Efter helgens ryggont tänkte jag att nu ska jag bannemej träna upp den jävla ryggen. Så efter gympan med SVT-Sofia igår kompletterade jag med lite kettlebell - och fick så jävla ont i ländryggen efter några timmar att jag knappt kunde gå.

Lika illa är det idag. Att jag aldrig lär mig? Suck. Min massör sa ändå åt mig att vara försiktig med svingandet, att inte gå så långt bak in mellan benen och att svinga väldigt sakta. Men det känns jättelätt så jag svingar på som vanligt, hej och hå. Magplask, ridå.

Det känns minst sagt sådär att komma till jobbet som en stel pinne idag. Men det känns lite bättre efter att jag gått en stund, så jag får gör det bästa av situationen. Värst känns det precis när jag reser mig ur soffa eller säng. Det tar några steg innan jag kan räta upp mig ordentligt. Känner mig som en ostkrok 🤣

Jag har sovit gott i natt, och jag hade en kanonfin eftermiddag ihop med dottern igår. Jag känner mig fit for fight. Bring it on.

Kram 🐘

Hemma igen. Första jobbdagen har gått bra 🥰 Jag har pratat med folk, packat upp min skärm, tangentbord och dator. Fått min dator uppdaterad, loggat in i alla programvaror. Tjötat lite mer med folk, druckit kaffe. Imorgon ska jag rensa 1.835 mail. Det blir bra det här.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Härligt att första jobbdagen kändes bra😁. Mycket mail att rensa men då har du lite att göra i lugn takt. Härligt att du också får dricka kaffe och tjöta lite mellan varven❤️

Jag fick ett telefonsamtal igår som verkligen förvånade mig. För drygt 3 år sedan hade jag en flirt med en kille som sen övergick i en relation. Vi var ihop i några månader. Allt tog slut med buller och bång när han enligt egen utsago hade hittat ”någon bättre” på dejtingsajten. Samma sajt där vi hade fått kontakt.

En sak som präglade vår några månaders långa relation var att han aldrig slutade hänga på den dejtingsajt där vi träffades. I min värld avslutar man sitt medlemskap den dagen man anser att man har en stadigvarande relation. Men inte han, utan han fortsatte chatta med andra kvinnor, fast han försökte dölja det för mig.

Under den tiden vi var tillsammans blev jag svartsjuk. Det tillhör inte min normala läggning alls. En enda gång tidigare har jag varit svartsjuk och det var när jag var höggravid. Då fick jag för mig att barnens pappa hade alla möjliga kontakter med andra, vilket han inte hade. Sannolikt var det hormoner som påverkade mig då, det är liksom tufft att bli övergiven när man är höggravid.

Svartsjuka var således en helt ny känsla i mitt annars breda känsloregister. Och jag gillade det inte. Jag gillade inte hur jag vaksamt bevakade honom, hur starkt jag reagerade på varje pling från hans telefon. Jag gillade inte hur känslan liksom förminskade mig, hur den slog sönder min självkänsla.

Vårt uppbrott för drygt tre år sedan blev liksom pricken över i:et. Vi hade haft det struligt några veckor. Var vi ihop eller inte liksom? Sen kom han till mig en helg, fre-sön. Vi pratade ut och hade det riktigt mysigt ihop. Den söndagen var vi överens - nu var vi verkligen ihop på riktigt. Nu skulle vi satsa på vår relation fullt ut. Måndagen efter den helgen ringde han och sa att han hade träffat ”någon bättre”.

Den ilskan jag kände då gick utanpå allt annat jag någonsin har känt. Jag skrek och svor och bad honom dra åt helvete. Den efterföljande veckan drack jag mer än jag borde och varje kväll ringde jag upp honom på fyllan och skällde ut honom efter noter, samtidigt som jag grät, grät och grät. Sen blockade jag honom.

De senaste veckorna har han kontaktat mig på Messenger några gånger. Jag blev helt kall och varm och kall igen. Raderade hans inlägg innan jag ens läst det. Ville absolut inte ha kontakt med honom. Igår ringde han, och jag kände inte igen numret och svarade. Tydligen hade han ringt mitt jobbnummer, som är vidarekopplat till min mobil. Jag har bara en mobil både till jobb och privat, och det är min jobbmobil.

Jag blev ställd, kände inte igen hans röst först. Men jag slängde inte på, jag valde att prata med honom. Vi uppdaterade varandra på vad som hänt de senaste tre åren. I hans fall hade den ”bättre kvinnan” lett till samboskap, svartsjukedramer, och sedermera uppbrott och husförsäljning med buller och bång. Nu hade han nyligen flyttat till en bostadsrätt.

Vad som beklämde mig allra mest var dock hur relationen hade påverkat hans två söner och kvinnans dotter negativt. Riktigt negativt. Det gjorde ont i hjärtat att höra. Det är så oerhört beklämmande när vuxna människor som längtar efter kärlek kastar allt över bord och drar iväg och börjar om. Barnen får liksom hänga på om de vill, eller inte. Man gör fan inte så mot sina barn 🤬

Vårt två timmar långa telefonsamtal gav mig också möjligheten att helt nykter berätta hur jag upplevde vårt uppbrott, hur ledsen och besviken jag har varit över hans beteende. Sen sa jag att jag var lite skadeglad också över att den ”bättre kvinnan” inte var den drömkvinnan som han trodde sig ha hittat.

Han bad mig om ursäkt en hel massa gånger, men det viktigaste var nog att jag fick berätta hur arg, ledsen och besviken jag blev över hans beteende mot mig. Det gav min självkänsla lite mer råg i ryggen vad det gäller eventuella framtida kärleksrelationer. Hans ursäkter var liksom bara en bonus.

Vi avslutade samtalet med att han sa att nu har jag hans nummer, och vill jag fika en dag så kan jag höra av mig. You wish. Jag tänker inte ta kontakt igen. Been there done that. Jag ska följa mitt eget tips när man ska dejta nya män: Bli aldrig ihop med en kille som snackar skit om sitt ex och som inte har en fungerande kontakt till sina barns mamma. Då finns det något som de mörkar.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vad skönt att du fick berätta och sätta ord på din känslor till honom och att han bad om ursäkt. Ett bra avslut för att bättre kunna gå vidare och lämna det bakom dig. Som du beskriver det verkar det helt rätt att inte ta kontakt mer, som att plötsligt tro att man kan ta ett litet glas vin och det vet vi ju leder till helvetet.

Ha en fin fredag🌞❤️

@vår2022 Håller med. Liknelsen är klockren. Att hans värderingar har ändrats är lika osannolikt som att jag plötsligt skulle kunna dricka alkohol ”normalt”. Just det ska jag säga till honom om han tar kontakt igen.

Kram 🐘

Det ryggonda gör fortfarande ont. Pust och stånk. Känner mig som millimeter från att fastna dubbelvikt i ett ryggskott. Gympa är uteslutet. Det blir dock bättre när jag promenerar. Första stegen är jobbiga, men sen när jag har fått upp farten går det prima. Några km. Sen kommer tröttheten i ryggen. Och värken.

Jag planerar för höstterminstart på måndag 5/9. Har filat på en massa goda vanor som ska summeras dagligen - och några dåliga vanor ska bort också. Bland annat choklad och glass. Nolla ska jag göra. Så den här helgen äter jag lite extra av den varan 🤣 Snacka om att bara flytta över sitt missbruk från en sak till en annan. Suck.

Jag hängde en tom rygga på ryggen och knatade iväg till Maxi. Halvvägs slog det mig att SÅ många lördagar har jag gjort precis så, men det var Systembolaget som ligger bredvid Maxi som då var målet. Jag åt i princip inga godsaker alls när jag drack vin. Vin var mitt goda. Belöningen fredag, lördag, söndag efter en jobbig jobbvecka. Jag var värd det. Hoppsan, tog vinet slut på fredagen? Lördagspromenad till bolaget fick det bli, så fick jag lite motion på köpet också. Och ryggan gjorde att jag slapp skylta med mina inköp.

Jag köpte glass och choklad idag. Och ett stort fat med uppskuren frukt av olika slag. Det var jag värd 🥰

Kram 🐘

Nu när jag har börjat jobba igen så smått, två timmar per dag kl 13-15, så är det ändå viktigt att fortsättningsvis boka in saker som ger min själ energi. Jag mår bra av att ha saker att se fram emot, och att umgås med andra ger mig energi.

Det behöver inte vara så avancerat, bara man bestämmer innan så att det verkligen blir av. Inget stjäl så mycket energi som saker som inte blir av, eller att orken tryter i stunden och då struntar man i att hitta på något. Samtidigt får det inte bli för mycket, så det är en balansgång.

Kommande vecka har jag bokat in en historisk föreläsning på onsdag kväll, och sen blir det 25-årskalas för äldsta dottern på restaurang på lördagen (= inget jobb för någon). Jag ska dessutom träffa ex-svärisarna på tisdag direkt efter jobbet och yngsta dottern på fredag, då hon ska sova över hos mig. Känns lagom.

Resterande för september så har jag bokat in teater och middag på indiska med en kompis lör 17/9, resa över dagen till äldsta dottern tillsammans med min mamma lör 24/9, och en föreläsning om stress tillsammans med en kompis tis 27/9. Plus besök hos ex-svärisarna och att träffa yngsta dottern någon dag varje vecka. Plus någon-några lunchdejter med vänner. Känns lagom.

Jag ska inte boka in något mer. Jag ska känna efter om det känns lagom, tillsammans med att arbeta två timmar per dag. Idag ska jag kanske plocka fram min cykel och se om jag kan pumpa upp däcken och cykla en runda. Det känns som lagom söndagsaktivitet tillsammans med att handla och laga mat.

Kram 🐘

Vi tjatar ofta om vikten av att skapa nya nyktra vanor här på forumet. Hur viktigt det är för tillfrisknandet. Göra nytt, göra annorlunda, och ibland göra tvärtom till och med. Jag kom på att man kan dra en parallell till tillfrisknandet från depression. Där är det också viktigt att skapa nya hållbara och njutbara rutiner.

När jag var som mest deprimerad i våras-somras så promenerade jag varje dag till Willys och handlade grillad kyckling, bröd, ost, smör och massor med mjölk. Och cookies. Massor med cookies. På det överlevde jag i flera månader. Knappt, men jag överlevde faktiskt.

Nu veckohandlar jag istället på Maxi. Jag lagar mat varje söndag och då gör jag även 4-5 matlådor att äta senare i veckan. Jag dricker inte mjölk alls längre och några cookies köper jag inte. Mackor äter jag fortfarande, men enbart till frukost och jag äter ett helt annat bröd, plus att jag toppar osten med skinka. Till frukostmackorna dricker jag två glas proviva. Grillad kyckling har jag lovat mig själv att aldrig äta igen.

Jag kollar på delvis andra tv-program och jag har minskat ner antalet tv-timmar per kväll rejält. En helt ny grej är att jag tittar på TV4:s morgonprogram på kvällen, då får man lite nyheter och lite annat smått och blandat plock. Vissa tv-program som jag tittade på under min depression kan jag absolut inte se. Det vänder sig i magen bara jag får en glimt av vissa tv-program.

Under min tidiga depression, innan jag blev för dålig, promenerade jag i en näraliggande park/skog. Jag har promenerat där massor genom åren, men i våras gick jag en speciell runda. Samma runda varje dag, eftersom det är svårt att bestämma sig för att göra nya saker när man är deprimerad.

Nu tänker jag börja med dagliga promenader igen, eftersom jag har höstterminstart för mitt nya hälsosammare liv imorgon. Provgick rundan redan idag. Jag gick i samma park/skog, men jag gick en helt annan runda. Jag kombinerade ihop stigar och vägar på ett sätt så att den till 80 procent är helt ny för mig. Just den sträckningen. Just den rundan ska bli förknippad med en hälsosammare energi. (Jag får börja på ruta 0 med både kondition och styrka tyvärr.)

Jag har fortfarande lite ryggont, men promenera går bra. Imorgon tänker jag dock försöka gympa med SVT-Sofia igen, för det ingår också i min nya hälsosatsning. Mer om det imorgon.

Kram 🐘

Fint med nya vanor @Andrahalvlek . Och klokt att vara väldigt detaljerad och noggrann. Vi har haft tillräckligt av att hoppsan, blev det så här? Allmänna tankar kan inte styra. Steg för steg. 🐳❤️🙏

@Andrahalvlek Att skapa vanor och upprätthålla dem, sådana som blivit undantryckta för A tog all tid... det är inte så lätt. En som jag lyssnat på som är klok benämnde problematiken "intressedominans", att det är lätt om man inte skapar nya vanor och intressen att det gamla livet är för mycket i fokus.

Jag har själv halvsvårt hitta på något riktigt roligt hemma i lägenheten, alltså, sitta o titta på TV hur kul är det?

men promenader är ett enkelt sätt att komma sig iväg ut, utan att det är avancerat eller ställer stora krav, och i princip alltid så mår då jag bättre.

Lycka till i höst med hälsosatsningen!

Skönt att du mår bättre@Andrahalvlek ! Har förstått att du haft en tuff period. Låter som du har kul och bra grejor på gång nu. Kul att höra lite hur du gör för att komma vidare. En inspiration med. Kram