Grattis till 7 nyktra månader! Du är en sann förebild på det här forumet. Sjukskriven pga utmattning, dotter med funktionshinder, och ändå har du slutat dricka och förblivit nykter!
Känner också att det snart är läge att ta itu med vikt och motion. Smidig som ett kylskåp är inte ett tillstånd som jag trivs med ? Men viktigast först - vara nykter!
Vilken grej. Även om det kanske känns mindre i sammanhanget med familjeproblematiken så bör du kanske fira lite extra för 6 och 7 månader. Det är en bragd och synd att tapp bort att du kämpat så bra. Din kamp med din dotters problem är så klart en längre och kanske med mindre tydliga vinster att fira. Så ta till vara de du har.
Jag har under sommaren helt fastnat i ljudböckernas värld. Har läst att det är flera här som vill ha tips för att skingra tankarna när det känns tufft. Några rekommendationer där uppläsningen också är mycket bra kommer här:
"Pestens år. Döden i Stockholm 1710" av Magnus Västerbro (självklart superaktuell och bara förordet av Magnus är värt lyssning/läsning),
"Så som jag minns det" av Mikael Persbrandt,
Hela Stad-serien av Fogelström (fullständigt magisk uppläsning av Helge Skoog),
"Till minne av villkorslös kärlek" av Jonas Gardell (uppläst av Gardell).
Är också fast i träsket och gillar alla dina förslag.
Kan verkligen rekommendera Svälten av samma Västerbro. Den har betytt mycket för mig.
Härom dagen läste jag del ett i Agota Krystofs triologi.
Den stora skrivboken (endast den finns som ljudbok)
Den tycker jag är en av de bästa skildringar av krig som jag läst.
Om man är lagt åt det hållet ?
Ska kompensera med något upplyftande...
Vigdis Hjort- lärarinnans sång, bra!
Ha en fin dag ?
Kul med sällskap i det fantastiska ljusboksträsket! Svälten har jag också lyssnat på men tyckte uppläsningen var lite sämre, därför tog jag inte med den på listan. Men jag håller med - absolut värd en lyssning! Jag tar med mig dina tips! När jag var sjukskriven och väldigt förtvivlad för ett år sedan drygt fick jag tipset om att titta på serien "Hemma igen". Finns nu igen på SVTPlay. Värsta bästa förströelsen om man inte orkar med någon som helst intellektuell aktivitet men ändå vill ha något spännande i sitt liv.
Var hos utmattningsdoktorn i veckan och är nu helt sjukskriven ett par månader till. Jag har helt resignerat när det gäller ambitioner i arbetet och mitt enda fokus är att bli frisk. Självklart finns alltid farhågan om FK kommer att godkänna, men jag tog för en tid sedan beslutet att mitt och sonens reskonto (jag har en dröm om en längre resa tillsammans med honom) är det jag får använda om det behövs. Satt hårt inne men jag känner att jag måste prioritera min hälsa annars kommer det gå åt pipsvängen. Resa kan vi i så fall göra när han börjar tjäna egna pengar. Än så länge har jag inte behövt tulla på kontot, det är oväntat billigt att gå hemma måste jag säga, men risken finns fortsatt förstås...
Jag bestämde mig också ganska tidigt i nykterheten att jag ville berätta den längre historien för några få i min vänskapskrets. Den siste jag ville berätta för har dröjt p.g.a. covid. Vi har helt enkelt inte kunnat ses på ett lämpligt sätt. Men så förra veckan hörde jag av mig och sa att jag ville prata. Jag tror det gick bra. De månar mycket om barnen så det blev stora ögon när jag berättade om händelsen när jag kom hem asplakat mitt i natten och sonens reaktion. Jag förstår att de förstår varför jag tagit mitt beslut. Situationen blev lite konstruerad och det är nog därför jag inte är riktigt nöjd. Men jag hade tänkt igenom hur jag ville lägga upp det och det blev sagt också, om än i en annan ordning jag hade tänkt mig. Så, nu är det färdigpratat om detta för min del på tag. Inga vänner som har koppling till mitt arbete får veta någonting. För dem skyller jag på utmattningen. Det är ett val jag gör och som jag känner mig trygg med.
Jag har också gjort en 70+ handling som inkluderade Systembolaget. Inte varit där på 7 månader. Gick alldeles utmärkt. Jag handlade själv på mig lite alkoholfritt och en liten tetra rödtjut till min Coq au vin som jag ska göra vad det lider. Det vinet lockar mig inte för FEM öre faktiskt. Framsteg, framsteg, framsteg!
Heja dig och så skönt (eller iaf bra) med förlängd sjukskrivning så att du får ork och kraft. Håller med om att det är billigt denna corona-vardag förutom att jag har vissa klädköp på mitt ”samvete” som nu börjar överskrida tidigare vin-budget. Å andra sidan mycket få utsvävningar.
Har hittat ett a-fritt vin som är i särklass godast av alla jag testat.
Det är sydafrikanskt och heter Lautus. Finns inte på alla Systembolag men man kan hitta butiker via systembolagets sajt.
Skrev detta för att du nämnde att du handlade a-fritt på systemet annars tycker jag generellt det är bra med försiktighet kring dessa besök.
Ps. Jonas Karlsson läser den där Krystof-boken, så bra!
Nu fångade du mig! Ser tyvärr att boken inte finns på bokus som jag har min prenumeration på. Är det Storytel som äger, eller? Just nu lyssnar jag på en mastodont, "Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf". 24 timmar som spänner över hela Selmas liv med djupdykningar i den intensiva brevväxling hon hade med sina vänner och proffessionella inom bokutgivning. Kan också rekommenderas. Tar med mig vintipset också, inte hört talas om tidigare.
Ni sockertroll. Jag har ätit mer socker än vanligt under senaste året men har normalt inte det sug som jag förstår att många andra har. Är det helt omöjligt att byta t.ex. chokladen mot salta jordnötter? En ärligt ställd fråga, bara för min förståelse. Så tog jag mig fram i början av nykterheten nämligen. Jordnötter och bubbelvatten. Jag köpte hem mååånga påsar. En fördel med nötter är ju att man blir mätt. Av socker blir man ju så småningom hungrig igen. Åtminstone blir jag det.
Nu blir det strax ett jympapass för mig. Länge sedan jag försökte sist. Har haft värk i kroppen. Så pass att inte ens en promenad är skönt. Utmattningsdoktorn säger att det hör till.... Nu är det dags att prova igen känner jag.
Fuskade mig igenom ett basjympapass i går. Så svårt att sparka igång denna utmattade kropp. I dag känner jag mig som överkörd av en ångvält. Det får bli vila i dag. I morgon tänkte jag jympa tillsammans med flickan. Ett pass hon älskar!
Min hjärna har helt släppt detta med sug tycks det. Åtminstone för tillfället - vaksamheten släpper jag inte! Vinet tillhör liksom inte mig längre. Andra dricker men inte jag. Himla skönt!
Bestämde mig också för att hyra en bil nästa vecka för en liten roadtripp. Lobbar nu för att få med sonen. Tror det ska lyckas, men inte fått ett ja ännu... Behöver lite omväxling känner jag. Se något annat.
Dagen är lite gråmulen. Gör inte mig så himla mycket. Ljudbok och te gör min dag!
Vad skönt att du håller nykterheten och att du slipper detta jobbiga suget!
Vet själv hur befriande det var att ha den känslan.
Men det räcker med ett litet slarv så sitter suget där igen..?
Men nu gör jag en omstart och så får himlen ramla ner...men någon alkohol vill jag inte ha mer!
Sonen som blev så utsatt när jag var galet berusad förra året har börjat titta ut ur sin kokong då och då. Han har haft ett tufft år i skolan. Betygen sjönk som en sten. Blev t.o.m. underkänd i ett ämne. Det var en inlämningsuppgift i ett ämne som exmaken är ansvarig för (ja, vi har delat upp ämnena som vi ska stötta sonen i) som aldrig blev inlämnad. Exmaken blev nog förvånad över att det till sist gick som det gick. Jag blev inte förvånad. Exmaken ringde mig. Ringer aldrig annars. Långt osammanhängande samtal om att det är lärarnas ansvar och att sonen skulle gå i "sommarskola". Jag sa bara att sonen behöver lämna detta bakom sig, ta ledigt, sova ut och ha absolut INGA krav under sommaren. Så blev det. Och nu efter några veckor börjar han faktiskt titta ut ur sin kokong. Han ringde häromdagen och pratade om livet. Så som han gör i bland. Den här gången pratade han också om att han nu efter några veckors vila faktiskt känner skillnad på trött och inte trött (känns igen för denna mamma). Han förstår nu att sömn ger effekt.
Vi tittade lite tillbaka för att försöka utröna varför förra året blev som det blev. Jag frågade bl.a. om händelsen när jag var så berusad har påverkat honom. Sonen sa att att han blev väldigt arg, ledsen och besviken då men inte känner att denna händelse hängt över honom. Jag vet inte om jag kan tro honom. Vet av egen erfarenhet att jag kan underskatta betydelsen av händelser som faktiskt påverkat mig mer än jag trott när det begav sig. Oavsett så fick jag i sammanhanget sagt (påmint) honom om att jag numera alltid är nykter. "Jag dricker inte mer nu" sa jag. Fick ingen tydlig reaktion men jag tänker att det är bra för honom att jag fick sagt detta igen - så han vet och kan känna sig trygg med det.
Vi har varit iväg på en kort road trip jag och sonen. En natt på hotell bara. Trevligt att jag fick sällskap! Vaknade tidigt i dag. Slut efter resan (jvla skitutmattning) men glad att vi kom iväg tillsammans.
Har ju också ett pågående projekt "viktnedgång". Har inte mycket erfarenhet av bantning. Har lyckats hålla vikten bra under livet ändå. Det är nu de senaste två åren som jag har gått upp alldeles för mycket. Men alltså, jag säger bara det, ska ni gå ner i vikt så gör det för tusan INNAN ni fyller 50! Herrejisses vad det händer väldigt lite trots alla mina insatser. Att bli alkoholfri är en västanfläkt i jämförelse D: Men, men, jag fortsätter. Är INTE nöjd som jag ser ut nu. Kämpa!
Charlie70, vad härligt med samtalet med din son och att du även fick en reskompis! Hur gammal är han nu igen? Det är en sådan härlig känsla när ens barn/tonåringar/ungdomar öppnar upp sig...ibland kan det komma hur mycket som helst..och ibland kommer det lite pö om pö...och man får vårda det man får.
Ja, det där med vikten...har inte heller haft problem med vikten förrän det blev mycket strul med tonåringar och mycket död och sjukdom i familjen...då började tröstätande och tröstdrickande! Jag tänker att du kommer ju fixa även det här...men det är klart att ju äldre man blir desto svårare är det att få bort kilona!
och det stämmer fint här också att i bland kommer det pö om pö och ibland hur mycket som helst D: När det gäller mitt alkoholbruk har ännu inte mycket sagts, men det kanske kommer...
Det här med vikten är ett gissel, jag är 50++ och det sitter verkligen, lite mindre hungrig dock, tror det beror på naltrexon medicinen, och även att jag inte dricker( jag åt som en häst under tiden jag drack). Men även här tar vi väl en dag i taget och kämpar på?? Kram
Så bra av dig att du förstod att sonen behöver vila. Och vad härligt med roadtrip med honom. Förstår du är glad. Och jag tror han är jätteglad du är nykter?
Ja du. Skulle nog säga att det gäller att överlista övervikten. Här går det också nedåt, sakta men säkert. Heja oss!
Ha en fin helg? Kram?
Jag valde ju hängslen och livrem direkt när jag tog beslutet att bli nykter. Därför tog jag kontakt med beroendeklinik. Jag har inte behövt dem jättemycket men det har känts tryggt med gles samtalskontakt och blodprov då och då. Nu är det snart dags för sista kontakten som är vid 6 månader. Har fyllt i olika utvärderingar, av mig själv och mitt bruk och även så klart hur jag tycker kliniken skött sitt uppdrag. Ska lägga det på lådan i dag. Dessutom ska jag ta blodprov igen. Inte för att jag tycker att jag behöver det (den här gången heller), men jag tänker inte göra avsteg från ett framforskat program för alkoholberoende personligheter som jag.
Till skillnad från i våras när jag hade det sista samtalet med sköterskan känner jag tydligt att jag kan släppa det här med kliniken nu. Jag är inte orolig. Jag är lika fast besluten i dag som jag var den 22 december förra året att jag har slutat dricka nu. För alltid. Saknar inget som alkohol att göra - tvärtom!
Var iväg på en heldags skärgårdstur i går med sonen. Lite pansjisresa, men trevligt. Mat ingick, bar fanns. Det var ju lördag så en och annan passade på att fira lördag. Inget störande alls. Jag drack ett par riktigt goda alkoholfria öl till lunch och middag. Sonen smakade en smutt. Vi pratade lite om en eventuell alkoholdebut för hans del. Jag försökte lite försiktigt säga att dricka är inget man måste göra eller ha erfarenhet av öht. En utmaning även detta för mig märker jag. Vill ju helst inte att han dricker alls men måste så klart inse att han precis som de flesta andra unga kommer att dricka någon gång. 18-årsgränsen är jag dock tydlig med. Där behöver jag inte slåss med min inre egen moral och nynykterheten.
Varafrisk, Jullan och VaknaVacker - tack före era kommentarer!
Jag tror att det är superviktigt att ta det snacket med sina ungdomar. Precis som man måste ta sexsnacket. Ungdomar idag är så influerade av porr att man blir helt mörkrädd ?
Min äldsta dotter valde från början att inte dricka alkohol alls. Jag har hela tiden försökt att stötta henne i det beslutet. Inte helt okontroversiellt.
Hon har medvetet valt bort allt festande fram till på senare år typ. Festandet på psykologprogrammet är mer sansat ?
Sen träffade hon sin nuvarande pojkvän redan när hon gick i åttan, så sexsnacket har vi haft i omgångar utifrån hennes funderingar. Samtycke har vi pratat mycket om, rätten till egna kroppen och lusten.
Bra att du fullföljer forskningsprojektet. Vad har betytt mest för dig i din nykterhet? Vad har gett dig extra råg i ryggen för att genomlida tuffare perioder?
Hej Charlie70
Såg i en annan tråd att du läst boken ”Tänka klart”. Vet du (eller någon annan) om den finns som ljudbok på svenska? Hittar nämligen bara den på engelska.
Önskar dig all lycka med din fortsatta nykterhet. Är själv nöjd att nu klarat 18 vita dagar.
En dag i taget!
”Tänka klart” finns inte som ljudbok, bara papper. Går att beställa från flera ställen. ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg finns som ljudbok. Rekommenderas!
Läser dina frågor AH. Jag har ju som de flesta av er vet försökt många gånger tidigare med det vanliga, bli helt nykter och dricka lagom. Skälet till att det fungerade den här gången är först och främst att mitt drickande drabbade min son så brutalt. Han stod där, ensam, med en kraftigt berusad mamma med ett lika berusat sällskap som varken han eller jag träffat tidigare (eller senare för den delen). Något som inte får hända igen. Aldrig. Sedan tror jag faktiskt åldern är en viktig faktor. Det är många gånger lättare att stå upp för sig själv och sina livsval när man är äldre (50 är jag). Med åldern kommer också en trötthet på det som varit och insikten om att livet inte vara för evigt. Min f.d. alkoholhjärna har mognat helt enkelt. Jag har också varit hel- eller deltidssjukskriven under hela tiden. Det underlättade mycket i början när man dras med den där otroliga tröttheten. Jag hade också tid att förkovra mig i alkoholens verkningar. Det är ett heltidsjobb i sig och ska verkligen inte underskattas. För att sammanfatta vad som har betytt mest för mig kommer helt enkelt BARNEN på första plats Därefter min egen ÅLDER och på tredje plats TID för förkovring.
Härligt att läsa ditt inlägg, om vad som betytt mest för att bli nykter. För mig har åldern också spelar stor roll. Känner starkt att denna ”dricka lagom”- diskussion den har jag inte haft men har heller inte tid med. Jag är otålig på livet som den 54-åring jag är. Det har varit skönt att känna så. Vilsamt att slippa dividera.
Hoppas du har en fin avslutning på sommaren! Kram.
Tiden är verkligen viktig initialt, att plugga på hur alkoholen påverkar oss negativt. Det är nog därför stress är den farligaste fienden. När det inte finns tid att plugga eller repetera. Det tar tid innan de nyktra argumenten sitter i ryggmärgen.
Så på så sätt kan man säga att sjukskrivningen har gynnat dig. Det fanns en mening med att du blev sjukskriven just nu, och innan du brakade in i kaklet fullständigt.
På tal om det, hur ser planerna för hösten ut jobbmässigt? Jag hade ett rehabmöte med en kollega igår, som jobbat 25% hela sommaren och som nu är redo för 50% från 1/9.
Med anpassade arbetsuppgifter. Vi tar den hänsyn som krävs för att få tillbaka henne i jobb helt enkelt. Mycket ligger hos henne, att hon ska lära sig förhålla sig till stressen, sätta gränser, planera in tid för daglig återhämtning, lära sig säga nej och så vidare.
Långsam upptrappning med tydliga, anpassade arbetsuppgifter är att rekommendera. Och avstämningar varje vecka med HR och chefen.
Jo men jag har brakat in i kaklet fullständigt. Gjorde jag redan i november 2018 men tog till sommaren året därpå innan jag sjukskrev mig. Är helt sjukskriven till siste september nu. Små förbättringar har skett sista tiden så framtiden ser lite ljusare ut nu. Kanske värt att nämna att sjukskrivningen inte gjorde att jag hamnade med flaskan varje dag. Tvärtom, var jag restriktiv. Däremot har sjukskrivningen gett mig tid att reflektera över hur jag hanterat mitt liv. Framförallt livet med funktionshindrat barn. Tid för reflektion har varit avgörande för att hantera utmattningen (och vila så klart, har sovit ofantligt mycket). Att jag drack så mycket sent på hösten kopplar helt till flickans situation och hennes skola. Jag skulle supa ihjäl mig om jag fortsatte så. Hennes omständigheter kommer ju aldrig att försvinna. Det är ETT exempel på en viktig insikt för mig.
Har inte varit inne på några dagar och oj vad mycket det blir att läsa ikapp! Välkomna hit alla nya och så fantastiskt roligt att läsa hur många som faktiskt håller nykterheten - en dag i taget!
Har skickat iväg flickan på första skoldagen för terminen. Sonen har sin sista sommarlovslediga dag i dag. Han har verkligen fått vila. Alla semesterplaner fick ju skrinläggas. Sonen har tagit långa sovmorgnar, hängt på sitt rum, kommit ut vid mat och någon enstaka gång för att prata lite. Nu mot slutet tycks han ha vilat ut för helt plötsligt vaknar han tidigare och tar egna initiativ som promenader (jag får inte hänga med tyvärr) och hänger med kompisar och så. Vi får inte underskatta den stress och press barnen lever under i skolan. Jag är ganska säker på att min son hade fått en utmattningsdiagnos också om inte sommarlovet kommit när det kom.
Jag är nykter! Alkoholen har blivit en väldigt avlägsen vän i mitt liv. Finns knappt alls i mina tankar och sug har jag inte. Tvärtom. Det tog mig ungefär 6 månader att komma hit. 6 månader av hårt arbete som är värd varenda sekund. Jag vaknar pigg och utvilad, jag har en närvaro och ett tålamod med mina barn hela tiden som jag inte hade tidigare, jag kan planera mitt liv utan att fundera på vilken dag jag ska vara bakfull. Listan kan göras hur lång som helst!
Äntligen kommit igång med träningen. Har fuskat mig igenom några baspass och i går märkte jag att jag faktiskt kunde göra hela passet på riktigt. Nu gäller det bara att fortsätta ta små steg mot forna tiders styrka och kondition!
Vikten, jag vad ska jag säga om den. Jag vägde mig ju inte när jag satte i gång för en månad sedan. Av en händelse passerade jag en våg och insåg då att jag inte hade 10 kilo att gå ner utan att jag har 15 kilo kvar. Gjorde ett ryck och mätte BMI och midjemått och ja, jag betraktas som överviktig - för första gången i mitt liv. Det är bara att fortsätta tänker jag. Allt som inte behövs för överlevnad är borttaget. Jag äter mycket morötter och ett par äpplen om dagen. Äter ofta sill och ägg till middag (så gick jag nämligen ner efter min första graviditet med stor framgång). Det är mättande och sill är supernyttigt (åtminstone om man inte väljer de sorterna med geggamoja i). Knäckebröd äter jag också. Väntar att äta till jag blir hungrig, och lite till. Rätt eller fel metod? Det vet jag inte. Jag ser att det händer grejer men otroooligt långsamt.
Vad kul och skönt att det går så bra ?
Jag håller med dig att det är en befrielse att slippa alkoholen.
Fan vad energi och tid man har lagt på den!! ?
Nu är det det den vita enkla vägen som gäller ??
Jag säger enkla för om man har bestämt sig för att avstå helt så blir det enklare än att dricka någon gång ibland...
Ha det så jättebra Charlie ?
Kram ?
Kram ?
Vill bara tipsa om SRPlay som jag använt mycket som avkoppling under sommaren. Till exempel har jag lyssnat igenom massvis av spännande dokumentärer. Bara att söka på Dokumentär så kommer ett digert urval upp. Just nu lyssnar jag på Släktband. Ett program som funnits i många år och som tar upp gamla tider med fokus på släktforskning. Man behöver absolut inte vara intresserad av släktforskning för att lyssna. Det är också många berättelser kring öden i gamla tider från ca 1600-tal och framåt. Oerhört intressant och fungerar som min mindfulness att lyssna på. SRPlay är helt enkelt en guldgruva för oss som behöver skingra tankarna genom att lyssna på intressanta program!
Jag är superdålig på att skriva hos andra, men du har fångat mig så jag känner att jag bara vill säga vilket jobb??
Håller på precis som du med vikten?Men det går framåt eller nedåt?När jag ställde mig på vågen efter min typ andra nyktra vecka höll jag på att svimma! Men nu går det nedåt. Och det går trots att man är 50+?
Det funkar som mindfulness för mig med. Trots att jag kanske inte ens är intresserad av ämnet så fångas man ju om det är bra berättat. Jag lyssnade på 2 timmar Borlänge-ligan tex, inte mitt ämne men blev spännande ändå.
Jag vet inte om du lyssnar på engelska, men en serie i 6 delar som jag kan rekommendera är
Winds of change (finns på Spotify bla) som handlar om politik, musik och konspirationer. Kan verkligen rekommendera.
Vikten- jag har 6-8 kilo kvar säkert (5 om jag är snäll emot mig och det bör jag kanske vara)
Jag kör nu nån sorts 16:8, kaffe och drycker av olika slag till kl 16 då jag äter ett kokt ägg, sedan middag (och lite glass...) som vanligt. Utvärdering följer. Har nu en fin kjol som mitt måttband. Med knappar fram. När jag hade köpt den och provade första gången kunde jag inte sitta utan att den sprätte upp- och gled av... Nu håller den sig knäppt, men jag kan inte andas i den. Men om en månad eller så, vi får se. Långsamt tror jag är en bra strategi. ?
Engelskan har jag inget problem med så tack för det tipset också Se klart!
Denna bergochdalbana som kallas livet. Fick ett telefonsamtal från en mycket skakad mamma i går. Tydligen har min son och hennes son testat ecstacy i våras. Jag åkte hem till föräldrarna. Långt samtal, mycket tårar från deras sida. Mötte upp exmaken och sonen direkt efter och vi hade ytterligare samtal. Två präktiga 15-åriga killar med inte jättemycket kompisar men de som finns är det också ordning och reda med. Killar som alltid hänger hemma och åtminstone min pojke har sett ner på andra i hans ålder som använder alkohol, nikotin och annat. Trodde man ju aldrig. Som vanligt finns det en plan från min sida. Ska börja jobba utifrån den om en stund.
Ni anar inte hur tacksam jag är för min nykterhet nu. Sonen kan inte använda mitt drogberoende emot mig på något sätt. Jag kan stå rakryggad. Jag kan prata om beroende utifrån egna erfarenheter. Jag kan säga att man kan inte göra rätt om man inte gör fel (som en chef sa till mig för 30 år sedan). Dock kan ingen av oss föräldrar ett dyft om piller så där får jag utbilda mig.
jag fick reda på att en av mina söner testat lustgas. Han är den mest förnuftiga av mina ungar så för mig blev det en total chock! Jag fick en känsla av att den här sonen känner jag inte. Jag fick helt omvärdera mitt förhållande till honom och ställde tydliga krav, men fy vad det var tufft. Idag har vi en jättebra relation och sonen har tackat mig för att jag satte ner foten. Och lustgas är ju egentligen ingenting, men det är ändå en drog som jag inte fattade ens fanns på marknaden.
Tror att det är bra att du har en tydlig plan. Lycka till!
Man får väl säkert räkna med att det dyker upp sådana här saker nu när barnen blir större.
Tänk vad skönt ändå att man är nykter när ett sådant samtal kommer. Inte kul om man
just hade dragit i sig några öl och måste åka hem till sonens kompis föräldrar
och snacka om droger.? Min son är ju också 15 år och man får väl hoppas att han
klarar de närmaste åren på ett så drogfritt sätt som möjligt. Min son har också mest hängt
hemma, inte så många kompisar och tjejer verkar vara ointressant. Nu är han mest ute och fiskar och åker moped med andra "präktiga" kompisar. Lite märkligt, när jag var i den åldern
hade jag rökt, snusat, druckit alkohol och hånglat med tjejer, men aldrig testat något "knark".
Det har alltid varit big no no för mig. Det är andra tider nu verkar det som. Ungdomarna går rätt på
de tunga olagliga drogerna. Det verkar som om min son har väldigt stor respekt för alkohol
i alla fall, han verkar inte vilja testa. Det hände en sak som bekräftar detta i helgen, frugan råkade ge honom
en Somersby cider med alkohol (4,5 procent) i stället för en alkoholfri. Men han kom förskräckt ner från
sitt rum och påpekade misstaget. Han smakade inte ens på den. Misstänker att det är mitt före detta alkoholmissbruk som har gjort detta.
... i omlopp nu om jag förstår rätt.
Har hämtat barn hos polis, torkat kräks och botat baksmälla (och tagit diskussionen förstås) men har aldrig kommit på eller fått berättat att något av mina barn använder andra droger.
Men jag tror nog att de har gjort det.
Knark- som vi sa på min tid är min stora ångest. Att se människor drogpåverkade är långt mkt värre än berusning. För mig.
Att ungdomar testar, däremot. Så är det ju. Det jobbiga livet på äggskal.
Jag tror du har en bra plan. Inte minst är du nykter- jäklar vad det betyder mycket. Allt. Du kommer att se och ha koll. Så skönt för din son med den massiva tryggheten.
Kram!
Nu besökt mottagning med sonen. Det finns en tydlig struktur för detta. Skönt att slippa skapa den själv (som jag ofta får göra de förvisso helt annorlunda frågor som rör flickan). Samtal, övervakat urinprov (jäkligt tufft för honom) och en orosanmälan till socialtjänsten. Inget fokus på mig men jag passade på när nu proffs satt med att (återigen) prata med sonen om min oro för att min beroende-gen är överförd på honom. Att han måste iaktta största försiktighet helt enkelt! Läkaren bidrog en hel del till del i den dialogen. Tack för det. Trots allt så har jag en känsla av att han faktiskt inte riktigt tar detta på så stort allvar som det är. Tog i med brösttoner efter besöket när vi satt tillsammans med exmaken och han började tjafsa emot i oändlighet. Ömsom kärlek ömsom mycket stort allvar från min sida. Balansgång på slak lina.
Att socialtjänsten nu får information om att jag har ett alkoholberoende rör mig faktiskt inte i ryggen. Tvärtom är jag oändligt tacksam att samhället har en struktur för att skapa trygghet för alla individer. Det viktigaste för mig nu är att jag med öppet sinne gentemot sonen kan använda mina erfarenheter för att förhoppningsvis ge honom en väl grundad och betydligt mer upplyst språngbräda mot vuxenlivet än jag hade.
Att sätta tydliga gränser för våra barn, för deras eget bästa, är den finaste kärlekshandlingen vi kan ge våra barn.
Sonen visar kanske nonchalant mask utåt men mår dåligt inombords, så reaktionen kan komma senare. Du får försöka ”fiska” lite.
Det är ju så med barn och ungdomar att man kan behöva prata om ditt och datt i timmar - och plötsligt kommer det riktigt viktiga upp på bordet. Ställa öppna frågor och föregå med gott exempel är enda sättet.
Svinbra jobbat med sonen! Också. Du är verkligen en ledstjärna ⭐️
Själv stoppade jag huvudet i sanden för ca 25 år sedan.
Trodde inte det var så farligt att sonen rökte lite cannabis...?
Hade ju själv gjort det som tonåring, det var så vanligt då och inte olagligt för eget bruk.
Men tiderna förändras, cannabis är på senare år mycket starkare och mer beroendeframkallande.
Så har man börjat med en drog är steget inte långt till nästa.
Trodde att sonen skulle välja bort droger som jag själv gjorde när jag var ung men så blev det tyvärr inte.
Så med detta sagt Charlie, stå på dig och var som en hök på din son! Håll koll på vilka vänner han har och om det dyker upp nya.
Man ska inte snoka men gäller det droger och minderåriga så är allt tillåtet. Kolla kläder och hans telefon, dator om du kan, ofta sänder langare ut sms om nya droger och när det är rea!! Det är en sjuk värld som man inte vet existerar om man inte har erfarenhet.
Jag vet och med mig många föräldrar i mitt nätverk...
Så jag håller alla tummar och tår för att allt ska gå bra med din son och att det varit en "pröva på grej"
Haft sista samtalet med beroendemottagningen! Kändes som om jag tagit examen ?? Stolt, glad, nöjd, harmonisk. Det är bara några ord av de som beskriver mina känslor just nu. Fan vad jag är bra! Passerat 8 månader och så härska det fortsätta.
Tyvärr hällde jag en stor kopp kaffe i tangentbordet på min nästan nya dator i går. Kan inte använda tangenterna längre. Ogillar att skriva på telefonen men gör det nu eftersom jag känner för att basunera ut min glädje här.
Tack alla ni för kommentarer kring min son. Positivt i sammanhanget är att exmaken vill kommunicera Med mig helt plötsligt. Har inte hänt sedan skilsmässan. Vi är överens om att vi är på bollen gemensamt. Har bl.a. diskuterat sonens pengar och försäkrat oss via banken om att vi har tillgång till dem. I fall vi hamnar i ett läge där vi inte tycker han bör Ha tillgång till mer än en 50-lapp eller så.
Jag har spärrat journalen från beroendenottagningen. Det är alltså ingen annan vårdgivare som kan se att jag varit där. Kan vara bra att veta om en sådan fråga gör att någon tvekar att ta kontakt.
Till dig Charlie, dock inte för kaffet I tangentbordet men allt annat!
Så glad att det går så bra för dig och att du mår så bra. Vilken seger, grattiskram till dig! ?
Är fortsatt datorlös efter kaffeincidenteten häromdagen. Har dock grävt ett djupt hål i ekonomin och beställt en ny. Gillar inte att skriva Och läsa på forumet Genom mobilen. Men till helgen kommer jag förhoppningsvis igen!
Nykter i dag! Njuter av den fina höstsolen som kommit efter regnet!
Kram!
Imponerad av er som använder mobilen som om det vore en dator. Jag ser sämre och sämre. Bara under sommaren har jag behövt öka styrka på läsglasögonen två gånger. Snart dags för progressiva känner jag. Och ännu än utgift som jag bävar för. Nya datorn har nu anlänt! Nu ser jag vad jag skriver igen :D
Livet rullar på i sakta mak. Känslan av harmoni består. Helt fantastisk känsla som jag inte levt med på mååååånga år. Övertygad om att det är frånvaron av alkohol som ger mig detta. Önskar så att alla som är här kommer att få uppleva samma.
Märker att tålamodet med flickan är så mycket större även om jag i stunden kan bli väldigt stressad när det blir problem på olika sätt. Återhämtar mig snabbare efter en dust.
Träningen fungerar också. Väldigt skönt. Har haft så många bakslag med den, men nu verkar det hålla. Viktigt för att få tillbaka mina hjärnceller men inte minst för att jag behöver den i förebyggande syfte mot drickande i framtiden.
Lyssnandet på böcker fortsätter. Nu senast har det varit Cecilia Svenssons bok "Tack det är bra.." och Kjell Olof Feldts bok om kontrollerat drickande. Båda bra böcker men när det gäller Kjell Olof Feldts erfarenheter kunde jag inte bli annat än matt. Jobbet att kontrollera sitt drickande känns så oerhört mycket större än att sluta helt. Och att sluta helt är verkligen INTE ett litet jobb. Självklart kommer jobbet att minska med tiden, även för de som dricker kontrollerat och jag vill verkligen inte tala emot den möjligheten. För den finns och den fungerar för vissa, det vet jag!
Återkommer säker under dagen. Känner en längtan efter större närvaro här.
Charlie, ditt inlägg andas verkligen lugn och förnöjsamhet.
Härligt att du kommit så långt på den vita vägen?
Hur går det med bäckenet?
Såg att du hade haft en incident med Bounce...(en av mina favorit dansgrupper) vad hände i vintras?
Undrar en nyfiken...?
Bounce är (eller var, har gått i konkurs) dessutom ett namn på ett ställe fullt av studsmattor av olika valörer. Mycket poppis hos barnen. Flickan älskar det! Under sportlovet slog vi till på var sin 2-timmarsbiljett. Inget hände direkt utan det är bara att konstatera att två timmars idogt studsande sätter sina spår hos en otränad 50-åring :D. Det går tyvärr sådär med bäckenet. Efter två besök hos kiropraktorn är skillnaden endast marginell. Ont när jag står, sitter, går t.o.m. när jag ska sova om jag tränat innan. Ska dit nästa vecka igen. Om inte bättre efter det får jag leta efter en ny kiropraktor. Har hittat ett yoga-program för höfter också som jag ska börja testa i morgon. Skam den som ger sig!
Då förstår jag..? vad synd att det blev en så seg och långdragen läkning...
Ja, det är väl inte den bästa motionen om man är otränad. Man tänker ju inte så om att det är "bara" att hoppa?.
Jag tänker på en bekant för många år sedan som gjorde ett bungyjump... Inte så kul följder, hennes höfter blev inte så bra efter det..?
Du kanske ska kontakta någon idrottsläkare/ortoped som coachar simhoppare eller gymnaster... De vet nog bäst hur man blir bra...
Lycka till dig ?
Kram ???
Nej, man får vara rädd om sig märker jag. I dag känns det bättre men då tränade jag inte i går. Inte kul om träningen ska förvärra det. När jag druckit mitt te ska jag testa yoga-passet jag hittade. Ja, ja fortsättning följer med den frågan.
Tänker en hel del på framtiden nu. Dels hur det ska bli när jag börjar jobba igen. Hur det ska bli med orken, min förmåga att tänka och inte minst på om jag ska bli stressad och få tillbaka vinsuget. Ett sug som faktiskt varit fullständigt frånvarande i två månader nu. Efter 6 månaders nykterhet hände det nämligen fantastiska grejer för mig. Harmonin som tidigare funnits lite då och då är nästan ständigt närvarande och suget försvann. Alkoholen ligger långt bak i hjärnan nu. Funderar sällan på den och när jag gör det tilltalar inte tankarna mig. Precis så som vi vill ha det. Eller hur? Men jag tar inget för givet. Aldrig glömma var jag kommer ifrån.
Har ju följt din resa Charlie och så fantastiskt är det eftersom jag vet hur jäkla kämpigt du hade det med suget under en lång period. Så starkt att hålla i. För mig har det verkligen hänt mycket den senaste månaden, men i takt med det blir jag än mer rädd om min nykterhet och påminner mig ofta om att detta liv eller tillstånd inte är något att ta för givet. Förstår att du har mycket tankar kring framtiden men kanske är det som med alkoholen där, att en dag i taget kan fungea?
Önskar dig en fin lördag! Kram ?
..så härligt det låter Charlie - det du beskriver. Att sinnesron har tagit över så starkt och att du känner ro så ofta nu.
Det är så inspirerande att läsa.
??
Njuter av att jag kan ta långpromenader igen. Min kropp börjar så smått återhämta sig från utmattningen. Jag njuter av att gå. Utan värk i någon del av min kropp. Jag ser fram emot att gå. Jag planerar för att gå. I snart två års tid har det i princip varit omöjligt p.g.a. värk och orkeslöshet. Underbart!
Suget infann sig trots allt en snabbis i fredags eftermiddag. Tack vare nya goda vanor kunde jag gå hem, koka en kopp kaffe och snart var det borta igen. Fredagkvällarna ÄR INTE lika med vin längre. Absolut inte. Några nya vanor har egentligen inte ersatt de gamla mer än att jag brukar ta fram en liter kylskåpskallt vatten till TV:n eller läsfåtöljen. I bland festar jag till med lite kolsyra i vattnet. Jag behöver inte mer. Nykterheten i sig är faktiskt belöning nog. Jag njuter! Jag längtar efter morgnarna, jag planerar och vet att jag kan hålla planeringen eftersom ingen bakfylla kommer att rasera dem. Det räcker för mig.
Grattis i efterskott! Det börjar bli lite svårt att hålla reda på alla månadsdagar här. Även sin egen ibland.? Men jag brukar alltid försöka hålla koll på dina och VaknaVackers, för då börjar min närma sig. Jag märker att du verkligen mår mycket bättre nu, härligt! Det tar helt klart sin tid det här. Fortfarande poppar det upp nya upptäckter, känslor och fördelar.
Svaret på din fråga i min tråd är att barnen och framförallt min fru känner till mina månadsdagar. Men jag måste påminna dem och jag får ingen glass och ballonger om man säger så. De första 5-6 månaderna så var frugan måttligt imponerad, men jag fick ett ” bra där” av henne i alla fall. Tror inte riktigt hon trodde att jag skulle hålla i så länge. Därför blev jag förvånad och glad när hon härom veckan helt spontant berömde mig jättemycket och tyckte det var väldigt skönt och bra att jag fortfarande var nykter. Vet inte riktigt vad som flög i henne.?
Ha de bra nu, och håll koll på kaffekoppen så du kan fortsätta skriva här.?
Såg att du använder denna tråd så skriver några rader här också.
Tack för dina kloka ord i min tråd!
Det värmer när man får lite tankar från forumet.
Kram Pilla
Nej, inte vin-koppling här heller. Vågar inte dricka kaffe så sent, men lite nötter, lite cola med is och citron.
Alkoholen var så fruktansvärt passiviserande tänker jag ofta. Efter första glaset hände inget mer än fler glas då. Så segt och så mycket tid som gått åt till detta formalin.
Kram!
Efter att vi fick veta om sonens ecstacy-provning har det blivit en del möten och mycket prat med sonen (mycket och mycket förresten - en hel del blir ju mycket enstavigt så som det kan vara med en 15-åring). Nu har vi i alla fall kommit till en punkt där jag bedömer att han förstår allvaret så mycket han kan och att vi kan se framåt. Check på den!
Jag kämpar på med mitt. Samtal som är väldigt jobbiga men värdefulla, går till kiropraktorn med mitt bäcken som hamnat på sniskan, tränar och det viktigaste vilar där emellan. I går somnade jag mitt på dagen. Trots god sömn varje natt började jag ta slut igen. Bra att kroppen signalerar det och jättebra att jag faktiskt kan lyssna på signalerna!
Vinsuget från i fredags är som bortblåst. Tog väl en timme. Nu känner jag avsmak igen. När jag tänker på det. Har nästan inga tankar på alkohol alls längre.
Har fortfarande en väg tillbaka från utmattningen. Mycket har blivit bättre på sista tiden. Kognitivt är jag fortfarande en katastrof. Glömmer, har svårt att få delar till en helhet. Det går ut över konsekvensktänket. En del i det tror jag ligger i klumpigheten. Kaffet i datorn blev dyrt. Köpte ny efter en del vånda. 6500 kr... Den andra är på försök till lagning. När jag vet mer om dens livsöde pratar jag vidare med försäkringsbolaget. Även om det svider i plånboken hos denna heltidsjukskrivna mamma är detta inget annat än världsliga ting. Det viktiga är att jag är nykter. Att jag kan framstå som den goda förebild jag vill vara för mina barn. Att jag orkar vara den personen varje dag. Att nykterheten är en förutsättning för att komma ur utmattningen så att jag komma tillbaka till ett välfungerande arbetsliv igen. DET är viktiga ting i mitt liv!
Du är inte ensam. Många här inne som verka ha lite samma tendenser. Och som varit utmattade nån gång. (Liksom jag själv). Och alkoholen har ju inge gjort saken bättre... men nu kämpar vi vidare och stöttar! Jag har mina ups and downs men har börjat jobba 75%. Men det tar tid! Läste på nyheterna igår att utmattningen bland kvinnor i medelåldern med barn och jobb ökar. Inte konstigt med all press på oss... ska va bra på allt! Styrkekram ?
Utmattning skadar samma delar av hjärnan som alkoholen gör, dvs pannloben. Så att inte dricka är den bästa gåva man kan ge sig själv i den situationen.
Det tar lång tid att komma tillbaka. Jag har ju varit sjukskriven två gånger (2007, 2018) och gått tillbaka till samma jobb båda gångerna. Lite klokare.
För mig handlar det mycket om struktur, gränssättning, good enough-tänk och regelbunden återhämtning. Och att lära sig säga nej.
Jag kommer alltid att vara stressallergisk. Att lyssna på kroppens signaler är livsviktigt. Jag vill aldrig hamna där igen.
Jag har också varit med och rehabiliterat fem medarbetare tillbaka i arbete med god framgång. Trappa upp tiden sakta är viktigt, liksom tydliga och avgränsade arbetsuppgifter, och prata, prata, prata.
En kollega som har jobbat 25% i sommar börjar jobba 50% nästa vecka, och hon är taggad inför det.
På senare år har FK dock forcerat återgången i arbete och det känns väldigt destruktivt. De hänvisar till sina ”regler” hela tiden. Suck.
Ja, Försäkringskassans försök till att forcera friskskrivning är väldigt destruktiva. Jag har fått en del frågor från dem. Även förslag om att jag borde byta arbete - kom efter två månaders halvtidssjukskrivning... Har svarat sakligt kortfattat och sedan har det lugnat sig.
Vi verkar faktiskt vara en del här som är nära eller i en utmattning. Bra då att vi är här och inte fortsätter använda alkoholen som ett "verktyg" för att må bättre. För det är det INTE.
Orkar inte skriva så långt mer än du är så himla fantastisk????
Fasen vad du kämpar❤️å jag förstår att det är tufft med ekonomin ...men du kämpar på ändå??
Efter ett år jobbade jag 75% och var inte redo för 100% än. Då sa FK ”Om du klarar 75% på ditt kvalificerade jobb så klarar du 100 procent på ett okvalificerat jobb, så därför blir du utförsäkrad.”
Jag var fortfarande inte redo, så jag valde att vara tjänstledig 25% ytterligare ett halvår. Jag var priviligerad som kunde göra så.
Skillnaden mellan 6 tim jobb per dag och 8 tim jobb var enorm för mig. Från 2 tim till 4 och sen från 4 till 6 var betydligt lättare faktiskt. De stegen gjorde jag med två-tre månaders mellanrum.
Stå på dig! Och ta hjälp av din arbetsgivare att argumentera.
Har svårt att tänka att jag någonsin kan återkomma till 100 procent tjänst igen. Numera har man ju rätt att vara föräldraledig 25% om man har omvårdnadsbidrag (för barn med funktionshinder) från FK. Det är en möjlighet jag har i bakfickan. Helt orimligt att arbeta 100% (som ju ofta blir betydligt mer) och samtidigt ha funktionshindrade barn. Fattar inte hur jag klarat det alla år faktiskt. Eller - det har jag ju inte. Gick på rödvin och blev ju sjuk till sist...
Och välj då att jobba kortare dagar. Jag brukar skämtsamt säga att jag orkar mycket, men inte så länge.
Jag väljer att jobba 100% eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde. Annars får jag göra samma jobb på mindre tid. Nu kan jag tillåta mig att jobba lite lugnare ibland.
När jag ska resa bort en helg så måste jag vara ledig innan och efter, för att orka. Inför förra helgen i Göteborg var jag ledig fredag och måndag, för att ladda och sen pusta ut.
Nackdelen då är att jag måste jobba ikapp både innan och efter på jobbet för att hinna med det som ska göras. Vissa veckor är lugnare, men arbetsmängden är ojämn. Mycket går att förutse, vissa saker inte alls.
Men nu ikväll är jag mätt efter besök på McDonalds och huvudvärken har lättat lite. Dottern är på bra humör. Kvittrar glatt på sitt rum.
Fick hämta henne på korttids igår kväll eftersom hon klagade på huvudvärk. Sen sov hon kl 20.15 till 06.00 och var pigg som en lärka i morse.
Vår räddning är att hon sover bra, hela nätterna. Det var endast de första åren som sömnen strulade. Att hon sover bra gagnar både henne och oss föräldrar enormt mycket.
Min första utmattning, då yngsta dottern var 8 år, berodde till stor del på henne. Men det är nästan tabu att prata om det, att man faktiskt kan bli utbränd på sina barn.
Ändå är det så oerhört vanligt. Skilsmässotalen och antalet sjukskrivningar inom funkisfamiljer är enormt hög. Men familjelivet kan man inte sjukskriva sig ifrån förstås.
Det är slitsamt att orka med allt om barnen är friska, har de dessutom särskilda behov är det etter värre. Bara alla vårdkontakter är ju delvis ett halvtidsjobb ?
Jag satte mig förra året och gjorde en överslagsberäkning på hur många timmar extra jag lägger i veckan på flickan. Har ju en normalt utvecklad och självständig son så jämförelsematerial finns. De möten IRL, telefonmöten, underlag som ska skickas, stöttning i hemmet med diverse - allt utöver det vanliga - summerade till 51 timmar extra i veckan. Så, ett extra heltidsjobb är det faktiskt. Om man inte är två som delar. Och så oro på det, för flickans framtid, för epilepsianfall, för en skola som inte gör sitt jobb. Inte konstigt det blir vinkonsumtion, skilsmässor och utmattning.
Tack kära ni för att ni hör av er och undrar @Seklart och @Torn. Sista tiden har jag varit helt absorberad av stora frågor som rör båda barnens skolgång. Den typ av frågor som dränerar mig totalt men som jag samtidigt aldrig kan ge upp. Jag har tänkt att jag inte haft så mycket att skriva om som gäller alkohol. Men när jag tänker efter så är det ju helt fel. Normalt hade tider som dessa ökat min vinkonsumtion betydligt. För att få ner snurret i skallen, för att belöna för mig för ännu ett formulerat mail till skolan men som krävt allt av mig för att få på pränt. Och så hade det fortsatt... Men nu dricker jag ju inte längre så något vin har inte kommit till mina tankar öht. Oerhört skönt. I stället har jag fortsatt gått och lagt mig i tid på kvällen. Jag har vilat på dagen. Jag har ätit närande mat. Jag har ringt en vän för att prata av mig. Jag har utnyttjat min samtalstid på habiliteringen för att lufta frågorna. Jag har helt enkelt gjort det man behöver som människa i pressade situationer. I dag firar jag 9 månader. Och jag gör det utan EN enda tanke på alkohol i huvudet. Grattis till mig!
Kan man klippa ut dig och lägga som marknadsföring för forumet?
Grattis till 9 månader! Ett nyfött liv som du verkar ta vara på på bästa sätt! Så skönt att höra. Kram! ?
Tack för alla grattis med ballonger, blommor, medaljer och allt. Värmer!
En viktig insikt för mig är just att det inte kommer att lugna ner sig. Åtminstone inte för flickans del. Jag MÅSTE anpassa mitt liv och leverne efter hennes villkor. Annars är risken stor att jag trillar dit igen på vinet. Eller stor och stor. Just nu känns risken minimal, men risken finns där i alla fall och så vill jag ju inte att det ska bli. Nästa vecka börjar jag arbeta 25 procent. Känner mig glad och positiv inför detta! Ett steg framåt mot ett normalt arbetsliv. Sedan återstår det att se om jag någonsin kommer upp till 100 procent igen. Kanske inte rimligt helt enkelt... Måste ju hinna vila mellan varven, eller hur?
Skönt för dig att börja jobba lite igen. Man behöver omväxling från sitt privatliv ibland. Någonstans där man inte är mamma i första hand. Där man får använda sina andra skills förhoppningsvis.
Hundra procent är tufft, men det beror på vilket jobb man har. Jag låg kvar länge på 75 procent efter min senaste sjukskrivning. Fixade inte 100 procent. Fick ta tjänstledigt 25 procent sista halvåret då FK sa tack och hej.
Men eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde så gick jag till slut upp till 100, när kropp och knopp fixade det. Annars får jag ändå göra 100 procents arbetsuppgifter på 75 procents tid.
Om man har ett jobb där man går hem och någon annan tar vid, så funkar det bättre. Mest stressande är inte det man gör, utan det man inte hinner göra.
I mitt fall har det ju lugnat ner sig betydligt med dottern. Nu börjar vi dock jobba lite mer intensivt med att hon ska flytta till eget boende i vår, men vi har ju gott om tid på oss. Jag har jättebra relationer med kommunens representanter, inget bråk alls tack och lov.
Härligt att läsa din tråd och om din resa till de nio.
Jag läser att du får stöd från habiliteringen och dina funderingar om framtid och tid. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men skulle ett Korttids vara en avlastning för dig?
Ett av mina barnbarn kommer att snart ställa sig i kö för ett LSS boende, inför framtiden. Vi är en diagnosfamilj, med olika npf diagnoser...
Rosavina, jag fick efter många om och men igenom avlösning i hemmet via LSS med åtta timmar i månaden. Ett starkt skäl till motståndet är att jag är skild och då bedöms kunna vila varannan vecka. Det kan jag ju också så korttids känns inte aktuellt för mig nu i alla fall. Flickan är tolv. Avlösningen gör att jag kan träna en gång även under den veckan jag har flickan. Har möte med LSS-handläggaren i dag och hoppas på att vi fortsatt kan behålla denna insats. Mycket viktig och bra. Som en förberedelse inför eget boende tänker jag att den modell Andrahalvleks dotter har med korttids kommer att bli toppen. Men, det är några år dit.
Var iväg och handlade kläder i går inför jobbstart. Hemskt att inse att jag nu drar stl 44 mot tidigare 38/40. Min kropp håller starkt i kilona. Har läst på och förstår nu att det INTE ännu är aktuellt med några dieter eftersom utmattningen fortfarande bidrar till kortisol-produktionen som gör att kroppen håller stenhårt i kilona - "i fall det skulle bli svält". Jag får ta det lugnt med den frågan också - precis som med så mycket annat här i livet. Ser såå himla mycket fram emot att få börja jobba nu. Ska bli toppen!
Särskilt tack till dig Varafrisk för att du orkar titta in hos mig. Inte nödvändigt, men värmer.
Visst är det en härlig känsla när man längtar till jobbet?
Nu har du en stabil nykterhet att stå på också som dessutom vuxit i nio månader!? Skönt!
Att du behöver avlastning med dottern förstår jag, det är ett tufft och viktigt jobb du har hela tiden inombords.
Ta hand om dig och ha en fin helg!☀️
Kram ???
Tankar på vin är i högsta grad närvarande. Varför? Ingen aning. När jag "spelar hela bandet" kommer jag bara till den där första smutten och den känns inte god ens. Bandet spelas inte längre än så. Suget höll i sig de första 6 månaderna. Nu är det något annat jag tampas med. Kan det vara att jag ska börja jobba i morgon? Min skruttiga fysik?
Har gått och trillat flera gånger nu. Tror det hör ihop med bäckenproblemet som gett mig problem i knäet och att detta tillsammans nu gör att foten viker sig under mig. Plötsligt och oväntat händer det. Senaste gången kysste jag trottoaren med kindbenet. Fick en rejäl blåtira och ont både här och där. Ser ut som värsta alkisen :D Sedan slutade jag promenera. Uteslutet att gympa. Vågade inte längre. Men så fick jag låna skenor att sätta runt foten och med dem känner jag mig trygg så nu ska jag åka och handla egna i dag tänkte jag. Promenaderna och gympan är ju min väg ut ur utmattningen och inte minst är det alkoholprevention.
Tittade tillbaka på programmet här som jag gjorde i början av året. Blev mörkrädd. Uppfyllde 7 av 11 kriterer vilket innebär svårt alkoholsyndrom enligt DSM-V. Huvaligen tänker jag och så bra att jag tog tag i alkoholfrågan nu och inte sen eller aldrig.
Var och handlade lite nya kläder inför jobbstarten. Konstaterar att jag gått från stl 38/40 till 44 under det senaste året. Mitt försök att gå ner i vikt har jag fått lägga på hyllan en stund. Läste på lite och förstår att det inte är bra att hålla på med när man fortfarande är i en utmattning. Viktigast först. Bli frisk från utmattningen och hålla nykterheten.
9 månader! Grattis, så skönt att höra och skönt att läsa hur mycket bättre det blir att leva ett nykter liv där vardagens utmaningar blir mer strukturerade och bättre skötta. Förstår att det inte är enkelt liv med dotterns bestyr, begränsad ekonomi och inte minst tid att hinna med allt. Är grymt imponerad av att du är så klar och strukturerad trots små marginaler på alla fronter. Gillar att läsa om hjältar som dig!
En utmanande första lördagkväll efter jobbstart måste jag säga. Arbetar bara 25 procent. Har ägnat mina två första dagar åt att sparka igång datorn och säga hejhej till fina kollegor. Inget stressande på något sätt. Men, den gamla vanan av rödvinet på fredagkvällen efter en jobbvecka har jag inte riktigt fått möjlighet att träna bort. PRECIS detta har oroat mig. Som ett brev på posten kom suget i fredags. Var dock upptagen som flytthjälp - eller snarare borrhjälp. Men i går, på vägen hem från min vän då fick jag ta till HEEELA artilleriet igen. Hjärnan letade efter pubar att slinka in i. EN öl kan väl ändå inte skada. Jag behöver den. Har ju varit så duktig nu i 9 månader. Den andra delen av mig kämpade fram minnesbilden av min pojkes blick när jag stod där askalas en sen natt i december förra året eller hur jag kommer att må i morgon bitti eller hur det blir om 20 år om jag fortsätter på samma sätt som tidigare. Jisses vilket resonerande det var! Nio månaders nykterhet och det är fortsatt så att jag inte får glömma och inte ta det första glaset. Det bara är så.
Vaknar i dag. Nykter men slutkörd. Det har blivit lite för mycket åtaganden för mig sista tiden och jobbstarten som jag gläder mig över blev mer ansträngande än jag förväntade mig. Just lyssnat klart på Anonyma prestationister av Adam Svanell. Rekommenderas! Nu ska jag lägga lite krut på att läsa ikapp här.
Det är så tydligt att det är just träning det handlar om. Träna på att vara nykter i tidigare onyktra sammanhang. Skapa nya nyktra rutiner för fredagsmys efter jobbvecka.
Just det har jag tränat massor på, har just passerat helg nummer 34 och jag har ju jobbat hela tiden förutom under semestern.
Nästa fredag blir suget lite svagare, och sen blir det svagare och svagare för varje fredag. Smart att återkalla minnesbilden av sonens blick av besvikelse. Mer motivation behövs inte.
Och även om det är tufft så kan det vara skönt att tänka att suget lyfter inte glaset till munnen. Vi är inte tvungna att agera på suget. Vi ska inte agera på suget.
Tänk på suget som en tjatig granne som har synpunkter om allt och alla. Ringer på din dörr i tid och otid. Och när du öppnar dörren lyssnar du förstrött, hummar och säger: ”Jaha, du tänker så. Hej då!” Utan en tanke på vad grannen ens har sagt stänger du sen dörren igen.
Tror inte jag lämnat något avtryck här hos dig, men har läst i din tråd ibland. Jag har också barn med diagnoserna autism + adhd. Det har varit många riktigt slitande år. Min man hamnade i riktigt djup utmattning för sju år sedan, och börjar nu kännas frisk igen. Så frisk som man nu kan bli efter det. Själv har jag balanserat på gränsen så länge jag kan minnas. Även om det är lugnare nu, när barnen har blivit tonåringar och unga vuxna, så är det fortfarande mycket ”extra allt” och periodvis stora doser oro kring dem. Nu har jag glömt vad jag ville säga med mitt inlägg ? annat än att här finns ytterligare en nersliten NPF-mamma som har slutat hälla vin över stressen. Grattis till 9 månader!
Det går liksom inte att slappna av som nynykter. Då är det väldigt lätt att bli övermannad, helt klart. Och träningen håller jag med om. Nu har jag "efter arbetsveckan" att träna på. Men vi är nog flera som kommer att behöva träna på "efter covid". Lätt hän att dras med den dagen vi kan röra oss fritt igen tänker jag.
Och Mirabelle, vi är nog (alldeles för) många NPF-föräldrar som har tagit eller tar till alkoholen för en stunds avkoppling. Tycker inte det uppmärksammas något särskilt utan det pratas hela tiden bara om dessa superföräldrar som klarar "allt" i ett ofullständigt system. Vem gör det?
Det är vad jag tycker att du är. Nu är du ju iofs ingen superförälder i den meningen att du är en förälder som super... ? Och det är ju det allra bästa.
Är imponerad av dig och alla andra som tvingas kämpa så mycket extra i vardagen för era barn. Stöter på detta genom mitt jobb ibland och vet hur tufft ni har det. Och så bara sätter du nykterheten... ?
Lovely ❤️
Grattis till 7 nyktra månader! Du är en sann förebild på det här forumet. Sjukskriven pga utmattning, dotter med funktionshinder, och ändå har du slutat dricka och förblivit nykter!
Känner också att det snart är läge att ta itu med vikt och motion. Smidig som ett kylskåp är inte ett tillstånd som jag trivs med ? Men viktigast först - vara nykter!
Kram ?
Grattis!
Vilken grej. Även om det kanske känns mindre i sammanhanget med familjeproblematiken så bör du kanske fira lite extra för 6 och 7 månader. Det är en bragd och synd att tapp bort att du kämpat så bra. Din kamp med din dotters problem är så klart en längre och kanske med mindre tydliga vinster att fira. Så ta till vara de du har.
Ta hand om dig!
Du är helt fantastisk
Som svar på 7 månader i dag av Charlie70
Du är helt fantastisk Charlie70❤️
Och du är en av de ledstjärnor som betyder SÅ mycket för mig?
Kram❤️
Ljudböcker
Jag har under sommaren helt fastnat i ljudböckernas värld. Har läst att det är flera här som vill ha tips för att skingra tankarna när det känns tufft. Några rekommendationer där uppläsningen också är mycket bra kommer här:
"Pestens år. Döden i Stockholm 1710" av Magnus Västerbro (självklart superaktuell och bara förordet av Magnus är värt lyssning/läsning),
"Så som jag minns det" av Mikael Persbrandt,
Hela Stad-serien av Fogelström (fullständigt magisk uppläsning av Helge Skoog),
"Till minne av villkorslös kärlek" av Jonas Gardell (uppläst av Gardell).
Kram!
God morgon!
Är också fast i träsket och gillar alla dina förslag.
Kan verkligen rekommendera Svälten av samma Västerbro. Den har betytt mycket för mig.
Härom dagen läste jag del ett i Agota Krystofs triologi.
Den stora skrivboken (endast den finns som ljudbok)
Den tycker jag är en av de bästa skildringar av krig som jag läst.
Om man är lagt åt det hållet ?
Ska kompensera med något upplyftande...
Vigdis Hjort- lärarinnans sång, bra!
Ha en fin dag ?
Kul!
Kul med sällskap i det fantastiska ljusboksträsket! Svälten har jag också lyssnat på men tyckte uppläsningen var lite sämre, därför tog jag inte med den på listan. Men jag håller med - absolut värd en lyssning! Jag tar med mig dina tips! När jag var sjukskriven och väldigt förtvivlad för ett år sedan drygt fick jag tipset om att titta på serien "Hemma igen". Finns nu igen på SVTPlay. Värsta bästa förströelsen om man inte orkar med någon som helst intellektuell aktivitet men ändå vill ha något spännande i sitt liv.
Var hos utmattningsdoktorn i veckan och är nu helt sjukskriven ett par månader till. Jag har helt resignerat när det gäller ambitioner i arbetet och mitt enda fokus är att bli frisk. Självklart finns alltid farhågan om FK kommer att godkänna, men jag tog för en tid sedan beslutet att mitt och sonens reskonto (jag har en dröm om en längre resa tillsammans med honom) är det jag får använda om det behövs. Satt hårt inne men jag känner att jag måste prioritera min hälsa annars kommer det gå åt pipsvängen. Resa kan vi i så fall göra när han börjar tjäna egna pengar. Än så länge har jag inte behövt tulla på kontot, det är oväntat billigt att gå hemma måste jag säga, men risken finns fortsatt förstås...
Jag bestämde mig också ganska tidigt i nykterheten att jag ville berätta den längre historien för några få i min vänskapskrets. Den siste jag ville berätta för har dröjt p.g.a. covid. Vi har helt enkelt inte kunnat ses på ett lämpligt sätt. Men så förra veckan hörde jag av mig och sa att jag ville prata. Jag tror det gick bra. De månar mycket om barnen så det blev stora ögon när jag berättade om händelsen när jag kom hem asplakat mitt i natten och sonens reaktion. Jag förstår att de förstår varför jag tagit mitt beslut. Situationen blev lite konstruerad och det är nog därför jag inte är riktigt nöjd. Men jag hade tänkt igenom hur jag ville lägga upp det och det blev sagt också, om än i en annan ordning jag hade tänkt mig. Så, nu är det färdigpratat om detta för min del på tag. Inga vänner som har koppling till mitt arbete får veta någonting. För dem skyller jag på utmattningen. Det är ett val jag gör och som jag känner mig trygg med.
Jag har också gjort en 70+ handling som inkluderade Systembolaget. Inte varit där på 7 månader. Gick alldeles utmärkt. Jag handlade själv på mig lite alkoholfritt och en liten tetra rödtjut till min Coq au vin som jag ska göra vad det lider. Det vinet lockar mig inte för FEM öre faktiskt. Framsteg, framsteg, framsteg!
Kram!
Verkligen framsteg och framsteg!
Heja dig och så skönt (eller iaf bra) med förlängd sjukskrivning så att du får ork och kraft. Håller med om att det är billigt denna corona-vardag förutom att jag har vissa klädköp på mitt ”samvete” som nu börjar överskrida tidigare vin-budget. Å andra sidan mycket få utsvävningar.
Har hittat ett a-fritt vin som är i särklass godast av alla jag testat.
Det är sydafrikanskt och heter Lautus. Finns inte på alla Systembolag men man kan hitta butiker via systembolagets sajt.
Skrev detta för att du nämnde att du handlade a-fritt på systemet annars tycker jag generellt det är bra med försiktighet kring dessa besök.
Ps. Jonas Karlsson läser den där Krystof-boken, så bra!
Mhmmm Jonas Karlsson!
Nu fångade du mig! Ser tyvärr att boken inte finns på bokus som jag har min prenumeration på. Är det Storytel som äger, eller? Just nu lyssnar jag på en mastodont, "Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf". 24 timmar som spänner över hela Selmas liv med djupdykningar i den intensiva brevväxling hon hade med sina vänner och proffessionella inom bokutgivning. Kan också rekommenderas. Tar med mig vintipset också, inte hört talas om tidigare.
Ni sockertroll. Jag har ätit mer socker än vanligt under senaste året men har normalt inte det sug som jag förstår att många andra har. Är det helt omöjligt att byta t.ex. chokladen mot salta jordnötter? En ärligt ställd fråga, bara för min förståelse. Så tog jag mig fram i början av nykterheten nämligen. Jordnötter och bubbelvatten. Jag köpte hem mååånga påsar. En fördel med nötter är ju att man blir mätt. Av socker blir man ju så småningom hungrig igen. Åtminstone blir jag det.
Nu blir det strax ett jympapass för mig. Länge sedan jag försökte sist. Har haft värk i kroppen. Så pass att inte ens en promenad är skönt. Utmattningsdoktorn säger att det hör till.... Nu är det dags att prova igen känner jag.
Kram!
Fusk
Fuskade mig igenom ett basjympapass i går. Så svårt att sparka igång denna utmattade kropp. I dag känner jag mig som överkörd av en ångvält. Det får bli vila i dag. I morgon tänkte jag jympa tillsammans med flickan. Ett pass hon älskar!
Min hjärna har helt släppt detta med sug tycks det. Åtminstone för tillfället - vaksamheten släpper jag inte! Vinet tillhör liksom inte mig längre. Andra dricker men inte jag. Himla skönt!
Bestämde mig också för att hyra en bil nästa vecka för en liten roadtripp. Lobbar nu för att få med sonen. Tror det ska lyckas, men inte fått ett ja ännu... Behöver lite omväxling känner jag. Se något annat.
Dagen är lite gråmulen. Gör inte mig så himla mycket. Ljudbok och te gör min dag!
Kram!
Hej Charlie ?☀️
Vad skönt att du håller nykterheten och att du slipper detta jobbiga suget!
Vet själv hur befriande det var att ha den känslan.
Men det räcker med ett litet slarv så sitter suget där igen..?
Men nu gör jag en omstart och så får himlen ramla ner...men någon alkohol vill jag inte ha mer!
Kram ?? ?
Hej!
Så skönt att du slipper suger! Det måste vara en fantastisk känsla!
Hoppas att du får m dig sonen på en tur....man behöver inte åka så långt...bara komma hemifrån lite grann.
Tack för dina inlägg i min tråd?
Kram?
Att prata med sitt barn
Sonen som blev så utsatt när jag var galet berusad förra året har börjat titta ut ur sin kokong då och då. Han har haft ett tufft år i skolan. Betygen sjönk som en sten. Blev t.o.m. underkänd i ett ämne. Det var en inlämningsuppgift i ett ämne som exmaken är ansvarig för (ja, vi har delat upp ämnena som vi ska stötta sonen i) som aldrig blev inlämnad. Exmaken blev nog förvånad över att det till sist gick som det gick. Jag blev inte förvånad. Exmaken ringde mig. Ringer aldrig annars. Långt osammanhängande samtal om att det är lärarnas ansvar och att sonen skulle gå i "sommarskola". Jag sa bara att sonen behöver lämna detta bakom sig, ta ledigt, sova ut och ha absolut INGA krav under sommaren. Så blev det. Och nu efter några veckor börjar han faktiskt titta ut ur sin kokong. Han ringde häromdagen och pratade om livet. Så som han gör i bland. Den här gången pratade han också om att han nu efter några veckors vila faktiskt känner skillnad på trött och inte trött (känns igen för denna mamma). Han förstår nu att sömn ger effekt.
Vi tittade lite tillbaka för att försöka utröna varför förra året blev som det blev. Jag frågade bl.a. om händelsen när jag var så berusad har påverkat honom. Sonen sa att att han blev väldigt arg, ledsen och besviken då men inte känner att denna händelse hängt över honom. Jag vet inte om jag kan tro honom. Vet av egen erfarenhet att jag kan underskatta betydelsen av händelser som faktiskt påverkat mig mer än jag trott när det begav sig. Oavsett så fick jag i sammanhanget sagt (påmint) honom om att jag numera alltid är nykter. "Jag dricker inte mer nu" sa jag. Fick ingen tydlig reaktion men jag tänker att det är bra för honom att jag fick sagt detta igen - så han vet och kan känna sig trygg med det.
Vi har varit iväg på en kort road trip jag och sonen. En natt på hotell bara. Trevligt att jag fick sällskap! Vaknade tidigt i dag. Slut efter resan (jvla skitutmattning) men glad att vi kom iväg tillsammans.
Har ju också ett pågående projekt "viktnedgång". Har inte mycket erfarenhet av bantning. Har lyckats hålla vikten bra under livet ändå. Det är nu de senaste två åren som jag har gått upp alldeles för mycket. Men alltså, jag säger bara det, ska ni gå ner i vikt så gör det för tusan INNAN ni fyller 50! Herrejisses vad det händer väldigt lite trots alla mina insatser. Att bli alkoholfri är en västanfläkt i jämförelse D: Men, men, jag fortsätter. Är INTE nöjd som jag ser ut nu. Kämpa!
Kram!
Charlie70, vad härligt med
Charlie70, vad härligt med samtalet med din son och att du även fick en reskompis! Hur gammal är han nu igen? Det är en sådan härlig känsla när ens barn/tonåringar/ungdomar öppnar upp sig...ibland kan det komma hur mycket som helst..och ibland kommer det lite pö om pö...och man får vårda det man får.
Ja, det där med vikten...har inte heller haft problem med vikten förrän det blev mycket strul med tonåringar och mycket död och sjukdom i familjen...då började tröstätande och tröstdrickande! Jag tänker att du kommer ju fixa även det här...men det är klart att ju äldre man blir desto svårare är det att få bort kilona!
Stor kram till dig:)
15 år
och det stämmer fint här också att i bland kommer det pö om pö och ibland hur mycket som helst D: När det gäller mitt alkoholbruk har ännu inte mycket sagts, men det kanske kommer...
Det här med vikten är ett
Det här med vikten är ett gissel, jag är 50++ och det sitter verkligen, lite mindre hungrig dock, tror det beror på naltrexon medicinen, och även att jag inte dricker( jag åt som en häst under tiden jag drack). Men även här tar vi väl en dag i taget och kämpar på?? Kram
Godmorgon ?
Så bra av dig att du förstod att sonen behöver vila. Och vad härligt med roadtrip med honom. Förstår du är glad. Och jag tror han är jätteglad du är nykter?
Ja du. Skulle nog säga att det gäller att överlista övervikten. Här går det också nedåt, sakta men säkert. Heja oss!
Ha en fin helg? Kram?
Ny steg mot framtiden
Jag valde ju hängslen och livrem direkt när jag tog beslutet att bli nykter. Därför tog jag kontakt med beroendeklinik. Jag har inte behövt dem jättemycket men det har känts tryggt med gles samtalskontakt och blodprov då och då. Nu är det snart dags för sista kontakten som är vid 6 månader. Har fyllt i olika utvärderingar, av mig själv och mitt bruk och även så klart hur jag tycker kliniken skött sitt uppdrag. Ska lägga det på lådan i dag. Dessutom ska jag ta blodprov igen. Inte för att jag tycker att jag behöver det (den här gången heller), men jag tänker inte göra avsteg från ett framforskat program för alkoholberoende personligheter som jag.
Till skillnad från i våras när jag hade det sista samtalet med sköterskan känner jag tydligt att jag kan släppa det här med kliniken nu. Jag är inte orolig. Jag är lika fast besluten i dag som jag var den 22 december förra året att jag har slutat dricka nu. För alltid. Saknar inget som alkohol att göra - tvärtom!
Var iväg på en heldags skärgårdstur i går med sonen. Lite pansjisresa, men trevligt. Mat ingick, bar fanns. Det var ju lördag så en och annan passade på att fira lördag. Inget störande alls. Jag drack ett par riktigt goda alkoholfria öl till lunch och middag. Sonen smakade en smutt. Vi pratade lite om en eventuell alkoholdebut för hans del. Jag försökte lite försiktigt säga att dricka är inget man måste göra eller ha erfarenhet av öht. En utmaning även detta för mig märker jag. Vill ju helst inte att han dricker alls men måste så klart inse att han precis som de flesta andra unga kommer att dricka någon gång. 18-årsgränsen är jag dock tydlig med. Där behöver jag inte slåss med min inre egen moral och nynykterheten.
Varafrisk, Jullan och VaknaVacker - tack före era kommentarer!
Kram!
Bra snack
Jag tror att det är superviktigt att ta det snacket med sina ungdomar. Precis som man måste ta sexsnacket. Ungdomar idag är så influerade av porr att man blir helt mörkrädd ?
Min äldsta dotter valde från början att inte dricka alkohol alls. Jag har hela tiden försökt att stötta henne i det beslutet. Inte helt okontroversiellt.
Hon har medvetet valt bort allt festande fram till på senare år typ. Festandet på psykologprogrammet är mer sansat ?
Sen träffade hon sin nuvarande pojkvän redan när hon gick i åttan, så sexsnacket har vi haft i omgångar utifrån hennes funderingar. Samtycke har vi pratat mycket om, rätten till egna kroppen och lusten.
Bra att du fullföljer forskningsprojektet. Vad har betytt mest för dig i din nykterhet? Vad har gett dig extra råg i ryggen för att genomlida tuffare perioder?
Kram ?
Så härligt och så klok du är ❤️
Blir glad när jag läser ditt sätt att hantera det och mod att prata om alkohol med din son ❤️❤️❤️ Kram Strulan
Annie Grace
Hej Charlie70
Såg i en annan tråd att du läst boken ”Tänka klart”. Vet du (eller någon annan) om den finns som ljudbok på svenska? Hittar nämligen bara den på engelska.
Önskar dig all lycka med din fortsatta nykterhet. Är själv nöjd att nu klarat 18 vita dagar.
En dag i taget!
Tänka klart
Nej, jag har precis som du letat efter den som ljudbok, men inte funnit. Det blir till att ta till pappersboken eller möjligen finns den som e-bok?
Så är det
”Tänka klart” finns inte som ljudbok, bara papper. Går att beställa från flera ställen. ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg finns som ljudbok. Rekommenderas!
Kram ?
Vad har betytt mest för mig i nykterheten?
Läser dina frågor AH. Jag har ju som de flesta av er vet försökt många gånger tidigare med det vanliga, bli helt nykter och dricka lagom. Skälet till att det fungerade den här gången är först och främst att mitt drickande drabbade min son så brutalt. Han stod där, ensam, med en kraftigt berusad mamma med ett lika berusat sällskap som varken han eller jag träffat tidigare (eller senare för den delen). Något som inte får hända igen. Aldrig. Sedan tror jag faktiskt åldern är en viktig faktor. Det är många gånger lättare att stå upp för sig själv och sina livsval när man är äldre (50 är jag). Med åldern kommer också en trötthet på det som varit och insikten om att livet inte vara för evigt. Min f.d. alkoholhjärna har mognat helt enkelt. Jag har också varit hel- eller deltidssjukskriven under hela tiden. Det underlättade mycket i början när man dras med den där otroliga tröttheten. Jag hade också tid att förkovra mig i alkoholens verkningar. Det är ett heltidsjobb i sig och ska verkligen inte underskattas. För att sammanfatta vad som har betytt mest för mig kommer helt enkelt BARNEN på första plats Därefter min egen ÅLDER och på tredje plats TID för förkovring.
Kram!
Fint!
Härligt att läsa ditt inlägg, om vad som betytt mest för att bli nykter. För mig har åldern också spelar stor roll. Känner starkt att denna ”dricka lagom”- diskussion den har jag inte haft men har heller inte tid med. Jag är otålig på livet som den 54-åring jag är. Det har varit skönt att känna så. Vilsamt att slippa dividera.
Hoppas du har en fin avslutning på sommaren! Kram.
Bra insikter
Tiden är verkligen viktig initialt, att plugga på hur alkoholen påverkar oss negativt. Det är nog därför stress är den farligaste fienden. När det inte finns tid att plugga eller repetera. Det tar tid innan de nyktra argumenten sitter i ryggmärgen.
Så på så sätt kan man säga att sjukskrivningen har gynnat dig. Det fanns en mening med att du blev sjukskriven just nu, och innan du brakade in i kaklet fullständigt.
På tal om det, hur ser planerna för hösten ut jobbmässigt? Jag hade ett rehabmöte med en kollega igår, som jobbat 25% hela sommaren och som nu är redo för 50% från 1/9.
Med anpassade arbetsuppgifter. Vi tar den hänsyn som krävs för att få tillbaka henne i jobb helt enkelt. Mycket ligger hos henne, att hon ska lära sig förhålla sig till stressen, sätta gränser, planera in tid för daglig återhämtning, lära sig säga nej och så vidare.
Långsam upptrappning med tydliga, anpassade arbetsuppgifter är att rekommendera. Och avstämningar varje vecka med HR och chefen.
Kram ?
Kaklet
Jo men jag har brakat in i kaklet fullständigt. Gjorde jag redan i november 2018 men tog till sommaren året därpå innan jag sjukskrev mig. Är helt sjukskriven till siste september nu. Små förbättringar har skett sista tiden så framtiden ser lite ljusare ut nu. Kanske värt att nämna att sjukskrivningen inte gjorde att jag hamnade med flaskan varje dag. Tvärtom, var jag restriktiv. Däremot har sjukskrivningen gett mig tid att reflektera över hur jag hanterat mitt liv. Framförallt livet med funktionshindrat barn. Tid för reflektion har varit avgörande för att hantera utmattningen (och vila så klart, har sovit ofantligt mycket). Att jag drack så mycket sent på hösten kopplar helt till flickans situation och hennes skola. Jag skulle supa ihjäl mig om jag fortsatte så. Hennes omständigheter kommer ju aldrig att försvinna. Det är ETT exempel på en viktig insikt för mig.
Händer mycket här!
Har inte varit inne på några dagar och oj vad mycket det blir att läsa ikapp! Välkomna hit alla nya och så fantastiskt roligt att läsa hur många som faktiskt håller nykterheten - en dag i taget!
Har skickat iväg flickan på första skoldagen för terminen. Sonen har sin sista sommarlovslediga dag i dag. Han har verkligen fått vila. Alla semesterplaner fick ju skrinläggas. Sonen har tagit långa sovmorgnar, hängt på sitt rum, kommit ut vid mat och någon enstaka gång för att prata lite. Nu mot slutet tycks han ha vilat ut för helt plötsligt vaknar han tidigare och tar egna initiativ som promenader (jag får inte hänga med tyvärr) och hänger med kompisar och så. Vi får inte underskatta den stress och press barnen lever under i skolan. Jag är ganska säker på att min son hade fått en utmattningsdiagnos också om inte sommarlovet kommit när det kom.
Jag är nykter! Alkoholen har blivit en väldigt avlägsen vän i mitt liv. Finns knappt alls i mina tankar och sug har jag inte. Tvärtom. Det tog mig ungefär 6 månader att komma hit. 6 månader av hårt arbete som är värd varenda sekund. Jag vaknar pigg och utvilad, jag har en närvaro och ett tålamod med mina barn hela tiden som jag inte hade tidigare, jag kan planera mitt liv utan att fundera på vilken dag jag ska vara bakfull. Listan kan göras hur lång som helst!
Äntligen kommit igång med träningen. Har fuskat mig igenom några baspass och i går märkte jag att jag faktiskt kunde göra hela passet på riktigt. Nu gäller det bara att fortsätta ta små steg mot forna tiders styrka och kondition!
Vikten, jag vad ska jag säga om den. Jag vägde mig ju inte när jag satte i gång för en månad sedan. Av en händelse passerade jag en våg och insåg då att jag inte hade 10 kilo att gå ner utan att jag har 15 kilo kvar. Gjorde ett ryck och mätte BMI och midjemått och ja, jag betraktas som överviktig - för första gången i mitt liv. Det är bara att fortsätta tänker jag. Allt som inte behövs för överlevnad är borttaget. Jag äter mycket morötter och ett par äpplen om dagen. Äter ofta sill och ägg till middag (så gick jag nämligen ner efter min första graviditet med stor framgång). Det är mättande och sill är supernyttigt (åtminstone om man inte väljer de sorterna med geggamoja i). Knäckebröd äter jag också. Väntar att äta till jag blir hungrig, och lite till. Rätt eller fel metod? Det vet jag inte. Jag ser att det händer grejer men otroooligt långsamt.
Fortsättning följer på den nyktra vägen.
Kram!
Härligt ?
Blir så glad av ditt positiva inlägg. Allt har sin tid, men all tid man lägger ner på nykterhetsarbetet betalar igen sig med råge!
Kram ?
Hej Charlie ?☀️
Vad kul och skönt att det går så bra ?
Jag håller med dig att det är en befrielse att slippa alkoholen.
Fan vad energi och tid man har lagt på den!! ?
Nu är det det den vita enkla vägen som gäller ??
Jag säger enkla för om man har bestämt sig för att avstå helt så blir det enklare än att dricka någon gång ibland...
Ha det så jättebra Charlie ?
Kram ?
Kram ?
Hej fina Charlie70?
Hej fina Charlie70?
Orkar inte skriva så mycket men vill bara säga vad fantastisk du är❤️
Vilken styrka!
Stor kram?
SRPlay
Vill bara tipsa om SRPlay som jag använt mycket som avkoppling under sommaren. Till exempel har jag lyssnat igenom massvis av spännande dokumentärer. Bara att söka på Dokumentär så kommer ett digert urval upp. Just nu lyssnar jag på Släktband. Ett program som funnits i många år och som tar upp gamla tider med fokus på släktforskning. Man behöver absolut inte vara intresserad av släktforskning för att lyssna. Det är också många berättelser kring öden i gamla tider från ca 1600-tal och framåt. Oerhört intressant och fungerar som min mindfulness att lyssna på. SRPlay är helt enkelt en guldgruva för oss som behöver skingra tankarna genom att lyssna på intressanta program!
Och alla sommarprat!
Alla sommarprat finns där också! Kan rekommendera Björn Natthiko Lindeblads, Sofie Sarenbrants och Patrik Lundbergs sommarprat.
Kram ?
Kikar in till dig en sväng?
Jag är superdålig på att skriva hos andra, men du har fångat mig så jag känner att jag bara vill säga vilket jobb??
Håller på precis som du med vikten?Men det går framåt eller nedåt?När jag ställde mig på vågen efter min typ andra nyktra vecka höll jag på att svimma! Men nu går det nedåt. Och det går trots att man är 50+?
Ha en skön kväll?
Kram
PS.
Om du ännu inte lyssnat på P3 historia, gör det! Jag är inte speciellt historieintresserad, men de poddarna är superbra??
God natt?
Lyssning
Det funkar som mindfulness för mig med. Trots att jag kanske inte ens är intresserad av ämnet så fångas man ju om det är bra berättat. Jag lyssnade på 2 timmar Borlänge-ligan tex, inte mitt ämne men blev spännande ändå.
Jag vet inte om du lyssnar på engelska, men en serie i 6 delar som jag kan rekommendera är
Winds of change (finns på Spotify bla) som handlar om politik, musik och konspirationer. Kan verkligen rekommendera.
Vikten- jag har 6-8 kilo kvar säkert (5 om jag är snäll emot mig och det bör jag kanske vara)
Jag kör nu nån sorts 16:8, kaffe och drycker av olika slag till kl 16 då jag äter ett kokt ägg, sedan middag (och lite glass...) som vanligt. Utvärdering följer. Har nu en fin kjol som mitt måttband. Med knappar fram. När jag hade köpt den och provade första gången kunde jag inte sitta utan att den sprätte upp- och gled av... Nu håller den sig knäppt, men jag kan inte andas i den. Men om en månad eller så, vi får se. Långsamt tror jag är en bra strategi. ?
Tack för ytterligare tips!
Engelskan har jag inget problem med så tack för det tipset också Se klart!
Denna bergochdalbana som kallas livet. Fick ett telefonsamtal från en mycket skakad mamma i går. Tydligen har min son och hennes son testat ecstacy i våras. Jag åkte hem till föräldrarna. Långt samtal, mycket tårar från deras sida. Mötte upp exmaken och sonen direkt efter och vi hade ytterligare samtal. Två präktiga 15-åriga killar med inte jättemycket kompisar men de som finns är det också ordning och reda med. Killar som alltid hänger hemma och åtminstone min pojke har sett ner på andra i hans ålder som använder alkohol, nikotin och annat. Trodde man ju aldrig. Som vanligt finns det en plan från min sida. Ska börja jobba utifrån den om en stund.
Ni anar inte hur tacksam jag är för min nykterhet nu. Sonen kan inte använda mitt drogberoende emot mig på något sätt. Jag kan stå rakryggad. Jag kan prata om beroende utifrån egna erfarenheter. Jag kan säga att man kan inte göra rätt om man inte gör fel (som en chef sa till mig för 30 år sedan). Dock kan ingen av oss föräldrar ett dyft om piller så där får jag utbilda mig.
Kram!
Minns när
jag fick reda på att en av mina söner testat lustgas. Han är den mest förnuftiga av mina ungar så för mig blev det en total chock! Jag fick en känsla av att den här sonen känner jag inte. Jag fick helt omvärdera mitt förhållande till honom och ställde tydliga krav, men fy vad det var tufft. Idag har vi en jättebra relation och sonen har tackat mig för att jag satte ner foten. Och lustgas är ju egentligen ingenting, men det är ändå en drog som jag inte fattade ens fanns på marknaden.
Tror att det är bra att du har en tydlig plan. Lycka till!
Kram
Stå rakryggad
Väldigt skönt att du kan stå rakryggad i detta - och att du har egen erfarenhet av beroende och vet vad du snackar om.
Även om substanserna har nya namn och andra effekter är ju beroendedelen densamma, och skadorna på hjärnan är snarlika.
Kram ?
Räkna med
Man får väl säkert räkna med att det dyker upp sådana här saker nu när barnen blir större.
Tänk vad skönt ändå att man är nykter när ett sådant samtal kommer. Inte kul om man
just hade dragit i sig några öl och måste åka hem till sonens kompis föräldrar
och snacka om droger.? Min son är ju också 15 år och man får väl hoppas att han
klarar de närmaste åren på ett så drogfritt sätt som möjligt. Min son har också mest hängt
hemma, inte så många kompisar och tjejer verkar vara ointressant. Nu är han mest ute och fiskar och åker moped med andra "präktiga" kompisar. Lite märkligt, när jag var i den åldern
hade jag rökt, snusat, druckit alkohol och hånglat med tjejer, men aldrig testat något "knark".
Det har alltid varit big no no för mig. Det är andra tider nu verkar det som. Ungdomarna går rätt på
de tunga olagliga drogerna. Det verkar som om min son har väldigt stor respekt för alkohol
i alla fall, han verkar inte vilja testa. Det hände en sak som bekräftar detta i helgen, frugan råkade ge honom
en Somersby cider med alkohol (4,5 procent) i stället för en alkoholfri. Men han kom förskräckt ner från
sitt rum och påpekade misstaget. Han smakade inte ens på den. Misstänker att det är mitt före detta alkoholmissbruk som har gjort detta.
Ha det bra! Kram
Så mycket knark
... i omlopp nu om jag förstår rätt.
Har hämtat barn hos polis, torkat kräks och botat baksmälla (och tagit diskussionen förstås) men har aldrig kommit på eller fått berättat att något av mina barn använder andra droger.
Men jag tror nog att de har gjort det.
Knark- som vi sa på min tid är min stora ångest. Att se människor drogpåverkade är långt mkt värre än berusning. För mig.
Att ungdomar testar, däremot. Så är det ju. Det jobbiga livet på äggskal.
Jag tror du har en bra plan. Inte minst är du nykter- jäklar vad det betyder mycket. Allt. Du kommer att se och ha koll. Så skönt för din son med den massiva tryggheten.
Kram!
Tack snälla ni!
Nu besökt mottagning med sonen. Det finns en tydlig struktur för detta. Skönt att slippa skapa den själv (som jag ofta får göra de förvisso helt annorlunda frågor som rör flickan). Samtal, övervakat urinprov (jäkligt tufft för honom) och en orosanmälan till socialtjänsten. Inget fokus på mig men jag passade på när nu proffs satt med att (återigen) prata med sonen om min oro för att min beroende-gen är överförd på honom. Att han måste iaktta största försiktighet helt enkelt! Läkaren bidrog en hel del till del i den dialogen. Tack för det. Trots allt så har jag en känsla av att han faktiskt inte riktigt tar detta på så stort allvar som det är. Tog i med brösttoner efter besöket när vi satt tillsammans med exmaken och han började tjafsa emot i oändlighet. Ömsom kärlek ömsom mycket stort allvar från min sida. Balansgång på slak lina.
Att socialtjänsten nu får information om att jag har ett alkoholberoende rör mig faktiskt inte i ryggen. Tvärtom är jag oändligt tacksam att samhället har en struktur för att skapa trygghet för alla individer. Det viktigaste för mig nu är att jag med öppet sinne gentemot sonen kan använda mina erfarenheter för att förhoppningsvis ge honom en väl grundad och betydligt mer upplyst språngbräda mot vuxenlivet än jag hade.
Kram!
❤️
Så stark du är och skickar mer styrka till dig ❤️??
Kärlek ❤️
Att sätta tydliga gränser för våra barn, för deras eget bästa, är den finaste kärlekshandlingen vi kan ge våra barn.
Sonen visar kanske nonchalant mask utåt men mår dåligt inombords, så reaktionen kan komma senare. Du får försöka ”fiska” lite.
Det är ju så med barn och ungdomar att man kan behöva prata om ditt och datt i timmar - och plötsligt kommer det riktigt viktiga upp på bordet. Ställa öppna frågor och föregå med gott exempel är enda sättet.
Svinbra jobbat med sonen! Också. Du är verkligen en ledstjärna ⭐️
Kram ?
Kanonbra!
Wow så otroligt bra du är nykter. Nu kan du hjälpa o stötta på ett helt annat sätt ju. En helt annan tyngd och respekt!
Kram?
Vill bara skicka en kram och
Vill bara skicka en kram och en önskan om att sonen ska få vad han behöver! Och jag vet....vad bra att du är nykter!
Kram:)
Bra agerat Charlie ??
Själv stoppade jag huvudet i sanden för ca 25 år sedan.
Trodde inte det var så farligt att sonen rökte lite cannabis...?
Hade ju själv gjort det som tonåring, det var så vanligt då och inte olagligt för eget bruk.
Men tiderna förändras, cannabis är på senare år mycket starkare och mer beroendeframkallande.
Så har man börjat med en drog är steget inte långt till nästa.
Trodde att sonen skulle välja bort droger som jag själv gjorde när jag var ung men så blev det tyvärr inte.
Så med detta sagt Charlie, stå på dig och var som en hök på din son! Håll koll på vilka vänner han har och om det dyker upp nya.
Man ska inte snoka men gäller det droger och minderåriga så är allt tillåtet. Kolla kläder och hans telefon, dator om du kan, ofta sänder langare ut sms om nya droger och när det är rea!! Det är en sjuk värld som man inte vet existerar om man inte har erfarenhet.
Jag vet och med mig många föräldrar i mitt nätverk...
Så jag håller alla tummar och tår för att allt ska gå bra med din son och att det varit en "pröva på grej"
Kram ???
Stor dag i dag!
Haft sista samtalet med beroendemottagningen! Kändes som om jag tagit examen ?? Stolt, glad, nöjd, harmonisk. Det är bara några ord av de som beskriver mina känslor just nu. Fan vad jag är bra! Passerat 8 månader och så härska det fortsätta.
Tyvärr hällde jag en stor kopp kaffe i tangentbordet på min nästan nya dator i går. Kan inte använda tangenterna längre. Ogillar att skriva på telefonen men gör det nu eftersom jag känner för att basunera ut min glädje här.
Tack alla ni för kommentarer kring min son. Positivt i sammanhanget är att exmaken vill kommunicera Med mig helt plötsligt. Har inte hänt sedan skilsmässan. Vi är överens om att vi är på bollen gemensamt. Har bl.a. diskuterat sonens pengar och försäkrat oss via banken om att vi har tillgång till dem. I fall vi hamnar i ett läge där vi inte tycker han bör Ha tillgång till mer än en 50-lapp eller så.
Hurra för mig och kram till oss alla som kämpar!
En sak till
Jag har spärrat journalen från beroendenottagningen. Det är alltså ingen annan vårdgivare som kan se att jag varit där. Kan vara bra att veta om en sådan fråga gör att någon tvekar att ta kontakt.
Hurra för dig!
Grattis till din examen i nykterhet!
Kram ?
????❤️??
Grattis och bra jobbat ❤️?❤️?❤️Kram Strulan ?❤️?
Diplom!
Till dig Charlie, dock inte för kaffet I tangentbordet men allt annat!
Så glad att det går så bra för dig och att du mår så bra. Vilken seger, grattiskram till dig! ?
Stor kram och Grattis t dig❤️
Stor kram och Grattis t dig❤️❤️❤️
GRATTIS! ?
Skön känsla på flera vis. Vad gött??
Ja heja oss!!?
Ojoj vilken bedrift, 8
Ojoj vilken bedrift, 8 månader. Jag knatar bakom och hoppas hålla exakt avstånd bakom dig forever. Blir glad för din skull. Kram Jullan
Grattis!
Tittar in och säger grattis till dig! Vad starkt jobbat ? själv är jag på 4 veckor. Men lär av er andra :) tack för att ni finns och skriver.
Tack snälla ni!
Är fortsatt datorlös efter kaffeincidenteten häromdagen. Har dock grävt ett djupt hål i ekonomin och beställt en ny. Gillar inte att skriva Och läsa på forumet Genom mobilen. Men till helgen kommer jag förhoppningsvis igen!
Nykter i dag! Njuter av den fina höstsolen som kommit efter regnet!
Kram!
Mobilen
Jag skriver alla mina ösregnslånga inlägg på mobilen. Enbart med pekfingret ? Och det går undan! Autocorrect är oftast min vän.
Kram ?
Imponerad AH!
Imponerad av er som använder mobilen som om det vore en dator. Jag ser sämre och sämre. Bara under sommaren har jag behövt öka styrka på läsglasögonen två gånger. Snart dags för progressiva känner jag. Och ännu än utgift som jag bävar för. Nya datorn har nu anlänt! Nu ser jag vad jag skriver igen :D
Livet rullar på i sakta mak. Känslan av harmoni består. Helt fantastisk känsla som jag inte levt med på mååååånga år. Övertygad om att det är frånvaron av alkohol som ger mig detta. Önskar så att alla som är här kommer att få uppleva samma.
Märker att tålamodet med flickan är så mycket större även om jag i stunden kan bli väldigt stressad när det blir problem på olika sätt. Återhämtar mig snabbare efter en dust.
Träningen fungerar också. Väldigt skönt. Har haft så många bakslag med den, men nu verkar det hålla. Viktigt för att få tillbaka mina hjärnceller men inte minst för att jag behöver den i förebyggande syfte mot drickande i framtiden.
Lyssnandet på böcker fortsätter. Nu senast har det varit Cecilia Svenssons bok "Tack det är bra.." och Kjell Olof Feldts bok om kontrollerat drickande. Båda bra böcker men när det gäller Kjell Olof Feldts erfarenheter kunde jag inte bli annat än matt. Jobbet att kontrollera sitt drickande känns så oerhört mycket större än att sluta helt. Och att sluta helt är verkligen INTE ett litet jobb. Självklart kommer jobbet att minska med tiden, även för de som dricker kontrollerat och jag vill verkligen inte tala emot den möjligheten. För den finns och den fungerar för vissa, det vet jag!
Återkommer säker under dagen. Känner en längtan efter större närvaro här.
Kram så länge!
Skönt med harmoni?
Charlie, ditt inlägg andas verkligen lugn och förnöjsamhet.
Härligt att du kommit så långt på den vita vägen?
Hur går det med bäckenet?
Såg att du hade haft en incident med Bounce...(en av mina favorit dansgrupper) vad hände i vintras?
Undrar en nyfiken...?
Kram ???
Bounce
Bounce är (eller var, har gått i konkurs) dessutom ett namn på ett ställe fullt av studsmattor av olika valörer. Mycket poppis hos barnen. Flickan älskar det! Under sportlovet slog vi till på var sin 2-timmarsbiljett. Inget hände direkt utan det är bara att konstatera att två timmars idogt studsande sätter sina spår hos en otränad 50-åring :D. Det går tyvärr sådär med bäckenet. Efter två besök hos kiropraktorn är skillnaden endast marginell. Ont när jag står, sitter, går t.o.m. när jag ska sova om jag tränat innan. Ska dit nästa vecka igen. Om inte bättre efter det får jag leta efter en ny kiropraktor. Har hittat ett yoga-program för höfter också som jag ska börja testa i morgon. Skam den som ger sig!
Ajaj då!
Då förstår jag..? vad synd att det blev en så seg och långdragen läkning...
Ja, det är väl inte den bästa motionen om man är otränad. Man tänker ju inte så om att det är "bara" att hoppa?.
Jag tänker på en bekant för många år sedan som gjorde ett bungyjump... Inte så kul följder, hennes höfter blev inte så bra efter det..?
Du kanske ska kontakta någon idrottsläkare/ortoped som coachar simhoppare eller gymnaster... De vet nog bäst hur man blir bra...
Lycka till dig ?
Kram ???
Rädd om sig
Nej, man får vara rädd om sig märker jag. I dag känns det bättre men då tränade jag inte i går. Inte kul om träningen ska förvärra det. När jag druckit mitt te ska jag testa yoga-passet jag hittade. Ja, ja fortsättning följer med den frågan.
Tänker en hel del på framtiden nu. Dels hur det ska bli när jag börjar jobba igen. Hur det ska bli med orken, min förmåga att tänka och inte minst på om jag ska bli stressad och få tillbaka vinsuget. Ett sug som faktiskt varit fullständigt frånvarande i två månader nu. Efter 6 månaders nykterhet hände det nämligen fantastiska grejer för mig. Harmonin som tidigare funnits lite då och då är nästan ständigt närvarande och suget försvann. Alkoholen ligger långt bak i hjärnan nu. Funderar sällan på den och när jag gör det tilltalar inte tankarna mig. Precis så som vi vill ha det. Eller hur? Men jag tar inget för givet. Aldrig glömma var jag kommer ifrån.
Kram!
Stor kram t dig, Charlie70?
Stor kram t dig, Charlie70?
Läser i din tråd men orken just nu räcker bara till för att skriva i min egna tråd.
Må så gott❤️
Att inte ta för givet
Har ju följt din resa Charlie och så fantastiskt är det eftersom jag vet hur jäkla kämpigt du hade det med suget under en lång period. Så starkt att hålla i. För mig har det verkligen hänt mycket den senaste månaden, men i takt med det blir jag än mer rädd om min nykterhet och påminner mig ofta om att detta liv eller tillstånd inte är något att ta för givet. Förstår att du har mycket tankar kring framtiden men kanske är det som med alkoholen där, att en dag i taget kan fungea?
Önskar dig en fin lördag! Kram ?
Åh...
..så härligt det låter Charlie - det du beskriver. Att sinnesron har tagit över så starkt och att du känner ro så ofta nu.
Det är så inspirerande att läsa.
??
Njuter
Njuter av att jag kan ta långpromenader igen. Min kropp börjar så smått återhämta sig från utmattningen. Jag njuter av att gå. Utan värk i någon del av min kropp. Jag ser fram emot att gå. Jag planerar för att gå. I snart två års tid har det i princip varit omöjligt p.g.a. värk och orkeslöshet. Underbart!
Suget infann sig trots allt en snabbis i fredags eftermiddag. Tack vare nya goda vanor kunde jag gå hem, koka en kopp kaffe och snart var det borta igen. Fredagkvällarna ÄR INTE lika med vin längre. Absolut inte. Några nya vanor har egentligen inte ersatt de gamla mer än att jag brukar ta fram en liter kylskåpskallt vatten till TV:n eller läsfåtöljen. I bland festar jag till med lite kolsyra i vattnet. Jag behöver inte mer. Nykterheten i sig är faktiskt belöning nog. Jag njuter! Jag längtar efter morgnarna, jag planerar och vet att jag kan hålla planeringen eftersom ingen bakfylla kommer att rasera dem. Det räcker för mig.
Kram!
Grattis
Grattis i efterskott! Det börjar bli lite svårt att hålla reda på alla månadsdagar här. Även sin egen ibland.? Men jag brukar alltid försöka hålla koll på dina och VaknaVackers, för då börjar min närma sig. Jag märker att du verkligen mår mycket bättre nu, härligt! Det tar helt klart sin tid det här. Fortfarande poppar det upp nya upptäckter, känslor och fördelar.
Svaret på din fråga i min tråd är att barnen och framförallt min fru känner till mina månadsdagar. Men jag måste påminna dem och jag får ingen glass och ballonger om man säger så. De första 5-6 månaderna så var frugan måttligt imponerad, men jag fick ett ” bra där” av henne i alla fall. Tror inte riktigt hon trodde att jag skulle hålla i så länge. Därför blev jag förvånad och glad när hon härom veckan helt spontant berömde mig jättemycket och tyckte det var väldigt skönt och bra att jag fortfarande var nykter. Vet inte riktigt vad som flög i henne.?
Ha de bra nu, och håll koll på kaffekoppen så du kan fortsätta skriva här.?
Kram
Charlie
Såg att du använder denna tråd så skriver några rader här också.
Tack för dina kloka ord i min tråd!
Det värmer när man får lite tankar från forumet.
Kram Pilla
Fredagkväll
Nej, inte vin-koppling här heller. Vågar inte dricka kaffe så sent, men lite nötter, lite cola med is och citron.
Alkoholen var så fruktansvärt passiviserande tänker jag ofta. Efter första glaset hände inget mer än fler glas då. Så segt och så mycket tid som gått åt till detta formalin.
Kram!
Livet rullar vidare
Efter att vi fick veta om sonens ecstacy-provning har det blivit en del möten och mycket prat med sonen (mycket och mycket förresten - en hel del blir ju mycket enstavigt så som det kan vara med en 15-åring). Nu har vi i alla fall kommit till en punkt där jag bedömer att han förstår allvaret så mycket han kan och att vi kan se framåt. Check på den!
Jag kämpar på med mitt. Samtal som är väldigt jobbiga men värdefulla, går till kiropraktorn med mitt bäcken som hamnat på sniskan, tränar och det viktigaste vilar där emellan. I går somnade jag mitt på dagen. Trots god sömn varje natt började jag ta slut igen. Bra att kroppen signalerar det och jättebra att jag faktiskt kan lyssna på signalerna!
Vinsuget från i fredags är som bortblåst. Tog väl en timme. Nu känner jag avsmak igen. När jag tänker på det. Har nästan inga tankar på alkohol alls längre.
Har fortfarande en väg tillbaka från utmattningen. Mycket har blivit bättre på sista tiden. Kognitivt är jag fortfarande en katastrof. Glömmer, har svårt att få delar till en helhet. Det går ut över konsekvensktänket. En del i det tror jag ligger i klumpigheten. Kaffet i datorn blev dyrt. Köpte ny efter en del vånda. 6500 kr... Den andra är på försök till lagning. När jag vet mer om dens livsöde pratar jag vidare med försäkringsbolaget. Även om det svider i plånboken hos denna heltidsjukskrivna mamma är detta inget annat än världsliga ting. Det viktiga är att jag är nykter. Att jag kan framstå som den goda förebild jag vill vara för mina barn. Att jag orkar vara den personen varje dag. Att nykterheten är en förutsättning för att komma ur utmattningen så att jag komma tillbaka till ett välfungerande arbetsliv igen. DET är viktiga ting i mitt liv!
Kram!
Utmattning
Som svar på Livet rullar vidare av Charlie70
Du är inte ensam. Många här inne som verka ha lite samma tendenser. Och som varit utmattade nån gång. (Liksom jag själv). Och alkoholen har ju inge gjort saken bättre... men nu kämpar vi vidare och stöttar! Jag har mina ups and downs men har börjat jobba 75%. Men det tar tid! Läste på nyheterna igår att utmattningen bland kvinnor i medelåldern med barn och jobb ökar. Inte konstigt med all press på oss... ska va bra på allt! Styrkekram ?
Läskigt
Utmattning skadar samma delar av hjärnan som alkoholen gör, dvs pannloben. Så att inte dricka är den bästa gåva man kan ge sig själv i den situationen.
Det tar lång tid att komma tillbaka. Jag har ju varit sjukskriven två gånger (2007, 2018) och gått tillbaka till samma jobb båda gångerna. Lite klokare.
För mig handlar det mycket om struktur, gränssättning, good enough-tänk och regelbunden återhämtning. Och att lära sig säga nej.
Jag kommer alltid att vara stressallergisk. Att lyssna på kroppens signaler är livsviktigt. Jag vill aldrig hamna där igen.
Jag har också varit med och rehabiliterat fem medarbetare tillbaka i arbete med god framgång. Trappa upp tiden sakta är viktigt, liksom tydliga och avgränsade arbetsuppgifter, och prata, prata, prata.
En kollega som har jobbat 25% i sommar börjar jobba 50% nästa vecka, och hon är taggad inför det.
På senare år har FK dock forcerat återgången i arbete och det känns väldigt destruktivt. De hänvisar till sina ”regler” hela tiden. Suck.
Skönt att det lugnat ner sig med sonen ❤️
Kram ?
FK
Ja, Försäkringskassans försök till att forcera friskskrivning är väldigt destruktiva. Jag har fått en del frågor från dem. Även förslag om att jag borde byta arbete - kom efter två månaders halvtidssjukskrivning... Har svarat sakligt kortfattat och sedan har det lugnat sig.
Vi verkar faktiskt vara en del här som är nära eller i en utmattning. Bra då att vi är här och inte fortsätter använda alkoholen som ett "verktyg" för att må bättre. För det är det INTE.
Kram!
Orkar inte skriva så långt
Orkar inte skriva så långt mer än du är så himla fantastisk????
Fasen vad du kämpar❤️å jag förstår att det är tufft med ekonomin ...men du kämpar på ändå??
Stor kram t dig??
Stort steg
Efter ett år jobbade jag 75% och var inte redo för 100% än. Då sa FK ”Om du klarar 75% på ditt kvalificerade jobb så klarar du 100 procent på ett okvalificerat jobb, så därför blir du utförsäkrad.”
Jag var fortfarande inte redo, så jag valde att vara tjänstledig 25% ytterligare ett halvår. Jag var priviligerad som kunde göra så.
Skillnaden mellan 6 tim jobb per dag och 8 tim jobb var enorm för mig. Från 2 tim till 4 och sen från 4 till 6 var betydligt lättare faktiskt. De stegen gjorde jag med två-tre månaders mellanrum.
Stå på dig! Och ta hjälp av din arbetsgivare att argumentera.
Kram ?
Förstår precis
Har svårt att tänka att jag någonsin kan återkomma till 100 procent tjänst igen. Numera har man ju rätt att vara föräldraledig 25% om man har omvårdnadsbidrag (för barn med funktionshinder) från FK. Det är en möjlighet jag har i bakfickan. Helt orimligt att arbeta 100% (som ju ofta blir betydligt mer) och samtidigt ha funktionshindrade barn. Fattar inte hur jag klarat det alla år faktiskt. Eller - det har jag ju inte. Gick på rödvin och blev ju sjuk till sist...
Låter klokt
Och välj då att jobba kortare dagar. Jag brukar skämtsamt säga att jag orkar mycket, men inte så länge.
Jag väljer att jobba 100% eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde. Annars får jag göra samma jobb på mindre tid. Nu kan jag tillåta mig att jobba lite lugnare ibland.
När jag ska resa bort en helg så måste jag vara ledig innan och efter, för att orka. Inför förra helgen i Göteborg var jag ledig fredag och måndag, för att ladda och sen pusta ut.
Nackdelen då är att jag måste jobba ikapp både innan och efter på jobbet för att hinna med det som ska göras. Vissa veckor är lugnare, men arbetsmängden är ojämn. Mycket går att förutse, vissa saker inte alls.
Men nu ikväll är jag mätt efter besök på McDonalds och huvudvärken har lättat lite. Dottern är på bra humör. Kvittrar glatt på sitt rum.
Fick hämta henne på korttids igår kväll eftersom hon klagade på huvudvärk. Sen sov hon kl 20.15 till 06.00 och var pigg som en lärka i morse.
Vår räddning är att hon sover bra, hela nätterna. Det var endast de första åren som sömnen strulade. Att hon sover bra gagnar både henne och oss föräldrar enormt mycket.
Kram ?
År 2007
Min första utmattning, då yngsta dottern var 8 år, berodde till stor del på henne. Men det är nästan tabu att prata om det, att man faktiskt kan bli utbränd på sina barn.
Ändå är det så oerhört vanligt. Skilsmässotalen och antalet sjukskrivningar inom funkisfamiljer är enormt hög. Men familjelivet kan man inte sjukskriva sig ifrån förstås.
Det är slitsamt att orka med allt om barnen är friska, har de dessutom särskilda behov är det etter värre. Bara alla vårdkontakter är ju delvis ett halvtidsjobb ?
Kram ?
Räkna timmar
Jag satte mig förra året och gjorde en överslagsberäkning på hur många timmar extra jag lägger i veckan på flickan. Har ju en normalt utvecklad och självständig son så jämförelsematerial finns. De möten IRL, telefonmöten, underlag som ska skickas, stöttning i hemmet med diverse - allt utöver det vanliga - summerade till 51 timmar extra i veckan. Så, ett extra heltidsjobb är det faktiskt. Om man inte är två som delar. Och så oro på det, för flickans framtid, för epilepsianfall, för en skola som inte gör sitt jobb. Inte konstigt det blir vinkonsumtion, skilsmässor och utmattning.
Frid och fröjd?
Hej Charlie, det var ett tag sedan du skrev här. Tänkte bara höra hur du har det?
Kram ?
Tänkte också på dig idag Charlie!
Saknar dig och hoppas du har fullt upp med livet och nyttigheter. Kram ?
Fullt upp
Tack kära ni för att ni hör av er och undrar @Seklart och @Torn. Sista tiden har jag varit helt absorberad av stora frågor som rör båda barnens skolgång. Den typ av frågor som dränerar mig totalt men som jag samtidigt aldrig kan ge upp. Jag har tänkt att jag inte haft så mycket att skriva om som gäller alkohol. Men när jag tänker efter så är det ju helt fel. Normalt hade tider som dessa ökat min vinkonsumtion betydligt. För att få ner snurret i skallen, för att belöna för mig för ännu ett formulerat mail till skolan men som krävt allt av mig för att få på pränt. Och så hade det fortsatt... Men nu dricker jag ju inte längre så något vin har inte kommit till mina tankar öht. Oerhört skönt. I stället har jag fortsatt gått och lagt mig i tid på kvällen. Jag har vilat på dagen. Jag har ätit närande mat. Jag har ringt en vän för att prata av mig. Jag har utnyttjat min samtalstid på habiliteringen för att lufta frågorna. Jag har helt enkelt gjort det man behöver som människa i pressade situationer. I dag firar jag 9 månader. Och jag gör det utan EN enda tanke på alkohol i huvudet. Grattis till mig!
Kram till er alla!
Alltså DU!
Kan man klippa ut dig och lägga som marknadsföring för forumet?
Grattis till 9 månader! Ett nyfött liv som du verkar ta vara på på bästa sätt! Så skönt att höra. Kram! ?
Härlig läsning Charlie!?
Grattis, du är så himla bra!!??
9 månader är ju underbart ??
Kram ???
Grattis!
Gött att läsa att du har det bra? Då tuffar vi vidare på det nyktra spåret!
Kram ?
Niofalt grattis ?????????
Och du får alla rätt i min bok om hur man SKA hantera stresstoppar! Långt ifrån den bedrägliga tröst som alkoholen ger. Toppenbra ??
Jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig snart för dig och barnen, så att tigermamman Charlie kan fokusera på sitt eget tillfrisknande.
Kram ?
Tack!
Tack för alla grattis med ballonger, blommor, medaljer och allt. Värmer!
En viktig insikt för mig är just att det inte kommer att lugna ner sig. Åtminstone inte för flickans del. Jag MÅSTE anpassa mitt liv och leverne efter hennes villkor. Annars är risken stor att jag trillar dit igen på vinet. Eller stor och stor. Just nu känns risken minimal, men risken finns där i alla fall och så vill jag ju inte att det ska bli. Nästa vecka börjar jag arbeta 25 procent. Känner mig glad och positiv inför detta! Ett steg framåt mot ett normalt arbetsliv. Sedan återstår det att se om jag någonsin kommer upp till 100 procent igen. Kanske inte rimligt helt enkelt... Måste ju hinna vila mellan varven, eller hur?
Kram!
Håller med!
Skönt för dig att börja jobba lite igen. Man behöver omväxling från sitt privatliv ibland. Någonstans där man inte är mamma i första hand. Där man får använda sina andra skills förhoppningsvis.
Hundra procent är tufft, men det beror på vilket jobb man har. Jag låg kvar länge på 75 procent efter min senaste sjukskrivning. Fixade inte 100 procent. Fick ta tjänstledigt 25 procent sista halvåret då FK sa tack och hej.
Men eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde så gick jag till slut upp till 100, när kropp och knopp fixade det. Annars får jag ändå göra 100 procents arbetsuppgifter på 75 procents tid.
Om man har ett jobb där man går hem och någon annan tar vid, så funkar det bättre. Mest stressande är inte det man gör, utan det man inte hinner göra.
I mitt fall har det ju lugnat ner sig betydligt med dottern. Nu börjar vi dock jobba lite mer intensivt med att hon ska flytta till eget boende i vår, men vi har ju gott om tid på oss. Jag har jättebra relationer med kommunens representanter, inget bråk alls tack och lov.
Kram ?
Stort Grattis till dina nio
Stort Grattis till dina nio månader!! Så himla strongt och bra och fint och allt på en samma gång!!
Lycka till med jobbet...att börja lite försiktigt...håller tummarna att det ska funka och att det ska kännas bra för dig!
Stor varm kram:)
Grattis till dina nio Charlie
Härligt att läsa din tråd och om din resa till de nio.
Jag läser att du får stöd från habiliteringen och dina funderingar om framtid och tid. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men skulle ett Korttids vara en avlastning för dig?
Ett av mina barnbarn kommer att snart ställa sig i kö för ett LSS boende, inför framtiden. Vi är en diagnosfamilj, med olika npf diagnoser...
Nu vill vovven ut, ha det fint Charlie!
Avlastning
Rosavina, jag fick efter många om och men igenom avlösning i hemmet via LSS med åtta timmar i månaden. Ett starkt skäl till motståndet är att jag är skild och då bedöms kunna vila varannan vecka. Det kan jag ju också så korttids känns inte aktuellt för mig nu i alla fall. Flickan är tolv. Avlösningen gör att jag kan träna en gång även under den veckan jag har flickan. Har möte med LSS-handläggaren i dag och hoppas på att vi fortsatt kan behålla denna insats. Mycket viktig och bra. Som en förberedelse inför eget boende tänker jag att den modell Andrahalvleks dotter har med korttids kommer att bli toppen. Men, det är några år dit.
Var iväg och handlade kläder i går inför jobbstart. Hemskt att inse att jag nu drar stl 44 mot tidigare 38/40. Min kropp håller starkt i kilona. Har läst på och förstår nu att det INTE ännu är aktuellt med några dieter eftersom utmattningen fortfarande bidrar till kortisol-produktionen som gör att kroppen håller stenhårt i kilona - "i fall det skulle bli svält". Jag får ta det lugnt med den frågan också - precis som med så mycket annat här i livet. Ser såå himla mycket fram emot att få börja jobba nu. Ska bli toppen!
Särskilt tack till dig Varafrisk för att du orkar titta in hos mig. Inte nödvändigt, men värmer.
Kram!
Charlie?
Visst är det en härlig känsla när man längtar till jobbet?
Nu har du en stabil nykterhet att stå på också som dessutom vuxit i nio månader!? Skönt!
Att du behöver avlastning med dottern förstår jag, det är ett tufft och viktigt jobb du har hela tiden inombords.
Ta hand om dig och ha en fin helg!☀️
Kram ???
Skillnad mellan tankar på vin och sug?
Tankar på vin är i högsta grad närvarande. Varför? Ingen aning. När jag "spelar hela bandet" kommer jag bara till den där första smutten och den känns inte god ens. Bandet spelas inte längre än så. Suget höll i sig de första 6 månaderna. Nu är det något annat jag tampas med. Kan det vara att jag ska börja jobba i morgon? Min skruttiga fysik?
Har gått och trillat flera gånger nu. Tror det hör ihop med bäckenproblemet som gett mig problem i knäet och att detta tillsammans nu gör att foten viker sig under mig. Plötsligt och oväntat händer det. Senaste gången kysste jag trottoaren med kindbenet. Fick en rejäl blåtira och ont både här och där. Ser ut som värsta alkisen :D Sedan slutade jag promenera. Uteslutet att gympa. Vågade inte längre. Men så fick jag låna skenor att sätta runt foten och med dem känner jag mig trygg så nu ska jag åka och handla egna i dag tänkte jag. Promenaderna och gympan är ju min väg ut ur utmattningen och inte minst är det alkoholprevention.
Tittade tillbaka på programmet här som jag gjorde i början av året. Blev mörkrädd. Uppfyllde 7 av 11 kriterer vilket innebär svårt alkoholsyndrom enligt DSM-V. Huvaligen tänker jag och så bra att jag tog tag i alkoholfrågan nu och inte sen eller aldrig.
Var och handlade lite nya kläder inför jobbstarten. Konstaterar att jag gått från stl 38/40 till 44 under det senaste året. Mitt försök att gå ner i vikt har jag fått lägga på hyllan en stund. Läste på lite och förstår att det inte är bra att hålla på med när man fortfarande är i en utmattning. Viktigast först. Bli frisk från utmattningen och hålla nykterheten.
Kram!
Vill bara säga det att...du
Vill bara säga det att...du är fantastisk❤️
Å hoppas verkligen att du inte ska trilla el skada dig en endaste gång till??
Har själv en kraftig övervikt. Men för mig är fokus först att vara nykter.
Stor kram t dig ❤️❤️
Läser i kapp här
9 månader! Grattis, så skönt att höra och skönt att läsa hur mycket bättre det blir att leva ett nykter liv där vardagens utmaningar blir mer strukturerade och bättre skötta. Förstår att det inte är enkelt liv med dotterns bestyr, begränsad ekonomi och inte minst tid att hinna med allt. Är grymt imponerad av att du är så klar och strukturerad trots små marginaler på alla fronter. Gillar att läsa om hjältar som dig!
Utmanande
En utmanande första lördagkväll efter jobbstart måste jag säga. Arbetar bara 25 procent. Har ägnat mina två första dagar åt att sparka igång datorn och säga hejhej till fina kollegor. Inget stressande på något sätt. Men, den gamla vanan av rödvinet på fredagkvällen efter en jobbvecka har jag inte riktigt fått möjlighet att träna bort. PRECIS detta har oroat mig. Som ett brev på posten kom suget i fredags. Var dock upptagen som flytthjälp - eller snarare borrhjälp. Men i går, på vägen hem från min vän då fick jag ta till HEEELA artilleriet igen. Hjärnan letade efter pubar att slinka in i. EN öl kan väl ändå inte skada. Jag behöver den. Har ju varit så duktig nu i 9 månader. Den andra delen av mig kämpade fram minnesbilden av min pojkes blick när jag stod där askalas en sen natt i december förra året eller hur jag kommer att må i morgon bitti eller hur det blir om 20 år om jag fortsätter på samma sätt som tidigare. Jisses vilket resonerande det var! Nio månaders nykterhet och det är fortsatt så att jag inte får glömma och inte ta det första glaset. Det bara är så.
Vaknar i dag. Nykter men slutkörd. Det har blivit lite för mycket åtaganden för mig sista tiden och jobbstarten som jag gläder mig över blev mer ansträngande än jag förväntade mig. Just lyssnat klart på Anonyma prestationister av Adam Svanell. Rekommenderas! Nu ska jag lägga lite krut på att läsa ikapp här.
Tack Varafrisk och Rolf för era påhälsningar!
Kram!
Pust
Det är så tydligt att det är just träning det handlar om. Träna på att vara nykter i tidigare onyktra sammanhang. Skapa nya nyktra rutiner för fredagsmys efter jobbvecka.
Just det har jag tränat massor på, har just passerat helg nummer 34 och jag har ju jobbat hela tiden förutom under semestern.
Nästa fredag blir suget lite svagare, och sen blir det svagare och svagare för varje fredag. Smart att återkalla minnesbilden av sonens blick av besvikelse. Mer motivation behövs inte.
Och även om det är tufft så kan det vara skönt att tänka att suget lyfter inte glaset till munnen. Vi är inte tvungna att agera på suget. Vi ska inte agera på suget.
Tänk på suget som en tjatig granne som har synpunkter om allt och alla. Ringer på din dörr i tid och otid. Och när du öppnar dörren lyssnar du förstrött, hummar och säger: ”Jaha, du tänker så. Hej då!” Utan en tanke på vad grannen ens har sagt stänger du sen dörren igen.
Kram ?
Tror inte jag lämnat något
Tror inte jag lämnat något avtryck här hos dig, men har läst i din tråd ibland. Jag har också barn med diagnoserna autism + adhd. Det har varit många riktigt slitande år. Min man hamnade i riktigt djup utmattning för sju år sedan, och börjar nu kännas frisk igen. Så frisk som man nu kan bli efter det. Själv har jag balanserat på gränsen så länge jag kan minnas. Även om det är lugnare nu, när barnen har blivit tonåringar och unga vuxna, så är det fortfarande mycket ”extra allt” och periodvis stora doser oro kring dem. Nu har jag glömt vad jag ville säga med mitt inlägg ? annat än att här finns ytterligare en nersliten NPF-mamma som har slutat hälla vin över stressen. Grattis till 9 månader!
Håller med om pust!
Det går liksom inte att slappna av som nynykter. Då är det väldigt lätt att bli övermannad, helt klart. Och träningen håller jag med om. Nu har jag "efter arbetsveckan" att träna på. Men vi är nog flera som kommer att behöva träna på "efter covid". Lätt hän att dras med den dagen vi kan röra oss fritt igen tänker jag.
Och Mirabelle, vi är nog (alldeles för) många NPF-föräldrar som har tagit eller tar till alkoholen för en stunds avkoppling. Tycker inte det uppmärksammas något särskilt utan det pratas hela tiden bara om dessa superföräldrar som klarar "allt" i ett ofullständigt system. Vem gör det?
Kram!
Fantastisk
Det är vad jag tycker att du är. Nu är du ju iofs ingen superförälder i den meningen att du är en förälder som super... ? Och det är ju det allra bästa.
Är imponerad av dig och alla andra som tvingas kämpa så mycket extra i vardagen för era barn. Stöter på detta genom mitt jobb ibland och vet hur tufft ni har det. Och så bara sätter du nykterheten... ?
Du är så himla bra, Charlie. ?
Kram till dig