kommit och gått och suget drar en del i mig, min hjärna vill ha öl men inte jag.
Ha en fin helg.
Kram.