av Axianne

Axianne
lör, 2022-08-27 - 09:29

Eftersom jag befinner mig mitt i någon form av märklig känsloturbulens och skriver i ett forum som handlar om nykterhet ska jag försöka sätta ord på vad som rör sig inom mig i relationen till alkohol just nu. Jag har visserligen varit nykter ett år men det finns alltid och för evigt en lurande fara i omtumlande händelser eftersom de historiskt för mig har lett till antingen återfall eller eskalerande missbruk.

Just nu är jag lite omskakad för att en person från mitt tidigare liv plötsligt dykt upp och rubbat min emotionella stabilitet. Det skapar både bra och dåliga känslor. Samtidigt som väldigt intensiva minnen jagar och fyller mig så lider jag av att jag inte kommer ihåg viktiga händelser, så jag försöker just nu bara bena ut hur jag egentligen mår mitt i allt detta och mest av allt; hur jag ska hantera situationen och mannen i fråga. Jag vet inte hur sanningsenlig jag ska vara med den här personen och hur mycket av mitt liv jag egentligen vågar berätta om när vi plötsligt återfått en ny form av kontakt som faktiskt utvecklats ganska snabbt de senaste dagarna via långa telefonsamtal.

Efter den initiala överrumplande och smått pinsamma situationen i onsdags, en känsla som först övergick i olust, fick jag en utmaning när jag bara minuter senare stod och tittade på en nästan full box vin i kylen. En dunk alkohol som bara ropade mitt namn. Det kanske låter nu som att det var en utmaning eller att jag fick hantera lockelse och sug i det ögonblicket när jag var i känslomässig turbulens och fysiskt upprörd men så var det verkligen inte, jag vill vara tydlig med det. Jag blev mest full i skratt och nästan lite irriterad över att jag ens noterade den. Jag vet att man inte ska ha alkohol hemma eller i sin närhet när man är nynykter men jag har inte haft några problem med detta under året som gått så i den frågan är jag nog bara tacksam över att jag slapp känna längtan efter att fylla ett glas till brädden där och då.

Så frågan nu är vad jag känner när jag sätter allt det som hänt under veckan i relation till alkoholen? Vad väcker de här känslorna hos mig? Vad triggar de?
Ingenting.
Absolut ingenting och det är helt jäkla fantastiskt att med fullständig ärlighet kunna säga det!

I tjugo års tid eller mer har varje känsla utöver det blekgrå eller beige varit en anledning för mig att antingen fira eller trösta, dämpa eller förstärka. Mitt (ibland allt för rika) känsloliv har ständigt varit en källa att direkt greppa efter närmaste flaska. Från att det var ett ganska tveksamt val i början som kanske innebar att samvetet fick mig att bromsa in och förhandla med mig själv och tänka efter, blev det med åren mer av en reflex och en vana. Det var snart en självklarhet att alltid dricka så fort något inträffade utöver det vanliga (och även bara för att vardagen var som den var). Med tiden förändrades vanan till ett mentalt och fysiskt krav och något jag inte längre hade möjlighet att säga nej till. Efter lång tids alkoholmissbruk var alternativet att bromsa som fanns i början helt borta. Inget val. Ingen tvekan. Knappt ens någon förhandling med mig själv om konsekvenser. Min känslohantering lämnade jag med varm hand över till flaskan som att det vore ett bagage man checkar in när man flyger iväg.

Vi som är alkoholister vet att det behövs inte mycket av varken framgång eller motgång för att vi ska välja att dricka på det. Nu under mitt nyktra år har jag mött mött både glädje, sorg, framsteg och bakslag men nu har det inte återspeglat sig i mitt drickande alls. Även om jag till och med har upplevt svår stress och ångest så har jag aldrig igen behövt ta till alkohol för att komma vidare så som förr. I början har jag förvånats när jag analyserat mitt känsloliv och då har jag verkligen känt en stor tacksamhet över att jag inte tvingats till självmedicinering med vin. Det har varit som som att länken är bruten mellan mina känslor och den där vindunken. Jag har inte längre behov av att döva, mildra, belöna eller uppmuntras med alkohol.

Ja men hur?
SÅ tjatigt det blir när jag om och om igen i ord på en sajt konstaterar att nu har jag slutat dricka, nu längtar jag inte längre, nu behöver jag inte alkoholen och det finns varken sug eller längtan. Det hjälper ingen läsare att jag ältar det och upprepar orden som ett mantra om jag inte samtidigt kan förklara det. Eller så kanske det ändå hjälper mig själv? Kanske behöver jag hela tiden påminna mig om att jag faktiskt är den här människan nu som jag aldrig trodde att jag skulle ha kraft att hitta tillbaks till. Jag behöver påminna mig om att jag kan se nykterhet som en självklarhet och att det inte var så svårt som jag trott att det skulle vara att vända mitt liv.

Jag har kanske inte så mycket mer att säga idag. Egentligen skulle jag vilja berätta om det som funnits en gång och som är anledningen till min känslomässiga berg-och-dalbana i onsdags, men den historien är lång och personlig. Den handlar heller inte så mycket om alkohol att den egentligen hör hemma här. Samtidigt har historien som rör den här mannen helt plötsligt blivit så aktuell för mig. Alla minnen från långt tillbaks i ungdomen känns som att det hände igår, medan minnen från vuxenåren och modern tid är dunkla, suddiga, fragmentariska och röriga. Vi får se var jag hamnar med den saken.

Ha en fin helg! 💖

Axianne
ons, 2023-12-13 - 19:09

Ville bara skicka en liten uppdatering och ge ett livstecken. Axianne lever vidare!
Min räknare säger 2 år, 3 månader och 22 dagar och det finns inget fusk med den. Det är faktiskt så länge sedan jag senast drack alkohol. Det känns helt fantastiskt att ha fått tillbaks mitt liv. Om man inte varit på botten kanske det är svårt att förstå hur oerhört det är att få leva fri från supandet. Det som är mest otroligt är nog att jag inte tänker på alkohol längre. Inte när vi är på julbord med firman eller när jag är på middag hos vänner. Jag fick det jag drömde om i alla år. Jag befriades från beroendet.

Dock ska man veta en sak - jag tänker inte ens tanken att göra avsteg från mitt alkoholfria liv. Även om jag känner mig trygg, stark och lugn i min nykterhet så vet jag av erfarenhet att det krävs så lite för att man ska rasa ihop. Så jag kan inte betona tillräckligt - JAG KOMMER INTE DRICKA MER! Det är ett löfte till mig själv.

Denna vecka är det Musikhjälpen dygnet runt på TV och radio. Jag ger ett bidrag i "Nyktra bössan" för oss som hellre ger pengar till de som svälter än att lägga dem på alkohol!

https://bossan.musikhjalpen.se/nyktra-insamlingen-alkoholfria-boessan

God jul på er om vi inte hörs innan dess!
🎅💝🤶

Här är min andra tråd, by the way: https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/225847