av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2012-05-06 - 20:09

ja det har hänt mycket på en vecka. Att återfallet blev en lättnad beror på fler saker, främst på situationen där det utspelades. Även om mannen talat med barnen och även om han inte druckit på länge så har "sanningen" (i den mån sanning finns) inte varit gemensam och det har funnits ett "avstånd" till nykterheten i en del sammanhang - de vita knogarna har varit framträdande är kanske ett sätt att beskriva det. I och med den här situationen uppstod dels en gemensam scen och en rad samtal som fört fram till en mer gemensam "sanning" i stället för fler personliga och olika.

Den senaste tiden har jag sett ett tidvis illabefinnande, av den anledningen blev jag inte så överraskad - däremot av den valda tidpunkten. Att återfallet var en lättnad betyder förstås inte att det var välkommet eller att jag blev nöjd-och-glad. Det är en smärtsam påminnelse om hur svårt det är och hur stora förändringar som ska till. Det goda är den ökade medvetenheten och en annan grad av öppenhet.

Allt gott till dig också:) / mt

Framtidsdrömmar
sön, 2012-05-06 - 20:27

Jag önskar dig lycka till och skriver som du skrivit till mig många gånger...glöm inte bort dig själv!
Det är inte lätt att vara medberoende. Stå på dig!
Kram

Lelas
sön, 2012-05-06 - 21:22

Gemensamma sanningar är bra! :-)

/H.

mulletant
mån, 2012-05-07 - 21:42

återfallet nu ikväll. En omtumlande vecka med många sanningar i nya sammanhang och konstellationer. Jag ser en annan aktivitet i realtion till nykterhet och förändring. Positiv energi och en stor trötthet - som jag också känner själv, bådadera. Har inga fler ord just nu. / mt

Dompa
tis, 2012-05-08 - 04:28

Vilka sjusovare resten av vår forumfamilj är :-) Bra att återfallet "gav" ngt gott. Ledsen att det skedde. Förstår dock vad du menar att det delvis blev en lättnad...det är väntan och ovisshet som tär mest på oss.
Förstår också Lelas tankar om den tillnyktrade alkoholisten.
Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv?
Önskar dig en fin dag. /R

mulletant
tis, 2012-05-08 - 04:46

kanske jag är stark – i den bemärkelsen att styrka är grundad i att acceptera sin svaghet. Lite på samma sätt som de "verkligt" nyktra alkoholisterna har kapitulerat inför alkoholen. Sinnesrobönen har varit ett stöd för mig i helt andra situationer långt innan denna.
Så väl jag kan förstå din sorg – att gå isär efter ett långt liv tillsammans är en annan situation än efter ett tidigare uppbrott. Om du läst min första tråd vet du att den avgörande förändringen kom när jag lämnade i absolut avsikt att gå. Innan dess var det ca fem år av det vanliga tjatet och förhandlandet.
Till dig vill jag bara säga att du ska bejaka och ta emot den stora sorgen – sorg kan man bara gå rakt igenom och inte runtom. Så bra att du har vänner och en terpeut (visst var det så?) och en bra husläkare... och så bra att du skriver här och tar till dig allt stöd som finns att få här. Vad gäller alkoholen så skulle jag säga tvärstopp. Akta dig för den ”vännen” som är listig, falsk och stark.
Till dig som tycker tidiga morgnar är exotiska – det är dom! När solen stiger och fåglarna börjar sjunga är det fantastiskt att vara vaken. Fast just idag vaknade jag en timme för tidigt men den här årstiden går det inte att somna om. Inte för mig.
Kram, kram till dig lessna ex-frun. Du skrev att ni träffades som fjortisar – då har du ett helt eget vuxenliv att upptäcka nu... Önskar dig en glad dag! / mt

mulletant
tis, 2012-05-08 - 05:18

tänk att det gillar jag, att du kan förstå från två håll!!! Det gör jag också, oftast. Det är både en risk och en god sida som jag inte vil vara utan. Jag tror jag kan förstå den stegrade spänningen - nästan bättre än min egen lättnad! :) Så förunderliga är vi människor.

Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv? skriver du. Ja du, Bra formulerat. Jag tänker.... ibland tror jag att man inte förstår andra men det är ganska lätt att utifrån se vad/hur andra borde göra. Det är ju på den osynliga insidan som våra hinder sitter. Jag, som har för mycket saker som jag inte förmår kasta, tittar ibland avundsjukt på städarna på jobbet, det ser så enkelt ut med rena ytor. Då tänker jag att skillnade mot hemma är att här finns sakerna jag är bunden vid - kanske till och med vid saker jag inte ens tycker om - för de är förknippade med något. Lika svårfångade och obegripliga kan bindningarna i vårt inre vara - andra ser inte allt det inre som binder oss vid en till det yttre dålig sitution.

Därför tror jag inte så mycket på att ge goda råd, eller att följa andras råd innan de är förankrade i en själv. Den som alltför ofta följer andras råd riskerar att göra andras misstag är det nån som har sagt. Att följa andras råd utan att själv ha gjort valet är också ett överlämnande av ansvar som kan slå fel i slutändan. Det är nödvändigt för mig att val är mina egna och andras val är deras. Däremot är all respons signaler till mig om hur andra ser mig. Det tar jag vara på och vidgar bilden av mig själv. Lelas och Addes oupphörliga råd, eller uppmaningar om behandling, finns alltså ständigt med som möjligheter, eller som en inbjudan och erbjudanden om andra vägval.

Du Dompa har gjort en rad helt fantastiska val och visar enorm styrka och målmedvetenhet. I mina ögon - som jag ser det.

Just så här fungerar forumet för mig - jag skriver för mig och rakt ur mig och responsen, eller tankar i andra trådar, ger mig input att formulera mina egna tankar och göra mig mer synlig för mig själv. Som nu om inre bindningar. För mig en bra väg in emot mitt innersta.

Tack för dagens input Dompa. Allt gott till dig!/ A

Stigsdotter
ons, 2012-05-09 - 19:42

...kram till dig käraste mulletanten som så fint sätter ord på det som händer. Jag hoppas och tror när jag läser dina rader att återfallet förvandlas till ytterligare en stig som leder framåt, bort från missbruket. Mellan dina rader känner jag ett lugn och en styrka mitt i allt. Det är bra.

mulletant
tors, 2012-05-10 - 16:44

käraste Stigsdotter... ja, det blev verkligen en ny stig framåt. Jag känner mig både lugn och stark och samtidigt otrygg och sårbar.

Det händer mycket nu. Igår och idag på morgonen talade jag klarspråk och allvarsord. Idag har mannen varit med om omvälvande saker som han just nu är lättad och befriad över. Mer ska hända nästa vecka - får se vad allt detta för med sig. En omtumlande som process som jag är med i, en process som är nödvändig och lever sitt liv utan mig. Hmmm - en utmaning för en medberoende minsann...

Vi talade om möjliggörande häromdagen eftersom han möjliggör (och underhåller) vissa beteenden hos mig som jag behöver ta mig ur. Förhållandevis oskyldiga olater som han underhåller på ett omtänksamt och kärleksfullt sätt. Jag sa idag att jag varit en möjliggörare och om jag lämnat tidigare, eller inte återvänt då i december kanske han kommit tidigare till en punkt där han är idag. Fast - jag tvivlar på det och tror att fallet skulle varit större - egentligen spelar det inte så stor roll. Det här nyktra året har fört långt framåt och grundlagt den mer inifrånkommande förändring som är på framväxt.

Jag ser att åtminstone Kalla och Anneli kämpar mot suget nu - fy tusan vad alkohol gör mycket illa.
Och så mycket gott det inryms i ett nyktert liv. / mt

mulletant
fre, 2012-05-11 - 02:24

en stund, läser i Miss H´s tråd. Adde skriver:

Jag var tvungen att mogna och växa i min takt, det gick inte att skynda på svaren, jag var tvungen att ta dem i den takt som jag själv behärskade.

Så är det. / mt

Framtidsdrömmar
fre, 2012-05-11 - 11:53

Kära mulletant!
Vilken kämpe du är! Jag är så imponerad av ditt sätt att tänka, ditt sätt att handla och av eran förmåga att kunna prata om eländet. Men hur länge orkar man, du måste ju ändå känna dig sviken i denna situation? Det verkar ju finnas MYCKET kärlek mellan er och en STOR vilja att leva tillsammans!

Lycka till!
Kram

mulletant
fre, 2012-05-11 - 15:42

mig sviken. Jag tror inte att du ska vara imponerad över mig - jag på sätt och vis en väldigt dålig förebild som (måhända) stannat för länge.

Ja, det finns en stor kärlek och ett stort sammanhang, ett långt liv tillsammans. Det finns mycket respekt och vilja.

Jag lever en dag i taget, här och nu och det går bättre än det låter. Det har funnits en lång tid av övervägande nykterhet och den tiden väger tungt. Har vägt, ska jag säga, nu avvaktar jag. / mt

mulletant
fre, 2012-05-11 - 17:56

efter middagen, att jag känner mig sviken och lurad.
Han är glad över alla de nyktra dagarna och att han nu känner en "inre vändningen" som inte funnits innan. Det har hänt så mycket sedan valborg, ofattbart att det är 11 maj idag. En elva dagar kort resa genom en torktumlarcylinder... En serie händelser som har kommit i exakt rätt ordning... och egna initiativ. Den här vändningen och den här inställningen har jag inte sett förr och de ord jag hör nu har jag inte hört förr. / mt

kalla
fre, 2012-05-11 - 18:27

Tror nog att det kan vara en bra vändning för er bägge, hoppas att ni tar till vara nuet och framtiden.
ibland tar livet konstiga vändningar när man minst anar det//Kram Kalla

mulletant
lör, 2012-05-12 - 05:48

Teaterföreställning utan repetition.
Kropp utan måttagning.
Huvud utan besinning.

Jag kan inte rollen som jag spelar.
Jag vet bara att rollbesättningen är gjord.

Vad pjäsen handlar om
får jag klura ut på scenen.

Dåligt förberedd för äran att få leva
hänger jag knappt med i det uppdrivna tempot.
Jag improviserar trots min avsmak för improvisation.
För varje steg snubblar jag på min okunskap om tingen.
Mitt sätt att vara luktar kråkvinkel.
Min instinkt är den glada amatörens.
Rampfeber förnedrar mer än den förlåter.
Förmildrande omständigheter gör bara ont.

Ord och reflexer som inte går att ta tillbaka,
stjärnor som inte går att räkna färdigt,
en karaktär som en kappa som jag knäpper i farten –
sorgliga konsekvenser av allt detta plötsliga.

Tänk om man fick öva på en onsdag i förväg,
eller ta om en torsdag en gång till!
Men här kommer en fredag med nyskrivet manus.
Är det som det ska? frågar jag
(lite hes i rösten,
för jag hann inte klara strupen i kulissen).

En bedräglig tanke: det är bara någon sorts prov
som avläggs i en provisorisk lokal. Nej.
Jag står mitt i dekoren och ser hur stadigt den står.
Jag slås av det exakta i all rekvisita.
Vridscenen är inkörd och snurrar som den ska.
Nebulosorna i fonden har tänts en efter en.
Här råder inget tvivel: det är premiär.
Och vad jag än gör
förvandlas för alltid till det jag gjort.

Ur diktsamlingen Otal (1976) av Wislava Szymborska

mulletant
lör, 2012-05-12 - 06:48

heter min förra tråd. Det är jag fortfarande på mitt sätt som är annorlunda nu än då.

Det har varit så märkliga händelser denna vecka - de har mest berört mannen och hör inte hemma i min tråd. Det är bra för då tvingas jag se på mig - för mig har det varit elva dagar berg-och-dalbana samtidigt som jag fungerat nästan som utanför-mig-själv i arbetet.

Återblick: Valborg - från familjeidyll till uppenbar fylla - med rätt personener som åsyna vittnen. Nära samtal med kära närstående. Första maj - distanserad, mera samtal,åkte till jobbet och sorterade papper. Mera samtal - den olika bilden bekräftas, ser hur världsbilden kommer i gungning hos en av barnen. Onsdag-torsdag-fredag, arbete. Lugnt - verkligeheten tränger sig på. Lördag - plantköp och samtal med den rakaste. Tisdag kväll-onsdag känner jag den svaga vibrationen av återgång och undan- eller tillbakadragande. Torsdag morgon - djupt nerifrån fotsulorna-genom-magen "så-här-är-det-för-mig-nu" - känner i bilen på vägen tydligt att nu är jag lugnare på jobbet än hemma. Inte bra. Inga intressanta lägenheter till salu den dagen.

Kommer hem - möter en omtumlad man som drabbats av verkligheten från ett annat håll. Fredag - känslan av svek är... inte överväldigande men stark. Bekräftas i att det funnits oupptäckta återfall längs vägen. Tre. Tänker på det ironiska i att nu när han själv verkar ha hittat den egna motivation är min kraft, mitt engagemang slut. Han bygger nätverk men jag känner mig tom. Ångrar inget - resan 6.12.2010 - 30.4.2012 har ett stort värde - funderar över om det kunnat bli annorlunda om jag inte vänt tillbaka så direkt då i december och några andra situationer. Har funderat många gånger hur mitt liv skulle se ut i en lägenhet i stan. Först lockande sen ganska tomt tror jag. Sedan många månader inte lockande alls. Men jag känner inte heller intresse av egen behandling utan hans engagemang - då har uppbrott och flytt känts som ett närmare första steg. Jag mår mera bra i mig själv.

Igår hörde jag för första gången ett äkta engagemang inifrån, en nyfikenhet över vad gott som finns i livet som nykter. Det var som musik i mina öron. Jag ser att just nu byggs nya vägar och nätverk.

Nu kommer barnbarn nr 2 tassande... / fortsätter senare / mt

mulletant
sön, 2012-05-13 - 05:55

också honom säga att han gjort mig illa vilket jag bekräftade. Jag sa att det känns bra att höra det - "ja det är sant!"
Lögnerna och sveken som gällt alkohol har rivit djupa sår. I andra sammanhang är mitt förtroende detsamma som förr. Högt. Han har funnits vid min sida i med- och motgång.

Under ett antal år levde jag i drömmen om ett eget hem (sökte det rätta), ett eget liv med eget innehåll. Det fanns några mänskliga hinder då som begränsade och hejdade mig. Nu är min dröm en annan - det är kanske just vad jag insett denna ändå långa tid, att ett fall nu blir högre och kommer att göra mer ont.

Inom mig är jag lugn, jag vet att jag handlat ärligt mot honom och mot mig själv (eller tvärtom, eller mot oss båda:) och jag har fortfarande inte bråttom. Inte akut bråttom. Jag har läst att under det första nyktra året ska man inte göra stora förändringar i livet (stöds av all kristeori). Så ser jag den här tiden, även om det funnits återfall - en lång tid som varit omvälvande och inrymt mycket gott. Jämsides har jag levt med insikten om de vita knogarna - bekräftades i förrgår när han beskrev skillnaden i att handla den dagen (lättnad) jämfört med innan (förhandlande och avund). Just nu finns en annan insikt. Just nu handlar mitt tvivel om hur långt insikten bär i handling. Jag tänker efter... ja, just nu bävar jag i insikten om att det som sker nu sker utan mig, inte oberoende av men utanför min radie. Det är precis som det ska vara, den punkt dit jag längtat att nå. / mt