Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Läste igenom hela min tråd med mycket starka känslor som följd. Fy f-n vilket gift alkoholen är och vilket elände det var/är att vara beroende. Tack och lov så finns det ett alternativ.

Kopierar ännu en gång min Skönt att slippa-lista, som jag upptäckte är drygt sju år! 😱

"Skönt att slippa!

Vinäger
lör, 2017-12-02 - 08:40

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"

Kram på er! 🩷

Godmorgon @Vinäger! Läste igenom dina sista inlägg sedan i november! Det är så bra att du skriver hur det kan se ut när man tappar kontrollen, får tillbaka den och tror att den finns lite. Jag tror man behöver läsa både hur bra man kan må när man slutat dricka och om hur våra progressiva alkohol sjukdomar ser ut. Mitt beroende påminner om ditt väldigt mycket.

Jag hade kontroll i perioder och tappade den i andra. Jag har tittat på mitt missbruk i perioder och sett hur illa det var men i andra perioder mörkar jag för mig själv.

Jag drack verkligen varje dag mycket mer på ett år än jag inte drack varje dag och jag var stolt hela tiden när jag slapp sjukskriva mig. Jag kunde behöva ställa klockan tidigt för att hinna sitta med kalla påsar på de svullna ögonlocken. Duscha ordentligt så all lukt försvann, trodde jag. Sminka och fixa håret! Så mycket tid jag fick lägga på att jag skulle se fräsch ut!
Alltså det gör ont att tänka på hur intensivt livet handlade om att dricka och dölja att jag drack! Varje gång jag bara drack 4 glas vin på veckodagarna var jag så stolt för jag inte mådde dåligt dagen efter! Mindre stolt de dagarna det blev 6glas! När jag gick över 6glas blev det sjukskrivning! Det hände säkert ca var 6:te vecka och då stannade jag hemma från jobbet en hel vecka och drack utan att behöva begränsa mig själv. Det var så skönt att inte behöva kontrollera det, bara dricka hur jag kände, det blev en kontroll i det också, precis som du skrev, att jag viste att jag fick dricka så jag behövde inte dricka så fort och låta det bli okontrollerat! Det var bara de sista glasen som jag svepte för att få däcka fort! Förberedde med att släcka och allt och drack tills jag såg dubbelt och inte klarade annat än att gå rätt in i sängen och däcka!
När jag var ensam hemma köpte jag hem ännu mer!
Tack för att du skrev i min tråd så jag blev nyfiken på att läsa hos dig och fick minnas igen hur illa det var. Jag har inte tänkt mycket på det det senaste, lite mer glömt och tänkt att jag inte var så illa däran! Detta tolkar jag som att alkoholdjävulen ligger och smider planer, att man alltid måste vara på sin vakt och aldrig glömma! Om en vecka checkar jag av 2,5år av nykterhet🙏❤️Kram

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg här. Igenkönningen är sååå stor vad gäller vissa tankar och handlingar.

Tror också att det är bra att titta tillbaka ibland och påminna sig. Uppdatera anledningarna till att vi INTE vill dricka, oavsett vad som händer.

Grattis till (snart) 2,5 år. 🩷

@Varafrisk 🩷

Livet rullar vidare här. Passerade nyss två år och tre månader utan att tänka på det förrän jag hörde datumet.

Njuter av livet lite extra just nu. Har fått ett delvis nytt (nygammalt) uppdrag på mitt jobb och det känns så rätt. Min ork hemma är därmed bättre. Har blivit varse om hur mycket jobb och fritid påverkar varandra. Att hitta balansen är viktigt.

Livet leker och jag hänger på. 😊

De problem som dyker upp känns inte lika jobbiga som tidigare. Fortsätter att vara i den här känslan så länge den varar. Har för mig att jag här på forumet hade ett uttryck som gick ungefär "Life is rätt så good ändå". Det speglar mina känslor just nu.

Ha en fortsatt trevlig helg! 🩷

@Himmelellerhelvette Tack för respons. 🩷

Har haft en fin vecka med bland annat mys med sportlovslediga barnbarn. Utflykter och utmaningar. 🩷

Tacksamheten över att jag är nykter sköljer över mig ibland. Jag stannar upp och bara njuter. Tänk att mitt liv kunde bli så mycket bättre - jag som tyckte att jag hade det ganska bra. Då hade jag ingen aning om skillnaden.

Äntligen vårkänslor på riktigt i dag. ☀️ och tvåsiffrigt, plugrader alltså. 😅 Det var knappt att jag trodde det var sant. Den efterlängtade sommaren närmar sig med små steg. 😎

Kram till den som vill ha. 🩷

Tänker mycket framåt just nu. Försöker planera hur framtiden ska se ut - även om det naturligtvis finns massor jag inte kan förutse. Men till viss del gäller det att se om sitt hus.

Pension, något jag sett fram emot, speciellt med tanke på att min man är flera år äldre. Min tanke var att gå tidigare, men så höjs pensionsåldern. Inte bara ett år, vilket jag tänker hade varit förståeligt, utan två år, nästan efter varandra. Känns som ett slag i magen.

Visst, jag har möjlighet att gå tidigare, men det är en balansgång vad gäller ekonomin. Självklart vill jag ha en högre pension. Har också en del värk, min kropp är lite sliten, vilket också bör tas med i planeringskalkylen.

Har flera i min bekantskapskrets som gått bort i (för) tidig ålder, vilket har påverkat mig mycket. Deras ord/råd under sjukperioden (förutom den som omkom i en bilolycka, förstås) har varit samstämmiga: Vänta inte. Vad du än vill göra, gör det nu.

Som sagt, balansgången. Hur mycket är jag villig att avstå för att sluta tidigare? Får min man fortsätta att vara frisk finns det ju två inkomster, men om inte... Om jag själv blir sjuk och inte kan göra så mycket, kommer jag förstås att ångra att jag inte valde pensionärslivet tidigare medan orken fanns.

Är inte pessimist, snarare tvärtom, men känner att här gäller det att vara realist. Så många tankar och funderingar. Är självklart glad över att jag överhuvudtaget har en möjlighet att välja, men just nu känns det mest jobbigt.

Förlåt ett lite deppigt inlägg, men ibland vet jag varken ut eller in.

Kram till alla kämpar, även om kampen inte alltid primärt handlar
om alkoholen. 🩷

Jag är exakt där du är. De tankarna, scenarierna, maler runt i mitt huvud varje dag. Resonerar fram och tillbaka. Hur mycket pengar behöver jag/vi - kontra hur mycket pengar ”kan det bli”. Har också de som säger att det är bäst att gå så tidigt som möjligt, men å andra sidan har jag iaf just nu ett helt ok jobbliv om än lite mycket i perioder. Men en bra lön och det betyder förstås något också.
Inte alls lätt. Min man driver egna projekt= jobbar på, men är också några år äldre (kan man inte riktigt tro förutom att han numera somnar i soffan efter 1 glas vin…)
Så, ja. Jag har inga svar men ville bara säga att jag känner igen exakt det du beskriver. (Och sen- ska man downsizea, flytta till mindre och få pengar till att dryga ut den lite mindre pensionen, eller ska man vara smart och bo kvar i ett boende som väl på sikt är nån sorts sparande…) Kram!

Hej @Vinäger o @Se Klart!
Jag lever ensam, med höga fasta kostnader, efter att ha valt att lämna ett dåligt förhållande på äldre dar.
Har trots detta beslutat mig för att sluta jobba nu.
Min pension är låg efter arbete som frilansare i en tuff bransch, samt många år där jag valt/tvingats att jobba mindre för att stötta mitt barn med svår psykisk ohälsa och därefter min gamla mamma. Jag kommer att få vända på varje krona och dryga ut med sparpengar. Men för mig är det värt det.
Avgörandet kom när jag funderade kring hur jag hade gjort om jag visste att livet var slut om tre år; hade jag velat fortsätta jobba; och mitt svar var nej.
Nu ser jag det som ett spännande projekt att försöka klara ekonomin och leva sparsamt, ska börja skriva klassisk kassabok ☺️ Dessutom innebär mindre konsumtion att jag är snällare mot allas vårt jordklot.
Men jag har även en icke-hanterad utmattning i botten, något som alltför ofta driver mig till återfall för att orka prestera. Så en del i mitt beslut är också för att värna nykterheten, och där har ju ni kommit mycket längre.
Lycka till med era egna tankar, kram!

@Se klart @Blenda
Tack för er input. Så värdefullt att få ta del av andras tankar.

Så modigt och klokt av dig, Blenda. (Kul att höra från dig också. 🩷) Jag har en kompis som gjort som du, dock uteslutande på grund av värk. Lite sorgligt då hon trivdes på sitt jobb.

Jag fortsätter att fundera. Trivs på mitt jobb, även om jag känner mig lite sliten emellanåt. Har inga lån, så otroligt låg boendekostnad. Är sparsamma för det mesta, men tycker om att kunna göra det vi vill. Det var ju den där balansgången...

Som sagt, möjligheten finns, men är jag beredd att avstå lön och därmed högre pension i några år till?

Kram och lycka till, ni med. 🩷