igen

MÖÖÖRKT ute. Huga. Ny dag närmar sig. Första tanken i halvsömnen innan jag slog upp ögonen: Sååå skönt att vakna ren i blodet. Den tar jag med mig. Tack för era kommentarer igår. Alltid intressant att läsa er vinklar på detta outtömliga ämne. Det kompletterar och vidgar mina tankar. Bra. Idag blir det inga fler funderingar på morgonen än att jag är glad över att jag fortsätter på den inslagna vägen. Ha en fin dag alla. Kram

Morgon efter en god natts sömn. Drömmarna tjafsar däremot fortfarande då och då med mig om nätterna. Märkliga påminnelser om att det tar tid att komma ur alkoholens inverkan och påverkan. Tre veckor nykter idag. Det är absolut inga vita knogar, men en satans beslutsamhet. En sorts ilska nästan. Typ: Jag ska fan visa den där beroende hjärnan att JAG är STARKAST! Inte så ödmjukt kanske. Men jag behöver den där sturska attityden mot min motståndare. Jag behöver boosta mig själv och mitt beslut. Sätta ner foten. Inse att jag har ett jobb framför mig och kavla upp ärmarna och göra det. Det jag har framför mig fixar jag inte på ett par dagar eller veckor eller månader. Stort skepp tar tid att ändra riktning på. Samtidigt: En dag i taget. Fortsätter också med programmet här, men stressar inte med det. Tar mig tid och låter det sjunka in. Förbereder mig också mentalt för de kommande jobbresorna. De oroar mig om jag ska vara uppriktig och det ska jag ju vara. I programmet tipsas om att som strategi undvika situationer och människor som leder en tillbaka till gamla alkohol spår. Jaha! Ja, om jag det kunde. De här jobb resorna utomlands är att kasta sig rakt in i lejonets käft. Mycket handlar om det sociala och allt är indränkt i alkohol. Jag hade gärna undviket dem. Jag kan inte undvika dem. Jag måste tjäna mina pengar. Det är därför jag förbereder mig mentalt. Ha en fin dag alla som kämpar! Kramar!

Tack @Andrahalvlek och @Seklart för tips. Tar med mig. Jag har inga problem att säga att jag inte dricker. Snarare stolt över det. Som jag skrev en gång tidigare känner jag stor respekt och beundran för de som kommit fram till ett sådant beslut. Så jag behöver inte skylla på något. Det är alltså inte "de andras" reaktion som skrämmer mig. Det är snarare rädslan för att börja förhandla med mig själv. Ni vet hur det är; utomlands är inte alkoholen en fråga ens. Den bara finns där. Från lunch och framåt. Kanske inte laddat på samma sätt som svenska tillställningar. Men det gör det ju inte mindre riskabelt för de som har en kamp att föra. Jag ska, som ni skriver, absolut tänka på att genrepa. Se situationerna framför mig innan. Tänka på den egna vinsten och stoltheten jag kommer att känna om jag deltar och samtidigt har skärpan och fokuset genom samtalen och sedan går därifrån när jag förstår att det glider över mer i fest än arbete. Hjälper att skriva här och att se era tips och tankar. Det i sig är ju en sorts mental förberedelse. Jag vet ju också att en av anledningarna till att jag hällt i mig på de där tillställningarna tidigare är att jag egentligen är rätt uttråkad. Att jag egentligen hade velat vara någon annanstans. Så jag har druckit för att stå ut. Jag flyr helt enkelt. Men den flykten har ett högt pris. Nu ska jag lugnt och still gå efter de samtal och utbyten som verkligen krävs av mig på jobb nivå. Så är planen. Nu läsa bok och sova! Kram till alla.

@Andra halvlek Ja, dina tips tar jag med mig. Det är så himla mycket en mental inställning. Ingen kommer ju tvinga i mig något. Jag äger beslutet! Idag strålande sol. Redan varit på gymet och på vägen hem i bilen ett så vackert landskap att jag kunde gråta. Frost, dagg, motljus, vindstilla, orange, rött, gult och färger utan färger i det helt vissna. Dessa tillstånd är också viktiga att komma ihåg. Inte bara tänka tillbaka på allt helvete alkoholen gett. Dessa nyktra, krispiga mornar. De är guld. De är antagligen meningen med allt. Ingen lust att någonsin igen förolämpa dessa mornar med bakfylla, ångest, och självömkan. Vill ta emot dem med öppna armar och lägga dem i minnesbanken att ta fram när det är nollgradigt, regn, blåst och en grå filt över hela tillvaron :) Idag ska dagen gå i krispets tecken. För jag är en krisperist! Kram till alla!

Morgon notering. Ja, jag märker hur tankarna drar sig åt hur jag ska hantera resorna och de många tillställningar det kommer att medföra. Oftare och oftare dras tankarna (och kanske känslorna) ditåt. Tror att det trots allt är bra. Det är väl del i den mentala förberedelsen antar jag. Bättre att tänka på det än att inte tänka på det. Då finns ändå något att falla tillbaka på när jag befinner i de situationerna. Vet också hur stark den här dricka vanan är. Vet också att nu sitter jag lugnt och tryggt och andas här i naturen. Finns likson INGA triggers. Nykterheten är så självklar. Resorna och alla tillställningar är alltså den totala motsatsen. Där finns ALLA triggers på en och samma gång. I koncentrat. Så lätt för mig att förlora mig då. Så lätt. Jag blir som ett djur. Handlar på instinkt och impuls. Har inget mer långtgående tänk. Hanterar situationen som ett jagat djur. Jag flyr. Och vad har jag använt som flyktmedel i 25 år? Jo, alkoholen. Att bryta den vanan är inte lätt. När det gäller att tänka "jag klarar det här" så är det helt ärligt när jag tänker på de här situationerna som jag känner ett korn av tvivel. Jag tänker faktiskt om jag ska vara ärlig "vet faktiskt inte om jag kommer att klara det". Så det är en ganska stor varningsklocka. Jag får fortsätta skriva här och fortsätta att mentalt förbereda mig. Kram till alla. Idag halvkrispigt ute! Det får duga :)

Ok, tack! Ska kolla podden. Ska aktivt förbereda mig. Marinera mig i allt som påminner mig om anledningen till mitt beslut. Hjärnan går på högvarv. Inte så konstigt. Alla rum där inne i abstraktionen måste möbleras om. Måste reda ut vad som ska slängas på tippen. Vad som ska ställas in i förrådet. Vad som måste införskaffas. Först måste jag se till att SE rummen. Vad ska varje rum ha för funktion. Hur ljussätter jag för optimalt nyttjande. Vad är det jag VERKLIGEN behöver. Så långt metaforerna denna morgon... De blir ju lätt lite förnumstiga, men de kan också hjälpa mig att ha grepp om något. Blir mer fattbart så. Jag förstår ju de grundläggande mekanismerna bakom den här beroende problematiken. Men ibland tänker jag på det också som ett stort j-a mysterium. Hur är det MÖJLIGT att en substans kan så totalt fucka up våra hjärnor. Det är ju så uppenbart att många här inne, inklusive mig själv, verkligen slåss med näbbar och klor för att hålla oss borta från faran. Även om kampen sker på olika plan och nivåer. Allt från vita knogar till mer stadiga strategier. Alla jag läser härinne har ju huvudet på skaft. Det är människor som är vettiga för att uttrycka sig slarvigt. Det är också mycket kärlek, omtanke och förnuft. Hur är det MÖJLIGT att detta vackra kan slås ut på en kvart om samma människor lyfter glaset och går åt "fel" håll i sin övertygelse. Hur är det möjligt??? Oavsett: Vi är tvungna att aktivt förhålla oss till skiten. Som i ett krig. Lutar mer och mer åt att det är ett psykologiskt krig som måste utkämpas. Det är däri den verkliga utmaningen ligger för mig. Det är som @Andrahalvlek skriver: meditationen kräver mycket träning. Till skillnad från annan, mer konkret träning, är ju det luriga med den här psykologiska träningen att den är så förbannat ABSTRAKT. Om man styrketränar ser man konkret hur man kan lägga på mer vikter eller klarar fler repetitioner. Springer man ser man hur tiden på en viss distans går ner. Lär man sig språk märker man hur man lättare kommunicerar på det nya språket. Ja, ni fattar. Men den här psykologiska träningen är såååå hal. Den glider en ur händerna. Det är så lurigt, så förrädiskt. Eller: kanske tänker jag för mycket? Analyserar för mycket? Kanske enklare än så? Kanske bara såhär: JAG KAN INTE DRICKA NÅGOT SOM INNEHÅLLER ALKOHOL. FÖR MIG ÄR DET LIVSFARLIGT BÅDE PÅ KORT OCH LÅNG SIKT. punkt.

Såhär: För mig är det i stort sett alltid fråga om en sak: FLYKT.
Flykt från oro, flykt från ansvar (väldigt mycket flykt från ansvar), flykt från euforiska toppar, flykt från press, flykt från blyghet, flykt från minnen av begångna oförätter eller misstag, flykt från sorg, flykt från ångest, flykt från rädsla, flykt från bilden min självbild, flykt från skull och skam. Alla dessa allmänmänskliga tillstånd och realiteter har jag alltså svårt att hantera. Med andra ord: Jag har svårt för att bara EXISTERA. Jag har en önskan om att lära mig att bara finnas.
Det är som livet i sin nakna form skrämmer mig. Kanske är detta ett uttryck för en rädsla för döden? Kram till alla!

@Andrahalvlek Tack. Har du några tips om länkar till sådana mindfullness program? Allt gott!

Daglig notering. Sen att skriva idag. Dök in i arbete i morse direkt efter kaffe. Nu lunch. Krispigt ute, men blåsigt.
Förlorade mig i arbete som sagt idag och har inte haft så mycket tankar på min process. Antagligen både bra och dåligt. Känner igen det här från tidigare nyktra perioder. Koncentrationen på tankarna runt processen späds ut allt eftersom. Det är ju som sagt bra på ett plan men också något som kan göra att glömskan kickar in. Måste hålla mig på min vakt angående det. Måste också passa mig för den självuppfyllande profetian som jag skrivit om tidigare. För om jag ska vara ärlig har jag ingen lust att dricka. Däremot är det nästan som om det tvångsmässigt dyker upp bilder i huvudet från tidigare återfall. Det är väl just där alkoholen som "förrädisk" visar sitt tryne. Outgrundliga är vägarna den tar för att snärja mig. Vet ärligt inte riktigt hur det går till , men vet att jag gått i den fällan tidigare. Som om jag vill försegla mina mönster. Även om jag inte måste. Som ett sorts upprepnigngstvång. Nåja. Alltså relativt "neutral" dag idag. Jag hejar på alla och speciellt till de nya som anslutit hit till forumet. Mig hjälper det att hänga här. Som en vana. Kram.

@majsan_nu Ja! Vi följs åt och stöttar! Uttråkad ikväll. Den är lurig. Men inget ska drickas såklart. Men det är den där ledan som är förrädisk. Man lär sig tänker jag! Trevlig fredag kväll du också.

Lördag morgon. Idag ska ägnas åt praktiska göromål i och vid huset. Känns segt och tråkigt. Har ingen lust alls till det. Men samtidigt absolut görbart. Hade jag vaknat bakfull hade det känts som att bestiga ett berg. Det hade till och med skapat ångest faktiskt. Först nu ett lätt gympass och sedan en lång frukost innan jag drar igång. Solen skiner och det är vindstilla. Ska första njuta av fixandet. Annars som vanligt många tankar, känslor och mentala irrgångar angående processen. Kram till alla!

Tack för era inlägg! Dagen makar sig framåt. Känns bra trots allt. Mer nöjd än uppåt väggarna lycklig. Men det är inte att förakta. Tvärtom! Kramar

@Andrahalvlek Ja, den är bra!

Morgon notering. Dimma ute. Ljuset anländer. En söndag som ska fyllas med varande. Lite matt mentalt känner jag. Min plan är att låta mattheten rinna ut i sanden. Men också en aning om att det är så här det är nu. Att jag kommer att vara tvungen att acceptera, vänja mig och omfamna de här "neutrala" känslolägena. Inte se dem som något negativt. Lära mig att det är så det är att existera. Det är just detta jag har svårt för börjar jag inse. Men ska träna på det. Ska träna på det. Kram alla!

@Andrahalvlek Ja. Det är den där acceptansen som är nyckeln. Så sant. Varats olidliga lätthet:)

Måndags notering. Tack för era kommentarer. Jag läser mycket härinne och det hjäper verkligen! Idag krisp och nytränad. Det är ju slående hur bra jag mår efter träning, kaffe och när jag tittar ut på det vackra därute. Hur, hur, hur kommer det sig att en del i mig ligger och lurar på att rasera den genomexistensiella måbra upplevelsen????
Mycket runt ikring nu med familj och sjukhusvistelser och misslyckad operation med efterföljande (livshotande) komplikationer. Tar det lugnt. Andas. Ger MIG SJÄLV tid i allt detta. Känner att jag måste. Även om det mest krisartade kanske händer mer runt om mig just nu. Svår balansgång. Men om jag andas går det bra tänker jag.
Märker också att jag börjat tänka mer runt mitt eget åldrande. Om kroppens begränsningar och kroppens bärkraft. De tankarna styrker såklart mitt nyktra beslut. Jag har privilegiet att ha blivit född i tålig kropp. Men det är också en av anledningarna till att jag har kunnat syssla med det här drickandet under så lång tid och med sådan intensitet. Ibland undrar jag hur det varit möjligt. Min intuition säger mig dock nu, från djupet, att det privilegierade kontot snart, eller plötsligt, kan slå i botten. Jag har som ambition att inte utmana den intuitiva känslan. Kram till alla. Jag läser mycket drabbande och starka berättelser härinne. Jag tror på er!

Tidig morgon notering. Vaknar vid 05.00. Går på toa. Kan inte somna om. Utanför fönstret är det en kompakt, svart vägg. Dricker kaffe. Det knatar på. Om jag räknar rätt är det en månad nykter idag. Det är efter en månad ca: som cdt värdena och peth värdena brukar ha gått tillbaka till mer normala nivåer. Jag antar att jag nu glider över i en sorts platå. Fram till nu ungefär har kroppen forfarande varit under aktiv, fysisk påverkan av alkoholen. Jag har den här processen i skallen mer eller mindre oavbrutet. Men det handlar inte om vita knogar. Det handlar mer om ett ständigt vridande och ältande angående hela den här omställningen. Hur jag hittar formerna för den. Jag har definitivt inte slappnat av. Känner att det krävs av mig att tänka på det. Älta det. Jag tror mina tidigare misslyckanden har berott på just att jag slappnar av. Att jag känner mig "normal" och därför har varit skyddslös när alkoholens vana pockar på. Ska bli intressant och se om de där beräknad tre månaderna gör någon skillnad? Om det då märkbart övergår i en annan fas? Att det då känns på ett annat sätt som så många hävdar (jag har vid tidigare uppehåll över tre månader aldrig känt något konkret förändring efter den tiden) Jag tror dock att det är den långa processen som räknas. Tror inte riktigt alls på glädjehopp i utveckligen. Det är här begreppet tålamod får sin djupare innebörd. Jag tror att det här är en livslång process. Jag tror att jag kommer att få dras med det här länge, länge än. Även om intensiteten i det vattnas ur. Jag önskar alla här inne en fin onsdag! Kramar.

Tidig morgon igen. Oro i kroppen. En ansträngande rastlöshet. Tänker att jag är lite matt på att ständigt ha detta nya i medvetandet. Tänker försöka tänka på annat. Utan att glömma var jag befinner mig och vilken process jag befinner mig i. Vill sysselsätta tankarna med annat en stund. Vill njuta av något som inte har med den här processen att göra. Det är som om jag fått en overload av tankarna runt alkohol och min egen resa i mitt förhållande till alkoholen. En trötthet på denna upptagenhet. Hoppas det inte är ett av varningstecknena för att jag slappnar av....:) Har dock beslutat att skriva här varje dag som en vana att luta mig mot. Även om det ibland blir kortare noteringar. Kram tilll alla.

@Andrahalvlek Ja, det är bra råd. Det är just avsaknad av prestation som är nyckeln för mig tror jag. Är en högpresterande person och vet att jag också druckit på det för att stilla min prestations framfart tidigare. Musik är bra. Har inte börjat än med meditationen. Tar det lite längre fram. Annars riskerar det också att hamna i prestations facket för tillfället. Det händer att jag får "kontakt" med naturen och "varat" i korta stunder. Det är bra stunder. Men jag känner också att jag behöver träna/öva för att hålla de stunderna kvar längre. Idag är det grått, blåsigt och duggregnigt. Men jag ser och upplever det vackra i det. De ögonblicken känner jag starkt för. De är viktiga och i slutänden kanske vad allt det här levandet faktiskt handlar om. När vi skalar bort allt som har med prestation och strävande att göra. Kram!

Kom just på efter mitt svar till @Andrahalvlek: Jag tror också jag druckit på den euforiska känslan av att älska det där enkla och grundläggande. Jag har också druckit på när jag känner stark bottenlös kärlek till en människor i min närhet. Det är som om det vackra måste stillas. Det är som om jag inte klarar att härbärgera det där vackra. Ofta också när jag går i en stad och ser alla människor kan jag likson känna en stark kärlek till hela mänskligheten. På ett mer generellt plan. Jag vet att jag har känslorna på kopplade oavbrutet och att jag garanterat är en högkänslig person. Känslorna blir alltid så extremt intensiva. Både åt det positiva och det negativa på känslospektrumet. Det här är något jag garanterat druckit på. Så det är inte så att jag är avtuppad som person. Tvärtom. Jag har snarare druckit för att bli lite mer avtrubbad. Kram

Notering en torsdag. I dag blir det endast ett hej. Jämngrå dag både vädermässigt och humörmässigt. Jag måste dock säga att jag mår bra jämfört med när jag var aktiv med alkoholen. Det konstaterandet är ju inte illa i sig. Det är egentligen helt fantastiskt! Kram till alla.

Dagens notering. Kort. Har jobbat sedan tidig morgon. Nu helt slut. Ska bli skönt att vakna i morgon. Ren i blodet och med en kopp kaffe i fåtöljen. Allt fortsätter. Styrka till alla här. Kram.

Kort notering igen. Beror på mitt beslut att vila lite från ältandet med min nykterhet. Men som sagt, notera här ska jag göra varje dag. Nu läggdags efter en kväll med Netflix, som i ärlighetens namn också känns lite onödigt :) Inte lika onödigt som att dricka...men jag känner mig lite "lurad" nu efter att ha plöjt lite serier. Lite tom. Annars längtar jag till att vakna utvilad och ren i morgon. Det är det jag uppskattar mest just nu. Att vakna på morgonen. Med en hel dag framför mig och att känna varje por i min kropp och i min hjärna. Det är en fantastisk vinst med det här! Kram till alla.

Morgonnotering har halkat över i kvällsnotering🤗
Hurusom. Idag förnimmande jag de första pustarna av mer djuplodade vinster av nykterheten. En typ av grundat lugn. Inte en toppad glädje, men en grundad och välförankrad glädje. Den glädjen hade med själva livet att göra. Det var skönt att få den förnimmelsen. Det hjälpte mig. Så tack för den🙏
Kramar till alla!

Morgonnotering har halkat över i kvällsnotering🤗
Hurusom. Idag förnimmande jag de första pustarna av mer djuplodade vinster av nykterheten. En typ av grundat lugn. Inte en toppad glädje, men en grundad och välförankrad glädje. Den glädjen hade med själva livet att göra. Det var skönt att få den förnimmelsen. Det hjälpte mig. Så tack för den🙏
Kramar till alla!

Morgon notering en måndag i oktober. Svart natt ute trots att det är morgon. Sovit gott igen. Kilona börjar ge sig av från kroppen efter snart 5 veckor utan alkoholen. Bara en sån sak! Jag är full av tillförsikt och hoppas på en bra vecka. Nu är det väldigt snart dags för jobbresa utomlands. Detta smyger sig såklart in i det mentala systemet. Och med det en oro. Sitter ju fint och säkert här på landet med hösten utanför och nykterheten passar mer än väl in i den kontexten. Det är en annan kontext än städer och alla människor och tillställningar. Jag får se till att skriva/läsa här varje dag för att inte glömma mig eller trolla bort det jag så framgångsrikt erövrat. Jag önskar alla en fin dag.

@Andrahalvlek Ja, det är den planerade strategin. Liksom "glänsa" mig igenom det gentemot mig själv. Eller lite som: That m-fu-er won't get me! Med rak rygg. Måste dock ha strategier för det på ett mer konkret och jordnära plan. Ska klura ut vilka. Tack för råd!

Morgon kommentar denna tisdag i höstmörkret. Sover som en stock numer. Ändå trött när jag vaknar. Tänker på hur extremt trött min kropp måste varit när jag ständigt panik vakande under dryckesperioder. Sov aldrig sammanhängande. Detta trötta toppades ju dessutom med en saftig skopa ångest. Jag menar det är ju samma kropp (även om det inte känns så) och den måste ha varit i upplösningstillstånd pga hur jag behandlade den. Vilken enorm stress den måste ha befunnit sig i. Jag ser fram emot en dag där en hel del tråkigt måste fixas. Tradiga måsten som ingår i liv och vardag. Men till och med den utsikten är ok. Det finns ett grundmående som tillåter det. Hade jag varit i dryckesperiod hade jag panikat över alla måsten. Ha en fin dag alla och kramar!

@majsan_nu och @Torn
Ja, det positiva är något som hjälper mer än stjälper! Det sköna känslan av att återkonstrueras från djupet är positiv!

Märklig natt med obehagliga drömmar. Inte mardrömmar, men tillräckligt märkligt och obehagligt för att väcka mig i ottan. Regnet piskar mot fönstren. I morse en djup känsla av ensamhet. En existentiell ensamhet. Den där som drabbar en även om man har människor runt om en som man älskar och som älskar tillbaka. Den där sanningen att vi alla är ensamma i varandet om man skalar bort allt annat. Ingen stress utöver det vanliga. Ingen oro utöver det vanliga (förutom den konstanta oron för ekonomin). Neutralt. Men den där ensamheten är en trigger för mig. Den är svår att möta. Vill fly från det tillståndet. Brukar hjälpa att sysselsätta sig. Idag har det där lugnet jag känt de senaste dagarna bytts ut mot en vibration av osäkerhet. Osäkerheten är dock abstrakt. Kan inte riktigt peka på var den kommer ifrån och vad den består i. Läge att andas. Nästan läge att ta en minut i taget just nu med förhoppningen att det klingar av, byts till ett annat tillstånd. Jag hoppas. Kram till alla!

@majsan_nu Det är perfekt! Då tar jag också tipsen med mig. Ha en bra dag alla!

Kvällsnotering. Trött. Ska bli skönt att sova. Ser fram emot en ny nykter dag i morgon. Kram till alla!

Kvällsnotering. Trött. Ska bli skönt att sova. Ser fram emot en ny nykter dag i morgon. Kram till alla!

Förmiddags notering. Läser runt om här om vanor och risken att vilja för mycket på en gång. Igenkänning såklart. Det är svårt att bromsa de där "göra om" ambitionerna. Men som någon skrev är det ju egentligen mer än väl att ordentligt göra en (1) ny vana stadig. Idag städas det här. Försöker göra det utan stress och utan att samtidigt tänka på alla andra intentioner jag har med allt. En sak i taget. Det är svårt. I iallafall för mig och min psykologiska konstruktion. Det är en sorts övergripande livsstress jag ständigt känner. Men jag vet ju att det inte är möjligt att omfamna allt på en gång, samtidigt. Jag vet det. Kan inte låta bli att tänka att det här mönstret inte BARA kommer från en dålig plats. Det finns också (iallafall hos mig) också en livs entusiasm och livs energi som är orsaken till det här mönstret att vilja göra allt på en och samma gång. Ett bejakande av alla livets möjligheter och öppningar. Tror också att jag druckit på den överväldigande känslan. För att stilla och lugna ner entusiasmen. Det blir helt enkelt för mycket att ta in. Sen har jag såklart också druckit på motsatta känslan. Den som är ett svart hål. Men det är en annan historia. Eller så är det samma historia... som handlar om oförmågan att härbärgera starka känslor? Längtar redan till ikväll när jag slänger mig i soffan för att kolla på skit-tv :) Då är alla måsten som bortblåsta! Men först ta mig igenom den här dagen. Kram till alla!

Morgonnotering. Ok, ute på jobbresa nu. Känns som lugnet före stormen. Men stormen ska pareras. Tar det lugnt. Efter en tid med rutiner och daglig enkel njutning av nykterhet i stillhet ska nu allt sättas på prov. Försöker att både inte dramatisera min situation och samtidigt ödmjukt inse att denna kontext är betydligt mer problematisk än den när jag befinner mig i stillhet mitt i naturen. En dag, eller en timme i taget, är det som gäller nu. Har ju trots allt varit nykter i 6 veckor kommande vecka. Utan vita knogar. Kommer att skriva här varje dag. Det är en av de nya vanorna jag kommer att hålla på. Jag ska inte tänka för långt framåt. Tar varje dag som ett kapitel. Sen lägger jag kapitel till kapitel. Men jag ska erkänna att jag inte närmelsevis känner mig lika trygg i detta jämfört med när jag är hemmavid. Lika bra att säga det högt. Så jag har det att förhålla mig till. Kram till alla!

Tack @Andrahalvlek och @majsan_nu! Jag håller ställningarna. Ni kommer höra av mig här! Kram till alla!

Förmiddagsnotering. Nu borta från välkänd mark. Jobbresa. Även om jag också känner till där jag nu är. Men annorlunda från den nyktra bubblan jag befunnit mig de senaste ca 6 veckorna i naturens stillhet. Nu storstad utomlands. Den nyktra bubblan ska förflyttas till var jag än befinner mig. Nu tar vi en dag i taget. Får återgå till de grundläggande metoderna för att öka möjligheterna för det här att fungera. Solen skiner! Kram alla!

Tack @majsan_nu!

Morgonnotering från utlandet. Somnade igår gott efter avslappningsövning. Mår mycket bra nu på morgonen. Så ofta jag vaknat rejält bakfull och full av ångest i de här europeiska städerna. Inte idag! Känns fantastiskt. Verkligen. Ska som sagt skriva här varje dag. Det hjälper att ha som vana och ramverk. Jag tar ödmjukt en dag i taget dock. Vet att de här jobbresorna är betydligt mer snårig terräng än mitt lugna liv i naturen. Tänker inte ta ut något i förskott. Tänker på alla här och önskar er fortsatt styrka!

Dagsnotering. Fullt upp med arbete. Ska inte ta något första glas. Men det är inte lätt i de kontext jag rör mig i just nu. Föredrar att säga det högt: Det är inte självklart detta!
En dag i taget. Kramar till alla.

@majsan_nu Jo, de alternativen finns ju. Men har aldrig gillat dem. Har provat vid tidigare nyktra perioder. Det är ju en smaksak, men det jag gillade med ölen och vintet är buzzen det ger. Eller det är pga av buzzen, eller alkoholen, jag tycker det smakar gott... Håller mig till bubbelvatten. Här är också grått :) Fortsatt trevlig och nykter dag till dig!

Morgonnotering. I natt drömde jag att jag drack sex öl. Vanligt förkommande fenomen att drömma det. Det var mycket obehagligt, men någonstans mitt där i halvt dröm/sova/vaken tillståndet kunde jag dock konstatera att det var just en dröm och lättnaden var magisk! Jag drömde hur jag dividerade med mig själv efter varje öl om jag skulle ta en till. Hela drömmen dividerade jag. Mer än att vara i själva drickandet så dividerade jag. Hela mitt varande var upptaget av att lägga energi på att göra en bedömning om jag skulle ta en öl till. Sedan dividerade jag om hur mycket återfallet skadat mitt nykterhet och försökte såklart dämpa min ånger med en massa argument, men landade i att det var jävligt onödigt och sedan tog jag en "sista" öl som för att försegla min slutsats. Det var när jag funderade på en sjunde jag rycktes ur drömmen. Vaknade tidigt idag. Är trots allt inte helt stabil mentalt. Men det går bra. Inte orolig på riktigt. Är dock på min vakt såklart. Försöker hitta nya mönster och vanor här. Men sådant gör man inte på en dag. Man kan ju ändra sitt beteende snabbt, men det innebär ju inte automatiskt att det nya beteendet blir en vana eller att man landat i nya mönster. Tålamod är nyckeln såklart. Stort tack för alla peppande kommentarer och jag önskar alla en fin onsdag!

Morgonnotering. Regn. Grått. Har sovit gott jämnt. Kommer ihåg att jag strax innan insomnande i halvt sovande tillstånd igår mycket nöjd konstaterade att jag låg där nykter. Ett banalt men extremt befriande konstaterande. Tänker också på hur jag liksom blivit mer egoistisk. Kanske inte så att andra direkt märker det, men att jag har ett fokus på mitt egna mående som jag inte hade förut. Det landar lite i att vi alla har det där yttersta ansvaret för oss själva och vårat mående. Att vi alla har ett val. Den friheten kan vara både betungande och befriande. Det betyder också att det inte innebär att vissa val görs lätt, eller utan kamp. Men det fins något befriande i att vi har ett val. Att yttre omständigheter faktiskt inte har med det att göra. Vissa av de yttre omständigheterna kan verka oöverstigliga, grymma och orättvisa. Men att ta ifrån varje enskild människa hennes fria val är än mer oöverstigligt, grymt och orättvist. Idag ny nykter dag och arbete. Det hjälper helt klart att ha klarat av den första veckan utomlands utan att köra i diket. Det gör att tilliten till mitt val växer. Kram till alla!

Morgonnotering. Allt fortsätter. Abstrakta men positiva effekter letar sig in i det mentala. Försöker formulera eller definiera vad de består i. Omöjligt. Så min önskan om kontroll får vila. Jag känner alltså bra saker men vet inte riktigt vad de består i. Absolut inga emotionella toppar eller fantastiska glädjefnatt i hjärnan, men snarare ett sorts lugn som smittar av sig på beslutsförmåga och initiativförmåga. En sorts rörelse som leder framåt. Sen är det en annan sak som däremot oroat mig de senaste dagarna. Det är hur relationer påverkas. Både de professionella och de mer intima. Allt ifrågasätts nu med ett andra mönster i hjärnan. Kanske mest de nära och intima relationerna. Jag upplever det som mycket svårt. Min irritation gentemot de jag håller av har faktiskt blivit större. Mer tydlig och konkret. Möjligen är det här en sorts form av nykterhets hybris? Att jag klarar allt själv. Att jag är stark osv. Att jag vet vad JAG vill. Det är ju också kopplat till att det här är min resa. Att den görs av anledningar som kommer ur djupet av mig själv. Att en förskjutning skett är dock uppenbart. Kram till alla!