Nu har jag tagit steget att skapa ett inlägg här istället för i "dricker jag för mycket"

Japp, ni kommer säkert lista ut vad jag ska skriva men jag gör det ändå. ***** heter jag, och jag ÄR ALKOHOLIST! MEN........ Nu har jag varit ifrån skiten i 10 dagar som säkert många av er läst i mitt andra inlägg här på sidan.

Först vill jag börja med att tacka alla fina, underbara människor här på forumet. Trodde det inte från början men jävlar vad ni hjälpt mig att hitta styrka, tro på mig själv och har ett helt annat perspektiv än andra i min omgivning. Ni fattar ju vad jag går igenom vilket inte vänner, familj och så vidare gör på samma sätt.

Nu är jag inne på min 10:e dag som nykter och helt ärligt kan jag säga att jag redan nu är en bättre människa efter att ha låtit alkoholen ta över hela livet. Det är det enda jag egentligen tänkt på i flera års tid och kan nog räkna på mina 10 fingrar antal dagar nyktra innan dessa 10 dagar, under de senaste 2-3 månaderna. Alltid fokus på skiten, "när kan jag dricka igen....... osv" Hur gick det såhär långt? Hur kan en dryck ha kraften att ta över ens hela liv och göra allt så förjävligt. FÅr en att ljuga för sig själv men framförallt mot andra, människor man värdesätter mest i livet?

Nej nu är det dags för andra bullar, nu är det dags att gå mot nykterheten!

Är jag sugen på alkohol? Skojar du eller? Alltså ögonen blixtrar, ont i huvudet hade jag igår och stundvis känner man sig helt maktlös och vill ta ett glas(eller 8) på kvällen för att dämpa tankarna. Men då går tankarna först till familjen, sen HIT! Alltså till alla er här. Hur ska jag kunna vara en bra förebild för andra i min omgivning om inte jag kan ta tag i mina bekymmer och sluta? Vad händer om jag trillar dit igen..... Ja det vill jag inte ens tänka på för nu är det dags för mig att börja leva lite.

Detta året har två tillfällen som jag dock fasar för, jag ska till Barcelona nästa vecka och i jul ska jag till Florida där vi ska bo hos min frus familj där även hennes bror har GROVA alkoholproblem. Alltid stora dricksglas fulla med renat, och en liten bit citron i. Han och jag har alltid druckit ikapp och det gick till den gräns förra gången att både han och jag blev alldeles för fulla, inför mina barn som var med på resan. Skäms jag för det idag, ööööööh ja....... Att utsätta sina barn för det och låta det ta över mitt föräldraskap är inte ok! De är det viktigaste jag har även om jag inte lyckats fokusera på dem under hela deras uppväxt. Tyvärr..... Men här är jag helt transparant, jag orkar inte längre gömma mig. Skammen, ångesten och så vidare som många här inne pratar om, den ska inte få ta över mitt liv. Nej minsann, nu ska jag finnas där för min fru!

För ett par år sedan blev jag så pass full att jag tog tag hårt i min frus arm, varpå hon sa att händer det igen lämnar hon mig. Jag förstår henne, och det har aldrig hänt igen. Jag blir inte agressiv när jag dricker, mest trött men den gången slog det över. Jag har aldrig slått en kvinna, och skulle inte förmå mig att göra det heller men en diskussion som annars kan vara väldigt intensiv slog över med alkoholen. VAD FAN?!?!?!

10 dagar snart gjorda, AA möte ikväll(första) och med 35 år gångna så har jag förhoppningsvis en liten bit kvar att leva om jag inte faller dit igen. 10 dagar av 20000 drygt om jag ska leva till jag är 80 :D Skrämmande tanke, ja jag skulle ljuga om jag sa att det inte är skrämmande men nu är det dags att ta tag i en första sommar på drygt 20 år utan alkohol!

Ta hand om er alla där ute och VERKLIGEN ALL KÄRLEK TILL ER!

@Eirene Tack, jag vet själv hur mycket sådana inlägg hjälpte mig i början av min resa och känner mig så pass positiv att jag bara var tvungen att dela med mig :D

@Andrahalvlek Stort tack för det, det är ambitionen att jag ska! Guld värt att kunna vakna(trött men inte med ångest) utan mer "vill sova ett par timmar till för att det är så skönt"

@Vilsenpappa snyggt jobbat! Och ja, visst är livet tufft ibland, men gött att hantera det utan alkohol. Härligt också att hitta egna favoriter bland de alkoholfria alternativen. Min favvo just nu är Schweppes pink zero.. mm..
Fortsatt lycka till, själv är jag just inne på starten av månad 2.
Hejs oss 🙂

Tiden går fort minsann och nu har jag ju passerat två månader utan A. Helt galet egentligen när man tänker på det, att det är en så "big deal" för mig medan "vanliga" människor gör det hela tiden.

Men det går faktiskt riktigt bra, jag dricker mina alkoholfria öl(även om vissa har 0.5% alkohol(vilket INTE ÄR NÅGOT SOM AA UPPSKATTAR) men jag har nu nästan kommit till insikt att AA inte är för mig. Är på dåligt humör efter varje möte och det är väl inte riktigt så det ska vara?

I alla fall, svärmor och svärfar är här på besök nu och även om de dricker rikligt med A på kvällarna så håller jag mig nykter vilket jag anser vara stort!

Som jag sa till min kollega tidigare idag, det är inte ens jobbigt att säga nej längre, det är en självklarhet. Varför har det varit så svårt tidigare....? Det är mycket tankar och ideér i hjärnan hela tiden och sakta men säkert kan hjärnan bearbete dessa bättre och bättre. Jag fortsätter även mitt race att läsa bok för min fru varje kväll(har bara kollat på tv med henne 1 gång på typ 6 veckor, annars är det bara bok bok bok som gäller)

Nu tuffar tåget vidare mot 3 månader som nykter och är det någon här som säger att jag inte varit nykter för att jag druckit 0.5%, snälla ta er inte tiden att kommentera det, det gör varken mig eller dig glad!

Ha en underbar helg allesammans och massa kärlek till er <3

Hej.
Jag är från "andra sidan" och kollade senaste inlägg på forumet. Jag har ju ingen aning om hur kampen går, jag förstår ju inte på djupet liksom.
Vi anhöriga gör ju inte det tyvärr.
Men heja dig.
Kram.
🙏💜

@Vilsenpappa Skönt att det går så bra för dig! När man har lämnat de första veckorna-månaderna bakom sig förstår man verkligen inte varför det har varit så svårt tidigare. Risken är då stor att man tänker ”jag kanske inte är alkis…” och sen provar man att dricka ett glas vin…

Då kan det antingen 1) gå åt helvete, eller 2) gå jättebra och då väljer man att dricka vid fler tillfällen och vips är man tillbaka där man startade. En snabbväg och en senväg tillbaka till drickandet.

Så gör inte det misstaget. Ta aldrig första glaset! Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.

Kram 🐘

@Vilsenpappa Hej, jag har nu varit nykter drygt sex månader och även druckit en massa Mariestad. Fast bara en till mat eller så. Kan inte känna av 0,5 procent.
Såg att rådgivarna rekommenderade en nykterhets grupp som är helt sekulär och som jag tror hade möten på nätet. Kändes modern och inte så ”fyrkantig”. Men tyvärr har jag glömt vad den hette. Du kan ju be rådgivarna skicka info till dig om du vill prova?
Håller också med Andra halvlek. Det finns en fara i att det går för lätt och man mår för bra. Lyssna inte på din beroendehjärna när den dyker upp!🙏🏻😎

@Vilsenpappa ”På Systembolaget har vi dragit den övre gränsen för alkoholfri dryck vid 0,5 procent.”
+
”Drycker som innehåller mer än 2,25 procent alkohol klassas i svensk lag som alkoholdrycker. Enligt EU måste alkoholhalten sättas ut på etiketten om den är över 1,2 procent.”

Du kan sova lugnt. 😁 Jag dricker precis som @Amanda L också öl med 0.5% alkohol. Staropramen tycker jag är kanon! Det blir sällan mer än en eller max två öl per gång för min del, men om någon skulle vara extremt törstig och hälla i sig tio sådana så ser jag ingen skillnad på det ur alkoholfrisynvinkel.

Fortsätt i samma stiliga alkoholfria stil! 👍

Tack för att ni finns! @Daemon @Amanda L @Andrahalvlek . Alla era fina ord hjälper mig verkligen, bra mycket mer än vad AA gör! Veckorna som varit har det funnits MYCKET alkohol runt om mig, men igår när vi firade lite med min fru och hennes föräldrar så drack vi champagne och SJÄLVKLART körde jag alkoholfri champagne. Gick hur bra som helst!

Det går verkligen lätt nu och kommer inte falla tillbaka, har ingen anledning att falla tillbaka faktiskt nu när livet är bra mycket enklare än när man drack(som man gjorde för att livet skulle bli enklare......) konstigt detta......

@Tröttiz Jag förstår och beklagar att du befinner dig på andra sidan, det kan verkligen inte vara enkelt =( Men som du säger till mig, kämpa på! Förhoppningsvis inser personen i din omgivning att det är ett bekymmer, förhoppningsvis innan det är för sent! Ta hand om dig!

Jag dricker också 0,5:or, jag tänker inte på det som alkohol överhuvudtaget. Jag är numera i princip allergisk och jag har vid ett tillfälle råkat dricka 2 klunkar folköl- och det kände jag direkt.
Bra där med a-fria skumpan, finns många goda. Och jag säger som @andrahalvlek- aldrig ta första glaset- så är man helt safe. Kram och grattis’ 🤗🌸

@Vilsenpappa Vill bara säga att du är grym 🤙 Du tar hand om dig och din familj på ett sånt fint och kärleksfullt sätt. Jag hejar alltid på dig! Snart firar vi 3 månader🥰 När jag läste ditt första meddelande så kände jag så starkt din omsorg om dina barn och din önskan om att kunna ge dem mer. Jag kände likadant. I dag är jag närvarande för min son. Hans och min relation blir bättre och bättre. Jag märker också att han börjar närma sig mig mer, han är mer sig själv och kärleksfull. Jag är oerhört tacksam över att jag kan ge det till honom (och samtidigt ge det till mig själv).
Jag hoppas du har en fantastisk dag och en stor varm kram till dig! 🌴☀️💫🌷

@TessaMa Stort tack, det är du med! Ja jag försöker verkligen och såklart går det upp och ner vilket det alltid gör med barn men jag tror de märker på mig att jag är lugnare, gladare osv. 3 månader närmar sig med framsteg, indeed! Så skönt och så enkelt, faktiskt.

Ja jag har ju läst om din egna resa(första jag gör efter att kolla efter dina kommentarer här haha=) och det är en enorm resa, dalar och toppar men du har hanterat allt galant! Jag är så stolt över både dig och mig och det är en helt fantastisk känsla, att känna att man kan blicka bakåt och ärligt säga att man fullföljt något och inte fuskat samt ljugit om det.

Du ska vara stolt och jag hoppas verkligen du får en underbar vecka, nu ska jag läsa ditt inlägg <3

God förmiddag!

Hoppas allt är bra med er alla där ute!

Jag tänkte bara skriva ett par rader att livet går faktiskt ganska bra överlag. Hade ett sjuhelvetes bråk med frugan i helgen vilket var tufft, hon säger att det är så många faktorer och egenskaper jag har som hon aldrig hade ens funderat på att gifta sig med så allt slutade med att jag frågade henne om det skulle underlätta hennes liv om jag skulle skilja mig med henne. Som tur var så sa hon att det är många fördelar med mig också och att hon går i terapi för att hantera de dåliga sidorna. Dit har inte jag kommit ännu då ingen terapuet har varit ngt för mig, det är liksom ingen som förstår mig fullt ut, eller så är det jag som inte förstår mig själv?

I alla fall, jag är fortfarande gift, och även om detta var en extremt tuff dag i mitt liv så tog jag inte till flaskan, och hade inte ens en tanke på att göra det. Det är numera ett liv med hinder som måste lösas utan alkohol och även om det är motgångar ibland så löser man det mesta.

Barnen har i alla fall börjat komma mer till mig, vill mysa, läsa böcker och även om mitt tålamod och ork inte finns där alla gånger så är det härligt att de i alla fall har börjat "älska" mig mer och att de kommer närmre mig varje dag. Till och med sonen kan säga till sin mamma att han saknar mig vilket aldrig hänt innan <3

Men jag mår faktiskt bra, det gör jag! Ett liv utan alkohol är liksom en vardag nu, det är inte så tufft. Ingen alkohol sedan 3:e juli(förutom 0.5%) är en riktigt bra början och tänker fortsätta! Ska till Florida i december och även där kommer med stor sannorlikhet vara utan alkohol, får dricka lemonad istället vilket jag älskar. Så mycket bättre än den skitlemonad vi säljer här i Sverige!

Ett problem jag dock har är att jag inte äter så mycket....... Brukar bli ett mål om dagen då jag har men för livet från min barndom. Jag har alltid varit stor(vägde 85kg när jag var 15 och kanske 1.5 lång). Nu väger jag 78kg och är 176 lång men ibland tittar jag på mig själv i spegeln och tycker att jag är för stor för VAD JAG SJÄLV KÄNNER är normalt. Jag vet att det bara är skitsnack från min egna hjärna och jag ser rätt så bra ut, säger i alla fall min fru haha. Hon är fortfarande attraherad av mig vilket är det viktigaste! Men måste bli bättre på att få en hälsosammare vardag och ett hälsosammare liv. Jag väntar nu på en investering som kommer göra mig ekonomiskt oberoende och när och OM jag väl får ut de pengarna så kommer jag börja med att anlita en PT och även lägga upp ett kostschema så att jag kan ha lite mer rutin i vardagen :D Och köpa en sportbil.....

Det är så mycket drömmar man har och det är väl det man lever för? Man måste få drömma lite tycker jag, så man har något att se fram emot.

Nog om mig, nu ser vi fram emot en dag av nykterhet och en fantastisk dag i våra liv. Jag hoppas att jag kan inspirera någon att ta samma steg som mig, och kom ihåg "baby steps". Jag var otroligt rädd i början om ett liv helt utan alkohol, jag kan inte säga att jag är där än utan sätt delmål, en månad, tre månader osv. Det är lättare (för mig) att kunna belöna sig lite mer kontinuerligt än att tänka att man aldrig kan dricka igen. Men det är BARA JAG OCH MINA TANKAR!

Kram till er alla!

Härligt att nykterheten går bra, starkt jobbat! Ja, ibland får man höra saker av den man lever med. Ibland är det sanningar som ingen annan vågar säga en och då kan man ta det konstruktivt och fundera på förändring. Och ibland ligger problemet hos partnern, att hen har svårt att acceptera andra sätt att bete sig än det egna. Man får fundera och sålla lite vad man ska ta till sig av. Men desto härligare med barnen! Känner också igen att de började ty sig till mig mycket mer när de blev trygga med att jag alltid är nykter. Det är något att vara stolt över, att vi ser till att ge våra barn tillit och stöd. Det går inte att kombinera med missbruk. Önskar dig en fin nykter vecka!

@Vilsenpappa Hej! Härligt att läsa att det är mycket som känns bättre i ditt liv.

Jag har också levt med en ätstörning som fått mig att aldrig bli nöjd med mig själv. Nykterheten har hjälpt mig med den. Jag har övat på att tycka om mig själv och matintaget har stabiliserats. Jag kan unna mig och kroppen har normaliserats. Äter jag mer en dag så gör kroppen automatiskt att jag är mindre hungrig dagen efter. Jag kan bara lyssna på kroppens signaler och jag kan numera lita på dom. Jag har arbetat med mina känslor och därigenom lärt mig att inte äta på känslorna utan äta när jag behöver äta. Jag kan äta precis det jag vill men har en grund i sånt som är bra för kroppen, ser till att få i mig alla näringsämnen jag behöver och sedan blir det automatiskt så att jag inte blir särskilt sugen på det som är ”dåligt”.

Träningen flyter på som en normalitet, inga måsten eller dåligt samvete om jag inte tränat. Unnar mig vila om jag inte orkar träna vissa dagar. Men även där säger kroppen numera till mig att det är dags för träning.

För mig har mat och träning blivit en del av livet som inte längre är något jobbigt utan lika normalt som att gå till jobbet.

Du är fantastisk!

Kram❤️

@Himmelellerhelvette tack! Ja du har så rätt, jag måste bara komma igång med att börja träna men vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har liksom svårt att hålla en rutin, även om det är det min kropp behöver med min ADHD. Men det kommer säkert med tiden. Jag är dock stolt över att ha hållit mig snart 3 hela månader utan alkohol, helt galet vad tiden går fort faktiskt. Nu ser vi fram emot ett par månader till, till en början för att sedan utvärdera och se hur nästa år kommer bli!

Det verkar inte annat än att du med är fantastisk! Tack för att du finns <3

@Vilsenpappa Tack❤️
Redan tre månader! Grymt jobbat!

Lägg in 2 träningspass i veckan och utvärdera efter någon månad om du vill få in ett tredje. Lägger man på förmycket i början skapar det ofta en stress enligt min erfarenhet❤️

Kram❤️