@Charlie70 Haha, det kanske är tanten som stressar dig så mycket att du kör fel? Jag brukar alltid vilja ”läsa av” omgivningen så att jag kan planera körningen därefter. Kruxet är när jag har folk i bilen, då pratar jag så mycket att jag glömmer att läsa av omgivningen. Då kan det bli många mil fel, även på välkända sträckor. Varje gång jag hamnar rätt igen hör jag min yngsta dotters ord i skallen: ”Jaaa, du hittade!” Då blir jag glad och lite full i skratt, men klappar mig själv på axeln mentalt.

Kram 🐘

Vi hade verkligen tur med vädret igår. 85 procent av tiden hade jag min nyinköpta regnjacka knuten kring midjan. Hade en kortärmad klänning på mig (och jeans) och jag cyklade hem barärmad vid ettiden i natt. Entåstaka skurar och droppar från och till enbart. Nu hällregnar det, sen flera timmar tillbaka.

Jag tycker alltid så synd om arrangörerna när allt de har planerat och styrt upp stupar på skitväder. Idag vet jag att det är en sk Metalldag planerad i en liten ort i länet där jag bor. Eftersom jag har jobbat ideellt i hela mitt vuxna liv, sen tidiga tonår faktiskt, så vet jag att det ligger otroligt mycket jobb bakom ett arrangemang. Många man- och kvinnotimmar. Och sen regnar det bort liksom. Jag hoppas innerligt att vädret är bättre i mitt hemlän idag.

Jag hade proppar i öronen, det behövdes. Myra Granberg var bra, även Daniel Adams-Ray var bra, men allra bäst var Newkid 🥰 Atomic swings bäst före-datum har passerat för länge sedan, och Sahara Hotnights hör jag hellre på radio. Men att jag gillade tre av fem artister är bra! (Fast det var betydligt fler artister som uppträdde på festivalen, det fanns totalt sex olika stora scener.)

Ben och fötter dansade större delen av kvällen och värker som sjutton, både igår och idag. Mest problem hade jag med ryggen igår, jag hade så fruktansvärt ont i ländryggen. Fick stötta mig med armarna, röra på mig hela tiden för att vara stilla var nästan mest plågsamt. Jag vaggade fram som om jag var gravid 🤣 Min dotter mässade ”marklyft med skivstång”, och jag håller med. Min rygg behöver verkligen tränas upp.

Men jag klarade det! Hela kvällen. När Newkid sjöng ”Jag mår bra nu” tittade min dotter på mig och log brett medan hon sjöng med. Och det är sant, jag mår bra nu. Det trodde jag verkligen inte för två månader sedan när hon frågade mig om jag ville följa med stadsfesten. Jag är så innerligt tacksam över att hon frågade mig, och att hon stod på sig när jag tvekade.

Den här kvällen kändes lite som Grand finale på mitt dåliga mående. Den är historia nu. Klarar jag detta folkgyttret, hög musik och högljudda röster, helt ny miljö osv i flera timmar så är jag frisk. För den här gången åtminstone. Inte frisk i bemärkelsen att jag kan gå all in, jag måste ändå ta allt i småbitar framöver. Efter gårdagskvällen gör jag inte många knop. Jag ska köra hem, köpa hämtmat och sen vila, vila, vila. Handla och laga mat får vänta tills imorgon.

Kram 🐘

PS. Jag studerade på avstånd förfallet i folkmassan. I takt med att ölen tankades in blev de flamsigare, mer högljudda, stökigare och yvigare. I öltältet dansades det för fullt till Carola, Loreen och Körberg. Polisen grep ett fyllo, kvinnor i övre medelåldern snubblade in i buskarna. Jag saknade det inte ett dugg. Been there done that. Jag drack två cola under hela kvällen.

PS2. Att sova på dotterns soffa två nätter, och riktigt gott dessutom, är också en milstolpe i mitt tillfrisknande. Jag har förvisso sömnmedicin som krycka, men det har jag ju hemma också. Sovit gott har jag gjort i alla fall.

@Kaveldun Verkligen en milstolpe! Sova borta är min skräck eftersom jag har en historia med mycket sömnstörningar. Men jag fixade det!

Och nu är jag hemma. Hämtade hämtmat på vägen och kastade mig i badkaret det första jag gjorde 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Jag har inte hunnit läsa hela din tråd så det får bli lite i taget här. Jag ville dock kommentera ditt sista inlägg. Du fick mig nämligen att tänka efter och inse något jag inte tänkt på.
@Andrahalvlek skrev:" jag har en historia med mycket sömnstörningar. "
Jag har själv levt med det som kallas nattskräck i alla år, även i vuxen ålder. En störning som innebär att jag kan vakna skrikande och uppleva det som att blixten slagit ned i mig eller att jag dör. Ibland väcker jag alla i huset och grannskapet och jag vaknar inte ordentligt på någon minut. Kanske inte någon större överraskning om jag nu avslöjar att det inte hänt en enda gång under det senaste året. Så - nykterhet och bättre sömn på många sätt för mig!

Ska läsa vidare vid tillfälle. Kram! 🎀

@Axianne Så är det för mig också. I och med nykterheten blev jag kvällstrött och morgonpigg. Sov bra, drömde mycket. Det är bra, då jobbar hjärnan på som den ska.

Att jag sovit dåligt senaste halvåret beror på utmattningsdepression. Men jag mår bättre nu, och ska börja jobba 25 procent på tor 1/9. Men jag tar fortfarande 1/2 propovan och 1 zopiklon vid läggdags. Misstänker att jag är psykiskt beroende av dem. Inte riktigt redo än att ta itu med det dock.

Kram 🐘

På torsdag 1/9 börjar jag jobba. Jag ska jobba 25 procent hela september, kl 13-15. På mitt jobb är det mest att göra på eftermiddagen. Jag ska nu i början ha en klart tilldelad arbetsuppgift, som är lite utanför den ordinarie verksamheten. En rolig arbetsuppgift som jag själv upplever väldigt meningsfull, och jag har gjort arbetsuppgiften mycket historiskt. Jag är taggad som sjutton. Spänd på hur jag kommer att reagera.

De senaste veckorna, sen jag började må bra, har jag skapat mig en del goda rutiner. Lugn och fin start på dagen, gympa med SVT-Sofia på f.m, frukost och lunch i lugn och ro. På eftermiddagen brukar jag hitta på något, hälsa på någon eller göra något ärende, handla, laga mat etc. Nu ska jag klämma in två timmars jobb bland dessa rutiner också. Plus 45 min resa (bilresa 30 min plus lite promenad) till och från jobbet, så totalt 4 timmar räknar jag med.

Jag har hittills varje vecka träffat min yngsta dotter, min mamma och mina ex-svärföräldrar. Det kommer jag inte att hinna med. Då prioriterar jag förstås min dotter. Hon vill gärna ha förutsägbarhet, så jag tänker hitta en dag per vecka då jag kan hämta henne och sen kan vi ev göra ett ärende och sedan äta ihop. Har mailat boendet för att få veta vilken dag som passar bäst.

På torsdagar går hon på fritidsgården. Fredag-söndag vill jag helst undvika eftersom jag vill att hon ska vara på boendet på helgen så att hon verkligen kommer in i gemenskapen. Visst kan hon sova hos mig ibland en fredag eller lördag. Men det blir undantag snarare än regel, och det blir i så fall bara en natt. Men absolut inte varje fredag eller lördag. Ofta sover hon hos sin pappa delar av helgen också, när storasyster kommer på besök och/eller när vi har kalas inom släkten att gå på.

Däremot kan jag träffa henne tex varje onsdag. Hon vill gärna ha förutsägbarhet och vill veta redan när man träffas när man ska träffas nästa gång. Det är därför måste jag planera redan nästa vecka, innan vi ens har träffats den här veckan.

Nu på onsdag ska hämta henne på jobbet kl 13. Vi ska åka och bada, om vädret tillåter, och sen ska vi äta middag på ett ställe. Inte McDonalds denna gången utan på en riktig restaurang. Hennes förslag faktiskt. En annan gång kan vi laga mat ihop. Vi kan bestämma varannan gång vad vi ska göra.

Jag vill gärna få till träffar med min mamma och ex-svärisarna också framöver. Min ex-svärfar är skraltig och ärligt talat känns det som varje gång kan vara den sista då vi träffas. Jag märker också att mina besök verkligen är betydelsefulla för dem. Ex-svärfars skraltighet och oförmåga/ovilja att ta sig från huset begränsar bådas liv. De lyser båda upp som små solar när jag kommer. De behöver prata med någon.

Så att träffa dem en gång i veckan även fortsättningsvis känns viktigt. Jag får dock inte boka upp mig för mycket, jag måste hushålla med mina resurser. Jag tror faktiskt inte att jag ska boka in något stadigvarande med dem, men vill ändå se till att planera in två-tre dejter med dem per månad. Jag kan köpa med mig mat tex.

Samma sak med min mamma, men där tror jag att söndagslunchdejter är ett bra sätt för oss att umgås. Inte varje söndag, men två söndagar per månad kan nog funka. Huvudsaken är att jag medvetet planerar in det. Inget blir bara av, allt kräver att man tar initiativ och genomdriver.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter som du har en väl genomtänkt plan framöver. Kul att du ser fram emot att börja jobba igen. Man får justera rutinerna allt eftersom men inte glömma bort de viktiga, som gör att man mår bra. Som att träffa nära och kära, träna och äta bra, vila och återhämtning. Märker att jag blir lite stressad ibland när jobbet tar mycket och träningen blir svår att hinna med. Har bokat in träningen i kalendern och jag ruckar inte på dessa i första hand, det är bland annat det som får mig att må bra och orka med allt annat.

Ha en fin dag!❤️

@vår2022 Det tror jag är viktigt, att boka in det i kalendern. Planera för det, boka in det. Först då blir det av. Jag får energi av umgänge med andra, jag vill verkligen prioritera det.

Kram 🐘

I natt har jag vaknat 17 gg känns det som. Anspänning inför jobbstart på torsdag sannolikt. På ett positivt sätt. Jag är taggad. Det var klokt att besöka jobbet för fika förra veckan, den första isen är liksom bruten. Jag vet att alla tar emot mig med öppna armar, och typ alla uttrycker varianter på temat ”ta det nu riktigt försiktigt när du börjar jobba, din hälsa är allra viktigast”.

Jag har fina människor omkring mig på jobbet. Några av mina kollegor kallar jag också mina vänner, men de är ett fåtal. Eftersom jag har jobbat som mellanchef i många år så är jag lite vaksam på den biten. Mina vänner är i första hand personer som inte står i någon beroendeställning till mig, de flesta står bredvid mig i hierakin eller så jobbar de med helt andra saker. Vänskapskorruption ska man vara vaksam mot, att bara misstanken finns är illa nog.

Förutom de få vänskapsband jag har med några få på jobbet så är jag ”du och tjena” med de allra flesta. Jag har höga sociala skils och jag brukar säga att jag skulle få en betongvägg att prata om jag bara ville. Jag uppskattar verkligen alla dessa små spontana samtal som en jobbdag kan inkludera. Hur är det med familjen, hunden, odlingarna, gamla föräldrarna? Jag får energi av att interagera med andra. Så coronatiden med hemifrånarbete har nog skadat mig mer än jag faktiskt trodde.

Idag står det massage på schemat, och i eftermiddag besöker jag ex-svärisarna. De ser verkligen fram emot mina besök, och jag värdesätter våra samtal högt. Tre-fyra timmar försvinner i ett huj. Båda två får prata av sig, och jag får också prata om mitt. Vi har ändå en 33 år gammal relation. Jag träffade deras son den hösten jag fyllde 20 år och i höst fyller jag 53 år. (Jag har varit separerad sen hösten 2013.)

Jag minns väldigt väl mitt första möte med min ex-svärmor. Hon stod där i sitt kök, vände sig mot mig med sitt ljusa, långa, permanentade hår och jag tänkte ”shit, hon ser ut som om hon vore hans syrra”. Sen började jag prata och hon sa ”Va?” Sen pratade hon och jag sa ”Va?” Språkförbistringen var enorm. Hon pratade väldigt bred dialekt och jag pratade rätt så rejäl göteborgska. Men vi lärde oss förstå varandra och sen dess har vårt samtal bara pågått och pågått 🥰

Kram 🐘

Fina relationer att vårda @andrahalvlek
Både min ex-svärmor och den mer aktuella är döda sedan ett antal år. Ibland känner jag behov av dem båda, faktiskt. Förstå saker och ting på lite ”nytt” sätt.
Nu är jag ju själv svärmor till höger och vänster, fina relationer att ta vara på.
Lycka till nu snart på jobbet- och hoppas verkligen att du får sova 😍🌻🙏🏻

Oj, vad mycket jag drömmer nu. Kan inte återge några drömmar exakt men det handlar mycket om olika grupperingar och om olika konstellationer. Nästan som när man var barn och hamnade i nya situationer. ”Får jag vara med?” Och sen skulle man lära sig spelreglerna.

I den senaste drömmen var det ett helt hysteriskt träningsupplägg med otroligt avancerade regler, så avancerade att de knappt gick att förstå. Först skulle man göra vissa moves på den ytan, sen skulle man göra andra moves på en annan yta, sen skulle man byta ordning osv. Jag fattar att det egentligen är jobbstarten som min hjärna processar. Ska jag få vara med och leka?

Det är dock ingenting som oroar mig speciellt mycket i vaket tillstånd. Jag har god självkänsla på den punkten. Jag behöver inte bli bästis och bundis med alla. Jag vet vad jag kan, jag vet vilken ställning jag faktiskt har på jobbet pga erfarenhet, jag vet att jag blir lyssnad på, jag vet att jag gör ett bra jobb, jag vet vilka personer jag kan hänga med - och jag vet att jag är hjärtligt välkommen tillbaka.

Men, och det är ett stort men, jag vet inte om/hur min hjärna eventuellt har tagit stryk av den senaste sjukskrivningen. Jag vet att mitt minne har tagit sig en törn, men hur är förmågan att skaka liv i gamla arbetsuppgifter, hur snabbt kommer ”allt” jobbrelaterat tillbaka? Det vet jag inte förrän jag börjar jobba, och jag försöker att inte få panik inför det.

Jag försöker tänka att nu jobbar jag 25 procent och det är inte meningen att jag ska komma ihåg eller kunna allt från början, jag måste ta det varligt. Men oron finns där i bakhuvudet. Att min hjärna faktiskt har fått irreparabla skador under den senaste depressionen. Både vad det gäller ork, uthållighet men också ren jävla kunskap. Att jag liksom ”raderat” viss kunskap. Så drömmarna finns av en anledning.

Men jag är glad att jag slipper drömma om alkohol i alla fall, för det är som jag sagt så många gånger tidigare en ickefråga. Inget att bry sig om ens i drömmarna. I början av min nykterhet drömde jag otroligt mycket om just alkohol, bland annat att jag drack så jag kaskadkräktes. Så himla skönt att det är historia.

En helt annan sak. Jag har alltid varit en nagelbitare. Har släppt fram mina naglar ytterst korta perioder. De har alltid gått sönder och sen har jag bitit ner allihop. Den senaste tiden har mina naglar växt sig riktigt långa (för mig) och de är stenhårda på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut.

Otroligt ovant, de är ju liksom i vägen i de flesta sammanhang. De är bara några mm längre än fingertopparna, men man får ändå ha en helt annan teknik när man hanterar det mesta. Det knattrar på paddan nu när jag skriver till exempel.

Varför de plötsligt fått sig ett ryck och växa sig riktigt starka har jag ingen aning om, men jag gillar det. Jag har köpt lite olika nagellack och jag tycker att det är riktigt snyggt. Jag äter ju en massa vitaminer, så naglarna har väl gynnats av det också.

Det är väl B-vitamin som är extra viktigt just för naglar tror jag. Det tar jag lite av i min smoothie varje kväll, efter tips från någon här på forumet men jag minns inte vem. Köpte en stor burk B-vitamin ämnad för hästar från hälsokost. Den var snordyr, men den burken lär räcka en livstid.

Kram 🐘

Lycka till imorgon lilla elefanten i andra halvlek. Jag var ifrån ett tag när du tydligen hamnade under isen. Då jag bara läst dina inlägg när du själv varit stark och stöttande för alla. Jag har en lägenhet på två rum o kök i Blekinge att hyra ut, Sölvesborg.
Hör av dig om
Det blir läge .

Tack @Kaveldun ❤️ Jag är inte ett dugg orolig, jag känner på mig att det blir riktigt bra idag. Tor-fre ska jag bara få igång dator och inloggningar, rensa mina mail och slänga gamla papper. Lagom mjukstart.

Kram 🐘