Fredag.
Dagen började jag med en lätt frukost (ägg + keso, det var vad köket bjöd på...), och kaffe ?. Sedan var det ju dags för en joggingtur, jag bestämde mig för att försöka pressa mig rejält idag, och istället för springa dessa 1 minuters intervall köra så mycket som möjligt jogggande. Det gick över förväntan, men pust, hjärtat fick jobba och nu är jag ”sjöblöt”.

Jag låg igår och bläddrade i min dagbok och kollade hur jag har mått de sista åren. Det är ju skrämmande hur stor skillnad det är, även innan jag slutade med A så har ju enormt mycket hänt. ☺️ Så det känns verkligen som att A har varit en stödkrycka jag borde kastat bort för länge sedan, men ... nu är det gjort i alla fall. Ska kolla på märkena under armarna efter alla andra stödkryckor och förhållningssätt som kanske hindrar mig i livet.

Igår kväll var dels min lillebror förbi här och vi satt och surrade - inget om A, men han fick massa kaffe och vi babblade på, sedan kom en kompis förbi en snabbis för att hämta lite prylar, det var för sent för att prata så mycket, fast nog hade jag velat sitta ner och säga du. vid den här tiden förra året, när du var förbi, den där gången din dotter satt i bilen, så var jag berusad för jag hade hällt i mig flera flaskor öl. Det har jag slutat med.

Nåväl. Jag får fila på bekännelsetalet. ? Han är en god vän och jag vill inte dölja detta, för vi pratar och gör ju massa saker ihop, men det blir fel långsiktigt att gå omvägar kring vissa samtalsämnen.

En sak i taget. En dag i taget. Aldrig tycka synd om sig själv. Aldrig ta första glaset. Alltid resa sig upp. Aldrig sluta gå.

Oj vad mycket ”floskler” det blev ? Fast alla är ju sanna.

Ha en fin dag!

Floskler är sådant folk säger för att man ska tro att de menar det. Du menar det verkligen. Stor skillnad.

Jag håller med om att man vill berätta. Ju längre tid det går, desto mer stabil blir man i sitt beslut och då vill man verkligen berätta. Men det måste ju vara rätt tajming, på tu man hand och då man har lite tid på sig. Det är inget man bara kastar ur sig lättvindigt.

För nykterheten är inte lättvindig. Den är på allvar, på liv och död.

Alkoholen är egentligen bara ett symtom på underliggande orsaker, olika typer av skav och flykt. Du kommer att hitta dina orsaker, och lugnt och metodiskt jobba med dem.

Bra jobbat med löpningen!

Kram ?

Sant. Det har varit en lärorik sommar.

Bakomliggande orsaker får dyka upp, bara bra isåfall ?

Jag jobbar på måndag, det kommer nog bli lite halvfart då jag tror många är lediga fortfarande, men det ska bli bra vara bland ”folk” lite mer.

Kram

Ägg och keso + kaffe är min första frukost sedan många år tillbaka. ?
Då jag är uppe tidigt på morgonen så är den typen av mat lätt att äta och man står sig hyfsat mätt ett tag så är det proteinrikt också.
Vid 9-tiden är det dags för den andra frukosten, fil eller yoghurt, smörgås och juice ibland.
Men det är grymt mycket socker i juice så jag pressar helst själv apelsiner när de är bäst på vintern.

Läste tillbaka lite i din tråd och imponeras av din kamplust mot ölen och av ditt goda humör ??
Härligt när man börjar få flera vita veckor i ryggen!?
Själv är jag bara på dag 9 men de ska bli till månader allteftersom..

Ha en fin helg nu innan jobbet börjar på måndag ?☀️
Kram ?

Jag brukar numera oftast göra äggröra eller koka ägg, ibland havregrynsgröt. Men keso var inte så dumt. Jag köpte det för att ha som mellanmål. Är också morgonmänniska - så idag har jag redan varit ute på en sjö i närheten och paddlat ”varvet runt”, den är lagom stor för en njutbar tur. Det var i stort sett spegelblankt, på de ställen jag hade tänkt stanna av och käka en smörgås så var det antingen folk som grejade på eller några som låg och sussade i sina tält ⛺️ ?, så det fick bli macka sen när jag tagit upp kajaken.

Juice är gott - jag har en råsaftscentrifug, och ibland är det ju gott göra eget av morötter, äpplen, apelsin eller vad som. Det blir inte så ofta, men den står framme...

Kul, och du kanske får lite uppmuntran att det faktiskt går. Det har inte alltid varit buslätt. I början var det olika sug som kom, men de verkar just nu lysa med sin frånvaro ganska mycket. Har i omgångar (senast denna vecka) haft en ganska tung trötthet, typ huvudvärk och trött. Men det ska gå över säger de som vet...

Dag nio är inte så dumt heller, då har du passerat en vecka - det är nog en ”magisk” gräns, alla veckans dagar är passerade en gång, frestelsen på fredag kanske är avklarad och det gick, osv. Ta en dag i taget.

Att skriva o läsa här är ju det som räddat flera av oss, så kul att du också är här. Ha en fin dag!

KRam

Mitt i den 45:e dagen

Idag var jag förbi hos en gammal bekant som jag sms-bråkat med en del under året, nästan så jag undrat om vi kommer vara vänner. Men bestämde mig åka dit, och prata, jag är ju feg så jag pratade inte ut, men vi pratade om det som varit lite jobbigt, sen umgicks vi runt annat. Kändes skönt. (jo, det är väl ett steg i AA att reda ut relationer, nu följer jag ju inte AA men ändå).

Ute på gården sitter ett gäng gubbar eller grabbar och festar, sprättar ölburkar ibland så det hörs till min balkong. När jag gick förbi dem var jag inte avundsjuk, och är ännu mindre avundsjuk nu, klockan är inte halv fem ens och de börjar bli lite högljudda redan. Temperaturen och vädret är verkligen på topp idag, så det kommer nog poppa upp lite musik, skrål och annat som det brukar. På min nyktra balkong käkas det päron och dricks kylskåpskallt vatten (bubblet börjar vara slut i bubbelapparaten, så jag får nöja mig med att vattnet är kallt ;-)).

Jag tänkte tidigare dag, lite absurt, men sommaren - och året 2020 är ju bland de bästa hittills. Trots allt elände i världen runt omkring.

Livet är bra.

I morgon är det jobb igen, jag ser fram emot det, jag ska vara på arbetsplatsen ganska mycket till veckan, det kommer ju bli tillräckligt med tillfällen att jobba på distans resten av året... suck.

Allvarliga frestelser att halsa öl var ett tag sedan jag hade (nej faran är inte över), och i helgen har jag varit mindre trött, det känns bra.

Andra saker verkar ha kommit på tur att ta tag i - kommer inte skriva så mycket om det här, förutom att jag fattar att få ordning på smygandet/onykterheten har varit jätteviktigt för mitt totala mående. Först nu så är jag med hela dygnet (även de tråkiga delarna), och först då går det ju egentligen att börja leva ?

Mycket av det jag visste - men behövde gå igenom själv; har gått uppnå med alkoholstoppet. Det var inte omöjligt, det var tråkigt ibland, men nu mycket bättre. En ickefråga - men vaksamhet behövs och fortsatt nykterhet.

Trodde nog jag skulle "rasa" i vikt ganska mycket eftersom öl ju innehåller en rätt stor mängd kalorier... Men icke, kanske något kilo, men faktiskt - det spelar inte så stor roll. Anledningen nu är ju mer dels att jag inte är ung längre (lättare lägga på sig lite extra), och dels att jag faktiskt inte sköter min mat så bra (mycket mackor blir det), och det går ju bra ordna till när jag vill.

Konditionen är mycket bättre nu, och jag ser framemot att pressa mig lite snabbare än träningsprogrammet, så jag kan springa en halvmil, borde faktiskt vara uppnåeligt inom någon vecka eller två. Vi får se, viktigast är att jag inte gör det för snabbt så jag får någon skada. Men nästa mål är en mil efter det...

Jag är ju som jag skrivit tidigare i min tråd troende, kontaktsökandet uppåt och tryggheten därifrån har såklart funnits med på denna resa, men den är personlig, så jag har inte haft anledning skriva så mycket om det. Delvis för det just är personligt, och jag gillar inte att på nätet prata om den delen - även om den nog är bland de viktigaste i mitt liv. Angående corona - så har ju alla gudstjänster ställts in (förutom de på nätet, och det är väl nästan lika givande som att sitta och titta på kattvideos), jag saknar inte gudstjänsterna så mycket, men jag saknar gemenskapen/samtalen/bönerna i vår ”hemgrupp”, vi har träffats via videolänk, och hur kul är det. Slutpredikat ?

I alla fall här är soligt men blåsigt, jag skall åka och besöka en kompis som hyrt en stuga, även passa på att ta någon promenad (måste kolla av vilka fina naturupplevelser som finns på vägen dit). Bra aktivitet innan det är måndag morgon.

Jag kommer bara jobba en vecka, sen vara ledig igen en vecka innan allt drar igång på riktigt.

Fortfarande gäller - det går sluta - det var inte hopplöst - aldrig första glaset.

Andra styr upp allt stort jag är bara deltagare :-) men vurmar för de små mötena, det vet alla om, vi har gott om plats för att samlas fem-sju styckna.

Idag sitter jag vid havet och njuter medans min kompis ordnar kaffe.

Nöjd att bara vara här på besök och inte äga en hel stuga. Supermycket jobb?? jag är inte ens söker jag skulle stå ut en vecka på samma ställe....

Gillade verkligen den här slutklämmen i ett av dina inlägg häromdagen:

”Jag tänkte tidigare dag, lite absurt, men sommaren - och året 2020 är ju bland de bästa hittills. Trots allt elände i världen runt omkring. Livet är bra.”

Jag känner precis likadant. Min njutning i stunden är mindblowing. Idag kunde jag till och med uppskatta ”körsången” i bilen ihop med dottern och hennes kompis, med Astrid Lindgrenlåtar. Trots att jag hört låtarna i 20 år. Jag sjöng med och gillade det verkligen ?

Kram ?

:-)

Det kan handla mycket om detta att man inte är på väg till flaskan hela tiden, och att man slipper alla bieffekter och allt som skulle hanteras.

T.o.m. sjunga i kör med Astrid Lindgrenlåtar!! inte så illa :)

Jag kom hem för en stund sen - och på väg så tänkte jag lite på, att det trots allt är ett annat kapitel som inleds nu när jobbet börjar på allvar. Att hantera de triggers som jättetroligt kommer när jag ska gå hem för dagen. "Smita iväg". Men. Det kommer jag kunna hantera. Gick det bli nykter med bara lite prat med kamrater och allt stöd här när jag satt hemma i min ensamhet och egentligen hade all tid i världen att göra dumheter, så ska det gå att hantera även när jag är fastkedjad på dagen i jobb :-)

Jo, på väg hem lyssnade jag på en pod på temat förakt, det var ganska mycket eko från min egen uppväxt i den. kortfattat - det går inte styra omgivningen genom att säga till dem "gör du inte som jag vill duger du inte" (nej pappa, jag vet tänkte jag, men vet du, kommer du någonsin veta) -

utan det går bara kommunicera sunt om man kan tala till varandra utan förakt/förmaningar som är villkorade för att mottagaren ska få erhålla kärlek/gemenskap. annars binder och låser man fast mottagaren istället för den får frihet och kan leva. skillnad på omsorg och "NI MÅSTE LEVA SOM JAG FÖR DET ÄR RÄTT, GÖR SOM JAG SÄGER ANNARS FÅR DU GÅ". Det är svårt att sammanfatta kort, men det var bra. och det kändes som jag är på rätt väg i hur jag tänker bland annat i min familj. jag försöker låta alla sådana saker där jag känner någon pratar strunt antingen bemötas med ett jasså, eller tystnad, eller genom att jag säger emot (svårt göra det alltid, speciellt som saker som sägs i min familj kan vara ganska hårda i tonen ibland)

Dvs - Du kan inte förändra någon annan, bara dig själv (och det är ju svårt nog det).

Kram

Nu har jag varit på jobbet planerar vara där halvdagar denna vecka (väldigt fritt jobb), och käka lunch hemma, jobba hemifrån på eftermiddagen. Det känns rätt bra.

Det var riktigt kul träffa alla jobbarkompisar igen, det var inte fullt där direkt, men många som jag inte sett på månader känns det som. Kul att surra, på två armlängds avstånd ;-). Men så detta med att "ständigt vara på väg", i de samtal vi hade, om ditt o datt om hur sommaren varit, lite kort om vad som ska göras, någon som hade brutit sin arm och ville babbla länge om det. I alla de samtalen hann jag tänka - men,, jag kan vara närvarande och delta i samtalet. Inte bara för att jag inte längre är på väg till flaskan jämt, men troligen också för att mitt "bramående" sällan varit så bra som nu. Jag går inte omkring och flyger på små moln, men är rejält mycket nöjdare.

Ikväll skall jag njuta av att vara ledig efter jobbet - utan sprit. Men genom att pressa mig i träningen, dricka bubbelvatten och må gött.

Det är också min upplevelse, att jag är mer närvarande i varje enskild stund. Tidigare var livet mer som en transportsträcka till nästa fylla.

Kram ?

Inte mycket nytt på sug eller alkoholfronten, ganska lite tankar på det "gamla" livet. Det finns fortfarande vanor att råka stöta på efter jobbet, men då får jag ta dem och säga nej - du vill inte.

I eftermiddags kom jag på att vi har friskvårdstimme att nyttja (dvs träning under arbetstid), så jag drog på mig skorna under arbetstid efter lunch och lyckades "svepa" nästan 4 km non stop. Nöjd över det - visst joggade jag lite långsamt för att inte ta slut på mig. Det borde märkas i musklerna i morgon att de fått kämpa utan uppehåll, men leder och allt sånt har mått bra av långsam upptrappning. "Its not a sprint its a marathon" ;-)

Sedan har jag varit busduktig och lagat middag - och 3 lunchlådor. Smarrigt faktiskt. Det är skillnad äta mat och trycka i sig smörgåsar...

Kvällen blir i något annat tema, då jag redan gjort bort joggningen, kanske en långsam cykeltur någonstans.

Ja, det är gott med riktig mat. Väl värt tiden det tar. Äter gärna samma mat flera gånger i rad, det gör mig ingenting.

Bra tänkt att ägna en del av mertiden som alkoholstoppet ger till matlagning.

Kram ?

Kan man äta samma typ av mackor flera veckor i rad så är ju ett par dagar med god lagad mat inget problem ;-)

Idag tisdag, gårdagen var bra, på flera fronter i livet kände jag mig nöjd. Kvällen blev ungefär som jag tänkte mig, innan bokhandlaren stängde på stan cyklade jag dit och köpte en deckare ; Mörkret av Ragnar Jónasson. Jag köpte den dels för den verkade lagom tunn, och att den handlade om Island - som jag varit till och gillade. Deckaren var bättre än jag tänkt, för visst finns det många halvdåliga deckare. Jag kan mycket väl tänka mig läsa fler av honom.

Med boken i ryggan cyklade jag ner till älven och satte mig där och läste i kvällningen, tills det blev för svalt och kyligt, så jag drog mig hemöver. *burr* Det märks verkligen att denna sommar inte gett någon grundvärme i marken. Nästan så det är september i luften.

Tyvärr kunde jag inte låta bli läsa klart deckaren så måste hitta en ny.

Jag tittar väldigt sällan på tv eller tv-serier, det tycker jag ofta är för tråkigt, och jag sitter ju vid en datorskärm hela dagen på jobbet så det blir enformigt att bara sitta och titta. Dock hamnar jag ofta på YouTube. Lyssna på radio, och läsa är min grej. Framförallt läsa var tidigare något jag gjorde enormt mycket; senaste åren har läsandet minskat. En anledning är garanterat att mina inre tankar oftast hamnat i missbruk om kvällarna än att leva mig in en bok. Men nu verkar det komma tillbaka. Jag har ju "plöjt" tre deckare/romaner i sommar. Mot noll tidigare :)

Strax dags för jobbet.

Ha en fin dag idag ni alla!

Så hittar del 1 i den serien, som jag började lyssna på igår efter tips. Om polisen Hulda som blir åldersdiskriminerad.

Kram ?

”Mörkret” var det visst som jag började lyssna på ? Boken ”Ön” är del två om Hulda, och det finns tre böcker i serien.

Kram ?

Små händelser, nåja så små var de ju egentligen inte, men min bror ville jag skulle komma förbi han o barnen o käka middag - 'det blir grillat, med egengjord marinad'. Mums. En tisdag. Falukorven fick bo kvar i kylskåpet en dag :-)

Där så upprepades lite av det jag känner som en ny grundton, det är lättare sitta ner och vara kvar och prata, jag bär inte på lika många egna tankar om skit i mitt eget liv, och jag är inte på väg till bolaget och väntar inte heller på få knäppa upp flaskorna jag redan har gömt i skuffen i bilen..

Satt efter maten med en av pojkarna, han spelade något meningslöst spel på X-boxen (eller vad det heter), han ville visa mig hur jag gjorde. Han var verkligen expert på det, så jag lät honom guida mig i knapparna och vad som händer i spelet, men jag var lagom intresserad att vara get som sprang omkring i en stad...

Det är för sent för mig att få egna barn, men ganska härligt att få vara med syskonbarnen ibland, följa hur de växer upp. Jag slipper ju oftast alla negativa/tråkiga sidor ;-)

Jag sörjer inte/tänker inte på så mycket att jag varken har fru eller barn, hade jag gått in i det långt tidigare så hade allt gått åt skogen. För jag har mått så skit och haft så mycket att bearbeta själv så det är bättre en eventuell fru får vänta på mig halva hennes liv än att vi ska förstöra varandras liv först... *skratt* Sedan - det är inte så fruktansvärt vara själv, i alla fall inte än. Jag kan tänka mig att några år på ålderns höst kan bli jobbiga om det bara går sitta på rullatorn i trappuppgången och vänta på posten. Men var sak har väl sin tid. Jag är inte i min livs höst än.

Idag, ytterligare en dag på jobbet, det är för lite krävande saker på avdelningen för jag ska idas vara där hela dagen, utan jag stökar bort det viktiga på förmiddagen, socialiserar lite på förmiddagsfikat och åker hem när jag känner för det. En granntant vill jag ska hjälpa henne ställa om hennes TV, det är inte lätt tycker jag själv, men klarar ju det. Tekniken nu för tiden är inte alltid så användarvänlig med alla menyer och tjafs.

Ikväll - en joggingtur, ska fortsätta pressa hjärtat och benen. Det kändes oväntat lite igår att jag börjat jogga hela tiden istället för i intervall.

Ha en fin dag allihopa.