av Flarran

Flarran
mån, 2023-11-13 - 18:40

Stoltheten man känt fick sig till sist en knäpp för sju år sedan när ekonomin kraschade och det inte fungerade ekonomiskt för mig längre och man i ett väl självbevarelsens bleka och svaga ögonblick då spontant under blodtryckskoll berättade för en allmänläkare om hur man även mådde psykiskt och väl även berättade att man kände att det upplevdes som att satt och slog sig i huvudet med en planka dagligen för ”att må bra” en liten stund med vin och grejer. Detta ända sen man som riktigt ung först upplevde en stunds tankefrid av alkohol och mest sen bara längtade efter mer berusning.

Har sedan jag var liten vetat och känt att det inte är normalt att alltid mer eller mindre vara osäker, nervös, deprimerad och känna ett utanförskap även i de grupper som man egentligen känt sig rätt hemma i. Snackar här om om min psykiska erfarenhet av dystymi som väl inte så värst många som begrepp känner till, vilket har gjort att jag inte har ork att stressa för att passa tider för att ingå i någon gruppaktivitet någon längre tid.

Tröttnar så himla snabbt, ger alltid först allt och lite till så där i början, och sen bara falnar och slocknar intresset och jag känner tristess och enformighet i det mesta. Har provat på föreningsliv inom intresseområden jag har, men det har alltid varit så mycket av sidoverksamhet som jag inte känt det minsta för.

När någon sade, tänk att få hålla på med det här jämt. Dessa ord och tanken på att låsa fast sig i något som inte kändes helt rätt fick mig att lämna en förening som väl jag egentligen delvis gillade, men socialt utanförskap gjorde att det som oftast bara blev att allt till sist kändes som ett tomt och meningslöst tvång, drack inte mer än ett par flaskor portvin till helgen under det året.

Men det kändes jobbigt att inte vara fri och kunna vara sig själv riktigt, tröttnade snabbt på alla tvång och förväntningar om att alltid förväntas vara den som med glädje ständigt skulle ge utan att väl få så värst mycket av värde tillbaka. Socialt sett har jag aldrig klaffat fullt ut och kunnat skaffa mig nära vänner och sånt där, då det väl faktiskt krävs mer än att bara ge och inte få något tillbaks.

Det krävs så mycket jobb och ger mig mest social ångest tycker jag att ingå i någon grupp. Som oftast får jag rätt snart en känsla av att bara vara den som ska utnyttjas för andras bästa, vilket sällan eller aldrig så klart har givit mig någon stimulans och motivation att hålla i och hålla ut.

Då har jag lämnat och gått vidare till något nytt som bara efter ett kort tag gett mig samma känsla av att vilja gå vidare till något nytt. Har heller aldrig orkat eller kunnat att hålla fokus länge på annat än sånt som jag verkligen brunnit för, vilket är sånt som intresserar mig till den grad att jag kan kämpa på tills jag går rätt in i kaklet.

Från att ha varit någorlunda ekonomiskt oberoende till att bikta mig inför läkare och psykolog samt det sociala för att sen länge gå som tiggare på socialen med mössan i hand för små korvören liksom, bygger då verkligen inte upp en redan rätt låg självkänsla liksom. Men har provat på den biten och fått alla möjliga tips och råd av de hade. Har ett tag till och med från det kommunala haft en form av stödjare för att väl komma ut - och in i samhället igen. Men den grejen var inget för mig.

Har alltid för det mesta sen barndomen upplevt mig att fått ha klarat mig mer eller mindre helt själv, och väl inte heller velat att vara beroende av någon. Då jag förutom alkoholkonsumtionen som jag försöker lägga bakom mig har min psykiatriska problematik med social ångest och sånt, ville någon en gång att jag skulle pröva på att försöka ingå i en grupp med individer med kanske lite likartade problem. Men ville inte cementera fast mig i ett tänk som jag inte helt kunde identifiera mig med, orkar inte med att ha deprimerat folk inpå mig alltså, har gjort den resan liksom.

Dessutom när det gäller människor med psykiatriska funktionsvariationer som jag känner till en del om blir jag trött av att bara tänka på att passa tider för att kanske få stå och koka kaffe, som jag inte ens gillar, och kanske även laga mat enligt andras önskemål, och då spela teater som nöjd och glad som en underdånig typ inför andra för att därmed liksom platsa i konstellationen som sådan.

Stoltheten man kände innan man helt fastnade för djupt i alkoholträsket, och sen fick lära sig att krypa för att resa sig igen har förändrat synen på mycket. Skulle väl så klart tidigt ha sagt ifrån och frigjort mig från att vara fastlåst på samma plats och att därmed behöva att utstå en situation som kändes helt fel så otroligt länge, men det är ju rätt så lätt att vara efterklok.

Den konstlade bedövande frihetskänslan som jag väl upplevde och kände att alkoholen gav, den stal mest bara en massa dagar ifrån mig och gjorde mig illa på så många fysiska och psykiska sätt där jag ofta satt i min dimmiga ensamhet och deppade och väl mest tyckte synd om mig själv.

Kanske är det inte så konstigt att det blev som det blev när jag tittar tillbaka på min uppväxttid som väl rätt nedtryckt av farsans domderande och ”klasskompisars” mobbande samt min rädsla för att inte min psykiskt sjuka morsa skulle vara allt för deprimerad och bli inlagd var inte uppbygglig. Ständig negativ stress i åratal kan knäcka vem som helst. Detta var bara några nyktra tankar här i stunden.

Kämpa på!

Flarran
mån, 2023-11-13 - 23:18

Nu skulle man haft några öl känns det som. Har ända sen man för många år sedan då man på fyllan ansträngde sig rejält och cyklade som en blådåre upp för en lång backe på fyllan haft problem med högt blodtryck och något märkligt fenomen med dimsyn som sjukvården inte kunnat råda bot på.

Har därför trots att jag inte har diabetes gått på ögonkontroll årsvis. Har nu fått en tid för besök för fotografering av ögonbotten med mer. Jag oroar mig skitmycket för att gå dit i morgon. Jag berättade ju tidigare om att jag får svår social ångest när jag är ute bland folk och alltid brukat att självmedicinera med lite vin eller öl på kvällen innan läkarbesök för att klara av den stress som det innebär för mig att gå på såna där besök.

Nog har jag tagit sömnmedicin och lugnande tabletter men det biter inte ett smack, kan inte koppla av och somna helt enkelt. Om man bara hade haft en flaska portvin nu så hade det inte varit några problem, brukat bli lugn och fin inför såna där besök och sluppit jobbig hjärtklappning och sånt.

Himlar vad man oroar sig nu, varför har man fått för sig att bli nykterist egentligen. Hade en dosa med portionssnus i skåpet men inget hjälper. Kommer nog inte att klara av att gå utanför dörren i morron känns det som. Faen att man hällde ut ölen man hade i källaren för nåra veckor sedan. De skulle verkligen behövts nu, man var väl då en riktig idiot alltså. Hur som helst ha det bra.

God natt vänner!

Kennie
tis, 2023-11-14 - 08:22

Hoppas du mår bättre idag. Du får tänka på att för dig handlar det inte om att ta något glas för att lugna ned dig. Dricker du kommer du fortsätta dricka. Beroendet ser en chans att övermanna dig nu när du har något som gör dig nervös. Ett råd är att sluta tänka på vad du skulle vilja dricka. Du kan inte få bort oron, men du kan låta bli att fantisera om vad du vill dricka, det göder bara beroendet. Kan du istället tänka i den mer neutrala och sakliga termen alkohol? Att ja, nu har jag sug efter alkohol, det är jobbigt, men det går över. Du har överraskat dig själv många gånger den här månaden med att klara saker du inte trodde att du kunde. Jag tror du klarar läkarbesöket också. Gå dit, ett steg i taget, och ha en målbild att efter besöket köper du dig något gott att äta och går hem och skriver här hur det gått.

Flarran
tis, 2023-11-14 - 21:37

Jag klarade av det!

@ Kennie tack för att du skrev i morse, hade ingen lust att ens slå på datorn i morse allting kändes bara allmänt jobbigt men sopade sen golven och städade badrummet i alla fall, man måste ju göra sånt ibland också. Men funderade starkt ett tag på att åka till bolaget och skita i alltihop.

Hur som helst, kom för nån timme sen innanför dörren efter att i snigelfart gått hem från stan och besöket på ögonmottagningen. Hade inte tänkt att gå dit, men tog ändå till sist sen en taxi och åkte dit ändå. Synen och värdena var oförändrade sen sist, vilket ju var bra. Hade ändå tänkt att gå ner till bolaget i alla fall. Men gjorde som du föreslog tidigare och gick ner till biblioteket i stället och vandrade runt bland alla bokhyllorna och funderade ett tag. Har inte ro att läsa och blir trött i ögonen av längre texter.

Kan inte heller hålla fokus på det hela eller intresset för uppe för läsning något längre tag. Men kom på att det finns talböcker att låna, så snackade med bibliotekspersonalen och fick ett par tips om att det fanns mycket tidningar och även talböcker man kunde låna eller läsa läsa genom en app i mobilen eller på sin dator. Ska nog kolla in det hela lite närmare framöver. Och visst var det väl lugnt och fint på biblioteket. Får väl gåt dit igen när jag känner för det.

Men bara kanske ett par hundra meter från biblioteket ligger bolaget så det var allt en mindre kamp inom mig att inte som alltid bara gå dit liksom. Men jag höll ut och stannade kvar på biblioteket tills bolaget hade stängt och gick till en matbutik sen och handlade lite mat, frukt och godis och sket även i att köpa folköl, men visst var det en rejäl kamp inom mig att stå emot begäret. Sitter nu här vid datorn som en nykterkvist mot alla odds liksom.
Ska nu kanske äta fiskgratängen som jag köpte.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2023-11-15 - 05:04

Tänk att det ska ta sån tid att lära sig tänka ens det allra enklaste ibland. Det är var nyss för en stund sen tanken som kom flygande liksom. Gick väl och lade mig klockan 23:15 efter att ha ätit lite och vaknade sen tio över tre nu tidig morgon eller natt, ja hur man nu ser på saken.

Tänkte då först på det vanliga gamla sättet jag tidigare har gjort, men usch, nu vaknade jag för tidigt igen, hade ju hoppats att klockan skulle ha varit mer, ja helst alltså morgon och ljust ute. Då började som så ofta mina tankar på att processa olika negativa känslor, minnen och onödiga tankar som höll på att helt sakteliga få mig ur balans och nästan smått deprimerad.

Jag började fundera på meningen med allt, inte frågande i negativa termer, utan bara så där rent allmänt så att säga. För en gångs skull var jag stilla i sekunden och praktiserade något som jag kan rätt mycket om i teorin, men sällan använt mig av som naturligt verktyg för mitt eget personliga välbefinnande. Jag fokuserade på andningen, och vad det betyder för känslan av lugn att andas rätt.

För bara det att man tar ett djupt andetag och håller andan lite längre än man brukar och sakta andas ut, och medvetet upprepar den proceduren några gånger tills kanske spänningar släppt i kroppen och man har man kommit lite i balans, så skingras mycket tankar man stunden innan hade på grund av att man helt enkelt väl fått i sig lite mer syre kanske.

Direkt några sekunder efter dessa tre – fyra djupandningar av medveten avslappningsteknik så kom återigen negativa tankar smygande på mig. Varför kan jag aldrig få sova en hel natt utan att behöva vakna utan att vara utsövd liksom. Då hejdade jag mig själv genom att istället fundera på djupet över vad det kan bero på att man vaknar så där mitt i natten.

Då slog det mig att det kanske helt enkelt var kroppens signal om att jag nog behövde gå upp och kasta lite vatten för att det inte skulle bli blött och otrevligt i sängen. Så sagt och gjort så lydde jag kroppens signaler och gjorde så. Tänkte sen gå och lägga mig, men oron smög sig direkt på mig igen liksom. Jag kände stress och ångest och började tänka i gamla banor att nu skulle man haft nåt alkoholhaltigt att dricka som man alltid blivit avslappnad och mätt av utan att behöva tänka.

Men istället började jag att tänka på varför jag tänkte så där i den stunden, och funderade på om jag faktiskt bara var hungrig på något. Gick då ut i köket och tittade i skafferiet och såg ett antal olika matvaror. Direkt kickade en känsla om någon onyttig snabbmat in. - Skulle kanske slänga i mig en massa chips omgående, eller kanske glufsa i mig något riktigt sött, kanske nåt med choklad eller nått liknande. Men då gjorde jag något som jag tidigare inte praktiserat kring ätandet. Jag tänkte efter lite på vad kroppen kanske egentligen ville säga mig och näringsmässigt kanske behövde.

Så satte mig ned på stolen och funderade över olika möjligheter att snabbt bli mätt och glad på något enkelt sätt som inte var så onyttigt och bara en massa socker, salt eller fett. Jag blev mycket förvånad över att kroppen så tydligt gav mig en känsla av att jag skulle öppna en av tonfiskburkarna. Ja, en sån med bitar i vatten jag köpt igår. Men inte kan man väl sitta och äta tonfisk mitt i natten var först en tanke som bara ploppade upp. Medvetet sköt jag undan denna tanke och satte sedan igång och glufsa i mig tonfisken som smakade ovanligt gott faktiskt.

Kom på att jag behövde något att dricka och då kom konstiga tankar in i bilden igen om hur jag tidigare brukade dricka om nätterna tills jag gick och lade mig lite dimmig efter några timmar. Nej, alkohol hade jag ju inte hemma, så då kändes det för, ja nästan skrämmande självklart någon söt kolsyrad läsk. Men mitt medvetna tänkande som nykterkvist föreslog mig i stället, hör och häpna något så grundläggande och vanligt som ett glas kallt kranvatten.

Det är vad jag i skrivande stund sitter och dricker på. Funderar på vad lite man egentligen behöver för att faktiskt må bra egentligen. Tänk att det ibland ska ta sån tid att lära sig att lyssna på kroppens signaler. Men oj, har glaset redan blivit tomt, går nog och fyller på det igen och tar mig en rejäl slurk till liksom. Känner just nu ett lugn så smått fylla kroppen av någon märklig anledning, så följer väl känslan som kom efter att jag just gäspade som väl betyder att jag ska stänga av min dator och vila mig en stund till, så det får väl bli så mina vänner.

Ha en fin dag!

Kennie
ons, 2023-11-15 - 07:52

Hej,
Vad glad jag blir att höra om din dag igår! Starkt gjort att du tog dig iväg till läkaren, och att du lät bli att köpa alkohol. Hoppas du hittar bra talböcker sen också. Jag gillar att sitta och bläddra i en tidning på biblioteket, titta på folk och ta det lugnt. Synd att bolaget ligger nära, men om du ser till att vara mätt eller kanske ha med dig något ätbart när du går till bibblan så går det nog bra! Och klokt att du lyssnade på kroppen, tonfisk är ju både gott och nyttigt! Havregryn med havremjölk, nötter och lite kanel mättar bra och är nyttigt också. Önskar dig en fin dag med vila och vänliga tankar.

Andrahalvlek
ons, 2023-11-15 - 08:07

@Flarran Heja dig! Helt rätt taktik. Distrahera, låta tiden gå, göra helt annorlunda. Rent bokstavligt gå andra vägar. Inom en inte allt för lång tid kommer Systembolaget kännes som ett ledsamt minne enbart.

Av princip går jag inte ens in där och handlar alkoholfritt. Jag står inte ut med stanken (det luktar av krossade flaskor i golvet sannolikt), folks smygande mellan hyllorna och kassabiträdenas blickar. Stå i kö bakom folk som luktar både gammal fylla och ännu värre kroppsodörer. Tanten framför som bara köper en enda tetra-liter billigaste vin, för att ekonomin inte tillåter mer. Osv.

Samtidigt är det viktigt att minnas, och jag är oerhört tacksam för att jag inte nådde den nivån. Jag backade snarare från stupet INNAN jag hamnade på köpa-en-enda-billigaste-tetra-vinet-nivån. Jag drack förvisso periodvis tetra rödvin, för 74 kr styck/liter om jag minns rätt, men det var för att jag bara skulle dricka en liter per kväll. Max. Med en box blev det svårare att sluta dricka för kvällen. Att öppna en ny tetra kändes som ett större beslut. Den taktiken funkade bra i perioder, men spårade ändå allt ur förr eller senare. Så himla skönt att slippa bry sin skalle om sådant!

Kram 🐘

Flarran
ons, 2023-11-15 - 08:38

Är inte riktigt frisk än, det har jag då insett utan tvekan då jag tänker tillbaka på gårdagen som fullt nykter för första gången på många år då jag besökte lasarettet för att kolla synen. När jag hade gjort det och kände mig rätt nöjd och glad efter bra medicinskt besked och att sen ha talat lite allmänt med trevlig personal i någon minut, och då väl mest om mig själv då undersökningen var klar.

Jag tog sen en kortare promenad och var in på en toalett efter besöket och där på handfatet så stod en flaska med alkogel 85 procentig sprit och jag fick av bara doften på händerna av den en sådan oemotståndlig lust att fylla en plastmugg till hälften och där blanda med vatten och svepa på stående fot ska ni veta. Hade jag varit det allra minsta berusad och haft min vanliga ångest och sjukligt nedsatta koncentrationsförmåga och behärskning hade jag aldrig kunnat motstå den frestelsen.

Så visst är man alkoholist fast man aldrig tidigare har identifierat sig som en sådan. Hade jag inte som nu varit helt nykter de veckor som jag har varit så hade jag säkert i bästa fall legat intagen på akuten för akut alkoholförgiftning. Har dock min egen personliga tro på Gud och vill bara på det här sättet i stunden säga att jag är tacksam för att jag känner att han hjälper mig hela tiden av någon outgrundlig anledning. Minns att min farsa varje dag brukade fråga mig om jag hade kommit ihåg att ta min morgonmedicin med blodtryckspiller, vilket jag nyss har gjort idag. Såg just att mitt blodtryck i vila är ovanligt högt, 175/100 vilket väl beror på att jag inte ska snusa heller.

Kämpar vidare och har nu som målsättning att äta en banan, eller kanske ännu hellre försöka att hålla fast vid min känsla om att det nog borde ätas frukost snart med mjölkchoklad och smörgåsar om en liten stund. Måste alltså hela tiden tänka på att sköta om mig fast det går lite knackigt liksom. Men något som var rätt så roligt igår när jag var ute och gick, var att jag så sakteliga har börjat att känna mig lite mer levande på något märkligt sätt. Kan känna mig mer närvarande i stunden och uppfatta saker som jag inte känt eller sett tidigare.

Det är som att jag har klivit ut ur ett fängelse som jag varit inspärrad i så många år liksom. Det var nog så här man kanske kände sig som nyfödd kan jag tro. Till dig som nu tror att det aldrig går att komma ut ur alkoholträsket, så gäller det att fokusera på nuet och inte se längre fram än till kanske nästa timme, för det går hela tiden upp och ner i känsloregistret när det gäller att börja ett nytt liv utan alkohol, åtminstone så känns det så för mig. Förresten, höll ju på att nästan helt glömma bort att säga hej till er @Kennie, @Andrahalvlek. Jag blev glad att ni skrev det piggade faktiskt upp lite.

Kämpa på!

Se klart
ons, 2023-11-15 - 09:09

Godmorgon @flarran
Jag läser dina inlägg med stor glädje och ödmjukhet. Jag hejar på dig enormt.
Jag känner också igen detta att få hjälp från en kraft större än jag. Någon vill mig väl. Någon stöttar med en hand under mig om jag faller.
Kanske är det inte allmänmänskligt men det är nog iaf något som vi i den sekulariserade världen inte funderar över varje dag. Jag tänkte- eller snarare kände- detta mycket tydligt under början av min nykterhet. Ett litet strå som jag höll hårt i. Liksom ”the window of oppurtunity” som man brukar prata om. Hur ett fönster öppnas och man har möjligheten att kliva ut och in i ett bättre liv.
Där är du nu. Då är det en dag i taget, och små steg i taget som är viktigt att fokusera på- precis som du gör!
Det blir lättare med tiden, men jag brukar också säga att knappt något är så svårt som att vakna bakfull en morgon med kemisk ångest.
Man får försöka ha perspektiv.
Jag önskar dig en fin dag! 🌸

Flarran
ons, 2023-11-15 - 10:58

Hejsan!

@Se klart,

Kul att du skrev lite. Har just ätit ordentligt nu med varm mjölkchoklad och limpsmörgåsar som jag faktiskt gillar än idag precis som när jag var liten grabb och gick i skolan. Det finns så många människoöden tänkte jag just och alla har vi väl våra olika problem och sånt. Men alkoholen den kan då anpassa sig till allas tycke, smak och fördärv har man förstått.

För det är då inte någon tillgång direkt så att säga att behöva släpa på oket att hela tiden behöva en massa sprit och sånt där för att ”må skapligt” psykiskt. Har som jag berättat tidigare alltid haft mitt problem med allmän ångest och nedstämt känsloläge mest hela tiden ända sen jag var liten och där har inga läkare eller piller förmått att hjälpa alls. Det är nog bara han där uppe som funkar...

Det att jag började med alkohol var ju för att jag mådde allmänt psykiskt dåligt. Föräldrarna märkte väl tidigt hur det var ställt, men de visste väl att jag var tvungen att ha något mot vad dom säkert förstod – min nedstämda natur. Morsan brukade ändå alltid med eftertryck på somrarna säga ord som, lova att du inte badar eller simmar om du har druckit. Det höll man väl för det mesta, förutom kanske några 50 cl burkar folköl. Som det är just nu skulle jag inte ens våga att smaka på en alkoholfri öl, för då går man väl igång igen som en idiot och vill ha andra grejer.

När jag var ut igår använde jag inte ens några lugnande piller, och det funkade ju ändå, vilket det gör för det mesta även om oro inom kroppen ständigt kommer och går. Vet att alkohol slätar ut deppighetskänslan och stänger av rätt mycket, men det funkar ju inte kroppsligt. Har läst att rätt många har lidit av ångest under kemisk bakfylla, men det har inte jag märkt av något vad jag kan minnas sen tidiga tonåren.

Kanske om man varit rejält packad lång tid så har man väl någon gång känt en slags febrig yrsel och utmattningskänsla med orolig mage eller sånt. Brukade väl egentligen tekniskt sett fasa ut de mesta fyllorna genom att ha en skvätt eller burk över till kommande dag, som väl egentligen kallas för återställare om man ska vara noga.

Man lär sig ju rätt snart hur kroppen reagerar på alkoholens fysiska påverkan och anpassar sitt drickande efter hur man förväntar sig att man kommer att må om det ska vara helt nyktert en viss dag eller tidpunkt liksom. Har i många år nog varit mer eller mindre ständigt berusad. Det är väl rätt tur att man inte hade lust att köra bil oftare än vad man gjorde fast man skaffade sig bil redan som artonåring med ett körkort som då i början av1986 väl bara var någon dag gammalt. Har inte kört någon bil sen år 2005 då jag lät en skrothandlare ta hand om bilen.

Kommer förresten ihåg en gång när man nyss hade fått körkort och var ute och cyklade och väl då lyckats snatta en platta med pilsner från en lastkaj nånstans och gömt den under en trapp i en källare i den då aktuella matbutikens närhet. På natten efter en del drickande hade man kommit hem och plötsligt mindes att man hade glömt att ta med sig de burkarna hem. Då hoppade man bara in i sin bil, ställde sen in alla pilsnern och åkte hem. Tror att änglar nog många gånger har fått jobba övertid. Det att man kommer ihåg händelsen så tydligt är nog att den var så pass udda. Nog är det mycket korkade grejer man har gjort på fyllan liksom.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2023-11-15 - 13:05

Det blir allt julmust i år.

Köpte ett par små julmust igår, fast jag inte är så mycket för den typen av läsk. Fick väl lite för tidig julkänsla kanske. Då jag satte in musten i kylskåpet flimrade det i min nykterhet förbi ett minne från en jultid för längesen då det dagen före den julaftonen var dags att liksom montera ihop en sån där plastgran som fanns förr där varje gren och kvist var lösa och skulle sättas ihop bit för bit för att som färdigmonterad likna en julgran som man kunde klä med glitter, ljus och sånt.

Var väl en 20 år nånting och helnykteristerna morsan och farsan satt i köket och drack kaffe och väntade på att man skulle bli klar med uppdraget. Hade väl druckit en hel del och var ändå enligt eget minne inte speciellt berusad.
Men upptäckte genom detta granmontage hur fumlig och oteknisk man väl egentligen var som packad då granen ifråga som man hojtade om att vara färdigmonterad.

För när jag stod där stolt och betraktade granen och hojtade om att det var dags att få hjälp med att hänga på ljusslingan så upptäckte jag efter en stund att jag hade lyckats med konststycket att sätta varje grankvist upp och ned så att det inte var något som ens liknade barr på den, då en sådan äldre typ av plastgran bara hade barr på ena sidan och var helt slät och plastig på undersidan.

Faen vad korkad man kände sig att man inte lyckats att ens sätta ihop en enkel liten plastgran så att det liknade nåt. Minns inte om föräldrarna hann att komma in och se spektaklet innan man fick göra om alltihop från början, kvist för kvist. Men nog kände man sig dum att man inte hade lyckats med ett så enkelt uppdrag som att ens montera ihop en plastgran efter lite renat. Man kände sig först så himla smart, oövervinnelig och intelligent när man druckit en del, fast man inte ens väl kunde stava till ordet intelligent liksom.

Det blir Julmust i år!

Flarran
ons, 2023-11-15 - 17:43

Som nykter tänker man...

Som nykter tänker man med lite livserfarenhet på ett lite annat sätt, då kan man se andra saker än vad man såg och kände tidigare då man som berusad bedövade sig med alkohol, som mycket väl kunnat vara vilken annan psykoaktiv drog som helst. För som berusad och avkopplad, eller kanske då mera korrekt urkopplad eller avskild från kanske en andlig gemenskap vilket väl kan vara en rätt nära beskrivning av det tillstånd man oftast befann sig i. Tankemässigt och känslomässigt kan man uppleva bra mycket mer än man som berusad gör. Visst kan man mänskligt sett vid lång och stark berusning vara tillfälligt inre tillsynes lugn och kanske rent utav känna sig vara sig själv allra högst.

Har man granskat världen på ett rent logiskt sätt och även tagit del av världens olika former av mänsklig tro, och olika former av religioner genom att läsa och lyssna på otroliga mängder med skrifter om det tillsynes mänskliga fria tänkandet, psykologi och olika inriktningar inom det mer andliga perspektivet och samtidigt tagit del av det moderna världsliga sättet att vara och tänka.

Då kommer man till sist till en punkt som gör att man måste stänga av sitt logiska tänkande helt om man vill kunna vara endast en världslig människa eller så går man helt enkelt under världsligt och mänskligt sett är känslan. För man kommer som djupt andligt grubblande då annars till sist att bara krackelera och splittras inuti själva kärnan av det som man väl mest kan beskriva som det egna jaget och den man känner sig och tror sig att vara. Man får nog mentalt sett en slags kollaps eller hjärnblödning annars. Min mor var existentiellt djupt grubblande innan hon fick sin första psykos som frikopplade henne från kropp och själ då hon inte var mänskligt sett kontaktbar liksom.

Den medicinering hon sedan hade livet ut till sin ålders höst för det som numera väl under ett slags samlingsnamn kallas för att vara bipolär, eller i hennes fall att ha en manodepressiv sjukdom som det hette tidigare. Det handlade rent medicinskt sett för henne som alltid var helnykterist om att klippa bort de allra högsta topparna och de allra djupaste dalarna i hennes känsloregister. Det var väl även något som hon med lite andra ord även beskrev i sin dagbok som hon spontant förde som 40-åring på 1980-talet, där hennes inre känslomässiga, tankemässiga och själsliga kamp framgick.

Hon hade en kristen tro och vilja att göra endast Gud och Jesus vilja, vilket för henne betydde att helt och fullt vara ett lydigt verktyg för den högste andliga makten som det framgår tydligt av om man mer djupt analyserar hennes ord om hur hon såg på världen, det andliga och hennes helt egna och mänskliga tillvaro. Tror att den här nyktra resan som jag befinner mig på kan komma att bli riktigt intressant att se vart den leder om jag bara orkar hålla ut som nykter och då kanske till och med får lov att släppa lite mer på mitt ännu nog inte helt nedfilade högmod och stolthet som gör att jag nog spjärnar emot det som kanske skiljer mig mot vad vi kan kalla för en andlig högre makt.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2023-11-15 - 22:33

Kämpar vidare.

Det är märkligt med tidsupplevelse och hur tiden som en grav missbrukare som man har varit, och då som oftast gått omkring mer eller mindre på autopilot och upplevt sig att allt bara har stått still. Men ändå är det så oerhört mycket som har hänt. Hjärnan när den funkar som den ska är allt en fantastisk datamaskin som tycks arbeta på under de mest extrema påfrestningar. Det är väl bara lite synd att man själv så att säga inte fullt ut alltid har varit med i direktsändningen av grejer som har hänt i realtid, vilket man så här i efterhand förstår att man inte riktigt har varit.

För när jag nu har varit helt nykter ett tag och kunnat djupanalysera min tillvaro, mediterat och grävt ordentligt i minnesarkiv, tankar och känslor så att säga. Det är som att möta sig själv som riktigt ung och den man är idag i en och samma person - nästan som att åka tidsmaskin bakåt och fram till nutiden på en sekund och hitta sig själv just nu, det är rätt svårt att förklara känslan. Men nog är det häftigt med livets gåva när man väl förstått det hela.

Det känns som att jag har börjat landa lite och hunnit ikapp mig själv. Förstår att det har varit rätt klokt att inte bara ge upp och hoppa av. Det finns nu en känsla av tacksamhet. Har även en liten svag misstanke om att det kan vara förekommaavhopp som man faktiskt har gjort i tidigare liv, men det här kan ju vara verkliga tankar och minnen blandat med dåtiders dimmigt alkoholtänk och helt fria fantasier som spelar in.

Men nog är det mycket man har lärt sig undermedvetet, lite grann så där som att hjärnan arbetar även medans man sover och aldrig är helt avstängd utan tycks ha en viss del kapacitet i någon form av skyddat läge så att säga.
För ibland när man har gått och lagt sig med funderingar på ett först tillsynes helt olösligt problem, så har svaret kommit till en som från ingenstans morgonen därpå. Börjar på att bli lite mer ödmjuk och kämpar alltså vidare.

Kämpa på!

Kennie
tors, 2023-11-16 - 07:17

Jag känner också en stor tacksamhet över att inte missbruka alkohol längre. Det är på sätt och vis som du skriver, att man kommer i kontakt med en yngre version av sig själv. En mer nyfiken, och för mig mindre orolig version. Nu kämpar vi på med en dag till. Ska på en konferens idag med middag efter där de flesta kommer dricka, men det ska inte jag. Fokuserar på hur jag vill vakna imorgon- utan bakfylla, utan oro.

vår2022
tors, 2023-11-16 - 08:00

@Flarran Förstår precis vad du menar med känslan att hitta sig själv och åka tidsmaskin i sitt egna liv. Man landar och hinner ikapp sig själv. När jag drack blev mina känslor förvridna och inte helt äkta, de åkte än hit, än dit och var inte helt förankrade i verkligheten. Motgångar blev övermäktiga och marinerade i mycket oro och ångest och mycket worst case scenarion. Idag som nykter, när jag landat och är balanserad kan jag på ett helt annat sätt hantera motgångar. Plocka ned det i mindre delar och hitta lösningar från tidigare erfarenheter och även kunna se det i ett större perspektiv, vilket ger mig fler möjligheter att lösa det. Omvärlden och perspektiven har vidgats. Egentligen är man rätt egocentrerad när man dricker, jag blev trångsynt och väldigt enkelspårig. Som att all fokus var på mig och att även andras fokus skulle vara på mig, vad tänker de om mig?

Jag känner också en tacksamhet över att kunnat vidga mina perspektiv och över att kunna se mig själv utifrån. Att jag är mindre egocentrisk och att jag själv kan tänka om mig själv och vem jag är. Att jag duger, att jag är bra och att jag är en tillgång. Det är en riktigt spännande resa att nyfiket utforska sig själv. Att resa i livets gåta😁

Ha en fin torsdag!

Flarran
tors, 2023-11-16 - 16:03

Nykter och glad är väl en sanning med modifikation, nykter det är jag, men glad är väl att ta i liksom, då jag gärna skulle ha velat vara lite med hjälp av alkohol i ett något högre stämningsläge just nu då jag känner mig trött och orkeslös och nere fast jag har sovit rätt bra idag för att vara jag.

Förstår och känner att jag just nu borde äta något vettigt som ger mig bra näring, vitaminer och lite positiv energi, kanske ett glas mjölk och en banan eller bättre om jag nu kommer mig för att göra riktig mat. Normalt sett hade jag nu öppnat en öl om jag haft nån i kylen ska jag säga. Bara tanken på det som jag måste slå bort, gör mig ”sugen” på att gå till bolaget, vilket jag inte vill göra då jag vet att det kroppsligt sett inte alls är bra för mig.

Nu är jag sedan drygt en månad alkoholfri och tänker klarare, men jag är inte speciellt glad utan mera bara trött på mig själv liksom. När jag har druckit tidigare så har jag försökt att hålla mig inom den gräns til det område innan jag blir fånig, fumlig, gråtmild och självömkande, men som alla vet som har en jobbig alkoholproblematik så är det svårt att hålla sig inom rimliga ramar, det blir bara för mycket och då kan man känna sig dum och värdelös och då blir det lätt att man tappar omdömet och bara kör på och så tappar man koncepten och annat och då kan det lätt bli lite hur som helst.

Jag har aldrig känt mig stolt över att göra så, eller att ens behöva använda alkohol för att förändra mitt känsloläge för att ”må bra” eller få tankevila en stund. Utan det har mest blivit så för att jag skulle orka vidare med min allmänna jobbiga ångest och nedstämdhet som ligger i att jag så att säga i grunden har en psykiatrisk problematik som gör att min hjärna som dystemiker med flera angränsande psykologiska termer alltid arbetar och processar små ovidkommande detaljer som jag vet är helt ologiskt att göra, men jag kan inte fokusera och stänga av det hela och då har alltid alkohol fått fungera som som ”medicin” då inget annat har hjälp mig till en slag tankebalans.

När läkare har hört mig förklara hur jag fungerar så har de kommit med flera hypoteser kring det hela, som att jag väl ärvt en del av min mors bipolära problembild, samtidigt har andra nämnt att jag kanske även ligger nära det som kallas ADHD eller kanske då mer korrekt den variant ADD som inte gör en hyperaktivt utåtriktad utan mer energilös, nedstämd och ofokuserat grubblade på allt och väl ingenting. Hjärnan arbetar då ständigt med ovidkommande saker och man analyserar då ständigt eller som oftast ofrivilligt ner på detaljnivå de mest triviala saker, vilket gör det svårt att hålla tråden i ett samtal i eller att klara av att hålla fokus och få någonting gjort.
Det är jobbigt att i längden ha det så.

Alkohol för mig är då om det inte blir för mycket av den varan först en substans som gör mig mer kreativ, fokuserad och lite mer avslappnad och dessutom höjer den mitt stämningsläge en aning och får mig att fungera lite bättre, men sedan blir det alltid att jag vill ha mer och mer av varan och då är det inte längre en positiv grej utan då slår det över till missbruk och ett rådrickande som gör mig slö och passiv på ett sätt som mest gör mig allmänt trött och än mer deppig. Det är nog svårt för de som inte har liknande psykiatrisk problembild i botten att förstå vad jag talar om.

Men idag är jag nykter precis som jag har varit i över en månad som sagt och det känner jag vara en liten seger i sig, och något jag är lite stolt över faktiskt. Men hur det går i längden och om jag ska klara av den här striden inom mig mot begäret efter att få lite tankelugn det förstår jag inte hur jag ska klara av, men jag vet logiskt att det inte fungerar kroppsligt längre. Det här är en mycket svår kamp och jag saknar inte alkohol i sig, för jag vill egentligen mest bara få vara någorlunda lugn och balanserad i hjärnan och psykiskt sett må bra. Men idag är jag i alla fall nykter och kämpar vidare.

Förresten, @Kennie och @vår2022, kul att ni skrev lite, sånt piggar alltid upp.

Kämpa på vänner!

Flarran
tors, 2023-11-16 - 23:31

Det positiva i stunden är viktigt att kunna se och vara med om. Det var en tanke som kom just nu efter att jag tog en slurk äppeljuice och åt några korvskivor som väl egentligen skulle ha legat på en limpmacka för att göra sig bäst. Håller man på att bli skiftarbetare liksom, när man sover så knasigt som man gör funderades det en stund, när jag klockan 22:10 vaknade till efter att sovit bort eftermiddagen och kvällen, och detta som helt nykter, vilket inte hört till vanligheterna de senaste tjugo åren.

Skrev i eftermiddags omkring 16-tiden om funderingar kring min vardag rent allmänt, tankar att gå till bolaget och köpa öl samt kampen för att vara nykter, vilket jag är i denna stund och automatiskt kommer förbli de närmaste timmarna i all fall. Då allt som kan locka mig nu är stängt. Förresten nu när jag sitter här och dricker äppeljuice och skriver detta så känner jag är inte det minsta behov av någon alkohol. Men då jag har sovit sex timmar i sträck och är helt utvilad och inte har någon tid att passa, så blir det ju en lång natt som jag måste fylla med något.

Kanske ser jag en film av något slag. Något roligt kunde ju vara en bra ide', eller så slår jag på mitt musikprogram och gör lite musik genom att lägga några grundspår med trummor och bas eller nåt. Det är lite trist att man sov ut på helt fel tid och vände upp och ned på dygnet. Men varför fundera på det egentligen. För när jag drack dygnet runt så funderade jag ju aldrig på sånt. Då om jag skulle ha vaknat den här tiden och funderat på vad man skulle göra så hade jag ju bara korkat upp nån flaska och kört på som vanligt rätt in i dimman utan minsta tanke på annat.

Det gör jag inte som nykterkvist, jag tar en slurk äppeljuice till och låter fingrarna och tankarna löpa fritt för att formulera en fri känsla om vad jag ska göra i nuet. Intressant egentligen att inte veta eller planera något, och sedan sekunden efter så har man skrivit något som man inte alls tänkt på så där bara stunden innan. Fri, blixtrande, överraskande inspiration liksom, och sedan så har man helt enkelt gjort en text och fått ur sig lite tankar, ungefär lika lätt som en plätt, eller att spontant slänga ihop en låt när man är så där på lite mer musik-humör.

Man ska väl tänka positivt, för om man bara klagar på sig själv hela tiden så blir man ju bara trött, dyster , mörk och tungsint. Kanske kroppen vill att jag ska göra något kul nu när jag ändå är utvilad på helt galen tid. Kanske gå en sen kvällspromenad eller nåt. Det här med att vara själv som ofta har känts lite trist, är ju faktiskt när man ser det hela i ett positivt ljus, även en stor frihet som gör att man kan styra helt över sig själv och över sin tid och bara behöva ta hänsyn till vad ens egen kropp signalerar om.

Hade det varit för någon månad sen då hade jag nu öppnat en starköl eller druckit lite vin som sen blivit mer och då hade den här fina lugna stunden i nuet försvunnit i en dyster trist alkoholdimma. Men så blir det inte idag. Jag tar mig en slurk äppeljuice till, kanske käkar lite glass sen. Kanske får det bli en film som sagt. Men nån alkohol blir det inte, och det är ju faktiskt bara positivt.

Har förresten kommit på att jag gnällt så mycket, men nu har jag ju fått ur mig en del skräp liksom. Men mina tankar dom går som vanligt runt helt fritt lite som dom vill och och hoppar från tuva till tuva där inne i hjärnan och jag har fullt sjå att hänga med. Men nu känns det okej då jag är utvilad. Dock som sagt på lite galen tid, men vem bryr sig, jag är ju faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, eller om jag så känner, bara sitta still, och som nu skriva det som i stunden faller mig in.

Ha det gott!

Flarran
fre, 2023-11-17 - 03:09

Det är kul som nykter att ha börjat upptäcka saker man inte har upplevt fullt ut så som bedövad av alkohol i så många år. Såg just en gammal action från flera år tillbaka som man sett många gånger utan att egentligen ha sett den och upplevt hela spektrat av ljud, bild, klippning, effekter, sceneri, tonlägen och samspel i dialog och liknande sammanflätade delar och scener som gör en välgjord film till en symfoni av ljud, ord, bild och handling vilket man inte har fått riktigt grepp om då man inte varit helt vaken och medveten i stunden på många år. Vilket man aldrig riktigt var då man gick omkring lite lätt berusad för det mesta, som man gjorde tills för bara nån månad sen.

Har hundratals med filmer och även så otroligt med musik man skaffat sig på plattor att nu gå igenom och återupptäcka på djupet. Förstår de som sagt att man nästan ibland kan bli riktigt berusad, fast i en naturlig och positiv bemärkelse av livet. Men jag har märkt att det kan bli lite mycket av det goda att ta in i vissa stunder, blir nästan överbelastad i hjärnan på nåt sätt och då kommer plötsligt en känsla av stress och ångest smygande inuti mig.

Men då har jag börjat med att använda världens bästa och enklaste avstressningsteknik som inte kräver en massa jobbigt tänkande utformat av nån guru. Jag tar bara ett djupt andetag och håller andan en stund, rätt länge om det känns rätt, och andas sedan lagom långsamt ut. Sen andas jag in djupt igen och upprepar proceduren medvetet ett par gånger tills jag känner mig lugn och avslappnad, sedan andas jag bara på precis som vanligt utan att tänka det minsta. Nog är det enkelt om man inte krånglar till allting.

Kämpa på!

Flarran
fre, 2023-11-17 - 10:25

Tankar om beroenden.

Droger har allt en förmåga att dras till varann och arbeta tillsammans för att förstöra ens kropp.
Knasiga och rätt mörka tankar fick mig att tända första cigaretten på över tjugo år tidigare detta år.
Detta då jag tände en sån där skadlig giftpinne en morgon efter att som frustrerad över att alkoholen inte tog direkt på det sätt som jag väl hade hoppats på i stunden en timme tidigt en gråkall dag någonstans i våras. Blev först bara bara helt jävla kass i magen.

Vad många gånger man har hållit på att skita ner sig på grund av taskig mage på grund av missbruk av starköl genom åren. Lite konstigt att jag denna morgon i våras jag tänker på, då liksom fick för mig att börja röka, jag som alltid egentligen varit lite av en rätt militant motståndare till rökning, åtminstone då som riktigt ung när morsan rökte sina giftpinnar som en värsta borstbindare.

Kommer ihåg hur det kändes efter att röken fyllt mina lungor och den oljiga röken med nikotin hade kommit in i kroppen och blodomloppet. Det kändes som en kick och som att jag hade åkt karusell och var så yr i skallen att jag fick hålla mig i diskbänken för att inte ramla omkull. Lite lätt kräksjuk kände man sig också. Men det kändes lite häftigt just då, men samtidigt faktiskt lite skrämmande då jag fick hjärtklappning och ångest samtidigt som jag kände mig lite mer pigg på nåt märkligt sätt, men samtidigt rastlös i kroppen på samma gång. Rökning ska man då inte hålla på med.

För minns då jag hade rökt så tog jag ta en starköl på en tio procent för att lugna ner mig och liksom få bort oron för hjärtklappning och det att jag kände att kroppen inte mådde direkt bra av rökningen. Fick ju även lätt ont bak på ryggen åt lungorna liksom. Samtidigt hettade det i benen och stramade åt liksom i vaderna på något sätt. Det var väl en reaktion på att jag har lite igensatta blodådror på grund av högt kolesterolvärde och även ett rätt högt blodtryck som jag medicinerar mot dagligen. Tog då ändå efter första morgonölen ytterligare en cigarett och då så kände jag inte den minsta kick av något slag av den cigaretten.

Så rökning fast jag verkligen försökte lära mig att använda denna lätt psykoaktiva drog i våras som komplement till alkohol för att förhöja ”välbefinnandet” fungerade inte alls. Nikotinet och röken gav inte minsta positiva effekt efter en skvätt alkohol. Man var väl redan efter en öl för speedad av dopaminkicken från alkoholen kan man tänka. Så något behov av att röka det fick jag inte och har inte ens en tanke eller längtan efter cigaretter numera.

Har även tänk på vad värdelös alkohol är när det gäller ett äkta välbefinnande så som träning som en rask promenad eller lite mer pulshöjande cykling ger. Kommer ihåg en gång då jag var smått euforisk av träning på cykel och drack endast en folköl på 3,5 procent som belöning för min fina träning och all positiv naturlig känsla av träningen var som bortblåst och sen var man deppig och söp bort den dagen som man tyvärr gjort så oändligt många gånger.

Kände mig för en stund sen lite splittrad i tanken och allmänt frustrerad, så har lagt in en portionssnus och hoppades väl med det få ett slags lugn och välbefinnande, men tycker inte att det ger mig så värst mycket. Kanske man blir en aning piggare, men det blir jag ju även av att öppna köksfönstret och sticka ut huvudet och ta mig ett djupt andetag med luft, så varför ens snusa är tanken som nu finns. Ska nu återgå till min nygamla morgonrutin med att ta mig en kopp varm choklad och några limpmackor, det brukar göra susen mot det mesta av morgonångest.

Det krävs egentligen inte så mycket för att må naturligt bra om man tänker efter och lyssnar på vad kroppen säger att den behöver, fick just en känsla av att ta mig en gaffel med sallad ur en burk som jag har i kylen, det är väl någon vitamin eller nått i den salladen som jag behöver, så lyssnar väl på kroppens signaler igen. Kanske även en slurk apelsinjuice är något som jag behöver då jag kom att tänka på lite sånt utan att tänka på varför liksom, så det får väl bli en liten skvätt juice också. Nu kom plötsligt en tanke flygande om att det vore ”gott” med kanske en riktigt kall öl. Men tror och fattar att det bara är gamla tankemönster som försöker lura in mig i skiten igen. När det gäller att bryta ett beroendetänk och invanda felaktiga mönster så är det nog som så att det lite är som med de kloka ord jag läste någonstans om att en gammal stig i en skog som det trampas på var dag - om den sen inte trampas längre så växer den rätt snart igen, och ingen kan ens se att den har funnits där i skogen. Så är det väl även med tankemönster.

Hjärnan är ändå rätt fantastisk, den kan man lära rätt mycket, på gott och ont vilket jag har lärt mig den rätt hårda vägen. Har en känsla av att den högre makt som det talas om inom en hel del missbruksvård nog alltid har varit med mig och det inre beroendet släpper jag då aldrig.

Nu får det vara nog med alkoholtänk och beroendesnack. Så jag kör nu igång med att göra mig lite morgonchoklad i stället, det ger mig aldrig ångest, utan jag blir bara lugn och glad av mat som jag gillar om jag tänker på att käka i rimlig mängd. För det är väl som en dietist på en vårdcentral en gång sade, att man kan äta lite av det mesta om man tänker på att inte ta mer än lite grann och medvetet verkligen tuggar och smakar på maten länge nog för njutning och känsla och inte bara vräker i sig en massa grejer för att göra sig proppmätt, vilket bara gör en onödigt fet.

Bullar, godis, tårta, chips och gräddglass kan vara gott, men man behöver ju inte för det sätta i sig kilovis av sånt tjafs i månaden eller äta fet mat som pizza tills man nästan svimmar. Har ju förutom mitt beslut om att bryta helt med allt vad skadlig alkohol heter även nyligen faktiskt beslutat mig att minska min helt onödiga övervikt vilket jag fått på grund av mina totalt osunda vanor. Jag tycker inte längre riktigt att en vikt på 103 kilo passar till min längd på 173 cm liksom.

Kanske blir jag av min morgonchoklad en aning sömnig, vilket väl kan bero på att jag tar en macka för mycket, men det kostar jag på mig som det är just nu, då jag ju bara behöver gå och vila mig en liten stund om jag så känner för det. Tänk vad bra man kan ha det egentligen om man bara tänker lite positivt och släpper onyttiga tankar som man vet eller känner är skadliga.

Portionssnusen kommer även den att fasas ut då man ju kan köpa bra mycket roligare grejer än onyttig och dyr tobak. Tänkte just på att man har sig ett par schysta hörlurar till stereon inom kort om man väljer att skita helt i allt vad tobak heter. Så jag har nu bestämt att jag får snusa upp det som finns hemma vid ett verkligt behov av det och sedan så köps det inget mer. Minns att farsan slutade att snusa efter att han fått en av sina minitior som stroke i lättare form väl kallas. Känner att det är onödigt att dra på sig stroke av tobak då den mest bara höjer blodtrycket.

Borde kanske snart ta mig en liten promenad och köpa lite mer mjölk och kanske någon god yoghurt då det börjar att tryta på sånt i kylen. Kanske även nån klementin och en banan vore bra att ha hemma var en tanke som kom flygande här i stunden. Nu kändes det som att det är dags för en slurk vatten och det är ju bara helt enkelt att vrida på kranen och fylla glaset, ingen konst alltså. Funderar just på varför man inte har tänkt så här förut...

Ha en fin dag!

Se klart
fre, 2023-11-17 - 13:18

Godmiddag @flarran
Jag läser alla dina inlägg och känner mig märkbart o-nödvändig här för det känns som om du har koll på så många viktiga saker, redan nu.
Hur beroendet ”fungerar” och hur man ska bli lyhörd för kroppens signaler. Det känns som om du tar stora steg framåt, och jag hejar på. Vi är många som gör det.
Ett bra råd är att inte släppa taget om forumet- oavsett om man känner sig inspirerad att skriva- eller inte. Man kan liksom ”nöta” andras berättelser och fascineras av hur stark viljan är när man väl bestämt sig.
Jag såg att @Axienne uppdaterade nyligen i Det vidare livet- kan verkligen rekommendera att läsa hennes tråd.
Nu är det fredag- och i mitt tidigare liv var det alltid lika med legitimt drickande, avkopplande och ”unna sig”.
Numera unnar jag mig att må bra- genom att inte dricka. God mat och en choklad jag gillar. Ha en fin dag @flarran! Kämpa på- vi gör det tillsammans.