Igår körde jag totalt 35 mil, plus kalasade i värmen. Idag har jag kört hem yngsta dottern, handlat, promenerat, gjort styrkepass, lagat mat, hjälpt min mamma med en grej, badat hund, bäddat rent, tvättat fyra maskiner och chattat för jouren två timmar. Pust.

Hade jag inte varit ledig ons-fre innan helgen hade det aldrig gått. Då hade jag stupat halvvägs. Jag brukar säga att jag har mycket ork men den kan ta plötsligt tvärslut. Idag tog det inte tvärslut. Bara nästan.

Det tyder på att jag har ökat på min ork ännu ett snäpp, sannolikt pga raska promenader och bättre flås helt enkelt. Att träna ÄR en investering för framtiden.

Kram 🐘

Poddtips: Närvaropodden. Så många fina samtal om livet - och skillnaden mellan verkligheten och våra tankars tyranni. För de flesta brötar tankarna på som en skvalande radio, oftast negativa tankar - om oss själva och tillvaron. Med hjälp av meditation kan man lära sig leva nu, nu, nu. Åtminstone några stunder per dag. Mycket bra podd!

Bengt Regnander har precis idag dragit igång en ny podd: Närvaroskolan. På samma tema, men mer som ”lektioner” sannolikt. Inte lyssnat på den än.

Kram 🐘

@Ny dag Det tyckte jag också! Hittade den på sajten som heter Närvaroskolan följt av punkt nu. Den kommer kanske upp där poddar finns så småningom, det brukar ta lite tid. Tänker att jag behöver avsätta tid för att verkligen lyssna på den, det är inget man spelar i bilen eller på promenaden känner jag.

Kram 🐘

Det funkade svinbra med delad dag igår, för både mig och lillprinsen. Två timmar hemifrån, två plus två timmar på jobbet, och avsluta med två timmar hemifrån. En halvtimmes lunch och eftermiddagskaffe ihop med kollegor. Det var precis vad jag behövde känner jag 🥰

Totalt är lillprinsen hemma själv i sex timmar. Han är begränsad till att vistas i hallen (stor hall) och jag har en kamera i hallen så jag kan se vad han hittar på. Varje gång jag kollar ligger han och sover på hallmattan. Det gäller att ligga nära ytterdörren så man märker när matten kommer hem.

Sannolikt skäller han då och då på folk som går i trappuppgången. Sannolikt mindre än när jag är hemma, för när jag är hemma så behöver han ju vakta mig. Han tar sitt uppdrag som vakthund på stort allvar. När jag är hemma lockar jag honom med godis och kel varje gång han skäller, så på sikt hoppas jag att det blir mindre skällande. Hundar skäller. Thats it. Men man kan ju försöka minimera beteendet om det är möjligt.

Jag har en kompis som har en pomerian. Varje gång min kompis umgås med någon annan skäller hunden. Konstant. Alltså konstant, i flera timmar. Det har blivit så att min kompis drar sig för att träffa andra pga hundens skällande. Tycker så synd om både hunden och henne. Hon vet inte hur hon ska få bukt med det.

Det jag gör är att när lillprinsen börjar skälla mot ytterdörren så ropar jag glatt ”kom” och sen får han en godis, lite beröm för att han är en duktig vakthund, och sen kelar vi en stund. Kastar en leksak. Jag har fått höra att det kan funka, vi får se hur det går.

Kram 🐘

Två ”delade” dagar, idag onsdag pausar vi med enbart hemifrånarbete. Då får jag sova en timme längre också. Sen kör vi ”delad dag” tor-fre också. Det har varit otroligt trevligt att tjöta med kollegor på lunchrasten och eftermiddagsfikat. De tittade lite på mig ”Hej, kommer du!?” Men ingen frågade vad jag hette åtminstone 🤣

Igår gjorde jag mitt fjärde styrkepass, direkt efter jobbet innan kvällspromenaden med lillprinsen. Trots att jag i mitt Styrka 2.0-paket får tolv olika styrkepass (3 per vecka i 4 veckor) så har jag hittills valt att göra enbart det första passet, nu fyra gånger då. Back the days när jag var gympaaktiv körde vi samma pass en hel termin, så det känns naturligt för mig att göra samma övningar ett bra tag. Då märker man tydligt när man orkar mer också. Jag märkte stor skillnad i ork igår jämfört med förra tisdagen tex.

En annan sak jag märkt är att träningsvärken efter söndagen inte var lika överväldigande, och inte heller idag efter gårdagens pass känns träningsvärken handikappande. Och igår på jobbet gick jag nerför den väldigt långa trappan till lunchrummet flera gånger. Obehindrat, utan att hålla mig i ledstången ens. Mina knän har tidigare varit ett enormt problem just i den trappan.

Jag är otroligt glad och tacksam över att min kropp svarar upp på de ansträngningar jag gör. Allt jag gör syftar ju till att jag ska kunna ha en aktiv fritid många år framöver. Heja min kropp! 🥳🥳🥳🥳🥳

Nu ligger jag kvar på den här nivån ett bra tag. Hela hösten och vintern. Inte övergöra. En dag i taget och hålla sig till planen. Mina aktivitetscirklar lyckas jag fylla naturligt med det jag gör just nu. En bra nivå. Fullt tillräckligt, nu ska jag bara hålla i över tid. Det är min sämsta gren, men skam den som ger sig. Konstigt uttryck, skam hör inte hemma här. Det är naturligt att rasa ihop då och då, huvudsaken är att man reser sig upp igen. Gång, på gång, på gång. Aldrig ge upp.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, tänkte bara titta in för att se vad du pysslar med för nåt kompis. Vet att du håller igång i en kontrollerad hög fart mest hela tiden. Styrketränar, jobbar och står i som bara den. Nog är du då allt stark som en elefant. Jag själv har väl fullt upp med att orka lyfta kaffekoppen ibland från mitt köksbord. Men har väl medvetet satsat mer på mental träning som att kunna sitta stilla och göra så lite som möjligt fast det kan vara full snurr på hjärnan med tankar och idéer. Håller alltså sakta på att bygga upp mig från grunden och därmed förhoppningsvis hitta mig själv på nåt sätt så att säga. När det nu gäller det här med alkohol och tankar på sånt. Så har jag då inte haft problem med nån pådrivande alkoholdjävul på ett bra tag, vilket då känns bra och trevligt.

Ha det gott!

@Flarran Och det glädjer mig! Det glädjer mig också att du sover bättre, det är en oerhört viktig grund att utgå från när man vill få till en förändring.

Tack för påhälsningen kompis!

Kram 🐘

Idag hade vi möte på jobbet. Distansmöte. Alla möten är på distans eftersom vi sitter spridda över halva södra Sverige. Ännu en omorganisation står i pipe-line. Första förhandling 3/10.

Jag kan inte gissa hur många omorganisationer jag har varit delaktig i. Under mina 15 år med personalansvar var jag den som roddade hela skutan. Förhandlingar och samtal. Möten, möten, möten.

Och förra hösten var jag själv personligen drabbad när man ville spara bort just min tjänst. Det rabaldret klarade jag mig ur med livhanken i behåll med nöd och näppe.

Min reaktion på mötet gjorde att jag förstod att jag inte har bearbetat förra höstens kaos. Jag blev direkt efter mötet dödstrött, samtidigt som jag tänkte: ”Jag måste äta något”. Så jag åt två mackor på stående fot.

Inga neddragningar aviseras, men schemat ska göras om och arbetsuppgifter och roller fördelas annorlunda.

Och jag slipper bry mig om detaljer, jag sitter still i båten och åker med. Jag sitter säkrare nu än i fjol, jag har lärt mig mer - och de andra har lärt känna mig.

Men min reaktion var verkligen helt otrolig. Snacka om att gamla trauman kan dyka upp när som helst.

Kram 🐘

PS. Min högste chef har lärt sig läxan också. Först info till samtliga berörda, sen förhandling.

@Andrahalvlek Förstår din frustration vid mötet. Inte nu igen.. men du har ju helt rätt inställning just nu med att sitta stilla i båten. Skickar iaf styrkekramar för att jag tänker på dig🥰 och för att alla omorganisationer skapar viss oro och stör oss som vill skapa rutiner/lite ordning och reda i vardagen. Finns här för dig❤️

@Ny dag Tack för omtanken. Man kan ju tänka att man blir luttrad, men efter förra höstens dråpslag kan jag inte hjälpa att jag svajar till. Efter 33 år på företaget tänker man att man sitter ohotad, vad som händer, och sen blev jag då varse att det gjorde jag inte.

Men min chef gjorde fel då, och facket backade mig. Nu är det dags för nästa steg, och då sitter inte jag mer hotad än någon annan. Och just nu behöver ingen sluta, vi är tacksammma för det. Tvärtom är det här ett styrkebesked för oss, att respektive enhet har stort förtroende för vårt gäng och är nöjda med det vi gör.

Störst skillnad blir det för dem som enbart jobbar kvällstid. Ska man inte jobba tiotimmarspass får man jobba fler dagar. Långledigheterna blir färre. Thats fact.

Jag har ju valt att embrejsa mina kvällsveckor - allt blir lättare om man lyfter de positiva sidorna. Samtidigt passar det inte min biologiska rytm alls med fyra utmattningsdepressioner i bagaget. De långa passen flera dagar i sträck tömmer verkligen mitt batteri fullständigt, och det mår jag inte bra av. Och nu kommer jag sannolikt att slippa kvälls- och helgpassen, och det glädjer mig.

Kram 🐘

Fy @Andrahalvlek! Ja visst är det jobbigt när gamla trauman hoppar på en så! Det blir som ett slag, jag kan känna det fysiskt! Skönt att du efter den akuta fasen kunde komma till ro med att sitta lugnt i båten❤️Kram

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken ❤️ Jag blev lite ställd, men jag förstod snabbt varför jag reagerade så starkt. Och det glädjer mig att min chef lärt sig läxan och gör allt i rätt ordning den här gången.

Kram 🐘

@Geggan Tack för omtanken ❤️ Jag tycker att jag borde ha lärt mig var mina gränser går, men ändå har jag blivit sjukskriven för utmattningsdepression fyra gånger. Men för varje gång blir jag lite klokare.

Det är så skönt att slippa ha chefsbefattning, att slippa alla möten och mail. Jag gör mitt jobb, och sen stänger jag av datorn och har FRItid. Riktigt nice 🤩 Men långa arbetspass på 10 tim fem dagar på raken vill jag gärna slippa framöver, då töms mina batterier helt. En långledighet på det är lönlös, för det tar tre dagar innan jag är mentalt okej igen.

Kram 🐘

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Ja, min hälsa och välmående har prio 1. För första gången sen jag fick barn tror jag. Det är tre år sedan yngsta flyttade hemifrån. Först senaste halvåret har jag landat ordentligt i självsamheten. Uppskattar den verkligen ❤️ Sen är jag ju sambo med lillprinsen, så ensam känner jag mig aldrig.

Kram 🐘

Den här helgen har jag varit väldigt aktiv. Igår två timmar hundkurs, diska, handla, laga matlådor. Idag dammsuga, våttorka golv, långpromenad vid havet, laga matlådor och senare blir det playdate för lillprinsen. Och jag känner mig inte helt slut, jag har ork att både slutföra det jag påbörjat och påbörja något nytt. Jag tror att min kondition har ökat, vilket ökar min ork generellt.

Sjätte styrkepasset idag, tre per vecka i två veckor. Bra start. Nu ska jag testa ett nytt pass på tisdag. Två veckor med samma pass känns lagom, det är ju kul med variation, och bra för musklerna också. Det här passet har inkluderat väldigt mycket knäböj och ryggövningar med kettlebell. Igår hade jag på gränsen till ryggskott, men det gav med sig så det gick att träna idag. Och knäna mår så bra att jag knappt känner någon smärta alls längre.

Hösten är bannemej en bra nystart 🤩

Kram 🐘