Eftersom jag befinner mig mitt i någon form av märklig känsloturbulens och skriver i ett forum som handlar om nykterhet ska jag försöka sätta ord på vad som rör sig inom mig i relationen till alkohol just nu. Jag har visserligen varit nykter ett år men det finns alltid och för evigt en lurande fara i omtumlande händelser eftersom de historiskt för mig har lett till antingen återfall eller eskalerande missbruk.

Just nu är jag lite omskakad för att en person från mitt tidigare liv plötsligt dykt upp och rubbat min emotionella stabilitet. Det skapar både bra och dåliga känslor. Samtidigt som väldigt intensiva minnen jagar och fyller mig så lider jag av att jag inte kommer ihåg viktiga händelser, så jag försöker just nu bara bena ut hur jag egentligen mår mitt i allt detta och mest av allt; hur jag ska hantera situationen och mannen i fråga. Jag vet inte hur sanningsenlig jag ska vara med den här personen och hur mycket av mitt liv jag egentligen vågar berätta om när vi plötsligt återfått en ny form av kontakt som faktiskt utvecklats ganska snabbt de senaste dagarna via långa telefonsamtal.

Efter den initiala överrumplande och smått pinsamma situationen i onsdags, en känsla som först övergick i olust, fick jag en utmaning när jag bara minuter senare stod och tittade på en nästan full box vin i kylen. En dunk alkohol som bara ropade mitt namn. Det kanske låter nu som att det var en utmaning eller att jag fick hantera lockelse och sug i det ögonblicket när jag var i känslomässig turbulens och fysiskt upprörd men så var det verkligen inte, jag vill vara tydlig med det. Jag blev mest full i skratt och nästan lite irriterad över att jag ens noterade den. Jag vet att man inte ska ha alkohol hemma eller i sin närhet när man är nynykter men jag har inte haft några problem med detta under året som gått så i den frågan är jag nog bara tacksam över att jag slapp känna längtan efter att fylla ett glas till brädden där och då.

Så frågan nu är vad jag känner när jag sätter allt det som hänt under veckan i relation till alkoholen? Vad väcker de här känslorna hos mig? Vad triggar de?
Ingenting.
Absolut ingenting och det är helt jäkla fantastiskt att med fullständig ärlighet kunna säga det!

I tjugo års tid eller mer har varje känsla utöver det blekgrå eller beige varit en anledning för mig att antingen fira eller trösta, dämpa eller förstärka. Mitt (ibland allt för rika) känsloliv har ständigt varit en källa att direkt greppa efter närmaste flaska. Från att det var ett ganska tveksamt val i början som kanske innebar att samvetet fick mig att bromsa in och förhandla med mig själv och tänka efter, blev det med åren mer av en reflex och en vana. Det var snart en självklarhet att alltid dricka så fort något inträffade utöver det vanliga (och även bara för att vardagen var som den var). Med tiden förändrades vanan till ett mentalt och fysiskt krav och något jag inte längre hade möjlighet att säga nej till. Efter lång tids alkoholmissbruk var alternativet att bromsa som fanns i början helt borta. Inget val. Ingen tvekan. Knappt ens någon förhandling med mig själv om konsekvenser. Min känslohantering lämnade jag med varm hand över till flaskan som att det vore ett bagage man checkar in när man flyger iväg.

Vi som är alkoholister vet att det behövs inte mycket av varken framgång eller motgång för att vi ska välja att dricka på det. Nu under mitt nyktra år har jag mött mött både glädje, sorg, framsteg och bakslag men nu har det inte återspeglat sig i mitt drickande alls. Även om jag till och med har upplevt svår stress och ångest så har jag aldrig igen behövt ta till alkohol för att komma vidare så som förr. I början har jag förvånats när jag analyserat mitt känsloliv och då har jag verkligen känt en stor tacksamhet över att jag inte tvingats till självmedicinering med vin. Det har varit som som att länken är bruten mellan mina känslor och den där vindunken. Jag har inte längre behov av att döva, mildra, belöna eller uppmuntras med alkohol.

Ja men hur?
SÅ tjatigt det blir när jag om och om igen i ord på en sajt konstaterar att nu har jag slutat dricka, nu längtar jag inte längre, nu behöver jag inte alkoholen och det finns varken sug eller längtan. Det hjälper ingen läsare att jag ältar det och upprepar orden som ett mantra om jag inte samtidigt kan förklara det. Eller så kanske det ändå hjälper mig själv? Kanske behöver jag hela tiden påminna mig om att jag faktiskt är den här människan nu som jag aldrig trodde att jag skulle ha kraft att hitta tillbaks till. Jag behöver påminna mig om att jag kan se nykterhet som en självklarhet och att det inte var så svårt som jag trott att det skulle vara att vända mitt liv.

Jag har kanske inte så mycket mer att säga idag. Egentligen skulle jag vilja berätta om det som funnits en gång och som är anledningen till min känslomässiga berg-och-dalbana i onsdags, men den historien är lång och personlig. Den handlar heller inte så mycket om alkohol att den egentligen hör hemma här. Samtidigt har historien som rör den här mannen helt plötsligt blivit så aktuell för mig. Alla minnen från långt tillbaks i ungdomen känns som att det hände igår, medan minnen från vuxenåren och modern tid är dunkla, suddiga, fragmentariska och röriga. Vi får se var jag hamnar med den saken.

Ha en fin helg! 💖

Ville bara skicka en liten uppdatering och ge ett livstecken. Axianne lever vidare!
Min räknare säger 2 år, 3 månader och 22 dagar och det finns inget fusk med den. Det är faktiskt så länge sedan jag senast drack alkohol. Det känns helt fantastiskt att ha fått tillbaks mitt liv. Om man inte varit på botten kanske det är svårt att förstå hur oerhört det är att få leva fri från supandet. Det som är mest otroligt är nog att jag inte tänker på alkohol längre. Inte när vi är på julbord med firman eller när jag är på middag hos vänner. Jag fick det jag drömde om i alla år. Jag befriades från beroendet.

Dock ska man veta en sak - jag tänker inte ens tanken att göra avsteg från mitt alkoholfria liv. Även om jag känner mig trygg, stark och lugn i min nykterhet så vet jag av erfarenhet att det krävs så lite för att man ska rasa ihop. Så jag kan inte betona tillräckligt - JAG KOMMER INTE DRICKA MER! Det är ett löfte till mig själv.

Denna vecka är det Musikhjälpen dygnet runt på TV och radio. Jag ger ett bidrag i "Nyktra bössan" för oss som hellre ger pengar till de som svälter än att lägga dem på alkohol!

https://bossan.musikhjalpen.se/nyktra-insamlingen-alkoholfria-boessan

God jul på er om vi inte hörs innan dess!
🎅💝🤶

Här är min andra tråd, by the way: https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/225847

Jag har en ny tråd sedan länge men jag vill ändå skriva några rader även i "Vara alkoholfri" för att uppdatera lite. Mitt första inlägg på Alkoholhjälpen var när jag varit alkoholfri i 50 dagar. Då var jag försiktigt optimistisk men också förvånad över hur lätt det gått. Glädjande nog är jag faktiskt mycket mer optimistisk idag, men nästan lika förvånad.

Igår passerade jag tre år utan alkohol. Tre hela år när jag fått uppleva en djup och genuin, ständigt växande lyckokänsla och framtidstro som hjälpt mig genom alla upptänkliga hinder i livet. Jag har förunnats att uppleva den mest sanna glädje och tacksamhet över att ha befriats från missbruket och jag undrar fortfarande ... Hur gick det till?

Efter över 25 års överkonsumtion som de sista 15 åren eskalerade in i svår alkoholism, så var min sista bag-in-box tömd och påsen urkramad den 22/8 2021. Jag har inte rört en droppe sedan dess. Om jag hade någon abstinens första veckan så minns jag det inte. Abstinens var något jag upplevt så ofta att jag var van vid de fruktansvärda fysiska våndorna som alltid brukade vara i minst tre dagar. Och nej, jag tror faktiskt inte jag har genomlidit en enda dag av sug, längtan, saknad eller den ångestfyllda tomhet som jag trodde skulle uppstå och som jag alltid varit så rädd för. Den ångesten fanns bara under de åren jag försökte sluta dricka för att någon krävde det och inte för att jag själv ville.

Nu lever jag varje dag i tacksamhet. Sommaren 2021 ville vänner och släkt inte veta av mig. Jag var ekonomiskt utblottad, arbetslös, utförsäkrad, skuldsatt, sjuk och trasig, ständigt kravlande runt i den djupaste avgrund och på gränsen till att supa ihjäl mig. Idag har jag vänner och en nära relation med mina barn, jag är skuldfri med mer än 500 000 kr sparat på banken från ett stabilt mellanchefsjobb. Jag har återfått både min fysiska och mentala hälsa och det enda jag önskar är egentligen att jag slutat dricka tidigare. Många år slösades bort, men jag vill göra det bästa av den tid som finns kvar.

Jag vet att ingen människa är den andra helt lik, men jag tror det som gällde för mig, även gäller för många andra. Jag slutade dricka för min egen skull. Inte för att jag fått ultimatum, inte för att myndigheter eller läkare sagt ifrån. Inte heller för att krav ställdes på mig från jobb eller anhöriga. Den tiden var längesedan förbi och alla de faktorerna har jag nonchalerat under många herrans år och därigenom förlorat jobb efter jobb, kärleken, körkort, vänner, ekonomi och inte minst min hälsa. Misslyckade behandlingar hade lett till att jag inte var mottaglig för vårdens försök att rädda mig. Jag hade nått botten.

Det hade inte behövt gå så långt, men jag är glad att jag ändå kom till sans och vände skutan. Tänk om jag vetat då när jag befann mig på den mest ångestfyllda botten man kan tänka sig, att det inte skulle vara svårt alls. Tänk om jag vetat att det inte blev någon strid och att jag inte skulle behöva kämpa. Att jag inte alls kom att sakna alkoholen och att det inte skulle behövas några mediciner för att hålla mig nykter. Det handlade enbart om att jag behövde bestämma mig och sluta för min egen skull.

Om jag kan ge någon enda människa hopp så vore det fantastiskt, men just nu känner jag mig glad över att i alla fall ha räddat ett liv. Mitt eget!

Trevlig helg och lycka till var än ni befinner er på er resa! 💖💖💖

@Axianne
Så bra gjort och vad inspirerande att läsa! Har själv snart varit nykter 1.5 år och hoppas att jag fortsätter så. Att slippa ångesten och var fullt närvarande är så mycket värt. Trevlig helg!

@Axianne åh så glad jag blev nu, stort grattis till ditt nya och underbara liv. Tänk att det ska vara så enkelt som att bara låta bli det där förbannade första glaset!

Önskar dig en fin helg, själv ska jag fira min månadsdag (31 dagar idag) och unna mig en fruktsallad. Så skönt att sedan gå och lägga sig nykter och få vakna klar i bollen :)

@Axianne Din resa och din berättelse kommer kunna hjälpa många. Den vista att det aldrig är för sent. Stort Grattis till dig och så härligt att du har fått det liv du är värd. Jag är full av beundran och jag hoppas för egen skull att jag aldrig mer dricker en droppe alkohol. Dag 10 idag och jag mår så mycket bättre utan alkohol även om ångesten och oron just idag är jobbig. MEN det skulle bli så mycket jobbigare att supa ner mig ett par dagar (slipper då del sv ångesten förvisso) och sedan genomlida 3-7 dagar av helvetes ångest. Nej , mår hellre lite halvkasst idag det kunde ju vara så mycket värre. Önskar dig en fin helg! Nykter vet jag ju att den kommer vara 👍🥰

Jag håller med @Ny dag vilken resa du har gjort @Axianne och det att du delar med dig kommer hjälpa så många.

Jag började läsa din tråd nu och ska lägga till den i trådar jag följer... tror jag höll andan ett tag där, så brutalt och innerligt på samma gång och ditt jävla anamma i det hela, vilken solskenshistoria vi får ta del av.

Tack igen, ser framemot att läsa och inspireras av hela din tråd.