av Se klart

Himmelellerhelvette
mån, 2024-10-07 - 11:37

@Se klart Så bra att du kunde gå och lägga dig med en bok. Jag behöver också komma ner i varv men det är så mycket nu och jag kan liksom inte lyckas släppa det mellan varven. När jag inte är på jobbet tänker jag på jobbet så jag jobbar hela min vakna tid. Det som sker just nu är så viktigt för mig att jag måste ta mig igenom det men det stör mig att jag inte kan släppa det mellan varven…

Ibland kanske det inte är så farligt att vara lite enstöring? Jag kan trivas med att vara själv och kan undra ibland om det är något jag kommit på i tanken att jag borde vara mer social bara för att det borde vara så men tänk om jag faktiskt trivs med att vara lite ensam och inte träffa folk så ofta och att det kan få vara okej. Kram❤️

Se klart
tis, 2024-10-08 - 22:30

Skönt att läsa dina rader @himmelellerhelvette, att man kanske kan få vara lite enstöring 👯😍
Jag fattar att jobbet (och allt annat också) är tufft för dig nu. Se målet (med jobbet) och försök att tänka att allt på vägen dit är sekundärt. Bara ta sig igenom.
Kram och var rädd om dig!

Se klart
tis, 2024-10-08 - 22:33

Igår var jag på kör, idag på en rolig trädgårdkurs. Inget av ovanstående hade hänt om jag fortfarande druckit, jag är 100 procent säker på det. Växande och utveckling kräver en viss skärpa. Även att ha ett meningsfullt, rikt, roligt liv kräver att vara fokuserad på det som är fint och bra. Lägga mindre vikt på det som ofrånkomligt är tufft eller känns som motgång.
Åter till tacksamheten alltså.
Haft små stick av den, och lite bubblig livsglädje på senare tid. Det är säkert övergående, haha.
Ska iaf sova i tid och vaggas av nån halvt eländig dokumentär som jag har en viss dragning till.
Ha en god natt alla 🥰

Se klart
mån, 2024-10-21 - 21:38

Godkväll forumvänner och andra,
Omvälvande tider med min terapi varje vecka. Jättejobbigt. Men också jätteskönt när det lossnar stora fastvuxna liksom block av mossa på vitala delar av livet som behöver syre. Jag vet inte hur det ska bli eller vad det innebär. Men det är rätt och som det ska.
Jag är trött av arbete med mig själv och med allt.. jobb och fix och städning och ta upp dahliaknölarna men hösten innebär också att bädda in allt som växer och låta allt vila, och det känns skönt att naturen liksom är med mig nu när det behövs lite extra kraft och livsmod. Kram på er!

vår2022
tis, 2024-10-22 - 07:24

@Se klart God morgon! Låter som att du gör ett bra jobb med dig själv och släpper fram syre till de undangömda syrefattiga delarna i ditt liv. Förstår att det tar mycket energi men en dag så kommer detta att inte ta så mycket energi mer när du fått saker på plats. Och det har ju säkert pyst massor av energi där i bakgrunden i mossan under många år. Så troligen kommer det att ge energi över när du täppt till läckaget. Det kommer att innebära en vila i sig, när det inte längre tjuvas energi ifrån dig och du kan försonas med dig själv, ha medkänsla med dig och kanske även andra.

Sköt om dig!❤️

Se klart
ons, 2024-10-23 - 23:22

Tack fina @vår2022
Vill inte förhäva mina empatiska förmågor för de kan mycket väl fungera som ett icke-autentiskt skydd mot vad vet jag? Men empati för andra känner jag ofta och att det verkligen är en riktig känsla. Empati för mig själv har jag svårare att fånga- något som vi ofta pratar om här? Att vi har lätt att vara snälla mot andra- svårare att ha den kärleksfulla blicken på sig själv?

Ikväll har jag varit på en stor branschfest, hade noll lust att gå men kände att detta faktiskt hör till mitt jobb, tog på mig en riktigt fin klänning, och hade trevligt men åkte hem i tid för lite tv, babbel med maken, småprat med katterna. Glad att jag gick, vet att jag ska öva mig på vad JAG vill men här övervägde allmännyttan 😊
Ser fram emot helg, imorgon ska jag sluta tidigare, hälsa på barnbarn jag inte sett på ett tag. I helgen stannar vi i stan och går på fest, det var så länge sen och ska bli väldigt kul efter många arbetshelger på landet.
Nästa vecka jobbar jag endast tre dagar.
Mycket känns bra, jag kämpar på, vardag och höga räntor men frisk och tacksam över allt jag har. Kram 🥰

Se klart
tors, 2024-10-24 - 06:51

Vaknar ofta tidigt, så skönt att få en timme i sängen till mig själv. Mata och prata med katterna. Imorgon fredag kommer en bunt papperstidningar, veckans bästa morgon. Då är det också ny tid- med omställningen i helgen. Passar mig med vintertid! Nu ljusnar det lite!

vår2022
tors, 2024-10-24 - 20:26

@Se klart Det är verkligen som du säger, lättare att vara empatisk mot andra än mot sig själv. Den inre jobbiga kritikern ställer till det för oss. Den inre kritikerns känslor som tar över påverkad av de inre kritiska tankarna. Tankarna som säger att vi inte duger som vi är.

Då får man jobba med dessa kritiska tankar och inte ta dem för sanningar, jobba med sina tankar om sig själv. Hur tänker jag om mig själv egentligen? Man får öva på ett medkännande förhållningsätt gentemot sig själv. Öka medvetenheten om sig själv och öva på att vara mindre dömande mot sig själv och sina upplevelser. Det är ett förhållningsätt som man kan utveckla för att må bra i sitt liv. Då kanske man även kan stötta andra på ett helt annat sätt utan att glömma bort sig själv. Man liksom ökar sin kapacitet för det.

Modern hjärnforskning visar att vi genom att träna upp vår självmedkänsla, self-compassion, stärker vi vår psykiska hälsa, får djupare insikter om oss själva och mår bättre på alla plan. När man visar sig själv omtanke aktiveras hormoner som får en att må bra, något som kan hjälpa till att minska stress, ångest och oro. Att man medvetet söker kontakt med sig själv, uppskattar sig själv och tar ansvar för sitt välbefinnande.

Jag uppfattar dig som att du har självmedkänsla och att det är dessa trakter du syresätter och jobbar i. Kram❤️

Sattva
lör, 2024-10-26 - 09:30

Jag tror att det är jätteviktigt att se på sig själv med snälla ögon. Samtidigt tror jag att det kan vara svårt att få syn på de allra djupaste delarna av det där. Det handlar ju om, vad jag tror, väldigt tidiga präglingar om våra tankar om oss själva.
Hade en patient igår med mycket självkritik. Han hade svårt att tänka i banor om självsnällhet, var rädd att bli självgod. I min värld ligger de två sakerna jättelångt ifrån varandra. Självgodhet kommer ur, som jag ser det, bristande självkritik. Men han gav mig en ny infallsvinkel.

Önskar dig en härlig helg❣️🌸🍂

Varafrisk
lör, 2024-10-26 - 11:39

@Se klart Vill titta in hos dig för det var så länge sedan. Läser om ditt liv som rullar på. Om katter, fest, vila, stugan, barn mm och om empati, att det är lättare att vara snäll mot andra än mot sig själv. Så är det även för mig..min terapeut brukar säga till mig "kan du ge dig lite snäll självmedkänsla ...men det är så svårt. Jag har ett starkt inpräglat "man ska inte förhäva sig" inom mig. Eftersom jag arbetar som kurator så skulle jag vilja säga att jag lever ofta inte som jag lär. Man får öva lite då och då så kanske det blir lättare...

Önskar dig en fin helg...har för mig att du skulle på fest..hoppas att du får riktigt kul!

Kramar!!

Se klart
sön, 2024-10-27 - 12:51

@vår2022, @sattva
Tack för era kloka inspel och tankar, blir väldigt glad och ödmjuk att det finns ett sådant ”nät” av att bli emottagen här på något vis. @vår2022 jag förstår hur du menar kring detta med tankar och att öva och ta ansvar för sina känslor. Jag försöker hänga med i forskning just kring hjärnan- så otroligt spännande, inte minst ur det ju varit ett empiriskt forskningsarbete denna resa i att bli nykter, lära om vad gäller tex belöningar men också självmedkänsla, det hänger ju ihop!

Jag tror att jag hade en väldigt knepig första tid i livet som präglat mig mycket, och har hållit mig upptagen. De sista åren har jag upplevt att detta nästan accelererat- trots nykterheterns lärdomar. Där det finns ”hål att stoppa i”, där premierar jag att hjälpa till. När det är tomt på ”hjälpa till” (sällsynt) tänker jag ”ska komma ihåg att plocka ihop lite fina blommor till min granne”. Inget fel- men felet blir lite att jag bara öser på.

Hur detta hänger ihop med min första tid i livet är svårt för att inte säga omöjligt att gå in på här. Det är en sorts känslomässig förståelse kring sig själv, tidiga minnen, ordlösa upplevelser, som ändå går att både förstå och bearbeta utan så mycket drama.
Det är starka och känslomässiga timmar hos min terapeut men nödvändiga.
Därför @sattva tänker jag att det finns flera lager i dessa frågor, och kan hamna olika på individnivå. Sedan måste man liksom ha med sig alla delar på sitt lilla tåg. Vänta in somligt, inte ha för bråttom.

@himmelellerhelvette - min terapeut är i grunden psykoterapeut och arbetar utifrån anknytningsteori, (liksom Old School) men hon använder sig också av KBT och ger mig läxor som jag ibland gör- men ibland tycker jag att ”görandet” blir svårt när känslorna inte hänger med. Då säger hon att jag ändå ska ”göra” och det tror jag hon har rätt i 🥰
Men jag är nog en lite bångstyrig patient/klient. Jag kan via admin tipsa dig om henne (om du vill) men skriver inte mer om henne just här. 😍
Hon tar emot klienter både live och på länk tror jag.
@varafrisk tack för att du hälsar på här! Ja vi får kämpa på med empati och kanske att på riktigt förstå att allt det vi säger till barn eller vänner- gäller även oss själva. Jag ser fram emot 60 och vad livet därefter ska innebära- om jag får vara frisk!
Ha en fin söndag, alla, kram ⭐️

vår2022
sön, 2024-10-27 - 13:26

@Se klart Det du skriver om är ett ämne som kommer upp i många trådar nu och ett alltid lika aktuellt ämne. Jag tycker att det är fascinerande och intressant att diskutera. Skrev ett inlägg till @himmelochhelvete tidigare idag och lägger in även här.

Tänker att med i det mesta vi gör så fyller man en funktion, medvetet eller omedvetet. Man uppfyller ett eget behov i den funktionen. Det kan handla om flera funktioner som tex att undanhålla tristess, skapa saker, svårt att vara stilla, få kickar, fly, rädsla för att göra fel, rädsla för att förlora någon och dess kärlek.

Det vi har med oss från barnsben har utvecklat olika funktioner som vi behöver för att fylla våra behov. Jag har själv varit en som ofta var den man vände sig till vid problem bland vänner. Jag uppslukades av det och fanns alltid där. Det fyllde en funktion för mig att vara behövd. Minns också när jag inte behövdes längre, så uppstod en slags tomhet inom mig och en känsla av att inte vara behövd mer. Har inte heller tidigare riktigt vågat säga ifrån i vissa sammanhang av rädslan att förlora någon.

Tänker att det är lite medberoende symptom. Ett medberoende som man lärt sig sedan barnsben, att det är ett sätt man lärt sig att knyta an till personer. Om man säger ifrån så kommer rädslan att förlora någon, man förlorar sin kärlek från personen, att man gör fel. Att man lärt sig att finnas till för andras behov. När man sedan inte är behövd så blir man tom, för man har inte kontakt med sina egna behov.

Så det som är viktigt är att bli medveten om vilken funktion som det fyller hos mig. Vad mina beteenden har för funktion hos mig och vilka behov det uppfyller. Detta sätt att utforska mina funktioner och behov har ökat min självkännedom och även min självmedkänsla.

Kram❤️