@trött_och_less_72 Har nu läst lite på din tråd och jag känner också igen mig i vad du skriver/varit med om. Det är svårt när det sitter så djupt. En vana från tidiga tonår som byggts på och byggts på. Krävs en del arbete för att ta sig ur det strypgreppet. Men om man gör matematiken har vi inte något val. Det är torra fakta. Kämpa på!

Läst hela din tråd och känner så igen mig kring dom vidriga abstinensfaserna, just din beskrivning om att det är som att vara fast i en mardröm från helvetet. Och sen återfaller jag ändå. All lycka till på din fortsatta resa mot nykterheten!

@Tackohej Jag tänker att till slut måste jag (vi) väl ändå få nog. Jag tänker att efter tillräckligt många sådana där satans återfall måste jag väl för bövelen kapitulera. Att det det nöts ner till benpipan till slut. Jag menar om jag verkligen är ärlig mot mig själv och tittar på den skit alkoholen gett mig är min situation inte ens i närheten av förhandlingsbar. Synd att det blev så. Men så är det. Om jag har lite självdistans kan jag nästan skratta åt det faktiskt. Alla lögner inför mig själv. Alla förnekanden. Herregud. En sak är säker: Jag behöver inte ett enda bevis till för att jag ska förstå var jag faktiskt befinner mig i min relation till alkoholen. Min relation till alkohol är att vi inte ska ses mer överhuvudtaget. Tack o hej som du säger! Så nu är det "bara" att gå en ny väg. Tänker på perspektiv här. Då tänker jag att jag också kan se på den här nya vägen som en spännande och intressant utmaning. En utmaning som i slutändan faktiskt berikar mitt liv och gör att min kunskap om livets olika schatteringar faktiskt ökar. Att jag blir visare. Att jag blir någon med erfarenhet på flera plan när det gäller den här existensen. Erfarenheten och djuplodande kunskap om hedonistiskt leverne har jag redan. Partyn, eufori, gränslöshet, galenskap, utlevelse och existentiell upplösning, allt det där känner jag mer än väl. Bra. Då är det dags att söka sig till nya områden när det gäller vad det är att vara människa. Ser jag på det på det sättet blir det inte lika torrt och tungt. Då blir det mer att den nya vägen kommer att vidga min erfarenhet av det här livet. Att livet öppnar upp i stället för att det sluter sig som det skulle gjort om jag skulle fortsätta dricka. Sorry om jag låter förnumstig, men känner att det hjälper att kasta mig över tangenterna och formulera mig. Kram!

Boktips: ”Tänka klart” av Annie Grace. Hon förklarar väldigt bra att vi måste nöta, nöta, nöta nyktra vanor för att påverka vårt undermedvetna - det är där alla våra ryggmärgsreflexer bor. Boken finns även på engelska på Storytel ”This Naked Mind”.

Sen tror jag man måsta lägga krut på att skapa sig en hållbar livsstill. Stress är utan tvekan den största anledningen till att man dricker. Vi använder alkohol både som startgas och hastighetsdämpare.

I början är man trött som sjutton - vila mycket är mitt råd. Kropp och hjärna behöver arbetsro för att läka.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för tips! Ja, stressen är en själpare. Men inte lätt att lägga om sådant som har med ekonomi att göra. Den måste gå ihop också. Just nu kan omöjligt ändra för mycket på det. Har helt enkelt inte den ekonomin. Men den övriga livsstilen har jag kompetens att fixa. Ta hand om kroppen, sova, äta bra osv. Det måste in ett mått disciplin för mig i den här ekvationen. Och att vara noggrann med det organisatoriska. Göra plan. Hålla sig till plan. Kram

@torpet Håll ut - du ska själv få uppleva hur mycket hjärnkapacitet som frigörs för problemlösning och kreativitet när din hjärna slipper alkoholen! Jag är förvånad själv faktiskt. Jag levererade bra innan, men jag har levlat upp ytterligare några snäpp. Se det som en morot!

Kram 🐘

Morgon och kaffe. Skönt att forumet finns. Håller mig påmind. Det är antagligen viktigare än jag förstår. Känns som om det blir som ett ramverk. De andra gångerna har jag inte varit med i forumet. Nu blir det något att hålla i, så jag inte flyter ut till total abstraktion. Läser många trådar där igenkänningen är fullständig. Som jag skrivit tidigare släppte jag det där med att räkna exakt antal dagar. Vid snabbt överslag borde det dock vara två veckor idag. Idag ser jag fem emot en kreativ dag på jobbet och förhoppningsvis gör det att jag kan släppa tankarna på den här processen ett par timmar och "leva" för en kort stund utan att ha den här uppgiften/frågan på axeln varje sekund. Det vore befriande. Jag önskar alla en fin dag och vill också påminna mig själv och er att vi alla vet varför vi är här. Jag menar det finns en avgörande anledning till det. Det brukar hjälpa mig med den påminnelsen. Kram

En sak till. Kände i morse en oerhört stark längtan efter det där tillståndet när jag kommit ut på andra sidan. När jag liksom LEVER min nykterhet och inte bara tänker den eller har den som ambition. Tålamod. Tålamod säger jag till mig själv då i i ett ödmjukt tonläge. Kram

Tankarna kommer i pytsar nu på morgonen:) Tänker på hur drickandet gett mig både extremt dålig självkänsla och extremt dåligt självförtroende och på det kan jag lägga till ett hav av självförakt, eller självhat kanske är ett mer korrekt ord faktist. Kram

Självhatet ja. En riktigt ledsam konsekvens när skuld och skam får rasa inombords inse lång tid.
Glöm inte att njuta av varje dag, under tiden du rör dig mot andra sidan. En dag är du där och undrar; hur gick det till?
Kram 🌸

Morgon. Orolig natt. Den första akuta tröttheten har väl släppt. Nu kommer den mer "normala" hjärnans sätt att hantera detta och då finns det såklart ett helt berg av skit att ta itu med. Det är såklart som @Andrahalvlek skrev till mig: Det är en typ av mental abstinens. Återigen påminner jag mig: Tålamod. Har inget sug alls. Har inte haft sedan jag slutade. De tankar som går åt "fel" håll är de som handlar om SEDAN. Mina frågor rör mer hur jag kommer att förhålla mig till detta om ett par månader? Har ju så många gånger fallit efter ett par månader tidigare. Så egentligen har jag inte ännu kommit till punkten där detta beslut verkligen sätts på prov. Jag har den svåraste perioden framför mig. Nu går det i jämförelse lätt. Nu är mitt bränsle den akuta skräcken de närminnen det hårda drickandet gett.
Får då påminna mig om mantrat dag för dag. Inte försöka se får långt fram. Om jag ser för långt fram är det som om jag blir en självuppfyllande profetia. Då ser jag "katastrofen" som ett oundvikligt faktum. Den där nöten vill jag knäcka mentalt. Blir hjälpt av alla er andra och att se hur ni kämpar. Ska njuta av den här dagen nu. Först till gymet och andra träningspasset. Trögt, men precis som att man aldrig ångrar en nykter kväll ångrar man sig aldrig efter ett gymbesök.
Kramar till alla!

Du är stark torpet 💪🏼⭐️! Jag tänker också en del på vilket ”bränsle” som kommer att hjälpa till lite längre fram, när mitt akut-bränsle (som i mitt fall inte är rädsla, utan självgodhet 😅) börjar sina…

Vi får göra det vi kan, nu medans det går ganska lätt och motivationen är hög, för att bygga något inom oss (och kanske också utom oss) som gör att nykterheten inte är så hotad/sårbar och inte avhängig av akutbränslet… Jag har snott begreppet ”ett nyktert tankesystem” av Seklart och försöker nu i sakta mak utveckla ett sådant, som jag sedan ska vara väldigt rädd om! Kram till dig!

@Annabell Ja, vid närmare eftertanke kanske det är både rädda och självgodhet. Parallellt. Eller samtidigt. Tror också det är viktigt nu att fortsätta ta med sig den här första akutfasen och bygga något mer stadigt. Att fortsätta tänka/känna/reflektera kring det här med att identifiera sig som någon som inte dricker. Jag har som ambition att det ska få fäste i både kropp och mentalt. Att det hakar i liksom. Att det inte ska glida undan med tiden. Bara att formulera sig i skrift här är ju ett sätt att få det att fästa. Tror benhårt på att tankarna får bättre fäste om de formuleras "högt" och utanför ens inre tankebanor. Vi jobbar på det! Kram.

Gult, rött och orangt där ute. Vackert. Ännu en orolig natt. Vet inte varför. Mer allmän oro tror jag. Svårt att sätta fingret på det. Känner mig neutral. Det är kanske bra. Tålamod, tålamod. Kram till er alla.

@torpet Ja, hösten är vacker, i alla fall så länge alla härliga färger är kvar! Hoppas dagen blir mindre orolig, svårt att veta riktigt vad oron vill säga oss...Ibland kan man fånga in den o ibland inte. Och tålamod - javisst! Ibland kunna fokusera om så att själen får lite ro... Styrkekram o önskar dig en fin dag! 🤗