Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

konstnären

Sanna ord. Man ska inte behöva förklara sig för någon. Räcker långt att man tagit det med
sig själv. Sedan väljer man ju själv vilka. Det känns så tryggt att läsa det du skriver.
Du utstrålar en säkerhet som nästan går att ta på. Jag tycker själv jag växt på dom här
månaderna till det bättre.
Sol och vår och idag är en ny dag
Ha det fint
Konstnären

wolf

Starkt gjort och av er bägge! I ert val, kan den nykära känslan ta bort utanförskapet, till en del?!

Det finns en kvarterskrog här med, och jag har druckit kallt vatten till maten bara för att, det känns konstigt men..
det känns bra timmar efter. Jag vinglar inte tillbaka på två ostadig ben och ramlar in i en häck, som hände en gång.
Har förmågan att snubbla på mina fötter.

Njut av dagen!
/wolf

m-m

Maj månad är här.... Hade någon sagt i oktober att jag skulle fixa att hålla uppe med alkoholen ända tills nu hade jag aldrig trott på det. Inte innerst inne. Visste bara när jag tog beslutet att det måste bli en skillnad på mitt sätt att leva. Och det har det blivit på så många sätt, mår mycket bättre nu än jag gjort på flera år. Jobbat mycket med mig själv under den här tiden, att stärka både kropp och själ. Tränar mycket och mår bra av det, och tränar mig själsligt också, försöker utmana mig själv och min bekvämlighetszon.

Är i stugan över helgen och njuter av sol och stillhet. Blommor och växter växer så det knakar och när jag vaknar låter det som att jag är i ett tropikhus med fågelkvitter överallt. Märker att vi hamnar lite utanför grannumgänget här nu jämfört med tidigare år. Det är som att de inte vet hur de ska förhålla sig till att jag inte dricker, och att mannen är nästan helt vit också. Man ser lite skuldmedveten ut med vinglasen eller öl och jägermeister, och talar om hur duktiga vi är... Inte så många spontaninbjudningar. Å andra sidan kanske jag/vi inte bjuder in till det heller. Tycker det är skönt att läsa och kolla någon film på kvällen och sova tidigt, jag är ju trött på kvällarna och måste kalkylera med allt som vill hinnas med dagen efter numera :-) Så egentligen inget problem, mer ett konstaterande.

Ja, ha det bra alla därute....
m

konstnären

Vill tacka dig för ditt stöd, blir glad igen. Det låter skönt att vara i stugan med
ljuvligtfågelkvitter. Kan inte så mycket om fåglar men antar att hanarna kallar på
honorna. Koltrasten vet jag vem han är han sjunger så fint.
Spontanbjudningarna är över här, men mig gör det inte så mycket. Får höra som du skrev
vad duktig du är. Jag blir nästan förbannad, duktig hit och dit. Ingen kan riktigt förstå
hur vi har fått kämpa mot A. Självklar ni här inne och därför är forumet mycket viktigt för mig.
Ska fundera över stugan, kanske testa en helg. Ta med massor med böcker och mitt favoritte.
Vaknade till ett inferno i köket idag, enligt min mening. Jag har blivit lite pedantisk nu.
Tycker om att ha rent och fint omkring mig. Innan kunde ju dammtussarna bli som råttor ibland.
Han hade värmökat soppa och spillt duktigt, men han får nu städa upp sin egen skit.
Ja du m-m jag växer och han står och stampar. Nekar att söka hjälp. Finns inget jag kan göra.
Jo, jag kan tänk på mig själv och vandra min väg framåt.
Ha en fin lördag
Konstnären
Ingen drink eller vin för mig idag

Pellepennan

När jag tidigare vaknat och med baksmälla tittat ut genom fönstret, har det alltid funnits de som i rask takt redan promenerar förbi på sin tidiga morgonpromenad. Det känns som du har bytt sida, och nu tillhör den gruppen istället. Komma hem till frukosten morgonfräsch klockan halv nio känns ju så mycket bättre än att ha svårt att både sova och att resa sig ur sängen.

Trevlig helg i stillheten m

//PP

m-m

Ja, PP, jag har definitivt bytt sida. Tidigare har jag vaknat vid 3-4-tiden med ångest och oro i kroppen, för att somna om vid 7 och vakna helt mosig igen vid 10. Det har tagit halva dagen innan jag varit som en människa. Nu vaknar jag, utvilad, oftast senast 8 och kan gå en promenad i stillheten. Var helt otänkbart tidigare. Kan köra och handla vid 10 en lördag, tjoho, bara det! Varit inne i stan och shoppat loss, lite nya vårkläder till både mig och mannen, pengarna räcker ju till annat än besöket på bolaget nu. Satt i morse och surfade efter träningsresor, en sån där charterresa där det finns bra träningsmöjligheter och föreläsningar mm. Hade det lockat för ett år sedan? Knappast....

Konstnären; tänker på dig, och skrattade högt när jag läste om soptippen... Stå på dig, soptippen behöver ju inte vara permanent, men låt dig inte dras ner!

Kram m

m-m

Har nu varit nykter i sju månader. Det börjar kännas naturligt, och inte som ett arbete. Tankarna finns, då och då, men inte längre så ofta i de situationer där de fanns från början, eller i de där logiska lägena där man tror att de ska komma, som helgkvällar, evenemang där andra dricker osv. Mer när jag har dagar där tempot är i 140 och det inte finns någon tid för reflektion eller återhämtning. Eller de dagar allt blir fel. När jag skulle vilja dra mig undan och ludda in hjärnan i något mjukt, stötdämpande... typ rött vin. Jag har lärt mig att pysa ut den där stressen med träning eller hundpromenader och det funkar ofta bra.

Det låter kanske enkelt, och de flesta dagar och veckor är det just det. De tillfällen när det inte är så kommer och går. Jag har nog ändå lärt mig att låta dem passera förbi, även om det känns som skit den dagen. Alla fördelar med att vakna och somna nykter gör livet lite mindre komplicerat. Inget planerande för när och hur, inget jämförande med hur jag kontra andra dricker, om jag cyklar eller kör bil till jobbet beror på vädret och inte tyngden på vinboxen sen kvällen före. Det står inte Systembolaget på vart och varannat kortköp. Jag behöver inte mörka att jag inte kommer ihåg hur förra veckans avsnitt på den där tv-serien slutade.... och så mycket, mycket mer.

Det allra bästa med det här är nog ändå att självkänslan och tron på mig själv har blivit så mkt bättre. Slippa den där skamkänslan och skuldoket är så befriande. Och om jag kunde göra detta, vad finns det mer för saker jag kan? Känner mig lite som Pippi och trumpeten - typ, klart jag kan spela trumpet, jag har bara inte provat än... Det är många fällor kvar, och jag ska inte slappna av helt... har dock inga som helst planer på att provdricka någonting. Även om det känns bra nu har det varit en mkt tuff resa, och jag vet inte om jag skulle orka med att börja om från början igen om jag skulle falla tillbaka till de vanor jag hade i september förra året.
Nej, livet är betydligt enklare att leva nu än vad det var då...
Ha det bra alla ni som kämpar på olika sätt - häng i, det blir bättre :-)
/m

konstnären

och stort grattis till 7 månader. Det hade jag aldrig trott i september förra året att
jag skulle klara 8 månader. Bra jobbat av oss. Tror inte att jag heller skulle klara av den
här resan en gång till. Och jag ska se till att det inte sker. Vill nästan inte tänka tillbaka
på första tiden då jag hade gojan boende hos mig dygnet runt. Som du skriver ibland kommer och
går tankarna på A. Detta blir en annorlunda sommar, kommer knappt ihåg förra om jag ska vara ärlig.
Ständigt rus månad efter månad, och en liten ostskiva eller knäckebröd gick ner.
Självkänslan har skjutit i höjden och det är ju ett mycket stort plus. Men den sjönk till noll
när mannen hade sin sista period som han säger. Om jag bara kunde tro. Men jag gör inte det. Inte en
gång till utsätter jag mig för att må så dåligt som jag gjort. Där finns ilska, sorg som bara pyser ut.
Ännu har jag inte sett några tecken att ta till någon sort hjälp, utan bara orden jag gör på mitt sätt.
Pratat med honom vilken hjälp jag har haft av forumet. Svaret blev jag kan inte skriva så bra.
ja, m-m det är skönt att slippa ha kontakt med bolaget och dessa hemska gröna påsar eller lila som
svämmade över under diskbänken. För att inte tala om alla bag in box man har stampat på tryckt ihop och
smugit ut till miljöhuset med. Kronjuvelen som p-p kallar den börjar närma sig med stormsteg, tänker
inte så mycket på den helgen, det är bara en vanlig helg.
Nu ska jag åka och klippa klorna på min hund.
I går bakade jag en rulltårta med vaniljkräm, har blivit en liten expert på det.
Är så glad för din skull m-m du är stark.
Ha en fin dag
Konstnären

Pellepennan

Även jag vet naturligtvis att du har lagt ytterligare en månads nykterhet bakom dig. Vår "höstgrupp" är fortfarande på banan och det glädjer mig verkligen. I dagarna är det Weekends tur. I början är det verkligen som ett arbete. Men inte vilket som helst utan ett där man jobbar övertid både natt och dag. I och med att vi nu vet hur mycket energi det tar är jag säker på att vi verkligen vill akta oss för att behöva jobba alla dessa timmar igen. Lön för mödan? Jovars, men inte i form av stålar ;-) Idag har dygnetruntjobbet blivit mer till ett extraknäck. Men något som var dag får plats i tankarna. Det är lugnt, det kan jag leva med, och det tror jag nu andra även tycker Solen skiner och idag var jag hemma ett par timmar för att ta emot vedleverans. Det gäller att tänka på att det snart är vinter igen :-) Men innan dess får vi säkert an skön fyllefri sommar. Det önskar jag så många av oss som möjligt.

Ta vara på dig vännen!

//PP

m-m

Ja, PP, visst var det ett arbete. Jag vet att jag läste någonstans i höstas att vill man ha en förändring i livet måste man just göra en förändring. Det räcker inte att vilja... Nu är många av förändringarna jag gjort en ny vana, och det känns skönt. Idag t.ex. har jag varit och tränat på morgonen - det har inte existerat i min sinnesvärld tidigare att man skulle kunna göra. Men... numera gör jag det någon morgon i veckan, och det är riktigt skönt.
Ja, en fyllefri sommar ska det bli. Finns inga andra alternativ...

Ha en bra fredag alla, och nykter om man så vill.
/m

m-m

Haft en helt underbar dag idag, sol, lång cykeltur, fina samtal med mannen om livet nu, då och framåt. Och sen grill... och vinsug. Tycker att det är jobbigt att det ska dyka upp, men det kan ju inte göra mig något så länge jag inte gör ngt åt det. Men det tar ner humöret när det dyker upp.
Jaja, jag ska inte, vill inte, kan fortfarande spela hela filmen till slutet, och det är inte aktuellt med något vin. Hur gott det än skulle kunna vara.
Ha en bra kväll i solen,
/m

konstnären

Glad idag, och sur igår. Hade ett sådant sug som jag inte haft på länge. Varför, varför, gick tankarna,
varför just jag. Varför har jag drabbats av alkoholism. Du vet svaret sa en röst inom mig. Håll dig ifrån.
Riktig jävla jobbig dag och det satt i till sängen väntade. Men jag somnade nykter och det är jag så tacksam
för idag. Har inga såna snetankar idag. Det är ju hanterbart nu, men ändå känns det farligt.
Har väl glömt garden lite men nu får han vara med mig i sommar, för jag ska möta en nykter sommar.
Tänkte oxså det vita vinet var aldrig kallt. Bara slita fram kranen och tappa upp. Ibland är det tufft, och ibland
lätt.
Nej m-m vin gör oss bara slöa och dumma i huvudet. Tacka vet jag LIDL.
Idag inget vin
Det regnar här idag, men i hjärtat skiner solen
Konstnären

m-m

Igår hade jag en dipp. Var nästan på väg att köpa vin. Nästan, men bara nästan. Gjorde ett allvarligt övervägande men tog mitt förnuft till fånga.
Har lite jobbproblem, en ny karriärväg som jag hoppats på, blev inte så, fick däremot ett annat erbjudande som jag inte är säker på om det är ett "tröstpris" (men vid lite nykter eftertanke är det nog inte det), och det är ett erbjudande som egentligen passar mig bättre. Men i det första läget blev jag besviken och förvirrad. Från att vara inställd åt ett håll, blev det ett helt annat... och tankarna går åt alla håll. Känns lite som ett vägskäl yrkesmässigt, som jag inte räknat med att hamna i just nu.

Reptilhjärnan reagerar direkt - köp hem vin, ta ett glas, tänk och fundera, ta ett glas till, och allt blir solklart... Nja, så hade det väl inte blivit. Det som skrämde mig var att tankarna blev så starka, att det kändes som ett vettigt alternativ helt plötsligt. Tiden som nykter kändes som att "ja ja, nu har jag hållit uppe i sju månader, nu får det vara bra..." Gjorde det dock inte. Stannade på stan och tog en kopp kaffe, och gick och shoppade nya kläder istället. Helt rationellt eller? Nja, men det kändes som ett bättre alternativ en en tur på bolaget. Helt klart är det här ett projekt som blir långvarigt, gäller att inte tappa fokus på varför det är så viktigt...

Ja, idag känns det bättre, efter en nykter natts sömn, och lite skrivande om för och emot, positivt och negativt... och det är nog inget tröstpris. Tacksam för att jag inte är bakis idag.
Ha en bra dag alla...
/m

Minz

Det är litet skrämmande tycker jag, att det faktiskt är en så tuff process att bli och förbli nykter. Fint att du stod emot känslan att ta den lätta utvägen! Och Grattis till jobberbjudandet! Tror att saker o ting som man behöver kommer i ens väg. Om det passar dig bättre, som du skriver, så är ju saken biff :D Men jag förstår helt klart känslan, när man varit inställd på något annat.

/Minz

m-m

Ännu en helg till handlingarna. Har haft en down-period, under förra veckan och för all del i helgen också. Mycket tankar, lite deppvarning känner jag. Har egentligen inte med alkoholen att göra, mer andra saker, jobb, relationer mm som inte är på topp för tillfället. Och när de sakerna tippar lite, så hänger tankarn på A med av bara farten. Det är dock inte så svårt att inse att alkoholen inte skulle kunna göra något bättre. Men just nu känns det tråkigt att det är så här, lite offerkoftavarning - varför just jag tankar. Men varför inte jag? Varför skulle inte jag kunna drabbas, varför skulle jag som genom något mirakel inte utveckla beroende av en beroendeframkallande dryck när jag nu hällt i mig den med en regelbundenhet som gör att man inte kan misslyckas med att utveckla just ett beroende...

Var på fest igår, med för mig helt nya människor. Det börjar ju sätta sig lite, att vara utan alkohol. Jag körde, så det fanns inget behov av närmre förklaringar till valet att inte dricka. Eftersom ingen kände mig sedan tidigare så var det heller inga kommentarer eller frågor. Men det som förundrar mig är varför man inte kan köpa något som helst alkoholfritt alternativ förutom bubbelvatten och läsk. Jag är 40 plus, det var länge sen jag tyckte det var fest med Fanta exotic som måltidsdryck.... Det finns ju mycket alkoholfria alternativ som är bra. Till dem jag känner tar jag med mig eget, om jag tror att det inte finns, suget blir så mycket mindre om man har något gott själv i glaset. Som vanligt är tankarna på alkohol mest i början, sedan avtar det, ju längre fram på kvällen man kommer och en och annan ser lite dimmig ut och jag förstår hur morgondagen kommer att bli... Då känns det skönt att vara nykter, köra hem när jag/vi vill, ingen taxi att vänta på, somna nykter och vakna likaså... Trött efter en sen kväll, men inte bakis.

Apropå alkoholfria alternativ så provade jag ett NA rosévin i helgen, Light, hette det, fanns på Kvantum, helt ok. Det bästa med NA-alternativ är man kan köpa nytt på söndagen om det tagit slut :-) de är heller inte ångestframkallande på något sätt...

Ja, hoppas att den här deppkänslan är övergående, och energin kommer tillbaka igen...
/m

konstnären

Jag ska testa det där rosevinet som var helt ok. Jag har just nu lite svall i känslolivet. Lite offerkota här med.
Ibland känner jag en sådan stress som jag tror sitter i sedan alkoholdimmornas tid. Då var jag ständigt stressad.
Vet inte direkt om jag tycker synd om mig själv som försatt mig i denna situation. Ibland är jag oerhört lycklig att
jag fick en sådan smäll och valde bort alkoholen. Och ibland tänker jag faktiskt ska jag gå genom livet och aldrig få
lyfta ett glas vin. En dag i sänder får jag säga till mig själv. Mannen har varit vit 14 dagar nu, men jag kan nästan ta
på hans inre monolog. Man kan ju alla tecken då man själv var lika dan, ska jag köpa vin idag eller inte.
Annars har jag det bra det är bara tankarna jag vill ha bort ur mitt liv. Har ju skrivit massor om det men dom vill inte
lämna helt. Men m-m det var tusen ggr. värre första månaderna. Kanske är så att jag vill komma till något målsnöre, men
jag kommer inte ända fram. Visst är livet förändrat som nykter.
Till det bättre. Så bra du hanterar en festkväll är imponerad att du är så stark.
Ha en fin dag m-m
Konstnären

Pellepennan

Tänker först när jag läser det du skriver m-m att det är trist att känna att du eventuellt är på väg in i en "dipp". Upplever att det är upp och ner, även om svängningarna har blivit långsammare och mindre yviga. Jag har inte hittat något facit hur den lite långsiktigare återhämtningsprocessen ser ut. Jag har försökt att läsa - även mellan raderna - vad våra "föregångare" har beskrivit. Det är ju lite mer tunnsått med skildringar av hur livet i nykterhet ser ut rent tankemässigt efter en nu lite längre tid utan alkohol. Många av dom som klarar förändringen slutar ju att skriva när "man räddat sitt skinn" och den akuta faran känns som om den är över. Men när är faran egentligen över?

Förmodligen aldrig om man gått över gränsen?! Jag förstår nu att det finns många som behöver tänka vidare på detta, kanske dagligen för att inte glömma och falla tillbaka. Ok, när jag läst och försökt bildat mig en uppfattning tycker jag mig ha förstått att ett år - kanske mer - inte är alls orimligt när det handlar om att bryta mönstret och tankarna kring alkohol och greppet som detta tagit över våra hjärnor. Kanske längre än så. Adde skrev för inte så länge sedan att det var så, och jag tror nog att även Berra kanske känt på det viset.

Just idag känns det som att jag kan acceptera detta. Visst hade det varit både lättare och roligare att dra ut en rutten tand - vips så är problemet borta! För egen del känner jag att jag gärna vill fortsätta med det "kicklösa" livet ett bra tag till. Dom bra fyllorna har oavsett tagit slut. Jag har fått min beskärda del av kickar i livet som framkallas av alkohol. Dumt nog spred jag inte ut dom som sig bör utan tog dom jag hade till godo - och många många fler - mer eller mindre på raken mot slutet.

Ja, lite morgonfunderingar. Själv känner jag mig stark just när det gäller alkoholen för tillfället. Även om jag just nu är inne i en mycket jobbig fas med annat privat. Tack och lov kan jag säga. Får ganska mycket gjort. Kanske inte helt rätt saker utan grejer som jag gärna ger mig på - kanske lite som terapi? Men strunt sak samma, det håller mig på banan och det blir i alla fall resultat att glädjas över.

Bättre att exempelvis snickra en färgglad fågelholk som Dompa gjorde, en att använda dagen till att fundera i destruktivare banor.

Ta vara på er, vi håller varandra i handen, eller hur?
resan fortsätter!

//PP

m-m

Känns skönt att logga in och fått lite uppmuntring och lite att fundera på - som vanligt :)Klart att vi fortsätter resan tillsammans! Har inga planer på att lägga ner...

Dippen jag har, har mer ursprung i den där självkänslan som dyker i botten så fort det finns en reell (eller inbillad) anledning. Orsaken nu är en jobbsituation, som inte blev som jag tänkt mig. Fick inte ett erbjudande (på mitt befintliga jobb) som jag tänkt mig och hoppats på, utan ett annat. I min värld tolkar jag det som att jag inte dög till, att jag inte är bra nog... osv. Förstår logiskt sett att det inte är så, att det jag blev erbjuden inte alls är så tokigt, och kanske passar mig bättre, men... detta men! Tankekedjorna rasslar iväg snabbt, när det finns en anledning att tro att jag inte duger... i något sammanhang alls. Och när det då nu i dessa dagar är fester och födelsedagar och studenter och Gud vet vad och alkoholtillfällena står som spön i backen så är det lätt, inte att kanske bli så frestad, men mer att känna sig lite kass för att ha hamnat i det läget att jag måste avstå.

Men det är ju då det är så bra att ha vänner på forumet, Konstnären, du har helt klart en poäng i att käftsmällen kanske är bra, en tankeställare om hur man vill leva sitt liv... och ja, jag behöver höra att jag är stark som klarar att vara nykter. Det är vi alla... och jag håller med dig PP, en quick fix hade varit att föredra vissa dagar... men det är kanske resan som är det viktiga, det finns inget färdigdefinierat mål i sikte, och det är kanske det som är poängen. En lång och backig och snårig resa, men ganska lärorik och stundtals ganska trevlig och givande :)Och ja, det är nog bra med fågelholkar, själv ägnar jag mig dock hellre åt en löptur, eller ett pass på gymmet, eller lite stickning av något slag.

Hur som helst så känns det lite bättre ikväll igen. Ha en bra kväll resten av er på forumet också, måndag - ny vecka, nya möjligheter!

/m

m-m

Uppe med tuppen, ska åka till stugan under ledigheten. Maken tränar tidigt, innan vi kör. Jag är pigg och vaken, i bilen är det jag handlade på bolaget igår em. Hela förrådet består av två flaskor vin och några starköl, och en liten flaska whisky... + mitt alkoholfria. Vi får gäster under helgen och det alkoholhaltiga kommer att räcka och bli över för mannen och gästerna under tre dagar. Tänker och säger till maken, med ett litet sting inombords, att när inte jag ska ha något kommer det inte att gå åt så mkt... Förra året den här helgen, hade jag på lördagskvällen en bläcka som slutade med att jag mådde illa och la mig (i en av barnens sängar) innan gästerna vi hade den kvällen gått hem... Inte så roligt minne. Det var enda gången det hänt, men så jäkla pinsamt. Det gör ont att minnas ibland, men det är viktigt att inte glömma. Inte älta, inte slå, men minnas.
Vi lever verkligen ett helt annorlunda liv nu. Istället för vinboxar i packningen till stugan är det träningskläder och planer på aktiva saker att göra när vi är där. Frukosten äts ett par timmar tidigare än förra och förförra året och är inte bakfylletysta. Dagens möjligheter slutar inte klockan 16, för då hälls första ölen/cidern/vinglaset upp, och därefter blir det inte mycket gjort... För mig finns ingen tvekan om att det här nya livet är att föredra på alla plan. Ibland är det tråkigt att inte kunna delta fullt i sociala sammanhang när alkohol förekommer, men får påminna mig om att det gjorde jag ju inte innan heller. Då hade jag mitt egna dryckesrace, och var mest fokuserad på det. Nej, bättre såhär, trots allt.
Hoppas ni andra, därute vaknat till en solig morgon, med hopp om dagen, utan ångest inför era egna eller för någon näras dryckesvanor.
/m

Buzzz

... dina rader m-m!

Känner samma känsla. Man kommer upp på morgonen. Okej, något trött och sömnig då och då. Men då är orsaken för det mesta att man lagt sig för sent eller varit ute och rört på sig. Inte att man mår illa och är helt slut i kroppen för att man drack skallen av sig kvällen innan.

Man får så mycket annat gjort och det är inte tråkigt eller känns som ett hinder att pyssla med vardagssysslor, tvärtom!

Var själv ledig och på resa några veckor för ett tag sedan och det var otroligt skönt. Tidiga morgonpromenader följda av mysiga frukostar där vi talade med varandra i stället för att jag satt med ångest och hon ledsen för att jag hade slocknat av kvällen innan.
Som du säger, massor av roliga aktiviteter hittade vi också på. Lättare att göra saker när man inte är bakis.

Ser fram emot vår bästa sommar på många år och önskar dig det samma.

//Buzzz