När man inte mår så värst bra och har tid att tänka mer än vad man väl behöver så kan man börja fundera lite djupare på känsla i sammanhanget kring det här med att känna tacksamhet. Tänkte just på att ett litet problem, eller kanske en rätt svår situation man haft snabbt tappar i betydelse när man plötsligt får en knepigare situation eller utmaning att handskas med.

Det kan rent av bli så att man sitter och saknar gårdagen och en tidigare upplevd mycket vår situation alltså. Detta då den tidigare lite svåra tiden eller situationen skådad lite i backspegeln jämfört med kanske den aktuella stundens knepigare utmaning ter sig som en alldeles underbar tid. Hur dåligt man än i stunden kanske mår ska man nog därför vara lite tacksam för att det inte är värre än vad det kanske är.

För har man exempelvis skoskav så har man ju hur som helst troligen ett par skor, och ändå ett par fötter att släpa sig och ta sig fram med även om det kanske är dystert i sinnet. Det är det ju faktiskt inte alla som har. Tänk igår var jag missnöjd över att vara förkyld med feber i kroppen, nu har jag även en släng av huvudvärk och det är ju en situation som är sämre än upplevelsen av gårdagen.

Så nu sitter man här i sitt kök och saknar hur fint det var trots att det var rätt dåligt igår. Nog tänker man lite klarare som nykter och alkoholfri. När jag nu tog en slurk med kranvatten tänkte jag på de som törstar i kanske en ödslig, torr, dammig och het öken och funderade lite på hur avundsjuka de kanske skulle vara på en till synes lycklig människa som mig vilken har vatten att dricka då det garanterat inte ger sådant som baksmälla dagen därpå vilket ju ett vin med nervgiftet alkohol rätt ofta ger om man inte förstår att dricka vanligt vatten i stället.

Det finns mycket visdom man kan ta till sig från alla möjliga håll och då inte minst från diverse lyrik inom sång och musik. Har ju som dystymiker inte mycket ork och energi och är väl kanske inte alltid en solstråle direkt. Men då kan man ju när man så orkar pigga upp sig med lite svängig musik. Har just lyssnat på en låt med Nisse Hellberg - Nu gick jag in i en vägg igen. Tänkte då på det här med igenkänningens glädje vilken ibland kan få en att orka ta ett steg till fast man stunden innan känt sig färdig att ge upp och börja dansa efter alkoholdjävulens pipa.

Ha en fin kväll!

Man har inte roligare än man gör sig sade min mormor. Jag tänkte lite djupare på dessa visa ord för en stund sedan. Satt nyss och suckade i mitt kök och tänkte på att det var bättre förr, men det är väl bara en tankevurpa om man ser lite logiskt och konkret på saker och ting. Lördag hela veckan lång sjöng Kurt Ohlsson & Damorkestern en gång i tiden. Humor det är allvarliga saker som man inte skrattar bort liksom.

Det tänkte jag nyktert på när jag hade vaknat till efter att ha sovit några timmar på helt fel tid, men som ändå var så himla rätt enligt min kropps sätt att uppfatta det hela tydligen. Nog är det allt lite intressant hur pass olika vi människor är, och hur olika man kan uppfatta saker och ting. Sitter nu här mitt i natten och dricker en kopp med varmt kokkaffe vilket känns helt rätt i stunden, men väl enligt experter på sömnens gåta och metoder för att hamna i sömnfas och liknande säkert är helt fel.

För inte ska man väl sitta uppe och kolla på roliga videoklipp på nätet mitt i natten, då är man väl inte riktigt klok egentligen. Men vad som är klokt eller mindre sådant är väl kanske rätt så relativt egentligen. Bara man inte har det så tråkigt och jäkligt deprimerat eländigt att man börjar att slå sig själv i huvudet med en flaska vin eller sprit och kanske frivilligt dricker nervgiftet alkohol så får man väl vara glad sade mig en logisk tanke.

Ha en fin lördag!

Det är märkligt att man kan få insikt om saker som man inte kunde greppa alls tidigare när man som jag var i stort sett helt fångad och fast i ett feltänk om att alkohol skulle vara en frihet att få hålla på med hur länge som helst. Minns för många år sedan när jag började att bli allt mer fast i drickandet. Kommer ihåg att jag då önskade att jag skulle få vara berusad för alltid, då det kändes bättre än att vara nykter och alkoholfri. Tänk så tokigt man kan tänka alltså.

Det som jag önskade mig egentligen var ju inte att vara liksom febrigt dimmig och frånkopplat berusad i sig. Jag önskade mig så klart att få må bra och inte känna mig illa till mods. Vilket jag nu som nykter ser handlade om att jag befann mig i en situation som jag inte alls trivdes med. Jag använde alltså alkohol som ett medel för att orka stå ut med en situation som min kropp och psyke inte alls ville befinna sig i förstår jag nu.

Har ju varit snuvig och lite febrig ett par dar och nu i morse när väl febern släppte fick det mig att då plötsligt minnas hur det kändes i kroppen dagligen i en massa år. Det är inte klokt, men jag valde frivilligt alltså att för dyra pengar gå omkring i en sjukdomskänsla utan att jag kunde förstå det hela. Så visst blir då hjärnan som de lärde om beroenden säger kapad, och allting blir förvridet när man tanklöst kanske väljer att berusa, eller rättare sagt förgifta sig själv i tron om att man mår bra då.

Man ska lyssna på sin kropp och ta inre oro och ångest på allvar för att kunna ta sig framåt och inte stagnera i ett tillstånd där man inte utvecklas. Man måste respektera sig själv och bli sin egen bästa vän och inte gå med på att gå emot sin egen inre natur eller känsla för att kanske vara på ett sätt som man kanske innerst inne vet inte passar en liksom. Självsnäll det ska man vara, och att slå sig själv i skallen med en flaska och förgifta sin kropp med alkohol är då inte att vara snäll mot sig själv. Tänk att det ska ta så himla många år alltså innan man kan börja fatta en så pass enkel grej liksom.

Ha det gott mina vänner!

Har inte haft den minsta tanke på alkohol eller drickande av sånt fast det har varit lördag och jag väl inte är helt frisk ännu från förkylning än då jag än en gång började att småfrysa lite alldeles nyss. Tacksamhet ska man ju känna, men i stället när jag började känna mig frisk från förkylningen och inte upplevde mig det minsta jagad av alkoholdjävulen så började jag så smått känna mig likgiltig på något kallt och frånkopplat sätt. Det var en stund ungefär som att, jag skiter väl i världen och hur andra mår, för det har väl inte jag nåt att göra med.

Då för första gången egentligen som ny-nykter kände jag en aning skam. Inte för att jag väl i stort sett supit bort det mesta av livet, för det har jag väl försonats med och förlåtit mig själv för rätt så längesen då jag ju vet att jag till stor del drack på grund av mina psykiska problem. Nej, jag kände inom mig att jag började vandra iväg från skaparen på ett sätt som inte kändes bra för mig. Det är inte lätt att vara själsligt medveten och känna sig vara kopplad till skaparen alla gånger. Så får väl kanske be Herren om lite andlig vägledning så att jag inte blir så självgod att jag blir andligt utarmad.

Herrens vägar äro outgrundliga har man ju hört och får väl försöka att gå emot min inbyggda slöhet och försöka att gå ut på nätet och kolla in någon predikan fast det inte är söndag idag. För man får väl inte gå och bli som de där man har hört om från biblisk tid som blev hjälpta av Gud och hans son Jesus Kristus och sedan inte visade den minsta tacksamhet för att de hade blivit friska. Men nu är jag ju inte religiös i kyrklig bemärkelse så att det stör kanske. Men får väl ändå kanske fokusera lite mer på det andliga då det väl kanske är dags för det. Nej, nu ringde matklockan inom mig också, så det får väl bli en påvärmd färdigrätt i mikron eller kanske en pizza och lite sallad samt en slurk med läsk av något slag tror jag bestämt.

Ha en fin kväll!

Nu har man sovit några timmar igen och på helt fel tid. Men vem bryr sig alltså. För det spelar då ingen roll när man äter och sover när man inte har något som ligger på eller inte har något som man måste bevisa för någon eller pengar som man måste slita och släpa för att få ihop.

Det är inte gott för mannen att vara allena står det i skriften och inte är det då speciellt gott att vara fast i nån relation heller om den inte är uppbygglig. Det har man då lärt sig med åren utan tvekan. Minns en man som man var lite bekant med som bodde i utkanten av stan i en liten stuga som han själv hade byggt för hand.

På hans tomt stod även en ny liten sommarstuga av typen större friggebod eller nåt sånt. Mannen som det tänkes på nu fick en gång en fråga om varför han hade byggt en sådan liten stuga på sin gård. Tror att han sade ungefär som så att, den som har varit gift med en gnatig käring kan nog säkert detta förstå.

Sedan suckade han väl lite och sade att det inte är lätt att vara människa alla gånger. Har nu bytt ut en LED-lampa i taket här i mitt kök då ju inget är för evigt och det gäller ju även dagens moderna glödlampor i LED-teknik alltså. Känner mig fortfarande lite småförkyld, men det är väl som med allting annat att även detta går över. Hade jag haft en flaska vin eller ett gäng med ölburkar i huset så hade jag nog inte suttit och druckit kranvatten nu liksom.

Tänk, nu fick man ett litet alkoholsug igen fast man varit helnykterist så pass länge, men tankar på berusning det går väl snart över, för allting går över, det är bara en tidsfråga alltså. Så har det då blivit söndag igen alltså. Borde väl kanske ta och lyssna på en predikan sade mig mitt bättre jag medans mitt världsliga tänkande väl inte direkt tycker att det rockar så värst med psalmsång och sånt där halleluja-tjafs som väl verkar rätt så påklistrat och inte sällan har lite ton av hyckleri.

Men vem är väl jag att döma vad andra tänker och tycker, och det står ju i skriften att man inte ska döma på det att man icke skola bliva dömd tror jag att det var. Så börjar tydligen ens hjärna på att mata en med lite knepiga tankar igen. Det var trist att man skulle behöva vakna igen på helt fel tid för hade det varit dagsljus ute så hade man ju kunnat ta sig en liten promenad.

Tar då och skiter helt i sånt då jag alltid blir så suicidal och dystert mörk och tungsint inom mig när det är mörkt och jävligt ute. Skulle en stund som denna då inte direkt kanske bli min egen bästa vän promenerandes i mörkret sade mig en logisk känsla i skrivande stund. Nu är det inte så himla många veckor kvar till Jul detta skottår och då blir man väl förmodligen rätt så sugen på jultidens drycker innehållandes olika mängd procent med alkohol, men det är ju nåt som man inte tål. Sitter nu och rimmar också, och tänker väl så smått på en gammal svängig låt av Eddie Meduza. Tror det måste ha varit låten med lyrik om mera brännvin som spökade och skramlade till i minnesbanken i skallen kan jag tänka.

Kan då inte säga att jag suktar speciellt efter brännvin, för det var då aldrig något som min mage älskade nåt speciellt. Man var väl mera inställd på lite söta viner, likörer och kanske en del sorts starkare starköl. Men skulle jag få för mig att köpa hem diverse drycker från bolaget till jultidens fröjder så att säga, så är man väl med garanti ljusår från att vara alkoholfri inom väl bara nån timme efter att man skruvat korken av nån flaska kan jag tänka.

Nog är tanken lite klarare nu när man varit alkoholfri i över ett helt år. Men vad det ska tjäna till att vara duktig när man ändå inte mår psykiskt bra kan man då fundera över. Nu skulle man väl haft en hundusling att gå ut och gå med för att slippa tänka på sådant som man väl inte borde tänka på, kan man liksom tänka på alltså. Men har ingen ork och energi att sköta om några husdjur. För jag har då fullt upp med att sköta om mig själv vad det nu ska tjäna till, men Herren vill väl att jag ska lära mig något mer kanske, vem vet, kanske är det så liksom...

Ha det gott!