av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

Vändningen
mån, 2015-06-08 - 14:11

Jag ska umgås med ett flugspö då tror jag. Det är min plan i varje fall. Inte träffa en människa och inte se ett firande så långt ögat kan nå. Det blir bäst för mig iaf och det blir en nykter lösning.

Stingo
mån, 2015-06-08 - 16:15

Jepp, Helena. Jag bygger på med Palouse programmet, efter att ha börjat med en kort IRL kurs. Vad jag förstår så är 8-veckors MBSR kursen långt standardiserad, så grundinnehållet borde vara rätt så lika var du än gör den. Vissa mindre skillnader kan det finnas, t.ex. i sidomaterial. Och så är Yogan som Palouse har litet annorlunda än den som ingick i det andra programmet.

Sattva
mån, 2015-06-08 - 16:44

Hade jag inte haft min yoga hade saker varit mycket värre. Yogan gör nåt m kroppen som inte bara kan förklaras med må- bra- hormoner. Iaf upplever jag det så. Jag använder fysisk yoga flera dagar i veckan, med lite meditation och mindfulness. Så jag tampas en hel del med leva som jag lär- tankar. Eftersom det i yogafilosofin handlar mycket om kroppens och sinnets renhet. På alla plan...

Sattva
mån, 2015-06-08 - 16:54

Boken heter "Recovery 2.0 move beyond addiction and uppgrade your life" av Tommy Rosen. Han är yogalärare och fd missbrukare och kopplar samman tolvstegsprogrammet med yoga. Har inte kommit så långt, men blev så glad när jag hittade den.

LenaNyman
mån, 2015-06-08 - 22:50

Vad härligt att ingå i detta tappra gäng av nollpromillare till midsommar! Skönt att dela den med er här, även om vi nu kommer att "göra grovjobbet" på egen hand där ute i verkliga livet.

Jodå, Muris, vi har husvagn - en mobil en. ;) Och nu har vi också spikat planerna. Husvagnen hänger med, och vi med den.

Det svänger hit och dit, känslan inför att vara midsommarnykter. Jag fattar ju att det skulle vara katastrofalt för min del att dricka. Det skulle ju inte bara bli nåt glas och det skulle inte bara bli en kväll. Jag vet detta. Men så börjar jag konstra. Tänka att jamenvafanockså. Dock är detta bara tankar (och känslor). Man kan ju spela upp en massa olika scenarier inuti sitt eget huvud utan att för den skull iscensätta dom på riktigt.

Vändningen
mån, 2015-06-08 - 23:16

Jag får ställa mig i kören som tycker att du borde byta rubrik på tråden :) .. den har sådan negativ klang ju. Å för mig som ramlar in nu och ser en LenaNyman här och nu, så skulle jag vilja ändra rubriken till något i stil med "var nere i skiten men tog mig upp". :)

LenaNyman
ons, 2015-06-10 - 08:15

Ny dag, nya tag. Denna Mittwoch bjuder på uppvaktning av en som får sommarlov äntligen, roligt att få återuppleva den här glädjen och förväntan igen, pirret och sorlet och lilla tåren i ögat när det ska sjungas avslutningssånger och sägas hej då. Många alkoholdebuterar en dag som denna, så var det för mig med. Jag och bästisen delade på en kvarting och medan jag skrattade åt precis allt slutade kvällen för min kompis i spyor och dåligt mående. Symptomatiskt, kan jag tänka så här i efterhand. Hon utvecklade aldrig nåt destruktivt förhållande till rusdrycker.

Vändningen, trevligt att du ser mig som "uppstigen". Ja, man vet aldrig, den som lever får väl se.

anonyMu
ons, 2015-06-10 - 09:11

Vändningen - vet inte om "jag - ett rattfyllo" är så postivit heller i så fall...!

Lena - åh? Så du minns dina skolavslutningar? Det är nog mer än vad jag kan säga... :-(

Kram på dig

PP
ons, 2015-06-10 - 09:17

Piggar verkligen upp att läsa dina morgonrader. Passar fint till morgonkoppen med kaffe.
Ja Lena, det har onekligen varit en resa för dig. För min egen del fanns och finns det ett värde i att
jag under flera år skrev i samma tråd, med samma gamla titel som jag valde när det var som värst.
Jag kunde och kan fortfarande gå tillbaka, även om jag nu sakta känt att det är tid för något nytt.
Vill jag, kan jag ju fortfarande gå tillbaka och läsa.
Säkert finns det något positivt i att minnas? Samtidigt vill jag ibland glömma, men jag tror inte det är rätt. Är det inte så att vi kanske behöver acceptera avgrunden för vad den var, för att vi sedan på riktigt ska kunna känna en ärlig form av "återuppståndelse"? Samtidigt som vi behöver vara förlåtande mot oss själva och inte älta det förgångna?
Oavsett, härliga morgonrader. Hoppas du får en fin avslutningsdag!

//PP

LenaNyman
tors, 2015-06-11 - 08:06

... det gamla ordspråket "Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta" när jag läser din kommentar, PP. Byter man ut ordet glömma mot acceptera får det ännu bättre bäring. Nog skulle det vara skönt att glömma, helst radera ut, en hel del händelser (speciellt dom man tänker tillbaka på med en stor, stor skämskudde tryckt mot ansiktet). Men är det inte sannare, är det inte tecken på verklig transformation, om man faktiskt kan betrakta dessa händelser, dessa minnen, med acceptans? Och när vi äntligen kan lägga ifrån oss den där skämskudden har vi kanske fått till detta med att såväl acceptera som förlåta våra tidigare handlingar. Det känns som att i just det ögonblicket är man äntligen fri. Frigjord. Lössläppt.

Resan, ja. Vet du, jag blev så glad när jag läste ditt "Ja Lena, det har onekligen varit en resa för dig". För vet du vad jag tänkte samtidigt? "Jag har precis bara börjat". Det var en tanke som bara poppade ut, och jag tolkar den som att med snart tre månaders a-frihet i bagaget har jag visserligen checkat in, jag sitter i planet och det har just lyft. Fortfarande är jag kvar inom Sveriges gränser, och vart ska jag nånstans? Jo, jag ska jorden runt! :)

Den här inställningen är den stora skillnaden jämfört med i höstas. Då sniglade dagarna sig fram och nån resa var jag inte alls i färd med med. Nej, jag kände det snarare som att jag gett mig själv utegångsförbud.

Ja, jag kan också se värdet i att skriva i gamla tråden med gamla rubriken, PP. Absolut. Så länge behovet finns där. Tills stunden är kommen att ta nästa steg. Allt, förstås, i egen takt.

Murlis, jo, vissa avslutningar minns jag. Och sen har vi ju naturligtvis vissa andra...

Torsdagskram på er - jösses, den här veckan bara ruschar fram verkligen!

mod60
tors, 2015-06-11 - 21:58

Underbart att läsa hur bra det går. Går bra för mig med :) snart 6 månader nu. Åker lite jojo i humöret men det är väl de beryktade hormonerna som spökar. Jag tänker mycket på mitt liv och hur det varit tidigare. Bra tankar utan skuld, mer analyserande och reflekterande tankar.

Jag fortsätter vara nykter och det är så skönt. Sommaren ska jag avnjuta nykter och dricka massor av bubbel utan alkohol och glädjas över att det är gott. Ha en skön helg LenaNyman och alla som kämpar mot den listiga alkoholdjävulen.
krammod60

LenaNyman
tors, 2015-06-11 - 23:02

Så himla glädjande att se dig fara runt här med alla goa kommentarer. Det bara sprudlar om dig! :D Du är så bergfast övertygad att du till och med kan säga rakt ut att sommaren blir helnykter. Så fantastiskt, jag imponeras storligen ska du veta. Sex månader snart, ett halvt år, det är stort.

Du inspirerar och skulle jag utse dagens ambassadör för ett nyktert vägval så skulle det bli du. ;)

Just, ja. Humör som åker upp och ner, det känns ju igen. Det är morr ena stunden och flabb i andra. Här är det pms som spökar och jag tar jättenattljusolja dagligen. I klimakteriet spökar också hormonerna, tar du nåt för att mildra symptomen?

Söta mod, ha en skön helg du med. Så fint - och rörande - att läsa om din skolavslutning. Kram!

mod60
tors, 2015-06-11 - 23:19

Ja Lena idag skulle jag kunna flytta berg med min tro på att leva nykter. Tjo ho så gott det är.
Jag behöver detta forumet och alla er som finns här för att kunna fortsätta och vill ge lite tillbaka. Har läst så bra inlägg ikväll och känner verkligen hur min beslutsamhet är stark. :)
Ang menopausen som det så fin heter, gillar inte ordet klimakteriet, så har jag hormonmedicin men jag tänker sluta med den i sommar. Måste ta mig igenom det och inte skjuta upp det hela tiden. Ska kolla med hälsokosten vad de kan ha. Tänk vad hormonerna spökar med oss under nästan hela våra liv mer eller mindre!!!!
Du verkar så go och fin och jag blir alltid glad av dina kommentarer och att läsa vad du skriver. kram på dig och ha en härlig helg nu!!!
mod60

LenaNyman
tors, 2015-06-11 - 23:51

På hemvägen i dag slank jag in på ett byggvaruhus och köpte inomhusfärg till sovrummet. Så i kväll har jag ägnat mig åt skapande verksamhet (den bästa som finns!) och rollat dom vita, fräscha väggarna som jag på sistone upplevt som kalla och sterila. Medan jag höll på tänkte jag på mitt alkoholmissbruk som pågått i åratal, mina försök att sluta, dra ner, fixa och dona för att inte falla pladask i promilleträsket gång på gång. Det har ju gått sådär. Och jag rollade vidare... Utan att jag märkte det hade jag börjat nynna på en låt av Lisa Nilsson som heter Långsamt farväl. Och jag upptäckte hur bra texten speglade mitt förhållande till a. Det blev sån himla fullträff, helt out of the blue, att jag måste bjuda er på länken.

https://www.youtube.com/watch?v=8sUGMTMybh0

P.S Färgen på burken? Jo, den heter Grotta. :)

LenaNyman
fre, 2015-06-12 - 10:07

Jag börjar med att säga att jag självklart inte satte den där första rubriken för att medvetet provocera nån annan människa. Varför skulle jag? Jag har vänt ut och in på mig själv i alla tider för att blidka och behaga, varit så angelägen om att synas i andras ögon att jag blivit blind för mig själv. Så såg helt enkelt det allra första inlägget i den här tråden ut. Med just den texten, med just den rubriken. Jag tänkte aldrig på det så då, men samtidigt satte jag fröet till vad som skulle utvecklas och växa till, i nuläget, över ett års samtal mellan såväl andra forumdeltagare som med mig själv.

Har jag slutat undra om jag inte bara kan få dö någon gång? Nej, inte alls. Men jag super mig inte till en stunds vila längre och det påminns jag om varje gång jag loggar in här. Det svarta och det vita.

Ja, men är det inte bara att byta namn på tråden, nu då? Nej, det är inte det. Rubriken var startskottet till den här resan och jag bär den med mig som en frusen ögonblicksbild med stort personligt symbolvärde. Skulle jag ändra rubriken förflyttar jag utgångspunkten till ... ja, jag vet inte var. Skulle jag ändra rubriken är det inte längre min tråd. Då är den inte längre "hemma". Och då finns det inte längre nån poäng för mig att skriva i den.

Jag tycker att man ska vara lite aktsam med att framföra den här typen av åsikt. Vad blir nästa grej att slå ner på, nästa oskrivna regel? Finns det inte tillräckligt med kritik i världen ändå, utan att man ska behöva gå i försvar här inne dessutom? För ja, jag känner att jag måste försvara mig. Över en rätt opåkallad och onödig grej dessutom. Och för första gången sen trådstart. Det är verkligen skittråkigt.

Här inne har jag mötts av tolerans, öppenhet, mycken klokskap och välmening. Framför allt har jag känt mig välkommen precis som jag är. Den känslan försvann just.

PP
fre, 2015-06-12 - 10:30

För att kunna återvända till den fina känslan från i går morse, kanske du kan läsa det inlägg du skrev igen?
Tycker verkligen det var härligt och visade vart du är på väg. Planet har ju som du skrev just lyft!
Ha en fin fredag

//PP

Sattva
fre, 2015-06-12 - 11:06

Jag tror jag förstår hur du menar Lena. Att man inte vill förneka den mån varit. För det är OCKSÅ en del av den man är just nu, och nu, och nu. Att lära sig tycka om sig själv, med allt bagage. Och därför inte skyla över det som faktiskt också finns där. Usch så flummigt jag skriver...försöker förmedla en känsla.

Meredith12
fre, 2015-06-12 - 15:05

på din rätt till din historia. Andras tolkningar av din rubrik kanske de kan ta hans om själva.
Önskar dig en solig fredag goa Lena.
Kram
M