Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

@Annabell 🤗
Hej och välkommen hit!
Oj,oj,oj vilken igenkänning jag får när jag läser ditt inlägg!
Där du är nu var jag för ca 3 år sedan!
Och jag är fortfarande här på forumet och tankar kraft och support.
Har haft många vita, ganska långa perioder men däremellan druckit för att dämpa ångest och oro.
Jag har absolut förändrat mitt drickande till det bättre tack vare forumet.
Nu har jag en förhoppning om att aldrig mer hålla på med ensamdrickande hemma, det är det som bräcker mig. Är på dag 45 idag och det har gått bra hittills, kanske kan tacka covid-19 också för det viruset gjorde mig inte så sugen på alkohol...🙄

Men jag är säker på att du kan få mycket hjälp och stöd härinne, framförallt inspiration👍💪
För det är inte lätt att klara av att bryta ett beroende själv.
Lycka till nu!🍀
Kram 🧡🌷🧡

@Annabell Välkommen hit och vad bra att du börjar skriva! Det kan ju låta som om flera av oss snabbt och plättlätt bara lägger av med alkoholen och sedan rullar det på. Det som inte alltid syns här är alla dessa år av velande fram och tillbaka innan vi kommer hit. För egen del har jag nog alltid känt att jag haft en osund relation till alkohol men det tog mig 30 år att komma hit med ett beslut om att sluta dricka helt. Nu har jag varit nykter sedan december 2019. Det var jobbigt de första 6 månaderna men sedan var det precis som om det lättade. Nu har jag kommit till en punkt där alkohol inte berör mig nämnvärt. Den hör liksom inte till mig längre.

Just nu håller jag på att sluta snusa (sk*tjobbigt) och känner att jag skulle vilja ha ett forum likt detta för att skriva om eländet. För det är svårt att sluta på egen hand. Man behöver andra att luta sig mot i med- och motvind när man ska bryta ett beroende.

Lycka till och heja dig!

Välkommen! Jag hade också läst en massa trådar innan jag startade min egen. Väldigt nyttigt, då har du lite koll på vad som väntar. Mitt tips är att läsa och skriva ofta här, och inte vara rädd för att skriva och fråga om precis allt. Ett stort tålamod och kämpaglöd behövs i början, men det är det värt att genomlida. För sköter du korten rätt så blir det bara en gång.

Kram 🤗

Välkommen Annabell!
Ja, varför dricker man igen och igen fast man "vet" bättre?
Jag är inne på försök nr X? och min tredje tråd här...
Det hjälper mig mycket att läsa och att skriva av mig om "allt och inget" varje dag. Nu har jag kommit så långt iaf att jag vet att jag aldrig kommer att ge upp.
Hoppas att även du kan finna styrka genom att hänga här - du är så välkommen!!

Kram!

Varmaste tack ❤️!

@FinaLisa, @Charlie70, @Torn och @Soffi!!

Då jag följt/läst era trådar från början till slut (din förra tråd också Soffi) och ibland tom tagit skärmdumpar och sparat utsagor ur era berättelser för att snabbt kunna kika på nyckelformuleringar som är hjälpsamma för mig, känner jag mig nästan ”star-struck” nu när ni svarat på mitt inlägg 😅!

Jag skrev ju att jag sedan sept ifjol börjat landa i övertygelsen om att det bara finns ett vettigt, värdigt och sunt beslut i den här frågan, men jag har ju såklart (precis som du skriver Charlie) varit medveten i många år om att detta med alkohol och jag sannolikt inte kommer att sluta väl...

Tålamod (Torn) har jag själv identifierat som ett av mina största hinder... Jag brukar säga till mig själv, när jag sitter i eftertankens kranka blekhet och fattar mitt vettiga beslut för hundrade gången ”Om det nu blir/känns tråkigt då och då framöver - om du måste sitta där och genomlida en tråkighet utan dess like en fredagseftermiddag - men suck it up bara! Stå ut/håll ut med att härbärgera tråkighet nån jäkla gång!” Men sen gör jag inte det ändå... 😔.

Tusen tack igen för er input i min tråd ❤️. Från idag tar jag bla med mig utsagan ”Nu har jag kommit så långt iaf, att jag vet att jag aldrig kommer att ge upp”

🤗

@Annabell att få stjärnstatus för att man slutat dricka alkohol :D En konsekvens jag aldrig kunna drömma om! Tack för den värmande återkopplingen!
Kram!

Kaffetanten88

Välkommen hit! Jag tror också det är en process. Men det hjälper mycket att faktiskt skriva här inne. Få svar av andra personer som vet vad man går igenom. 😊❤ Heja dig.

@Annabell Jag är också ny så det känns fel att skriva "välkommen", men stort grattis till första steget!

Jag startade min tråd mycket för att det ska kännas på riktigt, inte bara som en idé i mitt huvud som jag sen lätt kan avfärda som just en idé. Nu blir det som ett misslyckande att dricka och lättare att hålla fast vid beslutet. Hoppas det funkar för oss båda!
Har du börjat räkna dagar eller har du satt ett slutdatum?

Hej @Kaffetanten88, @Ja må jag leva och @Majaela 😊! Tack för era fina hejarop och för välkomnande ❤️.

@Kaffetanten - har läst din tråd och glatt mig över din fina framfart 😊. Känns fint att läsa om hur du tar hand om dig själv nu för att också orka göra det bästa möjliga för din pojke 🥰. Superstarkt och eftersträvansvärt!

@Ja må jag leva, jag har sett att du, tillsammans med Orosmoln mfl tagit ett rejält avstamp nu i dagarna och tänker att jag vill vara med 😊! Har under mars månad redan haft tre definitiva avslut och beslut (som hållit 2-9 dagar i stöten 😔) och det senaste var igår - så jag checkar in dag tre imorgon 🙂.

Har i grunden en god självkänsla och ett gott självförtroende, men i den här frågan alltså... SÅ brutalt karaktärslös, fjantig, impulsstyrd, ambivalent, kontraproduktiv, vek, nyckfull, osmart etc etc jag ÄR! Jag brukar smaka på sammanfattningarna av A Graces budskap (som ju presenteras här i olika trådar då och då) - det här med att vara övertygad om att man kan... Jag vill så gärna vara det, men känner att jag inte är det 😔.

Känns väldigt speciellt att ha börjat skriva här iaf 😊. Och jag är så glad över era fina inspel i min påbörjade process 🙏❤️.

Sov gott 🤗

Välkommen hit @annabelle
Jaa du, vad skiljer oss åt? Inte så mycket tror jag, för vägarna hit är ju krokiga, men när vi landar här så har vi ofta bestämt oss för en förändring.
Mina första veckor på forumets skrev jag en hel del som liksom skulle bevisa att jag inte var en sån som behövde sluta dricka.
Mitt uppehåll var en paus och i jämförelse med många andra var jag ju rätt så... rimlig. Men nån vakenhet hade jag långt bak i hjärnan som visste att 1) jag började passera fler och fler gränser 2) alkoholism är progressiv, och dödlig.
Två allvarliga saker i det lustfyllda vinpimplandet som satt som en isig kniv i ryggen.
Jag har snart varit nykter ett ÅR och tre månader. Jag har slutat dricka, är helt klar.
Den insikten kom med tiden.
Jag brukar skriva ”läs mycket här” när någon är ny, men det har du ju redan gjort.
En mini-sak jag tänkte på när jag läste ditt inlägg är att du använder många förminskande ord om dig själv. Jag tycker istället att du verkar rolig, bra och smart! Ser fram emot att följas åt! 🌱

Grezzlon

@Annabell Hej! Känner så väl igen mig i det du skriver kring att "piffa" till kvällen med alkohol efter en dag på jobbet. "Det är jag värd efter allt slit". Precis som dig har jag struntat i dagar, strategier för att låta bli alkoholen utan kört på och tänkt att jag slutar imorgon. Det är först en vecka sedan jag på riktigt beslutade mig för att försöka på riktigt och då med allt jag har. Jag är här inne titt som tätt och läser, läser och skriver ibland. Det har fått mig att tänka en och flera gånger extra och lyckats stå emot! Hoppas det även kan hjälpa dig 😊

Tack @Seklart 🤗! Har följt dina trådar och klokskaper under det här nu dryga året som du lämnat alkoholen längre och längre bakom dig - fantastiskt inspirerande ⭐️. Och EXAKT de punkter 1&2 som du nämner, är det som skrämmer livet ur mig innerst inne, medan jag ”ytterst ute” istället gör precis som du skriver @Grezzlon: Kör på och struntar i strategier och annat vettigt 🙄...

Det progressiva i det hela är klart märkbart för mig. Gränser flyttas och toleransen ökar. Kan lätt dundra i mig drygt en flaska vitt, utan att verka borttappad alls... Men den mängden knäcker mig dagen därpå. Det jag också vet är att jag är fullständigt ointresserad av att dricka ett eller två glas. Jag har aldrig ens gjort ett försök att regelsätta mig själv gällande antal enheter. Däremot gällande antal tillfällen per vecka el månad, med ganska slumpartat resultat... Har kommit fram till att mina alko-pauser och längden de varar är helt baserat på att jag då inte VILL dricka. Så fort jag vill igen - så säger jag ja till mig själv med omedelbar verkan! Så knäppt!! Som jag skrev tidigare - tålamod, eftertänksamhet och förmåga att härbärgera tråkighet är svaga punkter hos mig. Men för fasiken - INGEN får ju göra allt den vill bara för att den vill det! Och jag gör ju inte så med andra saker jag ev skulle vilja. Det faktum att jag omedelbums gör som jag vill, när jag kommer på att jag vill dricka (trots att jag innerst inne VET att det inte är värt det och att det t.o.m. är farligt för mig) tolkar jag som att det helt enkelt finns en beroende-aspekt inblandad.

Tänker att mitt nästa steg måste bli att testa att inte göra som jag vill nästa gång jag vill dricka. Hahaha - det låter så helt banalt när man ser det så här 😂, vilket jäkla myrsteg alltså! Men jag tror att ni förstår vad jag menar 🙂.

Idag är det torsdag (typiskt riskabel dag och pimplar man igång på torsdagen, så blir det lätt fredag, lördag också - med en fasansfull ackumuleringsbaksmälla på söndagen) och jag har tagit ledigt för att helhjärtat testa att ägna mig åt att ”spela hela filmen” (dvs tors-ackumuleringssöndagen). När det i eftermiddag slinker fram tankar som ba ”Men vadåååå, det är ju huuuur festligt som helst och ett totalt råbraaaa beslut att dricka vin i afton fattaru väl”, ska jag göra som Andra halvlek (mfl) brukar rekommendera: säga ”NEJ din jäkla fjant!!”

Tack igen @Seklart och @Grezzlon för era fina hälsningar!

Du tar detta riktigt seriöst, härligt!😍 Det är det som gör skillnad jämfört med alla halvhjärtade försök som många gör. Man måste tänka att nu är det allvar och verkligen vara bestämd. Och att du har tagit ledigt från jobbet är svinbra, då kan allt fokus hamna på att inte dricka de första dagarna. Sedan är det bra att vara beredd på att det är skitjobbigt i början, men man dör inte, alltså ofarligt. Du har ju läst många trådar här ser jag, och även Andrahalvleks ”tämligen långa” trådar 😂 så det här kommer du fixa!
Att ha humor och vara positiv mitt i allt elände är bra också. Det tycker jag i alla fall.

Kram

Ta sig själv på allvar
Det låter väldigt tråkigt när jag ser orden skrivna så, alla människor- några mer än andra- är beroende också av roligheterna i livet och de känns mycket MER inbillar en sig iaf - som glad vindrickare.
Nu behöver jag inte orera mer om hur bra/fint/roligt/autentiskt livet blir som nykter. Men även om det inte ens var så.
Så är alkohol inte lösningen.
Alkohol gör oss sjuka, dementa, alkohol är tätt kopplat till ett flertal cancerformer. Det är med andra ord inte vägen framåt.
Det kan vara en millimeter hjälp på vägen, att få insikt om vad som inte är lösningen.
Sen måste man leva modigt och stå ut i kaoset som uppstår när man ska leta fram den nya lösningen. Men tro mig, det är spännande! Heja dig. Håll emot idag. Räcker så!🌸

@Torn skrev:"Du tar detta riktigt seriöst, härligt!😍 Det är det som gör skillnad jämfört med alla halvhjärtade försök som många gör."

Torn, glöm inte alla halvhjärtade försök som gjorts av många och som i slutändan har blivit ett nytt nyktert liv.
Att säga att man inte tar sitt beroende på allvar tycker jag är lite taskigt för man kämpar ju hela tiden för att vinna över a-djävulen! Sedan att han vinner ibland kan man ju såklart beklaga.
Men det är så mycket annat i ens liv som avgör om man ska lyckas stå emot. Det får inte bli så att man skäms och inte vill skriva härinne på forumet längre för att man känner sig mindre seriös...

Jag tycker det är fantastiskt att många har motivationen och kraften att bryta med alkoholen för att de insett att de inte längre vill dricka.
Men för många går inte vägen lika enkelt och rakt. Ibland går man fel, andra går omvägar och vissa stannar halvvägs. Men huvudsaken är väl att man går åt rätt håll?
Hoppas du förstår vad jag menar Torn? Jag tänker att bättre halvhjärtad än inte alls😊
Kram💙💚🧡

Annabell🌷
Förlåt, nu kapade jag din tråd en stund men det kändes viktigt att skriva ner mina funderingar.

Annabell, jag hejar på dig, du har ett go som heter duga!!💪🤗💪
Kram 🧡🌷🧡

Jag förstår vad du menar FinaLisa och själv gjorde jag 100- tals halvhjärtade försök där jag försökte sluta eller dricka kontrollerat. Inget blev bättre av det, utan bara ännu värre med åren. Det enda jag ångrar nu i efterhand är att jag inte gjorde ett seriöst försök mycket tidigare. Men det är nog tyvärr så att man måste göra alla dessa försök först. För många som jag skrev, (inte alla) ser det ut på ett liknande sätt. Men borde väl ha avslutat med: Obs, detta är min erfarenhet, alla är olika och detta behöver inte gälla dig.

Men skämmas ska man ju absolut inte göra. Alla gör så gott man kan och har olika förutsättningar. personligen tror jag inte på att många halvhjärtade försök är ett bra sätt för att må bättre. Inte om man väl har blivit beroende av alkohol.

Seriöst försök var väl ett lite dumt ordval, ber om ursäkt för det. ”Väldigt bestämt försök” är nog bättre.

@Annabell TACK! Du har hjälpt mig genom en jobbig dag idag genom att jag läste redan i morse att jag fått "stjärnstatus" 🤩. Jag hann dock inte svara då.

Att göra så gott man kan - det räcker bra.
Apropå diskussionen om att försöka på olika sätt.
Jag håller med Torn om att halvhjärtade försök inte är bra om man vill må bättre. Men, kanske måste man känna på först att det blir just bara jobbigare om man velar, att man mår sämre. Kanske är det det som behövs för vissa för att verkligen kunna bestämma sig?

Nu åter till dig Annabell. Jättebra att du tagit ledigt! Många blir trötta i början och då är det bra att kunna vara snäll mot sig själv och vila. Annars finns risken att "energidrycken" åker fram igen.
Sedan, om det blir en kamp mellan de olika viljorna hur mycket NEJ du än ryter. Så planera in något du måste göra innan du får dricka. Jag har ju tex fått i uppdrag av AH att stå på huvudet först...
Du kanske ska 🤔 rabbla 78 decimaler av pi utantill innan du får ett glas. Ja, det tycker jag! 😉 Då får du också något att göra/träna på om du skulle få tråkigt.

Kram!