av Andrahalvlek

Andrahalvlek
sön, 2020-08-16 - 21:44

Både för tankar om drömmen och tipset om juridisk hjälp. Vi har faktiskt något som heter Falck Healthcare på jobbet, dit man kan ringa och få hjälp med allt möjligt. Dit ska jag ringa och be att få prata med en jurist till att börja med.

Av erfarenhet vet jag att jag måste vara påläst innan jag tar diskussionen, annars kör han över mig fullständigt. Och jag är konflikträdd och faller till föga. Gamla mönster väcks till liv.

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-08-16 - 22:37

Tips om ett inlägg på youtube till alla oss som har varit nyktra ett tag:

? Quitting alcohol: Sucess breeds failure.

Fakta, fakta, fakta, och sen repetera, repetera, repetera. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-08-17 - 20:33

Ikväll borde jag ha dammsugat. Jag borde ha diskat. Och cyklat. Helst till havet för att bada i det strålande vädret. Man borde passa på nu, snart är det höst.

Men jag kände inte för någotdera, och efter maten tog jag en höneblund. Sov en timme. Tröttheten fortsätter komma och gå hit och dit, och jag har blivit duktigare på att lyssna på kroppens tidiga signaler. Då går tröttheten över snabbare har jag märkt.

Jag försöker göra det utan dåligt samvete. Dåligt samvete för vadå? Varför då? Dammråttorna springer inte ifrån mig. Tyvärr. Och badat har jag gjort massor i år, senast igår badade jag fem-sex gånger.

Måsten har jag nästan helt skrotat. Det är ytterst få saker man måste. Gå upp och gå till jobbet, ha kläder på kroppen, se till att barnen får mat och har kläder på kroppen. Men det är många påstådda måsten som man kan skrota helt.

Så fort jag hör någon annan eller mig själv säga/tänka att jag ”måste” göra något börjar jag ifrågasätta det påståendet. Är det verkligen så? Vem/vad tvingar mig? (Obs: på jobbet har jag många måsten helt naturligt, men det kallas jobb ?)

I slutändan vill jag kanske göra en sak, men då går jag in i det med en helt annan öppen, nyfiken, vetgirig inställning. Då är det mitt val, och jag vill verkligen att det blir så bra som möjligt. Annars är min insats i form av tid och engagemang helt bortkastad.

Ungefär som när man blir nykter.

Kram ?

Jasmine
mån, 2020-08-17 - 22:43

Klart du ska ha ut din del! När jag skilde mig lämnade jag vårt gemensamma boende alldeles för billigt samt en massa andra saker. Jag tänkte som du, fint att barnen får bo kvar och de kommer ju ändå att ärva allt. Men, nu är min exman omgift och har två nya barn med den nya frun, vilket innebär att arvssituationen blir helt annorlunda... och jag ångrar mig big time! Dock, gjorde vi ett juridiskt avtal så tyvärr kan jag inte ändra situationen, men gör inte samma misstag som jag gjorde.....

Kramar!

Andrahalvlek
mån, 2020-08-17 - 22:53

Jag ska kräva min del. Jag behöver stå upp för mig själv. Ska kontakta en jurist och fråga hur jag kan ska gå tillväga.

Vi har inte skrivit något papper, inte ens pratat om det på sju år. Typiskt alkisar, stoppar huvudet i sanden ?

Kram ?

Se klart
tis, 2020-08-18 - 00:26

Som jag saknar dina uppdateringar och att få hänga med i ditt liv. Ljuvligt att läsa! Nu blir det dagliga utflykter hit. Och ett därför sent grattis här.
Fint att läsa och höra att allt går bra och att du är igång med jobb och kompis-häng ❤️
Blev dock lite bekymrad av att läsa om det icke delade boendet. Du har helt klart rätt till halva boendets värde vid tidpunkten för er skilsmässa.
Det här kanske är en konstig fråga men eftersom jag har en del kontakter med familjejurister/bankrådgivare. Och jag inte fick uppfattningen att du har någon sådan på nära håll.
Kan jag få ställa frågan till en klok person kring hur du skulle kunna gå till väga? Förstår att du inte vill kasta exman och barn på gatan. Men kan du se hur orimligt det är att han har ett helt orubbat bo, där du visserligen är välkommen (fattas bara annat) och att hans boendesituation inte påverkats alls av er skm? Medan din påverkats dramatiskt.
Jag kan ju inte skriva privat så försåt verkligen om du inte vill jag ska skriva mer om detta här.
Men det kanske går att vb ett privat medd via rådgivarna?
Bara om du vill. Vill att du ska ha det bra och att livet ska vara rättvist för kvinnor efter en skilsmässa. Men tänker på dig här och nu.
Jag kan försöka hjälpa till men behöver ok från dig såklart, och om vi på något vis kan kommunicera mer kring detaljerna för er bouppdelning, tänker på huset nu - inte gammelfarmor knypplade filtar ?
Hojta om du vill.
Kikar in här också fortsättningsvis!
Kram kämpar-kompis ??

Andrahalvlek
tis, 2020-08-18 - 10:29

Det vill jag jättegärna. Du får så gärna kolla med dina juristvänner och skriva om det här så mycket du vill, så jag samlar råg i ryggen inför denna batalj.

Jag tror nämligen att jag har identifierat en grundorsak som jag verkligen behöver ta tag i. Nu när jag inte kan dricka vin på de tankarna och känslorna längre.

Att jag hamnat här har flera orsaker. 1) Total okunskap om att äga hus och vad som händer vid separation. 2) Vill inte att andra ska må dåligt, så då backar jag hellre själv. 3) Hela vår relation hade en obalans så till vida att jag hellre backade än tog konflikten. Mycket därför att min mammas och pappas ständiga bråk gav mig stressallergi inför just bråk. Högljudda gräl måste undvikas till varje pris.

När jag träffade barnens pappa var jag 20 år och han 26 år. Han var klok och erfaren, jag var ung och halvgalen. Skulle jag ha rätt mot honom krävdes skriftligt bevis.

Den obalansen har bestått, trots att jag ”gått om” honom både karriärmässigt och lönemässigt sen många år tillbaka. Det är han väldigt väl medveten om, och det var en orsak till separationen.

Han valde att hacka på mig för allt jag gjorde och inte gjorde. Hela tiden. Och jag tjafsade inte emot. Jag backade och tystnade. Eftersom jag egentligen inte är tyst till min natur så ledde det till att jag begick våld på mig själv.

Om jag tror på positiv förstärkning i alla lägen, så praktiserade han i sin tur negativ bestraffning. Allt som var bra var inte ens värt att nämna, men minsta skitfel skulle ältas i långbänk. Jag och äldsta dottern pratar om det ibland. Om hur jag i min uppfostran peppade och boostade och berömde, medan han hackade på småsaker.

Han har bra sidor också, men de negativa sidorna överväger tyvärr. Det var därför jag tog mig därifrån så snabbt jag kunde hösten 2013.

När idéen faktiskt kom från honom ”ska vi komma till skott och separera?” så kände jag direkt: ”Nu tar jag bollen och springer!”

Kram ?

Se klart
tis, 2020-08-18 - 22:30

Halloj,
Hur det här rent praktiskt ska gå till vet jag faktiskt inte ? inte helt enkelt.
Efter snabbkoll behövs svar på några inledande frågor för att veta hur gå vidare, citerar;
”Det behövs svar på flera frågor till att börja mes( om de haft äktenskapsförord, om det skett en bodelning, om någon av deras gemensamma ägodelar varit enskild egendom m.m.
Att de bidragit/delat lika mkt under äktenskapet spelar mindre roll, under ett äktenskap äger man sin egen egendom men när man skiljer sig ska den alltid delas lika (om det inte finns äktenskapsförord). Tror den som ska hjälpa henne bör vara jurist.
Och viktigaste frågan kanske, om hon skrev över lagfarten på honom.. dvs om hon skrev under något sådant.”

Jag vill gärna försöka hjälpa dig att ta reda på om det här är ett självklart case och om det i så fall blir enkelt för dig att ”driva” genom en random familjejurist. Men behöver då som sagt veta lite mer.
Om du vill kanske det går att skicka via admin/rådgivare som kan vb till mig, (vet inte om de har tid med sånt ☺️) så kan jag svara samma väg?
Eller så skriver du här, så får vi avhandla detta så offentligt som det nu blir. Men det bestämmer du såklart.
Jag läser om din relation och skilsmässa. Jag tänker att du är en duktis, och det är bra. Det är bra att vara den vuxna i rummet efter en separation, det är bra att göra en massa saker för sina barns skull i en sådan situation.
Men min erfarenhet- som likar din i många delar, fast längre tillbaka i tiden. Är att en del av de där situationerna som man backar, varit världens bästa skilsmässo-partner.
Ändå skaver. Tills man, tids nog får processa och göra upp. Behöver inte ske på dramatiskt men på insidan kan det kännas så. På det bra sättet alltså.
Någonting säger mig också att detta möjligen kan höra ihop med dina språng i utveckling av din konversations-grekiska? Kanske är du inne på den svåra grammatiken redan.
Nu kämpar vi på lite, reder ut det här så du vet vad som gäller.
Ett steg i tagen, som vanligt!
Kram ??

Andrahalvlek
tis, 2020-08-18 - 22:48

Det stupar kanske på att vi inte var gifta? Bara sambo. Men vi stod gemensamt på banklån och lagfart.

Exakt hur det gick till när lagfarten skrevs över vet jag inte, måste kolla det. Om den ens är överskriven? Jag minns inte att jag gjorde något aktivt alls i den vägen. Jag måste börja rota helt enkelt.

Grekiska är ett väldigt svårt språk. Jag är väldigt duktig på svenska språket, men helt urusel på andra språk ?

Men allt tittande på tuben och lyssnande på This Naked Mind-podden har gjort att jag förstår engelska nästan obehindrat nu! Bara de inte har någon svår dialekt.

Det är ingen kris och panik än vad det gäller huset, sju år kan bli åtta år. Jag sitter inte i sjön.

Ska dock se om det blir ett bra tillfälle att lyfta frågan framöver. Barnens pappa är ingen bedragare, bara en besserwisser ?

Tack Se klart för ditt stöd!

Kram ?

Vjlo
ons, 2020-08-19 - 06:13

Sambolagen hanterar väl just den gemensamma bostaden på ungefär/helt samma sätt som för gifta? Vet att när min bror separerade så fick de göra en bodelning tror jag det hette.

Du kanske får sista ordet mot bässerwajsern ;-)

I vilket fall - det måste vara bra få reda ut det, gå i mål, och kunna gå vidare. I bästa fall med en god summa på banken du kan bygga vidare ditt egna liv på!

:)

miss lyckad
ons, 2020-08-19 - 08:01

Jag och barnens pappa var skilda sedan tidigare, och hade varit sambos 15 år när vi separerade..Jag hade förmodligen fått ut mer pengar om jag pratat med jurist..Nu blev det bara en bråkdel. Tyckte lite som du Andrahalvlek, att jag inte orkade ha för mycket konflikter..Ofta är det barnen som far illa av osämjan i separationer..Om inte ditt ex är snål, så är det ju jättebra..Plus att du stått på lagfarten..Många kvinnor förlorar ekonomiskt på skilsmässor, det är ju därför man ska skriva papper innan..Det vägrade mitt ex. Hoppas det går att lösa på ett vettigt sätt för er..Kram..?

Andrahalvlek
ons, 2020-08-19 - 10:57

Tack för er omtanke! Bollen är satt i rullning inuti min skalle, tids nog ramlar allt på plats.

Det är ytterst få strider jag förlorar när jag väl väljer att ta dem fullt ut. Kan nog inte komma på en enda faktiskt ?

Jag är bara restriktiv med att ta strider eftersom jag inte gillar bråk. Jag gillar hjälpsamhet i alla lägen. Det är liksom grunden i hela mitt liv, att vara hjälpsam och jag förväntar mig att alla andra är det också.

Och det är inget jag vill ändra på, men vissa strider måste jag ta för min egen självkänslas skull. Det här tillhör de striderna.

Kram ?

Jasmine
ons, 2020-08-19 - 11:10

Men.... om ditt ex är lika omtänksam som du och mån om att det inte ska bli konflikter så löser han ut dig ur huset utan bråk. Eller hur? Jag menar, vänd på det... han är lika ansvarig som du för att det inte ska bli en konflikt. Och varför är det självklart att han ska ha huset när din ekonomi är bättre? Beats me ?.

Kram och lycka till!!!?

Andrahalvlek
ons, 2020-08-19 - 11:25

Jag utgår från att han är lika hjälpsam och omtänksam som jag är. Hans plan har kanske varit hela tiden att betala mig hälften när han väl säljer huset? Bara att vi inte pratat om det. Att han fick betala hela lånet beror ju på att jag har en hyra att betala, som är högre än lånen typ.

Men som sagt, jag ska hitta ett bra tillfälle på tu man hand att ta upp det med honom. Det vore ju väldigt skönt att ha en rejäl kontantinsats till en bostadsrätt eller ett eget litet hus.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-08-19 - 11:48

Just nu står jag och stampar på jobbet. Det finns minst fyra stora frågetecken om personal och rekrytering som ligger och stoppar i mitt arbetsflöde som en kork i en flaska. (Som absolut inte innehåller alkohol ?)

Det jag har gjort är att jag har lappat och lagat halva augusti och september, precis som jag har gjort sen oktober i fjol.

Från oktober i år måste vi ha en mer permanent lösning för kontinuitetens skull. Det blir sannolikt beslut som får dominoeffekt, så allt hänger ihop.

Och det är beslut som min chef måste ta. Jag presenterar idéer på löpande band och hon svarar ”jag har inte hunnit”. Det är nog det allra vanligaste svaret jag får från henne.

Så just nu går jag bildlikt talat i vattenbrynet och småplaskar. Redo att ge mig ut i vågorna, men jag väntar fortfarande på startskottet från henne.

Jag plockar upp lite skräp här och där, sorterar en hörna och vaskar av det löpande. Långt ifrån tillräckligt för att sysselsätta mig. Långt ifrån tillräckligt för att jag ska ”gå igång”. Så boring ?

Kan det aldrig få vara lite lagom? Varför alltid för mycket eller för lite?

1) Vad kan jag inte göra något åt?
- Att min chef inte har tid just nu att fatta beslut i olika frågor.

2) Vad kan jag göra?
- Fortsätta lappa och laga.
- Fortsätta ge min chef idéer om hur man kan lösa saker.
- Fortsätta med ”personalvårdande” insatser, som helst inte får kosta något förstås.

Jag försöker avlasta henne genom att inte bjuda in henne i alla beslut. 99 av 100 frågor som rör personal och rekrytering sköter jag helt själv.

Bjuder henne medvetet inte till alla avstämningsmöten. Försöker ge henne arbetsro. Ändå tycker jag att hon lägger sig i detaljer på ett sätt som hon inte borde. (Hon överhör andras samtal.) Hon borde jobba med större överblick, ta rambeslut och låta oss andra mellanchefer ägna oss åt detaljer.

Min psykolog skulle säga att hon ägnar sig åt prokastrinering. Detaljbeslut i vardagen ger snabbt resultat och tillfredsställelse, samtidigt som man skjuter upp de större och svårare besluten/arbetsuppgifterna.

Hur framför man det till sin chef på bästa sätt? Vi är ju inte superpolare direkt ?

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-08-19 - 12:40

För exakt sex dagar sedan skrev jag ”det känns nästan som pms även om det var länge sen sist” och det visade sig vara rätt.

Nu hoppas jag bara att lusten att göra saker kommer tillbaka snabbt, för det är jobbigt att klampa runt som i lera, trött och håglös.

Hormoner har varit big trouble för mig i hela mitt liv. Tack och lov att jag inte längre toppar den cocktailen med vin ??

Kram ?

Sommarbarnet
ons, 2020-08-19 - 21:39

DET är något jag också (förutom alkoholen?) är glad att slippa! Det är bara EN av fördelarna med att bli äldre. Inte gammal, bara äldre?

Det blir bättre, jag lovar??

Kram?

Andrahalvlek
ons, 2020-08-19 - 23:49

Åren i det här gränslandet har verkligen varit öken ? Jag kunde aldrig i min vildaste mardröm inbilla mig att det skulle bli lika jobbigt att ta sig ur det hormonfängelset som det var att träda in i det ?

Snudd på värre faktiskt eftersom det pågått i så många år - och inte är slut än tydligen, vilket jag verkligen trodde ?

Alkohol gjorde bara ekvationen ännu svårare, så det är en gåva att åtminstone slippa den marodören.

Kram ?

Sommarbarnet
tors, 2020-08-20 - 08:43

har räddat mitt liv kan jag säga. Har alltid haft en sjujäkla PMS och långa blödningar. När jag sen hamnade i övergången så blev allt bara kaos med humörsvängningar, mens i en månad, svettningar, jag, hela alltet?Men allt lugnade sig med östrogen. Jag blev människa igen?

Ha en bra dag☀️

Kram