...du är en klippa.
Tack för att du tog dig tid att läsa och svara.
Jag hängde med ;)
Det blir lite dubbelt för mig i detta eftersom vi är gifta men inte blandat våra ekonomier. Jag bjussar mycket för att jag vill och kan. Ibland tar det ju lite udden av den berömda manligheten oavsett om män är friska eller sjuka. ;)
I detta mycket känsliga ämne, behandlingshem/ekonomi, sitter jag lite i smöret oavsett hur jag gör. Om jag hjälper med kosing så kan det, eller förmodligen med säkerhet, slå bakut i missbrukartänket och utnyttjas negativt.
Han har inte ekonomi att casha en behandling själv. Vi får se vad som händer med utredningen som ska inledas i veckan.
Vi äger en gemensam lägenhet så om han hamnar utanför helt så blir jag ju betalningsansvarig för den...hm...lite kruxigt...
Känns ändå som att hans ofrivilliga ledighet har främst positiv inverkan på honom just nu, trots fylla/ångest och depression så tar han en dag i taget. Jag håller mig mest undan, det känns som det är bra han pular runt med sina egna tankar.
...läste jag, i din tråd, om mannen som tog sig fram med rullator pga sitt missbruk.
Min make kommer hamna där om han inte vänder nu!
Du skrev att du inte hade något val när du tog dig till behandlingshemmet.
Det är där min man befinner sig. Hans kropp orkar inte mer och steget ut ur samhället blir nästa om han inte väljer bryta sitt destruktiva mönster.
Det vet han, känner han..inget han sagt till mig, men han vet och känner att jag vet. Sa(skällde) det till honom för det där halvåret sen när jag märkte det brakar åt fanders!
Han är den finaste av alla fina, där inne i mörkret någonstans finns han...
Det skapar en ny fråga till dig från mina tankar...
Jag läser överallt att man ska lämna missbrukaren att reda ut sin situation ensam, markera att man inte vill vara med i det destruktiva levnadsmönstret. Det förstår jag, men, måste man slå bort kärleken? Blir den enbart negativ bränsle i en missbrukares leverne???
Jag har hittills inte lämnat kärleken liksom. Säger jag älskar honom...blir det bakvänt för honom?
Som jag lärt känna honom så tror jag han skulle försvinna helt från det som skulle bli vår framtid om jag slutar visa att jag finns för honom och oss. Det skulle bara ge honom ytterligare en anledning att dränka sig i alkohol....hur ligger det till enligt din erfarenhet? Du har ju en fru om jag läst mig in mig rätt...
Jag kanske inte är rätt person att svara på din fråga..
Jag känner såhär, att man måste få ha känslor kvar för PERSONEN! Vare sig det är en fru, man, barn eller förälder.
Det är ju själva beteendet, man är emot!
Kanske lite bakvänt, men jag tar ett exempel från mitt eget liv. För att kunna förlåta mina föräldrar, för allt de utsatte oss barn för, var jag tvungen att skilja på handling/beteende och person!
Jag kan tycka om personen, men reagera mot beteendet!(eftersom jag inte kan förmå mig att tycka att handlingarna var okej)
Kanske måste jag själv en dag lämna min man, om han skulle öka sitt drickande? Då får det bli med motiveringen att jag älskar honom så mycket, att jag inte orkar se på när han går under...
Hårt? Ja, det kanske andra är klokare i att bedömma, men jag tror inte att jag skulle orka stå bredvid en människa som långsamt håller på att begå självmord (läs dricka ihjäl sig) om han inte VILL göra något åt saken själv..
På ett sätt, känns det som man hänger i luften, i det okända, eftersom man inte kan gå emot en annan människas fria vilja..
För min del, får jag vänta och se..
kram /trollis
gillar läsa dina ord här på forumet.
Tack för ditt svar.
Jo, jag är helt med på det du säger.
Jag kommer inte kunna vara kvar i förhållandet som det sett ut.
Nu finns det ju en tydlig förändring och mannen vill ha hjälp.
Hur kan bara tiden utvisa. Jag menar, om nu samhällets kvarnar mal långsamt, återstår det att se hur många varv makens tankarna far och vad de oftast kommer kretsar runt. Jag känner att jag bara kan avvakta nu.
Frågan är om min kärlek till mannen uppfattas negativt?
Är det klokast skiljas helt för att sen, förhoppningsvis, återförenas?
I min värld så känns det helt tokigt. Jag har jättesvårt att lämna nu när han är som sjukast. Jag håller mig utanför, det har jag gjort det mesta av hösten, och han visar tydligt att jag ska hålla mig där, men jag säger att jag älskar honom. Han vet jag har kontakt med forumet och behandlingshemmet, inget han hoppar glada hoppsasteg över.
Jag hade kontakten färsk när allt rasade och då var han otroligt tacksam och han hoppade på tåget. Det räcker för mig, jobbet för honom har ju inletts och jag sitter i kupén bakom eller framför, olika beroende på situationen. Detta är ju fortfarande så purfärskt, instabilt och oskyddat och från min sida trevande. Jag har en stor livserfarenhet och jobbar med människor så jag känner mig inte totalt vilsen. Är jordnära och hastar inte med stora beslut.
Min förändring, tillsammans med annat, har fört utvecklingen framåt men också tillfört en negativ distans i relationen. Om den är till godo eller ondo för framtiden får bero.
Min undran var mer om det generellt blir negativt för en missbrukare att känna att den anhörige finns kvar oavsett?
Att det undermedvetet eller medvetet ger signalen: "hen är ju kvar....hen älskar mig, det ska jag fira" !
Är det "säkrare" att bryta helt för att undvika vara en som ger syre till missbruket?
Om jag fortfarande älskar eller inte är ju min känsla som jag får ta ansvar för.
Kärleken får jag gråta ur mig och sörja om det går åt skogen eller njuta om den är ömsesidig någonstans i en framtid.
Du, hösttrollet, är ju kvar i förhållandet och påverkar din man, vilket verkar gå åt rätt håll...gratulerar
är underbar och ska absolut inte undervärderas i våra sammanhang :-)
Alla människor vill känna sig behövda och, som prästen Olle Carlsson säger, "användna av". Vi vill ju bli sedda och känna oss likvärdiga. Och vi alkisar är ju inget undantag.
Jag kan tänka mig att vara kär i en alkis är en vandring i livets alla möjliga upp- och nergångar och man dras med i alkisens liv med hull och hår. Men vi är inte sämre än att vi kan uppskatta den kärleken som ges till oss. Sen beror det ju lite på hur kärleken används....
Vi är ju som sagt mästare på att manipulera och vända saker och ting till vår fördel och vända uppmärksamheten åt annat håll och tvekar inte alls att även använda kärleken så. Eller kanske mer rätt : Nyttja "Tyckasyndomsyndromet" hos den som älskar oss. Vem vill inte göra allt för den man älskar ?
Där kommer begreppet "Tuff kärlek" in. Att sätta gränser, att inte dras med i diskussioner hos en påverkad person, att kunna säga ifrån att detta går jag inte med på och att kunna sätta punkt. När vi uppfostrar barn använder vi tuff kärlek för att vi vet att det vi säger är bra för barnet i långa loppet och vi sätter en gräns för när tjatet gnisslar i våra öron och vi inte orkar mer. Men vi älskar ju det barnet och vi gör det för dess egen skull.
Precis samma sak med oss alkisar.
Vi tar inte skada av kärlek men vi tar avgjort skada av när kärleken övergår i möjliggörande och att anhöriga kastar mjuka kuddar framför oss så vi inte ska slå oss när vi ramlar. Ett sånt beteende växer man in i som familjemedlem och även många vänner och arbetskamrater blir likadana. Att då som anhörig veta hur man ska vara mot/med oss och sätta gränser är inte lätt om man inte får lära sig det från nån som varit i samma sits. Jag har själv gått Familjeveckan, då som alkoholist, och det var några fantastiskt bra dagar. Jag fick ju så uppenbar insyn på hur jag har gjort av proffsen själva, de anhöriga. Det var inga hätska stämningar, vi var ju där av samma anledning, vi ville förändra våra liv till det bättre.
I mitt fall hade det varit katastrof om hustrun hade stuckit då de sista dagarna. Jag hade inte överlevt den smällen. Jag hade en behandlingskompis som fick skilsmässopapperen skickade till sig på behandlinghemmet med uppmaning att genast skriva under. Det underlättade inte hans behandling om man säger så.
När vi alkisar börjar leta efter en väg ut från missbruket så är varje eget steg utan inblandning av andra en delseger på vår väg mot totalsegern. De flesta här på forumet tror jag har letat sig hit utan att nån annan tvingat dem eller hjälpt dem och det är så bra att det funkar på det sättet. Då är vi ju liksom mer mogna och mer beredda att ändra våra liv. OM man är väldigt säker på att en behandling är vad man behöver och har möjlighet att betala en del själv men inte fixar allt så finns det kanske, möjligen, eventuellt en lösning på Gårdens hemsida :-)
Jag kan också tillägga att jag själv varit med om att vara på gränsen att bli medberoende i samband med att jag försökt lotsa andra att gå på samma väg som vi andra nyktra alkisar. Jag har varit tvungen att klippa kontakten med folk för att jag själv drogs med i medberoendet, jag måste inse var min gräns går för går det för långt riskerar jag min egen nykterhet. Jag måste i det fallet sätta princip före person. Oavsett hur mycket jag tycker om den människan.
Adde, dina ord hjälper mig otroligt. Särskilt det som nu är riktat mer till min situation men även allt annat du delat med dig.
Jag och maken lever inte under samma tak 7 dagar i veckan och distansen har sina för och nackdelar.
Vissa delar under rubriken medberoende har jag följt som en mönsterelev(läs in ironin) fram till i somras, andra delar har jag instinktivt inte gått med på pga min personlighet. Mycket har fått hänga i luften pga bådas arbetssituation. Nu är, tack och lov, situationen annorlunda.
Jag är ingen kuvad kvinna men jag vill göra så rätt det går nu när öppningen finns.
Älskar honom, inifrån och ut.
Faktum är att jag aldrig tyckt speciellt mycket om att gå på firma- eller julfester överhuvudtaget. Inte ens när jag var aktiv och det oftast var fri sprit på dessa tillställningar. Jag har skött mig bra förutom en gång där jag gjorde bort mig något så kapitalt så jag valde att inte gå mer på det företagets fester. Men annars har jag alltid tyckt illa om att nån dragen människa prompt måste berätta om livets allvarligheter fastän de inte kan prata utan bara sluddrar och stänker saliv. Och såna är så svåra att komma bort från, de hänger efter som en igel.
Jag har varit med på många julfester i nykterheten men alltid tackat för mig efter maten och dragit. Jag tycker det är synd om jag ska få negativa erfarenheter med mig som svärtar ner den oftast mycket goda förtäringen som någon jobbat hårt med. Tråkigast är det när fd arbetskamrater redan har fått för mycket när de kommer och ska fylleflåsa mig rakt upp i nyllet och vara kärvänliga. Då mår jag illa rent fysiskt, fyllelukten är vidrig.
Jag ser att Unionen har kollat hur folk gör med sina fester och det visar sig att hela 10 % avstår att gå på dessa fester just på grund av fylla. Jag hade ingen aning om att det var så många men jag har full förståelse för det. Och samtidigt kan jag tycka att arbetsgivarna borde börja dra ner på alkoholen i omtanke om sina anställda.
Jag mår bra i min nykterhet och försöker göra det som är bra för mig idag. Jag kan se hur djävlig alkoholen är i min närhet och där jag är fullständigt maktlös. Blir det ingen förändring den närmsta månaden så blir det begravning nån gång i vår/sommar. Kroppen har nu tagit så mycket stryk så läget är akut och tyvärr är det väl så att läkarna inte har nån större lust att hjälp till när personen själv väljer sitt destruktiva liv. Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark. "Anonymt" beskrev det så bra i "sorgsens" tråd om alkoholdjävulens sista kamp. Och jag blir återigen påmind om hur viktigt det har varit (och fortfarande är) att fokusera mig på min relation till alkoholen än att splittra mig på andra i sammanhanget fullkomliga oväsentligheter.
ser jag slutet på årets värsta helg. Jag vantrivs något så oerhört med denna helg som är fylld med frosseri och "extra allt" vad gäller prylar. Köpvansinnet är rent hysteriskt och detta samtidigt med att det sitter massor av människor runt om i landet som är helt ensamma och inte har nån som bryr sig runt sig.Men jag kan också se att det blir mer och mer populärt med andra aktiviteter, än så länge i minimal skala, men de är på uppgång. Juldagen på Friskis och Svettis blir också mer och mer populär och då inte bara för träningen enbart utan kanske mer för att få komma bort ett tag.
Hos många arbetsgivare är det nästan slagsmål om att få jobba under helgen dels för den högre lönen men även där för att få komma bort från stressen hemma. Jag pratade med en strålande glad kille på macken som hade lyckats få ett jobbpass på juldagen och tyckte det var så skönt att bara få vara åskådare till alla andra som stressade förbi.
Jag har också märkt på senare år att i mitt umgänge så krökas det mindre nu när jag är nykter !! Kul !! Jag har aldrig försökt påverka dem att dricka mindre men däremot var jag väldigt drivande när jag var aktiv. En middag utan en isande kall snaps fanns ju inte på kartan !
Vi går mot ljusare tider nu och jag tycker det är skönt, idag gillar jag inte mörkret. Det är ju också en väsentlig skillnad mot när jag var aktiv då jag ständigt rörde mig i det mentala mörkret och var livrädd för det Ljus som kunde leda till tillfrisknande. Att ställas i ljusan dager, helt avklädd på alla mina lögner och undanflykter var skrämmande hemskt, bra mycket värre än trollen som hemsökte mig i mörkret. Idag söker jag ljuset i alla dess former, lika mycket som kunskap som den underbara solen på en klarblå himmel.
Livet har sin upp- och nergångar men jag har trots allt ett bra liv jämfört med när jag krökade. Varje dag som nykter är en gåva som jag ska förvalta väl och njuta av, jag tycker att jag är skyldig att göra det mot mig själv. Och jag behöver göra det för min egen skull. Och för att kunna göra så behöver jag påminna mig ibland om vem jag är just idag och hur det en gång i tiden såg ut för mig.
Idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.
I allt du skriver och berättar om.
Dina liksom Berras helt underbara berättelser får en verkligen att tänka efter.
- Är det så? Men om....... Nä det stämmer ju.
MulleTanten är också en av järngänget som jag ser upp till full utav RESPEKT.
Många är det i andra trådar, Lelas, Tilde, Stigsdotter och Trollmorsan för att bara nämna några. Så mycket klokhet och visdom.
Älskar att vara här och bara läsa, tänka efter...nicka instämmande.
Om jag glömt någon, MARIA!!! Du är inte glömd, Anli och många andra. SnorrDompa, inte är du bortglömd.
Jag har haft en härlig jul, kommer få ett fantastiskt nyår. Jag gör tillsammans med en killkompis
förrätten och varmätten.
Damerna gör efterätten.
Vi skall ha ett grymt nyår, jag kör ett nyktert nyår
Hur det förra var kan ni läsa i min tråd.
"Nu får det faaaan vara slut!!!!!"
Hasta maniana!
/A
på året då alla konstiga löften ska tas, löften som kanske hålls i en, två, tre, ja rentav i fjorton dagar innan de glöms bort.
Medan andra helger på året var hyfsat sprifria för mig så var nyårsafton en riktig supahelg. Backhoppningen var en befrielse, ligga i soffan, äta godis och må djävligt illa....idag vet jag att jag inte var ensam om det tillståndet. Jag har ju aldrig någonsin varit intresserad av backhoppning men det var ju en bra ursäkt att skylla på traditionen för att få slippa göra något ansträngande.
Ser på fb att det tipsas om div drinkar, shots mm mm men den gemensamma nämnaren är ju att de allra flesta vill bli lite runda om fötterna så de kan "slappna av" men det vill ingen erkänna. Varför ska man just denna kväll dricka champagne ? Ett vidrigt sött slibbigt vin som man måste skölja ner med annan dricka för att bli av med sötblasket.
När jag möter folk idag som inte riktigt är klara med sitt drickande och alltså inte är mottagliga för information så märker jag väldigt snabbt hur skölden reses upp snabbt och säkert för att skydda drickandet. Ofta märks det så tydligt hur de vänder sina argument på så sätt att det passar dem så att de intalar sig själva att det knallar på finfint utan problem. På mitt sista AA-möte satt en kille som nyss kommit ut från en lång behandling och sade att han minsann gjorde alla fel man kan göra första året och fick det att låta som en seger. Den djupa suck som drogs samfällt av andra deltagare i rummet bekom honom inte alls, han såg sig som vinnare i trots mot all erfarenhet. Att ljuga för oss själva är vi mästare på och att sluta med det är en förutsättning för vår nykterhet.
Samma sköld finns hos medberoende och den hårda skölden är ofta svårare att tränga genom, förnekelsen är ofta mycket svårare där. Ett vuxet barn som är predestinerad som beroende genom arv och miljö och som tipsar om vindrinkar och andra typer av alkohol slår ifrån sig med näbbar och klor, det är lögn i helvete att nå fram. Hon presterar bra på jobbet, tränar hårt och flitigt, curlar sin unga dotter och allt är så fint och alldeles, alldeles underbart.
Men i köket står en BiB.
Idag trivs jag i alkoholfria miljöer men jag far inte illa av att andra dricker. Det är deras liv och de får göra som de vill med det men jag finns där om nån vill prata om det. Jag stormtrivs i Thailand där det många gånger är synonymt med faranger (ung vit man, europe') och alkohol och där jag alltid blir uppmärksammad och uppskattad som farangen som inte dricker. Jag får en respekt hos thailändarna som jag gärna önskar att jag kunde få i Sverige bara genom att jag inte använder alkohol.En attitydförändring i drickandet som heter duga om vi kunde genomföra det här hemma. Tyvärr går utvecklingen åt helt fel håll i Sverige där kommunerna nu helt tappat kontrollen på tillstånden för alkoholförsäljning.
Men idag har jag bestämt att jag inte ska dricka och då vaknar jag med all säkerhet utan baksmälla i morgon och då tänker jag ge fan i backhoppningen och istället ge mig ut på promenad :-))
jag tackar dig för förtroende, det gör mig stolt och glad :-)
Jag försöker hålla mig från diskussionsklubben som blivit här på forumet för det gagnar ingen som önskar sluta med alkohol, det skapar bara irritation vilket några nya nu har uttryckt. Och när nya hellre drar sig tillbaka istället för att utforska nya vägar till en förändring av sitt liv så tynger det ansvaret tungt för de som skapar irritationen. Men frågan är om de inser det ? Och på den frågan vill jag inte ha svar utan bara en stunds eftertänksamhet.
Jag hoppas innerligt att ni nya stannar kvar för ni behövs för att bla jag inte ska glömma var jag kommer ifrån och för att ni för budskapet vidare. Att känna och uppleva sina nya steg mot ett nyktert liv är en underbar historia men den kräver också att blicken vänds inåt och tittar på hur jag mår och hur jag ska göra för att förändra mitt liv. Ni har fina förebilder i bland andra Victoria och Berra som varit med ett tag och som verkligen har förändrat sig själva mot vad jag kommer ihåg från deras första början. Jag har också kontakt med andra som var med från begynnelsen och som har hittat andra vägar för sin utveckling och som verkligen trivs med livet idag. Jag brukar lämna små önskemål om att de ska titta in ibland och peppa lite men jag har full förståelse att det nya livet rycker och drar i dem. Vi har ju trots allt missat en del under vår aktiva tid som vi gärna vill ta igen :-)
Scrolla förbi namn som ni vet bara skapar olust och använd knappen om att "Markera alla ämnen som lästa" överst så får ni bort det värsta, den här knappen har tyvärr blivit flitigt använd de sista månaderna. Det är så viktigt att vi som är beroende ägnar oss åt vår alkoholism, och framförallt i ett forum för alkoholberoende,och för att vi ska kunna få ett bra liv bör vi ta hand om varandra och respektera varandra i vår strävan efter ett nyktert liv.
Första traditionen i AA's Tolv Traditioner lyder :
"Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA."
Det finns en anledning till att den står på första platsen.
Tack Adde, jag hänger i:) det enda jag vill är att hålla mig nykter och må bra! Och forumet är ett stort stöd för mig. Som mammy skrev är det som balsam för själen, tovorna blir lite lättare att trassla ut!
jag såg mitt nick virvla förbi nånstans :-)) Kort kan jag svara direkt till dig att mina HBT-vänner inte på något sätt kan koppla ihop beroende med HBT-frågorna. Jag har heller aldrig sett nån undersökning på att det ska finns nån form av koppling. Däremot är likheterna mycket stora vad gäller att "komma ut" som alkis och som homosexuell.
Och ja, Morla, tovorna kan vara så trassliga att man måste ha hjälp för att lösa upp dem :-)
En populär liknelse är att jämföra med en lök ! Under strida tårar plockar man bort det ena skalet, skyddet, efter det andra tills bara det lilla centrumet finns kvar, själva essensen av vårt egentliga liv. Kommen till centrum är vi mogna, helt nakna, för att bygga upp våra liv igen och, förhoppningsvis, blomma ut i full frihet. Har vi gjort vårt arbete bra så är allt gammal utstädat och kastat och vi har inget kvar att skämmas för. Det är inte ett jobb som gör sig själv utan tar sin lilla tid och som alltid är en del i våra fortsatta liv.
Att tillåta sig att känna tacksamhet för var nykter dag är stort och den känslan finns alltid med oavsett längden på nykterheten.
Nejnej! Jag trodde inte eller undrade inte om det fanns en koppling. Haha, jag har sjuk (dålig enl många) humor och garvar ihjäl mig nu åt detta scenario! Men jag undrade generellt kring att ersätta alkoholen. Vi har ju många gånger här varit överens om att vi måste fylla tomrummet efter A med annat, sådant vi gör för välmående tex. Men hur ser man att detta ersättande är sunt, dvs inte bara en ny väg att hitta samma sorts belöning eller kickar eller tröst som vi fick av alkoholen, för det beroendet ska väll ändå jobbas bort? Fattar du?
jag läste inte allt utan ögnade bara igenom ett gäng inlägg :-))) Nu fattar jag :-)))
Tyvärr är det så att beroendet kan ta sig många uttryck och en klassisk sak är ju sockerberoendet som vi gärna anammar. Att helt ta bort beroendet låter sig nog inte göras men att vara uppmärksam på HUR jag gör i vissa triggersituationer är ju en väldigt bra start. Alla gamla varningssignaler finns ju kvar när jag går över gränsen till andra saker. Och ofta är det vänner eller anhöriga som ser var vi är på väg åt för håll innan vi själva ser det. Jag har vänner som blivit värsta arbetsnarkomanerna och de som tränar in absurdum och jagar nya personliga rekord. Själv har jag absolut tendensen att trösta mig med mat (ibland godis) när livet rör till sig och jag söker den gamla "avkopplingen". Jag har tagit bort rökat och snuset och inte bekymrat mig speciellt över min nuvarande övervikt och det beroende på att jag haft ett mycket rörligt jobb så jag hela tiden varit tvungen att hålla en bra grundfysik. Men jag blir ju äldre och med det sämre rörlighet och känner nu att jag blivit motiverad att se över hur jag äter. Med tanke på min sjukdom så är jag lite rädd för en regelrätt bantning pga att det kan, om det vill sig illa, slå över på rent matberoende. Men med hjälp av det gamla hederliga "en genomgripande förändring av mitt liv" så ska jag väl fixa det också.
Jag hade många funderingar i början om hur jag skulle fylla tomrummet efter alkoholen men de funderingarna var mest i den absoluta starten av nykterheten. Det första året hade jag så mycket att göra med den egna kroppen och dess skavanker som jag inte lagt märke till tidigare. Och tröttheten.....satan vad jag sov !! Det blev ingen tid över !! Jag hade heltidsjobb första året med att upptäcka mig själv igen.
Och sen så blev det ju så många nya saker att upptäcka och att göra, resa till nya platser, teater, rena nöjestripper, saker att fixa hemma som släpat efter, upptäcka helt nya saker som jag aldrig gjort tidigare bara för att jag kunde göra det nu när jag var nykter. Tänk bara att kunna göra saker som skrämde mig tidigare !! Att få lära mig om andra människor !! Och en sak som jag är rätt stolt över idag : Jag klarar att sitta och göra ingenting alls !! Bara vara, helt ensam !
Jag har inga som helst problem idag att fylla mitt liv med bra saker att göra. Det är snarare så att min tid inte riktigt räcker till utan jag måste välja vad jag ska göra. Och ytterligare en bra sak med nykterheten är att pengarna räcker bra mycket längre så jag har större frihet även ekonomiskt utan att på nåt sätt vara oberoende ekonomiskt. Tyvärr.
Vetetusan om du blev klokare på vad jag surrade om nu Victoria :-))) Ibland snurrar det bara :-)) Du har ju själv löst ditt fritidsproblem i 20 år framöver :-)
Tack Adde för att du delade med dig av hur du ser på saken. Sammanfattningsvis kanske åt det hållet även Stigsdotter och jag funderade, att det är inte VAD man gör utan HUR och VARFÖR. Önskar dig en fin dag
Ciao Adde! Har du lust att kolla Pontus fråga i tråden "RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE" (!)? Tror att du - som varit med ett tag - kanske kan hjälpa... Vänligen/R
Tycker också att det var en härlig dag och kväll. Givande och bra samtal, skratt och eftertänksamhet, god mat, kände mig mycket glad och helt slut efter alla intryck när jag till slut var hemma. Så glad att jag fick träffa er som var där, Tack Magnus för att du ordnade det!.
lever jag som i en fullständigt tom bubbla, helt innehållslös och utan nån form av utsikt, bara dimma. Det stör och oroar mig.
Jag har beslut som jag skjutit på men som jag måste ta i en snar framtid för att överhuvudtaget få ett bra liv framöver. Normalt är jag väldigt beslutsför och tar hellre snabba beslut än att fundera några längre stunder över vad konsekvenserna kan bli och det har hittills i livet gett mig väldigt mycket. Visst har mitt beroende gett mig ett behov av kickar och då har ju snabba beslut avgjort hjälpt till, ibland både på gott och ont, men ändå gett mig något i form av erfarenheter.
Ibland har jag funderat på hur jag tidigare har löst ett sånt här stillestånd i livet med att supa skallen i bitar och gömma mig i spritdimman för att sen krypa ur den med ett slags krav på förändring. Det funkade ju ett tag.
Nu måste jag ta besluten på nykter kaluv, ja, MÅSTE !! för jag har ett val varje dag om att jag inte vill dricka och jag vill verkligen inte riskera ännu mer här i livet om jag skulle ta första glaset.
Jag har satt upp några delmål för att ha något att se framemot under våren, dels är det AA-konventet den 27 april i Västerås, om andra från alkoholhjälpen åker dit, och dels är det mitt kära vårmöte på Gården den 4e maj :-)) Sol och fisk är beställd till det datumet och massor av kramar och skratt.
Livet är verkligen inte sanslöst underbart och soligt bara för att jag är nykter utan det är så vist ordnat så att för kunna känna glädje så måste jag kunna uppleva sorg. Det är inte kul att känna sig nere och blodfattig men det blir inte bättre av att dricka alkohol.
Det har jag provat så många gånger i mitt tidigare liv.
Jag är otroligt tacksam för min nykterhet idag.
Jag önskar er en bra helg och hoppas att ni inte röstar på Sean Banan i kväll :-)))
ibland känns livet trist och tomt, trots att man har det bra. Alkoholen är ju inte svaret, det vet vi, nykterheten betyder inte heller livslång lycka. Det kommer svackor. Det är skönt att läsa vad du skriver, vi känner säkert likadant, många av oss. Efter ett tag nykter försvinner euforin, det räcker inte bara att man är "duktig". Du uttrycker det så bra. Jag tycker ändå att jag är mycket lyckligare nu, oftare, längre stunder, när jag lyckats bli nykter. Och jag har fått en möjlighet att utvecklas. Den personliga utvecklingen har stått stilla flera år medan alkoholen haft huvudrollen. Självkänslan får utvecklas, jag har fått ett värde igen i mina egna ögon. Kampen är inte över men det går väldigt lätt nu.
Jag blev väldigt berörd av filmen "Flight", den väckte många tankar. Den gjorde mej på nåt sätt ändå nöjd med att jag har den erfarenhet jag har. Jag har klarat av nåt väldigt svårt. Erkänt svårt. Jag önskar verkligen att alla här som kämpar ska lyckas hålla fast vid nykterheten, hålla ut. Även om tillvaron ibland känns grå och trist så är det inte alkoholen som kan ge mer innehåll åt vårt liv. Det är falskt!
påmind om att det definitivt kunde vara värre när jag träffade på en bekant på gatan utanför Bolaget. Han haltade svårt så jag frågade vad som hänt och får en helt osannolik förklaring till svar.
Han hade duschat !!!
Och fått svår kramp i ena benet samt att hans eksem i ljumsken börjat klia svårt efter kontakten med tvålen !
Det finns olika nivåer även i helvetet !!
Och jag påminns om att jag trots allt har det rätt bra och att jag kan duscha utan problem :-)
Och precis som du säger santorini så har jag nu möjlighet att utvecklas och få känna att jag har en hyfsad nivå på min självkänsla. Jag har det förhållandevis bra idag !
skrivit det förr om hur härligt det känns inombords när jag idag kan skänka ett leende eller ett vänligt ord till någon bara sådär i förbifarten. Jag njuter verkligen när jag själv går emot min rädsla att såra nån eller kanske rentav skrämma nån men jag tycker mig se nu att oväntade uppmuntrande ord alltid överraskar positivt och när folk inser att det faktiskt är allvarligt menat faktiskt blir glada för vänligheten.
Jag hade ett sånt tillfälle idag. Jag hamnade bredvid en kvinna som, utan att direkt prata med nån, gör intryck med hjälp av sin energi och sitt vänliga och positiva sätt i en samling annars fokuserade och trista människor. Jag tog sats och talade om att jag gillade energin och hennes positiva sätt och fick en lätt förskrämd men forskande blick och ett litet leende till svar. Efter att ha funderat en sekund över att jag inte hade några baktankar (antar jag) så kom där ett stort leende till svar och ett tack :-)) Hennes min avslöjade att hon blev riktigt glad och jag kände mig i min tur riktigt glad att jag tordes säga vad jag kände.
Varför är vi inte mer vänliga mot varandra ? Och vi som bor i ett rätt så dystert, mörkt, klimat behöver ju alla uppmuntran vi kan tänkas behöva.
Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)
Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)
Skuld - är kopplat till dåtid. Skuld för det jag gjort eller inte gjort.
Skam - är kopplat till nutid. Skam för varandet eller icke varandet.
Ångest - är kopplat till framtid. Ångest inför något som komma skall.
Ångest fick jag alltid på morrontimmarna när jag druckit för mycket och över vad jag eventuellt gjort kvällen innan. Om jag pratat med nån i telefon och glömt det osv. Helt klart kopplat till dåtid och nutid, kanske även framtid förstås i viss mån. Skuld tycker jag är när man vet att man gjort nåt, vet vad man gjort och sen kan man få ångest för det naturligtvis. Det är samma sak med skam, absolut. De tre går hand i hand och är intimt sammankopplade i mitt fall med mitt alkohol(miss)bruk. Alla tre kan jag fortfarande ibland känna av när jag tänker på det som var. Men sen kommer tacksamheten och lättnaden för att den tiden är över.
för omtanken och frågan !! Jag blir mycket glad för frågan ♥
Mitt liv är oförtjänt rörigt nu med en mängd livsbrytande beslut. Det liv och den ålderdom jag sett framför mig har fullständigt ändrats och jag har fått helt andra förutsättningar. Jag står inför att radikalt ändra mitt liv och bygga ett helt nytt hus att tillbringa min ålderdom i. Det är många känslor som är i omlopp och det är många beslut som måste tas och min hjärna fungerar inte riktigt bra i den situation som nu är.
Eftersom det är så instabilt i mitt liv nu så väljer jag att fokusera all min kraft på mitt eget mående för jag vet ju att omvälvande händelser kan utlösa min sen tidigare inlärda flyktvana med hjälp av alkohol och idag skulle det innebära total katastrof.
På sätt och vis är jag tacksam för att jag idag är en nykter alkoholist och att jag har hjälp av det jag lärt mig i AA och av andra nyktra alkisar. Jag känner en trygghet och stabilitet i min nykterhet men trots allt är nykterheten en färskvara som jag måste sköta och vårda ömt. Jag går igenom alla känslor som finns nu, hela registret, och det har varit mycket gråt men idag har jag fördelen att jag törs ta emot och känna hur jag mår och det fullt ut utan sinnesförändrande medel. Och det renar och hjälper massor att känna livets alla yttringar.
Och nu när jag törs prata om det finner jag att jag inte är ensam utan andra har också gått igenom det jag nu gör.
Jag har de sista dagarna gjort en resa under några dagar som kanske började som en flykt men som blev sanslöst bra och fyllde på mina batterier med skratt och kramar. Jag behövde verkligen dessa dagar och jag är glad att jag tog beslutet och jag kommer att leva länge på dessa goa minnen.
Jag läser regelbundet här så jag inte glömmer vem jag är och lär mig av era erfarenheter. Jag behöver den påfyllnaden och ni hjälper mig med den.
Så tack alla ni för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet och tack A-M-G för din fråga ♥
- lika klok som du varit så länge jag har "känt" dig ... När jag mötte dig här var du en av dem som förmedlade ett gediget hopp om möjligheten att bli nykter och leva kvar i en gemenskap som bär. Nu låter du förstå att allt har förändrats - och det har varit en ganska lång resa dit. Jag minns när du skrev att du kände dig "som klockan på väggen" - det var, och är en viktig påminnelse om att ta tillvara det som är gott och inte låta det sjunka in i självklarhetens liknöjdhet.
För mig har det varit så viktigt med de "långvariga" - där är du och Berra i det främsta ledet fastän ni gått olika vägar. Nu följer andra i era spår.
Det är generöst att dela med sig av både med- och motgång. Förebilder och medvandrare behövs i båda. Tack! / mt
Livet är verkligen upp och ner, utan förvarning kan allt plötsligt förändras. Förstår att du har det tungt just nu men du känns stark och trygg, du kommer att stå kvar.
Önskar dig all styrka för att klara av det här.
Kram!
Saknar dina kloka råd här, men skönt att du håller ett vakande öga på oss. Många kramar och när en dörr stängs så öppnas det nya. Så nu knallar vi vidare på stigen//Kalla
skickar i all välmening till dig en hög tulpaner, du har varit och är ett stort stöd för alla som vacklar omkring. I många år för min del, tror nu äntligen det är slut med missbruket. Jag har fått några boxningar i sidan ibland från dig, men alltid känt att de i grunden varit för att du vill det bästa.
God fortsatt resa i livet!
Fenix
under de sista dagarna fått små otroligt fina goa gester av vänner och faktiskt av mer eller mindre okända personer, personer som jag känner till utseendet men inte mer.
Och jag har blivit så glad och tacksam för dessa gester och jag har blivit varse hur otroligt efterlängtade de varit. Jag har varit/är svältfödd på sånt så jag suger girigt i mig av det som erbjuds och blir verkligt och uppriktigt glad.
Träffade lite gubbar, ja, äldre än mig tom :-) , på gymmet och får genast en dimension på mina i mitt tycke stora problem. Och igår träffade jag en kvinna som jag inte sett på ett halvår och sa direkt : Vad har hänt ?? Är du sjuk ?? Jag berättade om skilsmässan och vad den för med sig och hon tröstade och peppade. Hon vet vad hon talar om eftersom hon själv flytt hals över huvud från sitt forna hem till ett liv som hon inte visste ett dugg om. Det ger också distans och jag kan inse, fast det fn är svårt, att jag trots allt har det hyfsat bra. Jag har möjligheter, jag har inga livshotande sjukdomar (lite småkrämpor sisådär !) men mest har jag nog "tyckasyndommigsjälv-syndrom".
Och en annan väldigt viktig sak : Jag är nykter och jag har inte skänkt en tanke på alkohol under den här jobbiga resan.
Jag har igår betalat in deltagaravgiften till vårmötet i GiG och jag har andra små saker som jag planerar in för att få positiva vibbar i vardagen. Det har blivit mer och mer viktigt för mig att bryta vardagen och se mig omkring och upptäcka att världen snurrar fast jag under en lång tid inte hängt med riktigt.
Och återigen upptäcka hur viktig en stabil nykerhet är för det vanliga livets alla skiftningar.
Adde, känns speciellt att vi följt varandra så många år. Må du få det bra i ditt fortsatta liv trots alla pucklar.
Du är förstås på grund av din långa och stabila nykterhet en hjälp för oss som snubblat hit och dit.
/Fenix
livskraft. Du,Berra, M.t och några till är ju några utav stöttepelarna här.
Ni har genom era livsberättelser gett kraft och ork till oss andra som har en vilja om att kunna förändra sitt drickande.
Ni visar att det går, och precis som du själv skriver så gäller det att finna guldkornen i vardagen.
Jag blir alltid glad av att se dig här Adde. Som jag skrivit förut så är jag oerhört tacksam för allt du bidrar med. När man flummar iväg i massa känslostyrda tankar så ploppar du bara upp ibland med konkret fakta, kunskap och erfarenhet men också för att ge en kram när man behöver det. Ovärderligt.
Bra att du kan känna att du har möjligheter och styrkor. Jämför dig inte alltför mycket med andra bara. Det är lätt att man kan tänka att eftersom det finns andra som har det så mycket värre så har man inte rätt att själv känna som man gör kring sin situation. Kan vara en svår balans mellan ältande, "tyckasyndommigsjälv-syndrom" och att faktiskt tillåta sig att gå igenom de känslor man har.
vänner för fina ord som jag lägger in i min måbralåda så jag kan ta fram dem och njuta av dem när jag så önskar.
Jag har varit i en knarkarkvart i dag :-))) Ursäkta J om du läser detta men jag kunde inte låta bli :-)) Ett par timmar med en helt fantastiskt underbar liten tjej med sin sambo, en kopp kaffe och keliga katter ! Ett par verkligt fina måbra-timmar för mig, ett hem jag trivs i. Vi pratar samma språk fast jag är mer än dubbelt så gammal och vi har gjort ungefär samma resa, beroendemässigt, var och en för sig men jag ljuger inte om jag säger att hennes resa varit 10-falt djävligare än min. Den här lille tjejen har så mycket att lära mig och jag tar tacksamt emot hennes erfarenheter !!
Jag tycker det är så härligt att se unga som kommer tillbaka till ett värdigt liv och att de hittat kärleken och kan se en framtid utan droger. Samtidigt kan jag bli sur för att det är avgörande vilken kommun man bor i om man ska överleva drogerna. I detta fallet har hon fått hjälp och stöttning och gjort ett bra jobb själv med det stödet medan jag kan se andra ungdomar, ja, rentav barn, som drogar ihjäl sig och samhället bara tittar på. Som i min kommun :-(((
En dag när jag gjort en bra grej bara för min egen skull och fyllt på mitt mående med hjälp av en annan beroende.....det kan inte bli bättre än så !!
Gör bra saker för er egen skull och känn att Ni är värda det !! Det gör så gott !!
Det är så mycket konstigheter och okunskap hos de som ska jobba professionellt med att hjälpa oss beroende. Jag vet inte hur många jag frågat varför de inte kan ta hjälp av oss som har ett beroende och som nu kommit ur det så vi kan leva ett bra liv. Är det för att vi, fyllepatrasket, inte har fiiiina utbildningar på fiiina skolan så vi kan predika för andra hur de ska göra ?? Eller är det för att ni ser ner på oss som mindre vetande ? Tokskallar eller liknande ???
När en ung narkoman kommer in på en läkarmottagning och diagnosticeras med ADHD och det beredvilligt skrivs ut exvis Concerta eller Ritalin trots protester från anhöriga som vet vad det handlar om så är det fan i mig dödsstraff på den receptutfärdaren !! Med glädje tar den unge narkomanen, som är mer kunnig i medicin än en läkare, emot receptet, tar ut dosen och går hem. Krossar pillret, blandar ut det med, förhoppningsvis, rent vatten och skjuter in det i armvecket. Dosen är liten men tillräckligt för att ge en kort tripp och sen är drivet efter mer igång igen och svartbörshandeln med ADHD-medicin tar fart på gatan. Helt plötsligt har receptutfärdaren gett knarket en laglig väg ut i missbrukskretsar.
Varför kan inte det fiiiina utbildade folket läsa på Flashback eller besöka NA för att se hur det går till ute i det riktiga livet, utanför det fiiina kontoret eller mottagningen ???
Jag har ALDRIG under mina år träffat en socionom som varit med på ett AA-möte !! Aldrig !!!
Och jag har varit på några möten genom åren.
Däremot har jag träffat några personalchefer/ansvariga som av en eller annan anledning kommit för att lära sig mer. Och som blivit mäkta imponerade över hur väl det fungerar. Och vilken kunskap som finns. Dessutom alldeles gratis.
Vi beroende är ju korsberoende av en mängd olika substanser, recepbelagda såväl som naturpreparat, och det ligger i vårt egna intresse av att lära oss dessa kemikalier för att undvika att triggas igång på nåt som inte var avsett att skada. I förkylningstider så ligger ju flytande hostmedicin nära till hands, kolla vad den är löst i, oftast i alkohol. Receptbelagd dito innehåller morfin. Mums. Flytande "vitaminer" är alltid lösta i alkohol."Lugnande" typ Valeriana fungerar på samma sätt i hjärnan som alkohol. Mm mm mm.....en djungel är det.
Och okunskapen är monumental hos sjukvården om hur vi fungerar.
...till din må-bra-låda, att ta fram när det behövs. Jag förstår att även du kommit till en korsväg i livet just nu. Ja, så kan det vara. Jag är själv helt inne i mitt dåliga mående just nu men det är tack och lov en berg och dalbana som ger glädje också, inte bara svart alltså! Man får tillåta sig att må pyton emellanåt, om man inte gjorde det skulle man väl inte se när solen sken kantänka.
...intressant om virus, det ska jag ta till mig. Länken ledde också vidare till boktips, så nu ska jag ta och läsa den där Nakendiscot av Karin Isberg, precis vad jag behöver just nu :-)
Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))
Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.
Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.
Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.
minnen rörs omkring när jag läser Sorgsens tråd om sin alkis som inte vill ha hjälp.
Från det att jag sökte hjälp själv, och var motiverad, till att jag tog beslutet att själv bekosta min behandling om jag alls skulle få nån så tog det 10 år. Vid de första försöken så blev jag så fruktansvärt illa mottagen så att nu med facit i handen är jag väldigt bitter över de som var satta att hjälpa såna som mig. Utan tvekan är de en stor orsak till att jag fortsatte att kröka i 10 års tid. Nej, jag lägger inte ansvaret på dem för att jag häller i mig sprit men de hade alla möjligheter i världen att bryta min onda spiral men hade inte den kunskapen.
Då när jag sökte var jag så less på skiten så det var otroligt. Det var ju därför jag bad, nej! TVINGADE ! fram så jag fick Antabus vilket var det enda som jag då visst fanns. De ville inte ge mig det först men jag vägrade flytta på mig och sa att de fick ringa polis för att få ut mig ur lokalen. Jag hade alltså tvingat in mig på TNE (TillNyktringsEnheten) och var vid tillfället nykter men de ville inte ha med mig att göra. Jag gick väl nån eller några månader och fick Antabus i ett plasmugg typ Flourtantens och kände mig lika sexig då som i småskolan.
Därefter stack de ett recept på Antabus i handen på mig och vinkade adjö.
Det året gick hyfsat bra med lååånga uppehåll med spriten.
Sen var det då 9 år kvar.
Dessa år knallade jag hos diverse skumma psykologer, KBT-agenter (som LillaBlå skriver), socionomer med fiiiiin examen men som inte kunde ett djävla dugg om alkoholister och vårat manipulativa sätt. För att göra en låååång historia kort så kom min absoluta botten när jag träffade enhetschefen på Beroendeenheten (min fru hade beställt tid) och kärringfan sitter och säger att "Du är inte alkis !! Ni har familjeproblem!!"
Exakt där började min letan efter riktig, professionell hjälp och jag var så lyckligt lottad då så jag hade möjlighet att lägga upp pengarna själv. För från soc fick jag ingen hjälp, det kollade jag upp direkt.
Jag hade en äkta vilja till förändring och tog det stora steget ut i det okända och idag kan jag tom känna en viss "tacksamhet" för den kodumma kärringen på Beroendeenheten. Hade inte den stollen suttit där hade jag kanske varit död nu.
Varför jag hade en önskan om förändring medan andra inte har det har jag ingen som helst susning om, inte en minsta lilla teori finns det. Den som hittar VARFÖR har sin ekonomiska lycka gjord i generationer framåt.
Jag har friheten idag att göra vad jag vill med mitt liv, jag bestämmer ensamt om det. Om jag skulle vilja slå i mig en sjuttis nu så gör jag det, det är helt mitt beslut.
Skillnaden idag är att jag inte vill slå i mig en sjuttis.
Trots motigheter i livet så vill jag inte dricka bort mitt liv.
...bör inte vara för sjuk när man söker vård.
Jag är också så trött på att behöva ifrågasätta. Tänk så mycket energi som går åt helt i onödan. Visst, det är underbart att vi alla är olika och därmed behoven.
Jag har så många minnen från tiden mitt ena barn fick cancer. Sjukvården var toppen men när vi kastades mellan olika avdelningar så blir det ju övertydligt var humanismen fattas. Översitteri härskade också på endel platser, då kommer man ju aldrig igenom till kärnan.
Översitteri är direkt förgörande, för alla och i alla situationer, ingen går vidare som vinnare. Alla, inte minst den som utövar, förminskas, även problemet i sig.
Ilska kan vara det enda drivande.
Min alkis vill ha hjälp, tar emot hjälpen, är förmodligen en av deras bästa och duktigaste patienter och medmänniska som de andra gärna knyter an till.
Vad de inte vet är hur han efter kan se ner och prata nedvärderande om dem, hela bunten!
Jag vet det, jag har hört det.
När jag ställde "krav" blev jag idiotförklarad och är nu föremål för hålla hans reservmotor igång ett tag till.
Sen kommer jag tjäna som ett ex som varit jobbig när han går in i nästa relation...ser mönstret, varit där ;)
Jag tog aldrig de där orden om hans många ex, lyssnade bara. Han menar jag vill framkalla en " mystik" runt mig. Skitprat! Jag vill inte ha mitt liv fört vidare i fel mans mun bara, alkisen ville gärna skräda med orden.
Sorry, nu blev de mitt på din sida Adde...
Bra du har/hade energin, viljan och förmågan se förbi alla hinder och nu hamnat på "rätt" sida.
Du har all min respekt!
behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))
träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.
Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.
Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))
En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.
Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.
Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.
Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?
Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)
...har många sidor och det man kan påverka gör man klokt i att försöka ta tag i efter förmåga och förstånd.
Blir det fel, gör om och gör rätt eller i alla fall så gott det går.
Sinnesron har många skikt, det gillar jag.
Återfall, hörde om någon från anhörigveckan som föll tillbaka ganska direkt efter hen kom hem. Tar tag när man fått en bild av familjesituationen.
Små barn som nu blir utplacerade och sånt...djävulsk sjukdom!
en vän som hängde sig dagen efter han kom hem från behandling :-(( Så allt är inte ljuvligt bara för att man gått igenom en behandling :-( Men som sagt, 66 % klarar sig. Tyvärr är det bara ung 3% av det totala antalet beroende som får behandling :-(
Nu var det ju inte det jag skulle förmedla utan detta som är skrivet av en polis. Jag har vänner som är poliser och häromdagen fick de tips om en tarfylla och gav järnet till adressen de fått via bilregistret men hann inte fram. När de kom fram spankulerade mannen omkring på tomten och då var det liksom för sent att få honom att blåsa. Frustrationen var grym hos poliserna och de har nu spridit hans bilnummer till andra kollegor. De har gett sig f-n på att sätta dit honom.
Mycket skriva bara för den här länken :-))
Ps Som då självklart inte funkar :-(((( Återkommer Ds Ps 1 Nu då ?? Ds1 Ps 2 Ok, jag ger mig !! Sök själva på fb och Polisen Södermalm :-)) Ds2
fylla i TV idag.
Go'kväll med Pia och Jan Johansen (repris senare i kväll i SVTPlay) och Petra Nielsen och Tommy Körberg i TV 4 kl 21.
Åsikter kan man ha om sk kändisar som går ut med sin sjukdom men jag tycker det är bra att vi får ambassadörer för vår situation och jag är tacksam för att de har kraft att gå ut i offentligheten och få bort skamstämpeln.
i nåt tidigare program, tror det var nåt Gomorron :). Jag tycker det är bra med kändisar som vågar berätta men kanske inte i alla program. Det blir ju lätt så, My Skarsgård var överallt ett tag, i "alla" tidningar också. Men jag är glad att dom visar att det kan drabba vem som helst. Per Holknekt är ett bra varnande exempel på hur det kan gå när man tror att man kan dricka.
jag har skrivit tidigare om det där väldigt teoretiska, byråkratiska, politiskt korrekta sättet att halvera antalet beroende på. I ett nafs har man plockat bort en stor del alkisar och gjort dem till "missbrukare" och helt plötsligt så behöver inte kommuner, landsting eller staten lägga så mycket pengar på alkis-vård. Det räcker med att köra lite öppenvård och säga att man ska dra ner lite på drickandet.
Och simsalabin har man skjutit fram problemet en generation och dessutom förstört nuvarande generation av barn och anhöriga till alkoholister eftersom de inte är berättigade till hjälp när de är släkt med en "missbrukare". Och inte till en alkis där lagen idag säger att de ska ha hjälp.
Jag tycker det är så skrämmande att fiiiiint utbildade idioter ska få utrymme för sina synnerligen teoretiska amsagor där man inte ser/kan/flyr den kunskapen som vi "riktiga" alkisar har. Om jag kommer in på en mottagning (vilket jag ju själv varit med om "du har inte alkoholproblem du har familjeproblem")och där sitter en jubelåsna och säger att det räcker nog att du drar ner till ett glas om dagen (vilket hände en mamma till en vän till mig) "så går det nog bra".
NEJ !! Det går inte bra !!! Jag skjuter bara fram problemet och i bästa fall överlever jag och i sämsta fall super jag ihjäl mig med idiotens tröstande ord i öronen.
Jag har ingen som helst förståelse till varför man ska dela in beroendet i olika "klasser" ??? Lite alkis eller ?? Jämför "Lite gravid" ???!!!
Jag kan bara se en enda anledning : Samhället "spar" (vilket naturligtvis är fel, man skjuter fram kostnaden och den blir dubbelt så hög nästa generation) på behandlingar och vård av oss beroende. Det är enormt starka krafter i rörelse när alkoholproducenterna driver sin sak och de har ju avgjort intresse av att "mildra" och gömma biverkningarna av sina produkter, man blir inte sååå vacker och framgångsrik som reklamen vill framhålla. Tvärtom.
Har ni nån gång sett bilden från bakfyllespegeln på morgonkvisten i en reklambild ?? När man ska leta fram statistik på hur många trafikolyckor där förarna är alkohol/drogpåverkade får man förvånansvärt få träffar, man får leta en stund. Varför ??
På en vecka nu blev jag invinkad 2 ggr på alkotest och körkortsvisning. (Tycker numera att det är helskoj och flinar stort när polisen ber mig blåsa :-))) ) Sista gången frågade jag polisen (de var då ca 15 man på plats) om hur många träffar de får så tidigt på morgonen (ca 7.30 till 9,00). Svaret var att varje polis får MINST en träff på den korta tiden så tidigt på morgonen.
Ca 15 st rattfulla på morgonkvisten en vanlig vardag.
Varför skrivs det inte om det i media ????
Enligt mitt sätt att se så är man vrålalkis om man blir tagen för rattfylla så tidigt en vardags-morgon !! Att kategorisera en sån människa som en missbrukare och ge dem en klapp på axeln tillsammans med böterna är att göra en medmänniska en stor björntjänst.
När så kallade forskare försöker dela upp oss alkisar i olika fraktioner så tycker jag att man ska vara väldigt försiktig när man läser deras rapporter och kolla vem/vad som betalar denne "forskning" och vem den riktige avsändaren är. Konspirationsteori ?? Jajamen !! Men inte utan orsak.
Vi behöver MER vård i Sverige av oss beroende och inte tvärtom.
så otroligt mycket det gör med mitt sinne efter en 2 timmar lång show med skratt från minut ett till slutet !!! Träningsvärk i armarna efter handklapp i takt och massor av applåder !! Glitter och glamor med artister som har sanslöst roligt på scenen och proffsigt nog överför det på oss i publiken så vi blir ett enda gemytligt sällskap !
Jag behöver verkligen såna här genomkörare så jag lyfter från vardagen.
är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)
Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!
Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.
På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.
Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.
Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.
min favoritplats på höstkanten eller snarare sensommaren :-))
En helg som är helig för mig och som har gett mig så ofantligt mycket genom åren. Bara känslan av att få mingla med alla goa människor, få nya erfarenheter, myset vid elden på fredagskvällen, kaffet med kram eller kaka eller bådeoch, ja, kort sagt allt som händer under den helgen.
Ett och halvt år in i nykterheten när jag letade efter mig själv och min egen identitet, förvirrad och rädd, så var det där på avslutningsmötet som en anhörig, fd medberoende, som sa just det som jag då behövde för att hitta mig själv och mitt nya liv. Hon öppnade den port som jag så länge försökt få upp och jag kunde knalla iväg genom den och känna min riktiga frihet för absolut första gången i livet. Det var mäktigt.
Ps Ooops !! Ivrig som jag är länkade jag till AA's sida utan annan hänvisning men tyvärr är det så att Al-anon ännu inte har nån info uppe på sin sida. Men de är med och har en alldelse egen liten Mysstuga att vara i :-)) Ds
Tack
både hösttrollet och vill.sluta :-) Jag tror också minsann att det börjar hända rejäla grejer med er också !
Tack Adde...
...du är en klippa.
Tack för att du tog dig tid att läsa och svara.
Jag hängde med ;)
Det blir lite dubbelt för mig i detta eftersom vi är gifta men inte blandat våra ekonomier. Jag bjussar mycket för att jag vill och kan. Ibland tar det ju lite udden av den berömda manligheten oavsett om män är friska eller sjuka. ;)
I detta mycket känsliga ämne, behandlingshem/ekonomi, sitter jag lite i smöret oavsett hur jag gör. Om jag hjälper med kosing så kan det, eller förmodligen med säkerhet, slå bakut i missbrukartänket och utnyttjas negativt.
Han har inte ekonomi att casha en behandling själv. Vi får se vad som händer med utredningen som ska inledas i veckan.
Vi äger en gemensam lägenhet så om han hamnar utanför helt så blir jag ju betalningsansvarig för den...hm...lite kruxigt...
Känns ändå som att hans ofrivilliga ledighet har främst positiv inverkan på honom just nu, trots fylla/ångest och depression så tar han en dag i taget. Jag håller mig mest undan, det känns som det är bra han pular runt med sina egna tankar.
Än en gång tack!
Kram på Dig!
Jag igen.. Igår...
...läste jag, i din tråd, om mannen som tog sig fram med rullator pga sitt missbruk.
Min make kommer hamna där om han inte vänder nu!
Du skrev att du inte hade något val när du tog dig till behandlingshemmet.
Det är där min man befinner sig. Hans kropp orkar inte mer och steget ut ur samhället blir nästa om han inte väljer bryta sitt destruktiva mönster.
Det vet han, känner han..inget han sagt till mig, men han vet och känner att jag vet. Sa(skällde) det till honom för det där halvåret sen när jag märkte det brakar åt fanders!
Han är den finaste av alla fina, där inne i mörkret någonstans finns han...
Det skapar en ny fråga till dig från mina tankar...
Jag läser överallt att man ska lämna missbrukaren att reda ut sin situation ensam, markera att man inte vill vara med i det destruktiva levnadsmönstret. Det förstår jag, men, måste man slå bort kärleken? Blir den enbart negativ bränsle i en missbrukares leverne???
Jag har hittills inte lämnat kärleken liksom. Säger jag älskar honom...blir det bakvänt för honom?
Som jag lärt känna honom så tror jag han skulle försvinna helt från det som skulle bli vår framtid om jag slutar visa att jag finns för honom och oss. Det skulle bara ge honom ytterligare en anledning att dränka sig i alkohol....hur ligger det till enligt din erfarenhet? Du har ju en fru om jag läst mig in mig rätt...
Tack för ordet!
Kram nr 2 ;)
Hej Sorgsen!
Som svar på Jag igen.. Igår... av Sorgsen
Jag kanske inte är rätt person att svara på din fråga..
Jag känner såhär, att man måste få ha känslor kvar för PERSONEN! Vare sig det är en fru, man, barn eller förälder.
Det är ju själva beteendet, man är emot!
Kanske lite bakvänt, men jag tar ett exempel från mitt eget liv. För att kunna förlåta mina föräldrar, för allt de utsatte oss barn för, var jag tvungen att skilja på handling/beteende och person!
Jag kan tycka om personen, men reagera mot beteendet!(eftersom jag inte kan förmå mig att tycka att handlingarna var okej)
Kanske måste jag själv en dag lämna min man, om han skulle öka sitt drickande? Då får det bli med motiveringen att jag älskar honom så mycket, att jag inte orkar se på när han går under...
Hårt? Ja, det kanske andra är klokare i att bedömma, men jag tror inte att jag skulle orka stå bredvid en människa som långsamt håller på att begå självmord (läs dricka ihjäl sig) om han inte VILL göra något åt saken själv..
På ett sätt, känns det som man hänger i luften, i det okända, eftersom man inte kan gå emot en annan människas fria vilja..
För min del, får jag vänta och se..
kram /trollis
Hösttrollet,
gillar läsa dina ord här på forumet.
Tack för ditt svar.
Jo, jag är helt med på det du säger.
Jag kommer inte kunna vara kvar i förhållandet som det sett ut.
Nu finns det ju en tydlig förändring och mannen vill ha hjälp.
Hur kan bara tiden utvisa. Jag menar, om nu samhällets kvarnar mal långsamt, återstår det att se hur många varv makens tankarna far och vad de oftast kommer kretsar runt. Jag känner att jag bara kan avvakta nu.
Frågan är om min kärlek till mannen uppfattas negativt?
Är det klokast skiljas helt för att sen, förhoppningsvis, återförenas?
I min värld så känns det helt tokigt. Jag har jättesvårt att lämna nu när han är som sjukast. Jag håller mig utanför, det har jag gjort det mesta av hösten, och han visar tydligt att jag ska hålla mig där, men jag säger att jag älskar honom. Han vet jag har kontakt med forumet och behandlingshemmet, inget han hoppar glada hoppsasteg över.
Jag hade kontakten färsk när allt rasade och då var han otroligt tacksam och han hoppade på tåget. Det räcker för mig, jobbet för honom har ju inletts och jag sitter i kupén bakom eller framför, olika beroende på situationen. Detta är ju fortfarande så purfärskt, instabilt och oskyddat och från min sida trevande. Jag har en stor livserfarenhet och jobbar med människor så jag känner mig inte totalt vilsen. Är jordnära och hastar inte med stora beslut.
Min förändring, tillsammans med annat, har fört utvecklingen framåt men också tillfört en negativ distans i relationen. Om den är till godo eller ondo för framtiden får bero.
Min undran var mer om det generellt blir negativt för en missbrukare att känna att den anhörige finns kvar oavsett?
Att det undermedvetet eller medvetet ger signalen: "hen är ju kvar....hen älskar mig, det ska jag fira" !
Är det "säkrare" att bryta helt för att undvika vara en som ger syre till missbruket?
Om jag fortfarande älskar eller inte är ju min känsla som jag får ta ansvar för.
Kärleken får jag gråta ur mig och sörja om det går åt skogen eller njuta om den är ömsesidig någonstans i en framtid.
Du, hösttrollet, är ju kvar i förhållandet och påverkar din man, vilket verkar gå åt rätt håll...gratulerar
Kram på Dig
Kärleken
är underbar och ska absolut inte undervärderas i våra sammanhang :-)
Alla människor vill känna sig behövda och, som prästen Olle Carlsson säger, "användna av". Vi vill ju bli sedda och känna oss likvärdiga. Och vi alkisar är ju inget undantag.
Jag kan tänka mig att vara kär i en alkis är en vandring i livets alla möjliga upp- och nergångar och man dras med i alkisens liv med hull och hår. Men vi är inte sämre än att vi kan uppskatta den kärleken som ges till oss. Sen beror det ju lite på hur kärleken används....
Vi är ju som sagt mästare på att manipulera och vända saker och ting till vår fördel och vända uppmärksamheten åt annat håll och tvekar inte alls att även använda kärleken så. Eller kanske mer rätt : Nyttja "Tyckasyndomsyndromet" hos den som älskar oss. Vem vill inte göra allt för den man älskar ?
Där kommer begreppet "Tuff kärlek" in. Att sätta gränser, att inte dras med i diskussioner hos en påverkad person, att kunna säga ifrån att detta går jag inte med på och att kunna sätta punkt. När vi uppfostrar barn använder vi tuff kärlek för att vi vet att det vi säger är bra för barnet i långa loppet och vi sätter en gräns för när tjatet gnisslar i våra öron och vi inte orkar mer. Men vi älskar ju det barnet och vi gör det för dess egen skull.
Precis samma sak med oss alkisar.
Vi tar inte skada av kärlek men vi tar avgjort skada av när kärleken övergår i möjliggörande och att anhöriga kastar mjuka kuddar framför oss så vi inte ska slå oss när vi ramlar. Ett sånt beteende växer man in i som familjemedlem och även många vänner och arbetskamrater blir likadana. Att då som anhörig veta hur man ska vara mot/med oss och sätta gränser är inte lätt om man inte får lära sig det från nån som varit i samma sits. Jag har själv gått Familjeveckan, då som alkoholist, och det var några fantastiskt bra dagar. Jag fick ju så uppenbar insyn på hur jag har gjort av proffsen själva, de anhöriga. Det var inga hätska stämningar, vi var ju där av samma anledning, vi ville förändra våra liv till det bättre.
I mitt fall hade det varit katastrof om hustrun hade stuckit då de sista dagarna. Jag hade inte överlevt den smällen. Jag hade en behandlingskompis som fick skilsmässopapperen skickade till sig på behandlinghemmet med uppmaning att genast skriva under. Det underlättade inte hans behandling om man säger så.
När vi alkisar börjar leta efter en väg ut från missbruket så är varje eget steg utan inblandning av andra en delseger på vår väg mot totalsegern. De flesta här på forumet tror jag har letat sig hit utan att nån annan tvingat dem eller hjälpt dem och det är så bra att det funkar på det sättet. Då är vi ju liksom mer mogna och mer beredda att ändra våra liv. OM man är väldigt säker på att en behandling är vad man behöver och har möjlighet att betala en del själv men inte fixar allt så finns det kanske, möjligen, eventuellt en lösning på Gårdens hemsida :-)
Jag kan också tillägga att jag själv varit med om att vara på gränsen att bli medberoende i samband med att jag försökt lotsa andra att gå på samma väg som vi andra nyktra alkisar. Jag har varit tvungen att klippa kontakten med folk för att jag själv drogs med i medberoendet, jag måste inse var min gräns går för går det för långt riskerar jag min egen nykterhet. Jag måste i det fallet sätta princip före person. Oavsett hur mycket jag tycker om den människan.
Underbar läsning...
...för mig. Gick rakt in i själen..tack...
Adde, dina ord hjälper mig otroligt. Särskilt det som nu är riktat mer till min situation men även allt annat du delat med dig.
Jag och maken lever inte under samma tak 7 dagar i veckan och distansen har sina för och nackdelar.
Vissa delar under rubriken medberoende har jag följt som en mönsterelev(läs in ironin) fram till i somras, andra delar har jag instinktivt inte gått med på pga min personlighet. Mycket har fått hänga i luften pga bådas arbetssituation. Nu är, tack och lov, situationen annorlunda.
Jag är ingen kuvad kvinna men jag vill göra så rätt det går nu när öppningen finns.
Älskar honom, inifrån och ut.
Kram till Dig....tack, tack, tack...
Just det
http://www.systembolaget.se/Alkohol-och-halsa/Livsstil/Drommen-om-den-p…
Gården nästa! :)
Blir plats både för maken och mig på behandlingshemmet nästa år!
Bästa julklappen jag kunde få!
Önskar dig och de dina en god jul!
Underbart
låter det. Allt väl till dig Sorgsen, ngn bättre julklapp har inte jag hört talas om så här långt!
Kramar
Fenix
Julfesternas
tid.....!
Faktum är att jag aldrig tyckt speciellt mycket om att gå på firma- eller julfester överhuvudtaget. Inte ens när jag var aktiv och det oftast var fri sprit på dessa tillställningar. Jag har skött mig bra förutom en gång där jag gjorde bort mig något så kapitalt så jag valde att inte gå mer på det företagets fester. Men annars har jag alltid tyckt illa om att nån dragen människa prompt måste berätta om livets allvarligheter fastän de inte kan prata utan bara sluddrar och stänker saliv. Och såna är så svåra att komma bort från, de hänger efter som en igel.
Jag har varit med på många julfester i nykterheten men alltid tackat för mig efter maten och dragit. Jag tycker det är synd om jag ska få negativa erfarenheter med mig som svärtar ner den oftast mycket goda förtäringen som någon jobbat hårt med. Tråkigast är det när fd arbetskamrater redan har fått för mycket när de kommer och ska fylleflåsa mig rakt upp i nyllet och vara kärvänliga. Då mår jag illa rent fysiskt, fyllelukten är vidrig.
Jag ser att Unionen har kollat hur folk gör med sina fester och det visar sig att hela 10 % avstår att gå på dessa fester just på grund av fylla. Jag hade ingen aning om att det var så många men jag har full förståelse för det. Och samtidigt kan jag tycka att arbetsgivarna borde börja dra ner på alkoholen i omtanke om sina anställda.
Jag mår bra i min nykterhet och försöker göra det som är bra för mig idag. Jag kan se hur djävlig alkoholen är i min närhet och där jag är fullständigt maktlös. Blir det ingen förändring den närmsta månaden så blir det begravning nån gång i vår/sommar. Kroppen har nu tagit så mycket stryk så läget är akut och tyvärr är det väl så att läkarna inte har nån större lust att hjälp till när personen själv väljer sitt destruktiva liv. Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark. "Anonymt" beskrev det så bra i "sorgsens" tråd om alkoholdjävulens sista kamp. Och jag blir återigen påmind om hur viktigt det har varit (och fortfarande är) att fokusera mig på min relation till alkoholen än att splittra mig på andra i sammanhanget fullkomliga oväsentligheter.
.
.
Äntligen
ser jag slutet på årets värsta helg. Jag vantrivs något så oerhört med denna helg som är fylld med frosseri och "extra allt" vad gäller prylar. Köpvansinnet är rent hysteriskt och detta samtidigt med att det sitter massor av människor runt om i landet som är helt ensamma och inte har nån som bryr sig runt sig.Men jag kan också se att det blir mer och mer populärt med andra aktiviteter, än så länge i minimal skala, men de är på uppgång. Juldagen på Friskis och Svettis blir också mer och mer populär och då inte bara för träningen enbart utan kanske mer för att få komma bort ett tag.
Hos många arbetsgivare är det nästan slagsmål om att få jobba under helgen dels för den högre lönen men även där för att få komma bort från stressen hemma. Jag pratade med en strålande glad kille på macken som hade lyckats få ett jobbpass på juldagen och tyckte det var så skönt att bara få vara åskådare till alla andra som stressade förbi.
Jag har också märkt på senare år att i mitt umgänge så krökas det mindre nu när jag är nykter !! Kul !! Jag har aldrig försökt påverka dem att dricka mindre men däremot var jag väldigt drivande när jag var aktiv. En middag utan en isande kall snaps fanns ju inte på kartan !
Vi går mot ljusare tider nu och jag tycker det är skönt, idag gillar jag inte mörkret. Det är ju också en väsentlig skillnad mot när jag var aktiv då jag ständigt rörde mig i det mentala mörkret och var livrädd för det Ljus som kunde leda till tillfrisknande. Att ställas i ljusan dager, helt avklädd på alla mina lögner och undanflykter var skrämmande hemskt, bra mycket värre än trollen som hemsökte mig i mörkret. Idag söker jag ljuset i alla dess former, lika mycket som kunskap som den underbara solen på en klarblå himmel.
Livet har sin upp- och nergångar men jag har trots allt ett bra liv jämfört med när jag krökade. Varje dag som nykter är en gåva som jag ska förvalta väl och njuta av, jag tycker att jag är skyldig att göra det mot mig själv. Och jag behöver göra det för min egen skull. Och för att kunna göra så behöver jag påminna mig ibland om vem jag är just idag och hur det en gång i tiden såg ut för mig.
Idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.
Adde, du är så klok och fullständigt vettig.......
I allt du skriver och berättar om.
Dina liksom Berras helt underbara berättelser får en verkligen att tänka efter.
- Är det så? Men om....... Nä det stämmer ju.
MulleTanten är också en av järngänget som jag ser upp till full utav RESPEKT.
Många är det i andra trådar, Lelas, Tilde, Stigsdotter och Trollmorsan för att bara nämna några. Så mycket klokhet och visdom.
Älskar att vara här och bara läsa, tänka efter...nicka instämmande.
Om jag glömt någon, MARIA!!! Du är inte glömd, Anli och många andra. SnorrDompa, inte är du bortglömd.
Jag har haft en härlig jul, kommer få ett fantastiskt nyår. Jag gör tillsammans med en killkompis
förrätten och varmätten.
Damerna gör efterätten.
Vi skall ha ett grymt nyår, jag kör ett nyktert nyår
Hur det förra var kan ni läsa i min tråd.
"Nu får det faaaan vara slut!!!!!"
Hasta maniana!
/A
Tittar in!
Önskar dig ett gott nytt år och tack för alla kloka ord under året de har hjälpt mig mycket//Kramar Kalla
Ååå tack
och bamsekram tillbaka!! Gott Nytt till dig med ♥
Gott slut!
Och
Gott nytt!
/A
Sista dagen
på året då alla konstiga löften ska tas, löften som kanske hålls i en, två, tre, ja rentav i fjorton dagar innan de glöms bort.
Medan andra helger på året var hyfsat sprifria för mig så var nyårsafton en riktig supahelg. Backhoppningen var en befrielse, ligga i soffan, äta godis och må djävligt illa....idag vet jag att jag inte var ensam om det tillståndet. Jag har ju aldrig någonsin varit intresserad av backhoppning men det var ju en bra ursäkt att skylla på traditionen för att få slippa göra något ansträngande.
Ser på fb att det tipsas om div drinkar, shots mm mm men den gemensamma nämnaren är ju att de allra flesta vill bli lite runda om fötterna så de kan "slappna av" men det vill ingen erkänna. Varför ska man just denna kväll dricka champagne ? Ett vidrigt sött slibbigt vin som man måste skölja ner med annan dricka för att bli av med sötblasket.
När jag möter folk idag som inte riktigt är klara med sitt drickande och alltså inte är mottagliga för information så märker jag väldigt snabbt hur skölden reses upp snabbt och säkert för att skydda drickandet. Ofta märks det så tydligt hur de vänder sina argument på så sätt att det passar dem så att de intalar sig själva att det knallar på finfint utan problem. På mitt sista AA-möte satt en kille som nyss kommit ut från en lång behandling och sade att han minsann gjorde alla fel man kan göra första året och fick det att låta som en seger. Den djupa suck som drogs samfällt av andra deltagare i rummet bekom honom inte alls, han såg sig som vinnare i trots mot all erfarenhet. Att ljuga för oss själva är vi mästare på och att sluta med det är en förutsättning för vår nykterhet.
Samma sköld finns hos medberoende och den hårda skölden är ofta svårare att tränga genom, förnekelsen är ofta mycket svårare där. Ett vuxet barn som är predestinerad som beroende genom arv och miljö och som tipsar om vindrinkar och andra typer av alkohol slår ifrån sig med näbbar och klor, det är lögn i helvete att nå fram. Hon presterar bra på jobbet, tränar hårt och flitigt, curlar sin unga dotter och allt är så fint och alldeles, alldeles underbart.
Men i köket står en BiB.
Idag trivs jag i alkoholfria miljöer men jag far inte illa av att andra dricker. Det är deras liv och de får göra som de vill med det men jag finns där om nån vill prata om det. Jag stormtrivs i Thailand där det många gånger är synonymt med faranger (ung vit man, europe') och alkohol och där jag alltid blir uppmärksammad och uppskattad som farangen som inte dricker. Jag får en respekt hos thailändarna som jag gärna önskar att jag kunde få i Sverige bara genom att jag inte använder alkohol.En attitydförändring i drickandet som heter duga om vi kunde genomföra det här hemma. Tyvärr går utvecklingen åt helt fel håll i Sverige där kommunerna nu helt tappat kontrollen på tillstånden för alkoholförsäljning.
Men idag har jag bestämt att jag inte ska dricka och då vaknar jag med all säkerhet utan baksmälla i morgon och då tänker jag ge fan i backhoppningen och istället ge mig ut på promenad :-))
Många kloka tankar och ord
Som tål att tänkas på många gånger.
Tack!
/A
Gott slut
Och gott nytt år!, tack för den stöttning du bidrar med.
Kram!
Victoria
jag tackar dig för förtroende, det gör mig stolt och glad :-)
Jag försöker hålla mig från diskussionsklubben som blivit här på forumet för det gagnar ingen som önskar sluta med alkohol, det skapar bara irritation vilket några nya nu har uttryckt. Och när nya hellre drar sig tillbaka istället för att utforska nya vägar till en förändring av sitt liv så tynger det ansvaret tungt för de som skapar irritationen. Men frågan är om de inser det ? Och på den frågan vill jag inte ha svar utan bara en stunds eftertänksamhet.
Jag hoppas innerligt att ni nya stannar kvar för ni behövs för att bla jag inte ska glömma var jag kommer ifrån och för att ni för budskapet vidare. Att känna och uppleva sina nya steg mot ett nyktert liv är en underbar historia men den kräver också att blicken vänds inåt och tittar på hur jag mår och hur jag ska göra för att förändra mitt liv. Ni har fina förebilder i bland andra Victoria och Berra som varit med ett tag och som verkligen har förändrat sig själva mot vad jag kommer ihåg från deras första början. Jag har också kontakt med andra som var med från begynnelsen och som har hittat andra vägar för sin utveckling och som verkligen trivs med livet idag. Jag brukar lämna små önskemål om att de ska titta in ibland och peppa lite men jag har full förståelse att det nya livet rycker och drar i dem. Vi har ju trots allt missat en del under vår aktiva tid som vi gärna vill ta igen :-)
Scrolla förbi namn som ni vet bara skapar olust och använd knappen om att "Markera alla ämnen som lästa" överst så får ni bort det värsta, den här knappen har tyvärr blivit flitigt använd de sista månaderna. Det är så viktigt att vi som är beroende ägnar oss åt vår alkoholism, och framförallt i ett forum för alkoholberoende,och för att vi ska kunna få ett bra liv bör vi ta hand om varandra och respektera varandra i vår strävan efter ett nyktert liv.
Första traditionen i AA's Tolv Traditioner lyder :
"Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA."
Det finns en anledning till att den står på första platsen.
Häng på nu alla nya så vänder vi på det här !
Okej, fast menar du min fråga
Okej, fast menar du min fråga om att byta ut alkoholen? Under Fenix inlägg? Kram
Tack Adde, jag hänger i:) det
Tack Adde, jag hänger i:) det enda jag vill är att hålla mig nykter och må bra! Och forumet är ett stort stöd för mig. Som mammy skrev är det som balsam för själen, tovorna blir lite lättare att trassla ut!
Ja Victoria
jag såg mitt nick virvla förbi nånstans :-)) Kort kan jag svara direkt till dig att mina HBT-vänner inte på något sätt kan koppla ihop beroende med HBT-frågorna. Jag har heller aldrig sett nån undersökning på att det ska finns nån form av koppling. Däremot är likheterna mycket stora vad gäller att "komma ut" som alkis och som homosexuell.
Och ja, Morla, tovorna kan vara så trassliga att man måste ha hjälp för att lösa upp dem :-)
En populär liknelse är att jämföra med en lök ! Under strida tårar plockar man bort det ena skalet, skyddet, efter det andra tills bara det lilla centrumet finns kvar, själva essensen av vårt egentliga liv. Kommen till centrum är vi mogna, helt nakna, för att bygga upp våra liv igen och, förhoppningsvis, blomma ut i full frihet. Har vi gjort vårt arbete bra så är allt gammal utstädat och kastat och vi har inget kvar att skämmas för. Det är inte ett jobb som gör sig själv utan tar sin lilla tid och som alltid är en del i våra fortsatta liv.
Att tillåta sig att känna tacksamhet för var nykter dag är stort och den känslan finns alltid med oavsett längden på nykterheten.
Nejnej! Jag trodde inte eller
Nejnej! Jag trodde inte eller undrade inte om det fanns en koppling. Haha, jag har sjuk (dålig enl många) humor och garvar ihjäl mig nu åt detta scenario! Men jag undrade generellt kring att ersätta alkoholen. Vi har ju många gånger här varit överens om att vi måste fylla tomrummet efter A med annat, sådant vi gör för välmående tex. Men hur ser man att detta ersättande är sunt, dvs inte bara en ny väg att hitta samma sorts belöning eller kickar eller tröst som vi fick av alkoholen, för det beroendet ska väll ändå jobbas bort? Fattar du?
Hahaha
jag läste inte allt utan ögnade bara igenom ett gäng inlägg :-))) Nu fattar jag :-)))
Tyvärr är det så att beroendet kan ta sig många uttryck och en klassisk sak är ju sockerberoendet som vi gärna anammar. Att helt ta bort beroendet låter sig nog inte göras men att vara uppmärksam på HUR jag gör i vissa triggersituationer är ju en väldigt bra start. Alla gamla varningssignaler finns ju kvar när jag går över gränsen till andra saker. Och ofta är det vänner eller anhöriga som ser var vi är på väg åt för håll innan vi själva ser det. Jag har vänner som blivit värsta arbetsnarkomanerna och de som tränar in absurdum och jagar nya personliga rekord. Själv har jag absolut tendensen att trösta mig med mat (ibland godis) när livet rör till sig och jag söker den gamla "avkopplingen". Jag har tagit bort rökat och snuset och inte bekymrat mig speciellt över min nuvarande övervikt och det beroende på att jag haft ett mycket rörligt jobb så jag hela tiden varit tvungen att hålla en bra grundfysik. Men jag blir ju äldre och med det sämre rörlighet och känner nu att jag blivit motiverad att se över hur jag äter. Med tanke på min sjukdom så är jag lite rädd för en regelrätt bantning pga att det kan, om det vill sig illa, slå över på rent matberoende. Men med hjälp av det gamla hederliga "en genomgripande förändring av mitt liv" så ska jag väl fixa det också.
Jag hade många funderingar i början om hur jag skulle fylla tomrummet efter alkoholen men de funderingarna var mest i den absoluta starten av nykterheten. Det första året hade jag så mycket att göra med den egna kroppen och dess skavanker som jag inte lagt märke till tidigare. Och tröttheten.....satan vad jag sov !! Det blev ingen tid över !! Jag hade heltidsjobb första året med att upptäcka mig själv igen.
Och sen så blev det ju så många nya saker att upptäcka och att göra, resa till nya platser, teater, rena nöjestripper, saker att fixa hemma som släpat efter, upptäcka helt nya saker som jag aldrig gjort tidigare bara för att jag kunde göra det nu när jag var nykter. Tänk bara att kunna göra saker som skrämde mig tidigare !! Att få lära mig om andra människor !! Och en sak som jag är rätt stolt över idag : Jag klarar att sitta och göra ingenting alls !! Bara vara, helt ensam !
Jag har inga som helst problem idag att fylla mitt liv med bra saker att göra. Det är snarare så att min tid inte riktigt räcker till utan jag måste välja vad jag ska göra. Och ytterligare en bra sak med nykterheten är att pengarna räcker bra mycket längre så jag har större frihet även ekonomiskt utan att på nåt sätt vara oberoende ekonomiskt. Tyvärr.
Vetetusan om du blev klokare på vad jag surrade om nu Victoria :-))) Ibland snurrar det bara :-)) Du har ju själv löst ditt fritidsproblem i 20 år framöver :-)
Tack Adde för att du delade
Tack Adde för att du delade med dig av hur du ser på saken. Sammanfattningsvis kanske åt det hållet även Stigsdotter och jag funderade, att det är inte VAD man gör utan HUR och VARFÖR. Önskar dig en fin dag
Fråga...
Ciao Adde! Har du lust att kolla Pontus fråga i tråden "RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE" (!)? Tror att du - som varit med ett tag - kanske kan hjälpa... Vänligen/R
Jag vill
tacka och krama er igen ni som kom på konferensen och gjorde min dag (och kväll) !!
Jag hade väldigt stor behållningen av dagen !! Härligt när möten gör avtryck och lyfter mitt sinne !
Tack ♥♥♥
Tack själv!!
Tycker också att det var en härlig dag och kväll. Givande och bra samtal, skratt och eftertänksamhet, god mat, kände mig mycket glad och helt slut efter alla intryck när jag till slut var hemma. Så glad att jag fick träffa er som var där, Tack Magnus för att du ordnade det!.
Kram!
Jag visste...
...att det skulle löna sig att masa sig till stan en lördag... :-D
Är så glad över att jag deltog. Det både tog och gav energi.
Och som alltid, vi är så olika men ändå så lika. Det är härligt att uppleva det!
Kram
För närvarande
lever jag som i en fullständigt tom bubbla, helt innehållslös och utan nån form av utsikt, bara dimma. Det stör och oroar mig.
Jag har beslut som jag skjutit på men som jag måste ta i en snar framtid för att överhuvudtaget få ett bra liv framöver. Normalt är jag väldigt beslutsför och tar hellre snabba beslut än att fundera några längre stunder över vad konsekvenserna kan bli och det har hittills i livet gett mig väldigt mycket. Visst har mitt beroende gett mig ett behov av kickar och då har ju snabba beslut avgjort hjälpt till, ibland både på gott och ont, men ändå gett mig något i form av erfarenheter.
Ibland har jag funderat på hur jag tidigare har löst ett sånt här stillestånd i livet med att supa skallen i bitar och gömma mig i spritdimman för att sen krypa ur den med ett slags krav på förändring. Det funkade ju ett tag.
Nu måste jag ta besluten på nykter kaluv, ja, MÅSTE !! för jag har ett val varje dag om att jag inte vill dricka och jag vill verkligen inte riskera ännu mer här i livet om jag skulle ta första glaset.
Jag har satt upp några delmål för att ha något att se framemot under våren, dels är det AA-konventet den 27 april i Västerås, om andra från alkoholhjälpen åker dit, och dels är det mitt kära vårmöte på Gården den 4e maj :-)) Sol och fisk är beställd till det datumet och massor av kramar och skratt.
Livet är verkligen inte sanslöst underbart och soligt bara för att jag är nykter utan det är så vist ordnat så att för kunna känna glädje så måste jag kunna uppleva sorg. Det är inte kul att känna sig nere och blodfattig men det blir inte bättre av att dricka alkohol.
Det har jag provat så många gånger i mitt tidigare liv.
Jag är otroligt tacksam för min nykterhet idag.
Jag önskar er en bra helg och hoppas att ni inte röstar på Sean Banan i kväll :-)))
Känslorna kommer och går,
ibland känns livet trist och tomt, trots att man har det bra. Alkoholen är ju inte svaret, det vet vi, nykterheten betyder inte heller livslång lycka. Det kommer svackor. Det är skönt att läsa vad du skriver, vi känner säkert likadant, många av oss. Efter ett tag nykter försvinner euforin, det räcker inte bara att man är "duktig". Du uttrycker det så bra. Jag tycker ändå att jag är mycket lyckligare nu, oftare, längre stunder, när jag lyckats bli nykter. Och jag har fått en möjlighet att utvecklas. Den personliga utvecklingen har stått stilla flera år medan alkoholen haft huvudrollen. Självkänslan får utvecklas, jag har fått ett värde igen i mina egna ögon. Kampen är inte över men det går väldigt lätt nu.
Jag blev väldigt berörd av filmen "Flight", den väckte många tankar. Den gjorde mej på nåt sätt ändå nöjd med att jag har den erfarenhet jag har. Jag har klarat av nåt väldigt svårt. Erkänt svårt. Jag önskar verkligen att alla här som kämpar ska lyckas hålla fast vid nykterheten, hålla ut. Även om tillvaron ibland känns grå och trist så är det inte alkoholen som kan ge mer innehåll åt vårt liv. Det är falskt!
Santorini, Dina ord till Adde
Som svar på Känslorna kommer och går, av santorini
stärker även mig. (Allt jag skrev försvann och nu måste jag iväg.)
Önskar er båda två en bra dag i alla fall!
så bra Tilde!
Som svar på Santorini, Dina ord till Adde av Tilde
Tack! Ha det så bra du också.
Jag blev
påmind om att det definitivt kunde vara värre när jag träffade på en bekant på gatan utanför Bolaget. Han haltade svårt så jag frågade vad som hänt och får en helt osannolik förklaring till svar.
Han hade duschat !!!
Och fått svår kramp i ena benet samt att hans eksem i ljumsken börjat klia svårt efter kontakten med tvålen !
Det finns olika nivåer även i helvetet !!
Och jag påminns om att jag trots allt har det rätt bra och att jag kan duscha utan problem :-)
Och precis som du säger santorini så har jag nu möjlighet att utvecklas och få känna att jag har en hyfsad nivå på min självkänsla. Jag har det förhållandevis bra idag !
Jag har
skrivit det förr om hur härligt det känns inombords när jag idag kan skänka ett leende eller ett vänligt ord till någon bara sådär i förbifarten. Jag njuter verkligen när jag själv går emot min rädsla att såra nån eller kanske rentav skrämma nån men jag tycker mig se nu att oväntade uppmuntrande ord alltid överraskar positivt och när folk inser att det faktiskt är allvarligt menat faktiskt blir glada för vänligheten.
Jag hade ett sånt tillfälle idag. Jag hamnade bredvid en kvinna som, utan att direkt prata med nån, gör intryck med hjälp av sin energi och sitt vänliga och positiva sätt i en samling annars fokuserade och trista människor. Jag tog sats och talade om att jag gillade energin och hennes positiva sätt och fick en lätt förskrämd men forskande blick och ett litet leende till svar. Efter att ha funderat en sekund över att jag inte hade några baktankar (antar jag) så kom där ett stort leende till svar och ett tack :-)) Hennes min avslöjade att hon blev riktigt glad och jag kände mig i min tur riktigt glad att jag tordes säga vad jag kände.
Varför är vi inte mer vänliga mot varandra ? Och vi som bor i ett rätt så dystert, mörkt, klimat behöver ju alla uppmuntran vi kan tänkas behöva.
Att vara mer vänliga mot varandra!
Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)
Att vara mer vänliga mot varandra!
Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)
Önskar
alla en fin Alla Hjärtans dag ♥♥♥
Samma till dig!
I dag kramar vi livet :-)
Stor Kram
På alla hjärtans dag till dig!
Bra liten film...
http://www.drugsmart.com/gastbloggar/artikel/senaste-filmen-fran-vandpu…
Rekommenderas starkt...
http://can.se/sv/Kalendarium/Sommarkurs-om-alkohol--och-narkotika-1/
Vidarebefodrar
en kommentar som en vän skrivit på annat forum :
Skuld - är kopplat till dåtid. Skuld för det jag gjort eller inte gjort.
Skam - är kopplat till nutid. Skam för varandet eller icke varandet.
Ångest - är kopplat till framtid. Ångest inför något som komma skall.
Så enkelt tror inte jag att det är
Som svar på Vidarebefodrar av Adde
Ångest fick jag alltid på morrontimmarna när jag druckit för mycket och över vad jag eventuellt gjort kvällen innan. Om jag pratat med nån i telefon och glömt det osv. Helt klart kopplat till dåtid och nutid, kanske även framtid förstås i viss mån. Skuld tycker jag är när man vet att man gjort nåt, vet vad man gjort och sen kan man få ångest för det naturligtvis. Det är samma sak med skam, absolut. De tre går hand i hand och är intimt sammankopplade i mitt fall med mitt alkohol(miss)bruk. Alla tre kan jag fortfarande ibland känna av när jag tänker på det som var. Men sen kommer tacksamheten och lättnaden för att den tiden är över.
Håller med Santorini
Så var det för mig med, känner helt igen det du beskriver.
Den här
meningen har fastnat i min skalle, tyvärr :
"Cause your breathing doesn't mean you're alive"
Hoppas den
trasslade bort sig medan du sov så att du vaknar med livskänsla och livslust!
Jag tror inte ... men utifall att om - när är GiG-träffen där JJ skulle delta? / mt
Så
ser det ut :
http://www.namndemansgarden.se/om-oss/aktuellt/jan-johansen-kommer-till…
Ja, googlade fram det där
men hittade inget datum?
Står
i övre högra hörnet.
Tack!
/ mt
Hej Adde! Undrar bara hur du
Hej Adde!
Undrar bara hur du mår? Har aktivt läst din tråd genom åren i olika forumnamn. Hoppas allt är ok med dig..
Tack
för omtanken och frågan !! Jag blir mycket glad för frågan ♥
Mitt liv är oförtjänt rörigt nu med en mängd livsbrytande beslut. Det liv och den ålderdom jag sett framför mig har fullständigt ändrats och jag har fått helt andra förutsättningar. Jag står inför att radikalt ändra mitt liv och bygga ett helt nytt hus att tillbringa min ålderdom i. Det är många känslor som är i omlopp och det är många beslut som måste tas och min hjärna fungerar inte riktigt bra i den situation som nu är.
Eftersom det är så instabilt i mitt liv nu så väljer jag att fokusera all min kraft på mitt eget mående för jag vet ju att omvälvande händelser kan utlösa min sen tidigare inlärda flyktvana med hjälp av alkohol och idag skulle det innebära total katastrof.
På sätt och vis är jag tacksam för att jag idag är en nykter alkoholist och att jag har hjälp av det jag lärt mig i AA och av andra nyktra alkisar. Jag känner en trygghet och stabilitet i min nykterhet men trots allt är nykterheten en färskvara som jag måste sköta och vårda ömt. Jag går igenom alla känslor som finns nu, hela registret, och det har varit mycket gråt men idag har jag fördelen att jag törs ta emot och känna hur jag mår och det fullt ut utan sinnesförändrande medel. Och det renar och hjälper massor att känna livets alla yttringar.
Och nu när jag törs prata om det finner jag att jag inte är ensam utan andra har också gått igenom det jag nu gör.
Jag har de sista dagarna gjort en resa under några dagar som kanske började som en flykt men som blev sanslöst bra och fyllde på mina batterier med skratt och kramar. Jag behövde verkligen dessa dagar och jag är glad att jag tog beslutet och jag kommer att leva länge på dessa goa minnen.
Jag läser regelbundet här så jag inte glömmer vem jag är och lär mig av era erfarenheter. Jag behöver den påfyllnaden och ni hjälper mig med den.
Så tack alla ni för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet och tack A-M-G för din fråga ♥
Skönt att höra av dig Adde!
Skönt att höra av dig Adde! Önskar dig all styrka o kraft med dina förändringar av livet.. alla kramar som finns till dig.
Klok är du Adde
- lika klok som du varit så länge jag har "känt" dig ... När jag mötte dig här var du en av dem som förmedlade ett gediget hopp om möjligheten att bli nykter och leva kvar i en gemenskap som bär. Nu låter du förstå att allt har förändrats - och det har varit en ganska lång resa dit. Jag minns när du skrev att du kände dig "som klockan på väggen" - det var, och är en viktig påminnelse om att ta tillvara det som är gott och inte låta det sjunka in i självklarhetens liknöjdhet.
För mig har det varit så viktigt med de "långvariga" - där är du och Berra i det främsta ledet fastän ni gått olika vägar. Nu följer andra i era spår.
Det är generöst att dela med sig av både med- och motgång. Förebilder och medvandrare behövs i båda. Tack! / mt
Hej!
Livet är verkligen upp och ner, utan förvarning kan allt plötsligt förändras. Förstår att du har det tungt just nu men du känns stark och trygg, du kommer att stå kvar.
Önskar dig all styrka för att klara av det här.
Kram!
skickar kramar
Saknar dina kloka råd här, men skönt att du håller ett vakande öga på oss. Många kramar och när en dörr stängs så öppnas det nya. Så nu knallar vi vidare på stigen//Kalla
Tack
för era kramar och respons ♥ Det betyder massor, kanske mer än ni kan tänka er.
Adde
skickar i all välmening till dig en hög tulpaner, du har varit och är ett stort stöd för alla som vacklar omkring. I många år för min del, tror nu äntligen det är slut med missbruket. Jag har fått några boxningar i sidan ibland från dig, men alltid känt att de i grunden varit för att du vill det bästa.
God fortsatt resa i livet!
Fenix
Ibland
snubblar jag över guldkorn.....
http://blogg.bokus.com/steg-2-ge-psyket-ett-immunforsvar/
Jag har
under de sista dagarna fått små otroligt fina goa gester av vänner och faktiskt av mer eller mindre okända personer, personer som jag känner till utseendet men inte mer.
Och jag har blivit så glad och tacksam för dessa gester och jag har blivit varse hur otroligt efterlängtade de varit. Jag har varit/är svältfödd på sånt så jag suger girigt i mig av det som erbjuds och blir verkligt och uppriktigt glad.
Träffade lite gubbar, ja, äldre än mig tom :-) , på gymmet och får genast en dimension på mina i mitt tycke stora problem. Och igår träffade jag en kvinna som jag inte sett på ett halvår och sa direkt : Vad har hänt ?? Är du sjuk ?? Jag berättade om skilsmässan och vad den för med sig och hon tröstade och peppade. Hon vet vad hon talar om eftersom hon själv flytt hals över huvud från sitt forna hem till ett liv som hon inte visste ett dugg om. Det ger också distans och jag kan inse, fast det fn är svårt, att jag trots allt har det hyfsat bra. Jag har möjligheter, jag har inga livshotande sjukdomar (lite småkrämpor sisådär !) men mest har jag nog "tyckasyndommigsjälv-syndrom".
Och en annan väldigt viktig sak : Jag är nykter och jag har inte skänkt en tanke på alkohol under den här jobbiga resan.
Jag har igår betalat in deltagaravgiften till vårmötet i GiG och jag har andra små saker som jag planerar in för att få positiva vibbar i vardagen. Det har blivit mer och mer viktigt för mig att bryta vardagen och se mig omkring och upptäcka att världen snurrar fast jag under en lång tid inte hängt med riktigt.
Och återigen upptäcka hur viktig en stabil nykerhet är för det vanliga livets alla skiftningar.
Tack för att ni hjälper mig att vara nykter !!
Bara...
...en kram och en tanke...båda långa, varma och omhuldande (härligt ord tycker jag, urkraft för mig)
Kram
Adde, känns speciellt att vi följt varandra så många år. Må du få det bra i ditt fortsatta liv trots alla pucklar.
Du är förstås på grund av din långa och stabila nykterhet en hjälp för oss som snubblat hit och dit.
/Fenix
Adde du om någon är klok, vis och full av
livskraft. Du,Berra, M.t och några till är ju några utav stöttepelarna här.
Ni har genom era livsberättelser gett kraft och ork till oss andra som har en vilja om att kunna förändra sitt drickande.
Ni visar att det går, och precis som du själv skriver så gäller det att finna guldkornen i vardagen.
Stort och uppriktigt TACK till dig Adde.
/A
Stämmer in i lovebombingkören
Jag blir alltid glad av att se dig här Adde. Som jag skrivit förut så är jag oerhört tacksam för allt du bidrar med. När man flummar iväg i massa känslostyrda tankar så ploppar du bara upp ibland med konkret fakta, kunskap och erfarenhet men också för att ge en kram när man behöver det. Ovärderligt.
Bra att du kan känna att du har möjligheter och styrkor. Jämför dig inte alltför mycket med andra bara. Det är lätt att man kan tänka att eftersom det finns andra som har det så mycket värre så har man inte rätt att själv känna som man gör kring sin situation. Kan vara en svår balans mellan ältande, "tyckasyndommigsjälv-syndrom" och att faktiskt tillåta sig att gå igenom de känslor man har.
Hoppas du får en fin dag. Kram!
Tack
vänner för fina ord som jag lägger in i min måbralåda så jag kan ta fram dem och njuta av dem när jag så önskar.
Jag har varit i en knarkarkvart i dag :-))) Ursäkta J om du läser detta men jag kunde inte låta bli :-)) Ett par timmar med en helt fantastiskt underbar liten tjej med sin sambo, en kopp kaffe och keliga katter ! Ett par verkligt fina måbra-timmar för mig, ett hem jag trivs i. Vi pratar samma språk fast jag är mer än dubbelt så gammal och vi har gjort ungefär samma resa, beroendemässigt, var och en för sig men jag ljuger inte om jag säger att hennes resa varit 10-falt djävligare än min. Den här lille tjejen har så mycket att lära mig och jag tar tacksamt emot hennes erfarenheter !!
Jag tycker det är så härligt att se unga som kommer tillbaka till ett värdigt liv och att de hittat kärleken och kan se en framtid utan droger. Samtidigt kan jag bli sur för att det är avgörande vilken kommun man bor i om man ska överleva drogerna. I detta fallet har hon fått hjälp och stöttning och gjort ett bra jobb själv med det stödet medan jag kan se andra ungdomar, ja, rentav barn, som drogar ihjäl sig och samhället bara tittar på. Som i min kommun :-(((
En dag när jag gjort en bra grej bara för min egen skull och fyllt på mitt mående med hjälp av en annan beroende.....det kan inte bli bättre än så !!
Gör bra saker för er egen skull och känn att Ni är värda det !! Det gör så gott !!
Ibland
måste jag bara få häva ur mig !!
Det är så mycket konstigheter och okunskap hos de som ska jobba professionellt med att hjälpa oss beroende. Jag vet inte hur många jag frågat varför de inte kan ta hjälp av oss som har ett beroende och som nu kommit ur det så vi kan leva ett bra liv. Är det för att vi, fyllepatrasket, inte har fiiiina utbildningar på fiiina skolan så vi kan predika för andra hur de ska göra ?? Eller är det för att ni ser ner på oss som mindre vetande ? Tokskallar eller liknande ???
När en ung narkoman kommer in på en läkarmottagning och diagnosticeras med ADHD och det beredvilligt skrivs ut exvis Concerta eller Ritalin trots protester från anhöriga som vet vad det handlar om så är det fan i mig dödsstraff på den receptutfärdaren !! Med glädje tar den unge narkomanen, som är mer kunnig i medicin än en läkare, emot receptet, tar ut dosen och går hem. Krossar pillret, blandar ut det med, förhoppningsvis, rent vatten och skjuter in det i armvecket. Dosen är liten men tillräckligt för att ge en kort tripp och sen är drivet efter mer igång igen och svartbörshandeln med ADHD-medicin tar fart på gatan. Helt plötsligt har receptutfärdaren gett knarket en laglig väg ut i missbrukskretsar.
Varför kan inte det fiiiina utbildade folket läsa på Flashback eller besöka NA för att se hur det går till ute i det riktiga livet, utanför det fiiina kontoret eller mottagningen ???
Jag har ALDRIG under mina år träffat en socionom som varit med på ett AA-möte !! Aldrig !!!
Och jag har varit på några möten genom åren.
Däremot har jag träffat några personalchefer/ansvariga som av en eller annan anledning kommit för att lära sig mer. Och som blivit mäkta imponerade över hur väl det fungerar. Och vilken kunskap som finns. Dessutom alldeles gratis.
Vi beroende är ju korsberoende av en mängd olika substanser, recepbelagda såväl som naturpreparat, och det ligger i vårt egna intresse av att lära oss dessa kemikalier för att undvika att triggas igång på nåt som inte var avsett att skada. I förkylningstider så ligger ju flytande hostmedicin nära till hands, kolla vad den är löst i, oftast i alkohol. Receptbelagd dito innehåller morfin. Mums. Flytande "vitaminer" är alltid lösta i alkohol."Lugnande" typ Valeriana fungerar på samma sätt i hjärnan som alkohol. Mm mm mm.....en djungel är det.
Och okunskapen är monumental hos sjukvården om hur vi fungerar.
Ta hand om er !!
Ps Det här ramlade in precis nu.. http://www.can.se/PageFiles/3648/Motsammam%C3%A5l.pdf?epslanguage=sv
och jag letar förtvivlat efter nån organisation med erfarenhet, på riktigt, så att säga. Ds
Tittar in och lämnar en kram...
...till din må-bra-låda, att ta fram när det behövs. Jag förstår att även du kommit till en korsväg i livet just nu. Ja, så kan det vara. Jag är själv helt inne i mitt dåliga mående just nu men det är tack och lov en berg och dalbana som ger glädje också, inte bara svart alltså! Man får tillåta sig att må pyton emellanåt, om man inte gjorde det skulle man väl inte se när solen sken kantänka.
Ta hand om dig!!
ps tack för länktipset
...intressant om virus, det ska jag ta till mig. Länken ledde också vidare till boktips, så nu ska jag ta och läsa den där Nakendiscot av Karin Isberg, precis vad jag behöver just nu :-)
Tack
Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))
Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.
Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.
Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.
Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))
Mina
minnen rörs omkring när jag läser Sorgsens tråd om sin alkis som inte vill ha hjälp.
Från det att jag sökte hjälp själv, och var motiverad, till att jag tog beslutet att själv bekosta min behandling om jag alls skulle få nån så tog det 10 år. Vid de första försöken så blev jag så fruktansvärt illa mottagen så att nu med facit i handen är jag väldigt bitter över de som var satta att hjälpa såna som mig. Utan tvekan är de en stor orsak till att jag fortsatte att kröka i 10 års tid. Nej, jag lägger inte ansvaret på dem för att jag häller i mig sprit men de hade alla möjligheter i världen att bryta min onda spiral men hade inte den kunskapen.
Då när jag sökte var jag så less på skiten så det var otroligt. Det var ju därför jag bad, nej! TVINGADE ! fram så jag fick Antabus vilket var det enda som jag då visst fanns. De ville inte ge mig det först men jag vägrade flytta på mig och sa att de fick ringa polis för att få ut mig ur lokalen. Jag hade alltså tvingat in mig på TNE (TillNyktringsEnheten) och var vid tillfället nykter men de ville inte ha med mig att göra. Jag gick väl nån eller några månader och fick Antabus i ett plasmugg typ Flourtantens och kände mig lika sexig då som i småskolan.
Därefter stack de ett recept på Antabus i handen på mig och vinkade adjö.
Det året gick hyfsat bra med lååånga uppehåll med spriten.
Sen var det då 9 år kvar.
Dessa år knallade jag hos diverse skumma psykologer, KBT-agenter (som LillaBlå skriver), socionomer med fiiiiin examen men som inte kunde ett djävla dugg om alkoholister och vårat manipulativa sätt. För att göra en låååång historia kort så kom min absoluta botten när jag träffade enhetschefen på Beroendeenheten (min fru hade beställt tid) och kärringfan sitter och säger att "Du är inte alkis !! Ni har familjeproblem!!"
Exakt där började min letan efter riktig, professionell hjälp och jag var så lyckligt lottad då så jag hade möjlighet att lägga upp pengarna själv. För från soc fick jag ingen hjälp, det kollade jag upp direkt.
Jag hade en äkta vilja till förändring och tog det stora steget ut i det okända och idag kan jag tom känna en viss "tacksamhet" för den kodumma kärringen på Beroendeenheten. Hade inte den stollen suttit där hade jag kanske varit död nu.
Varför jag hade en önskan om förändring medan andra inte har det har jag ingen som helst susning om, inte en minsta lilla teori finns det. Den som hittar VARFÖR har sin ekonomiska lycka gjord i generationer framåt.
Jag har friheten idag att göra vad jag vill med mitt liv, jag bestämmer ensamt om det. Om jag skulle vilja slå i mig en sjuttis nu så gör jag det, det är helt mitt beslut.
Skillnaden idag är att jag inte vill slå i mig en sjuttis.
Trots motigheter i livet så vill jag inte dricka bort mitt liv.
Jag har det för bra för det !
Man...
...bör inte vara för sjuk när man söker vård.
Jag är också så trött på att behöva ifrågasätta. Tänk så mycket energi som går åt helt i onödan. Visst, det är underbart att vi alla är olika och därmed behoven.
Jag har så många minnen från tiden mitt ena barn fick cancer. Sjukvården var toppen men när vi kastades mellan olika avdelningar så blir det ju övertydligt var humanismen fattas. Översitteri härskade också på endel platser, då kommer man ju aldrig igenom till kärnan.
Översitteri är direkt förgörande, för alla och i alla situationer, ingen går vidare som vinnare. Alla, inte minst den som utövar, förminskas, även problemet i sig.
Ilska kan vara det enda drivande.
Min alkis vill ha hjälp, tar emot hjälpen, är förmodligen en av deras bästa och duktigaste patienter och medmänniska som de andra gärna knyter an till.
Vad de inte vet är hur han efter kan se ner och prata nedvärderande om dem, hela bunten!
Jag vet det, jag har hört det.
När jag ställde "krav" blev jag idiotförklarad och är nu föremål för hålla hans reservmotor igång ett tag till.
Sen kommer jag tjäna som ett ex som varit jobbig när han går in i nästa relation...ser mönstret, varit där ;)
Jag tog aldrig de där orden om hans många ex, lyssnade bara. Han menar jag vill framkalla en " mystik" runt mig. Skitprat! Jag vill inte ha mitt liv fört vidare i fel mans mun bara, alkisen ville gärna skräda med orden.
Sorry, nu blev de mitt på din sida Adde...
Bra du har/hade energin, viljan och förmågan se förbi alla hinder och nu hamnat på "rätt" sida.
Du har all min respekt!
Kram
Du
behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))
Du är så välkommen !
Just
så är det :-))
http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/ett-potpurri-av-tack…
Tack Adde
för din länk. Tack, tack:-))
Fenix
Att
träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.
Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.
Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))
En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.
Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.
Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.
Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?
Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)
Det var
uppåt i inledningen, en sväng ner i dysterheten och sen upp igen... Det var ju bra att det var den vägen:) / mt
Livet...
...har många sidor och det man kan påverka gör man klokt i att försöka ta tag i efter förmåga och förstånd.
Blir det fel, gör om och gör rätt eller i alla fall så gott det går.
Sinnesron har många skikt, det gillar jag.
Återfall, hörde om någon från anhörigveckan som föll tillbaka ganska direkt efter hen kom hem. Tar tag när man fått en bild av familjesituationen.
Små barn som nu blir utplacerade och sånt...djävulsk sjukdom!
Var rädd om dig, allas vår Adde! :)
Kraaam
Jag hade
en vän som hängde sig dagen efter han kom hem från behandling :-(( Så allt är inte ljuvligt bara för att man gått igenom en behandling :-( Men som sagt, 66 % klarar sig. Tyvärr är det bara ung 3% av det totala antalet beroende som får behandling :-(
Nu var det ju inte det jag skulle förmedla utan detta som är skrivet av en polis. Jag har vänner som är poliser och häromdagen fick de tips om en tarfylla och gav järnet till adressen de fått via bilregistret men hann inte fram. När de kom fram spankulerade mannen omkring på tomten och då var det liksom för sent att få honom att blåsa. Frustrationen var grym hos poliserna och de har nu spridit hans bilnummer till andra kollegor. De har gett sig f-n på att sätta dit honom.
Mycket skriva bara för den här länken :-))
Ps Som då självklart inte funkar :-(((( Återkommer Ds Ps 1 Nu då ?? Ds1 Ps 2 Ok, jag ger mig !! Sök själva på fb och Polisen Södermalm :-)) Ds2
Mycket
fylla i TV idag.
Go'kväll med Pia och Jan Johansen (repris senare i kväll i SVTPlay) och Petra Nielsen och Tommy Körberg i TV 4 kl 21.
Åsikter kan man ha om sk kändisar som går ut med sin sjukdom men jag tycker det är bra att vi får ambassadörer för vår situation och jag är tacksam för att de har kraft att gå ut i offentligheten och få bort skamstämpeln.
Såg Johansens
Som svar på Mycket av Adde
i nåt tidigare program, tror det var nåt Gomorron :). Jag tycker det är bra med kändisar som vågar berätta men kanske inte i alla program. Det blir ju lätt så, My Skarsgård var överallt ett tag, i "alla" tidningar också. Men jag är glad att dom visar att det kan drabba vem som helst. Per Holknekt är ett bra varnande exempel på hur det kan gå när man tror att man kan dricka.
Tycker också
att det är bra - och modigt också. Det ger verkligen ett alternativ till bilden av hur en alkoholist ser ut. / mt
Mycket om A på tv.....
Helt sjukt på fyran, ämnet är ALKOHOL.
Sevärt, ja!
/A
Adde -
jag är intresserad av din åsikt om denna: http://www.systembolaget.se/Alkohol-och-halsa/Livsstil/Mellan-bruk-och-…
Glad påsk! / mt
Uschja....
jag har skrivit tidigare om det där väldigt teoretiska, byråkratiska, politiskt korrekta sättet att halvera antalet beroende på. I ett nafs har man plockat bort en stor del alkisar och gjort dem till "missbrukare" och helt plötsligt så behöver inte kommuner, landsting eller staten lägga så mycket pengar på alkis-vård. Det räcker med att köra lite öppenvård och säga att man ska dra ner lite på drickandet.
Och simsalabin har man skjutit fram problemet en generation och dessutom förstört nuvarande generation av barn och anhöriga till alkoholister eftersom de inte är berättigade till hjälp när de är släkt med en "missbrukare". Och inte till en alkis där lagen idag säger att de ska ha hjälp.
Jag tycker det är så skrämmande att fiiiiint utbildade idioter ska få utrymme för sina synnerligen teoretiska amsagor där man inte ser/kan/flyr den kunskapen som vi "riktiga" alkisar har. Om jag kommer in på en mottagning (vilket jag ju själv varit med om "du har inte alkoholproblem du har familjeproblem")och där sitter en jubelåsna och säger att det räcker nog att du drar ner till ett glas om dagen (vilket hände en mamma till en vän till mig) "så går det nog bra".
NEJ !! Det går inte bra !!! Jag skjuter bara fram problemet och i bästa fall överlever jag och i sämsta fall super jag ihjäl mig med idiotens tröstande ord i öronen.
Jag har ingen som helst förståelse till varför man ska dela in beroendet i olika "klasser" ??? Lite alkis eller ?? Jämför "Lite gravid" ???!!!
Jag kan bara se en enda anledning : Samhället "spar" (vilket naturligtvis är fel, man skjuter fram kostnaden och den blir dubbelt så hög nästa generation) på behandlingar och vård av oss beroende. Det är enormt starka krafter i rörelse när alkoholproducenterna driver sin sak och de har ju avgjort intresse av att "mildra" och gömma biverkningarna av sina produkter, man blir inte sååå vacker och framgångsrik som reklamen vill framhålla. Tvärtom.
Har ni nån gång sett bilden från bakfyllespegeln på morgonkvisten i en reklambild ?? När man ska leta fram statistik på hur många trafikolyckor där förarna är alkohol/drogpåverkade får man förvånansvärt få träffar, man får leta en stund. Varför ??
På en vecka nu blev jag invinkad 2 ggr på alkotest och körkortsvisning. (Tycker numera att det är helskoj och flinar stort när polisen ber mig blåsa :-))) ) Sista gången frågade jag polisen (de var då ca 15 man på plats) om hur många träffar de får så tidigt på morgonen (ca 7.30 till 9,00). Svaret var att varje polis får MINST en träff på den korta tiden så tidigt på morgonen.
Ca 15 st rattfulla på morgonkvisten en vanlig vardag.
Varför skrivs det inte om det i media ????
Enligt mitt sätt att se så är man vrålalkis om man blir tagen för rattfylla så tidigt en vardags-morgon !! Att kategorisera en sån människa som en missbrukare och ge dem en klapp på axeln tillsammans med böterna är att göra en medmänniska en stor björntjänst.
När så kallade forskare försöker dela upp oss alkisar i olika fraktioner så tycker jag att man ska vara väldigt försiktig när man läser deras rapporter och kolla vem/vad som betalar denne "forskning" och vem den riktige avsändaren är. Konspirationsteori ?? Jajamen !! Men inte utan orsak.
Vi behöver MER vård i Sverige av oss beroende och inte tvärtom.
Tack Adde
- intressanta och mycket värdefulla synpnkter! / mt
Tänk
så otroligt mycket det gör med mitt sinne efter en 2 timmar lång show med skratt från minut ett till slutet !!! Träningsvärk i armarna efter handklapp i takt och massor av applåder !! Glitter och glamor med artister som har sanslöst roligt på scenen och proffsigt nog överför det på oss i publiken så vi blir ett enda gemytligt sällskap !
Jag behöver verkligen såna här genomkörare så jag lyfter från vardagen.
Vad heter showen?
Verkar vara en fullträff, men vilken?
/A
Anonymiteten
min vän :-))
Ja, anonymiteten
är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)
Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!
Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.
På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.
Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.
Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.
Ensamhet...
...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close
Precis
vad jag behövde läsa idag :
http://www.meditationsguiden.com/inspiration/livet/2013/lyssnaren
Adde,
vad är Gullbranna med temat "Relationer" som du nämnde för ett tag sedan?
Kram till dig!
Åååå
min favoritplats på höstkanten eller snarare sensommaren :-))
En helg som är helig för mig och som har gett mig så ofantligt mycket genom åren. Bara känslan av att få mingla med alla goa människor, få nya erfarenheter, myset vid elden på fredagskvällen, kaffet med kram eller kaka eller bådeoch, ja, kort sagt allt som händer under den helgen.
Ett och halvt år in i nykterheten när jag letade efter mig själv och min egen identitet, förvirrad och rädd, så var det där på avslutningsmötet som en anhörig, fd medberoende, som sa just det som jag då behövde för att hitta mig själv och mitt nya liv. Hon öppnade den port som jag så länge försökt få upp och jag kunde knalla iväg genom den och känna min riktiga frihet för absolut första gången i livet. Det var mäktigt.
Välkommen i höst till http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013hostmotegullb…
Jag har redan bokat hotellrum :-))
Ps Ooops !! Ivrig som jag är länkade jag till AA's sida utan annan hänvisning men tyvärr är det så att Al-anon ännu inte har nån info uppe på sin sida. Men de är med och har en alldelse egen liten Mysstuga att vara i :-)) Ds
Tack
Det ska jag fundera på...
Jag...
...har tänkt mig dit också. Vikt öron i kalendern ;)
Ser fram emot detta redan nu.
Fredagskram
Adde och Sorgsen,
om jag lyckas ta mig dit så får ni förbereda er på en kramattack!
Kramattacker
gillar jag :-))) Det här blir än mer underbarare att vänta på ♥