@Flarran Grattis till tre veckor! Du gör helt rätt i att skriva och läsa mycket här. För många av oss (inte alla så klart) är alkoholen ett symptom på andra problem. Men så länge man dricker är det svårt, kanske omöjligt, att få fatt i och arbeta med de andra frågorna. Du har startat en resa för 3 veckor sedan som kommer att betala sig! Fortsätt kämpa, du gör det bra.

Kram!

Hej Charlie70,

Tack för att du finns och skrivit fina ord till mig om mina få dagar som nykter, som känns mycket ovanliga, men självklart är viktigt om jag inte kroppsligt ska kapsejsa helt och hållet och kanske tvingas till kroppslig vård, vilket inte är något jag skulle klara av. Brukade säga åt farsan de sista åren om hur jag tänkte om mitt liv och berättade för honom om hur mörk i sinnet jag var.

När jag berättade att jag så ofta inte ville eller hade lust att finnas blev han rätt bedrövad och sade att han i alla fall ville leva. Han hade jobbat länge inom sjukvården och hade väl sett det mesta. Han litade helt och fullt på sjukvården, även om han inte ville gå med på allt som de föreslog.

De sista sex åren hade han hemtjänst som skötte om hans personliga omvårdnad och lade om bensår och sånt, tvättade honom och sånt där. Ibland kom även hemsjukvård på besök för att kolla upp hur hans hälsa var när hemtjänsten var orolig. Han hade besök från tidig morgon, till sen kväll, sex besök per dygn. Hela stora rummet såg ut som ett enda sjukhus med rullstol, liftar och höj och sänkbar säng. Men det var ändå mig som han hela tiden ropade efter när han var nervös.

Jag var ständigt uppe i varv, nervös och hoppade upp i taket nästan varje gång det plötsligt traskade in helt främmande människor i det som skulle kallas för ett hem, eller om telefonen ringde. Jag satt för det mesta instängd bakom min dörr i mitt sovrum och önskade att denna personal skulle gå så att jag fick ett par timmar ledighet ifrån deras stökande med allting. Hur sjutton orkade man, och vad var det egentligen för mening med det hela kan man ibland tänka.

Inte gjorde det mig direkt lugnare av att han hade svår värk i ena höften som gjorde att han trots bedövningsmedel och starka värktablett ofta låg och skrek rakt ut när de skulle vända på honom i sängen vid skötsel. Dessa år drack jag så mycket alkohol av diverse slag att jag ofta hade nervryckningar i benen och ibland fick så svår klåda över kroppen att det inte var klokt.

Helvetet på jorden var detta för mig rent ut sagt. Men ändå ville jag inte svika honom utan stannade kvar i eländet. Precis som jag gjorde då min mor var sjuk och svag de sista åren. Så jag förstår så väl hur många här på forumet säkert har det med oro för de sina. När ska allt vända till det bättre...

Jag har av och till under några år läst här på forumet och sett att många av er har klarat av att stå emot frestelsen att korka upp vin trots att ni har en massa svåra problem och stress, vilket jag utifrån numera inte har det minsta då jag ”bara” har att jobba med mitt eget inre välbefinnande och hälsa. Jag har högt blodtryck och får ibland uppsvällda ben och fötter. Just nu är det väl mest högra foten som är påverkad och känns en aning svullen, men det är bara en viskning i vinden mot hur det varit. Trycket är väl rätt okej i alla fall.

Tidigt i somras när jag på grund av svår depression drack utan att räkna på det hela, utan bara drack det jag hade och så mycket jag orkade för att stå ut med att existera var fötterna så uppsvällda att jag inte fick i dessa i mina skor utan fick lov att traska omkring i ett par trädgårdstofflor som även dessa, som normalt är ett par nummer för stora, då var så små och trånga att det knappt gick att använda dessa heller. Vet inte varför jag skriver dessa ord, men det är väl något som måste ut.

Dessa problemen har ju tack och lov med medicinering nästan minskat till att i stunden vara i det närmaste normalt. Har efter att slutat dricka så smått börjat kunna kissa lite bättre än när det nästan var helt stopp. Nu har jag ”bara” att kämpa mot mina ständiga djupa hopplöshetskänslor. Vet att jag nog skulle behöva tala med någon allmänt kunnig , och kanske skaffa mig någon kontaktperson inom vården. Men sådana växer ju inte på trän så att säga när det känns allmänt svårt sena kvällar och nätter.

Då växer längtan efter en rejäl fylla, vilket jag nu inte kan ägna mig åt. Men vet inte om jag kan stå emot om det här håller i sig även imorgon. Vet inte alls riktigt hur jag ska klara av allting. Men det kanske blir bättre om en stund. Sitter nu och grubblar igen över tillvaron. Hoppas att jag snart blir lugn så att jag kan somna när jag väl kanske kan samla mig till att komma komma i säng. Detta är en svår tid. Hur gör du och andra när det känns som allra jäkligast utan att dricka något...

Ursäkta att jag skriver så deppigt, det bara blev så utan tillsynes någon anledning... Jag borde nog vara tyst och bara liksom bita ihop. Känner mig rätt värdelös nu. Tänkte just på en rätt träffande låt med Nisse Hellberg med titeln - Nu gick jag in i en vägg igen. Får väl köra en massa upptempålåtar och hoppas att det ger med sig snart. Hur kan andra vara så duktiga när allt bara känns mörkt? Måste väl försöka kämpa på fast det känns rätt så meningslöst nu. Hur som helst, än en gång tack för dina kloka och fina ord.

Detta är en svår kamp!

Ny vecka har startat.

I natt var det verkligen kris.

Tänkte bara säga hej och tack för några trevliga ord till en skribent här på forumet och så plötsligt var det som om hela proppskåpet i skallen gick och jag öste ur mig en massa skit om min värdelösa tillvaro och livshistoria. Borde kanske i stället ha ringt till nån jourhavande präst eller medmänniska och ylat som man gjorde ibland gjorde när man var skitfull för något år sedan. Hade jag just då, i natt i den stund jag skrev, haft något att dricka så hade tömt flaskan direkt alltså. Det hade fan inte spelat roll vad det varit, bara det varit någon drickbar skit med rejäl procent.

Jag lyssnade efter senaste skrivinlägget i natt först på lite rockmusik för att hamna i ett mer sorts positivt stämningsläge, sedan gick jag in på en meditationssida av något slag där en amerikan talade lite släpigt och långsamt till någon seg bakgrundsmusik. Det handlade visst om att fokusera på sin andning och sånt där och att slappna av och känna hur avslappnad man var. Lyssnade säkert en halvtimme på detta fåniga tjafs.

Men jag blev i alla fall så pass trött av att höra på detta monotona jox att jag stängde av datorn och lade mig ner en stund i sängen, och kors i taket som man väl säger, så somnade jag väl mest av utmattning utan att veta hur det gick till, och som en urlakad sill vaknade jag prick klockan halv åtta i morse. Det är alltså en ny vecka som har startat.

Fortfarande ”stone cold sober” som jänkarna i amerikat väl säger, kort sagt spiknykter ännu alltså. Har nu ett val att göra, ta mig ner till stan och köpa ett gäng med öl, vin och en hela Jäger eller så. Men fattar ju att det är helidiotiskt, men det känns bara så. Klockan är i denna skrivande stund precis 08.12 pip... som väl fröken ur skulle ha sagt.. Sitter vid köksbordet och knapprar på datorn och känner mig allmänt dum efter att ha skrivit så fånigt som jag gjorde i natt, och spiknykter dessutom, fy fan alltså...

Nu är jag hungrig som en gris, om jag hade haft ölen kvar som jag hällde ur för ett tag sedan skulle jag rusat ner i källaren och druckit upp dom. Men får väl försöka köra den nygamla rutinen med varm choklad och mackor igen, det har ju funkat skapligt i ett par dar. Det känns verkligen som att man har börjat om från början. Borde väl som serietidningens världsberömde Bamse och hans vän Skalman eller nåt, ha en slags ät-och-sovklocka för att komma ihåg att äta och sova på fasta tider.

Har ju inte haft några rutiner alls på över 20 år utan bara kört på känsla och tagit allt som det kommit, och mest tankat bränsle i flytande form när jag har känt mig hungrig, trött, deppig, uppjagad, nedstämd, ja kort sagt i stort sett jämt. Det krävs så klart ett inrutat mönster, ett sorts schema att stenhårt hålla sig till, men sådan är ju inte jag, men måste väl för första gången sedan man var mycket ung testa att nu hitta min egen väg liksom. Nej nu jäklar knorrar magen och skriker om påfyllning av energi, så jag får väl köra choklad-och-mackor rutinen igen.

Ha det bra!

Hehe,
Det är bra att du skriver om det som är svårt. Och som fu är inne på själv vore det kanske bra att få stöd av en psykolog eller liknande. När du landat i nykterheten kan du börja fundera på hur du går vidare. En lurig grej med alkoholsug tror jag är att det tar sig uttryck på oväntade sätt. Som till exempel hopplöshetskänslor. Beroendet försöker lägga fram skäl till att få dig att dricka. Men håll ut, det kommer klinga av, och sen blir det mycket enklare att bena ut andra, verkliga, problem.

Hej Kennie,

Nu känns det bättre!

Har käkat frukost, som jag nyss skrev om skulle göras.

Ska nu läsa lite till här på forumet och ta det lugnt.

Kanske trampa någon minut på testcykeln senare.

Ha det fint!

Godmorgon @flarran
Har du läst Axiennes tråd här inne?
Ibland sker mirakulösa tillfällen, att något eller någon öppnar ett litet fönster på glänt och man ges tillfälle att där och då- kliva ut och in i en möjlighet till ett annat liv.
Jag tror alla vi här inne har upplevt det på något eller annat vis, men hos en del av oss är det mer uppenbart, att det är en sorts nåd vi får, en chans.
Den kanske kommer fler gånger, det vet jag ingenting om. Men jag uppfattar att du står och gläntar på den där dörren och vet och förstår att det är nu det gäller.
Vi är många här som kan heja och stötta, men tyvärr är det ju nykterheten också ett megajobb att göra på egen hand.
Många har god hjälp av vården, antabus tex. Andra blir hjälpta via AA.
Ville bara föreslå detta om du alls funderar över att sträcka ut en hand i verkliga livet. Men fortsätt att skriva här, läs och framförallt- ta en dag i taget! Kram

@Flarran Eftersom din mamma hade bipolär diagnos så skulle du kanske kontakta vårdcentralen? Sådana diagnoser kan vara ärftligt.

Jag har, precis som min alkoholiserade pappa, haft återkommande depressioner hela mitt vuxna liv. Jag har nu insett att jag behöver antidepp livet ut. En del behöver tillföra insulin - och jag behöver tillföra serotonin.

Alkoholen gör att serotonin och dopamin skjuter i höjden, och dagen efter störtdyker nivåerna och man mår pyton. Det tar veckor-månader innan det stabiliseras till mer normala nivåer.

Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer.

Kram 🐘

Hej!
Se klart,
Har inte hittat Axiennnes tråd än, men rätt som det är så dyker den väl upp. Tror så jag också att man väl liksom ibland kanske får en sista chans att göra om och göra rätt eller nåt sånt. Det är bra med det här forumet som har förmågan att ofta ge nya insikter från flera håll och på olika nivåer. Men visst är det väl som du säger att det kan stöttas och hejas på, men till sist är det ju alltid en själv som måste göra jobbet. Tänker även på vad en allmänläkare väl en gång sa, jag kan inte dricka på rätt sätt åt mina patienter.
Kämpa på!

Hejsan!

@Andrahalvlek,
Kul att du skriver lite och försöker stötta nu när jag har startat om som nykter för att se om min knepiga tillvaro kanske kan bli lite bättre. Jag har för övrigt länge haft kontakt med med ett flertal psykologer och läkare, och även någon slags specialist av något slag inom den öppna psykiatrin.

Det har prövats de flesta mediciner, men jag har bara fått mest biverkningar och inte någon större lindring av mitt i grunden psykiskt dåliga mående, låga energinivå och nedstämdhet. Sitter nu och tittar på ord från ett gammalt läkarintyg några år tillbaka som förklarar min diagnos som så här: Blandade ångest- och depressionstillstånd. Recidiverande depression ospecificerad, social fobi.

Knepigt så det förslår alltså, och som grädde på moset eller vad man säger, därtill då en massa onödiga drycker av och till som jag normalt intagit i mängder som kroppen inte tål. Blev sen för någon månad sedan bedömd som färdigbehandlad, vilket de har helt rätt i då det provats allt som psykiatrin har till sitt förfogande av medicin och olika metoder.

Jag är tydligen medicinskt sett ett rätt hopplöst fall, men på något sätt finns tydligen ännu den inre självbevarelsedriften kvar så pass mycket att jag ändå sitter här nykter och läser forumets många kloka ord, och själv lite försiktigt liksom försöker att skriva av mig lite så här på morgonen.

Vet inte varifrån känslan just nu kom, men orden - Ge aldrig upp! Blixtrade nästan till inom mig som en klar insikt i en tusendels sekund - en känsla och tanke som jag ska försöka bevara i minnet. Nu ska här kämpas på som nykter, tar mig i detta nu en slurk till med rent kolsyrat vatten, ska nu gå och vila mig lite, för är rätt så slut faktiskt, men i eftermiddag kanske det blir lite trampande på motionscykeln igen...

Ha det fint!

Hej! Jag har läst dina inlägg men inte kommenterat förut , känner att jag vill göra det nu och uttrycka vad jag också tidigare känt och tänkt ;
Jag tycker att du är imponerande stark och modig , du skriver också vad jag uppfattar så från hjärtat och därtill med humor ❤️ Så fint att få ta del av , förstår att du skriver för din egen del men vill att du ska veta att det du delar är till hjälp också för andra . En annan sak jag reflekterat över i det du delar med dig av , kring både din historik men också var du befinner dig nu , så tänker jag på min pappa som tyvärr inte finns i livet längre . Han led tidigt i livet av ångest och började medicinera med alkohol som så många andra , antar att det såklart dövade det som gjorde mest ont för honom. Vilket ju blev en ond spiral för ångesten och depressionen tilltog , till slut tog han livet av sig . Vad jag tänkt många gånger att om han hade haft någon eller några som han hade kunnat dela med sig känslomässigt med så är jag övertygad om att det hade varit till hjälp! Han hade människor runt sig och som älskade honom högt men han fixade inte att öppna upp sig. Jag har ingen aning om han varit i livet i såfall men jag tror att prata om hur vi känner och känna känslan eller i varje fall en förnimmelse av att inte vara ensam i sina tankar och känslor kan vara helt avgörande .

Ville bara säga att det du skrivit har berört mig , att du fått mig att tänka på min pappa (som en positiv sak, hoppas du tar det rätt ) och att det du delar med dig av andas hoppfullhet 🙏❤️

Kämpa vidare - du gör det så himla bra ❤️

God morgon, allihopa!

Borde kanske säga God dag, men hur som...

@ Delfinen80 Du får dessutom ett extra litet hej, och tack för att du skrev så trevligt. Jag har faktiskt varit in och läst igenom hela din tråd och har sett att du inte har haft det alltför lätt genom åren. Klockan är nu när jag kommit ingång att skriva 11:06. Jag har även idag bestämt att fortsätta med min ny-gamla tradition att dricka en kopp varm choklad och äta tre limpsmörgåsar - en med kaviar, och två med mjukost. Detta är alltså min första rutin som jag nu dagligen ska försöka att hålla mig till, frukost före klockan 12:00 varje dag alltså.

Måste även få till en mer vettig rutin för hur mitt sovschema om man så säger bör se ut. Har ju i över 25 år aldrig gått efter klockan, utan ätit nåt när jag varit hungrig, och sovit när jag varit trött. Kommer ihåg att jag sagt åt folk inom psykiatrin att jag väl mest är lite av en slags slumpgenerator, jag vet aldrig i förväg vad jag klarar av, och vad jag har för energi eller psykiskt mående liksom.

Igår kväll var det jobbigt igen, tänkte mest på varför man beslutat sig för att försöka att bli en trist nykterist, sedan fylldes jag med meningslöshetskänslor av tomhet som så ofta och inte förens jag hade tröstätit lite ostkrokar och druckit en cola och stirrat på en massa värdelös skräp-tv med tråkiga repriser av en massa dynga och annat utfyllnadsprogram, blev jag tillräckligt utmattad samt väl i någorlunda balans för att komma i säng vid fyratiden.

Jag vaknade sedan idag omkring klockan tjugo över tio. Har sovit 6 timmar! Det är helt otroligt faktiskt, för det är något som jag inte har gjort sedan, ja kanske, under skoltiden eller nåt sånt..

Öppnade nyss fönstret och släppte in lite morgonluft, och här på gården kör en gul traktor omkring och skottar undan allt det snöslask som väl föll som fin snö igår, vilket jag missade då jag inte var speciellt på humör för att dra upp persiennerna igår. Men just nu känns det bra. Mätt och nöjd, och förvånad över att ha kunnat sova i sex timmar utan några lugnande piller eller alkohol, undrens tid är ännu ej förbi. Känner mig dag två i vecka fyra som helt nykter, lite smått tacksam liksom.

Får se om jag lyckas att ta mig utanför dörren i dag, borde ju slänga ett par sop-påsar som står i hörnet av hallen och påminner mig om att det borde bli lite mer ordning rent allmänt. Jag lever ju inte i någon direkt misär eller så, om det skulle ringa på en hantverkare helt plötsligt så skulle de ju tycka att det såg helt okej ut. Men rent allmänt så känner jag att det borde bli mer ordning och reda. Blir så stressad av att jag inte har var sak är på sin plats liksom. Men har väl ärvt mors skåpordning som väl farsan sade någon gång...

Tror att om jag kommer utanför dörren medans det fortfarande är ljust ute, så borde jag inhandla mer mjölk, fruktyoghurt och kanske även ostkrokar och något mer gott, och även väl kanske något som finns i kategorin nyttig mat, som jag inte handlat mycket av genom åren. Blir en utmaning att klara av att stå emot frestelsen att köpa ett sexpack 3,5% öl liksom, när man går förbi läsk och saft hyllan. Men det måste klaras av, något måste man ju klara av. Men en rejäl utmaning är det allt som väntar.

Förresten när man nu tänker på saft rent allmänt, så som svartvinbärs och sånt, minns när det fanns Festisflaskor i 50 cl plast, tänker på den med svartvinbärssmak, drycken såg i färgen precis ut som portvin. Tänk vad man jämt drog nytta av detta faktum då man alltid på någon toa i stan efter bolagsbesök brukade fylla en sån tomflaska med portvin istället. Det såg ju lite mer civiliserat ut på något sätt när man satt på en buss eller så, och pimplade.

Det som var kvar i pavan när plastflaskan fyllts, det halsade man så klart direkt på stående fot.
Man tyckte dessutom att man var smart... Men tänk så korkad man egentligen har varit bara för att få känna sig lugn, harmonisk och självsäker bland folk en liten stund. Man var ju aldrig berusad så att någon märkte det, men visst var man väl rätt tankad, för annars hade man ju ofta inte klarat av den sociala ångesten med hjärtklappning och så, vilket har varit ett handikapp i så många år. Nej men oj, har klockan redan hunnit bli ett. Borde väl ta mig i kragen och klä på mig mina ut-och-gå-kläder snart om jag ska hinna utanför dörren medans det är ljust ute.

Men nu har min energinivå sjunkit igen, och jag börjar känna mig lite smått sömnig igen, men går jag och vilar nu så somnar jag väl ett par timmar som vanligt och sedan kan jag inte denna dag heller komma in i någon vettig sov-rytm.

Det är så mycket nytt att lära sig som alla andra tycks kunna utan minsta besvär. Men det är nog många som man tror är helt normala och vanligt folk på den punkten, när det gäller vardagsrutiner som kanske kämpar lika hårt de med, fast man inte märker det genom att de ser så normala ut...
Känner att det var allt att skriva om så här i stunden.

Ha en fin dag och kämpa på!

Nu har mörkret sänkt sig över nejden och mig själv igen.

Känns som att jag misslyckades med det som jag tidigare idag hade tänkt att företa mig. Nämligen att lyckas att komma utanför dörren i dagsljus och vara lite duktig och slänga skräp samt inhandla lite livsmedel som mjölk och yoghurt. Men blev sittande vid datorn istället och blev sakta alltmer deprimerad över av att jag aldrig kan genomföra något som jag vet är viktigt och nödvändigt för att kunna skapa mig en nyttigare och lite vettigare livsstil.

Har aldrig haft något behov av tobak, men köpte för en vecka sedan ett par snusdosor av märket Knox Extra Stark portion, som väl inte ger mig så värst mycket mer än en liten kick av något slag. Ungefär som så att man känner att det är lite förbjudet av något slag, vilket i sig väl ger en slags obeskrivbar och lite intressant kick. Har dock märkt att det höjer blodtrycket vilket ju inte är bra för mig som redan har problem med detta, vilket ger mig ödem, eller uppsvällda fötter om jag inte hela tiden tänker på att sköta om mig minutiöst och inte äta för mycket fet mat med onödigt mycket salt eller att slå mig lös och dricka alkohol i de mängder som ger mig frihet från deppiga tankar.

Sitter nu och skriver detta efter att ha läst om en skribent på detta forum som har berättat om stora problem med hög alkoholkonsumtion som tar sig uttryck i att han dricker stora mängder med folköl i veckorna och under helgerna kör en massa starköl, Förstår att han precis som en själv är, och länge har varit medveten om att han nog borde sluta helt med alkohol men att han mest klarar av att klara att hålla upp med drickandet av öl ett tag och sedan trillar dit igen och sedan försöker att köra med alkohol fri öl då han säger sig tycka om smaken av öl liksom. Jag har inget sådant problem, för jag har aldrig speciellt gillat smaken av alkoholhaltiga drycker, utan alltid bara druckit för att bli full.

Jag skrev tidigare idag om att jag känner oro för att kanske snubbla till och köpa hem något paket med pilsner 3,5 % vid ett besök i matbutiken och det är inget jag vill göra då jag kämpar för att bli helt alkoholfri för att kunna få känna den frihet som det är att inte vara beroende av några starka drycker över huvud taget.

Om jag öppnar en öl och börjar dricka så finns det ingen hejd på det hela utan då vet jag att jag kommer att gå igång som vanligt, och då står jag återigen snart utanför bolaget med en väska fylld med allehanda drycker av olika sort med säkert den högst procent som bolaget har att erbjuda. Så jag tordes faktiskt inte gå utanför dörren och riskera att falla för frestelsen liksom.

Har för övrigt både skapligt med mat och dryck i form av både saft, juice och läsk hemma, samt även frysrätter och god söt glass samt sånt som är lätt att värma på i mikron då jag nu börjat bli hungrig igen. Så jag tar nu det säkra före det osäkra och skiter i att gå utanför dörren idag. För det viktigaste är ändå att jag inte berusar mig fast jag känner längtan till det mest hela tiden i detta skrivandets nu.

Ska nu försöka att var uppe och pyssla med att skapa lite musik eller att lyssna på lite Rock N Roll tills klockan blir 23:00 eller så för att höja mitt stämningsläge och sedan avsluta dagen med någon lugn instrumental musik för att klara av att stå ut så pass länge att jag blir utmattad och sedan i kväll kanske förhoppningsvis naturligt kan somna för att få vakna utvilad i vettig tid i morgon.

Ska nu potta ut snusen som ändå väl ändå mest bara ger mig lite mer och högre sus i huvudet som väl beror på ett lite högre blodtryck och puls, vilket även stressar mig och kroppen liksom. Även fast jag inte lyckats med egentligen något alls idag, så är jag ändå ännu nykter vilket ju är en prestation i sig.

Tror att jag nu måste ta mig ett glas med äppeljuice och kanske en glass då det faktiskt väl på grund av sötman som det ger även skapar lite lugn inom mig. Men på lite sikt, och så snart som möjligt så måste jag gå en del i vikt också, då vågen visar på 105 kg vilket jag inte är så stolt över. Men att sitta och käka rivna morötter känner jag då inte alls för idag. Det är inte lätt att helt lägga om livsstil när man förutom alkoholberoendet även tyvärr i grunden har psykiska problem med ett depressivt negativt tänkande som ständigt mal på i skallen om jag inte lyckas att helt fokusera mig på något annat som jag gillar, orkar pyssla med och klarar av.

Jag är så imponerad av alla kämpar här på forumet som har lyckats hålla sig helt nyktra ofta i åratal trots deras alla olika problem i vardagen och ändå inte sällan bevisat att det går att helt sluta med öl, vin och sprit trots allt, vilket är beundransvärt och även lite av en inspiration för mig.

Kämpa på allihopa!

Jag är impad av dig @flarran!
Vill nämna två saker:
Att uttrycka att man är missnöjd med sig själv kan bli ett sorts mantra, och det du verkligen ska hålla blicken på är att vara så NÖJD med dig själv för varje dag du inte dricker. Det är en så stor och viktig sak, allt annat kommer efter det. So what om det blev si eller så med allt annat. Men du är nykter! Hurra för dig.
Det andra var att jag skrev att det är ett megajobb att göra på egen hand- och det stämmer. Men det går! Här finns stöttning och kunskap. På vårdcentralen kan det finnas riktigt bra hjälp att få.
Så det var inte menat att vara nedslående. Utan uppmuntrande. Vi är många som har klarat att bli nyktra under de år jag hänt här.
Kan också tipsa om @torns tråd (i Det vidare livet, där ligger även Axiennes tråd tror jag) Många har gått före och fortsätter att gå på den nyktra vägen. Häng med 🌷

Vem kunde väl tro detta...

@ Se klart, Du har rätt i att man ska akta sig för att programmera sig med ett negativt mantra.

Har i kväll cyklat på motionscykeln i 30 minuter (18:10 – 18:40 drygt) på en inställning som för mig motsvarar känslan av att trampa på en någorlunda slät och jämn väg utan motvind i drygt 20 km i timmen. Laddade först mp3-spelaren med upptemporock som jag gillar. Körde först 15 minuter och kände mig knappt ens minsta trött, så jag fortsatte bara att trampa på i takt till musiken.

När tiduret signalerat att 15 minuter gått och jag trampade på som bäst startade jag bara om tidtagaruret på en nytt 15 minuters pass. Efter att en 5 minuter gått så kände jag att jag höll på att sacka efter efter lite och tappa fokus och ork, men tänkte att jag trampar väl på så länge jag orkar. Blundade och fokuserade på att hålla tempot helt i takt med musiken.

Snart kom jag in i en slags andra andning, hade nog kroppsligt sett lagt i någon ny växel kan man tänka. Så jag bara fortsatte och trampade på i stadig och jämn rytm. Men de sista 10 minuterna fram mot 30-minutersmålet så kändes det ändå verkligen att det handlade om cykelträning på en högre och helt ny nivå för mig. Men jag lät bara musiken dunka på i öronen.

Tänk detta stordåd för att vara jag, och detta efter att ha ätit en mikromiddag med schnitzel, potatis och ärtor samt ett glas äppeljuice. Åt även en skål med rårivna morötter vilket väl ens mormor skulle ha gillat stenhårt alltså. Men jäklar vad svettig jag blev, och nog kändes det i benen, och inte minst i ändan, då man ju inte är van att sitta gno på detta sätt. Men ibland får jag spontant från ingenstans en sån där energikick och brukar då oftast passa på att städa hela huset.

Har berättat för dom på öppenpsykiatrin om detta mitt unika fenomen, jag som mest alltid gått, och går omkring i en ständig lågintensiv malande mörk tankevärld och dystymi som tillsammans med min idiotiska överkonsumtion av alkohol av alla slag nästan tagit kål på mig säkert tusentals gånger. Det var väl någon läkare som sade att detta med att jag någon gång får en sån där energikick ett par timmar någon gång i månaden väl är en del i min psykologiska problembild kanske.

Hur som helst var det rätt kul att få må som folk en liten stund, och detta utan en droppe alkohol som bara bedövar och inte ger någon lyckokänsla alls som på långa vägar kan mäta sig med vad jag just för någon timme sen fick uppleva. Känner mig faktiskt nöjd och tacksam för att jag inte har gett upp helt som jag så ofta tänkt, ska nu försöka jobba lite mer på att tänka mer positivt och sånt.

Kollade förresten även innan träningen blodtrycket och det var inom okej ramar, liksom puls per minut. När jag hade trampat och tränat klart, dunkade så klart hjärtat på lite extra men trycket var faktiskt inte mer än 144/96 och puls 120/min. Man är nog inte helt ihop-rostad och så värdelös som man har tänkt och programmerat sin hjärna med i så många år. För nu så här en timme efter träningen ligger trycket och puls inom samma normala ramar som innan träning.

Farsan hade nog helt rätt i sina ord, om att när man kanske tror att allt är slut och man inte har mer att ge, så finns det alltid lite till energireserver att plocka fram om så krävs. Nu ska det bli intressant att se hur pass slut man kanske är i morgon. Ska nu för sjutton gå ut en liten vända på några hundra meter och slänga sop-påsarna som nästan stått och hånflinat åt mig hela dan. Tänk allt detta på en och samma dag, och helt spiknykter. Men handling får vänta, för man ska inte ta i så man spricker som det väl heter. Hur som helst, ha en fin kväll.

Kämpa på!

God morgon världen!

Har just i skrivande stund vaknat omkring kvart över sex, eller 06:15 som digitaluret väl skulle sagt liksom. Ska kolla senare med fröken ur om klockan går på sekunden rätt, har bara ställt in tiden lite så där grovt på timmen som skulle justeras vid ändring till vintertid, eller normaltid som det väl heter.

Tänk att man verkligen för första gången på riktigt försöker att göra den resa mot ett bättre liv och leverne som man väl skulle ha påbörjat att göra för så många år sedan att det inte är värt att ens bry sin hjärna med att tänka på alla möjligheter som kanske har gått en förbi då man som oftast suttit och deppat och druckit i sin ensamhet.

Jag har kanske inte sett allt kul man kunnat gjort, eller lärt mig hur det känns att ha nära vänner och sånt som kanske kunnat lyfta mig upp ur svarta hål när det varit som allra mörkast. Men jag har ändå friheten att helt bestämma över mig själv.

Nu när jag i stunden på djupet liksom analyserar min tillvaro på ett nyktert sätt som jag befinner mig i just idag, denna vecka fyra av mitt beslut att leva utan alkohol. Precis som om jag vore en psykolog och skulle hjälpa någon som mig själv att komma ut ur en psykisk låsning av något slag. Så inriktas nu fokus på att först och främst hålla fast vid nykterhet, men även på att så smått bearbeta tankemönster och sånt som man i nyktert ljus nu inser behöver tas hand om allteftersom.

Det är mycket dåliga ovanor och skräp som man kanske har samlat på sig. Men det finns även mycket man faktiskt är nöjd med trots allt. Det här med att skapa nya nyktra tankebanor är lite grann som att städa ur ett gammalt förråd och ställa det fina och bra för sig, och att välja vad som för evigt ska kastas bort. Nog är det spännande att börja tänka på ett nytt och nyktert sätt. Det är nu som det gäller, det är jag som styr över mig själv tankemässigt.

Det är ingen mening med att längre gnälla över spilld mjölk som det heter eller missade eventuella möjligheter man kanske funderat kring. Jobbar nu med positivt inre tänkande och bearbetar mig själv så att det stänker om det alltså. Precis motsatsen till ett tidigare dagligt ständigt återkommande negativt tänkande och trist depressivt tänkande om meningslöshet över hela linjen som jag har ältat och programmerat mitt sinne och hjärna med i alla dessa år, så har jag nu lyssnat på kloka ord och vänt blad och påbörjat ett nytt och ljusare kapitel i mitt liv.

Negativt tänkande är inget att ha, det ger inget positivt alls, man blir bara helt själsligt trött och nedstämd av sånt. Tänk så fel man kan tänka, om man inte tänker på hur man tänker liksom. Förresten frukost var det som jag tänkte på för en stund sen, det ska ju även handlas lite idag som jag hoppade över igår då jag helt enkelt inte kände för att utsätta mig för frestelsen att köpa ett paket pilsner, som bara är värdelöst skurvatten egentligen, har nu börjat att omprogrammera min hjärna på detta område om känslan om falskt positiva känslor för alkohol, vet ju en del om hur mekanismen för självsuggering fungerar.

Sätt en ny identitet på en gammal företeelse, genom att ständigt i tanken koppla ihop något beteende eller känsla som man vet och känner inom sig är fel, med ett nytt tänkande som är motsatt till det sätt som man tänkt tidigare i ett falsk positivt ljus, så kan man till sist i princip komma att förändra vilket tankesätt som helst. Medvetet och fast genomfört positivt tänkande är i grunden nyckeln till hemligheten med att lösa upp negativa låsningar och sudda ut felaktigt tänkande. Sedan måste man så klart även jobba med realiteten runt omkring sig också.

Tankens makt är stor som det heter, och visst är det väl så, att om man tänker efter lite på djupet av vad tänkandet handlar om så är det viktigt för eget välbefinnande om inte annat. Det gäller att hela tiden tänka på vad man tänker, för det är lätt att man börjar tänka fel om man inte försöker tänka på ett hälsosamt och rätt sätt. Sen så ska man inte tänka så himla mycket jämt och ständigt heller, för sånt blir man bara trött av, och då behöver hjärnan vila vilket man då har fått lära sig den tuffa, hårda och giftiga alkoholvägen.

Var, var vi nu någonstans, ser just att klockan passerat tio med råge och lite till, men har genomfört min första rutin som nykterist vilken går ut på att äta frukost och diska före åtminstone kockan 12:00. Nu får man inte slappa och slöa, har faktiskt sovit i fem timmar i sträck utan vare sig starköl, vin eller annan skit som bara förgiftar ens kropp och själ. Tänk, jag kan ju bra mycket mer än vad jag någonsin tidigare har trott.

Den här dagen är helt ny, precis som var minut som tickar fram. Ska försöka ta vara på min dag på ett vettigare sätt än tidigare i alkoholdimmornas hopplösa och dystra mörker. Det som är gjort är gjort men nu så tar vi helt nya tag. Dags att dra upp persiennerna och ta sig en nypa morgonluft så här när klockan snart är elva, så att man kommer i gång på riktigt. Ska sen göra som så många sagt och helt enkelt bara ta en liten uppfriskande promenad liksom.

Kämpa på!

Du låter minst som en docent i tänkandets anatomi @flarran 😊
Och du är ju helt rätt ute när det kommer till all ny forskning kring hjärnans plasticitet och förmåga att förändras.
Jag läste nånstans att om man liksom banar väg- rent melanesiskt- liksom tvingar sig att tänka nya tankar ett visst antal gånger. Så går det så småningom av sig självt.
Nja, så enkelt är inget men det vet du ju redan. Det är roligt och så positivt att läsa dina inlägg! Bra jobbat 👏

Hej Andrahalvlek!

Kände bara för att säga Hej och tacka dig för att du skrev trevligt här på sidan igår.

Du gör ett viktigt och fint jobb! Gillar även din trevliga användarbild med din lilla elefant som jag blir glad av att se när den dyker upp lite här och där på detta eminenta forum. Har i dag i morse börjat att djup-analysera tillvaron och tänkt i lite nya banor. Hade lite svårt att somna i natt, men tänkte då på ett lite annorlunda sätt än vad jag oftast väl har gjort.

Jag blundade och tog mig tillbaka i känsla och tanke till den dag i år som jag känner som den i nyktert tillstånd bästa hittills som jag har haft i år. Det var när jag tog mig iväg till en helt folktom badplats inte mer än ett par kilometer från där jag nu sitter och skriver. Tänkte på hur kul och avslappnande det var att just den dagen simma fritt där som fisken i vattnet. Det har redan blivit November, tänk så fort tiden går.

Bläddrade igenom almanackan och hamnade så på bladet för månaden juni som i stort var en riktig skitmånad för mig egentligen, men läste vad jag skrivit om dagen den 27:e juni. - Cyklade till en av mina favoritplatser för en liten simtur helt i det fria – Simmade 150 meter, varmt och skönt kl. 20.00. Helt perfekt! - Det är sånt man ska tänka på när man kanske ibland känner att ens dag för tillfället kanske är lite mörk eller så. Det är vad positivt tänkande handlar om för mig.

Förstår att det här med att vara nykter är ett arbete som kräver bra mycket mer än bara vilja och inser att det kan komma dagar och tider när man kommer att svikta i vilja och kanske ser det som meningslöst att gå vidare, men det är bara mänskligt och något som gäller oss alla. Då behöver man så många ljusa nyktra minnen man kan projicera inom sig själv som man kan förmå - eller hur...

Beroenden som är onyttiga och drar ned ens inre rullgardin och förmörkar ens sinne kan även dövas med sådant som är helt oskadligt och ger en, lyckans endorfiner, som du väl var inne på i din lilla hälsning ovan. För att stänga av grubblande tankar har jag börjat att köra positiva upptempolåtar som jag gillar, då trycks alla nedbrytande tankar bort på ett sätt som ger en den kick och vila som jag tidigare endast fått av sprit och sån skit. Dricker just nu kolsyrat rent och friskt vatten.

Träning rent fysiskt är dock inget som man ska utesluta vikten av, men det man nog måste inrikta sig än mer på är att vara sin egen bästa vän och inte tala till sig själv på minsta negativa sätt om det inte rent uppenbart är helt berättigat. För man kan inte som jag har gjort bara fortsätta att gå mot stupet som ens inre demoner kanske ständigt önskar sig.

Skriva är inget som jag har det minsta svårt för, kan skriva hur mycket som helst om nästan det mesta när jag känner för det och vill så. Har numera inte heller svårt att tala rakt ut om mina inre tankar för en okänd människa om jag känner att det känns helt rätt och känner att det kanske kan hjälpa mig att gå framåt och hålla mig på den väg som jag vet krävs i stunden.

Självkänsla och självsäkerhet växer i takt med hur mycket man tränar på att vara den människa som man vet att man egentligen är, om man bara vågar att släppa taget om sånt som man vet att man inte har minsta nytta av.
Har nu skrivit lite fritt utan att tänka att sitta och deppa i dysterhet som jag så ofta har gjort även i rus av procenthaltiga drycker av olika slag. Tar mig ännu ett glas med rent och friskt kolsyrat vatten och kostar på mig att känna hur klok jag kan vara ibland...

Ha en fin dag!