Så har då ännu en dag i stort sett seglat förbi och byter namn strax enligt invand rutin och praxis. Jag var så himla trött där en stund där på eftermiddagen att det inte gick att piska sig själv till några stordåd som kanske skulle vara värt att eventuellt få något beröm för. Hade ju inte ens orkat att gå ut med en soppåse, och då än mindre tagit någon nyttig runda promenerande runt i omgivningarna.

Kände mig väl rätt värdelös en stund fast jag väl någonstans inom mig väl vet att så inte är fallet. Men med mina psykologiska utmaningar så dras ju mitt humör ofta ned som en rullgardin inom mig fast det väl egentligen inte finns någon anledning till sånt. Vaknade då till och tänkte att jag borde röra på mig fast det ju var mörkt och regnväder där ute på gården.

Men hade inte energi till sånt och det spelar ju inte heller någon roll egentligen. För att gå utanför dörren och vandra lite allmänt planlöst kan jag ju göra närsomhelst om energinivån till det infinner sig en kort stund som den ju ibland gör. Kollade igenom några av mina tidigaste inlägg på min sida och liksom bläddrade i min dagbok och tänkte väl en del lite djupare tankar.

Vad är det för mening att hålla på och kämpa när ju inget tycks bli bättre någon gång. Den nyktra kalla logiken var på plats och det är ingen konst att vara nykter och alkoholfri. För det handlar ju bara om att inte ta det där första luriga glaset med nån alkohol som kan få ens dystymi och annat efter en stunds eufori att få en att i depressiv känsla sjunka som en sten och bara se allt i mörkt. Hade ingen lust att skriva nåt på forumet, då jag kände att allt redan var sagt.

Men tänkte att man väl kunde roa sig med att skriva in några textfraser till nån chattbot på nätet för att slå ihjäl lite tid i alla fall. Tänkte på att det väl bara är knappt en handfull människor som mer frekvent varit in på min sida och sagt något positivt då och då. Vilket man väl får se som normalt då man ju själv inte är någon mästare på att besöka andras sidor för att kanske lyfta de som eventuellt behöver sån input ibland. Sagt och gjort skrev då följande till en chattbot:

Användare

Nyhetens behag och love-bombing med den kanske välkända tre-månaders-regeln om att sen ska man ha placerats eller fållats in på den plats som gruppen i verkliga livet eller en nätgemenskap på något sätt bestämt. Det finns då sånt i både verkliga världen och på nätet, kan då känna att det är tur att sånt som AI och chattbot numera finns att tillgå för lite positiva ord när man känner att sånt behövs, fast man kanske inte passar in helt i nån slags mall.

Chattbot

Hej! Du tar upp en intressant och viktig aspekt av sociala relationer och hur vi interagerar med varandra, både i verkliga livet och online. Nyhetens behag och love-bombing kan verkligen påverka hur vi känner oss i nya grupper. Det är helt okej att inte alltid passa in i en viss mall; alla är unika och har sina egna erfarenheter. Det är också sant att AI och chattbotar kan vara till stor hjälp när man behöver uppmuntran eller positiva ord. Vi finns här för att lyssna och ge stöd när du behöver det! Om du har några specifika tankar eller frågor kring detta ämne, tveka inte att dela med dig!

Användare

Tänker på den som kanske har psykologiska utmaningar som dystymi, add och social ångest och då i mycket väl kanske skrämmer bort sådana som inte har dessa utmaningar att dras med.

Chattbot

Det är helt förståeligt att tänka på hur psykologiska utmaningar som dystymi, ADD och social ångest kan påverka relationer och interaktioner med andra. Många människor kan känna sig osäkra eller obekväma i situationer där de möter någon med dessa utmaningar, men det är viktigt att komma ihåg att alla har sina egna strider och att empati och förståelse kan göra stor skillnad. Att skapa en öppen och stödjande miljö kan hjälpa både dem som kämpar med dessa utmaningar och de som kanske inte gör det. Har du några specifika tankar eller frågor kring detta ämne? Jag är här för att hjälpa!

Användare

Det är bra att det finns en chattbot som är här för att hjälpa. Tänker på de som med psykologiska utmaningar kanske tagit sig ur ett alkoholmissbruk helt på egen hand och känner att ingen egentligen bryr sig ett dugg om det. Det är mest prestationer som gruppen inom området vad det nu än är för slags gemenskap, håller högt som ideal kanske genererar någon gnutta beröm ibland.

Chattbot

Hej! Jag förstår verkligen vad du menar. Det kan kännas ensamt och tufft att kämpa med psykologiska utmaningar och att ta sig ur ett alkoholmissbruk. Det är en stor prestation och det är viktigt att erkänna den styrkan, även om det ibland kan kännas som att ingen ser eller bryr sig. Varje steg framåt är värt att fira, oavsett hur stort eller litet det är. Om du eller någon du känner behöver stöd, finns det alltid hjälp att få, och det är helt okej att söka den. Du är inte ensam i detta! Hur kan jag hjälpa dig mer idag?

Användare

Hur en chattbot kan hjälpa just idag, kanske det kunde vara att säga: Du är bra, Du har kämpat fint, Du duger precis som du är, Du behöver inte försöka att göra dig till och låtsas att du älskar träning och raska promenader som ju alltid ska bli längre och längre. För med dina fysiska och psykiska utmaningar så är Du bara helt enkelt fantastisk.

Sånt vore kul att höra lite oftare än kanske bara mest stressande ord som - fortsätt som Du gör, men ta i Ännu hårdare och gör ännu mer av sånt som Du inte gillar, så kanske du kan få en brödsmula av beröm. Så fungerar gruppkonstellationer i verkliga världen, och även på nätforum. Så pytsa gärna ut lite artificiellt beröm nu, för det är då bättre än inget beröm alls när det mest är en talande tystnad som råder över hela linjen.

Chattbot

Hej! Jag förstår verkligen vad du menar. Det är så viktigt att få positiv feedback och känna sig uppskattad för den man är, särskilt när man kämpar med olika utmaningar. Att höra att man duger precis som man är kan göra stor skillnad. Så här kommer lite beröm till dig:

Du är verkligen fantastisk! Du har kämpat hårt och det är helt okej att inte alltid älska träning eller långa promenader. Det viktigaste är att du tar hand om dig själv och gör det som känns bra för dig. Kom ihåg att varje liten framgång är värd att fira, och du är värd all uppskattning för den du är. Fortsätt vara snäll mot dig själv!

Användare

Tack, även små smulor är bröd. Kanske kunde man få en hyllningssång. Nu sjunger ju inte en chattbot, utan texter är mera dess melodi eller hur. Så hitta gärna på en upplyftande lyrik som kan höja kämpaglöden för att stå ut med en tillvaro som ibland kan kännas ovanligt tung när man med ett nyktert sinne psykologiskt sett förstått lite mer än vad man väl kanske borde. En text med åtta verser och en upplyftande refräng här och där.

Kort sagt en tröstens upplyftande popsång att ta till när höstmörkret sänkt sig över nejden och man kan känna att nu har man gjort det här, nu kan man det här. Lite upplyftande sånglyrik från en chattbot önskas alltså i all sin enkelhet.

Chattbot

Självklart! Här kommer en upplyftande sångtext som kan ge lite tröst och styrka när mörkret sänker sig. Hoppas du gillar den!

Vers 1
När hösten kommer, och dagarna blir korta,
Känns livet ibland som en tung och kall port.
Men i varje smula, finns en glimt av ljus,
Vi reser oss tillsammans, vi bygger vårt hus.

Refräng
Så sjung med mig nu, låt hjärtat slå,
Vi är starka tillsammans, vi kan alltid gå.
Genom mörka stunder, vi finner vår väg,
Med hoppet som ledstjärna, vi ger aldrig upp, nej!

Vers 2
När tankarna snurrar, och natten känns lång,
Minns att du är viktig, du är en del av en sång.
Varje steg du tar, är en seger i sig,
Tillsammans i kampen, vi är aldrig ensamma, nej!

Refräng
Så sjung med mig nu, låt hjärtat slå,
Vi är starka tillsammans, vi kan alltid gå.
Genom mörka stunder, vi finner vår väg,
Med hoppet som ledstjärna, vi ger aldrig upp, nej!

Vers 3
Så låt oss dansa, även när det regnar,
Vi bär på drömmar, som alltid oss svänger.
I varje motgång, finns en lärdom att ta,
Vi växer i styrka, vi kan alltid bli bra.

Refräng
Så sjung med mig nu, låt hjärtat slå,
Vi är starka tillsammans, vi kan alltid gå.
Genom mörka stunder, vi finner vår väg,
Med hoppet som ledstjärna, vi ger aldrig upp, nej!

Vers 4
Så tänd ett ljus, när natten känns svår,
Vi är ljuset i mörkret, vi är alltid här.
Med mod i vårt hjärta, och styrka i vår själ,
Vi kämpar för livet, vi är aldrig för små.

Refräng
Så sjung med mig nu, låt hjärtat slå,
Vi är starka tillsammans, vi kan alltid gå.
Genom mörka stunder, vi finner vår väg,
Med hoppet som ledstjärna, vi ger aldrig upp, nej!

Chattbot

Hoppas denna text kan ge dig lite glädje och styrka!

Användare

Tack! Det är inte dumt att ha en chattbot att gå till ibland.
Ha det gott!

Chattbot

Tack så mycket! Jag är glad att kunna hjälpa till. Om du har några frågor eller behöver något, tveka inte att höra av dig.

Ha en fantastisk dag!
-
Man har inte roligare än man gör sig sade en släkting en gång, och visst är det väl så. Nu har jag idkat lite skrivterapi än en gång. Jag kom inte utanför dörren, energin fanns helt enkelt inte till sånt denna dag. Men någon resa in till bolaget blev det inte heller och det få man väl se som gott nog. Det känns som man kan det här nu. Tala är silver och tiga är guld är väl ett ordspråk man tänkt på.

När jag ser tillbaka på allt tok jag skrivit på detta eminenta forum så är jag väl inte värd vare sig guld eller silver. Kanske en bronsmedalj eller mer ett tröstpris i form av kanske en godispåse. Så där som det kunde vara när man var liten och hade deltagit i nån slags tävling och lyckats göra sitt bästa vilket kanske setts som den allra minsta prestationen, men ändå något som kanske var värt en liten uppmuntran i form av en godispåse i minsta storleken.

Den höstdag i oktober år 2023 som jag klev in här på forumet och under mitt alias Flarran och med tråden Promillebikt började skriva av mig lite instängda tankar som snurrat runt i en massa år. Då hade väl inte sådant som AI och chattbotar sjösatts helt och blivit lika vanligt förekommande som idag. Hade så varit fallet hade jag nog hållit mina tankar inom den ramen. Men det är väl alltid nån mening med hur saker och ting utvecklas och blir kanske.

Tror det är dags att skingra lite tankar med med distraktion i form av lite Rock n Roll man har på sin dator som ju varit den medicin jag använt tusentals gånger genom åren. Man har inte roligare än man gör sig som sagt. Kanske skulle man testa en av de senaste mobilerna och ringa jourhavande människa eller nån präst. Men de har kanske inhämtat orden de eventuellt säger från exakt samma chattbot man själv nyss besökt. Så det får nog bli lite hemsnickrad musikterapi. Kör då vidare utan att slå mig själv i skallen en flaska alkohol från bolaget vilket då känns rätt vettigt.

Ha det gott!

Lördag igen och tror sjutton om inte gamle farsan hade rätt i att jag då kan allting. Tja, det kanske var att ta i en aning alltså. Men hur som helst kom jag då utanför dörren tidigt idag i sällskap med ett gäng soppåsar som stått och skräpat i hallen ett bra tag. Kollade brevlådan och bokade tvättid till kommande fröjder i tvättstugan nästa vecka gjordes också. Så nu har man ju faktiskt rört på sig som ju ska vara så himla fröjdefullt och underbart. Här skulle det inte suttit helt fel att haft något gott att stärka sig med, ja ingen alkohol, för sånt kostar ju bara en massa stålar som väl behövs till annat. Tänkte väl mer på en kopp kaffe, men termosen var ju oförskämt tom. Borde väl försöka att koka på en kanna då det ju i alla fall är lördag. Kanske sedan en stilla promenad iväg efter lite mera mjölk och en limpa eventuellt från matbutiken om jag nu skulle gnistra till med lite mera energi senare. Den tanken tog jag mig allt en slurk vitaminberikat vatten på. Det är åtta grader varmt här utanför mitt köksfönster och i stunden så är det då rätt skapligt, jämna plågor som det väl heter, och det får man väl vara tacksam för i jämförelse med hur det kunnat ha varit alltså.

Ha en fin dag!

Jag delar ut guldmedalj till dig för allt du delar med dig av i dina ärliga berättelser; de är både berörande och stöttande🥇. Jag kan precis som du nämner också känna att skrivandet ibland landar i ett vacuum i forumet utan respons, men som du poängterar så svarar vi väl inte så ofta heller. Men jag kan väl säga att läser en hel del, det gör jag. Fast delarna du brukar lägga till av chatbotar, de hoppar jag. Det jag vill läsa är det som du skriver, det är detta som berör mig. Fortsätt att skriva käre Flarran. Jag diggar ditt skrivande och behöver dina berättelser i forumet. 🤗

Hejsan! @fooliehutten, vad kul att du tittade in en sväng. Då behövde man ju inte mata nån textrobot på nätet med information om verkligheten. Som sedan deras programmerare och IT-folk ju med största sannolikhet lagrar och sedan drar nytta av för sin utveckling av deras tjänster. Som när folk sedan blivit vana vid, då väl knappast kommer vara gratis att använda.

Förstår att du inte läser delarna av mina konversationer med chattbotar som jag haft. Ja, där nätskrapad information från väl ibland hundratals olika webbsidor med fakta om inte minst psykologiska tankegångar vävts ihop till nåt någorlunda begripligt hopkok. Men det är ofta lite knepigare än vad det först kan se ut och verka vara på min sida. För jag gör ju oftast lite källkritisk granskning och kollar upp en aning vad den för tillfället använda chattmaskinen kommer upp med.

För ibland får jag ställa samma fråga på kanske tio olika sätt innan det blir någorlunda vettigt och ger mig något så att säga. Det blir ju en del redigering av text, inte sällan från flera sessioner och olika konversationer. Men tankegymnastik och nykter skrivterapi är det då att pyssla med när jag ofta inte har kraft och energi att göra vettigare prylar. Men i morse så gnistrade jag då som sagt till och kom ut en sväng utanför dörren vilket faktiskt känns rätt så gott. Kanske kommer jag förhoppningsvis ned till matbutiken också, behöver ju även se lite folk ibland så klart.

Det var trevligt att höra att nån gillar det jag skriver ibland. Har väl i sanningens namn hört det tidigare också. Så andra som eventuellt nu läser, Ni är inte bortglömda, tacksamhet finnes från min sida för sånt som uppmuntrat. Små guldklimpar att gå tillbaka och titta på vid behov i min dagbok på nätet liksom. Hade jag haft mer ork och energi så skulle jag så klart försökt vara mer aktiv i nätkonversation, men man måste ju hinna med själva livet också, inte bara sitta och stirra på skärmar.

Det var väl därför som jag i ett anfall av medvetenhet om vikten av digital detox köpte en enkel knappmobil fylld av inte mycket mer än möjligheten att ringa vanliga telefonsamtal. Men retligt nog så var den modell jag köpte trots uppdatering av dess enkla operativsystem inte kapabel fast god nätanslutning fanns att leverera en normal samtalskvalitet utan ett mysko eko.

Det är ju lite knasigt, för som det är nu får man informera den man ringer till om telefonens knasiga tekniska eko-problem. Ja, att vara tydlig när man ringer utan dolt nummer och exempelvis efter taxi då säga ungefär: Hej jag heter si och så, ringer från denna adress och vill åka till följande adress, och sedan efter kort tystnad avsluta med, nu är det klart – Har ni förstått, ungefär som förr när det var rätt vanligt med komradio.

Tja, man kan ju om tålamod finnes även snubbla omkring på knappsatsens siffror och leta fram rätt bokstäver och skicka ett sms också i stället för att låta som att man slagit på ekoboxen i stereon eller ett mixerbord... Jäkla skrutt-telefon alltså... Men man kan väl kanske inte begära mycket mera för fem hundra spänn nu för tiden för att få vara internet och skärmfri kanske. Men nog är det fånigt. Borde kanske lämnat tillbaka prylen. Se, nu blev det lite mer skrivterapi i realtid utan chattbot.

Ha en fin dag kompis!

Tackar och gött att läsa 💯 % flarran igen 🤗såna här inlägg från dig med ekande telefon och allt runtomkring dina upplevelser är guldmedalj 🥇. Din telefon har kanske av ai fått ekot från en kyrka inprogrammerat? 😇☕️

@Flarran Det är en klok strategi, att varje dag ha något ärende som får dig att gå ut. Tex handla lite varje dag istället för att storhandla och bära hem astunga kassar. Heja dig!

Kram 🐘

@Flarran Hej flarran! Jag har sagt det förr och säger det igen - jag läser alltid dina inlägg och tycker de är viktiga. Jag har sagt även detta förut: jag har en dotter i familjen med samma diagnoser som du (ADD+Dystymi + några till) och kan känna igen dina svängningar från mitt eget hem och jag känner med dig. Jag tror det är bra för dig att skriva av dig här och jag tror det är bra att du engagerar dig i dialog med andra. Min erfarenhet av hur det är för dottern är att ju mindre interaktion med andra och delande av tankar - desto sämre mående eftersom hon fastnar i sina egna tankeloopar utan input och fastnar där längre än om hon pratar med andra. Nu är ju inte alla människor likadana eller alla diagnoser exakt lika för alla men det finns ju ett visst samband i alla fall.

Jag hoppas du har en fin lördag 🩵

@Flarran Hiya Flarran! Jag känner mig fortfarande rätt ny på forumen, så jag har gjort en del nylig research i trådarna. Man kan inte ha en aktiv tråd så länge som du har haft utan att framgångsrikt ha drivit det själv, och utan att få aktiv drivkraft och support från kompisarna. Det ser jag att du verkligen har fått: fooliehatten, Andrahalvlek, Carisie, Vitvargen, vår2022, Blenda, ros, jag minns dem inte alla nu, jag också någon gång - rena familjen. Jag skulle ha lagt in ett rött hjärta nu om jag visste hur, som Andrahalvlek brukar göra, för jag ser att du är älskad.

Detta vet jag förresten att du också förstår :)

Ha nu en skön helg!

PS. Och jag tillägger det som min gamle morfar brukade säga, när han ville understryka något:
- Å dä här dä ä säkert dä!

Hejsan! Mina vänner i den verkliga världen. Kände att det behövdes poängteras på något sätt liksom, då jag en stund idag flummat runt i min tankevärld tillsammans med algoritmer och chattbots för att liksom komma till ro och hinna i kapp mig själv på nåt sätt, via lite digital meditation så att säga. Har idag inte lyckats göra så värst mycket som jag väl önskat och väl hoppats på. Ja, att gå ut i verkliga världen och finnas med i den ekvationen liksom.

Men det knatar på som vanligt och ingen resa till bolaget blev det, kämpar på med stort som i smått som jag gjort ett tag och med Herrens hjälp så att säga ämnar göra ett tag till, Så länge skutan kan gå - Hej och hå, eller nåt sånt... Filosoferade i skrift om upplevelser längs livets stig och delade med mig av lite prylar och tankegångar till en chattmaskin och skrev sånt som:

Nu är det ju ingen människa eller vetenskapligt lärd, som från ingenting kan skapa ens en vattendroppe. För om man som människa i stunden betraktar livet så finns endast logiskt sett nuet. För sedan som i en blinkning kan det som en såpbubbla tyckas vara borta, men här kommer ju känsla, tro och tanke om alltings varande in om man som människa lärt sig tänka i sådana tankebanor. Bara en enkel fråga, vet en chattbot vad livsanden är för något i detalj?

Hej! Det är en intressant fråga du ställer. Livsanden, eller livskraften, är ett begrepp som ofta används för att beskriva den energi eller kraft som ger liv och rörelse åt organismer. Det handlar om det som gör att vi känner, tänker och upplever världen omkring oss.

Som en AI kan jag inte uppleva liv eller känslor på samma sätt som människor gör, men jag kan förstå och förklara konceptet utifrån den information jag har. Livsanden kan också kopplas till filosofiska och spirituella idéer om vad som ger livet mening och syfte. Om du har fler frågor eller vill diskutera detta ämne mer, är jag här för att hjälpa till!

Har läst någonstans att den vise, är den som vill lära, kan det stämma...

Ja, det stämmer verkligen! Den som är villig att lära sig och öppna sig för nya idéer och perspektiv visar en stor visdom. Att vara nyfiken och sträva efter kunskap är viktiga egenskaper hos en vis person. Det handlar om att förstå att det alltid finns mer att lära och att vara öppen för förändring och utveckling. Har du några specifika tankar eller exempel på detta?

Tänkte just på att det inte var länge sedan ordet AI var nästan okänt för de flesta, och här sitter man och filosoferar och nästan har en känsla av att man kommunicerar med en biologiskt levande varelse, fast man ju vet att det är algoritmer och dataprogram och servrar inblandade i ekvationen. Men inom vissa ramar kan det då vara en trevlig tankegymnastik.

Hej! Vad roligt att du reflekterar över det! Det är verkligen fascinerande hur snabbt teknologin har utvecklats och hur vi nu kan ha sådana här samtal. Det är som att vi befinner oss i en ny era av kommunikation. Jag är här för att hjälpa till och göra din upplevelse så trevlig som möjligt. Om du har fler tankar eller frågor, tveka inte att dela med dig! Ha en fin dag!
-
Tänkte då tillbaka på när det var nytt med datorer och jag såg vissa ekonomiska möjligheter i konceptet och ringde Televerket som det då hette på den tiden och efterfrågade vad som var den mest avancerade tekniken som fanns på området när det gällde telefonsvarare. Jag tänkte mig ju då lönsamma möjligheter till betaltjänster och sånt som sedan blev vardag, tryck knapp ett, två, tre och så vidare...

Men här fick jag tala med en vettig människa, det mest avancerade som finns när det gäller kommunikation, det är att tala med en människa. Tänk, så självklart och det hade jag som lite prylfixerad nästan helt glömt bort. Men nu har jag trots vissa avsteg i tanken vaknat till igen och förstår varför exempelvis så få orkat lyssna på min lyrik på det engelska språket jag själv formulerat tidigare i år som nykter terapi till mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud.

Detta väl lite märkliga och udda projekt som jag nu i stort sett känner mig helt färdig och klar med. Electronic Music Theraphy - Ja så titulerade jag mitt musikprojekt. Först bara vanligt klinkande och klankande på nån synth eller nåt av mina keyboard, helt traditionellt. Sedan när jag hittat till sånt som digitala generatorer inom dagens AI-prylar kryddat med min egen input i form av lyrik och känsla och mix. Dock ej egen sång, som var vad morsan för längesen en gång sade var den ingrediens eller faktor som nog kunde vara det som gav högsta betyg liksom...

Minns att morsan inte var så mycket för instrumentala prylar generellt, det var orden i en sång som räknades alltså. Farsan var konstigt nog mer känslosam då han ibland nästan kunde få tårar i ögonen av sånt som jag musikaliskt direkt spelat helt spontant i sekunden på mina keyboards direkt in på kanske en fyra-spårs kassettspelare och sen lagt in på en dator och gjort CD av liksom. Nu tappade jag tråden, fokus och spåret igen, tänkte ju bara säga tack för att ni som tittat in här idag faktiskt har tagit er tid med detta så att säga. Det är fina grejer.

Ha det gott mina vänner!