Tack gulliga @geggan 😍 ja helt klart är det hopp mer än misströstan. Men oj vad trött jag har varit denna dag. Tar på krafterna detta. Skönt att du är hemmavid och kan börja på ett nytt år. Mina dahlior segar men nu har jag inte plockat på ett par dagar så att jag ska få ihop en riktigt fin bukett till min dotter och lilla bebisen. Tänkte göra en egen sån där ”mammabarn-bukett” om jag får till det.
Ta den där hjälpen med krångliga sysslor hemmavid, 💯 rätt! Kram

@Varafrisk Ursäkten faller i god jord hos mig. Jag tror precis som @seklart att din reaktion handlar mer om dig än om mig ❤️ Det är förstås en stor sorg för dig. Och sorgen du kände när du inte kunde få egna barn måste vara inkapslad någonstans. Inget sådant försvinner, det blir lite som ärr på själen.

Nu råkar jag veta att min äldsta dotter talar i termer av ”det finns två lämpliga tillfällen att flytta hem - innan barnen kommer eller innan de börjar skolan.” Så de vill ha barn. Sen lyckas det inte alltid, men jag vill utgå från best case-scenario. Alltid.

Lite på samma tema störde jag mig på uttrycket ”det spelar ingen roll om det är pojke eller flicka, bara det är friskt”. Jag sa det själv massor av gånger under båda mina graviditeter. I början ville jag nästa skrika åt folk ”det föds sjuka barn varje dag, varje timme, varje minut och de är också älskade.”

Så en sak är säker. Varje individ utgår från sina erfarenheter och det bör man tänka på innan man konfronterar.

Kram 🐘

PS. En kompis till mig jobbade som frissa. Hon fick bröstcancer. När hon kom tillbaka och började jobba igen blev hon svinförbannad över att hennes kunder gnällde om skitsaker. Hon fick sluta jobba. Hon stod inte ut med gnället, cancern hade fått henne att inse vad som är viktigt i livet.

@Andrahalvlek Tack för att du godtog ursäkten och så skönt att du förstod mig!
Ja, visst handlade det om mig vilket jag även skrev för jag ställde frågan till mig själv " vad är det som gör att jag stör mig på det här?", det var ingen kritik gentemot dig. Men, det var plumpt av mig att skriva ditt namn, att skriva i @Se klarts tråd och på samma dag som @Se klart fick ett nytt litet barnbarn. Jag fortsätter och skriver i min egen tråd. Men innan jag slutar vill jag säga att sorgen över att inte få biologiska barn den pratade jag länge om med min socialsekreterare...men jag tänker att det finns andra saker som vaknar till liv. Jag slutar här.

Åh så roligt, SeKlart! Grattis 🌷
Apropå friska barn lyssnade jag på Sanna Sundqvist sommarprat. Det var bra och tänkvärt.
Jag tänker att Det Vidare Livet ska handla om det som ingår. Lycka, stress, oro och tankar om livet. Och om Dahlior förstås. Jag har en - den har övervintrat. Den har en (1) blomma. Skulle gärna göra en bukett. Det är så vackert. Lite lätt avis både på dahlior och barnbarn faktiskt. Men det kanske kommer.
Ha det fint!

Tack alla rara för grattishälsningar. Jag träffade detta lilla pyre igen igår, tänk vad mycket som händer under livets första vecka. Vaken, närvarande och i kontakt med blick och uttryck. Så himla skönt, tänker jag, att alltid kunna möta hennes blick och vara klar i huvudet och tillförlitlig.
Så har jag inte alltid varit med mina egna barn och ibland är det smärtsamt att tänka på. Särskilt som jag processar Mila egna föräldrars föräldraskap så får man ju betrakta sitt eget ur olika perspektiv.
Inte så smickrande från alla håll. Inte gjorde jag mitt ”bästa” även om jag säkert fintade bort mig själv då, vad ”jag behövde” av det ena eller andra.
Jag kan känna sorg idag över mina prioriteringar, att jag inte fattade.

Just nu ligger jag iallafall i en solstol och ser ut över han och horisont. En vecka av vila väntar. Ska sova, läsa, äta god mat och umgås med min man utan tusen och en projekt som vi ofta sysslar med hemma. Det känns otroligt skönt att få starta höstterminen så.
Kram på er!

Jag funderade mycket igår.
På att jag känner mig så trött.
Alltså genomtrött.
Igår var första dagen på så himla länge som jag inte var fylld av saker jag behöver fixa/göra/planera för. Men så ÄR ju livet, ingen människa går ju genom tillvaron och gör ingenting. Så egentligen är det ju bara acceptans som gäller här,
Men ville skriva av mig ändå.

Jag upplever att mitt liv är så himla späckat. Kanske för att vi har husen på landet som behöver tas om hand- kräver mycket fix och löpande renoveringar, för att inte tala om städ och tvätt.
Trädgården såklart- men den är faktiskt allra mest glädje och avkoppling. Även om mycket arbete, men nej inte så stressigt?
Men kanske är det allra mest jobbet som jag faktiskt inte trivs så bra med. Kände det nu efter två veckors arbete, att jag är trött på det jag gör och har svårt att uppbringa energi, lust.
Min man påpekade att det blir bättre när vi börjar jobba på plats och träffas, jag tror och hoppas på det.
Min mamma har blivit så himla gammal i sommar, det är faktiskt lite sorgligt att se. Samtidigt de här fina barnbarnen som känns som sockervadd i hjärtat. Det är såna kontraster.
Jag har så mycket att vara tacksam över och jag tänker ofta på hur slumpmässigt allt är. Men jag tänker ibland på hur himla hårt jag jobbat, sparat, fixat, lagat, donat och så jobbat ännu mer. Jag har jobbat från tidiga tonår- och mer och mer fram till för bara ett par år sedan då jag liksom slutade med jobb på helger och kvällar.
Känner mig ärligt talat helt slut.
Hoppas och tror att denna vecka utan några krav eller måsten ska hjälpa mig att känna hur det känns när man inte är spänd och lågaffektivt orolig på något vis.
Hjärnan känns iaf lite mindre kantig efter bara ett dygn.
Kram på er.

I morse tog jag en löptur innan frukost.
Bara 2 km och långsamt men det var så skönt och en viktig nyckel för mig och mitt mående. Och en riktigt fin tur längs med havet.
Idag är det molnigt så det passade extra bra.
Nu får det bli en rutin som jag ska göra allt för att hålla i. Det var ett av målen med denna resa dessutom. Vila, springa, andas.

Ser medelålders människor (par!) vid frukosten som endast dricker coca cola. De måste vara bakis.
Att vara på just en charterresa påminner om alla gånger man inte längre dricker (under en dag) Här bjuds dessutom varva till frukosten. Mår illa av tanken.
Idag blir det en längre promenad in till staden. Läsa. Svara på lite mail som känns som att vada i kvicksand min ovilja till mitt arbete är stor. Hoppas det förbyts i någon sorts lust.
Ha en fin dag alla 🌸

Det var bättre förr när alkohol inte fick serveras förrän en viss tidpunkt. Cava till frukost är ju sorgligt. Semester eller ej.
Tänker på det du skriver om trötthet och stress och tänker att det där med ”här och nu” är så viktigt och så svårt. Särskilt när man är van att sköta logistik och att jobba. Skönt att du kom ut på löpturen. Det är ju en bra början på här och nu och på att koppla av (eller inte riktigt kanske).
Ha det så fint nu och njut av din vecka!

Tack @sisyfos ja det betydde mycket att komma iväg- springskorna på.
Idag hann jag inte iväg innan det blev för varmt, så det får bli senare i em, innan middag.

Idag blev det riktigt lång promenad, passade bra pga lite mulet. Idag skiner solen och jag ägnar mig åt den unika sysslan ligga på en solsäng och läsa/ blunda och låta tankarna flyga fritt.
Det är fortfarande så många dagar kvar att det känns oändligt. Några minimala jobbsaker. Otroligt glad att spända käkar har lossnat, hjärnan känns mjukare.
Kör också nån meditation 2 ggr/dag.
Tacksam över möjligheten.
Över allt. Ibland blir tacksamhet nästan överväldigande. Man/jag behöver också dra gränser runt mig, min ork och kapacitet. Öva mer på att säga nej eller ”det orkar jag inte”.
Tänker fortfarande att jag borde orka allt.
Jag som har det så bra- alla friska- har jobb och glada barn. Hur skulle jag kunna ”inte orka” då?
Men sanningen är att alla har en gräns för ork och kraft.
Jag med.
Ha en fin fredag alla forumvänner. 💘

@Se klart Skönt att du kommit iväg på resa, på löptur och dessutom vid havet, härligt! Vi har alla en gräns för ork som du säger och det gäller att hitta den där i gömmorna. Vet att jag många gånger när jag tagit slut tänkt, varför är jag så trött? Jag brukar ju orka detta. Jag har tagit ned på takten mycket senaste åren då jag märkt att även trevliga och roliga saker tar energi och gör mig trött. Som jag for omkring förr skulle jag aldrig mäkta med idag psykiskt. Är jag tex på plats på jobbet en hel vecka så blir jag så trött, även om det är roligt och trevligt. Socialiserandet tar energi och räddningen är att jag kan jobba hemifrån några dagar i vecka och prata med mig själv eller hundarna😁. Visst är det en hel del digitala möten, men pauserna hemma är annat liksom att jag kan komma ut i skogen på lunchen. Och visst har jag anpassat mitt liv efter det i många år nu och så även min energi. Har inte heller barnbarn eller föräldrar som jag behöver dela min tid med, än. Stora barn som sköter sig själva. Så kanske lite mer ett pensionärsliv hemmavid med endast maken och hundarna, fast med ett heltidsjobb😂 och möjlighet att ägna mycket tid till mig själv.

Det är ändå viktigt att komma underfund med var gränsen går och att man lär sig att lyssna och tyda sina behov, som lätt överskuggas för att man måste, ska eller borde orka och för att man ska orka med sig själv och därmed även med andra.

Ha en fortsatt skön tillvaro och avkoppling. Det är du så väl värd❤️

@Se klart Njut av att bara ha det lugnt och harmoniskt nu❤️
Kanske kommer du fram till någon bra lösning när det gäller jobbet bara genom att låta tankarna vara? Kanske bestämmer du dig för att gå ner i arbetstid? Jobba 75%? Egentligen behöver man väl inte pengarna för 100% när barnen är vuxna och utflyttade. Tänk bara vilken skillnad ekonomiskt när det bara är din man och dig? Så har jag funderat all fall. Man blir nästan rik bara av att inte försörja barnen längre? Och har du dessutom jobbat så mycket innan kanske det finns tillräckligt sparat för att klara sig fint ändå? Kram❤️