Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Sundare

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!

Leverjag

Härligt att läsa! Glad blir jag å dina vägnar. Du räddar dig själv och ser till att må bra igen, underbart. Det är verkligen så, att vi måste vilja göra det själva och se våra val och ansvar i vårt liv. :-)

Kram och fortsatt lycka till!

miss lyckad

Tack för underbart fin respons från er <3 Blev oerhört tacksam för vackra ord!! Kram på er och vi fortsätter leva så gott vi bara kan....:)

Sisyfos

Fantastiskt! Och vilken fin dotter du har. Skönt att chefen var en mänsklig sort. Tror aldrig att min skulle ha grejat ett sånt samtal. Tror uppriktigt att hen skulle ha fått mig att direkt halsa två flaskor vin. Kanske tom. under mötet.

Grattis! 4 mån då är det en vana att inte dricka. Det är svårt att bryta vanor.

miss lyckad

Jodå ,så är det. Alla chefer och arbetsledare är skyldiga att hjälpa personal som har missbruk. Min chef sa att ansvaret är väldigt omfattande. Jag visste att min chef hade jobbat med missbruk, så det var ju tur för mig. Men chefer som inte kan så mycket om missbruk ska vända sig till företagshälsovården och får fortsatt hjälp där. Egentligen är det inte så svårt att få tag i hjälp utan oftast är det skammen som gör att vi tvekar. Tyvärr blir denna skam ett hinder för många att få och ta hjälp. Ja Sisyfos jag har turen att ha fina barn och att en av dom visste vad som skulle göras när mamma hade problem <3

Maharion

Wow, saknar ord, du har en stark berättelse. Gissar på att detta inte din dotters första försök, vad glad jag blir att hon hittade en väg att nå fram till dig. Sen att du gör det för dig själv och inte för andra, det är så rätt enligt min mening, det är inte för hennes skull du ska vara nykter utan för din egen. Gissar att det är även vad din dotter vill, att du ska må bra, antagligen för att hon älskar dig. <3

Kram

Sisyfos

Ja.., jag vet att arbetsgivaren och chefen har ett långtgående ansvar och just nu behöver jag ingen hjälp med alkoholen, men blotta tanken på att sitta i ett sånt samtal med hen kan hålla mig nykter. Vet att det skulle finnas så oerhört lite förståelse för beroende. Det finns en väldig oförmåga att hantera även "legitima" besvär såsom, sjukdom, skador och dödsfall. Nej, bevare mig väl...

Girlfriend

Hej
Jag har träffat en man för 5 månader sedan som jag älskar massor. Jag har haft min misstanke om ev alkoholmissbruk och nu har det bekräftats, är lite av en periodare. Min fråga är HUR kan jag hjälpa honom att inse sitt problem och ta emot hjälp. Den nyktra tid vi har haft är helt underbar och jag vill inte behöva lämna honom. Igår kom jag hem till honom strax efter kl 16 och då var han redan full och naturligtvis lite ångest över det och det känns som han ber efter hjälp men förnekar samtidigt ett missbruk. HAn har tydligen förr provat antabus och säger att det är skit. Idag ska jag ringa missbruksenheten men vill ändå ha tips av er som haft missbruk.

Maharion

Ett problem är att vi ofta är i förnekelse, d.v.s. vi ser inte själva att vi har ett problem även fast det är för utsomstående eller för en själv ibland uppenbart. Att förklara att jorden är rund när jag själv är övertygad om att den platt blir en jobbig dialog. Många kognitiva metoder går ut på att få individen att själv hitta sin motivering och förklaring till varför den vill skapa en förändring, om personen inte vill, så går det inte. Vi kan inte tvinga andra människor till att förändra sig utan förändringen måste komma innefrån.

Tips på läsning,
Claes Janssens - förändringens fyra rum (handlar om att förstå förändringens olika faser).
MI, motiverande samtal - En metod för hur vi kan föra samtal som motiverar till en beteendeförändring.

Om du väljer att försöka kontrollera honom, så kommer det sluta illa, du tar dig då på dig ett ansvar över hans liv och leverne som inte är ditt. Du har valet att stötta utan att dömma eller vara rättrådig d.v.s. genom motiverande samtal under en begränsad tid, du har valet att acceptera hans missbruk, du har valet att lämna honom. Om du inte väljer någon av dessa tre, hamnar du i medberoendeträsket.

Jag kanske låter teoretisk, men det är faktiskt så att du inte kan ändra mig om jag inte vill. Glöm inte bort att du har egna val!

Ursäkta Ms Lyckad om jag svarar på frågor i din tråd.

miss lyckad

Det går att försöka förändra andra, men det håller oftast inte i längden. Har ett exempel som handlar om det. Jag träffade på en kille jag känner allt som oftast på second hand butiker. Jaså gillar du second hand så mycket? Nä, följer med sambon mest för husfridens skull, svarade han. Han berättade senare att dom ej heller hade tv, och det gick bra, det enda han saknade var vissa sportkanaler han brukade se på ibland. Det tog ett tag och detta par separerade. När jag träffade honom igen hade han skaffat sig en 46 tums Tv och hemmabioanläggning, och det var i stort sett det som fick plats i lilla ettan. Han låg i soffan och tittade på Tv i stort sett dygnet runt när han var ledig, och jag har aldrig någonsin efter det sett honom i någon second hand butik. Alltså: förändring som kommer inifrån dig själv är mer hållbart än förändring du gör för någon annan. Däremot kan man samtala med människor om tex vinster i förändring. Ställa frågor som kan du se något bra med denna förändring? Var och en har sin syn på saker och ting. Ibland kan det vara svårt att nå fram till tex partnern eller någon annan som missbrukar. Alla försök känns meningslösa. Men jag tror att när människan är beredd på förändring då är hjälpen nära. Och att man börjar se konsekvenser av sitt missbruk. Angående "andras trådar" Jag tycker forumet blir mer levande när vi kommenterar och svarar till varandra. Kram på er <3

miss lyckad

Skulle hämta pizza till familjen, igår kväll och när jag kommer dit är det full fest!! Blev verkligen överraskad då detta händer några ggr per år. Där satt mängder med folk jag känner. Dom blev ju glada och ville att jag skulle slå mig ner. Folk var lite uppklädda och lite småfulla .Jag satte mig ner en stund och pratade. Det kändes konstigt först,för jag kände mig överrumplad. Tänkte på hur jag agerat 4 månader tidigare om samma sak hade hänt.. Då hade jag lämnat hem bilen och pizzorna mutat sonen med något, fixat till mig och tagit med sambon ner till pizzerian och supit oss fulla. Hemma hade sonen suttit och väntat på oss. Förmodligen hade det även blivit efterfest och fylledans hos oss senare...Nä jag satt med en stund och kände att jodå snart kan jag nog vara med på någon fest utan A men måste vara väldigt planerat så jag inte trillar dit. Det finns många som gärna bjuder på ett glas. Och den dagen måste jag vara beredd på det mesta. Har en bror som var på utlandsjobb och hade varit nykter i flera år, då han gick på toaletten. Under tiden hade hans nya arbetskamrater beställt in öl till alla. A-djävulen eller ska vi säga hans sämre jag tog tag chansen och han föll..... Jag försöker lära mig av andras misstag för jag behöver inte göra alla själv... Kram på er <3

Ebba

Pizza i nykter mage igår och vakna utan bakfylla!

Kan en långfredag börja bättre?
Blir så glad av att läsa såna här inlägg :)

Kram

fiskarn

Hej alla! Är ny i forumet. Härligt att läsa alla berättelser. Skönt att inte vara ensam. Jag var nykter i nästan två månader, fick styrkan av en nära vän. Men tyvärr tog jag ett återfall, Ti och On. Var äckligt bakis igår, tänkte ta en återställare men spillde ut skiten. Vaknade tidigt efter en orolig natt, Men nykter! Så jäkla skönt. Hoppas få ny kraft att ta en dag i taget.

miss lyckad

Välkomna ni nya:) Det känns bra att få respons. Vi kämpar på alla på sitt sätt. Helgerna brukar ju vara jobbigast för då är det "normalt" att dricka. Vi får stötta varandra och minnas dom bra dagarna och lära oss av dom mindre bra. En påskkram till alla er därute <3

Maharion

Känns nytt med nya bra val, lite ljusare, frächare och ansvarsfullt. De förvånar en och får en att känna sig nöjd efteråt.

Rosette

Du berättar att du träffat en man för 5 månader sen som du älskar och som du fått reda på har alkoholproblem. Du funderar över hur du kan hjälpa honom. Det finns olika sätt att försöka påverka, samtidigt behöver han själv också vilja, att prata med honom kanske kan vara ett första steg?

Ser att du också tagit kontakt med en missbruksenhet, kanske fick du kloka råd där. Kanske har du läst runt här på forumet?

Man kan också ringa alkohollinjen 020 84 44 48 och prata eller ta kontakt med sin hemkommun som anhöriga för att få råd och tips hur man kan hantera situationen. Hur vill du själv göra?

Om du vill kanske du skapa en egen tråd här på forumet, då kan man ibland få flera svar. uppe till vänster direkt när du loggat in och ser alla trådar kan du klicka på "ny tråd".

Hoppas något här blev hjälpsamt för dig.

Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

miss lyckad

Har alltid pratat mycket med mina barn, även om mitt A-beroende .Dom har frågat varför jag måste dricka?Mitt svar har varit att jag är beroende. Men har det senaste året sett en sorg i ögonen på sonen när jag sagt att jag ska "köpa lite vin". Måste du? Har han frågat med ibland bedjande tonfall och ibland surt. Gång efter gång efter gång...... Jag låg och sov jour på jobbet en natt och började tänka på sonen. Jag mindes hans sorgsna blick när jag stannade bilen vid bolaget. Där jag låg kände jag hans sorg, hans förtvivlan av hur hans älskade mamma satt uppe var och varannan kväll och drack sig full. Hur rädd han kanske kände sig för att han inte visste hur full jag blev. Jag drack så sent jag kunde för att han skulle märka så lite som möjligt. Men även om han sov så somnade han aldrig tryggt när han visste att jag drack. Än värre var det helgkvällar när både mamma och pappa var fulla. Det kunde sluta med hög musik och ibland gräl. Jag ligger i sängen och börjar själv gråta när jag tänker på att han förmodligen många kvällar känt sig sorgsen och ledsen och rädd. Och att jag hans mamma gjort honom så illa. Som tur är är min son en stabil och smart kille. Jag pratar med honom om mitt tillfrisknande och jag har aldrig lovat barnen att jag ska sluta dricka alkohol. Däremot har jag lovat att jag ska försöka. Nu kan jag i min nykterhet känna skuld för att jag druckit så mycket och kanske skadat hans själ. Pratar dock med sonen ofta och jag känner att jag är förlåten........<3

miss lyckad

Tänker på er alla som också är nyktra idag, men även på er som inte har lyckats denna gång. Vi har alla varit där med ånger, dåligt samvete, dåligt mående över lag. Men en dag vänder det! Det kan handla om att man själv söker hjälp hos någon. Vårdcentral (man kan söka för tex magen och sen berätta sanningen för läkaren) Hos sin chef eller annan person som ev. kan hjälpa en mot alkoholberoendet. Plötsligt är man på gång mot nykterhet, men man måste oftast rulla igång den första stenen själv, så att dom andra stenarna också börjar rulla. Vi har egentligen bara ett val när man blivit beroende av A och det är ju att sluta med A Om man provat massor med gånger med att minska, byta sorter, vita dagar veckor osv. Och ändå mår dåligt av sitt drickande då finns det 2 val. Det första att sluta med A.... Det andra att fortsätta som förut och spiralen neråt är ett faktum. För mig hade detta säkert slutat med en massa alkoholrelaterade sjukdomar och till slut en för tidig död.....Jag är glad att mitt liv fick en vändning även om vissa situationer och dagar ibland kan kännas svårt. Var och en har sin väg att vandra och jag skickar styrka och kraft till er alla. Kram <3

miss lyckad

Var och shoppade med en släkting som jag festat(supit) mycket med för någon dag sedan. Hon vet att jag har slutat med A och vi har inte pratat så mycket om det. Vi umgås inte så ofta längre och det är för att vi nästan alltid druckit när vi har träffats. I bilen funderade jag kring om hon skulle köpa alkohol och vad jag skulle tycka om det? Skulle jag bli sugen? Skulle jag säga att hon inte kunde köpa det? Jag kände mig tillräckligt stark för att kunna hantera ev köp.Tyckte jag.Och om jag inte skulle kunna ta det så var jag ju tvungen att säga det i tid. Annars känns det obekvämt för oss båda. Denna släkting har inget körkort och kanske tänkte passa på att handla när vi ändå var ute och körde. Mycket riktigt sa hon lite senare att hon går till bolaget och handlar när vi ändå är i närheten. Jag gick till en annan affär under tiden. Tillbaka i bilen tittade jag hastigt vad hon köpt. Rödvin som jag avskyr som tur var. Kollade inte mer. Tänkte bara på alla gånger vi druckit och grälat och att även hennes A-konsumtion inte är helt riskfri. Jag kände mig glad och stolt när jag släppte av henne. Hade klarat av att köra A i min bil och hade inte en tanke på att köpa eller dricka något själv. Framför allt tänkte jag på alla pengar jag druckit upp. Tänkte på mina barn som har en nykter och glad mamma och som har fått mycket av sin självkänsla tillbaka.......