av Adde

..

Adde
tors, 2009-12-10 - 19:20

Är nog själv en som tar snabba beslut på gott och ont. Ett fattat beslut kan ändras till skillnad mot ett ICKE fattat. Det var någon smart en som sa att : Om jag funderar över nästa steg för länge så riskerar jag att bli stående på ett ben hela livet.

Går ju lite hand i hand med en dag i taget, lev i dag.

För övrigt funderar jag över hur många som har "stärkt" sig lite extra innan Nobel middagen ? Statistiskt sett ska det ju finnas minst 13 st alkisar där så lite skandaler kanske vi kan hoppas på ?!

måne
fre, 2009-12-11 - 08:06

i de lugnaste vatten.......
undrar vad de tänker egentligen....
bara önskar de vore nån annanstans....
ser rätt trist ut tycker jag
en skön fredag.långhelg
idolfinal ikväll
o dottern är i globen med kompis
så jag har mutat henne att hon ska ha ett plakat där det står
mamma är bäst
idag kan jag leva upp till det
tycka att jag är en ok mamma
att jag finns där till 100%,,skön känsla
min viktigaste uppgift här i livet
att finnas till mina barn
Lev hoppfullt!
Måne

Adde
lör, 2009-12-26 - 18:39

Hade jag varit aktiv alkis idag hade jag förmodligen supit skallen i bitar !

Vilken start på ett inlägg, va'?

Får en konstig känsloblandning på årsdagen av tsunamin som jag inte riktigt kan hantera. Vi förlorade en thailändsk vän medan de andra vi är bekanta med klarade sig. Vännerna vårdar fortfarande en liten "ande"plats till minne. Buddhisterna har ju en mer avslappnad syn på döden och den fortsatta vandringen mot Nirvana men jag kan fortfarande se tårar i ögonen på dem när vi lämnar en liten gåva på platsen. De gråter inte gärna officiellt, det är att tappa ansiktet, men de är inte så tuffa som fasaden ger sken av. Och det var faktiskt skönt när jag upptäckte det ! Vi är alla så lika oavsett hudfärg, religion, beroende eller medberoende.

Vårt hotellrum där vi bodde några månader före katastrofen var bara ett stort hål, vågen hade gått tvärs igenom. Tidigare hade jag säkert varit bakfull och legat inne på rummet och då hade jag varit på en minnestavla i byn idag. Jag har många gånger rörts till tårar av människor som trotsade myndigheters krav om att inte åka dit utan drog iväg med lite pengar på fickan och en djävla arbetslust och hjälpte till att bära lik, bygga hus, skicka skräddare till Norge för att måtta kläder så folk kunde sysselsättas i byn, köpa nya solstolar, köpa båtar till fiskarna mm mm. Det är sådan empati som vi bara pratar om här hemma !

Märkligt att sorgen kan leva och att jag idag kan handskas hyfsat med den i min nykterhet. Aldrig mer att jag vill bedöva mina sinnen med kemiska medel ! Jag vill ha ett friskt och välutnyttjat sinnesliv med alla upp- och nergångar det innebär !!

Det har skrivits lite om katter på forumet : Vi har, huxflux, fått en till övers !! Han flyttade in i vårt uterum på juldagen och utsåg sin sovplats på soffan där alla andra hundar och katter också har sin. Förmodligen en sommarkatt som någon djävla stadsbo har lämnat efter sig. Han är okastrerad och så sanslöst kramig att det nästan blir genant. Problemet är bara att vår egen lilla kattflicka inte tolererar någon som helst konkurrens om uppmärksamheten (typiskt kvinnligt drag eller?) Hon är själv en hittekatt via ett katthem så man tycker att hon, precis som vi alkoholister, kan identifiera sig i hans belägenhet men inte då ! Han vill gärna vara sams med flickan men det får vi väl fixa med hjälp av veterinären ! Ska försöka kolla om han har ev tatuering i örat, det skulle ju underlätta ev hemtransport. Eftersom vår kattflicka inte äter lax så får killen ta det som blivit över. Det mesta verkar slinka ner just nu.

Jaja, från sorg till kattbekymmer. I-landsproblem, eller ?