Tack snälla @vår2022 för kloka ord😍. Jag drog ner rejält på tempot under pandemin och av förklarliga skäl, men jag minns att jag mådde väldigt bra då. Så få krav på tillgänglighet, umgänge, som du säger är det ju super att träffa kollegor men det tar kraft och energi. Jag är oftast dödstrött efter en dag på jobbet, orkar absolut inte mycket mer än att lägga mig på soffan. Sen har jag å andra sidan ibland hämt av småbarn efter jobbet och då är jag på gränsen till utmattad- samtidigt som jag verkligen VILL orka.
Det är jätteskönt för mig att höra att den här lite allmänna tröttheten som också kommer i samband med trevliga saker är ”normal”. Ibland tänker jag att det är något fel på mig…
Idag- dag 3 löptur, så skönt, ska hålla i nu!
@himmelellerhelvette jag skulle absolut vilja jobba deltid men jag har en lite knäpp pensionslösningar via mitt företag som baseras på vad man tjänar när man slutar jobba… det är mycket pengar - inte lön alltså- som därmed försvinner. Å andra sidan behöver jag endast jobba till 62 för att denna ”förmån” ska falla ut. Jag tror som du att ibland får tankarna ha sin egen gång, bara låta dem vandra lite fritt är skönt. Och som ofta i livet vaknar man en dag och känner sig trygg i vad man vill.
Det är iaf sällan som beslut värkd fram… tack för goda och kloka tankar 😍
@sattva 💕 jag gör som du säger! 🌸🌸🌸

@Se klart Det är min upplevelse också. Vissa tankar ska bara få skramla fritt ett bra tag, för att sen ramla på plats i sinom tid - och då bara vet man vilket håll man ska gå. Ibland är vid nödgade att ta beslut, vilket du gör på jobbet varje dag, men om vi inte är nödgade till det är det fint att låta tankarna skramla fritt ett tag. Inte känna stress över det, mer låta tankarna skutta runt som ursöta lammungar på grönbete.

Kram 🐘

@Se klart Mina löpturer hjälper verkligen till med att återhämta mig, det tömmer hjärnan på ett så skönt sätt och kroppen går ned i varv och det ger energi. Den kan vara uppe i varv i början, men på slutet så har varven sänkts. Ibland tänker jag att jag inte orkar, men gör det ändå för jag vet hur bra det känns efteråt. Bra musik i öronen och ibland märker jag inte ens att jag springer.

Så fortsätt att hålla i, det ger så mycket! Kram❤️

@andrahalvlek @vår2022 det är så smart med löpning för den får just tankarna att skramla fritt.
Jag sprang länge- många många år- 7 km varannan dag. I ur och skur. Hemma och på resa. Alltid skorna med och några gamla shorts att dra på mig.
Så kroppen minns också detta, även om dessa lufsiga 2 km/morgon varit alldeles lagom mjukstart, det är som hjärnan ”klickar” som ett djur; aha, ska vi göra det här nu?
Så ja- det är egentligen det allra viktigaste med den här resan.
Sova, läsa, och komma igång med löpträning. Och allra helst även börja använda mitt (världens dyraste…) satskort som jag haft ett halvår och tränat 4 gånger…
Men ja, nu är jag mycket närmare alla de här målen än jag var i tisdags!
Tack för pepp och stöd och förståelse. 🙏🥰

Ikväll gjorde vi närliggande ”stan”, väldigt lyckat faktiskt. Fått tips om en supertrevlig restaurang med fantastisk mat. Drack goda alkoholfria drinkar, åt ett antal fint serverade rätter med asiatiska inslag men mycket vegetariskt dock en ljuvlig biff som en varmrätt som kom in på en liten grill och grillades på bordet.
Vi hade så mysigt, det var en sån där alldeles ljuvlig kväll, sammetssvart och varm. Tända ljus på hela terassen. Maken tog en avslutande konjak och jag festade på en cigarrett i var sin sån där flätad fåtölj som hänger från taket.
Vi har ju kört all inclusive, och då ingår allt, fika, drinkar, glassar, förutom frukost, lunch, middag. Bra och god mat.
För 5 år sedan hade det inte hänt- för man ville ju ut och se stan och testa omskriva restauranger.
Nu är kvällarna, läsa på balkongen, spela kort, vakna tidigt och vara utvilad.
Min man dricker så väldigt lite inser jag. Han drack mer före och vi hade förstås en massa trevliga middagar, drinkkvällar eller bara balkong med väldigt gott vin.
Nu har vi det inte så.
Nu har vi det på ett annat sätt. Men njuter av en väldigt god middag som ikväll, precis som alltid. Till och med mer eftersom riktigt god mat blir godare utan vin. (Min bestämda åsikt)
Godnatt från sammetsnatten och en rätt fin mångata här ute, ett silvrigt hav. 🌕

@Se klart Vilken underbar kväll ni hade och romantisk❤️. Jag minns att du sprang när jag kom in på forumet och det inspirerade mig till att ta upp min löpning igen😁. Tänkte på det här med att sätta gränser och att även roliga saker tar energi. Man vill orka saker, men ändå finns inte riktigt energin där. Man tvingar sig ändå att göra det, kanske också för att det finns förväntningar på att man ska göra det och dem vill man infria, för att vara snäll och hjälpsam. Någon annans behov krockar med det egna behovet. Omgivningen kan ju heller inte veta om man inte berättar. De tror att man har ork, för det är det man visar utåt. Framförallt när det gäller sina näras behov kan det vara svårt att säga nej. Man bara gör och kör på. Jag höll på att slå knut på mig själv och pandemin blev faktiskt en räddning på många sätt då vi fick isolera oss och inte kunna umgås. En andningspaus på många sätt. Har man som du också ett belastande och ansvarsfullt arbete som chef så tar det i sig massor av energi och tankeverksamhet och sedan en stor skara barn och barnbarn på det. Det är många att bry sig om, men man får inte glömma bort sig själv. Det kan också bli lite självdestruktivt och man tappar energi och även kontakten med sig själv.

Fortsätt med din löpning och att komma ifatt dig själv❤️

Check på löpning dag 4, utökade från 2 till 3 km och det var riktigt skönt (jobbigt) och jag minns vagt hur det ska kännas att ta ut sig medelst jogg- slut i kroppen men pigg i knoppen, avslappnad i alla muskler.
Festar på en cola zero med is och citron. Straxt lunch och sedan en siesta.
Man kan inte ha det bättre och jag njuter.
Tack @vår2022 - det är ju mycket man vet på ”kartan” men svårare att anpassa till verkligheten. Med de små barnen är det verkligen så att det förvisso underlättat för mina stora barn med avlastning men jag själv njuter på ett nästintill existentiellt sätt av att vara nära de där små människorna. Det känns meningsfullt. Som att jag har betydelse, pchvde för mig. Jag kommer i nära-livet-state of mind. Det är inte främst det gulliga och mjuka, lilla. Inte bara. Det är liksom livet som vecklar ut sig i de där små, och det är en ynnest att få vara med.
Där står sig jobbet slätt förutom den lilla detaljen att det försörjer mig, haha, jaja på onsdag kör allt igång med full fart så jag sitter här under korkeken och bara ÄR under tiden! Ska lyssna på podd på förslag av omtäbksamma @andrahalvlek!
Njut av dagen 💕

Jamen idag checkade jag av löprunda nummer fem 🙌🏻 @himmelellerhelvette så du har helt rätt- tankarna sorteras och för min del är det absolut bäst att springa minst 25 minuter för att få den känslan. Det är inga långa sträckor med min långsamma fart.
Nu blir det yatzy på balkongen innan hemfärd imorgon. Alltid jobbig att ”ge sig av” men längtar efter mina katter 🐈 🐈‍⬛
Kram på er alla - kämpar och andra!

@Se klart Jag älskar ett uttryck som Martina Haag sa en gång, att hon springer för att hon älskar springa sedan att en pensionär med rullator kommer ikapp spelar ingen roll!

Det är verkligen så för mig med! Jag gör det bara för att må bra, inga prestationskrav utan jag bara älskar att springa! Kram

@Se klart Som sagt, följer vissa trådar och diskussioner lite extra nu. Känner igen mig så mycket vad gäller tröttheten, att orken inte riktigt finns trots att man verkligen vill vill vill.

Vet inte om ni läste om att vi inte åldras jämnt genom livet. Forskarna har funnit att det vid i genomsnitt 44 och 60 år händer mycket i kroppen vad gäller just åldrandet. Tänker att alla mina vänner som sagt att vid 60 händer det något med kroppen har haft rätt. Jag befinner mig mitt i den senare och skillnaden är enorm.

Har gått ned lite i tid och planerar att göra det ännu mer. Har för mig att jag berättat om min kompis med obotlig cancer. Hennes resa har fått mig att omvärdera mycket. Visst, det gjorde jag även när min man hade cancer för flera år sedan, men just nu är jag i rätt ålder - och nykter.

Då min man är äldre hade jag planerat att gå i pension vid 62. Nu höjs ju pensionsåldern, vilket jag har full förståelse för, men två år under så kort tid känns som ett slag i magen.

I vilket fall så snurrar tankarna non stop kring detta och jag får mycket hjälp av igenkänningen hos framför allt dig, Se klart. Balansen mellan ork, frihet och ekonomi... Inget självklart facit finns.

Kul att du hittat tillbaka till löpningen och går ut så mycket av den. Att skingra tankarna, låta dem skramla fritt eller sortera dem kan ge mycket. Det blir så trångt i huvudet ibland.

Ha det så härligt sista dagen på resan. ☀️

Kram kram 🩷

Jaa @himmelellwrhelvette 😍 och jag blev så inspirerad av en random kvinna på insta- hon hade filmat sin löparresa- under två år. Från att lufsa och svettas en kilometer på löpbandet, till att nu vara redo för sitt första maraton. Hon var dessutom halverad i storlek, på det hälsosamma sättet. Hon sa ”progression not perfection”, och det har jag tänkt på, jag behöver klara ”lite längre” också för att utmana mig. Ibland känner jag att jag har sämst kondis i universum så jag behöver bli starkare! (Ps, förtydligar bara för ordningens skull att jag behöver vänta till 62 för att maximera min pensionspeng över tid- men jag får såklart mer pension ju längre jag jobbar, dock känns 65-67 helt orimligt långt bort men det har mycket med min organisation att göra.)
@vinäger, lyssnar på dina tankar, ja det är många saker som centrifugeras i denna tid. Ena dagen känns ett alternativ självklart- andra dagen känns det befängt. Och hur beroende är man av sina utsvävningar så som resor, slarvigt matkonto (läs dyrare än det behöver vara)? Tänk om jag sitter där med friheten och saknar ytliga- men kanske ändå viktiga ting. Ska man invänta en punkt när man känner ”äh- vi flyttar till en liten lägenhet oavsett vad, det är nu det gäller”. Eller hur ska det egentligen kännas- men det är förstås i viss mån en lyxfråga, många av mina vänner som är egna företagare har inte sparat eller sett om sina hus, utan ser framför sig att jobba mer eller mindre- hela livet! Hjälp.
Min man är inte lika sugen på att sluta jobba trots att han är äldre än jag. Han har nån sorts aldrig sinande lust till sitt (mer fria) jobb. Och mindre formellt ansvarstungt.
Ja såhär får vi vända och vrida på denna fråga- här och på minpension.se 🙌🏻
Kram på er!

Hemma.
Jobbat första arbetsdagen, ringt mamma, varit på tjejmiddag, hem och sova.
Imorgon bitti tandläkaren pga en jäkla jobbig tand men hoppas sista gången imorrn. Känner mig ändå så ”glad” när jag är hos min gulliga duktiga tandläkare. Snällt och tryggt trots att jag som yngre var så himla rädd för att gå dit.
Övervunnit. Varit modig. Går dit minst en gång om året för koll- det var länge sedan jag hade något att åtgärda.
Tacksam att jag har råd med vård.

Fast besluten att min hjärna inte ska koka denna höst sett till sådant jag själv kan påverka. Övrigt tänker jag backa bort från.
Bara: jag vet hur man backar, nu gör jag det, inte mitt ansvar.
Möte med min chef imorgon. Ska försöka se om jag kan ta ut en ledig halvdag i veckan.
Nu godnatt och läsa bok, favoritsyssla! Kram alla i kämparklubben!

@Se klart Det är inspirerande att läsa om hur du tänker kring pensionen, jag får nog se till att börja spara mer så jag har större möjligheter till att välja sedan. Jag har ju inte fyllt 45år ännu så det finns tid att förbereda och spara❤️Kram

Du är ju bara tonåring @himmelellerhelvette 💕
Jag funderade inte mycket på pensionen i din ålder, inte alls. Det hör inte livet till på samma vis som när man närmar sig 60. Lev på och njut precis som du gör, massa år på dig att spara vin-pengarna på ett konto. Kram 🥰

Efter en riktig rivstart-vecka blev det en kontemplativ lördag, baka bröd, lång promenad, ett snabbt bad, rödbetor och potatis från landet, lite sill. Väldigt enkelt och väldigt skönt.
Vi var dödströtta igår och sov länge i morse. Pratat om just möjligheten till återkoppling och nån sorts aktiv vila på helgen. Imorrn full fart med födelsedagsmiddag för man, familj, och ett par vänner, så dagen idag blev ett skönt och långt andetag.
Det som är skönt är att sommaren och ledighet faktiskt återställt energin, känns bra med jobbet (än så länge) och haft ork att lite grann hålla emot allt annat.
Sensommaren är lite vemodig med vissnande blommor men också fullt av vackra luktärter, mogna tomater, rosa rudbeckia och solrosor i rost, orange.
Kram 🤗

@Se klart Du satte precis ordet på min känsla…tack! Sensommaren är vemodig…jag har krukor med halvtråkiga blommor…tomatplantor som ser också lite tråkiga ut. Och eftersom mitt känsloläge är lite svajigt så påverkar detta mig. Så inte nästa helg men helgen därpå då ska en del rensas bort och lite nytt sättas i dessa krukor.

Det låter som du har haft en behövande dag idag. Önskar dig en fin dag imorgon. Och hoppas verkligen att din höst inte blir lika tuff på jobbet som det brukar vara. Du räcker till för så många men ibland är det fullt tillräckligt att bara räcka till för dig själv❤️

Kramar 🤗

Tack @varafrisk, ja allt som vissnar och lägger sig att dö- nån gammal diktrad är det väl? Påverkar oss på olika sätt. Tack för omtanken! 🤗

Apropå räcka till för andra har jag i sommar läst om både Moa Martinsson, Harry Martinson, och Mobergs Utvandrarna.
Det är ju ett Sverige som känns som en evighet sen, men det är inte mer än 100-150 år sedan.
Jag tänker ibland på alla våra diskussioner och egna tankar kring stress och som du skriver @varafrisk, att räcka till för andra.
Men det är ju människans lott. De friska tar hand om de äldre och om barnen. Förr i tiden fanns inte heller något annat (samhälle) att förlita sig på. Att hjälpas åt var en nödvändighet.
Det är/var ju sannerligen inte något att längta tillbaka till. Men så ser det ju ut i stora delar av världen, fortfarande.
Egentid pratar vi om, men för tex en flyktingfamilj som ska etablera sig i ett nytt land och samhälle, så är det jobb sju dagar i veckan (vår städerska som vi anlitar helt vitt- visar sig jobba ”privat” på helgerna för att kunna skicka pengar till krigsutrustning i Ukraina)

Att läsa om den gamla arbetarlitteraturen var både sorgligt, gripande och faktiskt nyttigt. Vår moderna tid är så ny.
För att inte tala om insikten om hur det söps! Männen framförallt, kvinnor hade inte tid- för vem skulle då ta hand om barnen?
Nu läser jag boken om Benny Fredriksson, om hans uppväxt i Midsommarkransen som på 50- och 60-talet var en fattig tid för arbetare. Hans mamma var svårt alkoholiserad. Hans räddning var teatern, kulturen, som ett språng från det fattiga och inskränkta.

Nu ska jag hoppa upp och planera för middag, en lyx om någon.
Kram och njut av dagen 🥰