Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

lita på sambons nykterhet..Sambon blev stött igår när jag frågade honom om han verkligen inte drack något..Förstår om han blir stött och förnärmad, men han har druckit så många gånger tidigare under åren. Jag vill gärna lukta på hans andedräkt mm. Känner nu att jag måste börja lita på honom för annars blir det ohållbart.. Jag ser på Facebook att han gratulerar kompisar när dom fyller år med ölsejdlar.. Han kör med "vita knogar"-metoden, tror inte att han förstår vad det finns för alternativ..Själv flikar jag in så ofta jag kan om alkohollberoendets följder mm. Jag vill ju inte framstå som besserwisser så försöker balansera "infon" något. Han vill inte lova något som han inte kan hålla förstår jag. Tillit till livet, och vårt liv ihop får bli mina ledord idag. Ska det bli på annat sätt, så visar det sig....

vill jag flytta till...Nädå, jag ska titta på ett hus idag. Det är blandade känslor. Ena stunden känns det jättebra, för att i nästa stund kännas overkligt och jobbigt. Pratade med sambon nyss och han tror verkligen att han kan dricka ibland!!! Han har betydligt större problem än mig. Jag sa till honom att jag ska titta på ett hus idag och att jag gör detta för min och barnens skull. Tror han att han är en på flera miljoner som efter ett flerårigt missbruk kan återgå till måttligt drickande så vill inte jag vara med och se på. Jag frågade även om han glömt bort allt elände som vårt missbruk ställt till med? Han svarade inte på det. Jag har kontaktat några vänner som är i /har separerat för tips och råd. Barnen som bor hemma verkar tycka att detta med ev.flytt är bra. Dottern som mailade min chef om mitt våra a-problem trodde nog att allt var under kontroll. Hon blev ledsen när hon förstod att pappan vill välja A framför familj. Man kan tycka att sambon inte dricker mycket, och det gör han inte just nu. Problemet kommer ju senare och förmodligen med full kraft om man lyssnar på andras erfarenheter av att försöka dricka socialt igen. Ibland är det lätt att glömma.. Både jag och sonen fick ont i magen samtidigt härom veckan.(jag var på jobbet, sonen hemma) Samma kväll drack sig sambon full...Fysiska och psykiska symtom på närstående till missbrukare. Allt ordnar sig med tiden. Jag måste bara vara stark och tänka på min och barnens framtid....

Löften och brutna löften kommer att radas upp av din sambo. Det finns väl ingen tråd här på forumet med någon som klarat att gå från ett tungt missbruk/beroende till ett måttlighetsdrickande, mer än under kortare perioder. Utvecklingen är progressiv enligt all statistik.

På sikt riskerar du din nykterhet, då du kommer att må dåligt av ständiga besvikelser och tärande osämja. Och barnen får det otryggt och kommer att må dåligt.

Försök att lyssna på din känsla inom dig, vilket val känns mest rätt ut? Vad skulle du må bäst av, vad skulle kännas tryggast?

Följ din egna inre övertygelse.

Många kramar

Livet känns komplicera just nu. Tack för pepp Pi. Sambon har aldrig lovat mig nykterhet.Han svarar inte på frågorna alls. Annars svarar han "vet inte" Det är ju ett sätt att ha kvar möjlighet till att dricka. Var och tittade på huset med några vänner. Kände mig osäker och ensam till köpet. Det fanns för mycket renovering på det för mig ... Skall iväg och titta på ett hus till idag. Barnen som bor hemma vill verkligen flytta. Dom har ju en annan bild av oss än vad jag har av "familjen" Att två föräldrar har druckit under flera år. Nu är den ena nykter och den andra tror att han kan börja dricka socialt..Förstår att dom är rädda för att jag ska trilla dit också.. Det är mycket tankar som går fram och tillbaka. Vaknade tidigt i morse. Tänkte att detta är en kris som jag måste gå igenom. Jag kan inte må toppen just nu. Vem gör det som tänker separera. Dottern som var med igår sa att "pappa kanske också kan flytta hit om han slutar att dricka". Ja det är ju en öppning som man kan ha för att det kan finnas en väg till återförening..Blir lite förbannad på en vän till oss, som sambon drack med i helgen när jag var bortrest. Han tror säkert att sambon kan börja "social-dricka". På grund av att han klarat sig nykter många månader. Det vännen inte vet är, skillnad på "vita knogar", byte till spelberoende osv. och insikter om nykterhet.. Sambon har suttit som fastklistrad vid datorn och spelat spel under tiden han var nykter. Jag sa till sambon att han bara bytt beroende, men kunskap om beroende måste man nog vilja ha själv, annars tar man inte in det? Sambon var sur igår. Förmodligen för att vi var på husvisning. Jag blev arg och sa att är det någon som ska vara sur så är det väl jag??..Inlägget är lite svamligt men det är precis så jag känner mig. Ena stunden stark och i nästa svag..Jag funderar på att prata med någon vän som förstår och som kan hjälpa mig att reda ut tankarna. Tänker även familjerådgivning osv. Sambon vill nog inte det, men jag tänker för min egen skull?? Då är det alltid ett lotteri med vem man möter. Tänker på terapeuter som kanske också tror att någon inte har a-problem om man kan vara utan att dricka i nästan ett år. Jag har facit..Allt elände som vi haft enbart på grund av A.. varför vill någon ens försöka att dricka med den bakgrunden? Hjärnan verkar ha en förträngningsmekanism. Man suddar ut dom värsta grejorna och tänker att, det var väl inte bara elände..Jo, det blev värre och värre..Och beroendet försvinner aldrig utan ligger och lurar...

Idag har jag varit nykter 1,5 år... Känns bra och normalt.. Barnen som bor hemma tyckte vi skulle fira med räksmörgås på kondis. Så det blir det. Separationen finns i mina tankar. Det känns oftast bra. Känner på mig att det finns ett "perfekt" hus till mig och barnen, men det är inte till salu än. Sambons val att vilja dricka är ju som att han väljer a istället för oss. Tänker ofta på medberoende. Inte att skyla över och möjliggöra drickandet. Utan att måendet som han har, påverkar mig och barnen. Är han sur/arg (sug), så blir vi lite avvaktande. Är han nöjdare(vet att han snart får a), så är vi glada. Ganska sjukt faktiskt. Allt detta är svårt att se. Men nu tänker jag bakåt i tiden och ser mönstret. Alla semesterresor vi varit på. Jag, jättenöjd för att vi är nyktra, han mer neutral. Alkoholberoendet hos honom har funnits i väldigt många år. Ibland har han bytt beroende till att samla (böcker 100-tals, cd-skivor, tidningar, dvd-filmer) Data-spel tusentals timmar. Se på filmer från morgon till kväll när det funnits möjlighet. Han har också grejat här hemma, men alltid öl som drivmedel. Jag är less på att allt kretsar kring honom. Nu ska jag bli nummer Ett i mitt liv. Vad vill jag? Hur ska mitt liv se ut om ett år? Drömmar? Mål? Barnen är ju såklart viktiga i mitt liv. Jag har pratat med sonen om att vi inte kommer att acceptera att sambon dricker när han bor hos honom. Man anställer ju inte en full barnvakt som någon skrev på forumet. Mycket tankar om framtiden. Hoppas "mitt" hus blir till salu snart... Kram <3

Att sambons känslor går ut över mig och barnen har jag inte märkt av så mycket tidigare. Hans humör pendlar. Nu när han har bestämt sig att fortsätta dricka märks det tydligt. Det har blivit så tokigt att det verkar som om han väntar på att jag ska ha jour! Såklart för att han då dricker. Vi planerar veckorna som dom flesta gör. Men nu planeras aktiviteter som jag inte vill ha i mitt hem. Jag har sagt till sonen att om sambon dricker så kan han ringa mig på jobbet, så ordnar jag så han får sova hos sin moster. Tilliten och tryggheten undermineras. Den har gjort det för många år sedan, men när jag själv blev beroende så skyddade vi varandras supande.Nu vill jag vara nykter.Han vill supa, men väntar tills jag ej är hemma. Tilliten och framtidstron är ju kittet i ett förhållande. Hos oss finns det inte. Idag ringde jag banken :) Fick en tid för ev. lånelöfte. Äldsta dottern skickade grattis pga 1,5 år idag.. det värmer ..

Rövarkulan2

Mycket bra gjort. Du ska vara stolt över sig själv och jag hoppas familjesituationen blir bättre. Det är tunga saker att ta tag i. Jag önskar dig lycka till.

Rövarkulan.. Det är jobbigt men nödvändigt för min och barnens skull. Det vore förödande för oss alla om jag började supa igen..Kram

Levande

Det är styrka i dina ord, det är skönt att vara på väg.
Önskar dig all lycka och tack för du delar din styrka

Vi gör varandra starka på forumet.. Separationen kan vara en långdragen process. Vissa stunder känns det overkligt. Det är bara att önska sig tillit till situationen och till vår egna utveckling. Ibland kan det vara svårt att se klart när man står mitt i det. Jag behöver prata med vänner som förstår och kan se allt utifrån och från ett annat perspektiv.. Kram..

Så känns livet just nu.. Sambon dricker och försöker dölja det så det inte stör mig. Jag är glad att jag klarat mig i från skiten. Jag blir nästan äcklad.. Tänker på att jag själv suttit och druckit här hemma i flera år. Vilket slöseri med tid, pengar, mående. Framför allt tänker jag på barnens situation. Tänk att gå och lägga sig, inte veta vad som händer. Blir det musik, väsen, "gäster" gräl... Tänk om dom (föräldrarna) glömmer spisen på? Eller tänder levande ljus? Det kanske blir lugnt en natt, men helgnätter som spårar ur eller inte? Det är en osäkerhet som absolut inte är bra för barn och unga. Att ligga i sin säng och vara orolig när man ska sova för att orka gå till skolan. Att inte prata med någon om problemet. Allt ser ju bra ut utåt. Jobb, fina bilar, semesterresor, kalas, fina kläder, hus och trädgård. Men där bakom den idylliska fasaden finns oro, ångest, skam och skuld....Dåligt samvete för att föräldrarna mer och mer drar sig undan, aktiviteter som gör det svårt att underhålla sitt beroende. Hörde Märta Tikkanen på radion. Hon berättade om alkoholberoendet som hennes man hade. Hur det påverkade henne och barnen på ett fasansfullt sätt. Då kan jag bli riktigt förbannad. Att leva i destruktiva förhållanden för att bara tänka på sig själv. Hen är ju så underbar emellanåt... Barnen som tar stryk. För all framtid...Att vi människor inte kan bryta förhållanden snabbare. Det är svårt att se situationen klart när man är mitt i den..Vi måste tänka på vilken barndom vi vill ge våra barn...

supande för sambons del.. Han dricker var och varannan kväll. Det goda det för med sig är känslan av att jag gör rätt med separationen. Sambons kompis satte ut en bild på honom på FB där han såg bra och välmående ut. Många kommentarer som "snygging" och liknande. Han var inte lika snygg efteråt när han hade ramlat ihop på hallgolvet och låg avdäckad. Undrar hur det blir framöver? Jag vill verkligen inte flytta till något förhastat. Måtte det bli ett fint hus till salu snart.. Berättade för en väninna om flyttplanerna. Hon förstod läget. Hon tycker jag är stark, men undrar om det inte är mycket jag missar pga nykterheten. Vaddå sa jag? Vi har haft så mycket fylla, och fulla personer här hemma så jag är verkligen less på det. Jag är inte intresserad av människor som inte är sig själva och många som dessutom också har a-problem. Jo, då tyckte hon nog att jag hade en poäng. Hoppas allt löser sig snart, med boendet och pengar från snart ex-sambon. Sonen kommer förmodligen bo hos mig på heltid sen. Hans pappa verkar inte göra så mycket åt sitt drickande, och det är ju hans val. Ledsamt för sonen men så känns det nu... Kram..

Sambon har kontaktat banken idag om att lösa ut mig. Känns skönt. Vi har pratat om att försöka vara vänner. Och att separationen inte ska bli en bitter historia. Hoppas vi kan sköta det. Jag har pratat med honom om hans drickande, och att han inte ska supa bort sonen också... Jag har sagt till honom att han är en fin pappa och att det vore synd att förstöra det med alkohol. Vi har alla våra utmaningar och val. Jag tänker på er på forumet som också har alkohol som fiende i livet. Oavsett som beroende eller som anhörig. Många av oss är ju både och. Det går att sluta med alkohol. Faktiskt lättare än vad många tror. Det krävs ju livsstilsförändringar. Jag har fått ett liv som inte består av skuld, skam, oro, ångest, minnesbortfall och en massa fysiska krämpor. Livet är för kort för att missbrukas bort... Kram

en bra lösning för dig miss lyckad.
Jag menar om separationen kan ske utan ovänskap och bråk.
Och separation är ju den enda vettiga lösningen när inte din sambo klarar att välja dig och barnen i stället för alkoholen.

Väldigt positivt också att din nykterhet verkar stabil och säker. Men det är naturligt också, nu när du har ett stort tidsavstånd, samt att du får uppleva alla positiva vinster med nykterheten.

Hoppas du snart hittar ett fint hus, och att separationen avlöper på ett bra sätt.

Många kramar till dig miss lyckad!

Lim

Du gör helt rätt och tack och lov för dig och dina barn att du är så stark och klok ❤❤

Jag har börjat drömma på natten ibland att min man börjat dricka igen. De drömmarna är värre än de drömmar jag har om att jag själv dricker. För maktlöshet över någon annans drickande är för mig ännu mer ångestfyllt. Men skulle den drömmen bli sann tänker jag göra samma som du och separera.

Hejar på dig och hoppas din sambo inser nångång vad han gör.

Kram!

känns otroligt bra att ha ert stöd här på forumet. Både Pi, MM, och Lim mfl. Kollade på forumet och såg kommentarerna, och kände mig genast stolt och glad!! Lim, tror vår kärlek har dött och kvar finns bara tomhet. Jag känner mig inte bortvald. För jag väljer ju att gå. Ser klarare på vårt liv. Min sambo och jag har vuxit ifrån varann. Han vill supa och festa. Jag tycker bara det är tragiskt och löjligt. Men det är klart att en separation känns på alla möjliga sätt. Jag tänker på att om jag träffat sambon nu, så hade jag aldrig valt honom med den alkoholkonsumtionen. Oavsett om jag själv var beroende eller ej. Jag kommer att klara mig själv. Ska jag ha en ny man i mitt liv, så visar det sig..Ingen person med aktivt beroende i alla fall.. Kram på er <3