av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tis, 2024-11-26 - 07:00

När jag träffade min psykolog förra veckan så pratade vi bland annat om vikten av att låta tankarna i skallen skrota runt lite som de vill. Jag brukar likna tankarna vid getingar som kan ha ett oerhört högt tempo - kasta sig hit och dit. En rask promenad kan få dem att stilla sig, flyga lite mer synkroniserat, till och med sätta sig ner och vila en stund.

Jag har historiskt fyra sjukskrivningsperioder av utmattningsdepression i bagaget. Den första 2007 och den sista 2021. En sak som är ett väldigt tydligt symtom är att mitt lösningsfokus blir överhettat. Problem är till för att lösas. Punkt. Det får till följd att jag vaknar vid fyratiden av att min hjärna väcker mig: ”Du, jag har tänkt på det här - om du gör så och så och….” Jävligt jobbigt. Det är tacksamt att min hjärna löser problemen, men det är en jävla tid på dygnet att göra det på. Min nattsömn är SUPERVIKTIG. Den är grunden till allt typ.

Jag känner mig inte ett dugg stressad just nu, men samtidigt måste jag ju ha en plan för att inte hamna där igen. Jag måste jobba förebyggande. Och då kom vi att prata om hjärnans sätt att processa just problem, som min skalle är sällsynt förtjust i. Och om den inte får tid att göra jobbet dagtid så tar den till nätterna.

Jag har i många år valt att ha poddar eller ljudböcker i öronen varje ledig stund. På promenaden, i bilen, när jag diskar och lagar mat osv. Alltid. För att få min skalle att sluta tänka. Stackars skallen. Den behöver ju tid att tänka. Och får den inte tänka dagtid så kan den ta med problemen in i sömnen. Så nu försöker jag tänka om. Inga ljudböcker eller poddar på hundpromenaderna. Vanlig skvalande radio i bilen (förutom då jag övar på körens sånger).

Det känns lite rastlöst, jag känner mig ineffektiv 🤣 Men samtidigt är det viktigt att min skalle får sköta sitt jobb. Dagtid.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-11-26 - 20:26

Idag är jag tacksam över att min mamma bor endast tre hyreshus bortanför mitt hus. Idag efter jobbet kunde jag gå dit och hjälpa henne sätta upp adventsljusstakar och krans på dörren, och hjälpa henne med räkningarna. Hon knappar och jag sitter bredvid och kollar att hon gör rätt. Scanna qr-kod är snudd på hjärnkirurgi för henne 🤣

Min mamma har ändå jobbat på ett ekonomikontor. Det är kusligt vad teknikrädd och vilsen man blir när man blir äldre. Att swisha kräver hur många repetitioner som helst, och hon vågar fortfarande inte göra det när jag inte sitter bredvid.

I mitt arbete har jag lärt mig fler programvaror än jag ens kan försöka gissa. Typ varje år är det något nytt. Jag märker på mig själv och kollegor att det blir lite svårare att lära sig nytt med åren. Jag har haft äldre kollegor back the days som inte kunde lära sig vissa saker, men de skämdes så de smusslade med sin okunskap. Obegripligt att de redde ut att funka på jobbet ens.

Efter 50 märker jag hos mig själv att jag behöver repetera mycket mer, men jag har inga större problem att ta till mig ny teknik. Jag är van att lära nytt. Efter 60 kommer väl nästa puckel osv. Det kommer en dag då min äldsta dotter suckar trött åt sin trögboll till mamma 🤣

Det är lite rörande att rollerna blir motsatta på ålderns höst. Först hjälper mamman sin dotter med en hel massa under uppväxten, och sen är det tvärtom på slutet. Och då är det en enorm fördel att bo nära så att man kan hjälpa till även med småsaker. Så det är jag tacksam för idag.

Kram 🐘