@Andrahalvlek Tack fina du❤️ Du är min ledstjärna, som en mamma eller storasyster😍. Du har guidat och stöttat mig på vägen. Faktametoden is da shit!😂. Jag är så oerhört glad att du är tillbaka och att du mår bättre.

@vår2022 Stort grattis till 9 månader i frihet! 🤗 Jag tycker ju liksom du att det nyktra livet är bättre än vad jag någonsin kunde tro. Och det bara fortsätter! Efter 6 månader var jag jättenöjd, efter 1 år kändes det ännu bättre osv. För att inte tala om nu efter 2,5 år! 😍 Jag säger som flera andra, du betyder grymt mycket för många som kämpar här på forumet! En förebild helt enkelt.😀

Kram

@Torn Tack fina du❤️. Tänk vilken härlig framtid jag har framför mig, att det bara blir bättre och bättre😁. Roligt att få benämning förebild. Du är en förebild till mig och har stöttat och hejat på mig hela vägen, tack!
Kram💕

Igår lyssnade jag på Vigdis Hjort, sommarpratare på P1. Hon är norsk författare och berättar om sina trettio dagar i kvinnofängelse pga rattfylla. Det var ett av de absolut bästa programmen jag hört, roligt, gripande och känslosamt. Hennes berättarröst var väldigt likt Lars Lerins. Kan starkt rekommendera den👍

@majken_r Ja, visst var det bra! Nej, har inte läst den, men läste recensioner om den efter programmet då jag googlade henne. Nu när du också tyckte den var magiskt bra så ska jag beställa hem den😁

Läste en intressant artikel i DN häromdagen. Den handlar om arv och miljö och om hur vår personlighet formas. Psykologiforskaren Petri Kajonius, menar att insikten om ärftlighetens betydelse för personligheten får knappt något utrymme i samhällsdebatten. I stället talas det fortfarande om uppväxtens och den omgivande miljöns betydelse.

Han säger ”Jag vill påstå att så gott som alla kurser inom akademin har en eftersläpning på tio, tjugo år trots att empirin är enhällig. Ungefär hälften av vår personlighet har vi ärvt genetiskt från våra föräldrar och ungefär hälften utvecklas genom våra livserfarenheter. Endast fem procent av personligheten beräknas härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Tidigare har just familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir.
Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Detta är ett paradigmskifte inom personlighetsforskningen, även om det pågått under flera decennier.”

Det är intressant att de menar att hälften påverkas av genetik och hälften av livserfarenheter och endast fem procent specifikt från vår uppväxt. Och att uppväxtmiljön idag är en avgörande förklaring till hur vår personlighet blir. Man kan ju se hur syskons personligheter kan bli väldigt olika, väldigt lika och lite lika med gemensam uppväxt. Sen kan ju syskonen behandlas olika. Ja, intressant att fundera vidare på och följa hur forskningen kring detta utvecklas. Tycker det är en spännande tanke att man kan skapa sig en egen personlighet oavsett uppväxtmiljö, att man kan påverka, utveckla och skapa den genom egna livserfarenheter. Att en börda kan lättas om man tar på sig all skuld om det är tufft för våra barn, att man gjort fel i uppfostran av dem.

@vår2022 Det är spännande det där med vad som är arv och miljö. Jag är övertygad om att vi ärver både bra och dåliga saker från våra föräldrar - och att miljön förstärker vissa egenskaper.

Jag är extrovert till min personlighet, när jag mår bra vill säga. Min yngsta dotter är också extrovert, även om hennes handikapp gör henne lite tillbakadragen i ovana miljöer. Då blir hon rädd att hon inte ska bli förstådd. (Hon har en språkstörning, väldigt otydligt tal.)

Mina döttrars pappa är typiskt introvert, även om han kan vara sprudlande glad, käck och pratsam i miljöer med få personer - och där han känner sig väldigt bekväm.

Min äldsta dotter psykologen har kommit fram till att hon liksom sin pappa är introvert, men hon har lärt sig att vara extrovert i miljöer som kräver det. Hon har ju haft en läromästare på nära håll i sin mamma 🤣 Hon har oerhört god självkänsla och hon är fullständigt oblyg inför att hålla i en föreläsning etc.

Hon vet vad hon kan, och hon är pedagogisk nog att förmedla det. Och där har nog miljön hjälpt henne också, eftersom vi i familjen tvingats att vara väldigt pedagogiska gentemot yngsta dottern, som har en utvecklingsstörning.

Så vi är nog alla en kombo av arv, miljö och praktisk träning helt enkelt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, visst är det intressant! Jag tänker på föräldrar som har vuxna barn, som kanske börjat knarka och som det går illa för, fast de växt upp i en trygg miljö. Hur samhällets uppfattning, att det till stor del beror på uppväxten att det gått så illa, att skulden läggs på föräldrarna. Dagens rådande uppfattning om att man är en produkt av sitt arv och sin miljö, att familjemiljön under uppväxten lyfts fram som en avgörande förklaring till vilka personer vi blir. Det intressantaste tycker jag är som psykologiforskaren menar att: 50% av vår personlighet påverkas av vår genetik. 50% av livserfarenheter och av dessa 50% beräknas endast 5 % härröra specifikt från vår uppväxt i den närmaste familjen. Uppväxtmiljön i familjen har mindre betydelse än de flesta tror. Slutsatsen är att vår personlighet till största delen inte beror på vår uppväxtmiljö, endast 5%. Att det till 45% beror på våra livserfarenheter samt 50% genetik.

Tillägg: med detta synsätt så skuldbeläggs inte föräldrar till ”misslyckade” barn, och barn till ”misslyckade” föräldrar behöver inte bära en skuldbörda från arvet av sin miljö. Att varje människa verkligen är unik och till 45% skapar sin egna personlighet utifrån sina egna livserfarenheter.

@vår2022 Det är bra. Det är för jävligt att skuldbelägga föräldrar till barn som börjar missbruka 🤬 De har det vidrigt nog ändå.

Och det kan bli riktigt bra människor även ur en trasig uppväxt, det ser jag bevis för hela tiden. Jag hade tex en väldigt tuff uppväxt, med en svårt alkoholiserad pappa och en gravt medberoende mamma.

I slutändan har varje individ ansvar för sitt eget liv, så länge man är ”normalstörd”.

Kram 🐘