Äntligen har jag fått ett litet hopp om att ta mig ur detta helvete!Efter att gett min aman antabus två gånger så är han åter igen berusad.Jag blev så ledsen o förtvivlad idag så jag ringde alkohollinjen för att prata av mig lite.När jag sitter och gråter o berättar för henne hur jag har det så sitter han o filmar mig o hånler.Hon tyckte jag skulle göra en orosanmälan till soc och söka vård för mina fysiska problem på vårdcentralen.När jag lagt på luren så tänkte jag att jag chansar o ringer ett bostadsbolag som har fina lägenheter här i byn.Jag sa som det var att jag får ingen inkomst förrän i oktober men äger ett hus som är värt 2 miljoner och som är så gott som betalt.Till min förvåning säger denna jättetrevliga människa att det nog ska gå bra ändå.Jag höll på att börja gråta av lycka! Tänk om jag kan få en lägenhet!!Mannen är full sen klockan 2 idag. Men jag struntar i det.Har börjat planera nu vad jag ska ta med mig.

@sliten61
Så fint att höra allas engagemang här.
Och som ovan.
Mindfulnessövningar eller vad som kan vara hjälpsamt för dig, i denna situation.
Att vara ute på en promenad och stanna upp en stund. Se dig omkring. Lyssna på fåglar, vinden, naturen.
Lyssna på att gå i snön.
Känn hur det känns att gå i snön. Sakta och öka tempot som du vill.
Mindfulness handlar om att öva på medveten närvaro. Det går att öva i varje ögonblick. När man äter, vad smakar det? Hur låter det. Prova att äta en frukt. Sakta och ta in hela frukten med alla sinnen.
Ola Schenström är allmän läkare som utbildar i mindfulness.
Det går att finna mycket på hans hemsida mindfulnesscenter samt klipp på youtube.
Prova gärna, det som passar dig. När det passar dig!

@Självomhändertagande Det är fint att tipsa om Mindfullness. Men det har djupa och för många västerländska människor svårförståelig grund. Ovan nämnda övning att andas in på fyra och ut på fyra är inte heller särskilt smart. Man bör andas ut längre än på inandningen då det är utandningen som ger den avslappnande effekten.
Sen är det så att alla dessa Mindfullnessövningar ska ske medan man är i balans. Sedan kan de användas när livet blir svårt eller att man drabbas av svårbemästrade känslor. Mindfullness har sin grund i buddismen. Där strävan mot att sluta klamra sig fast i det förgångna och i det egna jaget är kärnan. Kanske lite för svårt i det här forumet där många just ägnar sig åt jaget, dumma medmänniskor och fastklamrande. Nu låter jag kanske lite sur, men jag tycker inte man ska klämma till med Mindfullness utan att visa förståelse för dess rätta kontext och dess komplexitet. Det där med att äta frukt har sitt ursprung i Thic Naht Hahns bok. Där skrivs det om att äta en mandarin. Fint att Ola har läst boken men det hade varit snyggare om han berättat om källan också. Att öva mindfullness kan dessutom vara en mycket smärtsam upplevelse. Att vara i nuet eller i medkänslan är inte alltid skönt. Att vara i nuet är inte att fly verkligheten utan se den som den är. Det krävs mycket tålamod, klarhet och orubbligt lugn för att bemästra det. Ska man dessutom ha användning för övningarna när livet bär åstad, så är det inget som man provar lite som det passar om man vill ha verksamt resultat. Mindfullness ska övas disciplinerat varje dag, för att sen kunna användas i en mer krävande stund. Sagt med största medkänsla och en önskan att ni ska finna sinnesro.

@Självomhändertagande Nu har jag lite ångest för att jag ringt soc.Jag vet att det är fel men nu börjar tankarna på att det är en för stor grej att dra igång.Men jag vet ju att det är det rätta.Tänk om barnen dömer mig för detta!Jag försöker göra saker som jag mår bra av men där vi bor har det knappt gått att ta sig ut och ta in tidningen i brevlådan på grund av all snö.Jag ligger mycket på spikmatta det är så skönt.Min man sover väldigt mycket just nu.Han börjar bli gammal så han orkar väl inte så mycket längre när han dricker.När han sover som nu ikväll så bara njuter jag.Tänder ljus,läser,dricker te och kollar på nån bra film eller serie.

@sliten61 Alltid denna oro vi har att man ”ställer till det”. Det är ju han som inte ger dig något annat val! Jättebra att du tagit hjälp av soc! Du gör det här för hans skull också, för att han ska må bättre. Du gör det för barnens skull, så att de har möjlighet att få en bättre kontakt med sin pappa. Att barnen som vuxit upp i det här ska kunna vara stolta över dig, att du är den vuxna och kloka i det här. Försök att se det utifrån. Om din syster eller nära vän haft det som du?

User37399

@sliten61 ja olika för alla men för mig var den bra och tyvärr (om du förstår) vad jag mäktade med i början. Löjligt var min första tanke men nix bra o lagom (för mig) - särskilt när stress i ångest sig till som mest 🤗
Psykologen hade bättre koll än jag i det läget

User37399

@sliten61 säger som ovan det är inte du eller vi som ställer till det.
Och det är jättebra att tänka som att det gällde någon annan och vad man då skulle vilja att den personen gjorde.

Tro mig jag vet.. ringde polis och anmälde. Kändes som att vara i en dålig film. Kände en av de som kom. Men inte värre än det som pågick.
Men det ledde till något mycket bra.

@sliten61
Du har ingen anledning att tvivla på att du kontaktat soc.
Du har gjort rätt.
Tvivel ingår i medberoendet.
Jag fick aldrig säga något till någon annan. Då skulle jag skämma ut honom. Och han hade ju inga problem enligt honom själv.
Idag, 6 år efter att han flyttat ut förstår jag allt jag behöver förstå kring beroende och medberoende.
Det är enligt mig de mest jävliga sjukdomarna som verkligen förstör ens enda och fina liv.
Förödande. Skuld och skam. Isolering. Förnedring. Jag levde i misär. Jag tvättade hans underbyxor och jeans. Med kiss och avföring.
Att skriva detta hjälper mig att påminnas om en verklighet som jag inte förstod att jag kunde hamna i.
Jag förlorade många år med mina brorsbarn. De var hos mig på lunch idag. Så stora, kloka och fina.
Och jag kunde aldrig bjuda hem dem, när han bodde hos mig.
Glad att höra att du njuter av att se serie och film.
Då slappnar du förhoppningsvis av något en stund.
Det är det, som är det viktiga.
Att kroppen for slappna av.
Om vi går på helspänn hela tiden, då sätter sig stressen någonstans och värker. Eller sp blir vi sjuka på annat sätt.
Nej, du har inte gjort något fel.
Du gör rätt.
Du tar hand om dig.
Och ser till ditt behov.
Du gör det här jättebra!
Och bra med spikmattan.
Har inte provat själv.
Men jag tror på den.
Sov gott.
God natt kram.

Mindfulness. Det har hjälpt mig med måendet med min fd. Därtill också med annat då jag känt oro - FÖRE honom. Har inte fokuserat på hur andas i de övningarna, utan man har gått igenom kroppen, hur det det känns här och nu. Helt annat än vad som nämns i inläggen här ovan gällande andning. Man har fokuserat på nuet, det jag som bäst behövt.

@Tröttiz
Så fint att höra hur du haft hjälp av mindfulness. Det finns så många sätt att öva mindfulness på.
Det viktigaste är att göra något för att ta hand om sig. Om det är en promenad i dagsljuset eller en stund i soffan med något varmt och en bra bok.
En bastu. Kanske konditionsträning efter ens egen förmåga.
Yoga.
Gå iväg till en lokal där andra också tränar. Om det finns den möjligheten. Det kan vara hjälpsamt att träna för att orka ta sig igenom processen och livets utmaningar bättre.
Jag har ägnat mig åt den fysiska träningen hela livet. Och det är klart att den räddade mig att ta mig ur en brinnande snårskog, som jag beskriver min tid av misär.
Jag tänkte på June Osborne i The Handmaid's Talet. Hon är eller var min hjältinna när jag behövde hjälp av fiktionen.
Och jag fick kraft genom henne.
Att ta mig ur misären.
Det som funkar är bra. Någon kanske stickar, målar eller att skriva här
Det här forumet är så hjälpsamt.
Alla som delar här är hjältinnor och hjältar!
Kämpa på!

Jag tänkte att jag inte skulle skriva något mer här men skriver det sista, det är många som engagerar sig och det i sig kan ge styrka.

När det gått så långt som det gjort i din situation så hjälper varken andningsövningar eller mindfulness utan du behöver ta dig till en trygg plats.
Tacka ångesten för att den finns där för den försöker tala om för dig att det kan bli farligt.
Att leva med den oförutsägbarheten är väldigt nedbrytande, det som är onormalt och destruktivt har blivit normalt för dig.
Det är inte normalt och möjligheterna för att det kan bli en stabil och frisk kärleksrelation som det är nu är obefintlig.
Förlåt om jag är hård men här hamnar ju fokuset på helt andra saker än elefanten i rummet.
Var rädd om dig!

@sliten61
Jag hoppas att du har det bra. Tänker på dig och undrar hur du har det.
Läser @Snödroppens inlägg och tycker att det är klokt.
Jag utgår mycket från mig själv.
Det gör vi nog alla.
Du vet vad du behöver i stunden.
Och att du behöver komma därifrån.
Det är det inget tvivel om.
Ta hand om dig.