Ja, idag är det 11 månader. Sista gången jag räknar månader? Är det dags att övergå till att räkna år nu då? Nä, jag tror det är som med småbarn, räkna månader hänger med ett tag till. Åtminstone upp till 2 år, sen börjar man nog räkna år och halvår istället.

Kram ?

?Grattis från mig med, tänk vad tiden går fort!

Lycka till med de nya utmaningarna du utsätter dig för - med promenader och mindre choklad osv osv... Jag tar rygg lite på det, när det gäller att promenera, törs inte lova mer än så.

Kram

Grattis till 11 månader, jag tror inte det blir så mkt månadsfokus efter året. En annan känsla (enligt mig) att inte hålla på att räkna in sitt liv utan leva det! Men det gör vi ju som det passar oss. Ha en fin dag! Kram ?

Eller så övergår jag till att fira jämna hundra dagar ? På något sätt är nykterheten viktig att fira regelbundet tycker jag. Folk som inte minns om de varit nyktra i fyra eller fem år förstår jag mig inte på, det är som att inte komma ihåg hur gamla ens barn är. Det är först efter att de fyllt 20 år som man får tänka efter en sekund eller två ?

Kram ?

Ps. Enligt Nomo-appen har jag varit nykter i 335 dagar. Skulle vilja att den skickade en push vid 400 dagar, nu måste jag räkna ut det manuellt. Någon gång i mars blir det 400 dagar.

Som du har uppmärksammat är det inte så svårt för oss att komma ihåg varandras, men nu fick ju du påminna mig om min idag. Som redan påpekats men tål att nämnas igen; du tycks vara väldigt stabil i din nykterhet och du är ett stort stöd här på forumet för andra som vill förändra sina alkoholvanor. Ett föredöme helt enkelt. Be the change you want to see in the world. Så är det ju! Grattis!

Jag håller också med om att det är värt att fira.

Jag fortsätter så gärna på den nyktra stig som du och många andra har trampat upp rejält i terrängen.

Stigar generellt är så fint tycker jag. Så många människor har valt att gå en viss väg, för att det bedömts vara den enklaste vägen till ett gemensamt mål. Och genom att alla trampar på samma stig blir den bara enklare och enklare att ta sig fram på ?

Kram ?

För mig blev det verkligen en aha-upplevelse när jag fullt ut insåg och upplevde, efter den första svåra tiden, att nykterheten inte har förändrat min personlighet. Jag är fortfarande glad och positiv och pigg på att hitta på saker och lära mig nya saker. Nu har jag bara fått ännu fler timmar att fylla med roligare saker ?

Kram ?

Anonym31513

Jag köpte ett tyngdtäcke för drygt ett år sedan och det är en av de bästa investeringarna jag gjort i mitt liv. Så gott som jag sover med det har jag inte sovit på decennier! Hoppas att du trivs bättre med ditt när det gått en tid. Jag har läst att det för vissa kan ta tid att vänja sig.
Sedan vill jag naturligtvis gratulera till dina 11 nyktra månader! Wow, vilken kämpe du är! Du är en stor inspirationskälla för mig här på forumet och du kommer med så många bra tips.
Nu ska det bli spännande att följa din övriga livsstilsförändring. Du fixar det!
Kram!

Ja, när nykterheten är i hamn hittar man lugn och beslutsamhet att ta tag i andra saker. Jag hoppas innerligt att jag behåller samma beslutsamhet i kost och motion som i nykterheten. Det känns som jag har lärt mig ta itu med saker helhjärtat i och med nykterheten. Nu ska jag bara vara vaksam på triggers, stress tex.

I natt tog jag av mig tyngdtäcket efter två oroliga timmar, och sen sov jag som en gris resten av natten. Jag ger inte upp, men det är ju drygt om tyngdtäcket ska störa sömnen ?

Kram ?

Jag har inte direkt firat min 11-månadersdag idag - att vara nöjd och tillfreds i mitt eget skinn är belöning nog så det räcker och blir över, tycker jag. Inte ens choklad ”unnade” jag mig. Kände inget behov av det och vill inte heller äventyra det som sker i min kropp just nu. Den ska få jobba på i lugn och ro ett tag.

En längre runda blev det, ännu en gammal fin hundrunda i närområdet som jag inte traskat på ett tag. När min pälskling dog för 2,5 år sedan kom jag liksom av mig vad det gäller promenader i närområdet. Till vilken nytta var det att promenera ensam liksom? Men nu tror jag att min älskade pudelpojke sitter i sin hundhimmel och hejar på mig, och tycker att jag ska höja tempot ännu mer nu när jag slipper ta hänsyn till honom.

Han hade ett visst tempo, som förvisso var ett hyfsat promenadtempo med kisspauser, men att försöka cykla med honom bredvid eller springa med honom var helt omöjligt. Han tvärstannade och glodde på mig: ”Ge dig nu då.” Så det fick jag göra, ge mig alltså och anpassa mig efter hans tempo. Morgonrundan innan jobbet tog en evighet. Samma runda varje morgon i ur och skur. Han skulle lukta och kissa ÖVERALLT, och jag lät honom förstås hållas. Den rundan var nog allra viktigast för honom.

Min pälskling var en mellanpudel, och min nästa hund blir nog en storpudel. Då lär det inte finnas några fysiska begränsningar, i Tyskland används de till och med som polishundar. Jag gillar verkligen pudlar, dels pga att de inte fäller hår men också för deras mentalitet. Otroligt kloka och har mycket integritet, men är också spralliga och nyfikna som sjutton. Till sommaren kanske, vi får se. Och jag vill inte ha en pudel med fånig klippning. En pompom på svansen är det enda som är okej, och lite mer hår uppe på huvudet och på öronen. Annars kort nedklippt.

Promenaden till affären blev lite försenad pga höneblund, förstås. Sen träffade jag en kompis i affären och pratade en lång stund. Middagen var inte klar förrän kl 19 och det var på gränsen till för sent, men det gick tack vare nötter som stödmål innan jag lagade maten. Tonfiskbiffar och sötpotatismos blev det idag, helt nya rätter för mig. Gott ?

Rensade mitt kryddskåp också. 25 burkar åkte i soporna pga ålder, och 22 burkar fick stanna kvar (bara några dubbletter faktiskt). Sen fick jag komplettera med några kryddor till för att få ihop Zeinas kryddblandning ”7 kryddor”. Kryddblandningen smakade gott, även om det är ovant att inte all mat är så salt. Salt är inget big no no, men jag vill ändå vänja av mig lite med det eftersom salt binder vätska.

Jag har gjort ett nytt uttrappningsschema på min SSRI-medicin också. Jag ska minska från en hel tablett till en halv tablett en dag per vecka och månad. I juli är jag nere på en halv tablett varje dag. Sen påbörjar jag den sista uttrappningen i september, och är helt ”ren” i mars 2022. Långsammare uttrappning går nog inte att göra. Totalt har det då tagit 1,5 år att trappa ut medicinen. Men jag har å andra sidan ätit den i snart 14 år. Jag har inte märkt något obehag efter höstens uttrappning alls faktiskt.

Imorgon har jag bokat promenaddejt med min bästa vän, det ska bli så mysigt att ses ❤️ Hon har så mycket att göra både med jobb och privat, men just söndagar vid lunchtid har jag identifierat ett möjligt hål i hennes kalender, om hon inte jobbar hela helgen förstås. Och hennes hundar behöver ju ändå rastas. Jag tror och hoppas att detta kan bli ett bra sätt för oss att träffas lite mer kontinuerligt, utan allt för mycket planering. Jag behöver ju få ihop mina steg också. Idag blev totalen 14.341 steg.

Kram ?

Idag gjorde jag tomatsoppa och kikärtsbiffar, igår tonfiskbiffar och sötpotatismos. Framför allt tomatsoppan och kikärtsbiffarna var ljuvlig goda ? Jag la tre biffar i soppan. (Recept finns på Zeinaskitchen.) Lyckades riktigt bra med kryddningen. I kikärtsbiffarna hade jag vitlök, färsk basilika, oregano, salt, 7 kryddor, spiskummin och koriander. Allt på en gång. I relativt stora mängder. Mums.

Jag har aldrig gjort någon av dessa maträtter innan, men nu har jag matlådor till middagen färdig för hela kommande vecka, plus några luncher. Fyllde frysen med några sopp-lådor också, som nödproviant typ. Kul var det dessutom att laga maten! Full speta på Spotify samtidigt så jag sjöng med medan jag lagade maten.

Vi traskade på i 1,5 timme idag jag och min kompis. Fick ihop nästa alla stegen på en enda promenad, och vi hann prata en hel del också. Vi är som bandspelare båda två som tjötar i munnen på varandra ? Vi behöver inget vin för att tjöta!

Har även pratat med äldsta dottern i minst 1,5 timme på telefon, och chattat för tjejjouren nu ikväll. Sen var den söndagen slut typ. Men jag har fått ihop mina steg, ätit bra mat, druckit aningen för lite vatten, och har inte ätit choklad. Imorgon är det jobbdag, klockan ringer kl 6.30 och direkt efter frukost blir det promenad ”till jobbet”, sen lunchpromenad och sen är det dags att gå hem ”från jobbet”. All mat är förberedd. Så jag hinner jobba lite mellan promenaderna också ? Jag tjatar lite, men det är viktigt att känna sig förberedd. Inte låta sig falla igenom några plötsliga falluckor. Ingen skärmtid efter kl 21 går det sämre med, men även solen har fläckar ☀️

Kram ?

PS. Igår och idag har jag känt mig mycket piggare mentalt. Beror det på att jag är utvilad efter några dagars ledighet? Eller kosten? Eller kombo? Oerhört skönt är det i alla fall. Idag tog jag inte ens en höneblund. Hann inte, men hade inte heller behovet. Bådar gott för nattsömnen hoppas jag.

Oväntat rolig bok, och väldigt informativ och inspirerande. Många recept dessutom. Kan jag verkligen rekommendera! Om antiinflammatorisk kost alltså, om någon har missat att jag snöat in på det med full rulle. Allt eller inget. Det är tydligen en väldigt stor del av min personlighet, och verkar inte hänga ihop med drickandet. Jag är tydligen lika all-in som nykter.

Kram ?

Gick min runda i morse, hann dock inte vid lunch eftersom jag behövde köra till jobbet och kolla posten. Sen i eftermiddag fick jag halsont som sjutton. Det blev ingen kvällspromenad. Men jag har ätit bra, tack vare att jag har färdiga matlådor i kylan. (Låter mer avancerat än rester ?)

Och det är okej, okej, okej. Jag har en ny chans att få ihop mina dagliga 12.000 steg imorgon, om halsontet blivit bättre. Har även haft lite känningar i öronen några dagar, det knäpper och ömmar lite. Det kanske inte blir mer än så här, lite halvmesiga symtom bara. Det bryter inte ut helt, men det ligger och stör längre tid känns det som.

Inte den start jag ville ha på jobbvåren, men jag väljer att lyssna på kroppen. Onödigt att utsätta sig för regn, blåst och kyla när man har förkylningssymtom. Det jag håller på med är ju ingen quickfix utan mer ett sätt att försöka förbättra min livsstil. Några steg fram och ett tillbaka ibland känns okej.

Det är ju dessutom faktiskt en del av planen, att inte ge upp allt för att jag misslyckas med min målsättning vissa dagar. Det vore ju som att sluta spela golf helt bara för att man gör en usel runda ibland. Drog jag just en golfreferens? Jag kan ingenting om golf, är inte heller ett dugg lockad av varken golfspel eller golfspelare ?

Bäst av allt, inget sug på choklad alls. Yeah!

Kram ?

Inte ge upp nu. Du vet och kan allt i teorin. Nu behöver du bara försöka koppla bort hjärnan och GÖRA. Du kan det också - du gör det säkert på jobbet ibland eller när du springer. Inte tänka så mycket - bara göra!

Och jag skulle förstås inte örfila dig om vi tog den där promenaden, jag skulle krama dig. Länge. Och viska i ditt öra att nu är inte alltid. Efter skitdagar kommer alltid gulddagar, men utan alkoholen som ledsagare blir gulddagarna så många fler än skitdagarna, och skitdagarna blir okej.

Ge inte upp nu - gör bara det du behöver göra! Du vet vad du ska göra. Distrahera dig, ut och spring, tänka ”filmen” hela vägen. Visualisera både skräckbilden och målbilden - gärna i text här på forumet.

Och fortsätt skriva, vi vill hjälpa dig ❤️

Kram ?

PS. Och ge fan i att sluta snusa samtidigt som du slutar dricka! Ett beroende i taget är fullkomligt tillräckligt. Har förstått på Vjlo och Charlie att sluta-snusandet är hardcore.

Nu har mitt tyngdtäcke på 11 kg åkt in i garderoben igen. Kändes som en tvångströja. Istället köpte jag idag en tyngdpläd på Mio för 499 kr på rea. Väger 5 kg, i beige sammetstyg. Snyggt och känns precis lagom på benen. Får se om det funkar.

Funderar på att köpa ett likadant till yngsta dottern. Hon vill gärna ha en filt ovanpå täcket året runt. En gammal filt som är ful som stryk dessutom, Tror det handlar mer om den extra tyngden snarare än värmen. En sådan här pläd kan hon ha som ”halvt” överkast också.

Det regnar och regnar. Rätt trött på regnet, jag vill ha snöööööö nuuuuuu.

Kram ?