av Flarran

Flarran
tis, 2024-11-26 - 10:04

Tacksamhet är något som man ibland kan ha svårt att känna eller få något grepp om. Detta fast man väl någonstans inom sig har en känsla av att det kanske handlar om att man nog kanske i alla fall borde känna en gnutta mer ödmjukhet och att det även kan vara en gåva att ibland få må lite extra fysiskt dåligt som man gör ibland när man kroppsligt vissa dagar inte är på topp. Ja, när man är så pass sliten att man kan glömma bort en stund hur taskigt man kanske mår psykiskt som väl denne knepige skribent gör för det mesta.

Har varit ut på nätet och läst att nån för en massa år sedan på ett forum nånstans ställde sig en fråga om hur alla människor hann med så himla mycket. Detta då frågeställaren tydligen hade fullt upp med att bara hinna med det allra mest nödvändiga för att kunna arbeta med nåt trist intetsägande lönearbete för att kunna finnas till. Ja, det vanliga att att ta sig fram och tillbaka till nåt kanske trist arbete för att på så sätt få ihop till det dagliga brödet för att fortsätta att traska runt i ekorrhjulet. Med väl siktet inställt på en kanske förhoppningsvis dräglig sista tid i livet som pensionär.

Denne skribent fick då höra att det handlade om prioriteringar och planering. Vissa talade om att man inte fick vara negativ, bitter och slö, andra skrev något om risken med ett ostrukturerat liv och lathetens förbannelse, andra om vikten av att man skulle se positivt på allting och även se till att schemalägga sin tillvaro då dygnet endast hade 24 timmar. Många var inne på att man skulle vara smart nog att skynda sig att ta vara på den korta tid man har till förfogande en liten stund här på jorden. Något som vettigt folk alltså förväntades att göra från vaggan till graven för att hinna med liksom.

När man genom livserfarenhet har tappat tron på de flyktiga mänskliga ideal som en gång var det man kanske satte sin tilltro till, och de man barnsligt kanske såg upp till och väl kanske litade på till hundra procent till sist kanske har visat sitt rätta ansikte. Ja, och i mångt och mycket bevisat att de helt kanske tycks sakna allt av de svar man en gång barnsligt trodde att de hade. Ja, när sånt som vetenskapens logiskt namnkunnigas bilder av en uppmålad realitet kanske en aning har grumlats.

Då är det inte så konstigt kanske, att man då som i mitt fall som trött dystymiker bara ständigt blir allt mer övertygad om att det bara är skaparen och hans son som rätt få vill tro på, som är vägen sanningen och livet. Vilket då rent själsligt sett är det viktiga att tänka på om man nu tror på att man kanske har en själ som bor i ens trötta och kanske lite slitna kropp.

Har funderat på hur många det är som bara kan se det som klart syns och kanske är befriade, eller i avsaknad från ett andligt tänkande och att det enligt dagens olika gurus tydligen ska handla om att bara tro på sig själv, och sedan andas på rätt sätt och genom kanske lite gymnastiska övningar komma till en punkt där man kan låtsas, eller få sig själv att tro att allt är bra oavsett om det kanske är så eller inte alltså.

Hade det varit för lite drygt ett år sedan hade jag nu suttit och varit rätt berusad av alkohol. Njuter nu faktiskt helt alkoholfritt av ett glas med vatten och det ny-nyktra livet så som jag upplever det i stunden. Minns att det står skrivet i en skrift att tala är silver och tiga är guld. Men ibland mår man inte bra av total tystnad. Man ska inte trycka ned allt inom sig då det ofta leder till depression har man läst att lärda psykologer har sagt.

Men nu har jag då i skrift talat ut en del och väl lärt mig lite om konsten att stå ut med en hel del också liksom. För om man inte lär sig det. Så blir det till sist bara allt för motigt att ta sig igenom var dag och då är det lätt hänt att man riskerar att väl i bästa fall kanske snart se sig tanklöst sittandes och liksom slå sig själv i huvudet med en flaska, ja, berusad näst intill medvetslöshet och inne i en tom och intetsägande alkoholdimma igen.

Något som i bästa fall bara stjäl en massa tid som man tillfälligt tycks ha till låns en stund för att kanske ha till bättre saker att göra. Som att kanske försöka att ta till sig lite andlig visdom om högre ideal och därmed kanske lära sig en del matnyttigt ur den heliga skriften som kan få en att känna äkta tacksamhet till sin tillvaro hur den nu än ser ut. Nej, nu är det nog dags att sluta filosofera här vid sitt köksbord och försöka att dra upp sina persienner och släppa in lite av morgonens bleka dagsljus och kanske ta sig en liten kopp med kaffe.

Tänk, bara lite frisk luft och som från ingenstans alltså kom då en liten känsla av tacksamhet. För nog har man det väl ändå rätt så bra och fint så som nykter och alkoholfri om man tänker efter lite alltså. Magen mår skapligt och inte kostar det en massa pengar heller att nyktert och alkoholfritt sitta och filosofera för sig själv i lugn och ro. Sju grader varmt ute och ingen snö och is att halka omkring i heller om man skulle ta sig en en liten promenad. Ska man tänka, så ska man tänka positivt annars blir allt bara trist och jobbigt sade mig nu en rätt logisk känsla.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
tis, 2024-11-26 - 15:15

Varför får man plötsligt ett alkoholsug när man minst kan tänka sig att ett sådant skulle kunna dyka upp hux flux liksom. Det var något som jag plötsligt kom att tänka på när jag satt här vid datorn efter att ha tittat på lite trevliga videoklipp från tuben och tyckte att jag trots allt hade det rätt så bra. För visst har man väl ännu lite känning av att det kanske fortfarande kan vara lite snuva som man har kvar, konstigt vore det väl annars med tanke på de senaste dagarnas temperatursvängningar.

Men i stunden är det då inte mer besvärligt än att man känner sig skapligt nöjd och glad att man var klok som inte bara rusade iväg i panik i morse till vårdcentralen och kanske blev matad med piller och diverse kemikalier och vacciner i sprutform man kanske inte alls hade mått så bra av. Har väl med åren blivit lite fånig och fått lite piller och sprutskräck kanske. Borde väl egentligen lita på att sjukvården vet bäst i allt medicinskt kanske, och sluta att vara en så försiktig general så att säga.

Hur som helst, så kom ett alkoholsug nyss som en blixt från klar himmel. Men då gjorde jag som man har lärt sig genom att bland annat läsa här på detta eminenta forum, samt efter att ha kollat en massa videos och lyssnat på en hel del poddar på nätet. Jag stannade medvetet till och lugnade mig och tänkte en stund på det här med HALT och då kom jag på att man nog troligen befann sig i en återhämtningsfas efter förkylningen. Detta väl blandat med trötthet och kanske en aning hunger då jag väl är lite slarvig med matrutiner, och ännu har väl inte hjärnan lärt sig riktigt att koppla rätt.

Detta då man automatiskt plötsligt utan någon synbar anledning tänkte att: Nu skulle det suttit fint med lite vin eller några starköl. Detta fast jag ju har varit helt alkoholfri i över ett år. Man är då allt lite knepigt konstruerad tänkte jag och suckade för mig själv. Men sedan kom jag på att det är ju rätt normalt att få såna där känningar ibland. Man är ju inte ensam på den punkten på det här forumet. Det här med återfallsprevention och att det är viktigt att tänka på att bromsa sig och att inte bara svepas med av en känsla och helt ologiskt rusa iväg till bolaget, eller efter folköl i matbutiken.

Som tidigare storkonsument av alkohol i tid och otid så är då det här saker man verkligen måste arbeta på och ha levande i sin tankevärld. Speciellt nu när det går mot jultider med alla dess luriga drycker som i årtionden varit förknippade med julfester, nyår och sånt där liksom. Förra året som rätt så ny-nykter så visste jag då inte alls hur jag skulle kunna ta mig igenom dessa helger. Men nu har jag ju lite mer erfarenhet genom att det då gått en hel del tid och att man verkligen har arbetat med sitt nyktra tänkande. Men inte skulle jag då än klara av att vistas i nån miljö där alkoholen flödade fritt så att säga. För så säker på mig själv det känner jag mig då inte alls än liksom.

Nu när jag har skrivit lite tok så har alkoholdjävulen så att säga lämnat lokalen och det är jag då tacksam för. Nykter och alkoholfri det är man så länge man inte faller för frestelsen att handla onyttiga drycker och sedan får man även om det bjuds på starka drycker tänka på att aldrig ta det första glaset, burken eller slurken med alkohol. Det är något som jag ännu i tankens värld håller på att marinera känslan och tänkandet med. Men nu får det vara bra med skrivande på en stund då magkänslan säger att det är dags för lite påfyllning av bränsle i form av kanske en god färdigrätt eller kanske en liten minipizza påvärmd i mikron alltså.

Ha en fin kväll!

Molnet
tis, 2024-11-26 - 15:43

@Flarran Hoppas du blir frisk snart men kanske är dax att uppsöka vårdcentralen en sväng?Bra jobbat med HALT & distraktion när du fick alkoholsug.Det är konstigt vilka spratt kroppen kan ställa till med.Ha en fin kväll!

Flarran
tis, 2024-11-26 - 23:59

Nu är det natt och sovit har jag redan gjort på väl lite fel tid som vanligt. Somnade ju av ren utmattning till på eftermiddagen, men bryr mig inte. Sover väl när jag vill eller så känner för. Då jag inte har något arbete eller annat som ligger på och tvingar mig till att vara som alla andra och dansa efter klockan. Jag kan jag sova och även äta när det fungerar liksom. Har då inget alkoholsug i stunden vilket jag då är tacksam för.

Det var så himla jobbigt att alltid vara tvungen att jämt rusa iväg till bolaget och släpa på kassar med flaskor för att kunna få vila ut en stund i alkoholdimma. Har känt mig förkyld ett tag, fast nu säger mig något att det nog kanske även är något annat inblandat. Kan väl vara någon annan slags infektion i kroppen. Så borde väl logiskt sett om tillräcklig motivation och livslust fanns gå till vårdcentralen och kolla upp vad det kan vara.

Men tror att jag sätter min tillit till Herren och ber honom om ett litet underverk så att jag om skaparen så vill gör mig frisk. Hade jag haft familj och nära och kära som jag känt mig behöva kämpa på för. Så då hade jag säkert tagit mig i väg till sjukvården för länge sedan. Men känner ingen motivation till att stäva efter att bli så värst mycket äldre. Fast visst kan jag som frisk vandra vidare som nykter i några år till som jag har det just nu rent mänskligt sett.

Man kommer väl kanske som min rätt så unga kristna kusin gjorde till en punkt där man till sist om det kanske känns allmänt svårt. Till sist till en punkt där man överlämnar allt åt Herren. För vad ska man kämpa på för om man inte känner att man har något som det är riktigt värt att kämpa för. Men nu om jag i denna stund skulle dra min sista suck. Så sker det då som nykter och med ett klart sinne vilket då är en gåva att vara tacksam för. Skaparen har då alltid varit snäll vilket jag alltid har känt. Så det blir nog bäst det som sker. Tänker här som min gamla mormor att jag hade velat hinna med att städa upp lite här i huset så att ingen behöver städa efter mig.

Men att kanske tvingas fira jul och nyår på sjukhus som det kanske finns risk för att det blir om jag uppsöker sjukvården är inget som jag känner vara någon mening i då man väl inte känner någon motivation till nånting egentligen. Borde kanske inte ha skrivit något alls på detta eminenta forum. Det känns i skrivande stund lite konstigt att jag nu tänker som jag gör. Har ju själv ibland försökt knuffa iväg folk till sjukvårdens läkare och sedan tänker jag själv inte söka någon hjälp där.

Det handlar nu inte om hjälp med att sluta dricka alkohol för det har jag ju själv lärt mig att göra med hjälp av ett logiskt tänkande, envishet och tips från nätet och poddar och videos. Nu handlar det om att få en känsla av att det är värt att leva vidare rent allmänt. Men jag känner då ingen skam då jag har hållit min del i avtalet jag i tanken den förra hösten slöt med skaparen om att vara helt nykter till sista andetaget bara jag fick vara kroppsligt frisk. Det kommer jag att hålla oavsett hur jäkligt jag än mår. Men rädd för det naturliga slutet det är jag inte. För alla ska vi ju den vägen vandra som även mina gamla föräldrar gjorde för några år sedan.

Minns hur de kämpade och slet kroppsligt för att få leva dag för dag. Men de hade väl motivation av att kanske jag fanns till kan jag tro. Samtidigt så gav jag inte upp heller då jag inte ville skämma ut mina föräldrar. Det var väl de tio guds bud och det om att hedra mina föräldrar i kombination av att jag inte ville skämma ut dem och ge dem sorg i onödan som höll mig ifrån att bara ge upp för egen hand liksom. Något sådant som att avsluta tillvaron för egen hand det tänker jag inte göra nu heller. För det står i skriften att man inte ska döda, så därför lever jag vidare så länge Herren så vill.

Men att ringa till sjukvården det gör jag då inte, för sådan stark livslust det har jag då inte fast det väl visst finns sådant som jag uppskattar i tillvaron. Den mörkaste destruktiva depressionen har då lämnat mig sedan jag valde att bli helt nykter och alkoholfri vilket jag är och kommer att vara hur illa jag kroppsligen än mår. Känner att jag har gjort mitt då jag ätit min blodtrycksmedicin och skött om min kropp så gott jag kan. Men nu så lägger jag allt övrigt i Guds och Herrens starka hand.

Känner att det här nu har kommit till en punkt då det är dags att egentligen starta en ny tråd under rubriken - Det vidare livet, och kanske gör jag det framöver om det är min Gud och Jesus Kristus vilja att jag ska göra så. Förstår nu min kristna mor bra mycket bättre samt även varför min far varje kväll bad till Gud i Jesus namn så att säga. Men vill här inte bli religiös och fånig för sånt har jag själv trots min tro på skaparen ofta varit smått allergisk mot och bara fått obekväma känslor inför. Vilket inte är något jag vill ge någon stackars läsare på detta forum som kanske råkar snubbla in på min lite knepiga sida här på forumet. Men vill hur som helst tacka er alla som peppat mig till att vara nykter och alkoholfri vilket jag är och kommer att vara livet ut.

Ha det gott mina vänner!

B.Å
ons, 2024-11-27 - 07:02

@Flarran god morgon kompis .

Jag tycker du ska ta kontakt med vården och få hjälp med dina kroppsliga besvär. Jag förstår att du inte vill ”störa” på VC och att du brottas med mörka tankar men det är helt onödigt att plåga sig själv när det troligtvis hjälper med lite antibiotika och vila. Jag blev också väldigt sjuk av influensan som går nu så jag förstår din frustration. Du kan kontakta kry och prata med en läkare där så slipper du ta dig till VC.

Snart är det jul och visst kan man fira den på sitt eget lilla sätt, tända ett ljus och njuta av en bit skinka och kanske lite julmust. Ge inte upp nu Flarris, allt kommer bli bra och jag tror verkligen inte du kommer behöva ligga på sjukhus över jul. Men jag tycker absolut du ska kontakta en läkare så du får bli kry ❤️

Ta hand om dig nu, jag tänker på dig och hoppas du mår bättre snart 🥰

Andrahalvlek
ons, 2024-11-27 - 08:00

@Flarran Du är varmt välkommen till det ”Det vidare livet” 🥰 Här bollplankar vi allt möjligt som hör livet till. Att sluta dricka är steg ett. Sen kommer steg två, tre, fyra osv. Klara blir vi aldrig. I början kändes den tanken nästan förlamande, men efter ett tag trösterik. Det finns alltid nya sätt att utvecklas på 🤩 När vi slutat dricka måste vi ta itu med orsakerna till att vi drack - och det är en häftig resa! Vi är många som gjort stora förändringar i våra liv.

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-11-27 - 08:26

Kämpar vidare fast det var rejält mörkt inom mig igår. Tänkte ett bra tag igår och i början av denna onsdag faktiskt på att ta och skita i att fortsätta att försöka att vara nykter och började allvarligt fundera på alkohol igen fast jag vet att det inte är något att hålla på med.

Har inget större förtroende och tillit till sjukvården längre sen jag i princip blev utkastad från öppen-psykiatrin och fick någon slags nybakad så kallad allmän fast läkarkontakt på en vårdcentral. Nån märklig figur som jag väl inte direkt kan påstå var den rätta läkaren för mig. Borde väl som du @B.Å skrev, ta och kontakta nån annan läkare.

Men har inte så mycket ork att hålla på liksom. Men kanske är det som du säger bara nån antibiotika och vila som behövs efter den jobbiga förkylning eller influensa som jag har haft ett tag. Men jag blir ibland så där fånigt panikartat nojig och då har jag ju tidigare innan jag började skriva lite här på forumet alltid löst sådan oro med flytande ”hälsokost” från bolaget.

Det var bra att du skrev idag kompis, för har väl känt mig lite splittrad i tanken. Men har då ätit min frukost i form av te och rostad bröd med smör på. Då blev jag lite lugnare i alla fall. Ska nu dra upp persiennerna här i köket och sen ta och vila mig en stund och förhoppningsvis få sova lite extra vilket då behövs.

Förresten, @Andrahalvlek, det var kul att du också tittade in en sväng kompis. Hade väl hoppats att man vid det här laget skulle ha varit redo för att skriva under rubriken - Det vidare livet, men tror att det faktiskt är lite för tidigt än. Men kör då alkoholfritt vidare även denna dag.

Ha det gott mina vänner!

Amanda L
ons, 2024-11-27 - 11:22

@Flarran Fint att du kämpar vidare Flarran.
Hoppas du klarar denna svacka och hittar något att fylla livet med (ja, inte alkohol då…🥹)
Kram och hoppas du mår bättre snarast!❤️🙏🏻🙏🏻

Flarran
ons, 2024-11-27 - 11:42

Sicken svårmodig jäkel man är sade mig en känsla när jag läste runt på lite mer positiva sidor här på forumet och började att tänka negativt om mig själv som vanligt. Tänkte på vilket värdelöst liv man har haft om man jämför med andra som verkar ha haft det så mycket roligare. Har själv aldrig sett så värst mycket av världens solsken och upplevt sånt som ska vara så himla kul och sånt där.

Men vet ju att det samtidigt bara är ett feltänk och hjärnspöken. För vad som är kul och sedan meningsfullt är ju rätt relativt. Den enes fest är ju den andres pest. Men som grubblande dystymiker så blir det som oftast inte så himla kul alltså. Mest bara nån kort glimt av det som kanske är lyckan. Fasen sicket intetsägande liv man har haft alltså säger mig nu deppighetskänslan och sen tröstar man sig med att inget är för evigt.

När man mest bara har suttit på samma ställe och inte gjort ett vettigt dugg på år och dar och känner det som att man bara mest sitter och väntar på bättre tider. Då tänker man... Men så, när kommer då dessa bättre tider... Sen vad är egentligen bättre tider... Finns det sådana, eller har de redan varit utan att man ens märkte det... Började nyss som så ofta att sakta sjunka i humöret och hade det inte varit för att Rock n Roll med en en gammal upptempolåt gått på repeat i hörlurarna i en timme för att skingra deppiga tankar som bara som oftast mal på och går runt i skallen som de gör hos denne trötte dystemiker. Så hade det bara varit taxiresa ned på stan och in till bolaget som hade gällt.

Men nu är man då tack och lov allt för trött och dessutom för snål för att att mata bolaget med en massa stålar för alkohol. Sen vet man ju hur det blir. Ja, pengar sen... Dessa kan man väl logiskt sett använda till bättre grejer. När man man ändå har kvar lite intresse för världens leksaker i form av teknik och prylar inom ljud och bild. Kanske ett besök i nån lämplig butik... Borde ju inte bara sitta still i ett kök hela dan och skriva en massa tok.

Nog borde man åtminstone klara av att gå ett varv runt huset och få lite frisk luft och lite omsättning av blodet i ådrorna så att man väl inte får en blodpropp eller nåt sånt där. Det är så mycket man skulle göra om man bara hade ork. Men nu finns det ingen motivation eller lust till att göra nåt alls. Var nyss in på nån webbsida och läste om motivationshöjande åtgärder, men blev mest bara trött och tänkte att den skribenten har då inte haft samma slags förutsättningar som en själv. Bara en massa gnäll och gny presterar man nu, vilket är ljusår från Rock n Roll.

Borde väl lägga ned tankeverksamheten och inte förpesta detta forum med negativ energi i form av onödigt skriveri. Man har inte roligare än man gör sig sade min gamla mormor. Mycket klarsynsynt. Men det krävs energi också för att orka ha roligt, och sedan ska man ju helst kunna bestämma sig för åt vilket jäkla håll man ska gå också. Vilket inte heller har varit, eller är det lättaste som väl även detta hör till det trista psykologiska arvet man har begåvats med.

Men att sitta fint och still på samma plats. Den konsten är man då kunnig i numera. Klockan där på väggen slipper man då höra ticka i öronen när musiken går runt. Den säger förresten att det inte är så värst många timmar kvar tills det är det helt mörkt ute igen. Nej, nu får det väl vara nog alltså. Måste göra nåt annat, men orkar ingenting... Dessa ostkrokar och julmust är i alla fall gott. Kanske dags att åka en sväng till nån matbutik och handla lite godsaker... Förresten @Amanda L, det var trevligt att du tittade in här kompis.

Ha det fint!

Andrahalvlek
ons, 2024-11-27 - 13:05

@Flarran Det är bara du som kan förändra ditt tänk - och förändra ditt liv och tillföra mer roligheter. Stekta sparvar landar inte i knät på oss när vi blir nyktra - vi måste göra jobbet!

Din envishet är din styrka och din förbannelse, när envisheten tvingar dig att stanna kvar i ditt negativa tänk. När du skriver dissar du alla ”tråkiga” vanor gällande tex sömn och aktivitet, samtidigt som du faktiskt visar åtminstone spår av positivt tänk varje gång du faktiskt har tagit dig ut på en cykelrunda tex. Läs tillbaka i din tråd och se mönstret!

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-11-27 - 15:31

Hejsan! @Andrahalvlek, Tack för att du tittade in en sväng här och skrev några ord denna rätt jobbiga och trista onsdag. Hade verkligen viljan att försöka att rycka upp mig och ta mig i kragen och vara duktig idag. Men har mått så himla dåligt att jag inte ens orkat ringa till nån vårdcentral fast mitt blodtryck är ovanligt högt för att vara jag alltså. Men det är ju så himla många saker, både högt och lågt som jag har att brottas med så det är väl ett mindre mirakel att man sitter här och kan stå emot alkoholsuget mitt i alltihop. Med tanke på det usla grundmåendet psykiatriskt som ingen läkare i världen kunde göra något åt. Så har du då rätt i att det inte liksom trillar ned några sparvar i knäet för att man som jag i mitt fall kämpar på dag för dag som alkoholfri. Men har då försökt och varit envis så att det väl räcker och blir över. Det kan då ingen ta i från en. Har väl kanske varit lite väl barnslig och trott att det skulle vända så småningom och bli bättre som nykter. Men så funkar det tydligen inte. Men nu får det vara slut på det dystra skrivandet. Så tackar för mig tills vidare och ser hur pass bra man mår i morgon. Hur som helst så är jag då nykter och alkoholfri även i denna besvärliga stund vad det nu ska tjäna till kan man då verkligen undra.

Ha det så gott mina vänner!

Ros
tors, 2024-11-28 - 00:22

@Flarran Vill skicka dig en STOR varm KRAM. Du kämpar så hårt med ditt dåliga mående. Så starkt av dig att skriva och dela med dig. Vi fortsätter tillsammans utan A. Ta hand om dig.

Flarran
tors, 2024-11-28 - 09:28

Skam talar många om när det gäller det här med alkohol och överkonsumtion av starka drycker. Men inte ska man väl behöva skämmas för att man som jag har en psykisk sjukdom och psykiska funktionsnedsättningar som gör att man inte kan fungera som vanligt folk och vara lika duktig som alla andra verkar vara och därmed inte fungerar på samma sätt som de som väl är fullt friska gör.

Men nu när jag på inrådan av en skribent här på forumet har gått tillbaka och läst i min tråd så känner jag för första gången på alla år faktiskt skam. Det handlar inte om skam för att jag på grund av mitt psykiska dåligt mående har druckit på ett ohälsosamt sätt för att försöka att överleva. Något som var vardag utan tvekan fram tills en två veckor innan jag beslutade mig för att själv börja arbeta med mig själv psykologiskt och skriva av mig om mina inre jobbiga tankar, känslor och minnen.

Den skam jag känner nu är att jag inte kan vara så duktig och fungera som alla andra tycks göra och kunna vara levnadsglad och tacksam för att jag inte har det sämre än vad jag har det. Jag skäms för att jag är trött på livet och inte ser någon mening med någonting. Jag skäms för att jag inte orkar att fysiskt sköta om mig med träning som att dagligen ta raska promenader för att hålla kroppen i trim.

Jag skäms för att jag inte klarar av att följa rutiner när det gäller det här med att kunna vara duktig och sköta om mig som vanligt normalt folk och inte orkar laga bra och näringsriktig mat och äta på fastlagda tider. Jag skäms för att jag inte kan klara av att sova enligt fastlagt vettigt mönster som jag önskar att jag kunde. Jag skäms för att jag nu är förtidspensionär med högt blodtryck som gör att det ständigt susar i huvudet fast jag bara är 57 år. Jag skäms för att jag inte har varit tyst om hur jag mår och fungerar. Jag skäms för att jag inte kan vara positiv i tanken trots att jag väl utåt sett har det bra.

Det är mycket som jag skäms för och dit hör även att jag nu skäms för att jag har skrivit så mycket negativt om hur jag som trött dystymiker med flera psykiatriska behandlingsresistenta problem har. Jag skäms för att jag väl inte direkt är ett föredöme och någon hoppingivande människa för de som har det svårt och vill försöka att minska ned lite på drickande av alkohol eller kanske rent utav helt vill sluta med att dricka sådant skadligt nervgift. Jag skäms för att jag är den jag är och inte som den som jag väl borde vara. Tacksamhet för att jag nu kan känna skam har jag då utan tvekan.

Nu är det så mycket lättare att kämpa på och kunna leva lycklig den sista tiden som jag har kvar här i livet skulle jag vilja kunna skriva. Men det kan jag inte ärligt säga eller skriva, och det skäms jag så klart för. Men det finns en sak som jag inte alls skäms för och det är att jag trots allt genom min egen envishet och hårda arbete med mig själv ändå är helt nykter och alkoholfri även i denna stund och inte har några planer på att skaffa någon alkohol idag heller fast jag väl egentligen bara lever utan att känna någon glädje eller mening med det hela. Nu kommer väl lite hurtfriska råd kanske...

Det här eminenta forumet med kloka och omtänksamma skribenter kan ibland verkligen vara hjälpsamt till att väcka en trött dystymiker som mig till insikt om vad verklig skam är för något. Tacksamhet ska man känna, och nu får jag väl känna sådan för att jag har lärt mig hur det är att känna skam för att man inte är precis som man väl borde vara.

Nu har jag dragit upp persiennerna och tittat ut på gården och sett att jag väl egentligen borde ta små glädjeskutt här i köket och bara gå ut och vandra i guds fria natur. Men det är jag för psykiskt och fysiskt utmattad för att göra och det skäms jag för. Så nu ber jag hela världen och även Herren om ursäkt för att jag är så usel och värdelös och inte kan göra sånt som väl de flesta andra kanske kan göra.

Minns att min far när det gällde min helnyktra men ändå psykiskt sjuka och deprimerade mor ofta brukade trösta henne med orden om att det inte var någon skam i att vara sjuk. Det tyckte jag i alla år hon levde av min helnyktre far var ett kärleksbudskap att ta fasta på. Men han hade kanske fel, man ska kanske skämmas för att man inte kan göra saker som det psykiska eller fysiska måendet förhindrar en att göra. Det kanske bara är som många friska människor väl säger och tror, att det bara är att rycka upp sig även om man som jag oftast knappt orkar att stå ut med att leva på grund av psykisk ohälsa och väl kanske bara har ett lite feltänk man bara liksom på något magiskt sätt kanske snarast på något idag okänt ska sätta sig över. Så visst känner jag nu skam över hur värdelös jag är, vilket är en ny upplevelse för mig och kanske något att vara tacksam för.

Kämpa på mina vänner!

Ros
tors, 2024-11-28 - 10:32

@Flarran Så bra att du beskriver vad du känner. Jag förstår att vi är många som vill dig väl men att det kan bli så fel. Jag har läst allt du skrivit idag. För mig var det en hjälp att förstå en nära anhörigs situation. Nu förstår jag varför jag inte kan/ lyckas eller ska uppmuntra för mycket. Min anhörig orkar inte med det. Det blir nog mera stress av det. Jag får finnas där när hen vill det.
Jag själv tycker om att skriva om mina tankar här på forumet när jag har tid. Det är som terapi för mig själv.
Tack för att du delar med dig KRAM.

Ny dag
tors, 2024-11-28 - 11:00

@Flarran Du är starkare än vad du tror och jag tycker du är fantastisk 🤩! Att leva med psykisk ohälsa som också jag gör till viss grad är inte lätt. Vet inte vad jag vill säga mer än att fortsätt skriv, jag tycker också det är terapi att skriva här. Och du, fortsätt fota och ta cykelturer när andan faller på och känn ingen skam när andan inte gör det. Kram 🥰

Carisie
tors, 2024-11-28 - 11:35

@Flarran KRAM! ❤️
Du behöver verkligen inte känna skam för vem du är! Eller dina diagnoser! Lika lite som du behöver känna skam lika lite behöver du känna tacksamhet. Du är du och fortsätt att vara den du är. Du skrev ett väldigt känslosamt inlägg och jag blev uppriktigt glad att du känner stolthet över att du är nykter idag. Jag vill också innerligt be om ursäkt om jag varit för hurtig i mina inlägg. Jag hoppas att du vet med dig att jag bryr mig om dig.

Du är varken usel eller värdelös. Jag uppfattar att du jobbat med dig själv väldigt mycket och det gör inte folk som är usla & värdelösa. Heja dig! ❤️

Andrahalvlek
tors, 2024-11-28 - 12:57

@Flarran Skam ska du absolut inte känna ❤️ Alla jobbar utifrån sina förutsättningar. Jag vill bara att du ska se sambandet mellan utevistelse och bättre mående. För det finns många sådana exempel i din tråd. Din envishet är verkligen en enorm styrka, men när det gäller utevistelse ska du inte tänka så mycket - gå bara ut. Känn inte efter. Du behöver inte ens gilla det, låt fötterna gå mekaniskt. Det funkar, jag lovar ❤️

Kram 🐘

Kristoffer
tors, 2024-11-28 - 13:26

@Flarran det är så otroligt fint att få läsa dina inlägg om hur livet är och hur du kämpar. Vi som pratar mycket med människor som mår dåligt vet hur dubbelt det kan vara att få upprepade råd om att göra vissa saker, saker man förstår skulle vara bra för en men ändå inte förmår att göra. Oavsett hur goda intentionerna är kan det slå fel och snarare minska motivationen och öka skammen. Du ska veta att du är långt ifrån ensam om att inte förmå att göra det du vet skulle kunna vara bra för dig! Det är okej att du inte alltid orkar det, du gör så gott du kan.

Jag hoppas att skammen lättar snart, och vill att du ska veta att här får du vara precis som du är. Jag hoppas att du också vet att det faktum att du skriver så öppet och ärligt är väldigt hjälpsamt för många andra. Om du själv vill det är vi väldigt glada om du fortsätter skriva här.

LAO
tors, 2024-11-28 - 14:32

@Flarran ingen skam! Jag känner tacksamhet för att du förklarar så jag kan förstå hur en älskad familjemedlem mår. Hen är klok, envis, eftertänksam, älskad och har humor…. Men kommer inte ur sängen.

Att må som du och hålla sig från alkohol måste ju vara värt ett OS guld, minst!

Flarran
tors, 2024-11-28 - 18:20

Det kändes bra att se att så pass många kompisar faktiskt idag hade tittat in på min väl lite knepiga sida här på forumet och faktiskt verkar förstå hur problematiskt det kan vara att vilja vara duktig och göra sådant man vet att man väl borde göra. Men som man ändå inte alls kanske orkar och ens på nåt sätt vissa motiga dagar kan förmå sig till att göra fast man ju vet att det är bra.

Då blir det lätt till slut att man kanske bara plötsligt ger upp och inte ens fortsätter att göra ens det lilla som man faktiskt redan klarar av att göra dagligen. Det som gör att jag väl trots allt inte helt har givit upp och bara struntat i allting. Det är väl att jag har min andliga tro och känsla att det finns en högre kraft som är med mig hela tiden, även om jag inte alltid kanske känner det fullt ut.

Nog vet jag att det är viktigt att röra på kroppen och att sitta rätt och rakt i ryggen och inte sjunka ihop som en säck. Vet även att enkla kroppsrörelser ger lite omsättning på blodcirkulationen. Samt att det då syresätter både musklerna och hjärnceller och att sådant även frigör endorfiner och kickar på dopaminet och allmänt sett ökar på välbefinnandet som sen gör att man orkar lite till, och sedan lite mer om man bara fortsätter steg för steg med enkla rörelser då och då. Ja, och så gott man kan, då gärna fortsätter dagligen med en enkel liten träning som man känner att man faktisk klarar av.

Det räcker till en början att man bara reser sig upp några extra gånger från den stol som man kanske sitter på. Som i mitt fall då här här vid datorn här i köket. Det tänkte jag på när det som av en märklig slump plötsligt dök upp en pop-upp-ruta till höger på datorskärmen som gav lite tips på enkel vardagsgymnastik. Som handlade om att göra några enkla benövningar vid skrivbordet för att förbättra blodcirkulationen.

Benövningarna handlade om att först stå upp och lyfta sig på tårna och hålla den positionen i någon sekund och sedan upprepa detta några sekunder. Sedan från sittandes med rak rygg lyfta ett ben i taget och hålla det parallellt med golvet i några sekunder samt sedan sänka det och upprepa den rörelsen någon gång per ben. Sedan skulle man göra fotcirklar i luften både med och moturs några gånger ett antal sekunder per fot, vilket jag faktiskt gjorde.

Detta då jag tog meddelandet på datorn som en hälsning från skaparen om att jag inte bara kan sitta still och sjunka ihop liksom. Då kroppen fast jag är trött måste få åtminstone lite rörelse fast jag inte har motivation till att egentligen göra någonting alls. Innan jag gjorde den enkla träningen här i köket så skämdes jag lite för att jag inte hade orkat gå ut och promenera iväg efter salladsburkar som jag egentligen hade önskat att jag hade haft kraft till att göra.

Men nu i stunden känner jag mig faktiskt inte så himla värdelös längre. Har nu även druckit ett glas med vanligt vatten och tycker att jag faktiskt har varit rätt duktig som inte bara givit upp den nyktra kampen och bara som tidigare år kanske bara tagit en taxi och åkt iväg efter diverse onyttig alkohol. Så kämpar väl trots allt vidare lite till som alkoholfri med små steg i taget så som tidigare, och kanske så vänder det motiga förhoppningsvis och det blir lite ljusare med tiden tänks det liksom.

Nyss så sade mig en känsla att jag borde ta mig en röd grapefrukt för att väl få nån C-vitamin extra kanske. Så den känslan följde jag och det var inte alls dumt. Funderar nu på att göra ett litet kraftprov och ta och koka på en kanna med kaffe faktiskt. Har ju pepparkakor i mitt skafferi så man kan ju då ha sig en liten kaffefest i miniatyr här i sitt kök tänker jag alltså.

Ha en fin kväll mina vänner!