av m-m

Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

Fenix
ons, 2014-08-20 - 22:17

att se dig här igen m-m! Grattis till tio månader, och att det verkar gå relativt smärtfritt. Botten är olika för oss alla, men troligen har de flesta av oss nått den, annars skulle vi inte befinna oss här.

anonyMu
tors, 2014-08-21 - 10:47

Jag var nog faktiskt också exakt där du var. Precis så som du beskriver det. Det fick också bli att nå botten för min del. Visst finns det somliga som dricker mer, men det finns också de som dricker oändligt mycket mindre.

Ha en fin dag!

Akvariet
tors, 2014-08-21 - 22:01

Härligt att höra att du mår bra. Inspirerande för en annan som knappt börjat sin resa. Känner igen det där med botten är nådd, min botten. Och jag ska inte dricka, inte idag, inte i morgon, inte... men det är en kamp och det är skönt att läsa att du mår bra och att omprogrammeringen fungerar, även om den tar tid. Det blir förhoppningsvis mindre av en kamp längre fram. Tack!

m-m
tors, 2014-08-21 - 22:15

Ja, Akvariet, jag mår bra nu. Det har varit en resa som gått upp och ner, men ändå... det har gått så mycket bättre än jag någonsin kunde trott de där veckorna/månaderna före beslutet och efter de första veckorna efter. Bara håll ut - det blir bara bättre.

Vickan69
tors, 2014-08-21 - 22:33

Härligt och uppmuntrande att du finns kvar här för oss som är ganska nya! Vill också bli omprogrammerad och bli av med lusten för A. Ska verkligen hålla ut.

v

m-m
tis, 2014-09-02 - 21:30

Ännu en tisdagskväll... veckorna trillar verkligen fram nu. Det gjorde de inte de första dagarna, de första veckorna utan alkohol. Har hängt härinne lite mer nu igen. Har lite sådär snart-ett-års-flashbacks. Vid den här tiden förra året stod ångesten och skuldkänslorna som spön i backen... Hade en sommar bakom mig som bestod av misslyckade intentioner och försök "idag ska jag.. imorgon ska jag... nästa vecka...", sömnen var katastrofal och jag skämdes för varje glas jag hällde upp och varje gång jag var på systemet. Hade precis börjat jobba efter semestern och hade en semestervecka inplanerad i slutet av september, så loppet var liksom kört, för man kan ju inte sluta dricka innan man ska på semester, det är ju liksom inte lönt? Eller hur...!
Till helgen är det dags för tjejmilen. Sprang förra året också, men då var förutsättningarna ganska kass. Fick verkligen bita ihop för att inte dricka något under veckan före. Kvällen före drack vi ett glas bubbel i huvudstaden, men jag ville ha mer!! Hade som målbild att jag skulle dricka ett glas vitt eller bubbel efter loppet. Snacka om målbild... I år känns det helt annorlunda. Visserligen kunde uppladdningen varit bättre, har haft en skada under sommaren, och varit förkyld nu, men det har i alla fall inget att göra med något alkoholintag... Skönt att vara utan skuldkänslor är det. Att kunna gå rak i ryggen för mig själv - det är grejer det! Bättre än det bästa vinruset kan jag säga - och inga biverkningar eller dagen-efter-ångest :)

Lycka till alla ni som kämpar därute, det är värt det :)
/m

Tor
ons, 2014-09-03 - 07:00

m-m, tack för den läsningen och kan se det framför mig hur du går stolt och rakryggad för dig själv. Så skönt att du skriver här. Peppat mig och säkert andra.

Ha en underbar dag och lycka till på tjejmilen.

konstnären
ons, 2014-09-03 - 07:22

Roligt att du mår bra och jag kan bara instämma. Tid har jag fått i massor tycker jag trots jobbet. Nästa vecka blir det ett år och jag är mäkta stolt.
Många kramar
Konstnären

m-m
ons, 2014-10-08 - 22:14

Lång tid utan uppdatering, tråden har hamnat på sidan 3. Har oro i själen nu, och är inne och läser ofta, men orkar inte skriva själv. Tänker att jag ska kommentera i andra trådar men hittar inga ord att förmedla... Den själsliga oron har nog flera bottnar. Stress på jobbet (mycket, mycket, mycket) relationen med mannen varit i gungning och andra trassliga familjerelationer som slukar energi. Nästa vecka har jag inte druckit något på ett år (!) och det väcker nog tankar också. Suget har varit i stort sett obefintligt under sommar och sensommar, men nu har det känts igen - lite som de första månaderna - hur länge ska jag orka jobba med det här? Sen försvinner tankarna igen, och egentligen vet jag inte vad jag är sugen på. Smaken av vin? Ja, kanske. Känslan av att vara som alla andra? Vadå alla andra - har nog förlikat mig med att jag vet inte hur alla andra dricker, vad de andra tycker är ok. Känslan av att unna mig, att slappna av och in i bubblan. Ja, det är nog det. För tillfället gör jag som Muränan, ägnar mig åt godis. Eller kex. Snabba kolhydrater på eftermiddagen, före middagen, orkar inte äta ordentligt med middag eftersom jag proppat i mig annat. Ångest över det.... Det enda som är positivt med det är att alla eventuella tankar på att klara att dricka det där enda glaset vin försvinner. Så länge jag dövar stress och dåliga relationer med något att äta har jag fortfarande saker att jobba med. Och det är väl ett livslångt projekt? Förhoppningsvis med lite olika arbetsinsats...
Just nu önskar jag att tiden ska gå, en lugnare jobbperiod väntar runt hörnet hoppas jag. Relationen med mannen är på uppåtgående igen, tror jag. Beror egentligen inte på honom, utan på andra omständigheter som påverkar. Längtar bara efter lugn i själen igen, inte vakna med ett band runt huvudet och en klump i magen.

Ja, inget inlägg som det sprudlar om.... men ingen alkohol i alla fall, och det i sig ger ett lugn. Kan bara föreställa mig känslan av om jag spätt på oron och stressen med ett återfall. Nej, det kommer inte att hända.

/m

Meredith11
tors, 2014-10-09 - 05:18

Åh, ett helt år inom räckhåll! Du låter så klok när du konstaterar att ett återfall är det sista du behöver. Hoppas du kan hitta små källor av ro och glädje även om annat är jobbigt.utan att känna dig uppskattar jag att du delar med dig och jag önskar dig kraft och ork idag. Kram!

konstnären
tors, 2014-10-09 - 08:20

Läste ditt inlägg och mycket påminner om hur jag mår just nu. Vaknar med oro i själen, en rastlöshet. Tankarna på att kunna hantera ett par glas vin har varit många. Sedan slår ångesten till, för jag vet ju hur det blir, kanske inte första gången, men sedan. Tror oxså att mannen går omkring med vita knogar och ska klara detta själv. Jag blir så påverkad för att jag tror att funderar på just det, kan jag dricka normalt om jag testar. Jag vet att han inte kan det, det är direkt en skjuts neråt. Han kan verkligen inte dricka kontrollerat, handlar ju om en 3-liter varje dag när han sätter igång. Nu sista återfallet blev ju fem veckor. Kan inte lita på att det skulle gå bra denna gången utan hjälp. Han är en envis jävul som har svårt att ge upp inför A. Allt snurrar i huvudet på mig, jag ska ju inte bry mig. Förskönat alkoholen i tankarna, men det finns inget som skulle blir bättre. Jag höll ju på att dö i september förra året. Känner mig som en dålig människa som ens kan tänka tanken på A. Jag längtar oxså efter lugn i själen, är det någon slags kris vid 1 år.
Idag känns det tungt med livslångt, idag är idag och ingen alkohol för konstnären.
Många kramar
Konstnären

anonyMu
tors, 2014-10-09 - 09:06

Hej m-m!

Tänkte just att ditt inlägg påminner om Konstnären, sedan fick jag kvitto på det ovan. Kanske handlar det om en faktisk 1-års kris. Nu har ni gått igenom ett helt år, årets alla högtider, årstider, dagar osv. Är det här allt? Är det så här livet nu är som nykter? Var är glamouren och de rosa molen i den grå vardagen? Det är nog lätt att romantisera alkoholen. Förringa riskerna. Tro att det kanske skulle gå bra med ett par glas vin. MEN. Vardagen blir INTE bättre med drickandet. Gud nej! Det vet vi ju alla tre. Det finns inget som blir bättre... Highway to hell.

Känns som om du har alldeles för mycket runt omkring dig. Stress är farligt. Har själv fullkomligt sprungit in i väggen och blev sjuk på riktigt. Det har tagit många år att komma tillbaka igen och helt återställd blir jag nog aldrig. Man lär sig leva med eftersläpande komplikationer som en skadskjuten kråka. Underskatta inte hur mycket ont som stressen faktiskt kan orsaka dig. Försök, försök att rensa i din tillvaro på alla sätt. Sätt ner foten på jobbet alternativt byt jobb, parterapi med mannen och kanske ett rejält j-kla stort lass med prioriterad egen-tid bara, bara för dig själv.

Ta hand om dig kära du. Vill också att du ska veta att du har varit ett jättestort stöd för mig när jag staplade in nynykter här på forumet. Är dig stort tacksam för det. Tack också för att du faktiskt delar med dig av hur du mår idag. Det är så bra för oss som inte kommit så långt att få läsa, det ni som varit nyktra länge, skriver.

Stor kram

m-m
tors, 2014-10-09 - 09:35

Tack snälla för era kommentarer.
Ja, det är säkert en kombination av både stress och ett-årsdag. Ska ha gäster på lördag, och jag erbjöd mig att köra hem dem, eftersom jag ändå inte ska dricka. Vi har inte träffats sedan i våras, pratat ja - men inte om alkohol. Hennes reaktion var att, oj, dricker du fortfarande inte, guud vad duktig du är. Och det är jag ju :) och det var inget dumt eller undermening i hennes kommentar, men det väckte tankar. Det plus att jag faktiskt tänkt att jag skulle vilja sätta mig med ett glas vin och softa ner på kvällen, efter galet stressiga dagar och som sagt, relationer som jag helst vill fly bort från. Mycket fight or flight tankar nu.

Muränan: jag har också stressat mig sjuk, för kanske 10-15 år sedan. Stresstoleransen efter det är inte vad den har varit. Är väl en orsak till att jag började självmedicinera med alkohol. Det som är jobbigt när stressen och stressymtomen kommer tillbaka då och då är känslan av misslyckande i det också, att jag borde lärt mig hantera, lärt mig undvika eller sätta stopp. Men ibland bara ramlar saker över och det finns ingen möjlighet att bromsa förrän det nästan är för sent. Bra om jag kunnat stötta dig, det är ju det som är så fint med forumet.
Konstnären: Hoppas verkligen att mannen tar sitt nykterhetsarbete på allvar och tar emot hjälpen som finns. Det är ett arbete som inte gör sig självt, det kräver sin man eller kvinna, och jag tror inte att man gör det själv.

/m

PP
tors, 2014-10-09 - 09:58

Så fint att höra av dig! kanske är det du beskriver just det som fick oss att välja den snabba vägen ut ur problem, alkoholen. Nu är det inte längre så med dig att du tar den vägen, och livet kommer ju säkert alltid att innebära perioder då allt känns lite motigare. Skillnaden är ju att du är en vinnare, inte minst när du jämför med dig själv innan ;-) Du ska veta att jag är djupt imponerad av din resa och din klarsynthet och förnuft som bara blivit starkare under tiden. Jag tror verkligen att du själv känner det innerst inne känner det idag?!

De andra saker som kostar energi i våra liv är något som vi kanske inte vill skriva om här? Kanske på grund av att det inte har med drickandet att göra, eller kanske för att det är lite för privat? Men grundförutsättningarna att lösa även de problemen har du ju förbättrat på alla sätt. Du har säkert mycket att glädjas åt i relationen med familjen & på jobbet.

Kanske är det bara så att du fortfarande har ganska stora krav på dig själv ;-)

i övermorgon går jag som du vet in på "första årets sista månad". Du når nästa vecka en milstolpe med ett helt år. Ja, en milstolpe - för en målstolpe är det ju inte. Jag skrev någon gång i min tråd om att det kanske är som ett "nykterhetens Vasalopp". Med skillnad att det inte finns någon målgång. Blir nog bara att skida vidare ut i livets ospårade oändliga terräng? Det värsta av loppets adrenalin har lagt sig - och det finns nästan inga åskådare kvar som hejar på. Men det fina är att vi får åka vidare. Så länge vi gör det så hör vi till vinnarna. Utan att överdramatisera handlar det - åtminstone för mig - om att så länge jag inte återvänder till drickande så har jag chansen att tillhöra överlevarna. En av dom som överlevde ett missbruk. Det kunde faktiskt lika gärna fortsatt, och i sluttampen slutat riktigt riktigt illa.

Lyckas vi gå vidare på samma sätt som nu, kommer vi nog alltid att kunna heja på varandra när vi möts. Resan vi gjort har ju gett oss insikter som jag tror att bara "överlevare" förstår. Lite på samma sätt som vi förstår alla som är på väg till starten i loppet, eller i loppets absoluta start. Dom förtjänar all support, vi vet ju hur det är. Vi börjar kanske nu få den typen av förståelse som bara självupplevd erfarenhet kan ge. Ingen erfarenhet som jag skulle önska fler, men på något konstigt sätt kanske ingen erfarenhet man vill vara utan? Lite tidigt att tänka så, men jag misstänker att det kanske är i den tanken vi landar så småningom?!

Hörs vi inte innan din stora dag, så vill jag redan nu gratta dig! Har ingen som helst oro att du inte får uppleva den :-)

Stor kram

//PP

m-m
fre, 2014-10-10 - 07:41

Tack för ditt långa, fina inlägg PP. Det är en bra liknelse med Vasaloppet, och att adrenalinkicken mattats av. Också att det inte längre är någon supporterskara som hejar. Det har det ju för all del inte varit på hela tiden (förutom ni här och mannen då (vilket inte är så bara!)). Även i början när det var supersvårt att avstå vid vissa tillfällen skulle det verka som att det var en piece of cake att låta bli. Jag mår ju så bra utan - typ. Det är väl därför som det är viktigt med forumet, eller AA, även under en längre tid.

Ja, problemen som finns nu har funnits tidigare också, och jag vill inte gå in på några detaljer här, men har nu eskalera, samtidigt som det varit högre belastning än vanligt på jobbet. Öppnade iaf upp igår, på jobbet och berättade att jag inte mår bra, att jag inte orkar mer just nu, att jag behöver avlastning. Mycket tårar, men det kändes ändå bättre efteråt. Är skönt att inte ha några skuldkänslor över att det skulle ha med alkohol att göra, att jag inte går hem och häller upp ett glas vin efteråt, eller att jag behöver tänka att stressen beror på att jag har druckit kvällen innan. Tidigare var alla jobb- och relationssvårigheter pseudoproblem, det riktiga för stunden var alkoholen. Nu är det ute ur bilden och de andra kommer fram.

Önskar alla nya och gamla kämpar en bra fredag.
/m

anonyMu
fre, 2014-10-10 - 08:09

Men vad BRA gjort av dig att du har pratat med jobbet! Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre! Om du hade druckit, så hade du kanske inte orkat/vågat prata om hur du känner dig. Tänkt att du måste bita ihop. Mycket bra gjort!

Kram till dig

Stingo
fre, 2014-10-10 - 08:16

En viktig grej, som du lyfter upp där m-m. Skönt att inte ha skuldkänslor, säger du, men är det inte ännu mycket större än så? Hade du alls kunnat öppna upp på jobbet, om du fortfarande drack, eller hade du tvingat dig vidare "för det är ju mitt drickandes fel"? Och om du hade öppnat upp, och det senare kommit fram att du dricker, så hade nog knappast reaktionen på jobbet blivit särskilt god. Alkoholen inte bara gömmer andra problem för oss, utan den gör det också omöjligt att teffektivt a i de fristående problem vi ändå ser, medan vi dricker.

Hoppas att du får det bättre ordnat på jobbet nu.