Div åsikter eller...?

både hösttrollet och vill.sluta :-) Jag tror också minsann att det börjar hända rejäla grejer med er också !

är underbar och ska absolut inte undervärderas i våra sammanhang :-)

Alla människor vill känna sig behövda och, som prästen Olle Carlsson säger, "användna av". Vi vill ju bli sedda och känna oss likvärdiga. Och vi alkisar är ju inget undantag.

Jag kan tänka mig att vara kär i en alkis är en vandring i livets alla möjliga upp- och nergångar och man dras med i alkisens liv med hull och hår. Men vi är inte sämre än att vi kan uppskatta den kärleken som ges till oss. Sen beror det ju lite på hur kärleken används....

Vi är ju som sagt mästare på att manipulera och vända saker och ting till vår fördel och vända uppmärksamheten åt annat håll och tvekar inte alls att även använda kärleken så. Eller kanske mer rätt : Nyttja "Tyckasyndomsyndromet" hos den som älskar oss. Vem vill inte göra allt för den man älskar ?

Där kommer begreppet "Tuff kärlek" in. Att sätta gränser, att inte dras med i diskussioner hos en påverkad person, att kunna säga ifrån att detta går jag inte med på och att kunna sätta punkt. När vi uppfostrar barn använder vi tuff kärlek för att vi vet att det vi säger är bra för barnet i långa loppet och vi sätter en gräns för när tjatet gnisslar i våra öron och vi inte orkar mer. Men vi älskar ju det barnet och vi gör det för dess egen skull.

Precis samma sak med oss alkisar.

Vi tar inte skada av kärlek men vi tar avgjort skada av när kärleken övergår i möjliggörande och att anhöriga kastar mjuka kuddar framför oss så vi inte ska slå oss när vi ramlar. Ett sånt beteende växer man in i som familjemedlem och även många vänner och arbetskamrater blir likadana. Att då som anhörig veta hur man ska vara mot/med oss och sätta gränser är inte lätt om man inte får lära sig det från nån som varit i samma sits. Jag har själv gått Familjeveckan, då som alkoholist, och det var några fantastiskt bra dagar. Jag fick ju så uppenbar insyn på hur jag har gjort av proffsen själva, de anhöriga. Det var inga hätska stämningar, vi var ju där av samma anledning, vi ville förändra våra liv till det bättre.

I mitt fall hade det varit katastrof om hustrun hade stuckit då de sista dagarna. Jag hade inte överlevt den smällen. Jag hade en behandlingskompis som fick skilsmässopapperen skickade till sig på behandlinghemmet med uppmaning att genast skriva under. Det underlättade inte hans behandling om man säger så.

När vi alkisar börjar leta efter en väg ut från missbruket så är varje eget steg utan inblandning av andra en delseger på vår väg mot totalsegern. De flesta här på forumet tror jag har letat sig hit utan att nån annan tvingat dem eller hjälpt dem och det är så bra att det funkar på det sättet. Då är vi ju liksom mer mogna och mer beredda att ändra våra liv. OM man är väldigt säker på att en behandling är vad man behöver och har möjlighet att betala en del själv men inte fixar allt så finns det kanske, möjligen, eventuellt en lösning på Gårdens hemsida :-)

Jag kan också tillägga att jag själv varit med om att vara på gränsen att bli medberoende i samband med att jag försökt lotsa andra att gå på samma väg som vi andra nyktra alkisar. Jag har varit tvungen att klippa kontakten med folk för att jag själv drogs med i medberoendet, jag måste inse var min gräns går för går det för långt riskerar jag min egen nykterhet. Jag måste i det fallet sätta princip före person. Oavsett hur mycket jag tycker om den människan.

http://www.systembolaget.se/Alkohol-och-halsa/Livsstil/Drommen-om-den-p…

tid.....!

Faktum är att jag aldrig tyckt speciellt mycket om att gå på firma- eller julfester överhuvudtaget. Inte ens när jag var aktiv och det oftast var fri sprit på dessa tillställningar. Jag har skött mig bra förutom en gång där jag gjorde bort mig något så kapitalt så jag valde att inte gå mer på det företagets fester. Men annars har jag alltid tyckt illa om att nån dragen människa prompt måste berätta om livets allvarligheter fastän de inte kan prata utan bara sluddrar och stänker saliv. Och såna är så svåra att komma bort från, de hänger efter som en igel.

Jag har varit med på många julfester i nykterheten men alltid tackat för mig efter maten och dragit. Jag tycker det är synd om jag ska få negativa erfarenheter med mig som svärtar ner den oftast mycket goda förtäringen som någon jobbat hårt med. Tråkigast är det när fd arbetskamrater redan har fått för mycket när de kommer och ska fylleflåsa mig rakt upp i nyllet och vara kärvänliga. Då mår jag illa rent fysiskt, fyllelukten är vidrig.

Jag ser att Unionen har kollat hur folk gör med sina fester och det visar sig att hela 10 % avstår att gå på dessa fester just på grund av fylla. Jag hade ingen aning om att det var så många men jag har full förståelse för det. Och samtidigt kan jag tycka att arbetsgivarna borde börja dra ner på alkoholen i omtanke om sina anställda.

Jag mår bra i min nykterhet och försöker göra det som är bra för mig idag. Jag kan se hur djävlig alkoholen är i min närhet och där jag är fullständigt maktlös. Blir det ingen förändring den närmsta månaden så blir det begravning nån gång i vår/sommar. Kroppen har nu tagit så mycket stryk så läget är akut och tyvärr är det väl så att läkarna inte har nån större lust att hjälp till när personen själv väljer sitt destruktiva liv. Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark. "Anonymt" beskrev det så bra i "sorgsens" tråd om alkoholdjävulens sista kamp. Och jag blir återigen påmind om hur viktigt det har varit (och fortfarande är) att fokusera mig på min relation till alkoholen än att splittra mig på andra i sammanhanget fullkomliga oväsentligheter.

.

ser jag slutet på årets värsta helg. Jag vantrivs något så oerhört med denna helg som är fylld med frosseri och "extra allt" vad gäller prylar. Köpvansinnet är rent hysteriskt och detta samtidigt med att det sitter massor av människor runt om i landet som är helt ensamma och inte har nån som bryr sig runt sig.Men jag kan också se att det blir mer och mer populärt med andra aktiviteter, än så länge i minimal skala, men de är på uppgång. Juldagen på Friskis och Svettis blir också mer och mer populär och då inte bara för träningen enbart utan kanske mer för att få komma bort ett tag.
Hos många arbetsgivare är det nästan slagsmål om att få jobba under helgen dels för den högre lönen men även där för att få komma bort från stressen hemma. Jag pratade med en strålande glad kille på macken som hade lyckats få ett jobbpass på juldagen och tyckte det var så skönt att bara få vara åskådare till alla andra som stressade förbi.

Jag har också märkt på senare år att i mitt umgänge så krökas det mindre nu när jag är nykter !! Kul !! Jag har aldrig försökt påverka dem att dricka mindre men däremot var jag väldigt drivande när jag var aktiv. En middag utan en isande kall snaps fanns ju inte på kartan !

Vi går mot ljusare tider nu och jag tycker det är skönt, idag gillar jag inte mörkret. Det är ju också en väsentlig skillnad mot när jag var aktiv då jag ständigt rörde mig i det mentala mörkret och var livrädd för det Ljus som kunde leda till tillfrisknande. Att ställas i ljusan dager, helt avklädd på alla mina lögner och undanflykter var skrämmande hemskt, bra mycket värre än trollen som hemsökte mig i mörkret. Idag söker jag ljuset i alla dess former, lika mycket som kunskap som den underbara solen på en klarblå himmel.

Livet har sin upp- och nergångar men jag har trots allt ett bra liv jämfört med när jag krökade. Varje dag som nykter är en gåva som jag ska förvalta väl och njuta av, jag tycker att jag är skyldig att göra det mot mig själv. Och jag behöver göra det för min egen skull. Och för att kunna göra så behöver jag påminna mig ibland om vem jag är just idag och hur det en gång i tiden såg ut för mig.

Idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.

och bamsekram tillbaka!! Gott Nytt till dig med ♥

på året då alla konstiga löften ska tas, löften som kanske hålls i en, två, tre, ja rentav i fjorton dagar innan de glöms bort.

Medan andra helger på året var hyfsat sprifria för mig så var nyårsafton en riktig supahelg. Backhoppningen var en befrielse, ligga i soffan, äta godis och må djävligt illa....idag vet jag att jag inte var ensam om det tillståndet. Jag har ju aldrig någonsin varit intresserad av backhoppning men det var ju en bra ursäkt att skylla på traditionen för att få slippa göra något ansträngande.

Ser på fb att det tipsas om div drinkar, shots mm mm men den gemensamma nämnaren är ju att de allra flesta vill bli lite runda om fötterna så de kan "slappna av" men det vill ingen erkänna. Varför ska man just denna kväll dricka champagne ? Ett vidrigt sött slibbigt vin som man måste skölja ner med annan dricka för att bli av med sötblasket.

När jag möter folk idag som inte riktigt är klara med sitt drickande och alltså inte är mottagliga för information så märker jag väldigt snabbt hur skölden reses upp snabbt och säkert för att skydda drickandet. Ofta märks det så tydligt hur de vänder sina argument på så sätt att det passar dem så att de intalar sig själva att det knallar på finfint utan problem. På mitt sista AA-möte satt en kille som nyss kommit ut från en lång behandling och sade att han minsann gjorde alla fel man kan göra första året och fick det att låta som en seger. Den djupa suck som drogs samfällt av andra deltagare i rummet bekom honom inte alls, han såg sig som vinnare i trots mot all erfarenhet. Att ljuga för oss själva är vi mästare på och att sluta med det är en förutsättning för vår nykterhet.

Samma sköld finns hos medberoende och den hårda skölden är ofta svårare att tränga genom, förnekelsen är ofta mycket svårare där. Ett vuxet barn som är predestinerad som beroende genom arv och miljö och som tipsar om vindrinkar och andra typer av alkohol slår ifrån sig med näbbar och klor, det är lögn i helvete att nå fram. Hon presterar bra på jobbet, tränar hårt och flitigt, curlar sin unga dotter och allt är så fint och alldeles, alldeles underbart.

Men i köket står en BiB.

Idag trivs jag i alkoholfria miljöer men jag far inte illa av att andra dricker. Det är deras liv och de får göra som de vill med det men jag finns där om nån vill prata om det. Jag stormtrivs i Thailand där det många gånger är synonymt med faranger (ung vit man, europe') och alkohol och där jag alltid blir uppmärksammad och uppskattad som farangen som inte dricker. Jag får en respekt hos thailändarna som jag gärna önskar att jag kunde få i Sverige bara genom att jag inte använder alkohol.En attitydförändring i drickandet som heter duga om vi kunde genomföra det här hemma. Tyvärr går utvecklingen åt helt fel håll i Sverige där kommunerna nu helt tappat kontrollen på tillstånden för alkoholförsäljning.

Men idag har jag bestämt att jag inte ska dricka och då vaknar jag med all säkerhet utan baksmälla i morgon och då tänker jag ge fan i backhoppningen och istället ge mig ut på promenad :-))

jag tackar dig för förtroende, det gör mig stolt och glad :-)

Jag försöker hålla mig från diskussionsklubben som blivit här på forumet för det gagnar ingen som önskar sluta med alkohol, det skapar bara irritation vilket några nya nu har uttryckt. Och när nya hellre drar sig tillbaka istället för att utforska nya vägar till en förändring av sitt liv så tynger det ansvaret tungt för de som skapar irritationen. Men frågan är om de inser det ? Och på den frågan vill jag inte ha svar utan bara en stunds eftertänksamhet.

Jag hoppas innerligt att ni nya stannar kvar för ni behövs för att bla jag inte ska glömma var jag kommer ifrån och för att ni för budskapet vidare. Att känna och uppleva sina nya steg mot ett nyktert liv är en underbar historia men den kräver också att blicken vänds inåt och tittar på hur jag mår och hur jag ska göra för att förändra mitt liv. Ni har fina förebilder i bland andra Victoria och Berra som varit med ett tag och som verkligen har förändrat sig själva mot vad jag kommer ihåg från deras första början. Jag har också kontakt med andra som var med från begynnelsen och som har hittat andra vägar för sin utveckling och som verkligen trivs med livet idag. Jag brukar lämna små önskemål om att de ska titta in ibland och peppa lite men jag har full förståelse att det nya livet rycker och drar i dem. Vi har ju trots allt missat en del under vår aktiva tid som vi gärna vill ta igen :-)

Scrolla förbi namn som ni vet bara skapar olust och använd knappen om att "Markera alla ämnen som lästa" överst så får ni bort det värsta, den här knappen har tyvärr blivit flitigt använd de sista månaderna. Det är så viktigt att vi som är beroende ägnar oss åt vår alkoholism, och framförallt i ett forum för alkoholberoende,och för att vi ska kunna få ett bra liv bör vi ta hand om varandra och respektera varandra i vår strävan efter ett nyktert liv.

Första traditionen i AA's Tolv Traditioner lyder :

"Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA."

Det finns en anledning till att den står på första platsen.

Häng på nu alla nya så vänder vi på det här !

jag såg mitt nick virvla förbi nånstans :-)) Kort kan jag svara direkt till dig att mina HBT-vänner inte på något sätt kan koppla ihop beroende med HBT-frågorna. Jag har heller aldrig sett nån undersökning på att det ska finns nån form av koppling. Däremot är likheterna mycket stora vad gäller att "komma ut" som alkis och som homosexuell.

Och ja, Morla, tovorna kan vara så trassliga att man måste ha hjälp för att lösa upp dem :-)
En populär liknelse är att jämföra med en lök ! Under strida tårar plockar man bort det ena skalet, skyddet, efter det andra tills bara det lilla centrumet finns kvar, själva essensen av vårt egentliga liv. Kommen till centrum är vi mogna, helt nakna, för att bygga upp våra liv igen och, förhoppningsvis, blomma ut i full frihet. Har vi gjort vårt arbete bra så är allt gammal utstädat och kastat och vi har inget kvar att skämmas för. Det är inte ett jobb som gör sig själv utan tar sin lilla tid och som alltid är en del i våra fortsatta liv.

Att tillåta sig att känna tacksamhet för var nykter dag är stort och den känslan finns alltid med oavsett längden på nykterheten.

jag läste inte allt utan ögnade bara igenom ett gäng inlägg :-))) Nu fattar jag :-)))

Tyvärr är det så att beroendet kan ta sig många uttryck och en klassisk sak är ju sockerberoendet som vi gärna anammar. Att helt ta bort beroendet låter sig nog inte göras men att vara uppmärksam på HUR jag gör i vissa triggersituationer är ju en väldigt bra start. Alla gamla varningssignaler finns ju kvar när jag går över gränsen till andra saker. Och ofta är det vänner eller anhöriga som ser var vi är på väg åt för håll innan vi själva ser det. Jag har vänner som blivit värsta arbetsnarkomanerna och de som tränar in absurdum och jagar nya personliga rekord. Själv har jag absolut tendensen att trösta mig med mat (ibland godis) när livet rör till sig och jag söker den gamla "avkopplingen". Jag har tagit bort rökat och snuset och inte bekymrat mig speciellt över min nuvarande övervikt och det beroende på att jag haft ett mycket rörligt jobb så jag hela tiden varit tvungen att hålla en bra grundfysik. Men jag blir ju äldre och med det sämre rörlighet och känner nu att jag blivit motiverad att se över hur jag äter. Med tanke på min sjukdom så är jag lite rädd för en regelrätt bantning pga att det kan, om det vill sig illa, slå över på rent matberoende. Men med hjälp av det gamla hederliga "en genomgripande förändring av mitt liv" så ska jag väl fixa det också.

Jag hade många funderingar i början om hur jag skulle fylla tomrummet efter alkoholen men de funderingarna var mest i den absoluta starten av nykterheten. Det första året hade jag så mycket att göra med den egna kroppen och dess skavanker som jag inte lagt märke till tidigare. Och tröttheten.....satan vad jag sov !! Det blev ingen tid över !! Jag hade heltidsjobb första året med att upptäcka mig själv igen.

Och sen så blev det ju så många nya saker att upptäcka och att göra, resa till nya platser, teater, rena nöjestripper, saker att fixa hemma som släpat efter, upptäcka helt nya saker som jag aldrig gjort tidigare bara för att jag kunde göra det nu när jag var nykter. Tänk bara att kunna göra saker som skrämde mig tidigare !! Att få lära mig om andra människor !! Och en sak som jag är rätt stolt över idag : Jag klarar att sitta och göra ingenting alls !! Bara vara, helt ensam !

Jag har inga som helst problem idag att fylla mitt liv med bra saker att göra. Det är snarare så att min tid inte riktigt räcker till utan jag måste välja vad jag ska göra. Och ytterligare en bra sak med nykterheten är att pengarna räcker bra mycket längre så jag har större frihet även ekonomiskt utan att på nåt sätt vara oberoende ekonomiskt. Tyvärr.

Vetetusan om du blev klokare på vad jag surrade om nu Victoria :-))) Ibland snurrar det bara :-)) Du har ju själv löst ditt fritidsproblem i 20 år framöver :-)

tacka och krama er igen ni som kom på konferensen och gjorde min dag (och kväll) !!

Jag hade väldigt stor behållningen av dagen !! Härligt när möten gör avtryck och lyfter mitt sinne !

Tack ♥♥♥

lever jag som i en fullständigt tom bubbla, helt innehållslös och utan nån form av utsikt, bara dimma. Det stör och oroar mig.

Jag har beslut som jag skjutit på men som jag måste ta i en snar framtid för att överhuvudtaget få ett bra liv framöver. Normalt är jag väldigt beslutsför och tar hellre snabba beslut än att fundera några längre stunder över vad konsekvenserna kan bli och det har hittills i livet gett mig väldigt mycket. Visst har mitt beroende gett mig ett behov av kickar och då har ju snabba beslut avgjort hjälpt till, ibland både på gott och ont, men ändå gett mig något i form av erfarenheter.

Ibland har jag funderat på hur jag tidigare har löst ett sånt här stillestånd i livet med att supa skallen i bitar och gömma mig i spritdimman för att sen krypa ur den med ett slags krav på förändring. Det funkade ju ett tag.

Nu måste jag ta besluten på nykter kaluv, ja, MÅSTE !! för jag har ett val varje dag om att jag inte vill dricka och jag vill verkligen inte riskera ännu mer här i livet om jag skulle ta första glaset.

Jag har satt upp några delmål för att ha något att se framemot under våren, dels är det AA-konventet den 27 april i Västerås, om andra från alkoholhjälpen åker dit, och dels är det mitt kära vårmöte på Gården den 4e maj :-)) Sol och fisk är beställd till det datumet och massor av kramar och skratt.

Livet är verkligen inte sanslöst underbart och soligt bara för att jag är nykter utan det är så vist ordnat så att för kunna känna glädje så måste jag kunna uppleva sorg. Det är inte kul att känna sig nere och blodfattig men det blir inte bättre av att dricka alkohol.

Det har jag provat så många gånger i mitt tidigare liv.

Jag är otroligt tacksam för min nykterhet idag.

Jag önskar er en bra helg och hoppas att ni inte röstar på Sean Banan i kväll :-)))

påmind om att det definitivt kunde vara värre när jag träffade på en bekant på gatan utanför Bolaget. Han haltade svårt så jag frågade vad som hänt och får en helt osannolik förklaring till svar.

Han hade duschat !!!

Och fått svår kramp i ena benet samt att hans eksem i ljumsken börjat klia svårt efter kontakten med tvålen !

Det finns olika nivåer även i helvetet !!

Och jag påminns om att jag trots allt har det rätt bra och att jag kan duscha utan problem :-)

Och precis som du säger santorini så har jag nu möjlighet att utvecklas och få känna att jag har en hyfsad nivå på min självkänsla. Jag har det förhållandevis bra idag !

skrivit det förr om hur härligt det känns inombords när jag idag kan skänka ett leende eller ett vänligt ord till någon bara sådär i förbifarten. Jag njuter verkligen när jag själv går emot min rädsla att såra nån eller kanske rentav skrämma nån men jag tycker mig se nu att oväntade uppmuntrande ord alltid överraskar positivt och när folk inser att det faktiskt är allvarligt menat faktiskt blir glada för vänligheten.

Jag hade ett sånt tillfälle idag. Jag hamnade bredvid en kvinna som, utan att direkt prata med nån, gör intryck med hjälp av sin energi och sitt vänliga och positiva sätt i en samling annars fokuserade och trista människor. Jag tog sats och talade om att jag gillade energin och hennes positiva sätt och fick en lätt förskrämd men forskande blick och ett litet leende till svar. Efter att ha funderat en sekund över att jag inte hade några baktankar (antar jag) så kom där ett stort leende till svar och ett tack :-)) Hennes min avslöjade att hon blev riktigt glad och jag kände mig i min tur riktigt glad att jag tordes säga vad jag kände.

Varför är vi inte mer vänliga mot varandra ? Och vi som bor i ett rätt så dystert, mörkt, klimat behöver ju alla uppmuntran vi kan tänkas behöva.

alla en fin Alla Hjärtans dag ♥♥♥

http://www.drugsmart.com/gastbloggar/artikel/senaste-filmen-fran-vandpu…

http://can.se/sv/Kalendarium/Sommarkurs-om-alkohol--och-narkotika-1/

en kommentar som en vän skrivit på annat forum :

Skuld - är kopplat till dåtid. Skuld för det jag gjort eller inte gjort.
Skam - är kopplat till nutid. Skam för varandet eller icke varandet.
Ångest - är kopplat till framtid. Ångest inför något som komma skall.

meningen har fastnat i min skalle, tyvärr :

"Cause your breathing doesn't mean you're alive"

ser det ut :

http://www.namndemansgarden.se/om-oss/aktuellt/jan-johansen-kommer-till…

i övre högra hörnet.

för omtanken och frågan !! Jag blir mycket glad för frågan ♥

Mitt liv är oförtjänt rörigt nu med en mängd livsbrytande beslut. Det liv och den ålderdom jag sett framför mig har fullständigt ändrats och jag har fått helt andra förutsättningar. Jag står inför att radikalt ändra mitt liv och bygga ett helt nytt hus att tillbringa min ålderdom i. Det är många känslor som är i omlopp och det är många beslut som måste tas och min hjärna fungerar inte riktigt bra i den situation som nu är.

Eftersom det är så instabilt i mitt liv nu så väljer jag att fokusera all min kraft på mitt eget mående för jag vet ju att omvälvande händelser kan utlösa min sen tidigare inlärda flyktvana med hjälp av alkohol och idag skulle det innebära total katastrof.

På sätt och vis är jag tacksam för att jag idag är en nykter alkoholist och att jag har hjälp av det jag lärt mig i AA och av andra nyktra alkisar. Jag känner en trygghet och stabilitet i min nykterhet men trots allt är nykterheten en färskvara som jag måste sköta och vårda ömt. Jag går igenom alla känslor som finns nu, hela registret, och det har varit mycket gråt men idag har jag fördelen att jag törs ta emot och känna hur jag mår och det fullt ut utan sinnesförändrande medel. Och det renar och hjälper massor att känna livets alla yttringar.

Och nu när jag törs prata om det finner jag att jag inte är ensam utan andra har också gått igenom det jag nu gör.

Jag har de sista dagarna gjort en resa under några dagar som kanske började som en flykt men som blev sanslöst bra och fyllde på mina batterier med skratt och kramar. Jag behövde verkligen dessa dagar och jag är glad att jag tog beslutet och jag kommer att leva länge på dessa goa minnen.

Jag läser regelbundet här så jag inte glömmer vem jag är och lär mig av era erfarenheter. Jag behöver den påfyllnaden och ni hjälper mig med den.

Så tack alla ni för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet och tack A-M-G för din fråga ♥

för era kramar och respons ♥ Det betyder massor, kanske mer än ni kan tänka er.

snubblar jag över guldkorn.....
http://blogg.bokus.com/steg-2-ge-psyket-ett-immunforsvar/

under de sista dagarna fått små otroligt fina goa gester av vänner och faktiskt av mer eller mindre okända personer, personer som jag känner till utseendet men inte mer.

Och jag har blivit så glad och tacksam för dessa gester och jag har blivit varse hur otroligt efterlängtade de varit. Jag har varit/är svältfödd på sånt så jag suger girigt i mig av det som erbjuds och blir verkligt och uppriktigt glad.

Träffade lite gubbar, ja, äldre än mig tom :-) , på gymmet och får genast en dimension på mina i mitt tycke stora problem. Och igår träffade jag en kvinna som jag inte sett på ett halvår och sa direkt : Vad har hänt ?? Är du sjuk ?? Jag berättade om skilsmässan och vad den för med sig och hon tröstade och peppade. Hon vet vad hon talar om eftersom hon själv flytt hals över huvud från sitt forna hem till ett liv som hon inte visste ett dugg om. Det ger också distans och jag kan inse, fast det fn är svårt, att jag trots allt har det hyfsat bra. Jag har möjligheter, jag har inga livshotande sjukdomar (lite småkrämpor sisådär !) men mest har jag nog "tyckasyndommigsjälv-syndrom".

Och en annan väldigt viktig sak : Jag är nykter och jag har inte skänkt en tanke på alkohol under den här jobbiga resan.

Jag har igår betalat in deltagaravgiften till vårmötet i GiG och jag har andra små saker som jag planerar in för att få positiva vibbar i vardagen. Det har blivit mer och mer viktigt för mig att bryta vardagen och se mig omkring och upptäcka att världen snurrar fast jag under en lång tid inte hängt med riktigt.

Och återigen upptäcka hur viktig en stabil nykerhet är för det vanliga livets alla skiftningar.

Tack för att ni hjälper mig att vara nykter !!

vänner för fina ord som jag lägger in i min måbralåda så jag kan ta fram dem och njuta av dem när jag så önskar.

Jag har varit i en knarkarkvart i dag :-))) Ursäkta J om du läser detta men jag kunde inte låta bli :-)) Ett par timmar med en helt fantastiskt underbar liten tjej med sin sambo, en kopp kaffe och keliga katter ! Ett par verkligt fina måbra-timmar för mig, ett hem jag trivs i. Vi pratar samma språk fast jag är mer än dubbelt så gammal och vi har gjort ungefär samma resa, beroendemässigt, var och en för sig men jag ljuger inte om jag säger att hennes resa varit 10-falt djävligare än min. Den här lille tjejen har så mycket att lära mig och jag tar tacksamt emot hennes erfarenheter !!

Jag tycker det är så härligt att se unga som kommer tillbaka till ett värdigt liv och att de hittat kärleken och kan se en framtid utan droger. Samtidigt kan jag bli sur för att det är avgörande vilken kommun man bor i om man ska överleva drogerna. I detta fallet har hon fått hjälp och stöttning och gjort ett bra jobb själv med det stödet medan jag kan se andra ungdomar, ja, rentav barn, som drogar ihjäl sig och samhället bara tittar på. Som i min kommun :-(((

En dag när jag gjort en bra grej bara för min egen skull och fyllt på mitt mående med hjälp av en annan beroende.....det kan inte bli bättre än så !!

Gör bra saker för er egen skull och känn att Ni är värda det !! Det gör så gott !!

måste jag bara få häva ur mig !!

Det är så mycket konstigheter och okunskap hos de som ska jobba professionellt med att hjälpa oss beroende. Jag vet inte hur många jag frågat varför de inte kan ta hjälp av oss som har ett beroende och som nu kommit ur det så vi kan leva ett bra liv. Är det för att vi, fyllepatrasket, inte har fiiiina utbildningar på fiiina skolan så vi kan predika för andra hur de ska göra ?? Eller är det för att ni ser ner på oss som mindre vetande ? Tokskallar eller liknande ???

När en ung narkoman kommer in på en läkarmottagning och diagnosticeras med ADHD och det beredvilligt skrivs ut exvis Concerta eller Ritalin trots protester från anhöriga som vet vad det handlar om så är det fan i mig dödsstraff på den receptutfärdaren !! Med glädje tar den unge narkomanen, som är mer kunnig i medicin än en läkare, emot receptet, tar ut dosen och går hem. Krossar pillret, blandar ut det med, förhoppningsvis, rent vatten och skjuter in det i armvecket. Dosen är liten men tillräckligt för att ge en kort tripp och sen är drivet efter mer igång igen och svartbörshandeln med ADHD-medicin tar fart på gatan. Helt plötsligt har receptutfärdaren gett knarket en laglig väg ut i missbrukskretsar.

Varför kan inte det fiiiina utbildade folket läsa på Flashback eller besöka NA för att se hur det går till ute i det riktiga livet, utanför det fiiina kontoret eller mottagningen ???

Jag har ALDRIG under mina år träffat en socionom som varit med på ett AA-möte !! Aldrig !!!

Och jag har varit på några möten genom åren.

Däremot har jag träffat några personalchefer/ansvariga som av en eller annan anledning kommit för att lära sig mer. Och som blivit mäkta imponerade över hur väl det fungerar. Och vilken kunskap som finns. Dessutom alldeles gratis.

Vi beroende är ju korsberoende av en mängd olika substanser, recepbelagda såväl som naturpreparat, och det ligger i vårt egna intresse av att lära oss dessa kemikalier för att undvika att triggas igång på nåt som inte var avsett att skada. I förkylningstider så ligger ju flytande hostmedicin nära till hands, kolla vad den är löst i, oftast i alkohol. Receptbelagd dito innehåller morfin. Mums. Flytande "vitaminer" är alltid lösta i alkohol."Lugnande" typ Valeriana fungerar på samma sätt i hjärnan som alkohol. Mm mm mm.....en djungel är det.

Och okunskapen är monumental hos sjukvården om hur vi fungerar.

Ta hand om er !!

Ps Det här ramlade in precis nu.. http://www.can.se/PageFiles/3648/Motsammam%C3%A5l.pdf?epslanguage=sv
och jag letar förtvivlat efter nån organisation med erfarenhet, på riktigt, så att säga. Ds

Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))

Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.

Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.

Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.

Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))

minnen rörs omkring när jag läser Sorgsens tråd om sin alkis som inte vill ha hjälp.

Från det att jag sökte hjälp själv, och var motiverad, till att jag tog beslutet att själv bekosta min behandling om jag alls skulle få nån så tog det 10 år. Vid de första försöken så blev jag så fruktansvärt illa mottagen så att nu med facit i handen är jag väldigt bitter över de som var satta att hjälpa såna som mig. Utan tvekan är de en stor orsak till att jag fortsatte att kröka i 10 års tid. Nej, jag lägger inte ansvaret på dem för att jag häller i mig sprit men de hade alla möjligheter i världen att bryta min onda spiral men hade inte den kunskapen.

Då när jag sökte var jag så less på skiten så det var otroligt. Det var ju därför jag bad, nej! TVINGADE ! fram så jag fick Antabus vilket var det enda som jag då visst fanns. De ville inte ge mig det först men jag vägrade flytta på mig och sa att de fick ringa polis för att få ut mig ur lokalen. Jag hade alltså tvingat in mig på TNE (TillNyktringsEnheten) och var vid tillfället nykter men de ville inte ha med mig att göra. Jag gick väl nån eller några månader och fick Antabus i ett plasmugg typ Flourtantens och kände mig lika sexig då som i småskolan.

Därefter stack de ett recept på Antabus i handen på mig och vinkade adjö.

Det året gick hyfsat bra med lååånga uppehåll med spriten.

Sen var det då 9 år kvar.

Dessa år knallade jag hos diverse skumma psykologer, KBT-agenter (som LillaBlå skriver), socionomer med fiiiiin examen men som inte kunde ett djävla dugg om alkoholister och vårat manipulativa sätt. För att göra en låååång historia kort så kom min absoluta botten när jag träffade enhetschefen på Beroendeenheten (min fru hade beställt tid) och kärringfan sitter och säger att "Du är inte alkis !! Ni har familjeproblem!!"

Exakt där började min letan efter riktig, professionell hjälp och jag var så lyckligt lottad då så jag hade möjlighet att lägga upp pengarna själv. För från soc fick jag ingen hjälp, det kollade jag upp direkt.

Jag hade en äkta vilja till förändring och tog det stora steget ut i det okända och idag kan jag tom känna en viss "tacksamhet" för den kodumma kärringen på Beroendeenheten. Hade inte den stollen suttit där hade jag kanske varit död nu.

Varför jag hade en önskan om förändring medan andra inte har det har jag ingen som helst susning om, inte en minsta lilla teori finns det. Den som hittar VARFÖR har sin ekonomiska lycka gjord i generationer framåt.

Jag har friheten idag att göra vad jag vill med mitt liv, jag bestämmer ensamt om det. Om jag skulle vilja slå i mig en sjuttis nu så gör jag det, det är helt mitt beslut.

Skillnaden idag är att jag inte vill slå i mig en sjuttis.

Trots motigheter i livet så vill jag inte dricka bort mitt liv.

Jag har det för bra för det !

behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))

Du är så välkommen !

så är det :-))
http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/ett-potpurri-av-tack…

träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.

Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.

Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))

En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.

Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.

Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.

Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?

Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)

en vän som hängde sig dagen efter han kom hem från behandling :-(( Så allt är inte ljuvligt bara för att man gått igenom en behandling :-( Men som sagt, 66 % klarar sig. Tyvärr är det bara ung 3% av det totala antalet beroende som får behandling :-(

Nu var det ju inte det jag skulle förmedla utan detta som är skrivet av en polis. Jag har vänner som är poliser och häromdagen fick de tips om en tarfylla och gav järnet till adressen de fått via bilregistret men hann inte fram. När de kom fram spankulerade mannen omkring på tomten och då var det liksom för sent att få honom att blåsa. Frustrationen var grym hos poliserna och de har nu spridit hans bilnummer till andra kollegor. De har gett sig f-n på att sätta dit honom.

Mycket skriva bara för den här länken :-))

Ps Som då självklart inte funkar :-(((( Återkommer Ds Ps 1 Nu då ?? Ds1 Ps 2 Ok, jag ger mig !! Sök själva på fb och Polisen Södermalm :-)) Ds2

fylla i TV idag.
Go'kväll med Pia och Jan Johansen (repris senare i kväll i SVTPlay) och Petra Nielsen och Tommy Körberg i TV 4 kl 21.

Åsikter kan man ha om sk kändisar som går ut med sin sjukdom men jag tycker det är bra att vi får ambassadörer för vår situation och jag är tacksam för att de har kraft att gå ut i offentligheten och få bort skamstämpeln.

jag har skrivit tidigare om det där väldigt teoretiska, byråkratiska, politiskt korrekta sättet att halvera antalet beroende på. I ett nafs har man plockat bort en stor del alkisar och gjort dem till "missbrukare" och helt plötsligt så behöver inte kommuner, landsting eller staten lägga så mycket pengar på alkis-vård. Det räcker med att köra lite öppenvård och säga att man ska dra ner lite på drickandet.

Och simsalabin har man skjutit fram problemet en generation och dessutom förstört nuvarande generation av barn och anhöriga till alkoholister eftersom de inte är berättigade till hjälp när de är släkt med en "missbrukare". Och inte till en alkis där lagen idag säger att de ska ha hjälp.

Jag tycker det är så skrämmande att fiiiiint utbildade idioter ska få utrymme för sina synnerligen teoretiska amsagor där man inte ser/kan/flyr den kunskapen som vi "riktiga" alkisar har. Om jag kommer in på en mottagning (vilket jag ju själv varit med om "du har inte alkoholproblem du har familjeproblem")och där sitter en jubelåsna och säger att det räcker nog att du drar ner till ett glas om dagen (vilket hände en mamma till en vän till mig) "så går det nog bra".

NEJ !! Det går inte bra !!! Jag skjuter bara fram problemet och i bästa fall överlever jag och i sämsta fall super jag ihjäl mig med idiotens tröstande ord i öronen.

Jag har ingen som helst förståelse till varför man ska dela in beroendet i olika "klasser" ??? Lite alkis eller ?? Jämför "Lite gravid" ???!!!

Jag kan bara se en enda anledning : Samhället "spar" (vilket naturligtvis är fel, man skjuter fram kostnaden och den blir dubbelt så hög nästa generation) på behandlingar och vård av oss beroende. Det är enormt starka krafter i rörelse när alkoholproducenterna driver sin sak och de har ju avgjort intresse av att "mildra" och gömma biverkningarna av sina produkter, man blir inte sååå vacker och framgångsrik som reklamen vill framhålla. Tvärtom.

Har ni nån gång sett bilden från bakfyllespegeln på morgonkvisten i en reklambild ?? När man ska leta fram statistik på hur många trafikolyckor där förarna är alkohol/drogpåverkade får man förvånansvärt få träffar, man får leta en stund. Varför ??

På en vecka nu blev jag invinkad 2 ggr på alkotest och körkortsvisning. (Tycker numera att det är helskoj och flinar stort när polisen ber mig blåsa :-))) ) Sista gången frågade jag polisen (de var då ca 15 man på plats) om hur många träffar de får så tidigt på morgonen (ca 7.30 till 9,00). Svaret var att varje polis får MINST en träff på den korta tiden så tidigt på morgonen.

Ca 15 st rattfulla på morgonkvisten en vanlig vardag.

Varför skrivs det inte om det i media ????

Enligt mitt sätt att se så är man vrålalkis om man blir tagen för rattfylla så tidigt en vardags-morgon !! Att kategorisera en sån människa som en missbrukare och ge dem en klapp på axeln tillsammans med böterna är att göra en medmänniska en stor björntjänst.

När så kallade forskare försöker dela upp oss alkisar i olika fraktioner så tycker jag att man ska vara väldigt försiktig när man läser deras rapporter och kolla vem/vad som betalar denne "forskning" och vem den riktige avsändaren är. Konspirationsteori ?? Jajamen !! Men inte utan orsak.

Vi behöver MER vård i Sverige av oss beroende och inte tvärtom.

så otroligt mycket det gör med mitt sinne efter en 2 timmar lång show med skratt från minut ett till slutet !!! Träningsvärk i armarna efter handklapp i takt och massor av applåder !! Glitter och glamor med artister som har sanslöst roligt på scenen och proffsigt nog överför det på oss i publiken så vi blir ett enda gemytligt sällskap !

Jag behöver verkligen såna här genomkörare så jag lyfter från vardagen.

min vän :-))

är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)

Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!

Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.

På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.

Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.

Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.

...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close

vad jag behövde läsa idag :
http://www.meditationsguiden.com/inspiration/livet/2013/lyssnaren

min favoritplats på höstkanten eller snarare sensommaren :-))
En helg som är helig för mig och som har gett mig så ofantligt mycket genom åren. Bara känslan av att få mingla med alla goa människor, få nya erfarenheter, myset vid elden på fredagskvällen, kaffet med kram eller kaka eller bådeoch, ja, kort sagt allt som händer under den helgen.
Ett och halvt år in i nykterheten när jag letade efter mig själv och min egen identitet, förvirrad och rädd, så var det där på avslutningsmötet som en anhörig, fd medberoende, som sa just det som jag då behövde för att hitta mig själv och mitt nya liv. Hon öppnade den port som jag så länge försökt få upp och jag kunde knalla iväg genom den och känna min riktiga frihet för absolut första gången i livet. Det var mäktigt.

Välkommen i höst till http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013hostmotegullb…

Jag har redan bokat hotellrum :-))

Ps Ooops !! Ivrig som jag är länkade jag till AA's sida utan annan hänvisning men tyvärr är det så att Al-anon ännu inte har nån info uppe på sin sida. Men de är med och har en alldelse egen liten Mysstuga att vara i :-)) Ds

gillar jag :-))) Det här blir än mer underbarare att vänta på ♥