av Andrahalvlek

Andrahalvlek
mån, 2020-12-07 - 10:55

Jag är orädd när det gäller att prata om psykisk ohälsa pga egna erfarenheter, och hoppas bli detsamma när det gäller missbruksfrågor. Men nästa fall får gärna vänta ett bra tag. Har inga misstankar alls om kollegor faktiskt, men jag har märkt att jag har helt andra glasögon på mig nu för tiden. Tittar på folk på ett helt annat sätt vad det gäller eventuellt missbruk. Har funderat mycket över mina senaste tre regelbundna dejter, som jag faktiskt tror hade alkoholproblem allihop fast de försökte dölja det. Det förstod jag inte då, men det förstår jag nu.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-12-07 - 23:36

Förra veckan slarvade jag med promenader varenda dag. Varenda dag. Hur svårt ska det vara? Minst 30 min promenad per dag är ju ingenting ? Och 2-3 x 30 min är inte heller ohanterligt, jag slipper ju faktiskt resor till/från jobbet nu så jag kan inte skylla på att jag inte har tid. Snacka om att vara återfallsförbrytare, gång på gång. Blir så trött på mig själv. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Varje jävla gång.

Jag hade helt enkelt inte lust att gå ut förra veckan. Grått, grått, grått, regnet hänger konstant i luften. Numer slipper jag ju dessutom gå ut eftersom jag jobbar hemifrån hela tiden. Jag lämnade/hämtade dottern med bilen varje dag, körde till affären några gånger, annars höll jag mig hemma. Jag mår inte ens dåligt av det. Här är det varmt och skönt och lugnt och tyst omkring mig. Vad mer kan jag begära liksom?

Ny vecka, nya tag. Dottern bor hos sin pappa. Traskade 30 min ”innan jobbet” och tänkte göra detsamma på lunchrasten. Orkade jag det? Nähä. Jag tog en höneblund efter maten istället. Slöfock ?

Man ångrar aldrig en promenad, jag vet ju det. Jag behöver ”frisk luft”, vilket min yngsta dotter alltid tjatar om ? Jag behöver röra på mig, bli lite varm och flåsig i uppförsbackarna. Jag behöver det. I början av min nykterhet traskade jag massor, men då var det för att mota ångesten. Nu har jag ingen ångest och ingen rastlöshet som jag måste mata regelbundet. Jag känner mig som tjuren Ferdinand: ”Jag trivs bäst här, där jag får sitta och lukta på blommorna.”

Ny dag imorgon, nya tag. Jag måste lura mig själv på något sätt tror jag.

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 06:39

Men superlätt att sluta gå.... Det är jätteskönt när man har "flow" i promenaderna... Jag har själv halkat tillbaka till att hitta på massa ursäkter, sova bort tid, och inte vara ute alls, åka bil hit o dit, det är grått ute, skönt i soffan...

Vi tar nya tag i dag!

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 07:29

När klockradion går igång kl 6.30 och regnet smattrar på fönsterblecket och solen inte går upp förrän om några timmar, om den ens går upp alls idag, så vore det snudd på självskadebeteende att gå ut och promenera om man inte måste det. Faktiskt. Jag siktar på lunchpromenad idag istället! I dagsljus. Innan jag äter. Ska till och med ställa ett larm faktiskt.

Kram ?

Blenda
tis, 2020-12-08 - 07:37

Du får skaffa dig en osynlig låtsaskompis och traska runt med ett koppel!
Missar sällan mina 10 000 steg, går i ur och skur och regn på tvären, och det beror nog enbart på mina hundar.
Annars är ju min karaktär inte den bästa.
Riktigt bra allväderskläder är också ett tips, inte bara bekväma utan lyxigt snygga. Då känns det roligare att gå ut och traska. (Lite kul att känna sig duktig och få ge dig tips till dig Andrahalvlek, det brukar ju vara tvärtom ;) )

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 07:48

Det funkade i flera veckor, men inte alls de senaste 1,5 veckorna då jag jobbar mest hemifrån. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska förmå mig att gå ut och traska i mörker och regn, när jag inte måste. Med hunden var det självklart.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 13:33

Idag deltog jag på ett webbinarium med Alna, en organisation som förebygger riskbruk och missbruk på arbetsplatser. De uppger att orossamtalen till dem från arbetsgivare har ökat med 30 procent nu under coronapandemin. Och då är ändå mörkertalet stort. Jag har gått Alna-kurs förut, men det var några år sedan och nu har jag ju dessutom helt andra glasögon på mig.

Rubriken för kursen var ”Vad missar vi när julfesterna ställs in?” Vi som arbetsgivare missar bland annat möjligheten att få upp ögonen för medarbetare som uppenbart har problem med alkoholen. På min arbetsplats har vi inte haft den typen av ”fylleslag” på många år. Vi brukar äta julbord på lunchtid, och de senaste personalfesterna kvällstid har varit väldigt städade med max några glas vin till maten.

Men jag har jobbat på företaget i 28 år, och har varit med på många fylleslag i företagets namn. Resor, hotellnätter och fri alkohol var inte ovanligt för 15-20 år sedan. (Det har vi inte råd med längre, varje krona måste ses över. Tack och lov för det kanske.) Då och då på dessa fester var det uppenbart att vissa medarbetare hade problem med alkoholen. Minst två utredningar som jag känner till är initierade efter den typen av fester. Samtidigt vet jag att de som hade störst problem undvek den typen av fester, för att de visste att de skulle bli avslöjade då.

Efter kursen skickade jag ut ett gruppmail till alla anställda och påtalade att det är svårt för cheferna att hålla koll på alla medarbetare i dessa coronatider, och att det därför är viktigt att man har koll på varandra och hintar chefen om man är orolig. Kanske ger mitt gruppmail respons, kanske inte. Men det kan ha väckt tankar hos folk i alla fall.

På webbinariumet fick vi lite tips på tidiga symtom som det är bra att alla känner till i dessa hemifrån-jobb-tider. Detta kan också vara symtom på psykisk ohälsa, men det är ju också viktigt att fånga upp så tidigt som möjligt.

? Loggar in sent eller deltar inte alls på planerade videomöten.
? Har kamera och mikrofon avstängd och svarar knappt på direkt fråga.
? Ser uppenbart ovårdad ut - om kameran nu är på vill säga.
? Är förvirrad och dåligt påläst i de diskussioner som hålls.
? Svårt att hålla deadline och/eller levererar generellt sämre jämfört med tidigare.
? Ökad korttidsfrånvaro, helst på måndagar.

Slutligen fick vi tipset att alla chefer så gott som dagligen bör ha videokontakt med alla sina medarbetare, med kamera på, eller att arbetsgruppen har videomöten där alla får synas och höras. Det är så viktigt att alla känner sig sedda.

På mitt jobb har vi morgonmöte varje dag, men långt ifrån alla deltar där. Jag brukar dock nästan alltid delta, mycket för att jag vill se vilka som är med och hur de interagerar med gruppen. Alla kommer dock inte till tals varje dag, det skulle ta för lång tid. Därför finns det en del att jobba med på mitt jobb, så jag hoppas att mitt gruppmail har väckt tankar hos många, allra helst arbetsledande chefer.

Kram ?

Se klart
tis, 2020-12-08 - 21:16

Halloj fina AH,
Två kvällar i rad har jag skrivit långa mess till dig här och sen har nånting hänt (mamma ringer och slutar inte prata...) men tredje gången nu. Funderat mycket på det du skrev sist om din pappa, detta att förneka honom att vara med den sista julen och tankarna kring det. Så j•••a sorglig den här alkoholen är. Ånger och skuld och oknutna trådar som inte går att knyta ihop, eller måste göras på egen hand. Och även om vi är mer än vuxna så är vi också någras barn, om än inte alltid behandlade som såna.
Jag känner igen mig i att vara redig och vuxen, att vara klok i samband med skilsmässa, vara vänner.
Ibland funderar jag på vad det gjort med mig- att alltid ta kontroll över alla situationer (men sen helt tappa kontrollen när det kommer till du vet vad) Dessa tankar umgås jag med, har tagit tid för dem att kika fram. Som en lite skrajsen sköldpadda man inte får skrämma.
Tänker på dig, när jag inte skriver här har jag dig och gänget som mållgan-kompisar inuti! Kram. ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 21:33

Ja, man får väl skylla sig själv när man är så transparent som jag är ? Du har rätt, jag skriver MYCKET! Om hela mitt liv typ.

Men det är helt okej faktiskt ? I våras hade det känts jobbigare, men nu blir jag mer och mer trygg i mitt nya liv som nykter. Snart står jag på barrikaderna också ?

Och du ska skriva även när du mår bra Mic! Genom att skriva ner det som är positivt med nykterheten får du det på pränt - boostar din självkänsla och verkligen känner ända in i ditt undermedvetna att du inte vill bli av med alla dessa fördelar.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 21:34

Vi släpar alla med oss olika sorger i livets ryggsäck.

Min pappa är en sådan sorg. Det var överjävligt jobbigt i början, nästan mest för att jag inte kunde vara ledsen för att han var död. Jag hade gett upp om honom, nivån av svek var liksom så med råge uppfylld att jag inte orkade behålla honom i mitt hjärta.

Det som inte dödar det härdar. Det är en klyscha men ändå sant. Att hitta tillbaka till alla mina känslor i nykterheten har därför varit en gåva.

Ser verkligen fram emot att bli kär någon gång i framtiden och få uppfylla de känslorna fullt ut nykter ❤️

På tal om pappor, hur är det med din pappa? Är han hemma från sjukhuset?

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 21:49

Du är rolig du ? Just den rundan tillhör mina favoritrundor. Där har jag gått och sprungit oräkneliga gånger, både med och utan hund.

Kram ?

Torn
tis, 2020-12-08 - 22:36

Så ni bor i samma stad alltså. Jag hade dock valt att inte skriva till en person här att jag visste vem det var. I fall personen inte hade varit bekväm med det så kan det ju bli förödande och hämma vad personen vill skriva.
Så det är tur att du tycker det är helt ok Andrahalvlek. ❤️

Kram

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 23:05

Även om det förstås måste hända ibland att man genom sina beskrivningar kan identifieras. Och du Torn vet ju mitt förnamn åtminstone, eftersom du räddade mig från en fadäs en gång för länge sedan. Minns du?

Men det känns okej ändå, vi sitter ju i samma båt om man säger så. Jag är oerhört transparent av mig, både i skrift och tal, så jag tror inte vetskapen kommer att hämma mig. Det enda jag inte har varit transparent med är mitt drickande i jobbsammanhang, men jag tror inte för ett ögonblick att du skulle skvallra för någon Mic ?

Visst kan vi ha sprungit på varandra i något sammanhang! Den här staden är bannemej inte stor, alla verkar känna alla. Men mitt kontaktnät IRL är inte så stort eftersom jag tidigare bott flest år i en by i kommunen, och dessutom är jag inflyttad till länet i vuxen ålder.

I den här staden umgås man med folk som man gick på dagis ihop med, så det är bannemej inte lätt att ta sig in i något sammanhang. Jag har dessutom jobbat i en grannstad i alla år, så den vägen finns det inga ingångar heller. Bäst med den här staden är ändå närheten till naturen ? Så vi är lyckligt lottade både du och jag Mic!

Jag kan absolut tänka mig att träffas, men det här får nog landa i mig lite först. Jag tänker att om allt hade varit normalt så hade vi nog allihop bjudits in till en forumträff IRL, och då hade ju också anonymiteten varit ett minne blott. Men det stör mig inte, ni som är mina forumvänner har jag ändå delat stora delar av mitt innersta med så ni känner mig mer på djupet än många andra.

Så du behöver absolut inte känna att du behöver undvika mig Mic bara för att du vet vem jag är. Tvärtom, nu har du ju fått ett ansikte på den som skriver också!

Och du ska skriva ofta på forumet, inte bara när du mår dåligt. Din erfarenhet är värd jättemycket för de nya på forumet, och du påminns om viljan att vara nykter. Då kan du gå tillbaka i din tråd och återuppleva skillnaden mellan den du har varit och den du faktiskt vill vara.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 23:27

Jag tror bannemej att jag har slagit nytt rekord idag. I lägst antal steg. 2.634 steg. Bedrövligt dåligt. Jag kunde inte förmå mig att gå ut och promenera varken i morse eller på lunchrasten. Det var bara mörkt, blött och kallt. Inte ens ett koppel i handen hade hjälpt till för att få ut mig ?

Det är för övrigt enda fördelen med att jag inte har hund längre, att jag kan pinna på lite när jag väl kommer ut. Jag minns morgonrundorna med min älskade pudelpojke. Det är då hundar så att säga ”läser tidningen”. Samma runda varje dag. ”Vad har hänt sen sist tros?” En meter, lukta, en meter till, lukta, kissa. Jag överdriver inte om jag säger att rundan tog minst dubbla tiden med hunden mot vad den tar om jag går samma runda själv.

Min älskade hund var en mellanpudel. Min nästa hund blir en storpudel, de är lite mer robusta. En tik också tror jag, deras behov av att pinka överallt är inte lika stort ? Och den ska ha en helt annan färg också. På alla sätt ska den se annorlunda ut än älskade pudelpojken. Samtidigt kan jag inte alls förstå hur jag ska ha plats för ännu en hund i mitt hjärta, men det sker ju för andra hela tiden så det ska nog gå bra.

Angående promenaderna kanske jag ska tänka som Onkel F? Inget förbud mot att stanna inne. Jag går bara ut om jag vill. Nja, då ligger jag nog bara glatt kvar i sängen. Eller ska jag tänka disciplin framför lust? Man kan fan inte gå på lust i alla lägen. Disciplin är nog grejen - bara göra och inte tänka så mycket. Men det passar dåligt med min personlighet, jag behöver lust och nyfikenhet som drivkraft. Suck.

Jag hade verkligen önskat att jag hade etablerat den här promenadrutinen ordentligt innan det blev så här jävla mörkt och trist och blött. Och jag hade också önskat att det kom lite snö - då är det så vackert ute att man bara MÅSTE gå ut och gå. Samtidigt vet jag att man aldrig ångrar en promenad. Aldrig. Det svåra är bara att motivera sig att gå ut.

Det är så förbannat lätt att påbörja saker, men ännu lättare att avsluta dem. Men jag är i alla fall nykter - och tänker så förbli inom överskådlig framtid. Jag säger som Torn och Se klart, varför skulle jag vilja dricka? Det har inget att erbjuda mig mer. Det finns ingen lockelse i det alls, jag slipper det gärna.

Vad det gäller promenader, träning och choklad får jag jobba på det. Aldrig ge upp. Alltid ska man ha något att jobba med, och det är ju bra. Man ska ha något att jobba med.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 07:38

Känns overkligt, och ändå helt naturligt. Nu siktar jag mot nykter månad 11 och däremellan passerar jul och nyår, och det känns helt naturligt att vara nykter även då. Föregå med gott exempel ?

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 07:58

Ett lycka till med traskandet är precis vad jag behöver! Plus massor av pepptankar, men dagen har inte börjat bra om man säger så. Suck. Ja, ja var sak har sin tid. Det är skönt att äta frukost i sängen också. Vörtbröd och julskinka ? Mini-njutning i december, men njutbar nog i nykterheten.

Det är jättebra att du är ärlig ? Ljugande och smusslande tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten!

Kram ?

Torn
ons, 2020-12-09 - 10:03

Stort grattis! Det är härligt att du tar rygg på mig och Se klart, nu slipper vi dricka alkohol för all framtid. ? Jo, jag kommer ihåg när jag hintade dig om att du hade råkat skriva ditt namn. Det är ju bra att vara ärlig som sagt.

Ha en bra dag! Kram